Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning örn anslag till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet.
1937-02-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1937:33, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning örn anslag till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet.
Dokumentets text
16
Statsutskottets utlåtande Nr 33.
Nr 33.
Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1937 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning örn anslag till tertiärlån
till viss bostadsbyggnadsverksamhet.
(4:e avd.)
I propositionen, nr 1, angående statsverkets tillstånd oell behov under
budgetåret 1937/1938 har Kungl. Maj:t (punkt 7, sid. 11—16 av det vid propositionen
under »Utgifter för kapitalökning. Bil. 4» fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över socialärenden) föreslagit riksdagen dels såsom kapitalökning
för fonden för låneunderstöd till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
för budgetåret 1937/1938 anvisa ett reservationsanslag av
500,000 kronor; dels] ock medgiva, att lån med anlitande av nämnda anslag
må utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
av departementschefen förordade grunderna.
I skrivelse den 11 november 1936 har hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars
riksförbund u. p. a. framlagt förslag örn tertiära lån till
kooperativa eller andra allmännyttiga bostadsföretag. Förbundet anser, att
genom ett statligt anslag på förslagsvis 5,000,000 kronor borde möjliggöras
för byggnadslånebyrån att utlämna tertiära lån mellan cirka 70 och 90 procent
av fastighetsvärdet till kooperativa eller andra allmännyttiga bostadsföretag.
Därvid skulle lånebeloppet räknas endast på värdet av lägenheter
om 2 rum och kök eller större. Erhållet lån skulle amorteras på 30 år och
förräntas efter statens självkostnadsränta. Lån skulle förmedlas av kommun
eller annan av byggnadslånebyrån godkänd låneförmedlare. Förbundet
anför bland annat följande.
Genom den propaganda för en höjd bostadskultur, som bedrivits av hyresgäströrelsen
från första stund, som dess byggnadsverksamhet påbörjades,
och genom att denna byggnadsverksamhet för fjorton år sedan, trots motstånd,
ovilja och förvåning, inriktades på att förse de byggda arbetarebostäderna
med sådana bekvämligheter som varmvatten och badrum, så kunde
HSB onekligen tillskriva sig den huvudsakliga förtjänsten av att hava
genomfört en allmän kvalitetsförbättring av bostaden för städernas småfolk.
När nu genom välvilligt stöd från statsmakternas sida dessa bekvämligheter
i bostäderna vore genomförda till och med i de nya fastigheterna för
barnrika familjer, så kunde detta arbete rörande bostädernas inredningskvalitet
praktiskt taget betraktas som slutfört. Men den svenska folkbostaden
hade kvar ännu ett stort välkänt fel, även örn den vore nyproducerad
och försedd med en modern inredning, nämligen sitt klena ytinnehåll. Utrymmesstandarden
vore alldeles för låg, och som det framginge av bostads
-
17
Statsutskottets utlåtande Nr
sociala utredningen, kunde denna fortsatta utveckling på byggnadsmarknaden
i framtiden även bli en ekonomisk fara för det i fastigheter nedlagda
kapitalet. Det torde finnas möjligheter att utan alltför stora uppoffringar
från statena sida angripa detta problem, och bostadskooperationen, bland
annat representerad av HSB, kunde här användas som instrument.
Då den åsyftade utrymmesstandardens förbättring för närvarande i hög
grad kunde anses befordras av egnahemsrörelsen, borde även detta bostadsbyggande
erhålla statligt stöd till sin synnerligen svårhanterliga kreditfrågas
lösning. För närvarande dreves ju den mycket betydande egnahemsrörelsen
i Sverige genom penningmedel från banker och försäkringsbolag, vilka
medel icke fast placerades och som ofta måste förräntas av egnahem sägaren
med relativt hög ränta, samtidigt som han löpte risken att få sina lån uppsagda
eller räntorna kraftigt fördyrade vid en inträdande konjunkturförändring.
En kreditgivning till 85 procent av fastighetsvärdet skulle bli en god hjälp.
Dessa lån borde lämpligen placeras omedelbart över de av bostadskreditkassan
beviljade och med en amorteringstid av 20 år. liäntan borde bestämmas
lika med statens självkostnadsränta.
Yillkor för erhållande av dylika lån till egna hem borde vara, att låntagarna
gruppvis sammanhölles i en gemensam ansvarighet för lånens rätta
återbetalande. En på dylikt sätt ordnad långivning medförde helt säkert ej
större risker än dem, som varit förenade med tidigare lån till den kooperativa
bostadsrörelsen, och beträffande denna hade såvitt förbundet kände till
inga som helst förluster inträffat under de många år, som den statliga långivningen
pågått.
Det vore självklart, att en dylik bostädernas standardförbättring icke
kunde genomföras enbart genom denna långivning, utan det fordrades
också en intensiv propaganda, vilket hyresgäströrelsen även vore villig
att prestera.
Statens hyggnadslånebyrå har ej funnit anledning tillstyrka framställningen,
varvid anförts bland annat följande.
I remitterade framställningen vidrördes de stödaktioner i iåneväg, som
staten — av arbetsmarknadspolitiska skäl — år 1933 och år 1935 vidtagit
till främjande av bostadsproduktion. Under hänvisning till vad byggnadslånebyrån
vid anslagsäskanden för budgetåret 1937/1938 anfört i sådant hänseende,
funne byrån sig ej kunna tillstyrka, att statliga lånemedel till beredande
av tertiärkredit för nyproduktion av bostäder i nuvarande arbetsmarknadssituation
ställdes till förfogande av arbetsmarknadspolitiska skäl. Därmed
vore ju ej uteslutet, att frågan om sådan långivning vid vikande konjunktur
och större arbetslöshet åter kunde komma i ett liknande läge som
det, vilket år 1933 föranledde då anordnade långivning.
I nämnda skrivelse hade byrån vidare med stöd av socialstyrelsens bostadsstatistik
påvisat, att nyproduktionen i det stora hela — alltså väl främst den
enskilda företagsamheten — icke, såsom ju naturligt vore, visat något bristande
intresse för produktion av rymliga smålägenheter, i den mån efterfrågan
på sådana kunde förväntas. Bostadsproduktionen inom olika lägenhetstyper
år 1935 var, i vad anginge antalet eldstäder, störst beträffande typen två
rum och kök.
Föreliggande statistiska sifferuppgifter häntydde på att bostadstillgången
— åtminstone i de tre största städerna — stadigt förbättrats i vad det
gällde rymligare smålägenheter och för närvarande ej lade hinder i vägen
för sådan i och för sig i högsta grad önskvärd expansion av bostadskonsumtionen,
som med nuvarande ekonomiska utgångspunkter kunde förväntas
Bihang till riksdagens protokoll IDUT. 6 sami. Nr 28—33.
450 87 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 33.
Utskottet.
äga ram, detta utan att extraordinära åtgärder från statens sida träffades i
syfte att ytterligare stimulera produktionen av rymliga smålägenheter.
Departementschefen Ilar i ärendet anfört följande:
De synpunkter, som varit vägledande för byggnadslånebyrån vid avstyrkandet
av den föreliggande framställningen från hyresgästernas sparkasseoch
byggnadsföreningars riksförbund, synas mig värda allt beaktande. Jag
delar också byråns mening, att ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt under
nu rådande förhållanden skäl icke kunna anföras för en stödverksamhet
av den art, framställningen avser. Då jag icke desto mindre finner mig
böra i viss begränsad utsträkning tillmötesgå denna, har för mig varit bestämmande,
att verkställda undersökningar givit vid handen, att inom åtskilliga
städer och stadsliknande samhällen bostadsstandarden alltjämt är
anmärkningsvärt låg och att en välbehövlig sanering av förhållandena å
dessa orter icke synas kunna omedelbart komma till stånd utan statens
stöd vid tertiärkreditens ordnande. Med en dylik inriktning torde storstäderna,
Stockholm, Göteborg och Malmö, samt städer i övrigt och stadsliknande
samhällen, där förhållandevis god tillgång på ett kvalitativt gott
bostadsbestånd föreligger, icke böra ifrågakomma vict långivningen.
För den stödverksamhet, jag vill förorda, kommer uppenbarligen anslagsbehovet
att bliva vida lägre än som av riksförbundet funnits påkallat i fråga
örn den i framställningen avsedda verksamheten. Det synes mig icke heller
lämpligt, att för ändamålet ytterligare medel tillskjutas till lånefonden för
bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen, trots att stödverksamheten
är att anse som ett fullföljande i obetydligt modifierad form av
den verksamhet, för vilken nämnda fond avsetts. Det temporära stöd, som
i förevarande sammanhang synes mig motiverat, torde kunna främjas på så
sätt, att å riksstaten för budgetåret 1937/1938 under fonden för låneunderstöd
äskas ett reservationsanslag av 500,000 kronor till tertiärlån för viss
bostadsbyggnadsverksamhet.
För låneverksamheten böra i allt väsentligt lända till efterrättelse de
regler, som enligt kungörelsen den 28 juni 1935 (nr 436) örn lån för bostadsbyggande
i städer och stadsliknande samhällen stadgas för nybyggnadslån.
Lån skall kunna tilldelas byggnadsföretag, beträffande vilket vederbörande
kommun åtar sig låneförmedlingen. I fråga örn kreditens beskaffenhet torde
de föreskrifter, som meddelats i nämnda kungörelse, böra äga tillämpning.
Beträffande räntesatserna erinrar jag, att enligt hemställan av chefen för
finansdepartementet förslag framlägges i årets statsverksproposition örn sänkning
av ränta å nämnda lån för bostadsbyggande med 1U procent under
vissa förbehåll. Låneverksamhen bör omhänderhavas av byggnadslånebyrån.
Från förevarande fond skulle till bostadsföretag med allmännyttigt syfte
nybyggnadslån utlämnas mot inteckningssäkerhet, liggande över cirka 70
procent av fastighetsvärdet, d. v. s. ovanför den gräns, som i allmänhet gäller
för lån, beviljade från statens bostadskreditkassa. Låneverksamheten skulle
avse städer och stadsliknande samhällen, dock med den viktiga begränsningen,
att lån ej skulle få utgå till Stockholm, Göteborg och Malmö och ej
heller till andra dylika samhällen, där bostadsbeståndet i genomsnitt är
kvalitativt gott. Genom denna av departementschefen föreslagna begränsning
torde de av statens byggnadslånebyrå framförda betänkligheterna i huvudsak
hava undanröjts.
Bostadsstandarden är, såsom departementschefen framhållit, för närvarande
Statsutskottets utlåtande Nr 33.
19
i en del städer oell andra samhällen med en sammanträngd befolkning anmärkningsvärt
låg. Starka bostadssociala och humanitära skäl kunna därför
åberopas för att staten i den begränsade omfattning här avses i sin mån
söker bidraga till bostadsbeståndets förbättring på dylika i bostadsavseende
mera efterblivna orter.
Som regel för beviljandet av lån ur denna fond torde böra gälla, att syftet
framför allt är att åstadkomma rymliga bostäder till för mindre bemedlade
överkomliga hyrespriser.
Med tillstyrkande alltså av Kungl. Majis förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) såsom kapitalökning för fonden för låneunderstöd till tertierlån
till viss bostadsbyggnadsverksamhet för budgetåret 1937/1938
anvisa ett reservationsanslag av 500,000 kronor, att utgå av
lånemedel;
b) medgiva, att lån med anlitande av nämnda anslag må
utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
av departementschefen förordade grunderna.
Stockholm den 19 februari 1937.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDESSON.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 28.
Reservation
av herrar Johansson i Fredrikslund, Svensson i Kompersmåla, Holmström,
Jonsson i Lycksele, Hörstadius, Magnusson i Skövde, Persson i halla och
Bergvall, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande
lydelse:
»Under de senaste krisåren började staten som bekant i allt större utsträckning
stödjande ingripa på bostadsförsörjningens område. Detta skedde
bland annat i avsikt att söka befrämja byggnadsverksamheten för att därigenom
motverka arbetslösheten. Det allmänna läget på byggnadsmarknaden
är emellertid nu rakt omkastat. Högkonjunktur råder med uppdrivna priser
på byggnadsmaterial och brist på byggnadsarbetare. Att under en dylik
högkonjunktur till alla de ur olika synpunkter värdefulla bostadssociala
understödsanordningar som under de senaste åren tillkommit nu lägga
ytterligare en, måste enligt utskottets mening inge starka betänkligheter.
Utan att underskatta de skid, som kunna anföras för den föreslagna nya
låneformen, måste därför utskottet — i likhet nied statens byggnadslånebyrå
— avstyrka förslaget.
Utskottet hemställer alltså,
att Kungl. Maj:ts förevarande förslag ej må av riksdagen
bifallas.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1937:60 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhe s. 1 i texten