Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av den vid försvarsväsendet anställda sjuksfcöterskeper sonalens avlöningsförmåner m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1937-05-28 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1937:182, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av den vid försvarsväsendet anställda sjuksfcöterskeper sonalens avlöningsförmåner m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

1

Nr 182.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1937 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

reglering av den vid försvarsväsendet anställda

sjuksfcöterskeper sonalens avlöningsförmåner

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

I en den 5 mars 1937 dagtecknad proposition, nr 275, har Kungl. Maj .t,

under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att dels godkänna i

nämnda statsrådsprotokoll angivna förändrade grunder för den vid försvarsväsendet

anställda sjuksköterskepersonalens avlöning, dels ock godkänna vid

samma protokoll fogade förslag till stater för garnisonssjukhusen i Stockholm,

å Karlsborg och i Boden, arméns sjuksköterskekår samt vid marinens sjukhus

i Karlskrona anställd personal, att gälla under budgetåret 1937/1938.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet behandlat

följande motioner nämligen

dels en inom andra kammaren av herr 1. Anderson i Norrköping m. fl.

väckt motion, nr 505, däri hemställts, att riksdagen måtte, i anledning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 275, besluta, att samtliga sjuksköterskor vid

försvarsväsendet måtte placeras i lönegrad Eo. 7;

dels ock en inom andra kammaren av herr S. Cruse väckt motion, nr 506,

däri hemställts, att riksdagen måtte besluta, att i staterna för garnisonssjukhusen

posterna avlöning till viss icke-ordinarie personal och betjäningspersonal

beräknas till belopp, som möjliggör för vederbörande chefsläkare att

reglera lönerna i enlighet med vad som föreslås i chefsläkarens för garnisonssjukhuset

i Stockholm underdåniga skrivelse den 17 december 1936.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Departementschefen har inledningsvis erinrat därom, att i innevarande

års statsverksproposition, fjärde huvudtiteln, staterna för såväl arméns sjuksköterskekår

som garnisonssjukhusen blivit, i avvaktan på den bebådade

propositionen angående reglering av den vid försvarsväsendet anställda sjuksköterskepersonalens

avlöningsförmåner, upptagna med beräknade belopp.

Av samma anledning blevo jämväl slutsumman för staten för vid marinens

sjukhus i Karlskrona anställd personal ävensom den under sjöförsvarets

avlöningsanslag upptagna anslagsposten till kvinnlig sjukvårds- och ekonomi
Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 6 sami. Nr 182. 1278 87

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

personal vid kustartilleriet i statsverkspropositionen upptagna nied beräknade

belopp.

Härefter har departementschefen till behandling upptagit frågan om sjuksköterskepersonalens

anställnings- och avlöningsförhållanden. Beträffande,

detta spörsmål inhämtas av propositionen följande:

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 augusti 1934 hemställde svensk sjuksköterskeförening,

att Kungl. Majit måtte vidtaga erforderliga åtgärder till

förbättrande av anställnings- och löneförhållandena för vid arméns sjuksköterskekår,

vid flygvapnet och marinen anställda ordinarie sjuksköterskor,

översköterskor och med dem likställda sjuksköterskor samt husmödrar vid

garnisonssjukhusen i syfte att anställningen måtte få karaktär av ordinarie

statsanställning samt att avlöning m. m. måtte utgå enligt vissa i skrivelsen

angivna lönegrader i 1925 års avlöningsreglemente för den civila statsförvaltningen.

över denna framställning avgåvos utlåtanden av arméförvaltningens

civila departement och sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen och flygstyrelsen

gemensamt den 21 oktober 1935 samt av försvarsväsendets lönenämnd den

19 november samma år, och däri förordades, att samtliga sjuksköterskor vid

försvarsväsendet med avlöning enligt lönegraderna 5, 6 och 7 i löneplanen K

till kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser för

vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet

skulle uppflyttas en lönegrad, vilket skulle innebära en genomgående

löneförhöjning med 120 kronor för år.

Föredragande departementschefen anslöt sig till det sålunda av ämbetsverken

framlagda och av lönenämnden tillstyrkta förslaget och i 1936 års

statsverkspr opposition framlade Kungl. Majit förslag angående löneförbättring

åt den vid försvarsväsendet anställda sjuksköterskepersonalen i enlighet med

de av ämbetsverken angivna grunderna.

I sin skrivelse nr 328 (sid. 4—5) anförde 1936 års riksdag beträffande

denna fråga, att riksdagen, som i likhet med departementschefen och vederbörande

myndigheter icke för det dåvarande ifrågasatte någon ändring i fråga

örn den vid försvarsväsendet anställda sjuksköterskepersonalens ställning

såsom icke-ordinarie befattningshavare, måste konstatera, att det av Kungl.

Majit framlagda förslaget icke kunde betraktas vara en definitiv lösning av

ifrågavarande personals lönefråga, alldenstund personalen trots löneregleringen

i allmänhet skulle komma att vara sämre ställd än motsvarande befattningshavare

vid statens civila sjukhus och vid flertalet av de kommunala sjukhusen.

Riksdagen funne sig därför i anledning av i ämnet väckt motion

(lii 316) böra uttala sig för att ytterligare utredning i lönefrågan på Kungl.

Majits föranstaltande vidtoges till främjande av bättre överensstämmelse i

avlöningshänseende mellan försvarsväsendets sjuksköterskepersonal och motsvarande

personal vid statens civila sjukhus.

Med anledning av riksdagens omförmälda uttalande uppdrog Kungl. Majit

genom beslut den 30 juni 1936 åt arméförvaltningens civila departement och

sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen samt flygförvaltningen att gemensamt,

med beaktande av vad riksdagen i förenämnda skrivelse anfört, till Kungl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 182. 3

Majit inkomma med förslag beträffande den vid försvarsväsendet anställda

sjuksköterskepersonalens avlöningsförmåner.

Samma dag utfärdade Kungl. Majit kungörelse (Sv. förf.-sami. nr 450)

angående ändring i vissa delar av kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215)

med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie

befattningshavare vid försvarsväsendet. Härigenom infördes en ny lönegrad

(8) i löneplanen för kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal (löneplan K)

med en begynnelselön av 1,410 kronor och en slutlön efter 9 års tjänstetid

av 1,770 kronor. Härjämte vidtogos vissa ändringar i den vid kungörelsen

fogade tjänsteförteckningen B, varigenom uppfattning skedde av sjuksköterskor

och översköterskor från 5:e till 6:e, av operations- och röntgensköterskor

från 6:e till 7:e samt av husmödrar vid sjukhus från 7:e till den nyinrättade

8:e lönegraden.

Med skrivelse den 10 november 1936 hava arméförvaltningens civila departement

och sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen och flygförvaltningen inkommit

med den genom Kungl. Majits förenämnda beslut den 30 juni 1936

anbefallda utredningen. I berörda skrivelse framhöllo ämbetsverken, att

ämbetsverken kunde av budgettekniska skäl icke förorda en övergång till ett

bruttolönesystem för ifrågavarande befattningshavare. Även örn man alltså

icke kunde inordna den vid försvarsväsendet anställda sjuksköterskepersonalen

inom den för motsvarande personal vid sinnessjukhus gällande löneplanen,

syntes likväl ämbetsverken skäl tala för att, på sätt motionären torde

hava avsett, största möjliga överensstämmelse mellan lönebeloppen för de

olika personalkategorierna komme till stånd, vilket i viss mån kunde ernås

genom att beträffande lönegraderna K. 6—K. 8 vidtaga en ökning av intervallerna

mellan de olika lönebeloppen inom respektive lönegrader. Ämbetsverken

ställde sig dock tveksamma till lämpligheten även av en sådan lösning

av frågan.

Då det alltså vid ett tillmötesgående redan nu av de framställda önskemålen

syntes vara angeläget tillse, att den åtgärd, som kunde komma att vidtagas,

icke verkade föregripande på den blivande löneregleringen, syntes

annan möjlighet icke stå till buds än att bereda sjuksköterskepersonalen en

på lämpligt sätt avpassad tillfällig löneförbättring.

Då begynnelselönerna för den enligt löneplanen K avlönade sjuksköterskepersonalen

jämförda med lönebeloppen inom vederbörliga lönegrader av

löneplanen B för befattningshavare vid den allmänna civilförvaltningen —

de sistnämnda minskade med det beräknade värdet av naturaförmåner enligt

i ämbetsverkens skrivelse den 21 oktober 1935 angivna grunder — torde

kunna betraktas såsom i stort sett tillfredsställande avvägda, syntes ämbetsverken

anledning ej föreligga att därvidlag vidtaga någon förhöjning. För

den till lönegraden K. 8 hänförda sjukvårdspersonalen syntes icke heller erfordras

någon förhöjning av de efter 3 och 6 års tjänstetid utgående lönerna,

då dessa redan nu överstege motsvarande löner för befattningshavare tillhörande

lönegrad B. 8. Det syntes icke heller påkallat att vidtaga åtgärd för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

förhöjning av den efter tre års tjänstetid utgående lönen i lönegrad K. 7,

då denna med endast 7 kronor understege motsvarande lön enligt lönegrad

B. 7.

Vad åter anginge lönebeloppen i lönegrad K. 8 efter 9 års tjänstetid, i

lönegrad K. 7 efter 6 och 9 års tjänstetid samt i lönegrad K. 6 efter 3, 6 och

9 års tjänstetid skulle — därest man ville redan nu åstadkomma en närmare

anslutning till de efter motsvarande tjänstetid utgående lönebeloppen i lönegraderna

B. 8—B. 6 — en viss i utredningen angiven förhöjning i lönebeloppen

vara erforderlig.

Genom den ifrågasatta anordningen skulle lönebeloppen för försvarsväsendets

sjuksköterskepersonal i vissa fall komma att överstiga de reducerade

lönebeloppen för angivna lönegrader i löneplanen B. Härvid borde

emellertid beaktas, att de belopp, med vilka lönerna i B-löneplanen reducerats,

måhända kunde anses jämförelsevis högt beräknade och att även andra

normer för uppskattning av värdet av naturaförmånerna kunde tänkas ifrågakomma.

I fortsättningen av sin skrivelse hade ämbetsverken även gjort en jämförelse

mellan avlöningsförmånerna för försvarsväsendets sjuksköterskepersonal

och motsvarande i kommunal tjänst anställd personal, varvid ämbetsverken

funnit, att de till den förstnämnda personalen utgående avlöningsbeloppen

i allmänhet vore jämförelsevis väl avvägda i förhållande till genomsnittsavlöningen

för den i kommunal tjänst anställda personalen. Yad sålunda

anförts, gällde sjuksköterskepersonalen i allmänhet. För sjuksköterske - personalen vid garnisonssjukhuset i Stockholm komme däremot även med

den av ämbetsverken föreslagna löneförbättringen lönebeloppen att ligga avsevärt

under dem, som utginge till motsvarande personal vid såväl Stockholms

stads sjukhus som vid serafimerlasarettet.

Beträffande löneställningen för sjuksköterskepersonalen vid garnisonssjukhuset

i Stockholm hade arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse i ämbetsverkens

nu förevarande skrivelse anfört, att sjukvårdsstyrelsen ansåge det

ofrånkomligt att bereda sjuksköterskepersonalen vid garnisonssjukhuset i

Stockholm högre löneförmåner än motsvarande personal vid försvarsväsendet

i övrigt. Härvid torde lönebeloppen — sammanställda i en särskild tillfällig

löneplan för här avsedd personal — lämpligen kunna bestämmas i enlighet

med av arméförvaltningen i skrivelse den 31 augusti 1931 föreslagna,

varigenom nära överensstämmelse syntes kunna vinnas med de lönebelopp,

som tillkomme vid serafimerlasarettet anställda sjuksköterskor.

Marinförvaltningen hade för sin del i samma skrivelse framhållit, att lönerna

till sjuksköterskepersonalen vid i landsorten belägna, till försvaret hörande

sjukhus icke borde understiga de för garnisonssjukhusets i Stockholm personal

föreslagna med större belopp än som svarade mot den skillnad, som

kunde anses betingad av orternas olika beskaffenhet i dyrortshänseende. I

anslutning härtill ansåge marinförvaltningen önskvärt, att vid en kommande

allmän lönereglering åvägabragtes en bättre avvägning mellan lönerna till

personalen å ena sidan i landsorten och å den andra i Stockholm än den,

som kommit till uttryck i ämbetsverkens föreliggande förslag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

Med anledning av ämbetsverkens nyssnämnda förslag hade svensk sjuksköterskeförening

i underdånig skrivelse den 10 november 1936 framhållit

vissa önskemål beträffande beräkningen av naturaförmånernas värde och i

fråga om sjuksköterskepersonalens placering i lönegrader.

I utlåtande i ärendet den 9 december 1936 hade för svar sväsendets lönenämnd

anfört, bland annat, att lönenämnden funnit förvaltningarnas förslag icke

innebära en lönereglering i verklig mening för den personal, varom här vore

fråga. Förvaltningarnas förslag hade snarare karaktären av ett fortsatt provisorium.

Lönenämnden hade därför funnit detsamma icke böra läggas till

grund för ett förslag i ämnet till riksdagen.

Lönenämnden hade ansett sig böra undersöka, huruvida icke försvarsväsendets

sjuksköterskepersonal kunde, på sätt föreslagits för all motsvarande personal

vid serafimerlasarettet och såsom redan vore förhållandet vid statens

sinnessjukhus, erhålla lön efter ett bruttolönesystem. Vid bedömandet

av detta spörsmål hade lönenämnden särskilt ansett sig böra beakta, att det

endast genom införande av ett bruttolönesystem torde vara möjligt att erhålla

en mera definitiv lönereglering för sjukvårdspersonalen, då därigenom

anslutning kunde ske till ett avlöningsreglemente, som gällde för större

grupper av befattningshavare, däribland för personalen vid statens övriga

sjukvårdsinrättningar. Örn ifrågavarande personal på lämpligt sätt inpassades

under ett sådant reglemente, bleve nämligen de ändringar i detta reglemente,

som kunde komma att införas, automatiskt gällande även för sjukvårdspersonalen.

Lönenämnden hade kommit till den bestämda uppfattningen,

att det skulle vara övervägande fördelar förenade med avskaffande

av det nuvarande lönesystemet för försvarsväsendets sjukvårdspersonal och

införande i stället av ett bruttolönesystem, med skyldighet för personalen

att vidkännas ersättning till statsverket för utgående naturaförmåner. Lönenämnden

ansåge sig därför böra förorda en sådan åtgärd.

I fortsättningen av sitt utlåtande hade lönenämnden till närmare prövning

upptagit frågan, huruvida ifrågavarande personal borde beredas ordinarie

anställning. Härvid hade lönenämnden av anförda skäl ansett sig icke böra

— åtminstone för närvarande — tillstyrka, att försvarsväsendets sjuksköterskepersonal

bereddes ordinarie anställning. I anslutning härtill hade

lönenämnden anfört, att lönenämnden ansåge en tillfredsställande lönereglering

för denna personal kunna ernås med bibehållande av dess nuvarande

extra ordinarie anställning. Med hänsyn till det på flera håll genomförda

samarbetet mellan de militära sjukhusen och landstingen och då ifrågavarande

befattningshavare förrättade arbete av samma slag som vid andra sjukhus,

ansåge nämnden för sin del övervägande skäl tala för att, därest personalen

erliölle bruttolön, å densamma tillämpades de för icke-ordinarie befattningshavare

vid den allmänna civilförvaltningen gällande bestämmelserna. I anslutning

till att serafimerlasarettets sjuksköterskor föreslagits skola placeras

i lönegraden B. 7, ansåge lönenämnden lämpligt, att även försvarsväsendets

sjuksköterskor såsom extra ordinarie befattningshavare erhölle placering i

lönegraden 7 av löneplanen för extra ordinarie tjänstemän vid allmänna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

civilförvaltningen. I likhet nied vad som vore förhållandet vid serafimerlasarettet

torde samtliga sjuksköterskor böra erhålla samma lönegradsplacering och

den nuvarande åtskillnaden mellan personal, tillhörande lönegraderna K. 6

och K. 7, försvinna. Häremot skulle kunna invändas, att sjuksköterskorna

vid truppförbanden icke hade samma kvalificerade tjänstgöring som de vid

sjukhusen och därför borde erhålla en lägre lönegradsplacering. Det vore

dock att märka, framhöll lönenämnden, att truppförbandens sjuksköterskor

hade en lång daglig tjänstgöring. Lönenämnden föreslog därför, att samtliga

ifrågavarande sköterskor placerades i lönegraden Eo. 7.

Vidkommande husmoder vid sjukhus, vilken nu vore placerad i lönegraden

K. 8, föreslog lönenämnden hennes inplacerande i lönegraden Eo. 9, varigenom

den nu förefintliga skillnaden i löneställning mellan henne och sjuksköterskorna

i stort sett komme att bibehållas.

Vad anginge den på löneplanen K upptagna befattningen såsom undersköterska

i lönegraden K. 1, hade lönenämnden inhämtat, att i denna lönegrad

vore placerade dels rödakorselever under sista året av deras utbildning,

dels ock icke sjuksköterskeutbildade biträden. Enligt lönenämndens mening

saknades anledning att för framtiden bibehålla en extra ordinarie befattning i

denna låga lönegrad. Den biträdespersonal, som kunde anses erforderlig vid

militärsjukhusen, torde i stället böra erhålla ställning såsom extra tjänstemän

med lön enligt den för dylika tjänstemän gällande löneplanen eller

anställas mot visst arvode. Möjligen kunde vissa övergångsbestämmelser

befinnas erforderliga.

Assistentsköterskor, som kunde befinnas erforderliga vid försvarsväsendet,

ansåg lönenämnden böra i likhet med vad som föreslagits för motsvarande

befattningshavare vid serafimerlasarettet inplaceras i lönegraden Eo. 5.

En lönereglering enligt här förut angivna grunder hade av lönenämnden

approximativt beräknats medföra en kostnadsökning icke överstigande 40,000

kronor för samtliga försvarsgrenar.

Lönenämnden hade slutligen erinrat, att försvarsväsendets sjuksköterskepersonal

i pensionshänseende vore ansluten till statens pensionsanstalt och

att en pensionsreglering för densamma genomförts vid 1936 års riksdag.

Då ifrågavarande befattningshavare i många fall efter en tids anställning

vid försvarsväsendet överginge till tjänst hos landsting, kommuner eller

dylikt, ansåge lönenämnden praktiska synpunkter tala för att försvarsväsendets

sjuksköterskepersonal alltjämt bibehölles vid sin pensionsrätt i statens

pensionsanstalt. Enär personalen i fråga i följd härav komme att själv erlägga

pensionsavgifter till nämnda anstalt, borde den ej vidkännas pensionsavdrag

ålönen.

I ett i anledning av lönenämndens nyssberörda förslag avgivet, den 15

januari 1937 dagtecknat gemensamt utlåtande i ärendet hade arméförvaltningens

civila departement och sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen samt

flygförvaltningen anfört, att ämbetsverken med hänsyn till i ärendet anförda

omständigheter icke ansett sig böra motsätta sig, att en definitiv löneregle
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

7

ring nu genomfördes för försvars väsendets sjuksköterskepersonal. En förutsättning

härför syntes dock vara, att en liknande lönereglering samtidigt

genomfördes för serafimerlasarettets personal.

Beträffande de av lönenämnden föreslagna avlöningsbestämmelserna för

försvarsväsendets sjukvårdspersonal hade ämbetsverken stannat i olika

meningar.

Sedan Kungl. Majit anbefallt lönenämnden att, i anledning av civila departementets

i förenämnda utlåtande den 15 januari 1937 avgivna förslag till

lönereglering för försvarsväsendets sjuksköterskepersonal, avgiva förnyat

yttrande i ärendet, hade lönenämnden till åtlydnad härav i utlåtande den 16

februari 1937 anfört, bland annat, att nämnden vidhölle sitt den 9 december

1936 avgivna förslag.

Departementschefen har för egen del i detta ämne anfört följande:

Yad till en början angår frågan örn försvarsväsendets sjuksköterskepersonals

anställningsförhållanden hava såväl de i ärendet hörda ämbetsverken

(arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen

och flygförvaltningen) som försvarsväsendets lönenämnd ansett sig

icke böra — åtminstone för närvarande — tillstyrka, att personalen i fråga,

såsom svensk sjuksköterskeförening i sin förenämnda skrivelse den 16 augusti

1934 hemställt, beredes ordinarie anställning.

Ej heller jag anser mig för närvarande kunna förorda någon ändring i de

nu gällande bestämmelserna i förevarande avseende utan tillstyrker, att sjuksköterskorna

vid försvarsväsendet tillsvidare bibehållas såsom icke-ordinarie

befattningshavare.

Yad därefter angår frågan örn ifrågavarande personals avlöningsförhållanden

har, såsom av den föregående redogörelsen framgår, den i ärendet verkställda

utredningen utmynnat i två från varandra väsentligt skilda förslag.

Å ena sidan har arméförvaltningens civila departement, efter att tidigare

hava i skrivelse den 10 november 1936 gemensamt med arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen och flygförvaltningen framlagt förslag

örn beredande av tillfällig löneförbättring med vissa mindre belopp åt försvarsväsendets

sjuksköterskepersonal, i sitt senare gemensamt med samma

myndigheter den 15 januari 1937 avgivna utlåtande hemställt, att den ifrågasatta

löneförbättringen måtte åvägabringas genom uppflyttning en lönegrad

av de sjuksköterskor, som för närvarande åtnjuta avlöning enligt 6—8 lönegraderna

i den i kungörelsen den 30 juni 1936 angående ändring i vissa delar

av kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser för vissa

civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet

intagna löneplanen K. En dylik lönereglering skulle medföra en kostnadsökning

för samtliga försvarsgrenar av omkring 11,160 kronor.

Å andra sidan har försvarsväsendets lönenämnd i sitt förenämnda utlåtande

den 9 december 1936 framlagt förslag om en definitiv lönereglering för

försvarsväsendets sjukvårdspersonal genom införande av ett bruttolönesystem

med skyldighet för personalen att vidkännas ersättning till statsverket för

utgående naturaförmåner och med tillämpning å densamma av de för ickeordinarie

befattningshavare vid den allmänna civilförvaltningen gällande avlöningsbestämmelserna.

Detta förslag hava sjukvårdsstyrelsen samt marin- och

flygförvaltningarna funnit innebära icke oväsentliga fördelar för personalen

och fördenskull tillstyrkt detsamma.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

Beträffande de skäl som anförts för och emot de olika förslagen får jag

hänvisa till den i det föregående lämnade redogörelsen.

För egen del håller jag i likhet med lönenämnden före, att en mera definitiv

lönereglering för försvarsväsendets sjukvårdspersonal knappast kan ernås

annat än genom övergång till ett bruttolönesystem. Endast därigenom kan en

önskvärd anknytning ske till de avlöningsbestämmelser, som gälla eller äro

avsedda att bliva gällande för personalen vid statens övriga sjukvårdsinrättningar,

och därigenom avlägsnas också på ett enkelt sätt de ojämnheter i avlöningshänseende,

som måste uppstå med det nuvarande lönesystemet med

dess för alla orter lika nettolöner.

De invändningar, som från ämbetsverkens och främst arméförvaltningens

civila departements sida rests mot införandet av bruttolönesystem för försvarsväsendets

sjukvårdspersonal, synas mig icke vara av sådan art, att de

behöva ingiva några mera allvarliga betänkligheter mot vidtagandet av en

dylik åtgärd. En av de mera vägande invändningarna hänför sig till farhågor,

att bruttolönesystemets införande för sjukvårdspersonalen skulle medföra

vittgående konsekvenser beträffande annan delvis med naturaförmåner avlönad

personal vid försvarsväsendet, såsom ekonomipersonal och viss personal

av manskapet. Mellan dessa senare personalgrupper och sjuksköterskepersonalen

föreligga dock både med avseende å utbildning och tjänsteuppgifter sådana

olikheter, att ett sammanförande av dem under samma lönesystem icke

framstår såsom någon tvingande nödvändighet. I varje fall är detta ett spörsmål,

som icke behöver upptagas till behandling i förevarande sammanhang.

På grund av vad sålunda anförts finner jag mig böra tillstyrka, att vid den

lönereglering, som i enlighet med riksdagens förra året uttalade önskan nu

torde böra genomföras för försvarsväsendets sjuksköterskepersonal, det nuvarande

nettolönesystemet ersättes med ett bruttolönesystem, innebärande

skyldighet för personalen att vidkännas ersättning till statsverket för utgående

naturaförmåner.

Lönenämndens förslag till lönereglering har uppgjorts under hänsynstagande

till de löneförmåner, som från och med nästkommande budgetår äro

avsedda att tillkomma serafimerlasarettets sjuksköterskepersonal. Enligt vad

jag erfarit kommer chefen för ecklesiastikdepartementet att senare denna dag

underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan örn avlåtande till riksdagen av

proposition angående lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet och

karolinska sjukhuset m. m. Därvid lärer komma att föreslås, att inspektionssköterska

—- ungefär motsvarande husmoder vid garnisonssjukhuset — och

sjuksköterskor vid serafimerlasarettet skola placeras i lönegraderna B 11

respektive B 7 för ordinarie tjänstemän, ävensom att assistentsköterskor skola

placeras i lönegraden 5 av löneplanen för extra ordinarie tjänstemän vid allmänna

civilförvaltningen. Frånsett assistentsköterskorna skall således sjuksköterskepersonalen

vid serafimerlasarettet enligt detta förslag erhålla ordinarie

anställning.

Såsom jag i det föregående framhållit böra emellertid försvarsväsendets

sjuksköterskor alltjämt bibehålla sin nuvarande ställning såsom icke-ordinarie

befattningshavare. Lönenämnden har i sådant hänseende funnit övervägande

skäl tala för att å nämnda personal skulle tillämpas de för icke-ordinarie befattningshavare

vid den allmänna civilförvaltningen gällande avlöningsbestämmelserna.

Häremot vill jag erinra därom, att flertalet av de civila och civilmilitära

icke-ordinarie befattningshavarna vid försvarsväsendet för närvarande

har sina avlöningsförhållanden reglerade genom kungörelsen den 22 juni 1928

(nr 215) med avlöningsbestämmelser för vissa av dessa befattningshavare,

under det att, frånsett viss kontorspersonal, inga icke-ordinarie befattningshavare

vid militära förband eller anstalter äro underkastade de för allmänna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

9

civilförvaltningen gällande bestämmelserna. I 1928 års kungörelse finnes också

intagen en löneplan för extra ordinarie tjänstemän (Eo) med samma

lönegradering som i gällande löneplan för motsvarande tjänstemän vid allmänna

civilförvaltningen. Under sådana förhållanden synes det mig riktigare

och ur systematisk synpunkt lämpligare, att de i 1928 års kungörelse intagna

avlöningsbestämmelserna för extra ordinarie tjänstemän göras tillämpliga å

de vid försvarsväsendet anställda sjuksköterskorna.

Vad beträffar sjuksköterskepersonalens inplacering i lönegrad, vill jag till

en början ansluta mig till lönenämndens förslag, att husmödrarna, vilka för

närvarande äro placerade i lönegraden K. 8, inplaceras i 9:e lönegraden av

löneplanen för extra ordinarie tjänstemän i 1928 års avlöningskungörelse.

Att husmoderbefattningarna vid garnisonssjukhusen sålunda ställas i ett

något ogynnsammare läge i avlöningshänseende än inspektionssköterskebefattningen

vid serafimerlasarettet, synes vara skäligt med hänsyn till att

de arbetsuppgifter, som följa med den senare befattningen, måste anses vara

åtskilligt mera krävande än de motsvarande uppgifter, som åvila husmödrarna

vid garnisonssjukhusen. Vidare anser jag i likhet med lönenämnden, att de

sjuksköterskor vid försvarsväsendet, vilka för närvarande äro placerade i

lönegraden K. 7, nämligen operationssköterskor och röntgensköterskor, böra

inplaceras i 7:e lönegraden av nyssnämnda löneplan. Vad beträffar de icke

specialutbildade sjuksköterskorna vid försvarsväsendet, för närvarande placerade

i lönegraden K. 6, har lönenämnden föreslagit, att även dessa skulle

inplaceras i 7:e lönegraden av löneplanen för extra ordinarie tjänstemän, därvid

såsom motiv anförts, att vid serafimerlasarettet samtliga sjuksköterskor

föreslagits inplacerade i lönegraden B. 7. I förevarande hänseende får jag

erinra därom, att såsom skäl för ett inplacerande av samtliga sjuksköterskor

vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset i en och samma lönegrad,

B. 7, framför allt lärer åberopas det förhållandet, att dessa sjukhus jämväl

äro undervisningsanstalter för blivande läkare, vilket anses medföra avsevärt

högre krav på sjukhuspersonalen i gemen. Motsvarande förhållande

föreligger som bekant icke beträffande försvarsväsendets sjukvårdsanstalter.

Vid sådant förhållande synes mig icke anledning föreligga att frångå den på

kvalifikationsgrunder vilande indelningen av försvarsväsendets sjuksköterskor

i röntgen- och operationssköterskor, å ena sidan, samt övriga sköterskor,

å den andra, med en något högre löneställning för den förra gruppen

än för den senare. Jag föreslår därför, att de sjuksköterskor vid försvarsväsendet,

vilka icke äro operations- eller röntgensköterskor, vid den nu

ifrågasatta löneregleringen inplaceras i 6:e lönegraden av löneplanen för

extra ordinarie tjänstemän. För belysande av den ekonomiska innebörden

för de ifrågavarande sjuksköterskorna av denna anordning haj; jag låtit upprätta

en tablå upptagande de sålunda föreslagna löneförmånerna i förhållande

till de nu utgående, därvid för uppskattande av naturaförmånernas

värde använts samma beräkning som i lönenämndens tablåer. Denna tablå

torde få såsom bilaga vidfogas protokollet (se Bil. nr 3).

Beträffande de för närvarande enligt lönegraden K. 1 avlönade undersköterskorna

har lönenämnden ansett, att de icke längre böra bibehållas såsom

extra ordinarie befattningshavare utan i stället ersättas med biträdespersonal

med ställning såsom extra tjänstemän och med avlöning enligt för dylik

personal gällande bestämmelser. Att en blivande utredning kan komma att

visa, att de nuvarande undersköterskorna lämpligen böra ersättas med annan

personal, är måhända icke uteslutet. Dock torde det knappast bliva möjligt

att för framtiden holt utbyta dem mot biträdespersonal, då de nämligen för

närvarande i viss utsträckning måste anlitas såsom ställföreträderskor för

sjuksköterskorna. Jag förutsätter, att arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

ägnar frågan om denna personalgrupps ställning vederbörlig uppmärksamhet.

För närvarande anser jag mig dock icke kunna tillstyrka någon ändring beträffande

undersköterskornas anställningsförhållanden utan föreslår, att de

tills vidare bibehållas såsom extra ordinarie tjänstemän med oförändrad

avlöning enligt lönegrad K. 1.

Därest det för framtiden kan befinnas önskvärt att liksom vid serafimerlasarettet

bland försvarsväsendets sjukvårdspersonal upptaga jämväl assistentsköterskor,

torde, i anslutning till lönenämndens förslag, dessa böra inplaceras

i lönegraden Eo. 5 av förenämnda löneplan i 1928 års kungörelse.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att utfärda de närmare bestämmelser,

som erfordras för den ifrågasatta löneregleringens genomförande, därvid

jämväl de av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse samt marin- och flygförvaltningarna

berörda särskilda förmånerna i form av semester och läkarvård m. m.

torde böra upptagas till bedömande.

Såsom lönenämnden påpekat är försvarsväsendets sjuksköterskepersonal i

pensionshänseende ansluten till statens pensionsanstalt, till vilken personalen

själv har att erlägga vederbörliga pensionsavgifter. I likhet med lönenämnden

anser jag praktiska skäl tala för att personalen ifråga även i fortsättningen

bibehålies vid sin pensionsrätt i nämnda anstalt. Några pensionsavdrag å

lönen torde därför icke böra ifrågakomma för densamma.

Departementschefen har härefter övergått till behandlingen av staterna

för de militära sjukhusen m. m. (sid. 16—24). Departementschefens förslag

härutinnan innebär i huvudsak inga andra ändringar än som betingas med

hänsyn dels till vad som i årets statsverksproposition anförts angående uppställningen

av staterna under fjärde huvudtiteln, dels ock till de i det föregående

förslagna grunderna för sjukvårdspersonalens avlönande.

Med anledning av yrkandet i den förut omförmälda motionen II: 506 har

utskottet ansett sig böra erinra därom, att departementschefen i samband med

beräkningen av staten för garnisonssjukhuset i Stockholm meddelat, att chefläkaren

vid nämnda garnisonssjukhus uti en av arméförvaltningens civila

departement och sjukvårdsstyrelse, jämte eget yttrande, den 23 december

1936 till Kungl. Majit överlämnad skrivelse gjort framställning örn att den

vid garnisonssjukhuset anställda sjukvårds- och ekonomipersonalen måtte

beredas enahanda ställning i lönehänseende som motsvarande befattningshavare

vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset. Arméförvaltningens

civila departement och sjukvårdsstyrelse hade i sitt förenämnda yttrande i

ärendet anfört, att de i och för sig icke hade något att erinra mot, att ifrågavarande

personals ställning i lönehänseende förbättrades på nu angivet sätt.

En sådan löneförbättring syntes dock kunna medföra betydande konsekvenser

i fråga örn löneställningen för annan personal vid försvarsväsendet.

I anledning av chefläkarens förevarande framställning Ilar departementschefen

framhållit, att den av honom i det föregående föreslagna löneregleringen

för försvarsväsendets sjuksköterskepersonal medför, att de av chefläkaren

framställda önskemålen, vad nämnda personal angår, bliva i viss mån

tillgodosedda. Med hänsyn till att garnisonssjukhuset inom kort skall uppgå

i karolinska sjukhuset, har departementschefen ansett sig icke för närvarande

böra därutöver ifrågasätta någon reglering av lönerna för personalen vid

förstnämnda sjukhus.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

11

Vidkommande till en början frågan om försvarsväsendets sjuksköterskepersonals

anställningsförhållanden tillstyrker utskottet departementschefens

förslag därom, att denna personal fortfarande bibehålies i extra ordinarie

anställning. Vidare finner utskottet goda skäl tala för att — på sätt ifrågasatts

för all motsvarande personal vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset

och såsom redan är förhållandet vid statens sinnessjukhus — jämväl

beträffande försvarsväsendets sjuksköterskor en övergång sker från nettolönesystem

till bruttolönesystem.

Departementschefens förslag att avlöningsbestämmelserna för de civila

och civil-militära icke-ordinarie befattningshavarna vid försvarsväsendet

borde göras tillämpliga å ifrågavarande sjuksköterskor finner sig utskottet

däremot icke kunna förorda. I likhet med försvarsväsendets lönenämnd och

de i ärendet hörda myndigheterna är utskottet av den uppfattningen, att med

hänsyn till det på flera håll genomförda samarbetet mellan de militära sjukhusen

och landstingen och då nu ifrågavarande befattningshavare förrätta

arbete av samma slag som vid andra sjukhus övervägande skäl tala för att å

densamma i stället tillämpas de för icke-ordinarie befattningshavare vid den

allmänna civilförvaltningen gällande bestämmelserna. Givetvis förutsätter

utskottet därvid, att Kungl. Maj:t vidtager de övergångsanordningar, som

kunna erfordras.

Departementschefens förslag örn inplacering av husmoder i 9:e samt operations-

och röntgensköterska i 7:e lönegraden tillstyrkes av utskottet, dock

med den ändringen, att, såsom ovan av utskottet förordats, allmänna civilförvaltningens

löneplan bör tillämpas.

I fråga om de icke specialutbildade sjuksköterskorna har departementschefen

föreslagit, att desamma skulle hänföras till 6:e lönegraden. Utskottet

vill erinra därom, att utskottet i sitt denna dag avgivna utlåtande angående

lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset

m. m. tillstyrkt, att samtliga sjuksköterskor vid nämnda sjukvårdsinrättningar

inordnas i lönegraden B 7. Även örn, såsom departementschefen framhållit,

truppförbandens sjuksköterskor icke hava samma kvalificerade tjänstgöring

som sjuksköterskorna vid de civila sjukhusen, finner utskottet i likhet med

försvarsväsendets lönenämnd hänsyn dock böra tagas till dessa sjuksköterskors

långa dagliga tjänstgöring. Framhållas må vidare, att organisationen

av försvarsväsendets sjuksköterskekårer bygger på en cirkulation mellan försvarsväsendets

och de civila sjukvårdsanstalterna. Det kan därför ur nämnda

synpunkter anses olämpligt att för här ifrågavarande sjuksköterskepersonal

införa skilda löneställningar. Utskottet har vid övervägande av denna fråga

ansett sådana skäl vara för handen, att utskottet funnit sig i likhet med försvarsväsendets

lönenämnd böra föreslå, att jämväl de icke specialutbildade

sjuksköterskorna vid försvarsväsendet såsom extra ordinarie befattningshavare

hänföras till 7:e lönegraden. Utskottet tillstyrker alltså det i motionen

II: 505 gjorda yrkandet.

Vidkommande härefter den i motionen II: 50G gjorda framställningen, avseende

förbättrad löneställning för den vid garnisonssjukhusen anställda

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

ekonomipersonalen, finner utskottet denna fråga icke vara så utredd, att utskottet

nu ansett sig kunna taga ställning till densamma. Utskottet vill nämligen

erinra därom, att vid försvarsväsendet även finnes annan personal anställd,

som i lönehänseende intager samma ställning som den av motionären

angivna ekonomipersonalen. Då lämpligt är, att frågan örn en lönereglering

för all denna personal löses i ett sammanhang, anser sig utskottet icke nu

kunna tillstyrka att åtgärder vidtagas i det av motionären angivna syftet.

Den av utskottet ovan föreslagna ändrade löneställningen för de icke

specialutbildade sjuksköterskorna torde icke behöva medföra någon uppräkning

av avlöningsanslaget.

I det av departementschefen framlagda förslaget till stat för vid marinens

sjukhus i Karlskrona anställd personal har anslagsposten »Till chef läkarens

förfogande för anställande av betjäningspersonal» beräknats till 33,548

kronor. Av denna anslagspost avses emellertid visst belopp för beredande

av tjänstledighet åt personal vid sjukhuset samt till vikariatsersättning

under sjukdom. Då i lantförsvarets motsvarande statförslag en särskild post

för sistnämnda ändamål finnes intagen synes riktigast, att ovanberörda post

till betjäningspersonal minskas med visst belopp samt att i staten upptages

en särskild anslagspost å samma belopp för beredande av tjänstledighet åt

sjukhusets personal samt till vikariatsersättning under sjukdom. Utskottet

får tillstyrka riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att i de av departementschefen

angivna och övriga av utskottets förslag berörda staterna vidtaga de

ändringar, som betingas av vad utskottet ovan föreslagit och eljest kunna

befinnas erforderliga.

Då Kungl. Maj:ts förslag i övrigt icke föranlett någon erinran från utskottets

sida, får utskottet under åberopande av det anförda hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och

med bifall till motionen II: 505 samt med avslag å motionen

II: 506

a) godkänna de i statsrådsprotokollet över försvarsärenden

för den 5 mars 1937 angivna förändrade grunderna för den vid

försvarsväsendet anställda sjuksköterskepersonalens avlöning,

dock med de ändringar utskottet ovan föreslagit;

b) godkänna de vid samma statsrådsprotokoll fogade förslag

till stater för garnisonssjukhusen i Stockholm, å Karlsborg

och i Boden, arméns sjuksköterskekår samt vid marinens sjukhus

i Karlskrona anställd personal, att gälla under budgetåret

1937/1938, dock med de ändringar utskottet ovan föreslagit.

Stockholm den 28 maj 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

13

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Olof Olsson, Johansson

i Fredrikslund, Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, Hansén,

Nilsson i Landeryd, Pauli, Larsson i Varberg, Rahmn och von Heland; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist,

Eriksson i Stockholm, Jeppsson, Persson i Falla, Andersson i Höör, Svensson,

Andersson i Prästbol, Andersson i Södergård, Persson i Tidaholm och von Seth.

Reservation

av herr von Heland, som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava

följande lydelse:

»Vidkommande till en början---= utskottet — — — till bruttolöne
system.

Vad beträffar det i motionen II: 505 gjorda yrkandet örn förbättrad löneställning

för de icke specialutbildade sjuksköterskorna vill utskottet erinra

därom, att försvarsväsendets sjuksköterskor hittills varit inplacerade i olika

lönegrader med hänsyn till de särskilda kvalifikationer, som fordrats för

deras arbete. I den nu föreliggande propositionen har Kungl. Maj:t vid den

föreslagna löneregleringen bibehållit denna indelning. Att på grundval av

enskild motion nu vidtaga en ändring härutinnan och följaktligen, såsom

motionärerna avse, placera försvarsväsendets samtliga sjuksköterskor i en

och samma lönegrad anser sig utskottet icke kunna tillstyrka. Utskottet är

nämligen av den uppfattningen, att vad motionärerna här åsyfta är en fråga,

som icke bör lösas utan en ingående utredning, vid vilken alla på spörsmålet

inverkande omständigheter böra närmare prövas. Utskottet, som till

fullo behjärtar önskemålet, att åt här ifrågavarande sjuksköterskor beredes

en löneställning, som svarar mot deras krävande arbete, anser sig kunna

förutsätta, att frågan örn denna liksom annan jämförlig personals löneställning

blir föremål för närmare övervägande i samband med den pågående

lönerevisionen. Utskottet, som tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag örn lönegradsplacering

för försvarsväsendets sjuksköterskor, finner sig alltså böra

avstyrka motionen i denna del.

I motionen II: 505 har vidare yrkats, att å försvarsväsendets sjuksköterskor

skulle tillämpas de för icke-ordinarie befattningshavare vid den allmänna

civilförvaltningen gällande avlöningsbestämmelserna. Utskottet,

som jämväl i denna fråga icke ansett sig böra frångå Kungl. Maj:ts förslag,

avstyrker motionen även i nu berörda del.

Vidkommande härefter den i motionen II: 506 ---= utskottet----

det av motionären angivna syftet.

I det av departementschefen framlagda förslaget till stat för vid marinens

sjukhus i Karlskrona anställd personal har anslagsposten »Till chef läkarens

förfogande för anställande av betjäningspersonal» beräknats till 33,548

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

kronor. Av denna anslagspost avses emellertid visst belopp för beredande

av tjänstledighet åt personal vid sjukhuset samt till vikariatsersättning under

sjukdom. Då i lantförsvarets motsvarande statförslag en särskild post för

sistnämnda ändamål finnes intagen synes riktigast, att ovanberörda post till

betjäningspersonal minskas med visst belopp samt att i staten upptages en

särskild anslagspost å samma belopp för beredande av tjänstledighet åt sjukhusets

personal samt till vikariatsersättning under sjukdom. Utskottet får

tillstyrka riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att i berörda stat vidtaga

erforderlig ändring i angivna avseende.

Då Kungl. Majis förslag i övrigt icke föranlett någon erinran från utskottets

sida, får utskottet under åberopande av det anförda hemställa,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Majis förslag samt

med avslag å motionerna II: 505 och II: 506

a) godkänna de i statsrådsprotokollet över försvarsärenden

för den 5 mars 1937 angivna förändrade grunderna för den vid

försvars väsendet anställda sjuksköterskeper sonalens avlöning;

b) godkänna de vid samma statsrådsprotokoll fogade förslag

till stater för garnisonssjukhusen i Stockholm, å Karlsborg

och i Boden, arméns sjuksköterskekår samt vid marinens sjukhus

i Karlskrona anställd personal, att gälla under budgetåret

1937/1938, sistnämnda stat med den ändring utskottet ovan föreslagit.

»

Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:407 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av den vid försvarsväsendet anställda sjuksköterskepersonalens avlöningsförm a1 i texten