Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning örn anslag till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet.

1937-02-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1937:33, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning örn anslag till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet.

Dokumentets text

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 33.

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1937 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställning örn anslag till tertiärlån

till viss bostadsbyggnadsverksamhet.

(4:e avd.)

I propositionen, nr 1, angående statsverkets tillstånd oell behov under

budgetåret 1937/1938 har Kungl. Maj:t (punkt 7, sid. 11—16 av det vid propositionen

under »Utgifter för kapitalökning. Bil. 4» fogade utdraget av

statsrådsprotokollet över socialärenden) föreslagit riksdagen dels såsom kapitalökning

för fonden för låneunderstöd till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

för budgetåret 1937/1938 anvisa ett reservationsanslag av

500,000 kronor; dels] ock medgiva, att lån med anlitande av nämnda anslag

må utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet

av departementschefen förordade grunderna.

I skrivelse den 11 november 1936 har hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund u. p. a. framlagt förslag örn tertiära lån till

kooperativa eller andra allmännyttiga bostadsföretag. Förbundet anser, att

genom ett statligt anslag på förslagsvis 5,000,000 kronor borde möjliggöras

för byggnadslånebyrån att utlämna tertiära lån mellan cirka 70 och 90 procent

av fastighetsvärdet till kooperativa eller andra allmännyttiga bostadsföretag.

Därvid skulle lånebeloppet räknas endast på värdet av lägenheter

om 2 rum och kök eller större. Erhållet lån skulle amorteras på 30 år och

förräntas efter statens självkostnadsränta. Lån skulle förmedlas av kommun

eller annan av byggnadslånebyrån godkänd låneförmedlare. Förbundet

anför bland annat följande.

Genom den propaganda för en höjd bostadskultur, som bedrivits av hyresgäströrelsen

från första stund, som dess byggnadsverksamhet påbörjades,

och genom att denna byggnadsverksamhet för fjorton år sedan, trots motstånd,

ovilja och förvåning, inriktades på att förse de byggda arbetarebostäderna

med sådana bekvämligheter som varmvatten och badrum, så kunde

HSB onekligen tillskriva sig den huvudsakliga förtjänsten av att hava

genomfört en allmän kvalitetsförbättring av bostaden för städernas småfolk.

När nu genom välvilligt stöd från statsmakternas sida dessa bekvämligheter

i bostäderna vore genomförda till och med i de nya fastigheterna för

barnrika familjer, så kunde detta arbete rörande bostädernas inredningskvalitet

praktiskt taget betraktas som slutfört. Men den svenska folkbostaden

hade kvar ännu ett stort välkänt fel, även örn den vore nyproducerad

och försedd med en modern inredning, nämligen sitt klena ytinnehåll. Utrymmesstandarden

vore alldeles för låg, och som det framginge av bostads
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Statsutskottets utlåtande Nr

sociala utredningen, kunde denna fortsatta utveckling på byggnadsmarknaden

i framtiden även bli en ekonomisk fara för det i fastigheter nedlagda

kapitalet. Det torde finnas möjligheter att utan alltför stora uppoffringar

från statena sida angripa detta problem, och bostadskooperationen, bland

annat representerad av HSB, kunde här användas som instrument.

Då den åsyftade utrymmesstandardens förbättring för närvarande i hög

grad kunde anses befordras av egnahemsrörelsen, borde även detta bostadsbyggande

erhålla statligt stöd till sin synnerligen svårhanterliga kreditfrågas

lösning. För närvarande dreves ju den mycket betydande egnahemsrörelsen

i Sverige genom penningmedel från banker och försäkringsbolag, vilka

medel icke fast placerades och som ofta måste förräntas av egnahem sägaren

med relativt hög ränta, samtidigt som han löpte risken att få sina lån uppsagda

eller räntorna kraftigt fördyrade vid en inträdande konjunkturförändring.

En kreditgivning till 85 procent av fastighetsvärdet skulle bli en god hjälp.

Dessa lån borde lämpligen placeras omedelbart över de av bostadskreditkassan

beviljade och med en amorteringstid av 20 år. liäntan borde bestämmas

lika med statens självkostnadsränta.

Yillkor för erhållande av dylika lån till egna hem borde vara, att låntagarna

gruppvis sammanhölles i en gemensam ansvarighet för lånens rätta

återbetalande. En på dylikt sätt ordnad långivning medförde helt säkert ej

större risker än dem, som varit förenade med tidigare lån till den kooperativa

bostadsrörelsen, och beträffande denna hade såvitt förbundet kände till

inga som helst förluster inträffat under de många år, som den statliga långivningen

pågått.

Det vore självklart, att en dylik bostädernas standardförbättring icke

kunde genomföras enbart genom denna långivning, utan det fordrades

också en intensiv propaganda, vilket hyresgäströrelsen även vore villig

att prestera.

Statens hyggnadslånebyrå har ej funnit anledning tillstyrka framställningen,

varvid anförts bland annat följande.

I remitterade framställningen vidrördes de stödaktioner i iåneväg, som

staten — av arbetsmarknadspolitiska skäl — år 1933 och år 1935 vidtagit

till främjande av bostadsproduktion. Under hänvisning till vad byggnadslånebyrån

vid anslagsäskanden för budgetåret 1937/1938 anfört i sådant hänseende,

funne byrån sig ej kunna tillstyrka, att statliga lånemedel till beredande

av tertiärkredit för nyproduktion av bostäder i nuvarande arbetsmarknadssituation

ställdes till förfogande av arbetsmarknadspolitiska skäl. Därmed

vore ju ej uteslutet, att frågan om sådan långivning vid vikande konjunktur

och större arbetslöshet åter kunde komma i ett liknande läge som

det, vilket år 1933 föranledde då anordnade långivning.

I nämnda skrivelse hade byrån vidare med stöd av socialstyrelsens bostadsstatistik

påvisat, att nyproduktionen i det stora hela — alltså väl främst den

enskilda företagsamheten — icke, såsom ju naturligt vore, visat något bristande

intresse för produktion av rymliga smålägenheter, i den mån efterfrågan

på sådana kunde förväntas. Bostadsproduktionen inom olika lägenhetstyper

år 1935 var, i vad anginge antalet eldstäder, störst beträffande typen två

rum och kök.

Föreliggande statistiska sifferuppgifter häntydde på att bostadstillgången

— åtminstone i de tre största städerna — stadigt förbättrats i vad det

gällde rymligare smålägenheter och för närvarande ej lade hinder i vägen

för sådan i och för sig i högsta grad önskvärd expansion av bostadskonsumtionen,

som med nuvarande ekonomiska utgångspunkter kunde förväntas

Bihang till riksdagens protokoll IDUT. 6 sami. Nr 28—33.

450 87 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 33.

Utskottet.

äga ram, detta utan att extraordinära åtgärder från statens sida träffades i

syfte att ytterligare stimulera produktionen av rymliga smålägenheter.

Departementschefen Ilar i ärendet anfört följande:

De synpunkter, som varit vägledande för byggnadslånebyrån vid avstyrkandet

av den föreliggande framställningen från hyresgästernas sparkasseoch

byggnadsföreningars riksförbund, synas mig värda allt beaktande. Jag

delar också byråns mening, att ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt under

nu rådande förhållanden skäl icke kunna anföras för en stödverksamhet

av den art, framställningen avser. Då jag icke desto mindre finner mig

böra i viss begränsad utsträkning tillmötesgå denna, har för mig varit bestämmande,

att verkställda undersökningar givit vid handen, att inom åtskilliga

städer och stadsliknande samhällen bostadsstandarden alltjämt är

anmärkningsvärt låg och att en välbehövlig sanering av förhållandena å

dessa orter icke synas kunna omedelbart komma till stånd utan statens

stöd vid tertiärkreditens ordnande. Med en dylik inriktning torde storstäderna,

Stockholm, Göteborg och Malmö, samt städer i övrigt och stadsliknande

samhällen, där förhållandevis god tillgång på ett kvalitativt gott

bostadsbestånd föreligger, icke böra ifrågakomma vict långivningen.

För den stödverksamhet, jag vill förorda, kommer uppenbarligen anslagsbehovet

att bliva vida lägre än som av riksförbundet funnits påkallat i fråga

örn den i framställningen avsedda verksamheten. Det synes mig icke heller

lämpligt, att för ändamålet ytterligare medel tillskjutas till lånefonden för

bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen, trots att stödverksamheten

är att anse som ett fullföljande i obetydligt modifierad form av

den verksamhet, för vilken nämnda fond avsetts. Det temporära stöd, som

i förevarande sammanhang synes mig motiverat, torde kunna främjas på så

sätt, att å riksstaten för budgetåret 1937/1938 under fonden för låneunderstöd

äskas ett reservationsanslag av 500,000 kronor till tertiärlån för viss

bostadsbyggnadsverksamhet.

För låneverksamheten böra i allt väsentligt lända till efterrättelse de

regler, som enligt kungörelsen den 28 juni 1935 (nr 436) örn lån för bostadsbyggande

i städer och stadsliknande samhällen stadgas för nybyggnadslån.

Lån skall kunna tilldelas byggnadsföretag, beträffande vilket vederbörande

kommun åtar sig låneförmedlingen. I fråga örn kreditens beskaffenhet torde

de föreskrifter, som meddelats i nämnda kungörelse, böra äga tillämpning.

Beträffande räntesatserna erinrar jag, att enligt hemställan av chefen för

finansdepartementet förslag framlägges i årets statsverksproposition örn sänkning

av ränta å nämnda lån för bostadsbyggande med 1U procent under

vissa förbehåll. Låneverksamhen bör omhänderhavas av byggnadslånebyrån.

Från förevarande fond skulle till bostadsföretag med allmännyttigt syfte

nybyggnadslån utlämnas mot inteckningssäkerhet, liggande över cirka 70

procent av fastighetsvärdet, d. v. s. ovanför den gräns, som i allmänhet gäller

för lån, beviljade från statens bostadskreditkassa. Låneverksamheten skulle

avse städer och stadsliknande samhällen, dock med den viktiga begränsningen,

att lån ej skulle få utgå till Stockholm, Göteborg och Malmö och ej

heller till andra dylika samhällen, där bostadsbeståndet i genomsnitt är

kvalitativt gott. Genom denna av departementschefen föreslagna begränsning

torde de av statens byggnadslånebyrå framförda betänkligheterna i huvudsak

hava undanröjts.

Bostadsstandarden är, såsom departementschefen framhållit, för närvarande

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 33.

19

i en del städer oell andra samhällen med en sammanträngd befolkning anmärkningsvärt

låg. Starka bostadssociala och humanitära skäl kunna därför

åberopas för att staten i den begränsade omfattning här avses i sin mån

söker bidraga till bostadsbeståndets förbättring på dylika i bostadsavseende

mera efterblivna orter.

Som regel för beviljandet av lån ur denna fond torde böra gälla, att syftet

framför allt är att åstadkomma rymliga bostäder till för mindre bemedlade

överkomliga hyrespriser.

Med tillstyrkande alltså av Kungl. Majis förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) såsom kapitalökning för fonden för låneunderstöd till tertierlån

till viss bostadsbyggnadsverksamhet för budgetåret 1937/1938

anvisa ett reservationsanslag av 500,000 kronor, att utgå av

lånemedel;

b) medgiva, att lån med anlitande av nämnda anslag må

utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet

av departementschefen förordade grunderna.

Stockholm den 19 februari 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDESSON.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 28.

Reservation

av herrar Johansson i Fredrikslund, Svensson i Kompersmåla, Holmström,

Jonsson i Lycksele, Hörstadius, Magnusson i Skövde, Persson i halla och

Bergvall, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande

lydelse:

»Under de senaste krisåren började staten som bekant i allt större utsträckning

stödjande ingripa på bostadsförsörjningens område. Detta skedde

bland annat i avsikt att söka befrämja byggnadsverksamheten för att därigenom

motverka arbetslösheten. Det allmänna läget på byggnadsmarknaden

är emellertid nu rakt omkastat. Högkonjunktur råder med uppdrivna priser

på byggnadsmaterial och brist på byggnadsarbetare. Att under en dylik

högkonjunktur till alla de ur olika synpunkter värdefulla bostadssociala

understödsanordningar som under de senaste åren tillkommit nu lägga

ytterligare en, måste enligt utskottets mening inge starka betänkligheter.

Utan att underskatta de skid, som kunna anföras för den föreslagna nya

låneformen, måste därför utskottet — i likhet nied statens byggnadslånebyrå

— avstyrka förslaget.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande förslag ej må av riksdagen

bifallas.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:60 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhe s. 1 i texten