Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statens övertagande av döv stumundervisning sväs endet jämte i ämnet väckta motioner.

1937-04-13 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1937:85, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statens övertagande av döv stumundervisning sväs endet jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 85.

9

Nr 85.

Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1937 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

statens övertagande av döv stumundervisning sväs endet

jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 109 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för

den 12 februari 1937, föreslagit riksdagen besluta dels att staten skall

från och med den 1 juli 1938 övertaga ansvaret för dövstumundervisningsväsendets

fortsatta uppehållande under förutsättning, att landstingen

och de städer, som icke deltaga i landsting, utan ersättning och

förbehåll samt med full äganderätt till statsverket överlämna all sin för

dövstumundervisningsväsendet använda fasta och lösa egendom, varav

staten finner sig vara i behov, däri jämväl inbegripen den för dövstumma

barns sommarvistelse avsedda egendomen Vejbystrand jämte

därtill hörande lös egendom; dels ock att statsbidrag till dövstumskoldistrikts

barndomsskolor och till för dövstumma avsedd lantbruks- eller

hantverksskola må under budgetåret 1937/1938 utgå under förutsättning,

att ledigblivna ordinarie befattningar icke återbesättas med ordinarie

innehavare och att nya ordinarie befattningar icke inrättas, samt att

icke några sådana ändringar vidtagas med avseende å den nuvarande

personalens löneställning, som för berörda personal medföra rätt till

ökade löneförmåner utöver de nuvarande för tiden efter den 1 juli

1938.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr Th.

Nilsson m. fl. (1:220) och den andra inom andra kammaren av herr E.

Bengtsson m. fl. (11:432), vari hemställts, dels att staten vid övertagandet

av dövstumundervisningen även skall ansvara för kostnaderna för redan

utgående pensioner till f. d. befattningshavare vid dövstumskolorna,

dels att staten skall lämna ersättning enligt särskild värdering vid

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 85.

övertagande av den fjärde dövstumskoledistriktet tillhörande s. k. Cskolan

i Vänersborg.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställning anförda

skälen hänvisas till motionen 1:220.

Enligt lagen angående dövstumundervisningen äro landsting och stadsfullmäktige

i de städer, som icke deltaga i landsting, skyldiga att föranstalta

om undervisning åt de inom vederbörande landstingsområden

eller städer befintliga barn, som avses i lagen. Landstingsområdena och

städerna äro för dövstumundervisningens ordnande indelade i sju dövstumskoldistrikt.

För varje distrikt finnes en styrelse utsedd av vederbörande

landsting och stadsfullmäktige, som äger besluta i de frågor,

som angå undervisningen.

De nuvarande dövstumskoldistrikten omfatta följande områden:

första distriktet med skola å Manilla: Stockholms stad, Stockholms

län, Södermanlands län, Västmanlands län, Östergötlands län, Norrköpings

stad och Gotlands län;

andra distriktet med skola i Växjö: Kalmar läns norra och Kalmar

läns södra landstingsområden samt Jönköpings län och Kronobergs län;

tredje distriktet med skola i Lund: Kristianstads län, Malmöhus län,

Malmö stad, Hälsingborgs stad och Blekinge län;

fjärde distriktet med skola i Vänersborg: Göteborgs och Bohus län,

Göteborgs stad, Hallands län, Älvsborgs län och Skaraborgs län;

femte distriktet med skola i Örebro: Örebro län och Värmlands län;

sjätte distriktet med skola i Gävle: Uppsala län, Kopparbergs län,

Gävleborgs län och Gävle stad; samt

sjunde distriktet med skola i Härnösand: Västernorrlands län, Jämtlands

län, Västerbottens län och Norrbottens län.

Inom ramen för givna bestämmelser äga distrikten frihet att själva

besluta om skolornas organisation och undervisningens ordnande efter

olika metoder. Utgifterna för upprätthållande av dövstumskola bestridas

av skoldistrikten. Landsting och vederbörande stadsfullmäktige äga

dock för varje till landstingsområdet eller staden hörande i dess dövstumskola

intaget barn bestämma viss årlig avgift, med vilken föräldrar

eller målsmän böra bidraga till barnets kosthåll vid skolan. Därjämte

utgår till uppehållande av dövstumskola, som anordnats av skoldistrikt,

omfattande mer än ett landstingsområde, eller stad, som ej deltager

i landsting, statsbidrag med 250 kronor årligen för varje barn,

som inom skolan eller på dess bekostnad åtnjuter underhåll, samt med

125 kronor för varje annat i skolan intaget barn, och till uppehållande

av annan dövstumskola, som av Kungl. Maj:t finnes vara därav förtjänt,

statsbidrag för år räknat med högst 100 kronor för varje barn, som

inom skolan eller på dess bekostnad åtnjuter underhåll, samt med högst

50 kronor för varje annat i skolan intaget barn. Det belopp, som ut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 85.

11

över påräkneligt statsbidrag och övriga för skolstyrelsen tillgängliga

medel erfordras, skall av skolstyrelsen fördelas på vederbörande landstingsområden

och städer i förhållande till deras folkmängd. Statsbidrag

hava härutöver anvisats till vissa i mer eller mindre direkt samband med

undervisningen av de dövstumma stående ändamål.

Statsbidragen avföras som regel från det under åttonde huvudtiteln

uppförda förslagsanslaget å 175,000 kronor till befrämjande av dövstumundervisningen.

1935 års riksdag erinrade i skrivelse nr 8, punkten 155, att riksdagen

vid upprepade tillfällen begärt, att dövstumundervisningsväsendet måtte

omorganiseras, samt att riksdagen ansåge sig böra understryka, att den

ifrågasatta omorganisationen motiverades ej blott av önskvärdheten att

genom dövstumundervisningens överflyttande till staten ernå vissa ekonomiska

lättnader för landstingen ävensom en bättre organisation utan

även av de förbättringar i rent pedagogiskt hänseende, som då kunde

bliva möjliga. Med hänsyn härtill ville riksdagen uttala önskvärdheten

av att här förevarande omorganisationsfråga måtte, så snart omständigheterna

det medgåve, bringas under riksdagens prövning.

Såsom sakkunnig för att inom ecklesiastikdepartementet biträda med

beredning av frågan örn dövstumsundervisningsväsendets omorganisation

tillkallade departementschefen efter bemyndigande av Kungl. Majit

sedermera undervisningsrådet och ledamoten av skolöverstyrelsen N. J.

F. Almkvist. Med skrivelse den 1 december 1936 har denne avgivit

utredning med förslag angående omorganisation av dövstumundervisningsväsendet.

Yttranden häröver hava avgivits av ett flertal myndigheter

och korporationer.

Utredningsmannen har hemställt, att Kungl. Majit täcktes — med

framläggande för riksdagen av i utredningen framställda förslag rörande

dövstumundervisningens omorganisation — föreslå 1937 års riksdag besluta

att från och med den 1 juli 1938 övertaga dövstumundervisningsväsendet

i riket under förutsättning, att landstingen och de städer,

som icke deltaga i landsting, utan ersättning och med full äganderätt

till statsverket överlämna all sin för dövstumundervisningen använda

fasta och lösa egendom, däri även inbegripen den det tredje dövstumskoldistriktet

tillhöriga, för dövstumma barns sommarvistelse avsedda

egendomen Vejbystrand jämte därtill hörande inventarier.

Som skäl för dövstum undervisningsväsendets förstatligande

har utredningsmannen framhållit bland annat, att de förbättringar

i fråga örn dövstumundervisningens planläggning i pedagogiskt

avseende, vilka vore betingade av vunnen erfarenhet och av de nuvarande

tidsförhållandena, icke kunde på ett tillfredsställande sätt genomföras,

därest dövstumskolorna fortfarande skulle vara kommunala institutioner.

Vidare har betonats önskvärdheten av en skatteutjämning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 85.

Beträffande villkor för ett stats övertaga lide av dö vs tu nili

lider visningen har utredningsmannen berört bland annat frågorna

0111 äganderätten till den för dövstumundervisningen använda fasta och

lösa egendomen samt statens ställning till personalen.

Vad angår den fasta och lösa egendomen, har utredningsmannen framhållit

bland annat, att tredje och fjärde dövstumskoldistrikten i viss

mån intoge en särställning i förhållande till övriga distrikt nied hänsyn

till de åtgärder för de dövstummas yrkesutbildning, som vidtagits.

Förstnämnda distrikt hade upprättat en lantbruks- och hantverksskola

saint skydds- och ålderdomshem å Råbylund. Då förslag icke

förelåge om att staten skulle övertaga ålderdomsvården av de dövstumma

och då vidare det till Råbylund hörande jordområdet icke

vore tillräckligt, hade förslag nu icke ansetts böra framställas om att

staten skulle övertaga institutionerna å Råbylund.

I fjärde distriktet hade i anslutning till distriktsskola!! i Vänersborg

upprättats en hantverksskola, den s. k. C-skolan, som under läsåret 1935—

1936 hade ett elevantal av 31. Detta distrikt hade tidigare ansett sig hava

ett särskilt skäl att motsätta sig överlämnande utan ersättning av något

slag av distriktets tillhörigheter, nämligen det, att distriktets fastigheter

kunde anses vara väsentligt större än sorn behövdes för den distriktet åliggande

dövstumundervisningen. Denna distriktets ståndpunkt vore förståelig.

Dess egendomar vore av stor omfattning samt hade ett jämförelsevis

högt värde. Därjämte hade distriktet nedlagt ett mycket erkännansvärt

intresse och iklätt sig betydande kostnader för anordnandet av utbildning

i olika yrken åt dövstumma, som slutat sin obligatoriska skolgång.

Enligt gällande författningar hade det icke ålegat distriktet att anordna

och upprätthålla denna verksamhet. Den hade alltså tillkommit helt

på frivillighetens väg. På grund av dessa förhållanden kunde det givetvis

anses, att ett visst fog förelåge för distriktets uppfattning, att en

utjämning borde ske. Då emellertid staten, därest den övertoge dövstumundervisningen

och omorganiserade densamma i enlighet nied det

förslag, som i utredningen framlades, även skulle övertaga ansvaret för

den fortsatta undervisningen och därmed för framtiden befria det fjärde

dövstumskoldistriktet från de rätt betydande utgifterna för hantverksskolans

verksamhet, syntes dock de starkare skälen tala för att även

nämnda skola med till densamma hörande fast och lös egendom, som

använts för verksamheten, utan ersättning överlämnades till staten.

Beträffande villkoren för statens övertagande av dövstumundervisningen

i den män dessa avsåge skolbyggnader och inventarier, kunde

det anses, att riksdagen redan intagit en viss ståndpunkt. I anledning

av en inom andra kammaren vid 1929 års riksdag väckt motion uttalade

nämligen riksdagen (skrivelse nr 8 A, sid. 87) bland annat, att

den förutsatte, att, »därest staten skall befinnas villig påtaga sig hela

kostnaden för dövstumundervisningen, ett villkor härför måste vara att

landstingen och vederbörande städer utan ersättning till staten med

full äganderätt överlåta sin för ifrågavarande undervisning använda egendom».

Såsom framginge av riksdagens skrivelse nr 199/1931, följde riksdagen

vid sitt beslut örn övertagande under vissa villkor av småskollärarutbildningen

i riket samma princip.

Vid sådant förhållande och nied särskild hänsyn därjämte till, att

landstingen och vederbörande städer komme att befrias från de högst

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 85.

13

betydande årliga utgifter, handhavandet av dövstumundervisningen medförde,

torde staten kunna anses äga fullt fog för att såsom villkor för

övertagandet uppställa, att landstingen och vederbörande städer kostnadsfritt

till staten överlämnade den fasta och lösa egendom, som användes

för den nuvarande dövstumundervisningen.

Beträffande statens ställning till den för dövstumundervisningen nu

använda ‘personalen innebär utredningsmannens förslag i huvudsak följande:
Staten

borde övertaga huvudmännens förpliktelser i avseende å såväl

löneförmåner som pensionsrätt gentemot nu tjänstgörande personal med

ordinarie och eljest fastare anställning.

Beträffande i tjänst varande personal med icke i egentlig mening fast

anställning borde staten vid omorganisationen visa största möjliga hänsyn

genom att övertaga densamma i den omfattning dessa lämpligen

kunde ske; i den mån så icke kunde ske, syntes frågan, huruvida understöd

skulle beviljas, i varje särskilt fall böra underställas riksdagens prövning
Staten

borde övertaga de kostnader, distrikten iklätt sig för pensioner

och understöd till förutvarande befattningshavare eller deras efterlevande,

detta även i de fall, då vederbörande skoldistrikt beviljat pension

åt förutvarande befattningshavare, vilka icke skulle varit pensionsberättigade,

örn skolorna varit statliga.

Kostnaderna för tilläggspensioner utöver motsvarande statspension

borde dock icke av staten övertagas.

Beträffande frågan örn statens övertagande av kostnaderna för den

nuvarande och förutvarande personalen har skolöverstyrelsen framlagt

ett i vissa avseenden jämkat förslag.

Vad slutligen angår frågan, huruvida de kommunala samfälligheterna

borde erlägga avgifter, sedan dövstumundervisningsväsendet

förstatligats, har utredningsmannen föreslagit, att landstingen

helt befriades från ifrågavarande avgifter.

Departementschefen har för egen del anfört:

»Frågan om dövstumundervisningsväsendets förstatligande och omorganisation

är tre årtionden gammal och har varit föremål för fem omfattande

utredningar med åtföljande remissbehandlingar. Vid dessa tillfällen

hava institutionens brister konstaterats och enighet i de mera

väsentliga punkterna även rått örn huru dessa brister skulle kunna avhjälpas.

Några positiva åtgärder hava emellertid utredningarna icke

utmynnat i. Verksamheten har bedrivits och bedrives alltjämt under i

stort sett oförändrade former. Den undervisning, som meddelas i de

nuvarande dövstumskolorna, har — sedd emot bakgrunden av organisationens

möjligheter — såvitt jag har mig bekant ej lämnat rum för

någon kritik. Men det har, såsom den senast anlitade utredningsmannen

påpekat, icke varit möjligt att vid undervisningens planläggning i

pedagogiskt avseende tillgodogöra sig de rön, som äro betingade av

vunnen erfarenhet och de nuvarande tidsförhållandena. Det är framför

allt i fråga örn undervisningens anpassning efter elevmaterialets

olika beskaffenhet samt den fortsatta undervisningen, som bristerna i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 85.

den nuvarande organisationen framträda. Jag vill även fästa uppmärksamheten

på att styrelsen för svenska landstingsförbundet i skrivelse

den 18 november 1935 framhållit, att landstingen på grund av deras

trvekta ekonomiska läge men framför allt på grund av de föreliggande

förslagen örn dövstumundervisningens förstatligande i regel icke ansett

sig kunna eller böra offra medel för skolornas förbättring. Skolbyggnadernas

underhåll samt skolmaterielens vidmakthållande och modernisering

hade sålunda blivit betänkligt eftersatta, vilket givetvis vore att

beklaga ur undervisningssynpunkt.

Helhetsintrycket av förevarande undervisningsområde är, såsom det

redan sagda ger vid handen, icke tillfredsställande. Det synes angeläget,

att statsmakterna äntligen träffa ett avgörande, som bringar klarhet

i frågan, huruvida det är staten eller vederbörande kommunala enheter,

som skola i fortsättningen handhava förevarande undervisningsuppgifter,

på det att därefter utan dröjsmål erforderliga organisatoriska

förbättringar må kunna komma till stånd.

Huvudskälet för att staten bör övertaga dövstumundervisningen är

enligt min mening, att det på annan väg icke är möjligt att genomföra

önskvärda reformer på dövstumområdet. Tänkbart är visserligen att låta

staten omhänderhava exempelvis den mer specialiserade undervisningen

och yrkesutbildningen för de dövstumma men åt landstingen och vederbörande

städer överlämna att även i fortsättningen ombesörja undervisningen

i övrigt. De fördelar, som må anses förbundna med ett dylikt

partiellt statsövertagande, synas dock oväsentliga vid jämförelse

med de nackdelar, som ett sådant system skulle föra med sig och som

utredningsmannen fäst uppmärksamheten på. De organisatoriska synpunkterna

tala sålunda för att staten bör helt påtaga sig de dövstummas

undervisning.

Det enda skäl, som torde kunna anföras mot ett statsövertagande av

dövstumundervisningen, är den därav föranledda avsevärda ökningen

av statsverkets årliga utgifter. Denna ökning skulle enligt det nu föreliggande

organisationsförslaget uppgå till närmare 1,375,000 kronor, vilken

summa dock skulle ytterligare successivt ökas med 180,000 kronor,

allteftersom den av utredningsmannen och myndigheterna förordade fortsatta

undervisningen av de dövstumma utbyggdes. Härtill skulle komma

ganska betydande engångskostnader. Den av reformen betingade utgiftsökningen

för statsverket torde i själva verket hava utgjort anledningen

till att de vid upprepade tillfällen framförda förslagen örn dövstumundervisningsväsendets

förstatligande icke realiserats. Dessa förslag

hava i allmänhet framkommit vid tidpunkter, då statsfinanserna icke

ansetts tillåta en överflyttning av ifrågavarande kostnader från den

kommunala till den statliga budgeten.

Med hänsyn emellertid särskilt till angelägenheten av att de dövstumma

barnen erhålla en så god undervisning och fostran, som deras

lyte medgiver, men jämväl i betraktande av önskvärdheten av att

även på detta område åvägabringa en utjämning av skolkostnaderna,

som här med mycket växlande styrka belasta de skilda landsdelarna,

kan jag icke taga på mitt ansvar att tillstyrka ytterligare

uppskov med denna fråga, vars trängande beskaffenhet riksdagen vid

mer än ett tillfälle understrukit. Jag tillstyrker därför i likhet med de

i ärendet hörda myndigheterna, att staten helt övertager handhavandet

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 85.

15

av och det ekonomiska ansvaret för dövstumundervisningsväsendet.

Den för statsövertagandet ifrågasatta tidpunkten, den 1 juli 1938, synes

mig kunna godtagas, även örn det, med hänsyn till att landstingen ej

kunna väntas fatta beslut i ämnet förrän i september 1937, kan bliva

svårt att till 1938 års riksdag medhinna de förberedelser, som statsövertagandet

och den nya organisationen kräver.

Ett överflyttande på staten av ifrågavarande kostnader kommer att

för dövstumundervisningens nuvarande huvudmän, landstingen och de

städer, som ej deltaga i landsting, innebära en avsevärd utgiftsminskning.

I den föreliggande utredningen har beräknats, att från dessa samfälligheters

utgiftsstater skulle avlyftas ett belopp av i medeltal 1,270,000

kronor. Vid fastställandet av de villkor, som böra knytas vid statsövertagandet,

måste beaktas de betydande fördelar för ifrågavarande

samfälligheter, som statsövertagandet sålunda medför.

Nämnda villkor torde först och främst böra avse den för dövstumundervisningen

använda fasta och lösa egendomen. Att denna egendom

bör utan särskild kostnad för statsverket av landstingen och vederbörande

städer avstås till staten, därom råder numera en nära nog enhällig

uppfattning. Svenska landstingsförbundets styrelse har sålunda

under viss förutsättning ansett sig icke böra vidhålla sitt tidigare framförda

yrkande om gäldande av viss ersättning för egendomen. Skolöverstyrelsen

har framhållit, att med hänsyn till 1929 års riksdags uttalande

i ämnet och 1931 års riksdags beslut om villkor vid statsövertagandet

av småskollärarutbildningen varje diskussion örn tidigare framförda

förslag rörande statsinlösen av byggnader och inventarier vore

överflödig. För egen del hyser jag samma uppfattning. Vad styrelsen

för fjärde dövstumskoldistriktet enligt det ovanstående anfört rörande

ersättning för den s. k. C-skolans fastigheter och inventarier finner jag

icke utgöra skäl för att detta distrikt skulle sättas i en undantagsställning.

Ett ensidigt beaktande av ett distrikts intressen skulle lätteligen

kunna medföra orättvisor på andra håll. Jag vill även fästa uppmärksamheten

på att ifrågavarande distrikt näst efter första och tredje

distrikten har de lägsta kostnaderna för dövstumundervisningsväsendet,

mätta efter antalet skattekronor, och att statens övertagande av dövstumundervisningen

skulle för distriktets del medföra större absolut utgiftsminskning

än för något annat distrikt.

Vid den närmare utformningen av ifrågavarande villkor för statsövertagandet

har utredningsmannen förutsatt, att ali den för dövstumundervisningen

använda fasta och lösa egendomen skulle överlämnas till statsverket.

Häri skulle icke inbegripas de förutnämnda institutionerna i

Råbylund rilen väl den det tredje distriktet tillhöriga, för dövstumma

barns sommarvistelse avsedda egendomen Vejbystrand jämte därtill

hörande inventarier. Överstyrelsen däremot har ansett villkoret böra

begränsas till att gälla all den för dövstumundervisningsväsendet använda

fasta och lösa egendom, varav staten finner sig vara i behov.

Eftersom egendomen Vejbystrand, efter vad jag inhämtat, knappast kan

anses vara använd för dövstumundervisning, skulle sistnämnda egendom

jämte den egendom, för vilken staten cj har användning, enligt

överstyrelsens förslag icke överlämnas till statsverket.

Överstyrelsens förslag, i vad det avser överlämnande av nu för dövstumundervisning

använd egendom, vilket nära ansluter sig till 1931 års

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 85.

riksdags motsvarande beslut rörande statens övertagande av småskollärarutbildningen,

finner jag vara att föredraga framför utredningsmannens.

Det kan knappast ligga i statens intresse att kräva överlämnande

av fastigheter m. m., varav staten icke Ilar behov för ifrågavarande

ändamål. Visserligen hava de hittills verkställda utredningarna visat,

att alla de nuvarande sju anstalterna för dövstumundervisning behöva

tagas i anspråk även efter dövstumundervisningens förstatligande. Då

det emellertid är örn icke antagligt så i varje fall tänkbart, att den

fortsatta behandlingen av organisationsfrågan kan leda till annat resultat,

lärer landstingen och vederbörande städer böra förpliktas att avstå

allenast den egendom, Råbylunds-institutionerna inbegripna, varav staten

finner sig vara i behov.

Överstyrelsen har i sitt utlåtande berört frågan örn den situation,

som skulle uppstå, därest staten icke skulle behöva taga i anspråk alla

de förefintliga dövstumskolorna och något eller några distrikt sålunda

skulle i motsats till de övriga distrikten befrias från ovanberörda ekonomiska

prestationer. Ur de andra landstingens synpunkt, har det anförts,

skulle ett sådant förfarande te sig obilligt. Jag vill emellertid bestämt

framhålla, att staten vid planläggningen av en för framtiden bestående

organisation, för vilken den skall bära det pedagogiska och ekonomiska

ansvaret, ej kan låta sig i så avgörande grad bindas av de nuvarande

lokala förhållandena, att den vidtager ur undervisningens synpunkt

omotiverade eller mindre väl motiverade anordningar eller ikläder sig

betydande årliga merkostnader för att undvika att ett distrikt kommer

i gynnsammare ställning än ett annat distrikt vid den kapitalnedskrivning,

som det ifrågasatta överlämnandet till statsverket av viss egendom

innebär för landstingens del. Uppmärksammas må för övrigt, att

vid förändringar inom småskoleseminarieorganisationen likartade fall

förekommit, utan att detta påkallat några särskilda åtgärder från statsmakternas

sida.

Vad särskilt beträffar egendomen Vejbystrand, föreligger ingen närmare

utredning rörande huruvida eller för vilket syfte egendomen bör

av staten utnyttjas efter dövstumundervisningens förstatligande. Det

är följaktligen vanskligt att nu avgöra, om riksdagens beslut bör så

utformas, att även denna egendoms överlämnande må kunna av statsverket

påfordras. Det ändamål, vartill egendomen för närvarande användes,

synes ligga vid sidan av den egentliga dövstumundervisningen.

I varje fall är det tveksamt, örn staten bör omhänderhava sommarkoloniverksamhet

av ifrågavarande art. Det har föresvävat mig, att det

skulle kunna visa sig lämpligt och möjligt att tillgodose ändamålet —

vilket synes mig mycket behjärtansvärt — med hjälp av de till förmån

för dövstumma donerade ganska rikhaltiga medlen. Uteslutet synes ej

heller vara, att de i distriktet ingående landstingen och städerna skulle

kunna befinnas villiga att även i fortsättningen bestrida denna del av

sin nuvarande verksamhet. Ur det allmännas synpunkt torde emellertid

en sådan lösning av frågan ej vara önskvärd, örn den skulle medföra,

att endast distriktets barn finge tillgång till sommarvistelse vid egendomen.

Frågan synes emellertid böra i sin helhet ytterligare utredas.

Eftersom denna utredning kan tänkas utmynna i ett förslag, att staten

skall ombesörja även sistberörda verksamhet, finner jag försiktigheten

bjuda att vederbörande landsting och städer förpliktas att vid förefal
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 85. 17

lande behov till statsverket överlämna egendomen Vejbystrand med därtill

hörande lös egendom.

Då staten, såsom ovan framhållits, vid planläggningen av dövstumundervisningen

bör hava full frihet att ordna denna undervisning på det

för statsverket och undervisningen mest ändamålsenliga sättet, förutsätter

jag, att landstingen och vederbörande städer göra nämnda åtaganden

utan att uppställa några villkor rörande egendomens framtida

användning i skolorganisationen eller dylikt. Jag kommer därför och

med hänsyn till vad i det föregående anförts att nedan hemställa, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att vid sitt beslut örn statsövertagandet

foga den förutsättningen, att landstingen och de städer, som

icke deltaga i landsting, utan ersättning och förbehåll samt med full

äganderätt till statsverket överlämna all sin för dövstumundervisningen

använda fasta och lösa egendom, varav staten finner sig vara i behov,

däri även inbegripen egendomen Vejbystrand med därtill hörande lös

egendom.

Vissa av de synpunkter, som ovan anförts, få en särskild aktualitet

till följd av det av 1936 års utredning angående dövstumma och blinda

framförda förslaget örn statsinköp av den i enskild ägo befintliga egendomen

Broby gård i Uppland. Denna egendom skulle enligt förslaget

användas för viss lantbruks- och trädgårdsundervisning, som av utredningsmannen

angående dövstumundervisningsväsendet förutsatts skola

förläggas annorstädes, företrädesvis till Råbylunds-institutionerna. Utan

att nu taga ståndpunkt till förslaget, vill jag framhålla, att detsamma

synes vara förtjänt av en ingående prövning vid de fortsatta överväganden,

som enligt det nedanstående böra komma till stånd.

Vad angår den vid dövstumundervisningsväsendet anställda personalen,

hava enligt det föregående förslag framställts om att staten, i samband

med att den övertager nämnda undervisning, skulle ikläda sig

skoldistriktens förpliktelser mot den nuvarande personalen, åtminstone

i den mån den kan anses innehava fast anställning, och — helt eller

delvis — jämväl mot den förutvarande personalen. Meningen är icke

att här upptaga denna fråga till slutlig behandling. I det väsentliga

synes emellertid utredningsmannens förslag med de däri av skolöverstyrelsen

ifrågasatta jämkningarna kunna läggas till grund för ordnandet

av dessa förhållanden. I likhet med statskontoret anser jag dock,

att det först efter ytterligare utredning med hänsyn tagen till de individuella

fallen är möjligt att göra något bestämdare uttalande rörande

i vad mån staten bör genom personliga lönetillägg hålla personalen skadeslös

för minskning i nu utgående löneförmåner. I ett avseende vill

jag emellertid redan nu anmäla skiljaktig mening, nämligen i fråga om

sättet för bestridande av kostnaderna för pensioneringen av förutvarande

befattningshavare. Dessa kostnader synas mig böra även i fortsättningen

bestridas av distrikten, i den mån de belöpa på befattningshavare,

vilka pensionerats eller erhållit understöd före den 1 juli 1938.

Denna uppfattning finner jag motiverad ej blott pä den grund, att de

vid statsövertagandet fogade villkoren i övrigt skulle vid bifall till mitt

förslag bliva för dövstumskolornas nuvarande huvudmän relativt fördelaktiga,

utan också med hänsyn till att de nu avsedda kostnaderna

belöpa på personer, som icke verkat i statens tjänst, och för övrigt

komma att successivt förminskas och slutligen helt bortfalla. Jag erinBihang

Ull riksdagens protokoll 1087. G sami. Nr 82—87.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande ATr 85.

rar om att staten vid landstingsseminariernas övertagande icke iklädde

sig någon motsvarande förpliktelse.

Riksdagen torde ej böra nu fatta beslut rörande formerna för statens

övertagande av ansvaret för ifrågavarande personal. Denna fråga lärer

böra företagas till närmare övervägande först i samband med den lönereglering

för personalen vid dövstumskolorna, varom 1938 års riksdag

enligt det efterföljande torde böra fatta beslut. Det synes mig emellertid

vara av intresse, att riksdagen redan nu till vägledning för landstingen

och de städer, som ej deltaga i landsting, tillkännager sin allmänna

uppfattning i denna fråga. Av denna anledning har jag ansett

mig böra på sätt ovan skett redogöra för den i ämnet föreliggande utredningen

och min principiella inställning.

Tidigare har ifrågasatts, att landstingen skulle efter statens övertagande

av dövstumundervisningen gälda vissa avgifter för varje i dövstumskola

undervisat barn. Dövstumundervisningsväsendet skulle alltså

i förevarande hänseende likställas med blindundervisningsväsendet. Utredningsmannen

och de i ärendet hörda myndigheterna — efter vad det

vill synas även statskontoret — äro emellertid numera ense om att sådana

avgifter ej böra utgå. Denna ståndpunkt betingas i huvudsak av

att det befunnits önskvärt att även på denna väg främja önskemålet

örn skatteutjämning kommunerna emellan. För egen del finner jag det

oegentligt, att, sedan staten åtagit sig kostnaderna för dövstumundervisningens

uppehållande, några avgifter av här avsedd art skulle utkrävas

av landstingen, varför jag ansluter mig till utredningsmannens mening

på denna punkt. Jag vill samtidigt framhålla, att jag i likhet med utredningsmannen

och myndigheterna håller före, att målsman icke bör

åläggas erlägga avgift för barn, som intagits i statlig dövstumskola. I

detta sammanhang bör påpekas, att kommunalskatteberedningen helt nyligen

gjort framställning om avskrivande av de från landstingen och

vederbörande städer utgående avgifterna för blindskoleeleverna. Denna

fråga är ännu icke slutberedd. Enligt min mening bör förslag i ämnet

föreläggas 1938 års riksdag.

En förutsättning för att staten skall övertaga dövstumundervisningen

är enligt det föregående, att alla landsting och städer, som ej deltaga

i landsting, förbehållslöst åtaga sig att uppfylla de villkor, som i det

föregående berörts och varom hemställan i det efterföljande göres. Skulle

så ej bliva fallet, torde hela frågan förfalla. Innan visshet vunnits örn

att vederbörande äro villiga infria berörda villkor, saknar jag anledning

att till övervägande upptaga den därav betingade frågan örn dövstumundervisningsväsendets

organisation, till vilken fråga för övrigt vissa av

de hörda myndigheterna m. fl. ännu ej tagit slutlig ställning. Framhållas

må dock, att jag vid den preliminära granskning, jag ägnat utredningsmannens

förslag, funnit detta kunna i det väsentliga läggas till

grund för den blivande omorganisationen.

Av samma anledning kan jag icke nu till behandling upptaga frågan

örn löneplaceringen för de statliga dövstumskolornas personal. Övergången

till den nya organisationen skulle visserligen måhända underlättas,

om lönefrågan kunde redan nu företagas till avgörande. Det är

emellertid med hänsyn till vad nyss anförts och såsom jämväl framgår

av vad de på detta område mest förfarna myndigheterna yttrat icke

möjligt att utbryta detta spörsmål från de organisatoriska frågorna i övrigt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 85.

19

Vidare finner jag mig nu icke böra ingå på de föreliggande ekonomiska

kalkylerna och på vissa i samband med omorganisationen stående

spörsmål, exempelvis frågan örn dövstumprästinstitutionens bibehållande

eller framtida ställning och om bestridande av kostnaderna för pensionering

av dövstumprästen i tredje distriktet.

Förevarande frågor torde lämpligen böra i fortsättningen handläggas

på följande sätt.

Därest 1937 års riksdag i huvudsak godtager det förslag, örn vars

framläggande jag nu kommer att hemställa, bör skolöverstyrelsen på

grundval av beslutet och jämväl med beaktande av riksdagens beslut

rörande lönereglering för viss statsanställd lärarpersonal i så god tid

företaga omorganisationsfrågan till fortsatt handläggning, att överstyrelsen

är i stånd att redan hösten 1937 framlägga detaljerade förslag beträffande

skolornas organisation och vad därmed sammanhänger samt rörande

anslagsfrågorna för budgetåret 1938 1939. I samband härmed bör

överstyrelsen jämväl framlägga förslag i fråga om de delar av utredningsmannens

förslag i övrigt, som anses böra genomföras redan från och

med budgetåret 1938/1939.

Under sådana förhållanden torde det bliva möjligt att avlåta proposition

i ämnet till 1938 års riksdag i så god tid, att, sedan sistnämnda

riksdag fattat sitt beslut, erforderligt rådrum står till buds för de administrativa

överväganden, som erfordras för att organisationen skall

kunna genomföras från och med den 1 juli 1938.

Med avseende på den nya ordningens genomförande anser jag mig

böra framhålla, att, sedan staten övertagit dövstumundervisningsväsendet,

det icke torde vara erforderligt att reglera denna del av skolsystemet,

lika litet som andra, genom en särskild lag. Den nuvarande lagen

angående dövstumundervisningen av år 1889 torde följaktligen böra

upphöra att äga giltighet med utgången av juni 1938, varom förslag bör

föreläggas 1938 års riksdag. Sedermera torde Kungl. Majit hava att på

grundval av 1938 års riksdags beslut i organisationsfrågan utfärda stadga

angående dövstumundervisningen och övriga erforderliga föreskrifter.

I syfte att underlätta omorganisationens genomförande torde i anslutning

till utredningsmannens i sådant hänseende framlagda förslag böra

föreskrivas, att statsbidrag till dövstumskoldistriktens barndomsskolor

ävensom till för dövstumma avsedda lantbruks- eller hantverksskolor

må för budgetåret 1937/1938 utgå endast under förutsättning, att ledigblivna

ordinarie befattningar icke återbesättas med ordinarie innehavare

och att nya ordinarie befattningar icke inrättas samt att icke några

sådana ändringar vidtagas med avseende å den nuvarande personalens

löneställning, som flir berörda personal medföra rätt till ökade löneförmåner

utöver de nuvarande för tiden efter den 1 juli 1938.»

I anslutning till den uppfattning, som redan tidigare uttalats av riksdagen,

tillstyrker utskottet Kungl. Majits förslag örn att staten skall

övertaga ansvaret för dövstumundervisningsväsendets fortsatta uppehållande.

Mot den ifrågasatta tidpunkten för statsövertagandet — den

1 juli 1938 — har utskottet intet att erinra.

Kungl. Majits förslag örn att statsövertagandet skall ske under förutsättning,

att landstingen och de städer, som ej deltaga i landsting,

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 85.

till statsverket överlämna all sin för dövstumundervisningsväsendet använda

fasta och lösa egendom, varav staten finner sig vara i behov,

ansluter sig till vad 1929 års riksdag i ämnet uttalat och till det beslut,

som 1931 års riksdag i motsvarande hänseende fattade vid förstatligandet

av småskollärarutbildningen i riket. De skäl, som i de ovanberörda

motionerna anförts till stöd för yrkandet, att staten skulle lämna

särskild ersättning för viss av fjärde dövstumskoldistriktet för dövstumundervisningen

disponerad egendom, finner utskottet icke utgöra tillräcklig

motivering för att frångå den princip, för vilken riksdagen redan

uttalat sig. Utskottet, som avstyrker berörda motionsvis framställda

yrkande, har ingen erinran att framställa mot detaljerna i utformningen

av ifrågavarande, av Kungl. Majit föreslagna villkor för statsövertagandet.

Departementschefen har i statsrådsprotokollet i stora drag angivit de

allmänna grunderna för statens övertagande av ansvaret för den personal,

som sysselsatts eller sysselsättes inom dövstumundervisningsväsendet.

Vad härutinnan yttrats, synes kunna i huvudsak godtagas. Såsom

av det anförda inhämtas, har departementschefen så till vida avvikit

från utredningsmannens förslag, att han — i motsats till utredningsmannen

— anser, att kostnaderna för pensioneringen av förutvarande

befattningshavare böra bestridas av dövstumskoldistrikten, i den mån

de belöpa på befattningshavare, vilka pensionerats eller erhållit understöd

före den 1 juli 1938. I de ovanberörda motionerna har yrkats, att

staten vid övertagandet av dövstumundervisningen skulle ansvara för

kostnaderna för redan utgående pensioner till förutvarande befattningshavare

vid dövstumskolorna. Såvitt av motionerna kan utläsas, innefattar

detta yrkande jämväl de tilläggspensioner, som beviljas av vissa

dövstumskoldistrikt och som enligt utredningsmannens, myndigheternas

och departementschefens enstämmiga uppfattning icke böra gäldas av

staten. Som motiv för sitt förslag hava motionärerna i huvudsak anfört,

att det efter dövstumundervisningens förstatligande skulle möta

praktiska svårigheter att fördela ifrågavarande pensionskostnader på de

olika städerna och landstingen. Enligt utskottets mening har departementschefen

anfört bärande skäl för att nämnda pensionskostnader böra

i sin helhet även i fortsättningen bestridas av dövstumundervisningsväsendets

nuvarande huvudmän. Svårigheterna att på ett enkelt och

praktiskt sätt fördela pensionskostnaderna mellan de olika landstingen

och städerna torde icke vara av den art, att de behöva föranleda staten

att påtaga sig jämväl den merutgift av för närvarande omkring 50,000

kronor, som det motionsvis framställda yrkandet innebär. Det lärer

icke vara behövligt att, därest ifrågavarande kostnader även i fortsättningen

ankomma på landstingen och städerna, av denna anledning bibehålla

den nuvarande distriktsorganisationen. Utskottet avstyrker därför

bifall till sistberörda yrkande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 85. 21

Utskottet, som ej heller i övrigt har något att erinra mot Kungl.

Maj:ts förslag, får alltså hemställa,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

men med avslag å herr Nilssons m. fl. och herr Bengtssons

m. fl. ovannämnda motioner (I: 220 och II: 432),

besluta,

a) att staten skall från och med den 1 juli 1938

övertaga ansvaret för dövstumundervisningsväsendets

fortsatta uppehållande under förutsättning, att landstingen

och de städer, som icke deltaga i landsting, utan ersättning

och förbehåll samt med full äganderätt till statsverket

överlämna ali sin för dövstumundervisningsväsendet

använda fasta och lösa egendom, varav staten finner

sig vara i behov, däri jämväl inbegripen den för dövstumma

barns sommarvistelse avsedda egendomen Vejbystrand

jämte därtill hörande lös egendom;

b) att statsbidrag till dövstumskoldistrikts barndomsskolor

och till för dövstumma avsedd lantbruks- eller

hantverksskola må under budgetåret 1937/1938 utgå under

förutsättning, att ledigblivna ordinarie befattningar icke

återbesättas med ordinarie innehavare och att nya ordinarie

befattningar icke inrättas, samt att icke några

sådana ändringar vidtagas med avseende å den nuvarande

personalens löneställning, som för berörda personal

medföra rätt till ökade löneförmåner utöver de nuvarande

för tiden efter den 1 juli 1938.

Stockholm den 13 april 1937.

På statsutskottets vägnar:

PETRUS NILSSON.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 82.

Reservation

av herrar Johansson i Fredrikslund, Bäcklund, Danielsson och Olsson

i Staxäng, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till de i ämnet

väckta motionerna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:214 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statens övertagande av dövstumundervisningsväsendet jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten