Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag till statlig lagerhållning m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1937-05-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1937:179, Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag till statlig lagerhållning m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 179.
1
Nr 179.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1937 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag
till statlig lagerhållning m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.
(Ira avd.)
Uti en den 13 maj 1937 dagtecknad proposition (nr 323 )har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att dels medgiva, att upphandling
och upplagring av varor intill ett sammanlagt belopp av 70,000,000
kronor må verkställas för statens räkning i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen i berörda statsrådsprotokoll angivna riktlinjer;
dels ock till statlig lagerhållning m. m. för budgetåret 1937/1938 under
tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2,000,000 kronor.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr F. Domö m. fl.
(nr 89) och den andra inom andra kammaren av herr G. Bagge m. fl. (nr
290), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville anhålla
örn förslag redan till årets riksdag angående de åtgärder, som med hänsyn
till det internationella orosläget omedelbart böra vidtagas för att stärka rikets
ekonomiska försvarsberedskap, samt örn de befogenheter, som härvid självständigt
böra tillkomma Kungl. Majit.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning, får
utskottet hänvisa till motionen I: 89.
Departementschefen har inledningsvis erinrat därom, att i proposition (nr
318) till innevarande års riksdag angående fortsatt befrielse för riksbanken
från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. m. Kungl.
Majit hade på förslag av chefen för finansdepartementet hemställt, bland
annat, att riksgäldskontoret måtte förskottsvis, genom överlämnande av statsskuldbevis
med form och förfallotid bestämda i samråd med iiksbanken,
ställa medel till förfogande för den myndighet, åt vilken kunde komma att
uppdragas att enligt fastställda direktiv verkställa inköp för statens räkning
från utlandet, att av myndigheten användas för förvärv från riksbanken av
för myndighetens verksamhet erforderliga belopp i guld och valutor intill
ett värde efter dagskurs av högst 100,000,000 kronor.
Till grund för ifrågavarande förslag läge, på sätt framginge av berörda
proposition, en inom finansdepartementet utarbetad promemoria rörande
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 179. 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 179.
möjligheten att för statliga inköp från utlandet disponera viss del av riksbankens
tillgodohavanden i guld och valutor. I promemorian erinrades, att riksbankens
berörda tillgodohavanden på grund av konjunkturförhållandena
kommit att uppgå till betydande belopp, samt påvisades därmed förbundna
risker av statsfinansiell såväl som av allmänt ekonomisk natur. Det framhölls
i anslutning härtill, att det i förhandenvarande läge ur finansiell synpunkt
vore ett önskemål, att genom ökad import taga hem en del av vederlaget
för vår export och fraktfart. Vidare betonades, att om importen skedde
på sådant sätt, att inhemsk köpkraft toges i anspråk för ändamålet samt örn
importen begränsades att avse nyttigheter för täckande av framtida behov,
åtgärder för främjande av en sådan import kunde betraktas som ett naturligt
och väsentligt led i den ekonomiska politik, som utvecklingen gjort påkallad.
Från dessa utgångspunkter upptoges i promemorian till diskussion
vissa frågor rörande den finansiella formen för begagnande av riksbankens
omförmälda tillgodohavanden för statlig upphandling i utlandet i angivet
syfte. I detta hänseende föreslogs i huvudsak att finansieringen skulle ske
på så sätt, att riksgäldskontoret överlämnade till den statliga upphandlingsmyndigheten
erforderligt belopp i skattkammarväxlar eller andra ur penningpolitisk
synpunkt lämpliga statspapper, vilka finge av myndigheten mot
erhållande av valutor och guld belånas respektive försäljas i riksbanken, som
skulle kunna försälja papperen på marknaden. Däremot inginge promemorian
ej på spörsmålet, huruvida vid sidan av de valutatekniska motiven skäl
kunde anses föreligga för staten att för tillgodoseende av framtida behovverkställa
större inköp i utlandet. Beträffande detta spörmål uttalades endast,
att det närmast kunde tänkas, att risken för en handelsavspärrning
skulle kunna motivera en statlig lagerhållning av från utlandet införda förnödenheter,
varjämte framhölles, att ett närmare omdöme härutinnan torde
kunna avgivas av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap.
I sitt anförande till statsrådsprotokollet i ärendet hade chefen för finansdepartementet
anslutit sig till de synpunkter, som kommit till uttryck i promemorian.
I likhet nied vad som skett i promemorian berörde chefen för
finansdepartementet endast den finansiella sidan av de ifrågasatta åtgärderna.
Beträffande formerna för upphandlingen och de behov, vilka den lämpligen
borde inriktas på att fylla, förutsattes, att dessa spörsmål senare skulle
anmälas av chefen för handelsdepartementet.
I anslutning till detta uttalande hade förenämnda promemoria överlämnats
till handelsdepartementet för prövning ur de synpunkter, som detta departement
närmast hade att företräda. Med anledning härav har chefen för handelsdepartementet
anmodat rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap
att inkomma med yttrande i ärendet såvitt angår frågan om inköp ur
beredskapssynpunkt av varor i utlandet jämte därmed sammanhängande
spörsmål. Sedan rikskommissionen den 27 april 1937 avgivit begärt yttrande,
har över detta i sin tur inhämtats yttranden från kommerskollegium
och statskontoret.
Rikskommissionens för ekonomisk försvarsberedskap yttrande utmynnade
Statsutskottets utlåtande Nr 179.
3
i ett uttalande, att åstadkommandet av statliga reservlager av viktiga importvaror,
vilka under en spänd politisk situation kunde förväntas bliva svåra
att anskaffa, måste betraktas som ett utomordentligt betydelsefullt försvarsberedskapsintresse.
Kommissionen tillstyrkte därför livligt, att en verksamhet
från statens sida igångsattes för anskaffande oell vårdande av dylika reservlager,
till en början i ungefärlig anslutning till ett av kommissionen
framlagt förslag, slutande på ett inköpsvärde av sammanlagt omkring 70
miljoner kronor. Samtidigt förordade kommissionen, att åtgärder skyndsamt
vidtoges för utrönande av möjligheterna att åstadkomma ökade, bombsäkra
lagringsutrymmen för flytande bränslen genom insprängning i berg, samt
att, därest undersökningarna därvid ledde till gynnsamt resultat, arbeten
snarast möjligt igångsattes för att bringa sådana lagringslokaler till stånd
antingen i statens egen regi eller efter uppgörelse med enskilda företag. Härvid
borde enligt kommissionens mening övervägas att söka inordna de erforderliga
sprängningsarbetena i det statliga systemet för arbetslöshetens bekämpande.
För ledningen av ifrågavarande lagringsverksamhet föreslog
kommissionen inrättande av ett särskilt centralorgan.
Rikskommissionen betonade, att de förråd, som sålunda med statens medverkan
skulle anskaffas, borde få karaktären av reservlager, vilka skulle stå
till förfogande först då verkligt behov förelåge vid avspärrning eller liknande
förhållanden. Kommissionen framhöll i anslutning härtill, att lagren borde
hållas i möjligaste mån avskilda från den vanliga, kommersiellt behövliga
lagerhållningen, ehuru givetvis i fråga örn varor, som vore underkastade förändring
eller förskämning, erforderlig omsättning måste komma till stånd.
Vad rikskommissionen anfört beträffande formen för anskaffandet av
dessa reservlager, omfattningen av lagerhållningen, årskostnaderna, lagringsutrymmen
samt administrationen av lagerverksamheten får utskottet hänvisa
till propositionen.
I sitt över rikskommissionens förslag avgivna yttrande hade kommerskollegium
förklarat sig ur de synpunkter, kollegium hade att företräda, kunna
fullt ansluta sig till syftet med rikskommissionens förslag.
Även statskontoret hade, örn ock under uttalande av vissa betänkligheter,
tillstyrkt rikskommissionens förslag.
Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:
Såsom av föregående redogörelse framgår skulle en statlig upphandling
från utlandet hava en uppgift att fylla ur penningpolitiska synpunkter. Genom
rikskommissionens för ekonomisk försvarsberedskap förevarande förslag
har uppmärksamheten riktats därpå, att en dylik import även ur andra synpunkter
lärer kunna vara till gagn. Erfarenheterna från åren under världskriget
hava, oaktat vårt land icke var indraget i kriget, givit oss en ganska
god inblick i de besvärligheter, som kunna möta vid avbruten eller försvårad
varutillförsel utifrån. Ehuru någon direkt anledning icke nu föreligger
att räkna med uppkomsten av en liknande situation, inbjuder det oroliga
utrikespolitiska läget till vaksamhet. Enligt de undersökningar, som rikskommissionen
företagit, äro de i landet under normala förhållanden be
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 179.
fintlig» lagren av många viktiga varuslag alltför små för att trygga vår försörjning
i händelse av avspärrning. En statlig lagerhållning av från utlandet
införda förnödenheter i anslutning till de riktlinjer, som rikskommissionen
uppdragit, skulle givetvis i berörda hänseende kunna bliva av betydelse.
För egen del vill jag därför i likhet med de hörda myndigheterna i princip
giva min anslutning till det förslag, som innefattas i rikskommissionens utlåtande.
På sätt rikskommissionen framhållit och av kommerskollegium understrukits
torde de förråd, som sålunda böra uppläggas, få karaktär av reservlager
i så måtto att desamma ej böra ingå i den normala lagerhållningen i landet.
Detta utesluter ej, att i vissa fall omsättning av lagren bör ske genom avyttring
av gamla förråd, och anskaffande av nya i dessas ställe. I vissa fall såsom
beträffande varor, vilka äro underkastade försämring, är ett dylikt förfaringssätt
nödvändigt. Vid den försäljning från reservlagren, som sålunda
kan komma att äga rum, måste uppenbarligen, på sätt i ärendet framhållits,
tillses, att den enskilda handeln störes så litet som möjligt.
Även vid upphandlingen är en viss försiktighet nödvändig för undvikande
av att marknaden oroas, med prisstegringar och osund spekulation som följd.
Det förtjänar i detta sammanhang erinras, att en statlig upphandling av
utländska produkter, vid sidan av den normala importen till Sverige, kan få
en icke ringa handelspolitisk betydelse. Vid verksamhetens bedrivande böra
naturligtvis de synpunkter av dylik art, som i förekommande fall må göra
sig gällande, såvitt möjligt beaktas.
I överensstämmelse med de förslag, som framkommit i ärendet, finner jag
de med upphandlingen och lagerhållningen sammanhängande uppgifterna
böra handhavas av ett särskilt centralorgan. Detta synes såsom kommerskollegium
och statskontoret framhållit lämpligast böra få karaktär av en
statlig nämnd, vars ledamöter förordnas av Kungl. Majit. Antalet ledamöter
torde icke böra överstiga fem. I nämnden bör vara representerad såväl
sakkunskap på affärslivets område som administrativ erfarenhet. Den omedelbara
ledningen av verksamheten lärer, på sätt ämbetsverken föreslagit,
böra anförtros åt någon lämplig person, vilken i egenskap av verkställande
direktör helt kan ägna sig ät uppgiften. Jämväl beträffande personalbehovet
i övrigt torde av ämbetsverken anförda synpunkter förtjäna beaktande. Det
bör ankomma på Kungl. Majit att bestämma ersättning till nämndens ledamöter
och verkställande direktören samt att i övrigt meddela de föreskrifter
med avseende å verksamheten, som må finnas påkallade.
Att på förhand uppdraga närmare riktlinjer för nämndens arbete möter
svårigheter. Jag biträder rikskommissionens uppfattning, att nämnden bör
lämnas tämligen stor handlingsfrihet. Då det emellertid är av vikt, att
Kungl. Majit noga kan följa verksamheten, torde av nämnden uppgjord plan
för arbetets bedrivande böra för godkännande underställas Kungl. Majit, som
därjämte bör erhålla regelbundna rapporter rörande verksamheten. Av betydelse
är givetvis, att visst samarbete äger rum med rikskommissionen. Liksom
kommerskollegium anser jag det vara av vikt, att nämnden tillförsäkrar
sig medverkan från de enskilda företagens sida. Såväl upphandlingen
som lagerhållningen lärer i åtskilliga fall kunna ombesörjas av de privata
näringsidkarna för nämndens räkning. Härigenom tillgodogöras de tillgångar
i form av erfarenhet, affärsförbindelser m. m., som de i vederbörande
bransch arbetande firmorna äga, och undvikes mycket detaljarbete för den
statliga upphandlingsmyndigheten. Lagerhållningen bör i sådant fall i allmänhet
kunna förenas med skyldighet för lagerhållaren att i enlighet med
vad tidigare anförts beträffande vara, som lätt försämras eller förstöres, tillse,
att densamma vid lämplig tidpunkt utbytes mot ny.
Statsutskottets utlåtande Nr 179.
5
Det ligger i sakens natur och understrykes av vad nyss sagts angående angelägenheten
av en viss försiktighet vid uppköpen, att en verksamhet sådan
som den här ifrågasatta icke omedelbart kan få den omfattning, som ur enbart
beredskapssynpunkt kunde vara önskvärd. Särskilt gäller detta beträffande
varor, som ej kunna här lagras i större utsträckning med mindre
nya lagerutrymmen anskaffas. 1 betraktande av dessa omständigheter synes
det av rikskommissionen angivna beloppet 70 miljoner kronor fullt tillräckligt
för den upphandling, som kan ifrågakomma under åtminstone det närmaste
året. Jag förutsätter alltså, att upphandlingen tillsvidare begränsas
till detta belopp.
Vad angår sättet för bestridande av utgifterna för upphandlingen hänvisar
jag till vad chefen för finansdepartementet tidigare anfört. Jag erinrar om
att det förordade beloppet ligger inom gränserna för det bemyndigande för
riksgäldskontoret att i viss form förskottera medel, varom hemställan gjorts
hos riksdagen.
Att närmare ingå på den varuförteckning, som ligger till grund för kommissionens
förslag, synes icke erforderligt. Det är uppenbart, att, såsom
kommissionen jämväl själv framhållit, en dylik förteckning måste bliva av
rent preliminär natur. Här torde vara tillräckligt att fastslå den ledande
principen för upphandlingen, nämligen att denna bör avse varor, vilka erfordras
för näringslivet men ej kunna frambringas i tillräcklig mängd inom
landet. Ett betydande utrymme torde härvid böra lämnas bränsleprodukter
samt råvaror för jordbruksdriftens behov såsom konstgödsel och kraftfoder.
Det närmare avgörandet torde emellertid få bliva beroende av förhållandena
vid tidpunkten för upphandlingen.
För de årliga omkostnaderna har rikskommissionen beräknat ett belopp
av 1.5 miljoner kronor, vilket i sig innesluter kostnaderna såväl för administration
och lagerhyror som för varuomsättning. Vidare torde —- även med
en till 70 miljoner kronor begränsad upphandling — böra såsom rikskommissionen
föreslagit beräknas vissa utgifter för anskaffande eller utökning
av lagerlokaler. Det härför erforderliga beloppet har av kommissionen uppskattats
till 800,000 kronor. Del möter uppenbarligen stora svårigheter att
bedöma tillförlitligheten av dessa beräkningar. Utan att inlåta mig på någon
närmare granskning av desamma vill jag, efter samråd med chefen för finansdepartementet,
föreslå, att medel för bestridande av samtliga ifrågavarande
kostnader för nästa budgetår upptagas å riksstaten under ett gemensamt anslag
av förslagsanslags natur. Anslaget torde vid sådant förhållande lämpligen
kunna avrundas till 2 miljoner kronor. Medelsanvisningen bör ske under
tionde huvudtiteln.
Vad i övrigt angår frågan örn utökning av nuvarande lagringsmöjligheter
delar jag rikskommissionens av kommerskollegium biträdda mening rörande
vikten av att bombsäkra lagringsutrymmen för flytande bränslen beredas.
Den utredning, som i detta hänseende kan erfordras, torde eventuellt kunna
verkställas genom upphandlingsmyndighetens försorg. Skulle utredningen
giva vid handen, att dylika lagringsutrymmen lämpligen kunna utföras såsom
beredskapsarbeten för arbetslöshetens bekämpande i landets stenindustridistrikt,
torde de för sådana arbeten avsedda medlen kunna i viss utsträckning
tågås i anspråk för ändamålet.
Frågan örn beredande av täckning för det i det föregående angivna anslagsbeloppet,
2 miljoner kronor, torde få senare anmälas av chefen för finansdepartementet.
I föreliggande proposition har Kungl. Majit framlagt ett såväl ur beredskaps-
som valutateknisk synpunkt betydelsefullt förslag, åsyftande att
Bihang lill riksdagens protokoll 19,''17. Ii sand. Nr 179. "
Utskott et.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 179.
stärka vårt lands ekonomiska försvarsberedskap genom åstadkommande
av statliga reservlager av viktiga importvaror. Vad Kungl. Maj:t därvid i
skilda avsenden föreslagit finner utskottet välgrundat och anser sig följaktligen
böra tillstyrka propositionen i fråga.
Vad beträffar de föreliggande motionerna torde genom det av Kungl.
Maj:t nu framlagda förslaget syftet i desamma bliva tillgodosett. Vid sådant
förhållande torde motionerna i fråga icke böra till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Utskottet hemställer,
I. att riksdagen må
a) medgiva, att upphandling och upplagring av varor intill
ett sammanlagt belopp av 70,000,000 kronor må verkställas
för statens räkning i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen i statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 13 maj 1937 angivna riktlinjer;
b) till statlig lagerhållning m. m. för budgetåret 1937/1938
under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2,000,000
kronor.
II. att motionerna 1:89 och 11:290 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 maj 1937.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Olof Olsson, Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla,
Oscar Olsson, Hansén, Asplund, Nilsson i Landeryd, Gustafsson i Benestad, Holmström,
Nilsson i Fredriksfält, Hörstadius och Englund; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist, Eriksson
i Stockholm, Jeppsson, Persson i Falla, Svensson, Andersson i Prästbol, Ward, Andersson
i Södergård, Isacsson och von Seth.
378169. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1937:398 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statlig lagerhållning m. m. s. 9 i texten