Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tilllägg till 9 § avlöningsreglementet den 11 maj 1928

1937-03-09 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1937:41, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tilllägg till 9 § avlöningsreglementet den 11 maj 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1937 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tilllägg

till 9 § avlöningsreglementet den 11 maj 1928 (nr

128) för fast anställt manskap vid försvarsvåsendet.

(l:a avd.)

Uti en den 5 februari 1937 dagtecknad proposition (nr 81) har Kungl.

Maj:t, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen godkänna

ett vid berörda statsrådsprotokoll fogat förslag till kungörelse angående tilllägg

till 9 § avlöningsreglementet den 11 maj 1928 (nr 128) för fast anställt

manskap vid försvarsvåsendet.

I 25 § 2 mom. avlöningsreglementet den 20 maj 1927 (nr 170) för officerare

och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl.

vid försvarsvåsendet stadgas, att beställningshavare, som har sin förläggningsort

(ordinarie tjänstgöringsort) inom fästning, må vid tjänsteutövning

å förläggningsorten (ordinarie tjänstgöringsorten) under sådana förhållanden,

att det vanliga kvarteret icke kan bibehållas, kunna komma i åtnjutande

av tjänstgöringstraktamente enligt av Kungl. Maj:t angivna grunder, dock

icke i något fall till högre belopp än den för beställningshavaren enligt resereglementet

bestämda traktamentsersättning. På grundval av berörda stadgande

hava i 8 kap. 3 § 3 mom. kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 260) med

vissa tilläggsbestämmelser till de militära avlöningsreglementena införts bestämmelser

om tjänstgöringstraktamente från och med fjärde tjänstgöringsdagen

åt officerare och underofficerare, som hava sin förläggningsort (ordinarie

tjänstgöringsort) inom fästning, vid tjänsteutövning å förläggningsorten

(ordinarie tjänstgöringsorten) under sådana förhållanden, att det vanliga

kvarteret icke kan bibehållas (s. k. forttraktamente).

I avlöningsreglementet den 11 maj 1928 (nr 128) för fast anställt manskap

vid försvarsvåsendet saknas motsvarighet till den nyssberörda i 25 § 2 mom.

officersavlöningsreglementet upptagna bestämmelsen, varav följer, att icke

heller det nämnda stadgandet i tilläggsbestämmelserna till de militära avlöningsreglementena

om s. k. forttraktamente åt officerare och underofficerare

äger någon motsvarighet i fråga örn manskap.

I .skrivelse till Kungl. Maj:t den 5 juli 1935 har chefen för Bodens artilleriregemente

hemställt örn vidtagande av sådana åtgärder, att gift furir vid

regementet, vilken med regementschefens tillstånd bodde »dom kasern och

Bihang till riksdagens protokoll 1937. G sami. Nr 41—45.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 41.

åtnjöte kontant portionsersättning saint hade eget hushåll, erhölle kommenderingstillägg

med 1 krona om dagen att utgå från och med fjärde tjänstgöringsdagen

vid tjänsteutövning å förläggningsorten under sådana förhållanden,

att det vanliga kvarteret icke kunde bibehållas. Till stöd för framställningen

har regementschefen anfört, bland annat, följande: Vid regementet

förekomme under varje utbildningsår numera regelbundet förläggning av

trupp i fästningens fort. I första hand vore detta fallet under regementsövningarna,

då normalt fem fort vore bemannade, vilket innebure att huvuddelen

av manskapspersonalen, inklusive furirer, vid fem av regementets sex

kompanier fullgjorde dylik tjänstgöring. I andra hand bemannades under

vintern ett fort, under försommaren ett fort samt under tidsperioden närmast

före regementsövningarna två fort. Samtliga dessa kommenderingsperioder

omfattade i stort sett tre veckor å en månad för varje förläggningsperiod.

Bland den till fort förlagda manskapspersonalen inginge så gott som ständigt

gifta furirer, vilket på grund av det stora antalet dylika icke kunde undvikas.

Gift furir erhölle under sin ordinarie tjänstgöring regelbundet kontant portionsersättning

samt tillstånd att bo utom kasern. Officerare och underofficerare

erhölle jämlikt tilläggsbestämmelserna till de militära avlöningsreglementena

från och med fjärde tjänstgöringsdagen ersättning för de merkostnader,

som förorsakades genom förläggningen till fort, i form av s. k. forttraktamente.

Regementschefen ansåge emellertid, att fortkommenderingarna

vore i lika hög grad betungande för gifta furirer, varför alla skäl talade för att

dessa furirer bereddes understöd i principiell överensstämmelse med vad forttraktamentet

innebure för officerare och underofficerare. I sådant avseende

kunde lämpligen gifta furirer tilldelas kommenderingstillägg å en krona per

dag att utgå efter samma grunder, som i de nämnda tilläggsbestämmelserna

angivits i fråga örn forttraktamente till officerare och underofficerare.

Kommendanten i Bodens fästning har i yttrande den 9 juli 1935 förklarat

sig tillstyrka regementschefens berörda framställning.

Arméförvaltningens fortifikations- och civila departement hava i yttrande

i ärendet den 3 januari 1936 anfört, bland annat, att på grund av den nuvarande

lydelsen av manskapsavlöningsreglementet möjlighet saknades att

bereda manskap den förmån, som med föreliggande framställning avsåges.

Härför krävdes nämligen en sådan ändring av samma reglemente, att däri

infördes en bestämmelse, motsvarande den i 25 § 2 mom. officersavlöningsreglementet

intagna.

Beträffande frågan örn en sådan ändring kunde anses påkallad, hava intendents-

och civila departementen, som gemensamt handlagt ärendet, framhållit,

att, även om de synpunkter, som föranlett medgivande av kominenderingstillägg

i hittills stadgad omfattning, icke torde med fullt samma styrka

kunna göras gällande ifråga om gifta furirers tjänstgöring å egen förläggningsort

under så jämförelsevis begränsade tidsperioder, varom, enligt vad

handlingarna utvisade, här vore fråga, skäl dock syntes tala för att möjlighet

höljes öppen att kunna medgiva kommenderingstillägg även vid sådan tjänstgöring.

Det torde nämligen för den gifta personalen vara ekonomiskt för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 41.

3

delaktigare att uppbära kontant portionsersättning och kunna intaga sina

måltider i hemmet, än att vid bortovaro därifrån komma i åtnjutande av

förplägnad in natura. Ett vidtagande av åtgärder för möjliggörande av särskild

ersättning åt manskap under tjänstgöring i fort å egen förläggningsort

borde enligt departementens mening ske endast under förutsättning, att samtidigt

till prövning upptoges frågan örn sådan reglering av bestämmelserna

rörande kommenderingstillägg, att dylik förmån finge komma manskapet

till godo jämväl under annan tjänstgöring av den art, som avsåges i 8 kap.

3 § tilläggsbestämmelserna till officersavlöningsreglementet.

Slutligen har försvarsväsendets lönenumnd den 3 mars 1936 avgivit utlåtande

i ärendet och därvid framhållit, att, såsom arméförvaltningens intendents-

och civila departement i sitt yttrande anfört, bestämmelser i angivet

syfte icke kunde av Kungl. Majit utfärdas utan att sådan ändring skedde i

manskapsavlöningsreglementet, att däri infördes en bestämmelse, motsvarande

den i 25 § 2 mom. officersavlöningsreglementet intagna. Lönenämnden

har vidare erinrat om att förslag om införande av dylik bestämmelse i manskapsavlöningsreglementet

tidigare varit före men fått förfalla på den grund

att manskapet under sådan tjänstgöring, som här avsåges, städse bereddes

inkvartering och beklädnad genom kronans försorg och alltså icke syntes

hava att vidkännas särskilda kostnader på samma sätt som officerare och

underofficerare. Med hänsyn till vad i den förevarande framställningen anförts

ansåge lönenämnden, att skäl numera förelåge för att särskild ersättning

vid sådan tjänstgöring, som i framställningen avsåges, finge utgå till

gift underbefäl. Lönenämnden tillstyrkte därför, ali proposition avlätes till

riksdagen med förslag till införande under 9 § manskapsavlöningsreglementet

av en bestämmelse i sådan riktning.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Den skillnad, som i förevarande hänseende är till finnandes mellan officerare

och underofficerare, å ena sidan, samt manskap, å den andra, nämligen

att särskilt traktamente vid tjänstgöring i fort inom förläggningsorten, s. k.

forttraktamente, kan utgå till de förra kategorierna men icke till den sistnämnda.

grundar sig såsom av det anförda framgår därpå, att manskapet,

som vid förtförläggning liksom eljest erhåller inkvartering och förplägnad

genom kronans försorg, i motsats till officerare och underofficerare icke ansetts

hava att vid dylik förläggning vidkännas några särskilda kostnader.

Denna åtskillnad lärer viii alltjämt vara befogad i fråga om beställningshavare

av manskapet, som liro ogifta och sålunda regelmässigt bo och intaga

sina måltider i kasern; för dessa behöver uppenbarligen fortförläggningen

icke medföra några särskilda utgifter. Annorlunda ställer sig emellertid förhållandet

i fråga örn manskap, som ingått äktenskap, vilket bland det äldre

underbefälet numera ofta är fallet. Gift underbefäl bor i allmänhet utom

kasern och erhåller därvid visst hyresbidrag samt äger dessutom i stället

för naturaportion uppbära kontant portionsersättning. För en sådan beställningshavare

lärer en kommendering i fort, varunder det vanliga kvarteret

icke kan bibehållas, medföra merkostnader av samina slag sorn de, vilka utgjort

motivet för att bevilja forttraktamente åt officerare och underofficerare.

Av det anförda synes mig framgå, att införandet av möjlighet för gift

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 41.

Utskottet.

underbefäl att i likhet med officerare och underofficerare under forttjänstgöring

erhålla särskild gottgörelse måste sägas stå i överensstämmelse med

billighet och rättvisa. En förutsättning för utfärdande av bestämmelser i

sådan riktning är emellertid, att i manskapsavlöningsreglementet införes ett

stadgande av liknande innebörd som det i 25 § 2 mom. officersavlöningsreglementet

intagna. Jag finner mig därför böra förorda, att till 9 § manskapsavlöningsreglementet

fogas ett nytt moment av den innebörd som nyss sagts.

Förslag härom lärer böra underställas riksdagen för godkännande.

Under förutsättning av riksdagens godkännande av förslaget lärer jag sedermera

få återkomma till frågan örn de närmare bestämmelser i fråga om

forttraktamente åt gift underbefäl, som på grund därav må befinnas lämpligt

utfärda. Redan nu vill jag emellertid förutskicka, att det enligt min mening

icke synes vara oundgängligen nödvändigt att, på sätt arméförvaltningens

intendents- och civila departement i sitt yttrande i ärendet gjort gällande, förknippa

utfärdandet av dylika bestämmelser med en utvidgning av de nuvarande

bestämmelserna angående kommenderingstillägg åt manskap vid

tjänstgöring utom förläggningsorten. Under sådana förhållanden lärer den

av åtgärden i fråga följande belastningen av övningsanslagen kunna inskränka

sig till relativt obetydliga belopp.

Det av Kungl. Majit framlagda förslaget örn visst tillägg till manskapsavlöningsreglementet

har icke föranlett någon erinran från utskottets sida.

Utskottet vill erinra därom, att utskottet i sitt utlåtande nr 4 i samband

med behandlingen av lantförsvarets avlöningsanslag föreslagit bemyndigande

för Kungl. Majit att vidtaga ytterligare ändring i nämnda reglemente.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må godkänna följande vid statsrådsprotokollet

över försvarsärenden den 5 februari 1937 fogade förslag

till

Kungörelse

angående tillägg till 9 § avlöningsreglementet den 11 maj

1928 (nr 128) för fast anställt manskap vid försvarsväsendet.

Härigenom förordnas, att till 9 § avlöningsreglementet den

11 maj 1928 för fast anställt manskap vid försvarsväsendet

skall fogas ett nytt moment av följande lydelse:

3. Beställningshavare, som är gift och har sin förläggningsort

(ordinarie tjänstgöringsort) inom fästning, må vid

tjänstgöring å förläggningsorten (ordinarie tjänstgöringsorten)

under sådana förhållanden, att det vanliga kvarteret

icke kan bibehållas, kunna komma i åtnjutande av särskild

gottgörelse enligt de bestämmelser, som av Kungl. Majit meddelas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 41. -5

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen

enligt därå meddelad uppgift från trycket utkommit

i Svensk författningssamling.

Stockholm den 9 mars 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 40.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:110 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillägg till 9 § avlöningsreglementet den 11 maj 1928 a1 i texten