Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statens övertagande av döv stumundervisning sväs endet jämte i ämnet väckta motioner.
1937-04-13 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1937:85, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statens övertagande av döv stumundervisning sväs endet jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 85.
9
Nr 85.
Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1937 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
statens övertagande av döv stumundervisning sväs endet
jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 109 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för
den 12 februari 1937, föreslagit riksdagen besluta dels att staten skall
från och med den 1 juli 1938 övertaga ansvaret för dövstumundervisningsväsendets
fortsatta uppehållande under förutsättning, att landstingen
och de städer, som icke deltaga i landsting, utan ersättning och
förbehåll samt med full äganderätt till statsverket överlämna all sin för
dövstumundervisningsväsendet använda fasta och lösa egendom, varav
staten finner sig vara i behov, däri jämväl inbegripen den för dövstumma
barns sommarvistelse avsedda egendomen Vejbystrand jämte
därtill hörande lös egendom; dels ock att statsbidrag till dövstumskoldistrikts
barndomsskolor och till för dövstumma avsedd lantbruks- eller
hantverksskola må under budgetåret 1937/1938 utgå under förutsättning,
att ledigblivna ordinarie befattningar icke återbesättas med ordinarie
innehavare och att nya ordinarie befattningar icke inrättas, samt att
icke några sådana ändringar vidtagas med avseende å den nuvarande
personalens löneställning, som för berörda personal medföra rätt till
ökade löneförmåner utöver de nuvarande för tiden efter den 1 juli
1938.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr Th.
Nilsson m. fl. (1:220) och den andra inom andra kammaren av herr E.
Bengtsson m. fl. (11:432), vari hemställts, dels att staten vid övertagandet
av dövstumundervisningen även skall ansvara för kostnaderna för redan
utgående pensioner till f. d. befattningshavare vid dövstumskolorna,
dels att staten skall lämna ersättning enligt särskild värdering vid
10
Statsutskottets utlåtande Nr 85.
övertagande av den fjärde dövstumskoledistriktet tillhörande s. k. Cskolan
i Vänersborg.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställning anförda
skälen hänvisas till motionen 1:220.
Enligt lagen angående dövstumundervisningen äro landsting och stadsfullmäktige
i de städer, som icke deltaga i landsting, skyldiga att föranstalta
om undervisning åt de inom vederbörande landstingsområden
eller städer befintliga barn, som avses i lagen. Landstingsområdena och
städerna äro för dövstumundervisningens ordnande indelade i sju dövstumskoldistrikt.
För varje distrikt finnes en styrelse utsedd av vederbörande
landsting och stadsfullmäktige, som äger besluta i de frågor,
som angå undervisningen.
De nuvarande dövstumskoldistrikten omfatta följande områden:
första distriktet med skola å Manilla: Stockholms stad, Stockholms
län, Södermanlands län, Västmanlands län, Östergötlands län, Norrköpings
stad och Gotlands län;
andra distriktet med skola i Växjö: Kalmar läns norra och Kalmar
läns södra landstingsområden samt Jönköpings län och Kronobergs län;
tredje distriktet med skola i Lund: Kristianstads län, Malmöhus län,
Malmö stad, Hälsingborgs stad och Blekinge län;
fjärde distriktet med skola i Vänersborg: Göteborgs och Bohus län,
Göteborgs stad, Hallands län, Älvsborgs län och Skaraborgs län;
femte distriktet med skola i Örebro: Örebro län och Värmlands län;
sjätte distriktet med skola i Gävle: Uppsala län, Kopparbergs län,
Gävleborgs län och Gävle stad; samt
sjunde distriktet med skola i Härnösand: Västernorrlands län, Jämtlands
län, Västerbottens län och Norrbottens län.
Inom ramen för givna bestämmelser äga distrikten frihet att själva
besluta om skolornas organisation och undervisningens ordnande efter
olika metoder. Utgifterna för upprätthållande av dövstumskola bestridas
av skoldistrikten. Landsting och vederbörande stadsfullmäktige äga
dock för varje till landstingsområdet eller staden hörande i dess dövstumskola
intaget barn bestämma viss årlig avgift, med vilken föräldrar
eller målsmän böra bidraga till barnets kosthåll vid skolan. Därjämte
utgår till uppehållande av dövstumskola, som anordnats av skoldistrikt,
omfattande mer än ett landstingsområde, eller stad, som ej deltager
i landsting, statsbidrag med 250 kronor årligen för varje barn,
som inom skolan eller på dess bekostnad åtnjuter underhåll, samt med
125 kronor för varje annat i skolan intaget barn, och till uppehållande
av annan dövstumskola, som av Kungl. Maj:t finnes vara därav förtjänt,
statsbidrag för år räknat med högst 100 kronor för varje barn, som
inom skolan eller på dess bekostnad åtnjuter underhåll, samt med högst
50 kronor för varje annat i skolan intaget barn. Det belopp, som ut
-
Statsutskottets utlåtande Nr 85.
11
över påräkneligt statsbidrag och övriga för skolstyrelsen tillgängliga
medel erfordras, skall av skolstyrelsen fördelas på vederbörande landstingsområden
och städer i förhållande till deras folkmängd. Statsbidrag
hava härutöver anvisats till vissa i mer eller mindre direkt samband med
undervisningen av de dövstumma stående ändamål.
Statsbidragen avföras som regel från det under åttonde huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget å 175,000 kronor till befrämjande av dövstumundervisningen.
1935 års riksdag erinrade i skrivelse nr 8, punkten 155, att riksdagen
vid upprepade tillfällen begärt, att dövstumundervisningsväsendet måtte
omorganiseras, samt att riksdagen ansåge sig böra understryka, att den
ifrågasatta omorganisationen motiverades ej blott av önskvärdheten att
genom dövstumundervisningens överflyttande till staten ernå vissa ekonomiska
lättnader för landstingen ävensom en bättre organisation utan
även av de förbättringar i rent pedagogiskt hänseende, som då kunde
bliva möjliga. Med hänsyn härtill ville riksdagen uttala önskvärdheten
av att här förevarande omorganisationsfråga måtte, så snart omständigheterna
det medgåve, bringas under riksdagens prövning.
Såsom sakkunnig för att inom ecklesiastikdepartementet biträda med
beredning av frågan örn dövstumsundervisningsväsendets omorganisation
tillkallade departementschefen efter bemyndigande av Kungl. Majit
sedermera undervisningsrådet och ledamoten av skolöverstyrelsen N. J.
F. Almkvist. Med skrivelse den 1 december 1936 har denne avgivit
utredning med förslag angående omorganisation av dövstumundervisningsväsendet.
Yttranden häröver hava avgivits av ett flertal myndigheter
och korporationer.
Utredningsmannen har hemställt, att Kungl. Majit täcktes — med
framläggande för riksdagen av i utredningen framställda förslag rörande
dövstumundervisningens omorganisation — föreslå 1937 års riksdag besluta
att från och med den 1 juli 1938 övertaga dövstumundervisningsväsendet
i riket under förutsättning, att landstingen och de städer,
som icke deltaga i landsting, utan ersättning och med full äganderätt
till statsverket överlämna all sin för dövstumundervisningen använda
fasta och lösa egendom, däri även inbegripen den det tredje dövstumskoldistriktet
tillhöriga, för dövstumma barns sommarvistelse avsedda
egendomen Vejbystrand jämte därtill hörande inventarier.
Som skäl för dövstum undervisningsväsendets förstatligande
har utredningsmannen framhållit bland annat, att de förbättringar
i fråga örn dövstumundervisningens planläggning i pedagogiskt
avseende, vilka vore betingade av vunnen erfarenhet och av de nuvarande
tidsförhållandena, icke kunde på ett tillfredsställande sätt genomföras,
därest dövstumskolorna fortfarande skulle vara kommunala institutioner.
Vidare har betonats önskvärdheten av en skatteutjämning.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 85.
Beträffande villkor för ett stats övertaga lide av dö vs tu nili
lider visningen har utredningsmannen berört bland annat frågorna
0111 äganderätten till den för dövstumundervisningen använda fasta och
lösa egendomen samt statens ställning till personalen.
Vad angår den fasta och lösa egendomen, har utredningsmannen framhållit
bland annat, att tredje och fjärde dövstumskoldistrikten i viss
mån intoge en särställning i förhållande till övriga distrikt nied hänsyn
till de åtgärder för de dövstummas yrkesutbildning, som vidtagits.
Förstnämnda distrikt hade upprättat en lantbruks- och hantverksskola
saint skydds- och ålderdomshem å Råbylund. Då förslag icke
förelåge om att staten skulle övertaga ålderdomsvården av de dövstumma
och då vidare det till Råbylund hörande jordområdet icke
vore tillräckligt, hade förslag nu icke ansetts böra framställas om att
staten skulle övertaga institutionerna å Råbylund.
I fjärde distriktet hade i anslutning till distriktsskola!! i Vänersborg
upprättats en hantverksskola, den s. k. C-skolan, som under läsåret 1935—
1936 hade ett elevantal av 31. Detta distrikt hade tidigare ansett sig hava
ett särskilt skäl att motsätta sig överlämnande utan ersättning av något
slag av distriktets tillhörigheter, nämligen det, att distriktets fastigheter
kunde anses vara väsentligt större än sorn behövdes för den distriktet åliggande
dövstumundervisningen. Denna distriktets ståndpunkt vore förståelig.
Dess egendomar vore av stor omfattning samt hade ett jämförelsevis
högt värde. Därjämte hade distriktet nedlagt ett mycket erkännansvärt
intresse och iklätt sig betydande kostnader för anordnandet av utbildning
i olika yrken åt dövstumma, som slutat sin obligatoriska skolgång.
Enligt gällande författningar hade det icke ålegat distriktet att anordna
och upprätthålla denna verksamhet. Den hade alltså tillkommit helt
på frivillighetens väg. På grund av dessa förhållanden kunde det givetvis
anses, att ett visst fog förelåge för distriktets uppfattning, att en
utjämning borde ske. Då emellertid staten, därest den övertoge dövstumundervisningen
och omorganiserade densamma i enlighet nied det
förslag, som i utredningen framlades, även skulle övertaga ansvaret för
den fortsatta undervisningen och därmed för framtiden befria det fjärde
dövstumskoldistriktet från de rätt betydande utgifterna för hantverksskolans
verksamhet, syntes dock de starkare skälen tala för att även
nämnda skola med till densamma hörande fast och lös egendom, som
använts för verksamheten, utan ersättning överlämnades till staten.
Beträffande villkoren för statens övertagande av dövstumundervisningen
i den män dessa avsåge skolbyggnader och inventarier, kunde
det anses, att riksdagen redan intagit en viss ståndpunkt. I anledning
av en inom andra kammaren vid 1929 års riksdag väckt motion uttalade
nämligen riksdagen (skrivelse nr 8 A, sid. 87) bland annat, att
den förutsatte, att, »därest staten skall befinnas villig påtaga sig hela
kostnaden för dövstumundervisningen, ett villkor härför måste vara att
landstingen och vederbörande städer utan ersättning till staten med
full äganderätt överlåta sin för ifrågavarande undervisning använda egendom».
Såsom framginge av riksdagens skrivelse nr 199/1931, följde riksdagen
vid sitt beslut örn övertagande under vissa villkor av småskollärarutbildningen
i riket samma princip.
Vid sådant förhållande och nied särskild hänsyn därjämte till, att
landstingen och vederbörande städer komme att befrias från de högst
Statsutskottets utlåtande Nr 85.
13
betydande årliga utgifter, handhavandet av dövstumundervisningen medförde,
torde staten kunna anses äga fullt fog för att såsom villkor för
övertagandet uppställa, att landstingen och vederbörande städer kostnadsfritt
till staten överlämnade den fasta och lösa egendom, som användes
för den nuvarande dövstumundervisningen.
Beträffande statens ställning till den för dövstumundervisningen nu
använda ‘personalen innebär utredningsmannens förslag i huvudsak följande:
Staten
borde övertaga huvudmännens förpliktelser i avseende å såväl
löneförmåner som pensionsrätt gentemot nu tjänstgörande personal med
ordinarie och eljest fastare anställning.
Beträffande i tjänst varande personal med icke i egentlig mening fast
anställning borde staten vid omorganisationen visa största möjliga hänsyn
genom att övertaga densamma i den omfattning dessa lämpligen
kunde ske; i den mån så icke kunde ske, syntes frågan, huruvida understöd
skulle beviljas, i varje särskilt fall böra underställas riksdagens prövning
Staten
borde övertaga de kostnader, distrikten iklätt sig för pensioner
och understöd till förutvarande befattningshavare eller deras efterlevande,
detta även i de fall, då vederbörande skoldistrikt beviljat pension
åt förutvarande befattningshavare, vilka icke skulle varit pensionsberättigade,
örn skolorna varit statliga.
Kostnaderna för tilläggspensioner utöver motsvarande statspension
borde dock icke av staten övertagas.
Beträffande frågan örn statens övertagande av kostnaderna för den
nuvarande och förutvarande personalen har skolöverstyrelsen framlagt
ett i vissa avseenden jämkat förslag.
Vad slutligen angår frågan, huruvida de kommunala samfälligheterna
borde erlägga avgifter, sedan dövstumundervisningsväsendet
förstatligats, har utredningsmannen föreslagit, att landstingen
helt befriades från ifrågavarande avgifter.
Departementschefen har för egen del anfört:
»Frågan om dövstumundervisningsväsendets förstatligande och omorganisation
är tre årtionden gammal och har varit föremål för fem omfattande
utredningar med åtföljande remissbehandlingar. Vid dessa tillfällen
hava institutionens brister konstaterats och enighet i de mera
väsentliga punkterna även rått örn huru dessa brister skulle kunna avhjälpas.
Några positiva åtgärder hava emellertid utredningarna icke
utmynnat i. Verksamheten har bedrivits och bedrives alltjämt under i
stort sett oförändrade former. Den undervisning, som meddelas i de
nuvarande dövstumskolorna, har — sedd emot bakgrunden av organisationens
möjligheter — såvitt jag har mig bekant ej lämnat rum för
någon kritik. Men det har, såsom den senast anlitade utredningsmannen
påpekat, icke varit möjligt att vid undervisningens planläggning i
pedagogiskt avseende tillgodogöra sig de rön, som äro betingade av
vunnen erfarenhet och de nuvarande tidsförhållandena. Det är framför
allt i fråga örn undervisningens anpassning efter elevmaterialets
olika beskaffenhet samt den fortsatta undervisningen, som bristerna i
14
Statsutskottets utlåtande Nr 85.
den nuvarande organisationen framträda. Jag vill även fästa uppmärksamheten
på att styrelsen för svenska landstingsförbundet i skrivelse
den 18 november 1935 framhållit, att landstingen på grund av deras
trvekta ekonomiska läge men framför allt på grund av de föreliggande
förslagen örn dövstumundervisningens förstatligande i regel icke ansett
sig kunna eller böra offra medel för skolornas förbättring. Skolbyggnadernas
underhåll samt skolmaterielens vidmakthållande och modernisering
hade sålunda blivit betänkligt eftersatta, vilket givetvis vore att
beklaga ur undervisningssynpunkt.
Helhetsintrycket av förevarande undervisningsområde är, såsom det
redan sagda ger vid handen, icke tillfredsställande. Det synes angeläget,
att statsmakterna äntligen träffa ett avgörande, som bringar klarhet
i frågan, huruvida det är staten eller vederbörande kommunala enheter,
som skola i fortsättningen handhava förevarande undervisningsuppgifter,
på det att därefter utan dröjsmål erforderliga organisatoriska
förbättringar må kunna komma till stånd.
Huvudskälet för att staten bör övertaga dövstumundervisningen är
enligt min mening, att det på annan väg icke är möjligt att genomföra
önskvärda reformer på dövstumområdet. Tänkbart är visserligen att låta
staten omhänderhava exempelvis den mer specialiserade undervisningen
och yrkesutbildningen för de dövstumma men åt landstingen och vederbörande
städer överlämna att även i fortsättningen ombesörja undervisningen
i övrigt. De fördelar, som må anses förbundna med ett dylikt
partiellt statsövertagande, synas dock oväsentliga vid jämförelse
med de nackdelar, som ett sådant system skulle föra med sig och som
utredningsmannen fäst uppmärksamheten på. De organisatoriska synpunkterna
tala sålunda för att staten bör helt påtaga sig de dövstummas
undervisning.
Det enda skäl, som torde kunna anföras mot ett statsövertagande av
dövstumundervisningen, är den därav föranledda avsevärda ökningen
av statsverkets årliga utgifter. Denna ökning skulle enligt det nu föreliggande
organisationsförslaget uppgå till närmare 1,375,000 kronor, vilken
summa dock skulle ytterligare successivt ökas med 180,000 kronor,
allteftersom den av utredningsmannen och myndigheterna förordade fortsatta
undervisningen av de dövstumma utbyggdes. Härtill skulle komma
ganska betydande engångskostnader. Den av reformen betingade utgiftsökningen
för statsverket torde i själva verket hava utgjort anledningen
till att de vid upprepade tillfällen framförda förslagen örn dövstumundervisningsväsendets
förstatligande icke realiserats. Dessa förslag
hava i allmänhet framkommit vid tidpunkter, då statsfinanserna icke
ansetts tillåta en överflyttning av ifrågavarande kostnader från den
kommunala till den statliga budgeten.
Med hänsyn emellertid särskilt till angelägenheten av att de dövstumma
barnen erhålla en så god undervisning och fostran, som deras
lyte medgiver, men jämväl i betraktande av önskvärdheten av att
även på detta område åvägabringa en utjämning av skolkostnaderna,
som här med mycket växlande styrka belasta de skilda landsdelarna,
kan jag icke taga på mitt ansvar att tillstyrka ytterligare
uppskov med denna fråga, vars trängande beskaffenhet riksdagen vid
mer än ett tillfälle understrukit. Jag tillstyrker därför i likhet med de
i ärendet hörda myndigheterna, att staten helt övertager handhavandet
Statsutskottets utlåtande Nr 85.
15
av och det ekonomiska ansvaret för dövstumundervisningsväsendet.
Den för statsövertagandet ifrågasatta tidpunkten, den 1 juli 1938, synes
mig kunna godtagas, även örn det, med hänsyn till att landstingen ej
kunna väntas fatta beslut i ämnet förrän i september 1937, kan bliva
svårt att till 1938 års riksdag medhinna de förberedelser, som statsövertagandet
och den nya organisationen kräver.
Ett överflyttande på staten av ifrågavarande kostnader kommer att
för dövstumundervisningens nuvarande huvudmän, landstingen och de
städer, som ej deltaga i landsting, innebära en avsevärd utgiftsminskning.
I den föreliggande utredningen har beräknats, att från dessa samfälligheters
utgiftsstater skulle avlyftas ett belopp av i medeltal 1,270,000
kronor. Vid fastställandet av de villkor, som böra knytas vid statsövertagandet,
måste beaktas de betydande fördelar för ifrågavarande
samfälligheter, som statsövertagandet sålunda medför.
Nämnda villkor torde först och främst böra avse den för dövstumundervisningen
använda fasta och lösa egendomen. Att denna egendom
bör utan särskild kostnad för statsverket av landstingen och vederbörande
städer avstås till staten, därom råder numera en nära nog enhällig
uppfattning. Svenska landstingsförbundets styrelse har sålunda
under viss förutsättning ansett sig icke böra vidhålla sitt tidigare framförda
yrkande om gäldande av viss ersättning för egendomen. Skolöverstyrelsen
har framhållit, att med hänsyn till 1929 års riksdags uttalande
i ämnet och 1931 års riksdags beslut om villkor vid statsövertagandet
av småskollärarutbildningen varje diskussion örn tidigare framförda
förslag rörande statsinlösen av byggnader och inventarier vore
överflödig. För egen del hyser jag samma uppfattning. Vad styrelsen
för fjärde dövstumskoldistriktet enligt det ovanstående anfört rörande
ersättning för den s. k. C-skolans fastigheter och inventarier finner jag
icke utgöra skäl för att detta distrikt skulle sättas i en undantagsställning.
Ett ensidigt beaktande av ett distrikts intressen skulle lätteligen
kunna medföra orättvisor på andra håll. Jag vill även fästa uppmärksamheten
på att ifrågavarande distrikt näst efter första och tredje
distrikten har de lägsta kostnaderna för dövstumundervisningsväsendet,
mätta efter antalet skattekronor, och att statens övertagande av dövstumundervisningen
skulle för distriktets del medföra större absolut utgiftsminskning
än för något annat distrikt.
Vid den närmare utformningen av ifrågavarande villkor för statsövertagandet
har utredningsmannen förutsatt, att ali den för dövstumundervisningen
använda fasta och lösa egendomen skulle överlämnas till statsverket.
Häri skulle icke inbegripas de förutnämnda institutionerna i
Råbylund rilen väl den det tredje distriktet tillhöriga, för dövstumma
barns sommarvistelse avsedda egendomen Vejbystrand jämte därtill
hörande inventarier. Överstyrelsen däremot har ansett villkoret böra
begränsas till att gälla all den för dövstumundervisningsväsendet använda
fasta och lösa egendom, varav staten finner sig vara i behov.
Eftersom egendomen Vejbystrand, efter vad jag inhämtat, knappast kan
anses vara använd för dövstumundervisning, skulle sistnämnda egendom
jämte den egendom, för vilken staten cj har användning, enligt
överstyrelsens förslag icke överlämnas till statsverket.
Överstyrelsens förslag, i vad det avser överlämnande av nu för dövstumundervisning
använd egendom, vilket nära ansluter sig till 1931 års
16
Statsutskottets utlåtande Nr 85.
riksdags motsvarande beslut rörande statens övertagande av småskollärarutbildningen,
finner jag vara att föredraga framför utredningsmannens.
Det kan knappast ligga i statens intresse att kräva överlämnande
av fastigheter m. m., varav staten icke Ilar behov för ifrågavarande
ändamål. Visserligen hava de hittills verkställda utredningarna visat,
att alla de nuvarande sju anstalterna för dövstumundervisning behöva
tagas i anspråk även efter dövstumundervisningens förstatligande. Då
det emellertid är örn icke antagligt så i varje fall tänkbart, att den
fortsatta behandlingen av organisationsfrågan kan leda till annat resultat,
lärer landstingen och vederbörande städer böra förpliktas att avstå
allenast den egendom, Råbylunds-institutionerna inbegripna, varav staten
finner sig vara i behov.
Överstyrelsen har i sitt utlåtande berört frågan örn den situation,
som skulle uppstå, därest staten icke skulle behöva taga i anspråk alla
de förefintliga dövstumskolorna och något eller några distrikt sålunda
skulle i motsats till de övriga distrikten befrias från ovanberörda ekonomiska
prestationer. Ur de andra landstingens synpunkt, har det anförts,
skulle ett sådant förfarande te sig obilligt. Jag vill emellertid bestämt
framhålla, att staten vid planläggningen av en för framtiden bestående
organisation, för vilken den skall bära det pedagogiska och ekonomiska
ansvaret, ej kan låta sig i så avgörande grad bindas av de nuvarande
lokala förhållandena, att den vidtager ur undervisningens synpunkt
omotiverade eller mindre väl motiverade anordningar eller ikläder sig
betydande årliga merkostnader för att undvika att ett distrikt kommer
i gynnsammare ställning än ett annat distrikt vid den kapitalnedskrivning,
som det ifrågasatta överlämnandet till statsverket av viss egendom
innebär för landstingens del. Uppmärksammas må för övrigt, att
vid förändringar inom småskoleseminarieorganisationen likartade fall
förekommit, utan att detta påkallat några särskilda åtgärder från statsmakternas
sida.
Vad särskilt beträffar egendomen Vejbystrand, föreligger ingen närmare
utredning rörande huruvida eller för vilket syfte egendomen bör
av staten utnyttjas efter dövstumundervisningens förstatligande. Det
är följaktligen vanskligt att nu avgöra, om riksdagens beslut bör så
utformas, att även denna egendoms överlämnande må kunna av statsverket
påfordras. Det ändamål, vartill egendomen för närvarande användes,
synes ligga vid sidan av den egentliga dövstumundervisningen.
I varje fall är det tveksamt, örn staten bör omhänderhava sommarkoloniverksamhet
av ifrågavarande art. Det har föresvävat mig, att det
skulle kunna visa sig lämpligt och möjligt att tillgodose ändamålet —
vilket synes mig mycket behjärtansvärt — med hjälp av de till förmån
för dövstumma donerade ganska rikhaltiga medlen. Uteslutet synes ej
heller vara, att de i distriktet ingående landstingen och städerna skulle
kunna befinnas villiga att även i fortsättningen bestrida denna del av
sin nuvarande verksamhet. Ur det allmännas synpunkt torde emellertid
en sådan lösning av frågan ej vara önskvärd, örn den skulle medföra,
att endast distriktets barn finge tillgång till sommarvistelse vid egendomen.
Frågan synes emellertid böra i sin helhet ytterligare utredas.
Eftersom denna utredning kan tänkas utmynna i ett förslag, att staten
skall ombesörja även sistberörda verksamhet, finner jag försiktigheten
bjuda att vederbörande landsting och städer förpliktas att vid förefal
-
Statsutskottets utlåtande Nr 85. 17
lande behov till statsverket överlämna egendomen Vejbystrand med därtill
hörande lös egendom.
Då staten, såsom ovan framhållits, vid planläggningen av dövstumundervisningen
bör hava full frihet att ordna denna undervisning på det
för statsverket och undervisningen mest ändamålsenliga sättet, förutsätter
jag, att landstingen och vederbörande städer göra nämnda åtaganden
utan att uppställa några villkor rörande egendomens framtida
användning i skolorganisationen eller dylikt. Jag kommer därför och
med hänsyn till vad i det föregående anförts att nedan hemställa, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att vid sitt beslut örn statsövertagandet
foga den förutsättningen, att landstingen och de städer, som
icke deltaga i landsting, utan ersättning och förbehåll samt med full
äganderätt till statsverket överlämna all sin för dövstumundervisningen
använda fasta och lösa egendom, varav staten finner sig vara i behov,
däri även inbegripen egendomen Vejbystrand med därtill hörande lös
egendom.
Vissa av de synpunkter, som ovan anförts, få en särskild aktualitet
till följd av det av 1936 års utredning angående dövstumma och blinda
framförda förslaget örn statsinköp av den i enskild ägo befintliga egendomen
Broby gård i Uppland. Denna egendom skulle enligt förslaget
användas för viss lantbruks- och trädgårdsundervisning, som av utredningsmannen
angående dövstumundervisningsväsendet förutsatts skola
förläggas annorstädes, företrädesvis till Råbylunds-institutionerna. Utan
att nu taga ståndpunkt till förslaget, vill jag framhålla, att detsamma
synes vara förtjänt av en ingående prövning vid de fortsatta överväganden,
som enligt det nedanstående böra komma till stånd.
Vad angår den vid dövstumundervisningsväsendet anställda personalen,
hava enligt det föregående förslag framställts om att staten, i samband
med att den övertager nämnda undervisning, skulle ikläda sig
skoldistriktens förpliktelser mot den nuvarande personalen, åtminstone
i den mån den kan anses innehava fast anställning, och — helt eller
delvis — jämväl mot den förutvarande personalen. Meningen är icke
att här upptaga denna fråga till slutlig behandling. I det väsentliga
synes emellertid utredningsmannens förslag med de däri av skolöverstyrelsen
ifrågasatta jämkningarna kunna läggas till grund för ordnandet
av dessa förhållanden. I likhet med statskontoret anser jag dock,
att det först efter ytterligare utredning med hänsyn tagen till de individuella
fallen är möjligt att göra något bestämdare uttalande rörande
i vad mån staten bör genom personliga lönetillägg hålla personalen skadeslös
för minskning i nu utgående löneförmåner. I ett avseende vill
jag emellertid redan nu anmäla skiljaktig mening, nämligen i fråga om
sättet för bestridande av kostnaderna för pensioneringen av förutvarande
befattningshavare. Dessa kostnader synas mig böra även i fortsättningen
bestridas av distrikten, i den mån de belöpa på befattningshavare,
vilka pensionerats eller erhållit understöd före den 1 juli 1938.
Denna uppfattning finner jag motiverad ej blott pä den grund, att de
vid statsövertagandet fogade villkoren i övrigt skulle vid bifall till mitt
förslag bliva för dövstumskolornas nuvarande huvudmän relativt fördelaktiga,
utan också med hänsyn till att de nu avsedda kostnaderna
belöpa på personer, som icke verkat i statens tjänst, och för övrigt
komma att successivt förminskas och slutligen helt bortfalla. Jag erinBihang
Ull riksdagens protokoll 1087. G sami. Nr 82—87.
2
18
Statsutskottets utlåtande ATr 85.
rar om att staten vid landstingsseminariernas övertagande icke iklädde
sig någon motsvarande förpliktelse.
Riksdagen torde ej böra nu fatta beslut rörande formerna för statens
övertagande av ansvaret för ifrågavarande personal. Denna fråga lärer
böra företagas till närmare övervägande först i samband med den lönereglering
för personalen vid dövstumskolorna, varom 1938 års riksdag
enligt det efterföljande torde böra fatta beslut. Det synes mig emellertid
vara av intresse, att riksdagen redan nu till vägledning för landstingen
och de städer, som ej deltaga i landsting, tillkännager sin allmänna
uppfattning i denna fråga. Av denna anledning har jag ansett
mig böra på sätt ovan skett redogöra för den i ämnet föreliggande utredningen
och min principiella inställning.
Tidigare har ifrågasatts, att landstingen skulle efter statens övertagande
av dövstumundervisningen gälda vissa avgifter för varje i dövstumskola
undervisat barn. Dövstumundervisningsväsendet skulle alltså
i förevarande hänseende likställas med blindundervisningsväsendet. Utredningsmannen
och de i ärendet hörda myndigheterna — efter vad det
vill synas även statskontoret — äro emellertid numera ense om att sådana
avgifter ej böra utgå. Denna ståndpunkt betingas i huvudsak av
att det befunnits önskvärt att även på denna väg främja önskemålet
örn skatteutjämning kommunerna emellan. För egen del finner jag det
oegentligt, att, sedan staten åtagit sig kostnaderna för dövstumundervisningens
uppehållande, några avgifter av här avsedd art skulle utkrävas
av landstingen, varför jag ansluter mig till utredningsmannens mening
på denna punkt. Jag vill samtidigt framhålla, att jag i likhet med utredningsmannen
och myndigheterna håller före, att målsman icke bör
åläggas erlägga avgift för barn, som intagits i statlig dövstumskola. I
detta sammanhang bör påpekas, att kommunalskatteberedningen helt nyligen
gjort framställning om avskrivande av de från landstingen och
vederbörande städer utgående avgifterna för blindskoleeleverna. Denna
fråga är ännu icke slutberedd. Enligt min mening bör förslag i ämnet
föreläggas 1938 års riksdag.
En förutsättning för att staten skall övertaga dövstumundervisningen
är enligt det föregående, att alla landsting och städer, som ej deltaga
i landsting, förbehållslöst åtaga sig att uppfylla de villkor, som i det
föregående berörts och varom hemställan i det efterföljande göres. Skulle
så ej bliva fallet, torde hela frågan förfalla. Innan visshet vunnits örn
att vederbörande äro villiga infria berörda villkor, saknar jag anledning
att till övervägande upptaga den därav betingade frågan örn dövstumundervisningsväsendets
organisation, till vilken fråga för övrigt vissa av
de hörda myndigheterna m. fl. ännu ej tagit slutlig ställning. Framhållas
må dock, att jag vid den preliminära granskning, jag ägnat utredningsmannens
förslag, funnit detta kunna i det väsentliga läggas till
grund för den blivande omorganisationen.
Av samma anledning kan jag icke nu till behandling upptaga frågan
örn löneplaceringen för de statliga dövstumskolornas personal. Övergången
till den nya organisationen skulle visserligen måhända underlättas,
om lönefrågan kunde redan nu företagas till avgörande. Det är
emellertid med hänsyn till vad nyss anförts och såsom jämväl framgår
av vad de på detta område mest förfarna myndigheterna yttrat icke
möjligt att utbryta detta spörsmål från de organisatoriska frågorna i övrigt.
Statsutskottets utlåtande Nr 85.
19
Vidare finner jag mig nu icke böra ingå på de föreliggande ekonomiska
kalkylerna och på vissa i samband med omorganisationen stående
spörsmål, exempelvis frågan örn dövstumprästinstitutionens bibehållande
eller framtida ställning och om bestridande av kostnaderna för pensionering
av dövstumprästen i tredje distriktet.
Förevarande frågor torde lämpligen böra i fortsättningen handläggas
på följande sätt.
Därest 1937 års riksdag i huvudsak godtager det förslag, örn vars
framläggande jag nu kommer att hemställa, bör skolöverstyrelsen på
grundval av beslutet och jämväl med beaktande av riksdagens beslut
rörande lönereglering för viss statsanställd lärarpersonal i så god tid
företaga omorganisationsfrågan till fortsatt handläggning, att överstyrelsen
är i stånd att redan hösten 1937 framlägga detaljerade förslag beträffande
skolornas organisation och vad därmed sammanhänger samt rörande
anslagsfrågorna för budgetåret 1938 1939. I samband härmed bör
överstyrelsen jämväl framlägga förslag i fråga om de delar av utredningsmannens
förslag i övrigt, som anses böra genomföras redan från och
med budgetåret 1938/1939.
Under sådana förhållanden torde det bliva möjligt att avlåta proposition
i ämnet till 1938 års riksdag i så god tid, att, sedan sistnämnda
riksdag fattat sitt beslut, erforderligt rådrum står till buds för de administrativa
överväganden, som erfordras för att organisationen skall
kunna genomföras från och med den 1 juli 1938.
Med avseende på den nya ordningens genomförande anser jag mig
böra framhålla, att, sedan staten övertagit dövstumundervisningsväsendet,
det icke torde vara erforderligt att reglera denna del av skolsystemet,
lika litet som andra, genom en särskild lag. Den nuvarande lagen
angående dövstumundervisningen av år 1889 torde följaktligen böra
upphöra att äga giltighet med utgången av juni 1938, varom förslag bör
föreläggas 1938 års riksdag. Sedermera torde Kungl. Majit hava att på
grundval av 1938 års riksdags beslut i organisationsfrågan utfärda stadga
angående dövstumundervisningen och övriga erforderliga föreskrifter.
I syfte att underlätta omorganisationens genomförande torde i anslutning
till utredningsmannens i sådant hänseende framlagda förslag böra
föreskrivas, att statsbidrag till dövstumskoldistriktens barndomsskolor
ävensom till för dövstumma avsedda lantbruks- eller hantverksskolor
må för budgetåret 1937/1938 utgå endast under förutsättning, att ledigblivna
ordinarie befattningar icke återbesättas med ordinarie innehavare
och att nya ordinarie befattningar icke inrättas samt att icke några
sådana ändringar vidtagas med avseende å den nuvarande personalens
löneställning, som flir berörda personal medföra rätt till ökade löneförmåner
utöver de nuvarande för tiden efter den 1 juli 1938.»
I anslutning till den uppfattning, som redan tidigare uttalats av riksdagen,
tillstyrker utskottet Kungl. Majits förslag örn att staten skall
övertaga ansvaret för dövstumundervisningsväsendets fortsatta uppehållande.
Mot den ifrågasatta tidpunkten för statsövertagandet — den
1 juli 1938 — har utskottet intet att erinra.
Kungl. Majits förslag örn att statsövertagandet skall ske under förutsättning,
att landstingen och de städer, som ej deltaga i landsting,
Utskottet.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 85.
till statsverket överlämna all sin för dövstumundervisningsväsendet använda
fasta och lösa egendom, varav staten finner sig vara i behov,
ansluter sig till vad 1929 års riksdag i ämnet uttalat och till det beslut,
som 1931 års riksdag i motsvarande hänseende fattade vid förstatligandet
av småskollärarutbildningen i riket. De skäl, som i de ovanberörda
motionerna anförts till stöd för yrkandet, att staten skulle lämna
särskild ersättning för viss av fjärde dövstumskoldistriktet för dövstumundervisningen
disponerad egendom, finner utskottet icke utgöra tillräcklig
motivering för att frångå den princip, för vilken riksdagen redan
uttalat sig. Utskottet, som avstyrker berörda motionsvis framställda
yrkande, har ingen erinran att framställa mot detaljerna i utformningen
av ifrågavarande, av Kungl. Majit föreslagna villkor för statsövertagandet.
Departementschefen har i statsrådsprotokollet i stora drag angivit de
allmänna grunderna för statens övertagande av ansvaret för den personal,
som sysselsatts eller sysselsättes inom dövstumundervisningsväsendet.
Vad härutinnan yttrats, synes kunna i huvudsak godtagas. Såsom
av det anförda inhämtas, har departementschefen så till vida avvikit
från utredningsmannens förslag, att han — i motsats till utredningsmannen
— anser, att kostnaderna för pensioneringen av förutvarande
befattningshavare böra bestridas av dövstumskoldistrikten, i den mån
de belöpa på befattningshavare, vilka pensionerats eller erhållit understöd
före den 1 juli 1938. I de ovanberörda motionerna har yrkats, att
staten vid övertagandet av dövstumundervisningen skulle ansvara för
kostnaderna för redan utgående pensioner till förutvarande befattningshavare
vid dövstumskolorna. Såvitt av motionerna kan utläsas, innefattar
detta yrkande jämväl de tilläggspensioner, som beviljas av vissa
dövstumskoldistrikt och som enligt utredningsmannens, myndigheternas
och departementschefens enstämmiga uppfattning icke böra gäldas av
staten. Som motiv för sitt förslag hava motionärerna i huvudsak anfört,
att det efter dövstumundervisningens förstatligande skulle möta
praktiska svårigheter att fördela ifrågavarande pensionskostnader på de
olika städerna och landstingen. Enligt utskottets mening har departementschefen
anfört bärande skäl för att nämnda pensionskostnader böra
i sin helhet även i fortsättningen bestridas av dövstumundervisningsväsendets
nuvarande huvudmän. Svårigheterna att på ett enkelt och
praktiskt sätt fördela pensionskostnaderna mellan de olika landstingen
och städerna torde icke vara av den art, att de behöva föranleda staten
att påtaga sig jämväl den merutgift av för närvarande omkring 50,000
kronor, som det motionsvis framställda yrkandet innebär. Det lärer
icke vara behövligt att, därest ifrågavarande kostnader även i fortsättningen
ankomma på landstingen och städerna, av denna anledning bibehålla
den nuvarande distriktsorganisationen. Utskottet avstyrker därför
bifall till sistberörda yrkande.
Statsutskottets utlåtande Nr 85. 21
Utskottet, som ej heller i övrigt har något att erinra mot Kungl.
Maj:ts förslag, får alltså hemställa,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
men med avslag å herr Nilssons m. fl. och herr Bengtssons
m. fl. ovannämnda motioner (I: 220 och II: 432),
besluta,
a) att staten skall från och med den 1 juli 1938
övertaga ansvaret för dövstumundervisningsväsendets
fortsatta uppehållande under förutsättning, att landstingen
och de städer, som icke deltaga i landsting, utan ersättning
och förbehåll samt med full äganderätt till statsverket
överlämna ali sin för dövstumundervisningsväsendet
använda fasta och lösa egendom, varav staten finner
sig vara i behov, däri jämväl inbegripen den för dövstumma
barns sommarvistelse avsedda egendomen Vejbystrand
jämte därtill hörande lös egendom;
b) att statsbidrag till dövstumskoldistrikts barndomsskolor
och till för dövstumma avsedd lantbruks- eller
hantverksskola må under budgetåret 1937/1938 utgå under
förutsättning, att ledigblivna ordinarie befattningar icke
återbesättas med ordinarie innehavare och att nya ordinarie
befattningar icke inrättas, samt att icke några
sådana ändringar vidtagas med avseende å den nuvarande
personalens löneställning, som för berörda personal
medföra rätt till ökade löneförmåner utöver de nuvarande
för tiden efter den 1 juli 1938.
Stockholm den 13 april 1937.
På statsutskottets vägnar:
PETRUS NILSSON.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 82.
Reservation
av herrar Johansson i Fredrikslund, Bäcklund, Danielsson och Olsson
i Staxäng, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till de i ämnet
väckta motionerna.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1937:214 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statens övertagande av dövstumundervisningsväsendet jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten