Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till länsstyrelserna för budgetåret 1937/1938 jämte i ämnet väckta motioner.

1937-05-21 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1937:162, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till länsstyrelserna för budgetåret 1937/1938 jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

1

Nr 162.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1937 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

till länsstyrelserna för budgetåret 1937/1938 jämte

i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen, nr 1, angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret

1937/1938 har Kungl. Majit under femte huvudtiteln, innefattande

anslagen till socialdepartementet, föreslagit riksdagen (punkt 146) att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, till Länsstyrelserna: Avlöningar för

budgetåret 1937/1938 beräkna ett förslagsanslag av 5,500,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 5 mars 1937 dagtecknad proposition,

nr 178, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels godkänna av departementschefen förordad personalförteckning för

länsstyrelserna, att tillämpas från och med den 1 januari 1938,

dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för länsstyrelserna,

att tillämpas under budgetåret 1937/1938,

dels ock till Länsstyrelserna: Avlöningar för budgetåret 1937/1938 anvisa

ett förslagsanslag av 5,150,000 kronor.

I samband med Kungl. Majits förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 253, inom första kammaren

av herr N. Holmström m. fl. och den andra, nr 475, inom andra kammaren

av herr M. Skoglund m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i

fråga örn juristbefattningarna å ordinarie stat vid länsstyrelserna godkänna

den av länsstyrelseutredningen framlagda personalförteckningen med däri

föreslagna lönegrader och bevilja den ökning i av Kungl. Majit begärda anslagsbelopp,

som därav föranledes,

dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 254, inom första kammaren

av herr C. Bengtsson m. fl. och den andra, nr 477, inom andra kammaren

av herr G. Arnemark m. fl., vari hemställts, att riksdagen antingen

måtte besluta, att befattningarna såsom landskanslist och landskontorist placeras

i lönegrad B 17, samt uttala sig för att icke-ordinarie landskanslister

och landskontorister i stadigvarande tjänst genomgående placeras två lönegrader

högre än vad som föreslagits i propositionen, eller ock besluta tillerkänna

ordinarie landskanslister och landskontorister ävensom icke-ordinarie

sådana med 5 års stadigvarande tjänstgöring en tillfällig löneförbättring av

300 kronor per är, samt uttala angelägenheten av att eventuell ytterligare utBihana

till riksdagens protokoll 1937. G sami. Nr 162.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

redning i lönespörsmålet i fråga företages så skyndsamt som möjligt och

att den icke får föranleda en fortsatt förhandenvaro av de onormala löneoch

befordringsförhållanden, som för närvarande förefinnas vid länsstyrelserna,

dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 255, inom första kammaren

av herr N. Holmström och den andra, nr 476, inom andra kammaren

av herr M. Skoglund m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att

årsarvodet till försvarsassistenterna vid länsstyrelserna bestämmes till 1,200

kronor, samt bevilja den ökning i av Kungl. Majit begärda anslagsbelopp,

som därav föranledes,

dels ock en inom första kammaren av herr G. Ehrnberg m. fl. väckt motion,

nr 256, vari hemställts, att riksdagen ville hemställa, att frågan örn behörighetsvillkor

för erhållande av högre tjänster inom statsförvaltningen göres

till föremål för skyndsam utredning, som bör syfta till en i möjligaste mån

enhetlig reglering av statsförvaltningens rekryterings- och utbildningsfrågor,

samt att kompetensvillkoren för högre befattningar å landskontoren i avbidan

på denna utredning lämnas oförändrade.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionerna i första kammaren.

Till grund för Kungl. Maj:ts förevarande proposition ligger ett av särskilda

sakkunniga — den s. k. länsstyrelseutredningen — utarbetat betänkande

med förslag angående länsstyrelsernas organisation jämte därmed

sammanhängande spörsmål (statens offentliga utredningar 1936: 56).

I propositionen lämnas till en början en översiktlig redogörelse för bristerna

i den nuvarande organisationen. Såsom sådana angivas disproportionen

mellan länsstyrelsernas ordinarie och icke ordinarie arbetskrafter, mindre

lämplig anpassning av arbetsformerna och arbetssättet efter arbetsbördan,

alltför omfattande användning av partiella ledigheter samt det rådande bisysslesystemet.

Departementschefen anför bland annat följande.

Under de två årtionden, som förflutit, sedan länsstyrelserna i all huvudsak

erhöllo sin nuvarande organisativa gestaltning, har den samhälleliga utvecklingen

i mycket väsentlig mån pålagt dessa myndigheter nya uppgifter

av de mest växlande slag. Det ligger under dessa förhållanden i sakens natur,

att inför den oavlåtligt stegrade arbetsbördan organisationen skall hava

utsatts för påfrestningar, som blottat brister, vilka icke kunna få fortbestå.

Det må vara tillfyllest att för belysning av arbetsuppgifternas stegring erinra

därom, att de i rikets länsstyrelser handlagda ärendena år 1919 belöpte

sig till 672,000 men år 1933 uppgingo till 1,235,000, sålunda i det närmaste

dubbla antalet.

Den ingående och mångsidiga granskning, som länsstyrelseutredningen

ägnat det föreliggande problemkomplexet, har å ena sidan klarlagt de framträdande

grundfelen i organisationen och å den andra lämnat praktiskt värdefulla

anvisningar för dessas avhjälpande.

I förstnämnda avseende vill jag till en början erinra därom, att den snabba

tillväxten av länsstyrelsernas arbetsbörda under ett förhållandevis kort

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

3

tidsskede medfört, att den därav föranledda ökningen i personaluppsättningen

i mycket avsevärd utsträckning skett genom anställande av icke-ordinarie

befattningshavare. Under de senaste femton åren har det ordinarie

personalbeståndet praktiskt taget förblivit oförändrat. Innevarande budgetår

finnas i samtliga länsstyrelser -— inberäknat en lanträntmästare å övergångsstat

—- anställda 470 ordinarie befattningshavare. De icke-ordinarie

befattningshavarnas antal utgör ej mindre än 540. Av det totala antalet

befattningshavare inom länsstyrelserna äro sålunda allenast 46 °/o ordinarie.

Därtill kommer som en omständighet, ägnad att ytterligare skärpa berörda

missförhållande, att ett icke ringa antal ordinarie befattningshavare åtnjuta

ledighet å egna tjänster för uppehållande av häradsskrivar- och landsfiskalsbefattningar.

Då man vidare går att undersöka bristerna i den nuvarande organisationen,

har man att uppmärksamma ännu en omständighet, som är av beskaffenhet

att i ogynnsam riktning påverka arbetet. Jag åsyftar därvid det förhållandet,

att arbetsformerna icke allestädes och icke i erforderlig utsträckning

anpassats efter den växande arbetsbördan. Utredningen bar i detta

avseende kunnat påvisa, hurusom åtskilliga ärendesgrupper med fördel eller

i varje fall utan olägenhet kunna överlämnas till avgörande åt andra myndigheter.

Men därutöver har utredningen givit uttryck för den uppfattningen,

att förenklingar i arbetsformerna kunna vidtagas, som äro ägnade att

öka effektiviteten i verksamheten. Denna sida av den föreliggande frågan,

vilken jag fann mig böra särskilt framhålla vid uppdragande av riktlinjerna

för utredningen, är otvivelaktigt av avgörande betydelse, då det gäller att

främja en organisatorisk utveckling av länsstyrelserna.

Vid sidan av berörda spörsmål hava i den tidigare förda diskussionen

kring bristerna i länsstyrelsernas organisation framför allt två omständigheter

tilldragit sig uppmärksamhet. Särskilt har riksdagen med anledning

av de iakttagelser, som av riksdagens revisorer gjorts vid granskningen av

statsverkets tillstånd och behov, påtalat dels att vid länstyrelserna partiell

ledighet för befattningshavarna kommit till användning i betydligt större utsträckning

än inom civilförvaltningen i övrigt, dels att befattningshavarna

innehade bisysslor i en omfattning, som ansetts lända tjänsteutövningen till

men.

Medan det sistnämnda av nu avhandlade spörsmål obestridligen är av beskaffenhet

att kunna öva inverkan på länsstyrelsernas arbetseffektivitet, är

den förstnämnda av väsentligen tjänstgörings- och avlöningsteknisk natur.

Utredningen har i fråga om de partiella ledigheterna verkställt en ingående

undersökning, som bekräftar de iakttagelser, som tidigare gjorts. Det har

sålunda konstaterats, att inom vissa länsstyrelser — framför allt de allra

största — de ledande befattningarna genom en dylik tillämpning av avlöningsreglementets

bestämmelser varit dubblerade praktiskt taget hela året

och att jämväl i övrigt sådan ledighet ifrågakommit i en utsträckning, som

knappast förutsatts vid reglementsbestämmelsernas tillkomst. Förhållandet

sammanhänger nära med den hittills onekligen alltför stela arbetsfördelningen

mellan olika befattningshavare inom länsstyrelserna.

Vad bisysslcväsendet angår lär det icke kunna förnekas, att detta vid

länsstyrelserna har en betydande omfattning, bland såväl högre som lägre

befattningshavare. Den verkställda utredningen bar sålunda ådagalagt, att

under budgetåret 1934/1935 av 1,018 befattningshavare ett antal av 454 eller

nära 45 % innehade bisysslor till ett sammanlagt antal av 955 eller i genomsnitt

mer än 2 per befattningshavare, ''bill väsentlig del hänförde sig dessa

bisysslor lill uppdrag i taxeringsnämnd oell prövningsnämnd, respektive 258

oell 145. Det har vidare kunnat konstateras, att bisysslorna endast i för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

hållandevis ringa utsträckning föranlett tjänstledighet från innehavande befattning

samt att de till en del kommit till utförande under tjänstetid, ehuru

det därvid gällt, att kompensation vunnits genom övertidstjänstgöring.

Vid utredningens igångsättande tillkännagav jag den uppfattningen, att

vid översynen tillika borde tillses, att det överklagade mångsyssleriet avvecklades.

Tyvärr har utredningen i detta avseende, trots beaktansvärda

försök, icke lyckats att anvisa en generellt framkomlig väg för uppnående

av en mera tillfredsställande ordning. Främst måste detta negativa resultat

tillskrivas den omständigheten, att vårt beskattningsväsen icke för närvarande

anses kunna avvara medverkan från länsstyrelsetjänstemännen.

Den logiska slutsatsen av dessa premisser, att vid sådant förhållande sagda

medverkan borde åvägabringas därigenom, att uppgifterna i fråga tilldelas

befattningshavarna såsom tjänsteuppdrag, kan icke realiseras utan en omläggning

av taxeringsförfarandet och vad därtill hör. Utredningen föreslår

emellertid vissa åtgärder för att inom den bestående ordningens ram sanera

förhållandena. Vid remissbehandlingen har förslaget i denna del icke föranlett

egentliga erinringar.

Jag är med utredningen ense därom, att för befattningshavarna vid länsstyrelserna

icke böra i förevarande avseende uppställas andra eller strängare

regler än för statsförvaltningen i allmänhet. Men å andra sidan innesluter

denna ståndpunkt tillika, att befattningshavarna icke på grund av sin

ställning böra tilldelas uppdrag, som kunna anförtros åt andra. Här lär

kritikens kärnpunkt vara att söka. För min del måste jag finna det angeläget,

att man visar återhållsamhet såväl vid medgivande av tillstånd till

innehavande av annan befattning eller uppdrag, som också vid anlitandet av

länsstyrelses befattningshavare för uppdrag, som det ankommer på länsstyrelse

att meddela. Enahanda synes analogivis böra tillämpas vid Kungl.

Maj:ts prövning av motsvarande frågor. Och som en undantagslöst giltig

regel måste, på sätt lönenämnden framhållit, vid tillstånd till innehavande av

befattning eller uppdrag uppställas, att tjänstledighet regelmässigt begagnas,

då utövandet av bisyssla kräver minskning av den normala arbetstiden. Endast

på detta sätt torde nödig kontroll kunna effektivt upprätthållas. Fullgörande

under arbetstiden av utanför tjänsten liggande uppdrag bör sålunda

icke medgivas. Jag anser mig hava så mycket starkare skäl att intaga denna

ståndpunkt, som genom det förslag, jag avser att framlägga, antalet ordinarie

befattningar i mycket avsevärd utsträckning ökas och de hittills i fråga örn

den icke-ordinarie personalen föreliggande ömmande omständigheterna sålunda

icke längre komma att föreligga.

Vad till sist angår de av utredningen i detta sammanhang föreslagna åtgärderna

i fråga örn länsstyrelsetjänstemännens medverkan vid olika stadier

av taxeringsarbetet, finner jag dem välbetänkta och ägnade att främja en utveckling

i den riktning jag nyss angivit såsom önskvärd.

I detta sammanhang har utredningen berört ytterligare en fråga, till

vilken jag här torde böra taga ställning. Jag åsyftar spörsmålet om kommissionärsverksamhetens

ordnande. Utredningen har verkställt en närmare

undersökning av de rådande förhållandena samt övervägt möjligheterna

att förvandla kommissionärsfunktionerna till ett tjänsteåliggande. Därvid

har utredningen funnit en dylik omläggning otvivelaktigt komma att medföra

behov av ökade arbetskrafter och för sin del ifrågasatt allenast den

förändringen i nuvarande ordning, att på statsverkets bekostnad borde å

länsstyrelserna tillhandahållas allmänheten tryckta blanketter till vanligen

förekommande ansökningar av enkel beskaffenhet. Härigenom skulle allmänheten

icke behöva anlita kommissionär för enkla ärenden. Lönenämnden

har icke känt sig övertygad av utredningens argumentering mot en förändring

av sagda verksamhet till tjänsteåliggande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

5

Då man inhämtat, att under år 1934 kommissionärsarvodena uppgått till

sammanlagt inemot 200,000 kronor, synes det mig uppenbart, att anledning

föreligger att närmare överväga en förändring i av lönenämnden angivet

syfte. Ett sådant övervägande har ock av nämnden påyrkats. Redan nu

torde man böra provisoriskt vidtaga den av utredningen föreslagna anordningen

att tillhandahålla blanketter för att såmedelst begränsa allmänhetens

kostnader.

I propositionen uppdragas därefter riktlinjerna för en omorganisation. Där

behandlas sålunda spörsmålen om begränsning av länsstyrelsernas arbetsuppgifter,

beslutanderättens utövande, föredragningars ordnande, inbetalning

av medel till länsstyrelserna samt vissa organisationsfrågor i övrigt. Utskottet

får beträffande detaljerna härutinnan hänvisa till propositionen. Här

må vara tillfyllest att återgiva departementschefens uttalande rörande föredragningens

ordnande, då denna fråga med hänsyn till föredragandenas

löneställning är av något större räckvidd än spörsmålen i övrigt.

Departementschefen anför i huvudsak följande.

Det förslag till ändrad ordning för föredragningen inom länsstyrelserna,

som av utredningen framlagts, innefattar otvivelaktigt den ur allmän organisationssynpunkt

betydelsefullaste delen av reformen och jag torde icke överskatta

räckvidden av detsamma, om jag däri ser ett viktigt bidrag till rationalisering

av arbetet inom länsstyrelserna. Den nuvarande ordningen, vilken

går tillbaka till 1918, har erfarenhetsmässigt visat sig icke kunna upprätthållas

och jämväl måst modifieras genom särbestämmelser.

Såsom av redogörelsen framgår, förutsättas för närvarande som regel icke

andra föredragande än avdelningschefer och länsassessorer, d. v. s. tjänstemän

i lönegraderna B 30 och B 27. I praktiken har man utökat antalet föredragande

dels genom att anförtro föredragning jämväl åt länsnotarier och

länsbokhållare, dels ock genom att anlita icke-ordinarie tjänstemän i samband

med partiella ledigheter. Häri föreslås nu den förändringen, att föredragningsskyldigheten

normalt ombesörjes av ordinarie personal. Samtidigt

hävdar utredningen det ur statsfinansiell synpunkt betydelsefulla kravet, att

befattingshavare, som vid sidan av avdelningschefen bliva fullt sysselsatta

med föredragning året örn, böra erhålla länsassessors ställning och avlönas

lägst enligt lönegraden B 26.

Den nuvarande ordningen bygger på en stelt utformad arbetsfördelning.

Det ligger i sakens natur, att den förut berörda avsevärda arbetsökning, som

inträtt, sedan denna organisation tillkom, framtvingat ändrade dispositioner.

Det gäller nu att söka uppnå en anpassning av organisationen efter de faktiska

förhållandena. Därvid synes det mig utan vidare klart, att det ligger

helt utanför möjligheternas område att i detalj fastställa en enhetlig ordning,

som skall kunna med samma fördel tillämpas i alla länsstyrelser, större och

mindre, och under alla delar av året, oberoende av växlingarna i arbetsbelastningen.

Ett huvudvillkor för att organisationen skall visa sig hållbar, ser jag däri,

att man i görligaste mån undviker alt binda vissa arbetsuppgifter till viss

tjänst. Arbetsbördan ensam bör för fördelningen bliva bestämmande. Den

växlar, såsom jag redan framhållit, väsentligt de olika länsstyrelserna emellan

och den växlar tillika inom en och samma länsstyrelse under olika årstider.

Från denna utgångspunkt har jag kommit till den uppfattningen, vilken i

denna del jämväl hävdats av utredningen, att det bör ankomma på länsstyrelsen

själv att fördela arbetet mellan olika befattningshavare. Att därvid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

ordinarie tjänster böra tillhandahållas i en utsträckning, som står i rimligt

förhållande till de faktiska arbetsuppgifterna, synes mig vara ställt utom

diskussion. Den enda grundsats, som vid sagda fördelning bör bestämt upprätthållas,

är efter min mening, att de svårare och viktigare ärendena handläggas

av de mest kvalificerade arbetskrafterna och att även i övrigt vid

ärendenas fördelning å vederbörande befattningshavare hänsyn tages till

dessas kvalifikationer.

Såsom jag redan antytt, har emellertid utredningen vid sitt ställningstagande

utöver den allmänna anordning, åt vilken jag givit min obetingade

anslutning, uppställt den fordran, att full föredragningsskyldighet icke skulle

åligga befattningshavare i lägre tjänsteställning än kinsassessors. Därvid

har dock utredningen avsett, att asscssorstjänster i lägre lönegrad än den nu

fastställda skulle nyinrättas. Mot denna uppfattning hava starka gensagor

framkommit från såväl statskontoret som civilförvaltningens lönenämnd.

Statskontoret förklarar sig sålunda icke dela utredningens uppfattning, att

föredragande hos länsstyrelserna i princip bör hava länsassessors tjänsteställning

och håller före, att förefintligt behov av föredragandehjälp åt avdelningschefer

och länsassessorer bör kunna i huvudsak tillgodoses genom att

ytterligare länsnotarie- och länsbokhållartjänster inrättas. Lönenämnden

framhåller likaledes, att bestämmelser böra meddelas av innehåll, att även

länsnotarie bar till allmänt tjänsteåliggande att fullgöra på föredragande ankommande

göromål.

Inom statsförvaltningen i övrigt har en sådan regel, som den av utredningen

uppställda, icke kunnat tillämpas. Såväl inom statsdepartementen

som inom de centrala ämbetsverken omhänderhaves för närvarande föredragning

av befattningshavare i till och med lägre löneställningar än den för länsnotarie

bestämda. Inom domkapitlen utföras föredragningsgöromål av såväl

stiftsnotarier som amanuenser. En sådan anordning har ur olika synpunkter

visat sig praktisk och motiveras av den obestridliga förekomsten av mål och

ärenden av vitt skild svårighetsgrad. Jag kan icke inse, att denna förutsättning

brister, när det gäller länsstyrelserna. Då jag sålunda icke kan dela

den av utredningen hävdade uppfattningen och då ett tillmötesgående av det

uppställda kravet för statsförvaltningen i dess helhet skulle vara ägnat att

medföra mycket vittgående konsekvenser, utgår jag från att föredragningen

efter av mig angivna huvudgrunder fördelas mellan olika befattningshavare.

Genom en dylik omläggning bortfaller det formella stödet för tillämpningen

av bestämmelserna om partiell ledighet.

I samband med nu berörda huvudfråga har utredningen avhandlat även

ett pär detaljspörsmål, avseende dels länsarkitekts och vägingenjörs ställning

inom länsstyrelsen, dels sättet för försvarsärendenas, framförallt ärendenas

rörande civilt luftskydd, handläggning. I förstnämnda fråga biträder jag

utredningens mening.

Vad den andra frågan angår, synas mig skäl hava anförts för att länsstyrelserna

böra erhålla tillgång i erforderlig utsträckning till biträde, som

besitter speciell kännedom om de förhållanden, som härvid avses. Ur vissa

synpunkter skulle det otvivelaktigt varit en bestämd fördel, om för ändamålet

kunnat, på sätt hittills i vissa fall skett, disponeras officerare på stat. Då

det emellertid icke ansetts görligt alt tillhandahålla sådan personal, har

jag funnit mig böra godtaga utredningens förslag, att samtliga länsstyrelser

utrustas med försvarsassistent, förordnad för viss tid av Kungl. Majit efter

vederbörlig ansökan. Omfattningen av försvarsassistenten åliggande uppgifter

synes icke oväsentligt växla inom olika länsstyrelser och jag har jämväl

inhämtat, att behovet av försvarsassistentens medverkan kail förutsättas

i allmänhet icke vara konstant utan efter ett eller annat år, sedan vissa

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

7

planläggningsarbeten slutförts, minskas. Under sådana förhållanden kan

det uppenbarligen icke ifrågakomma att inrätta fasta arvodestjänster, utan

bör den av utredningen förordade anordningen i princip följas. Jag vill tilllägga,

att jag, lika med utredningen, icke avser, att försvarsassistenten skall

i länsstyrelsen inträda såsom självständig föredragande.

Enligt länsstyrelseutredningens förslag skulle föredragandena vid länsstyrelserna,

därest de vöre fullt sysselsatta av föredragningen, givas länsassessors

tjänsteställning. Länsassessorstjänsterna skulle uppdelas i två

grupper, nämligen assessorstjänter av l:a klass med placering i lönegraden

B 28 och assessorstjänster av 2:a klass med placering i lönegraden B 26. Nu

befintliga tjänster skulle uppflyttas till förstnämnda lönegrad, medan 27

nya tjänster av 2.-a klass skulle inrättas. I övrigt skulle de ordinarie befattningshavarnas

löneställning lämnas orubbad.

Kungl. Maj:t har icke biträtt utredningens förslag i förevarande hänseende.

I stället föreslås inrättandet av nya tjänster i lönegraderna B 24 och B 21.

Beträffande detaljerna härutinnan får utskottet hänvisa till propositionen.

I fråga örn den icke-ordinarie personalen har Kungl. Majit i anslutning

till utredningens förslag framlagt vissa allmänna regler för personalens löneplacering,

avsedda att åstadkomma en likartad placering vid de olika länsstyrelserna.

Reglerna i fråga återfinnas å sid. 92 och 93 i propositionen.

Personalens antal, som närmare framgår av en å sid. 104 och 105 i propositionen

intagen översikt, kommer enligt Kungl. Maj:ts förslag att uppgå

till 1,029, därav 625 ordinarie och 404 icke-ordinarie. För närvarande utgör

antalet 1,008, därav 468 ordinarie och 540 icke-ordinarie.

Den nya organisationen skall träda i tillämpning från och med den 1 januari

1938. Avlöningsstaten för nästa budgetår har uppställts med hänsyn

härtill. Den slutar å ett belopp av 5,150,000 kronor. Till jämförelse må

nämnas, att motsvarande siffra för innevarande budgetår är 5,004,000 kronor.

Den nuvarande länsstyrelseorganisationen tillkom år 1918. Under den

tid, som därefter förflutit, har utvecklingen medfört en oavlåtligt stegrad arbetsbörda

för länsstyrelserna. Härigenom har självfallet icke kunnat undvikas,

att organisationen utsatts för påfrestningar, som blottat brister av meleher

mindre allvarlig art. Det nu framlagda förslaget avser att i görligaste

mån råda bot för dessa.

De riktlinjer för omorganisationen, som av departementschefen uppdragits,

hava icke givit utskottet anledning till erinran. Då emellertid åtgärderna

i fråga till övervägande delen äro av administrativ natur, har utskottet

ansett sig sakna anledning att upptaga dem till utförligare granskning. Utskottet

har endast velat framhålla angelägenheten av att vid organisationens

genomförande tillses, att alla berättigade intressen på snabb och säker

handläggning av förekommande ärenden tillgodoses samt att allmänhetens

förtroende och tillit för länsstyrelserna vidmakthålles.

En detalj i det framlagda organisationsförslaget anser sig utskottet dock

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

böra närmare uppehålla sig vid, nämligen frågan om de kompetenskrav, som

bora uppställas för erhållande av anställning såsom föredragande å landskontor.

Departementschefen förordar härutinnan i överensstämmelse med

länsstyrelseutredningens förslag, att med juris kandidatexamen i kompetenshänseende

likställes statsvetenskaplig-juridisk examen. Såvitt utskottet kunnat

finna synes det tillfyllest, att sistnämnda examen uppställes såsom minimikrav

å föredragande å landskontoren. Utskottet delar sålunda icke de

i motionen I: 256 uttryckta farhågorna. Den i motionen väckta tanken på

en allmän översyn av behörighetsvillkoren för erhållande av högre tjänster

inom statsförvaltningen finner utskottet däremot beaktansvärd, icke minst

med hänsyn till att därigenom skulle kunna uppnås en enhetlig reglering av

statsförvaltningens rekryterings- och utbildningsfrågor. Utskottet förväntar

fördenskull, att Kungl. Majit uppmärksammar ifrågavarande spörsmål.

Såsom förut framhållits skall antalet länsassessorstjänster å ordinarie stat

bibehållas oförändrat. Däremot föi''eslås inrättandet av 7 extra ordinarie

assessorstjänster med placering i lönegraden B 27. Dessa tjänster äro avsedda

för landskanslierna och landskontoren vid länsstyrelserna i Stockholms,

Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län ävensom för landskontoret

i Västernorrlands län. I övrigt föreslås inrättandet av bland annat 2 länsnotarietjänster

av lia klass och 18 dylika tjänster av 2:a klass. Nämnda

tjänster motsvara till antalet de av länsstyrelseutredningen föreslagna 27

assessorerna av 2:a klass. Den arbetsbörda, som åvilar omförmälda länsstyrelser,

synes utskottet motivera, alt assessorstjänster där inrättas. Att desamma

upptagas såsom extra ordinarie har ej heller givit utskottet anledning

till erinran. Utskottet har emellertid kommit till den uppfattningen, att vid

landskanslierna i Stockholms och Malmöhus län bör inrättas ytterligare en

dylik tjänst i utbyte mot en av de för dessa län föreslagna länsnotarietjänsterna

av lia klass. Den relation beträffande arbetsbördan, som förefinnes

de olika länen emellan, synes utskottet vidare tala för att jämväl å landskanslierna

vid envar av länsstyrelserna i Älvsborgs, Västernorrlands och

Norrbottens län inrättas en extra ordinarie assessorstjänst i stället för där

föreslagna ordinarie länsnotarier av 2:a klass. Utskottet anser sig sålunda

icke böra tillstyrka bifall till det i motionerna I: 253 och II: 475 framställda

yrkandet.

För landskanslister och landskontorister föreslås oförändrad löneställning.

Såsom skäl härför har angivits pågående utredningar rörande omorganisation

av åklagar- och uppbördsväsendet. Utskottet har icke kunnat undgå att

finna det beklagligt, att spörsmålet om ifrågavarande befattningshavares löneplacering

icke kunnat bringas till en lösning. Skulle ytterligare uppskov av

mera avsevärd omfattning bliva erforderligt, anser utskottet därför rimligt,

att avlöningsförstärkning i en eller annan form beredes de befattningshavare,

som hava den längsta tjänstgöringstiden. Det synes utskottet emellertid icke

lämpligt, att riksdagen på sätt i motionerna I: 254 och II: 477 ifrågasatts utan

vidare tillerkänner landskanslister och landskontorister med fem års stadigvarande

tjänstgöring en löneförbättring av 300 kronor per år. Frågan här
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

9

om är nämligen av den art, att den först bör efter erforderlig utredning bliva

föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Än mindre kan utskottet tillstyrka det

i samma motioner i första hand framställda yrkandet örn uppflyttning av befattningarna

i fråga till lönegraden B 17.

I detta sammanhang vill utskottet i anslutning till departementschefens uttalande

framhålla, att vid ett ställningstagande till berörda avlöningsfrågor

bör övervägas, huruvida icke de uppgifter, som avila landskanslister och

landskontorister, i viss utsträckning kunna överflyttas å befattningar av kansliskrivar-

och kontoristgrad.

De allmänna regler för den icke-ordinarie personalens löneplacering, som

föreslagits av länsstyrelseutredningen och godtagits av Kungl. Majit, föranleda

icke någon erinran från utskottets sida. Det måste betraktas som

en icke oväsentlig fördel, att likformighet därigenom uppnås de olika länsstyrelserna

emellan. Utskottet anser sig däremot icke, såsom i motionerna

1:254 och 11:477 föreslagits, kunna tillstyrka, att icke-ordinarie landskanslister

och landskontorister i stadigvarande tjänst genomgående skulle

placeras två lönegrader högre än Kungl. Maj:ts förslag i denna del innebår.

För försvarsärendenas, framförallt ärendenas rörande civilt luftskydd,

handläggning skola länsstyrelserna enligt Kungl. Maj:ts förslag erhålla biträde

av s. k. försvarsassistenter. Till innehavare av dylik befattning skall

utgå dels ett årsarvode av 800 kronor, dels ock ett dagarvode av 8 kronor.

Därigenom beräknas befattningshavarna vid tjänstgöring under helt år komma

upp till ungefärligen samma ersättning, som utgår till flertalet rullföringsbefälhavare.

Utskottet finner för sin del en dylik avvägning av försvarsassistenternas

ersättning lämplig. Erinras må att försvarskommissionen på

sin tid i avlöningshänseende jämställde ifrågavarande befattningshavare

med rullföringsbefälhavarna, ehuru kommissionen förordade ett fast arvode

utan dagarvode. Utskottet finner sig således böra avstyrka det i motionerna

I: 255 och II: 476 framställda yrkandet örn höjning av det föreslagna årsarvodet

till 1,200 kronor.

Vid prövningen av medelsbehovet för avlönande av försvarsassistenter har

utskottet uppmärksammat, att medel för avlönande av dylik assistent icke

beräknats under överståthållarämbetets avlöningsanslag. Då det upplysts

för utskottet, att försvarsassistent torde komma att anställas jämväl vid ämbetet,

synes utskottet hinder icke böra möta för Kungl. Majit att under nästa

budgetår anlita länsstyrelsernas avlöningsanslag för ändamålet. Någon anslagshöjning

på grund härav påkallas icke.

Kungl. Maj:ts förslag i här ej särskilt omförmälda delar har icke givit utskottet

anledning till erinran. Utskottet hemställer alltså,

l:o) att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag må

a) godkänna följande personalförteckning för länsstyrelserna,

att tillämpas från och med den 1 januari 1938:

Bihang lill riksdagens protokoll 1037. 6 saini. Nr 162.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

Personalförteckning.

Tjänstemän & ordinarie stat.

Län

Löne-

grad

B 30

Löne- grad

B 27

Löne-

grad

B 24

Löne-

grad

B 21

Löne-

grad

B 15

Löne-

grad

B 7

Löne- grad

B 5

Löne-

grad

B 4

CA

O

?r

re »

Ȋ

n

PT

g r

3 p

3 3

n> 5

P «P

-3 1

O

P u-,

|E

O i

•-<

P

h? r

SD & P:

Il P 3

pr 2.

ST ci>’

£

§ o-

^ o

tr p:

Il P» 3

pr j3 c/j

p g

S re

P

< „

f?o t"

P <=*• P

Il P 3

pr 2.

ST ci>’

CA

C/i

% o- tppr r

p 3- P:

Il P-3

Pr p- ca

HT p 1

eo cc

gf t- s g

gro.

, CA CA

r

pr

SET

sfå

3-T

r+

CLlj

•r • C

5 a

3 fl>

ca _

<! £

P

pt*ö

^ ?

pi P

•i 3

p: £

a 3t

cd i

o M

3 X

CA X3

< cd

p Q,

pr v

c* 1

£ o

P= g*

P-

CD W

Stockholms ....

i

1

2

i

1

2

i

12

6

i

5

3

12

Uppsala.......

i

1

2

i

1

—

—

4

4

i

2

1

2

Södermanlands.

i

1

2

i

1

1

—

5

4

i

2

1

3

Östergötlands ..

i

1

2

i

1

1

i

7

5

i

2

1

6

Jönköpings.....

i

1

2

i

1

1

i

6

4

i

2

1

3

Kronobergs ....

i

1

2

i

1

—

—

4

4

i

2

1

2

Kalmar........

i

1

2

i

1

1

i

5

4

i

2

1

4

Gotlands ......

i

1

—

i

1

—

—

1

2

i

2

1

1

Blekinge.......

i

1

2

i

1

—

—

3

4

i

2

1

2

Kristianstads...

i

1

2

i

1

1

i

4

4

i

2

1

3

Malmöhus.....

i

1

2

i

1

2

i

8

6

i

4

3

10

Hallands ......

i

1

2

i

1

—

—

3

3

i

2

1

2

Göteb. o. Bohus

i

1

2

i

1

2

i

8

5

i

4

2

8

Älvsborgs......

i

1

2

i

1

1

2

7

4

i

2

1

5

Skaraborgs.....

i

1

2

i

1

1

—

4

4

i

2

1

4

Värmlands.....

i

1

2

i

1

1

1

6

4

i

2

1

3

örebro........

i

1

2

i

1

1

—

5

4

i

2

1

3

Västmanlands ..

i

1

2

i

1

—

—

4

4

i

2

1

3

Kopparbergs ...

i

1

2

i

1

1

1

6

4

i

2

1

5

Gävleborgs.....

i

1

2

i

1

1

1

6

4

i

2

1

5

Västernorrlands

i

1

2

i

1

1

1

7

5

i

3

1

6

Jämtlands.....

i

1

2

i

1

1

—

5

4

i

2

1

3

Västerbottens ..

i

1

2

i

1

1

1

5

4

i

2

1

5

Norrbottens....

i

1

2

i

1

1

1

5

4

i

2 1

1

3

Tjänstemän å övergångsstat.

Befattning Lönegrad

1 länsbokhållare av 2:a klass (Malmöhus län).................. b 21

1 skrivbiträde (Jönköpings län) .............................. B 2

Anm.: En av de å ordinarie stat upptagna kontorsbiträdesbefattningarna vid länsstyrelsen i

Jönköpings län skall hållas obesatt, så länge det å övergångsstat uppförda skrivbiträdet kvarstår

i tjänst;

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

11

b) godkänna följande avlöningsstat för länsstyrelserna, att

tillämpas under budgetåret 1937/1938:

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

Avlöningsstat.

Avlöningar till landshövdingarna, förslagsvis kronor 478,500

Avlöningsstat.

1 landshövding (i Malmöhus

län)........ kronor 23,500

1 landshövding (i Göteborgs

och Bohus län) » 23,500

1 landshövding....... » 21,000

21 landshövdingar..... » 441,000

kronor 509,000

Avgå: pensionsavdrag, förslagsvis

................ > 30,500

kronor 478,500

Avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis ....................

Avlöning till en lanträntmästare å övergångsstat:
a.

Lön................ kronor 2,500

b. Ålderstillägg........ » 500

c. Tjänstgöringspennin
gar

.............. » 1,300

Avlöningar till övriga tjänstemän å övergångsstat,

förslagsvis ....................

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit:

a. Ersättning till sak''

kunniga till biträde

vid utredningar m. m. kronor 10,000

b. Ersättning till för
svarsassistenter,

förslagsvis

............ » 60,000

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar

m. m...............kronor 1,268,000

b. Avlöningsförhöjnin
gar

m. m., förslagsvis » 66,000

Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän:

a. Avlöningsförstärk
ning

till landssekreterare

och landskamrerare

.............. kronor 124,000

b. Provisoriskt dyrorts
tillägg

m. m., förslagsvis

................. » 42,600

» 3,091,000

4,300

4,600

» 70,000

» 1,334,000

» 166,600

Summa förslagsanslag kronor 5,149,000

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 162.

c) till Länsstyrelserna: Avlöningar för budgetåret 1937/

1938 anvisa ett förslagsanslag av 5,149,000 kronor.

2: o) att följande motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 253 av herr N. Holmström m. fl.,

nr 254 av herr C. Bengtsson m. fl.,

nr 255 av herr N. Holmström och

nr 256 av herr G. Ehrnberg m. fl.; samt

inom andra kammaren:

nr 475 av herr M. Skoglund m. fl.,

nr 476 av herr M. Skoglund m. fl. och

nr 477 av herr G. Arnemark m. fl.

må, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

anfört, icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 maj 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla,

Hansén, Asplund, Borell, Nilsson i Landeryd, Holmström, Lindström, Magnusson,

von Heland och Bäcklund; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i

Skövde, Törnkvist, Strindlund, Jeppsson, Andersson i Höör, Jonsson i Eskilstuna, Andersson

i Prästbol, Andersson i Södergård, Isacsson och Olsson i Staxäng.

Reservationer:

1 :o) av herr Holmström, som med instämmande i vad utskottet anfört rörande

landskanslister och landskontorister ansett, att utskottet bort tillstyrka,

dels det i motionerna I: 253 och II: 475 framställda yrkandet örn

godkännande av den av länsstyrelseutredningen uppgjorda personalförteckningen,

dels ock det motionerna I: 255 och II: 476 i enlighet med nämnda

utrednings förslag framställda yrkandet om höjning av årsarvodet till försvarsassistenterna

till 1,200 kronor;

2:o) av herr Nilsson i Malmö;

3:o) av herr Jonsson i Eskilstuna;

4:o) av herr Olsson i Staxäng.

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

372381

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:389 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till länsstyrelserna för budgetåret 1937/1938 jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten