Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående beredande av vidgade arbetsuppgifter för svenska konstnärer jämte en i ämnet väckt motion.

1937-04-13 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1937:87, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående beredande av vidgade arbetsuppgifter för svenska konstnärer jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

Nr 87.

Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1937 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående

beredande av vidgade arbetsuppgifter för svenska

konstnärer jämte en i ämnet väckt motion.

(2:a avd.)

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under

budgetåret 1937/1938 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkten

63 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 4 januari 1937) föreslagit riksdagen att,

i avbidan på den proposition angående beredande av vidgade arbetsuppgifter

för svenska konstnärer, som kunde varda riksdagen förelagd,

för budgetåret 1937/1938 beräkna till konstrådet ett anslag av 9,000

kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 157, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 19 februari 1937, föreslagit riksdagen att till konstrådet

för budgetåret 1937/1938 anvisa ett anslag av 9,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första

kammaren av herr I. Ekströmer väckt motion (I: 231), vari hemställts,

att riksdagen måtte uttala, att det föreslagna konstrådet måtte

få följande sammansättning:

a) ordförande utsedd av Kungl. Majit i enlighet med kungl, propositionen,

b) nationalmuseichefen,

c) 1 representant för byggnadsstyrelsen utsedd av Kungl. Majit,

d) 2 konstnärer, därav 1 målare och 1 skulptör, utsedda av Kungl.

Majit efter förslag av de institutioner, som framdeles kunna komma att

bestämmas,

e) 1 »lekman» med intresse för bildande konst, utsedd av Kungl.

Majit,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 87. 25

f) 1 ledamot utsedd, enligt propositionens förslag, av de enligt ovan

av Kungl. Majit utsedda 6 ledamöterna.

Beträffande de av motionären till stöd för hans yrkande anförda skälen

hänvisas till motionen.

Sedan Kungl. Majit den 21 februari 1936 bemyndigat departementschefen

att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom departementet

biträda med utredning och avgiva förslag i fråga örn beredande av

ökade arbetstillfällen för svenska konstnärer genom utsmyckning av

offentliga byggnader och sakkunniga med stöd härav tillkallats, hava

de sakkunniga med skrivelse den 1 december 1936 överlämnat betänkande

och förslag angående beredande av vidgade arbetsuppgifter för

svenska konstnärer (statens offentliga utredningar 1936: 50). I ärendet

hava utlåtanden avgivits av ett flertal myndigheter och sammanslutningar.

De av de sakkunniga föreslagna åtgärderna kunna sammanfattas på

följande sätt:

1. Vid planerandet av nybyggnader för statens räkning borde som regel

särskilda kostnadsbelopp avses för konstnärlig utsmyckning. Dessa belopp

borde i enlighet med vad som i direktiven för de sakkunnigas uppdrag

ifrågasatts användas för förvärv av monumentalkonst samt konstalster av

mera intim karaktär såsom mindre skulpturer, tavlor, etsningar, teckningar

m. m.

2. Av lotterimedel borde skapas en fond, kallad Fonden för främjande

av bildande konst. Avkastningen av denna fond samt under en följd

av år även särskilda anslag av lotterimedel borde få tagas i anspråk för

statliga och kommunala byggnaders samt offentliga öppna platsers prydande

med konstverk. Även enskilda sammanslutningar med ideell verksamhet

borde under vissa förutsättningar kunna tillerkännas bidrag av

lotterimedel för konstnärliga ändamål.

3. S. k. tipsmedel borde disponeras för anskaffande av konst för idrottsanläggningar.

4. Ledningen av den statliga konstfrämjande verksamhet, som de sakkunniga

sålunda förordat, borde anförtros ett för ändamålet inrättat organ,

benämnt statens konstråd.

5. Slutligen hava de sakkunniga gjort vissa uttalanden av principiell

innebörd beträffande nöjesskattemedlens användning samt statens bidrag

till folkskoleväsendet.

Konstrådet skulle enligt de sakkunnigas förslag erhålla i stort sett

följande uppgifter:

Vid nybyggnader för statens räkning, där konstnärlig utsmyckning kunde

ifrågakomma, skulle konstrådet samråda med den myndighet, under vars

regi byggnadsföretaget skulle utföras, byggherren, vid uppgörandet av den

preliminära planen för utsmyckningen. Sedan anslag beviljats för ändamålet,

skulle den definitiva planen utarbetas av byggherren och konstrådet

i samråd. I de fall, då tävlingsförfarande skulle äga rum, skulle konstrådet

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

hava att föranstalta örn tillsättande av tävlingsjuryn, att godkänna det av

juryn uppgjorda programmet, samt att efter tävlingens avgörande i samråd

med byggherren bestämma huruvida något tävlingsförslag skall komma

till utförande. Konstrådet skulle därjämte vara representerat i juryn samt

utse en representant att jämte byggherren övervaka utförandet av ett beslutat

tävlingsförslag. I fall, då tävlingar icke anordnades, skulle det ankomma

på konstrådet att verkställa inköp och beställningar.

Vid användandet av lotterimedel till konständamål skulle enligt förslaget

fördelningen av tillgängliga medel verkställas av konstrådet, som därjämte

skulle hava att förvalta den tilltänkta fonden.

Vid begagnande slutligen av tipsmedel för konstnärlig utsmyckning av

idrottsanläggningar skulle konstrådet hava att yttra sig över förekommande

ansökningar, framlägga förslag i ämnet och i sinom tid utarbeta

plan för utsmyckningen ävensom tillhandahålla anslagna medel och handhava

kontrollen över utförandet av den uppgjorda planen.

Beträffande konstrådets sammansättning hava de sakkunniga anfört:

Konstrådet måste givetvis vara väl kvalificerat för sina uppgifter och

följaktligen äga en ingående kännedom om landets konstliv. Det måste

anses vara av synnerlig vikt, att konstrådet uppbures av förtroende från

konstnärernas sida. De sakkunniga hade ingående dryftat frågan örn den

lämpligaste sammansättningen av konstrådet. Enligt de sakkunnigas mening

borde konstrådet bestå av sju ledamöter, varav sex skulle tillsättas

av Kungl. Majit och den sjunde väljas av de sålunda utsedde.

Ordföranden, som skulle utses av Kungl. Majit, borde vara en person med

intresse för bildande konst och helst även hava förutsättningar att främja

lösningen av de ekonomiska frågor, som berörde konstrådets verksamhetsområde.

De övriga av Kungl. Majit utsedda ledamöterna borde utgöras av

en representant för byggnadsstyrelsen (arkitekt) samt av två målare och

två skulptörer. Akademien för de fria konsterna samt en representativ sammanslutning

av konstnärer borde beredas tillfälle att vardera föreslå minst

två målare och minst två skulptörer, lämpliga att vara ledamöter av rådet.

Avgåves dylika förslag, hade Kungl. Majit att av de föreslagna personerna

utse en målare och en skulptör för vardera förslagsställaren. En förutsättning

för detta förslag vore givetvis, att det bildades en organisation av landets

konstnärer, som utgjorde en ur kvalitativ synpunkt tillfredsställande

representation och i sig inneslöte beaktansvärda riktningar inom konstlivet.

Den sjunde ledamoten, som borde utses av nyssnämnda av Kungl. Majit

tillsatta ledamöter, borde vara en person, som, ehuru icke konstnär, gjort

förtjänstfulla insatser i konstlivet. Nämnda ledamöter skulle härigenom få

möjlighet att komplettera sig med en museiman, en konstkritiker eller

annan lämplig person.

Departementschefen har för egen del anfört:

»Det kan givetvis icke bliva fråga om att här till godkännande framlägga

ett fullständigt program för ett planmässigt främjande av bildande konst.

Min avsikt är endast att föreslå anvisande av medel till inrättande av ett

konstråd med i huvudsak sådan uppgift, som de sakkunniga tänkt sig. För

att erhålla en bakgrund till detta förslag lärer det emellertid vara erforderligt

att till betraktande upptaga vissa av de huvudsynpunkter, som kommit

till uttryck i den föreliggande utredningen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

27

Det torde härvid ej vara nödvändigt att ånyo ingå på de skäl, som tala

för åtgärder på förevarande område. I detta hänseende erinrar jag om vad

jag enligt det ovanstående anförde till statsrådsprotokollet för den 21

februari 1936. Den uppfattning, för vilken jag i berörda sammanhang

gjorde mig till tolk, har vunnit anslutning i de i ärendet avgivna yttrandena

och torde icke behöva ytterligare utvecklas. Jag begränsar mig därför

till att konstatera, att allmän enighet synes råda om att staten bör ingripa

med åtgärder, som kunna bliva till verksamt och varaktigt stöd för den bildande

konsten och dess utövare.

Innan jag övergår till de sakkunnigas förslag till stödåtgärder, vill jag

klarlägga min ståndpunkt till ett par spörsmål av principiell betydelse, som

gälla räckvidden av dessa åtgärder.

Statskontoret har i sitt utlåtande över de sakkunnigas betänkande framhållit,

att den ledande principen vid övervägandet av åtgärder på förevarande

område måste vara, att stöd gåves åt konsten med hänsyn till dess

betydelse för samhället och medborgarna, varav följde, att de verk, som

borde komma ifråga för offentlig konstnärlig utsmyckning, icke på förhand

finge begränsas till arbeten av levande svenska konstnärer. Detta äger

givetvis sin riktighet, när det gäller statens konstfrämjande verksamhet,

sedd i stort. De åtgärder, varom nu närmast är fråga, hava emellertid vid

sidan av det av statskontoret understrukna syftet även ett annat, nämligen

att, i överensstämmelse med den bildande konstens ställning såsom en ur

samhällelig synpunkt viktig kulturfaktor, i görligaste mån bereda möjligheter

till drägligare existensvillkor för dess utövare. I den mån de

två syftena sammanfalla — och så synes i själva verket till stor del vara

fallet — komma båda att främjas genom de föreslagna åtgärderna. Enligt

min mening synes därför icke någon befogad invändning kunna resas mot

att de ifrågasatta åtgärderna som regel förutsättas endast böra komma

levande svenska konstnärer tillgodo. Vad beträffar egentlig, fast raonumentalkonst,

lämpad för nybyggnadsföretag, är det väl utan vidare klart, att

i allmänhet endast verk av levande konstnärer kunna ifrågakomma. I detta

sammanhang må även framhållas, att de föreslagna åtgärderna jämväl hava

till ändamål att stimulera allmänhetens konstintresse och lust att för egen

del inköpa konst. I den mån så sker, vidgas marknaden för all konst.

Det andra principiella spörsmål, jag här vill beröra, är frågan örn och i

vilham utsträckning konsthantverket må inbegripas i de stödåtgärder, varom

här kan bliva fråga. Givetvis skulle det föra för långt att utsträcka dessa

till att avse även det mera industrimässigt bedrivna konsthantverket. Däremot

anser jag, att för särskilda fall konsthantverket i mera inskränkt bemärkelse

bör kunna bliva delaktigt i de planerade stödåtgärderna. Gränsen

mellan konst och konsthantverk är flytande. Helt naturligt kan icke materialets

beskaffenhet få bliva avgörande för en gränsdragning. Till konstverk

i egentlig mening kan ofta räknas t. ex. ett träsnideri, en glas- eller

keramikpjäs, en textilvara, en intarsia etc. Konstnärer tagas mer och mer

i anspråk inom hemslöjd och konsthantverk, en tendens, väl värd att uppmuntra.

Ett särskilt skäl för att icke utesluta konsthantverket synes mig

även ligga i det förhållandet, att dess utövande i skilda former ofta är hånförbart

till vissa provinsiellt begränsade områden. Det bör enligt min mening

kunna ifrågakomma, att, då det gäller konstnärlig utsmyckning av

en offentlig byggnad inom en sådan landsända, konsthantverket får konkurrera

med (leii egentliga s. k. bildande konsten örn utsmyckningen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

Skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande framhållit såsom en möjlighet, att

ett förverkligande av de föreslagna åtgärderna skulle locka ett ökat antal

unga människor att söka sin utkomst genom konstnärlig verksamhet, varigenom

huvudsyftet med åtgärderna skulle äventyras. Jag bortser icke

från möjligheten, kanske sannolikheten av att tillströmningen till konstnärsyrket,

om det blir ekonomiskt mera givande än nu, kan komma att

ökas. I den män konsten själv därigenom skulle berikas, vore en sådan utveckling

enligt min mening icke i och för sig att beteckna såsom betänklig.

Det blir emellertid en av konstrådets ansvarsfullaste uppgifter att tillse, att

endast den goda konsten kommer i åtnjutande av den stimulans, som ökade

statsbeställningar och statsinköp utan tvivel komma att innebära. Jag vill

tillägga, att den stegring i allmänhetens intresse för konst, som kan förväntas

bliva en följd av ett ökat statligt stöd, torde komma att taga sig uttryck

i en vidgad köplust beträffande konstalster.

De sakkunniga hava vid sina undersökningar rörande möjligheterna att

bereda vidgade arbetsuppgifter för svenska konstnärer utgått ifrån, att våra

offentliga byggnader och öppna platser i allmänhet borde i ökad utsträckning

prydas med konstalster. Denna tanke, som anknyter till vad jag till

ovannämnda statsrådsprotokoll yttrade, har ock enstämmigt understöds av

de i ärendet hörda myndigheterna och korporationerna. Det torde icke kunna

bestridas, att i allmänhet vid planerandet av offentliga byggnadsföretag ett

alltför snävt utrymme beretts åt de rent estetiska synpunkterna. Naturliga

sparsamhetsskäl hava gjort, att de anslagsbeviljande myndigheterna låtit,

byggnadens egentliga ändamål i alltför hög grad undantränga skönhetskravet.

Det är klart, att även för framtiden de ekonomiska och praktiska

intressena måste komma att spela en dominerande roll, men önskvärt synes

vara, att de konstnärliga kraven få göra sig mera gällande och tillmätas

större betydelse än hittills.

De sakkunniga hava tänkt sig tre olika huvudvägar för befrämjande av

det här avsedda syftet. Den första och tillika den enda, som — bortsett

från inrättande av ett konstråd — direkt kräver riksdagens medverkan, är

det av de sakkunniga närmare utformade förslaget att vid beviljande av

anslag till statliga nybyggnadsföretag regelmässigt i anslaget inbegripa ett

icke alltför ringa belopp, i allmänhet icke understigande en procent av

byggnadskostnaderna, till konstnärlig utsmyckning, givetvis under förutsättning,

att sådan utsmyckning med hänsyn till byggnadens art och belägenhet

lämpligen bör äga rum. Storleken av den del av byggnadskostnaderna,

som avsåges för konstnärlig utsmyckning, har synts de sakkunniga

icke böra generellt fastlåsas vid visst procenttal utan bestämmas från fall

till fall.

Jag finner i likhet med de hörda myndigheterna och korporationerna

starka skäl tala för att de sakkunnigas förslag på denna punkt förverkligas.

Jag förutsätter, att de anslagsäskande myndigheterna vid framläggande av

sina önskemål ifråga om byggnadsanslag tillbörligen beakta de möjligheter

till konstnärlig utsmyckning, som i varje särskilt fall må förefinnas.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att närmare utforma detaljerna

i det föreslagna förfaringssättet vid planerande och utförande av konstnärlig

utsmyckning av statliga nybyggnader. Jag håller i likhet med de sakkunniga

före, att vid företag av större räckvidd bör anordnas ett tävlingsförfarande

under ledning av en för ändamålet tillsatt jury.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

29

Den andra huvudpunkten i de sakkunnigas förslag åsyftar ett ökat och

mera planmässigt anvisande av lotterimedel för konstnärliga ändamål. Ett

realiserande av detta förslag skulle otvivelaktigt främja de därmed avsedda

syftena. Särskilt synes landsbygdens behov av god konst kunna på detta

sätt bliva i ej ringa grad tillgodosett. Då emellertid frågan örn ett statligt

penninglotteri för närvarande är beroende på Kungl. Maj:ts prövning, torde

det icke vara möjligt att nu närmare ingå på förevarande spörsmål. Vid

prövningen av frågan örn lotteriväsendets framtida anordning lärer emellertid

de sakkunnigas förslag på denna punkt böra beaktas.

Vad slutligen angår den föreslagna tredje huvudformen för statliga konstfrämjande

åtgärder, användande av s. k. tipsmedel för konstnärlig utsmyckning

av idrottsplatser, har de sakkunnigas förslag icke givit anledning till

någon väsentligare erinran. Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att

i varje särskilt fall efter vederbörandes hörande träffa avgörande rörande

tipsmedels disposition för ifrågavarande ändamål.

Även om det sålunda ytterst kommer att bero på framtida avgöranden,

huruvida och i vilken omfattning medel för konstfrämjande ändamål på nu

antydda vägar komma att ställas till förfogande, lärer det likväl vara berättigat

att hysa förhoppningar om avsevärt tillmötesgående härutinnan

från de anslagsbeviljande myndigheternas sida. En förutsättning härför

synes dock vara, att möjligheter skapas för en planmässig och central ledning

av den konstfrämjande verksamhet, som här avses. De sakkunniga

hava med avseende härå föreslagit inrättandet av ett permanent konstråd.

Det har ifrågasatts, huruvida icke de uppgifter, som skulle ankomma på

denna institution, lämpligen skulle kunna anförtros åt redan existerande

statsmyndigheter, exempelvis byggnadsstyrelsen i samverkan med konstakademien

och nationalmuseet. Även om en sådan anordning i åtskilliga

fall, särskilt då det gäller konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader,

skulle kunna tänkas vara tillfyllest, skulle anordningen dock enligt min

mening redan på grund av mångfalden av de uppgifter, som i samband med

de planerade konstfrämjande åtgärderna komma att kräva sin lösning, snart

visa sig förenad med betydande olägenheter. A andra sidan synas fördelarna

med ett särskilt organ för ändamålet uppenbara. Enhetlighet och planmässighet

skulle befrämjas. Genom sin sammansättning skulle konstrådet komma

att stå i oavbruten och levande kontakt med de skapande konstnärerna,

något som synes mig vara en förutsättning för att tillfredsställande resultat

skola kunna ernås på förevarande område. Samtidigt .skulle vinnas större

smidighet och snabbhet vid ärendenas handläggning. Jag är sålunda för

egen del övertygad örn nödvändigheten av att skapa ett centralt organ av

åsyftat slag. Kostnaderna flir denna institution synas bliva jämförelsevis

små.

Beträffande konstrådets befogenheter synes, när det gäller att slutligen

bestämma örn inköp av konstföremål eller utförande av fast utsmyckning

för statliga byggnader, ett avgörande inflytande böra tillerkännas konstrådet

och byggnadsstyrelsen samt i sista hand, i fall av meningsskiljaktigheter,

Kungl. Majit. I övrigt synes mig vad de sakkunniga föreslagit i avseende

å konstrådets arbetsuppgifter kunna i huvudsak godtagas, även örn

vissa skäl tala för de av statskontoret framförda betänkligheterna mot att

låta konstrådet övertaga förvaltningen av fonden för främjande av bildande

konst, därest en sådan kommer till stånd, samt mot att låta konstrådet få

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

fördelningen av tillgängliga lotterimedel om hand. Emellertid är jag icke nu

beredd att taga definitiv ställning till dessa frågor, utan torde desamma fa

avgöras av Kungl. Majit i samband med prövningen av frågan, huruvida

och i vad mån lotterimedel böra disponeras för ifrågavarande ändamål.

Såsom i det föregående antytts, hava vissa erinringar anförts mot de sakkunnigas

förslag ifråga om konstrådets sammansättning. Dessa erinringar

hava emellertid i allmänhet icke avsett antalet ledamöter i rådet, som föreslagits

till sju. Även jag anser, att det ifrågasatta antalet ledamöter är

lämpligt. Erinringarna hava huvudsakligen gällt proportionen mellan lekmanna-

och konstnärsrepresentanter i rådet samt proceduren för ledamöternas

utväljande. Några mera vägande invändningar härutinnan mot de

sakkunnigas förslag synas mig icke hava framkommit. Jag anser mig därför

kunna i stort sett ansluta mig till detta förslag, dock vill jag tillfoga, att, då

befogenheten att utse sex ledamöter skulle tillkomma Kungl. Majit, det

synes vara i sin ordning, att Kungl. Majit icke är bunden av framställt förslag

till ledamot utan ina kunna, där så prövas lämpligt, fritt välja utom

förslaget. De i samband härmed stående övriga detaljfrågorna lärer Kungl.

Maj :t i sinom tid böra taga under närmare omprövning. Den största vikten

kommer under alla förhållanden att ligga på personvalet vid utseendet av

konstrådets ledamöter. Det eftersträvansvärda måste härvidlag vara, att

rådets sammansättning blir sådan, att det åtnjuter fullt förtroende av såväl

statsmakterna som de kvalificerade konstnärerna.

Rörande de för konstrådet och dess verksamhet i övrigt erforderliga närmare

föreskrifterna torde Kungl. Majit böra framdeles fatta beslut. Därvid

synes anledning föreligga att överväga frågan, huruvida icke åt konstrådet

bör tillerkännas någon funktion i avseende å inlösen av levande svenska

konstnärers arbeten för nationalmuseets räkning.

Vad därefter angår kostnaderna för konstrådet, hava de sakkunniga beräknat

desamma till 9,000 kronor om året. Beräkningen vilar på förutsättningen,

att ledamöterna och sekreteraren böra tillerkännas följande arvoden,

nämligen ordföranden 1,000 kronor, envar av de övriga ledamöterna

500 kronor och sekreteraren 3,000 kronor, samt att konstrådet bör få disponera

en summa av 2,000 kronor till expenser, resor och dagtraktamenten.

Jag har icke funnit anledning till erinran mot denna beräkning. För nästkommande

budgetår torde för konstrådet böra anvisas ett obetecknat anslag

av 9,000 kronor. Jag förutsätter emellertid, att, sedan närmare erfarenhet

vunnits rörande kostnaderna, frågan därom kan kräva förnyad prövning.

Vad de sakkunniga anfört angående nöjesskattemedlens användning anser

jag mig icke böra i detta sammanhang närmare ingå på. Beträffande den

av de sakkunniga berörda frågan örn folkskolebyggnaders konstnärliga utsmyckning

vill jag såsom min mening uttala, att en ändring av gällande

statsbidragsbestämmelser, som möjliggjorde inräknande i bidragsunderlaget

av kostnader för konstnärlig utsmyckning, även annan än fast sådan, sannolikt

skulle visa sig utgöra ett särskilt verksamt medel att främja här avsedda

syften. De sakkunniga hava emellertid icke ansett sig böra framställa något

förslag härom. Vid sådant förhållande finner jag mig icke nu kunna ifrågasätta

en ändring av statsbidragsgrunderna i denna riktning, men jag anser,

att tanken härpå icke bör släppas utan efter ytterligare övervägande ånyo

vid lämpligt tillfälle framdeles komma under omprövning.»

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 87.

31

Mot vad departementschefen anfört rörande formerna för den konstfrämjande

verksamhet, som även enligt utskottets mening bör komma

till stånd, har utskottet intet att erinra. Lämpligt synes vara, att denna

verksamhet, såsom Kungl. Majit föreslagit, ställes under ledning av ett

för ändamålet tillskapat organ, ett konstråd, med i huvudsak de befogenheter,

som i statsrådsprotokollet angivits.

Vad sammansättningen av konstrådet beträffar, innebär det ovanberörda,

motionsvis framställda förslaget den avvikelsen från departementschefens

förslag, att antalet i konstrådet ingående representanter

för konstnärerna skulle sänkas från fyra till två och i stället i rådet

ingå dels nationalmuseichefen som självskriven ledamot, dels ock en av

Kungl. Majit utsedd lekman med intresse för bildande konst. I anledning

härav vill utskottet framhålla önskvärdheten av att både de allmänna

och de mer utpräglat konstnärliga intressena få en såvitt möjligt

är allsidig och auktoritativ representation i konstrådet. Ur denna

synpunkt synes den i statsrådsprotokollet angivna sammansättningen

av konstrådet väl avvägd. Någon minskning av antalet företrädare för

de utövande konstnärerna är icke tillrådlig. Att uttryckligen tillerkänna

nationalmuseichefen ledamotskap synes icke vara erforderligt, då

det torde få förutsättas, att Kungl. Majit — om så befinnes ändamålsenligt

— icke lärer underlåta att taga honom i anspråk såsom ledamot

av konstrådet.

Mot detaljerna i Kungl. Majits förslag i övrigt och mot kostnadsberäkningarna

har utskottet intet att erinra.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majits förslag

och med avslag å herr Ekströmers ovannämnda motion

(I: 231), till Konstrådet för budgetåret 1937/1938 anvisa

ett anslag av 9,000 kronor.

Stockholm den 13 april 1937.

På statsutskottets vägnar:

PETRUS NILSSON.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 82.

Reservationer

1) av herrar Strindlund och Svensson i Grönvik;

2) av herrar Johansson i Fredrikslund, Svensson i Kompersmåla, Nilsso?i

i Landeryd, Persson i Falla och Olsson i Staxäng, vilka ansett, att

utskottet bort tillstyrka bifall till herr Ekströmers motion (I: 231).

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:312 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående beredande av vidgade arbetsuppgifter för svenska konstnärer. a1 i texten