Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner angående statsförvärv av järnvägarna Sala—Gysinge —Hagaström och Uppsala—Enköping.

1937-04-16 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1937:99, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner angående statsförvärv av järnvägarna Sala—Gysinge —Hagaström och Uppsala—Enköping.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

1

Nr 99.

Ankom till riksdagens kansli den 16 april 1937 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner angående

statsförvärv av järnvägarna Sala—Gysinge

—Hagaström och Uppsala—Enköping.

(4:e avd.)

l:o) Statsförvärv av järnvägen Sala—Gysinge—Hagaström. I en den

26 februari 1937 dagtecknad proposition, nr 135, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att den Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägen

mellan Sala och Hagaström må förvärvas och införlivas med statens järnvägar

i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen i statsrådsprotokollet

angivna grunder.

Järnvägen Sala—Gysinge—Hagaström, vilken har normal spårvidd och en

längd av 99 kilometer, ansluter i Sala till statens järnvägars norra stambana

och i Hagaström till Gävle—Dala järnväg; den i sistnämnda järnväg ingående

linjen Hagaström—Gävle har en längd av 6 kilometer. Till anläggning av

järnvägen beviljades den 1 juli 1898 ett lån ur allmänna järnvägslånefonden

av 1,545,500 kronor, vilket belopp i sin helhet utbetalades under åren 1899—

1901. Statens fordran på grund av nämnda lån uppgick den 31 december

1936 till i runt tal 2,072,250 kronor; från och med år 1931 har icke någon inbetalning

å statslånet ägt rum.

I en den 11 mars 1933 dagtecknad framställning har Sala—-Gysinge—Gävle

nya järnvägsaktiebolag, som sedan år 1913 är ägare till ifrågavarande järnväg,

hemställt, att Kungl. Maj :t måtte taga under omprövning, huruvida staten

borde på av bolaget närmare angivna grunder övertaga järnvägen. Yttranden

i ärendet hava sedan avgivits av järnvägsstyrelsen, 1932 års järnvägsekonomiutredning,

fullmäktige i riksgäldskontoret och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

varjämte viss utredning verkställts på föranstaltande av riksgäldsfullmäktige.

Vid övervägande av de olika förslag till ordnande av järnvägens framtid,

som framkommit under ärendets behandling, har departementschefen för sin

del funnit avgörande skäl tala för järnvägens införlivande med statsbanorna

samt härvid anfört:

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolags

järnväg mellan Sala och Hagaström saknar förutsättningar

Bihang till riksdagens protokoll 1937. (i sami. Nr 99—100. 921 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr ,9.9.

att bestå såsom särskilt företag och att av statens fordran hos bolaget på grund

av statslån till järnvägens anläggning, numera sammanlagt över 2 miljoner

kronor, icke något belopp kan förväntas bliva återbetalat annat än i samband

med ett nedläggande av järnvägen. Då järnvägens realisationsvärde, inberäknat

värdet å bolagets omnibusmateriel, enligt en i slutet av år 1934 verkställd

värdering beräknats till 796,000 kronor, torde staten vid ett nedläggande

av banan icke kunna återfå mer än en mindre del av sin fordran.

Emellertid torde det med hänsyn till det jämförelsevis betydande trafikområde,

som banan genomlöper, icke nu böra ifrågasättas att nedlägga densamma.

I detta läge hava undersökningar gjorts örn möjligheten att sammanföra

järnvägen med annan enskild järnväg eller med statens järnvägar.

Bland de enskilda järnvägsföretag, som kunna ifrågakomma för en dylik sammanslagning,

har endast Gävle—Dala järnvägsaktiebolag förklarat sig villigt

att övertaga järnvägen i fråga, därvid bolaget tänkt sig att omhändertaga

densamma genom dotterbolag och synes hava förutsatt, att köpeskillingen

skulle bestämmas till nyss angivna realisationsvärde, 796,000 kronor, att

innestå ränte- och amorteringsfri så länge järnvägsdriften upprätthålles. Järnvägsstyrelsen

har i sitt senast avgivna utlåtande intagit den ståndpunkten,

att ett införlivande av järnvägen i fråga med statsbanenätet visserligen icke

kan vara ett affärsekonomiskt intresse för statsbaneföretaget men att styrelsen

icke vill resa någon erinran mot ett statsförvärv, örn ett sådant skulle

befinnas motiverat med hänsyn till de samlade verkningarna för berörda delar

av samhället.

Ett sammanförande av järnvägen med Gävle—Dala järnväg på det sätt,

som sistnämnda järnvägs ägare tänkt sig, nämligen genom ett dotterbolag,

torde icke kunna anses innebära en fullt tillfredsställande lösning av frågan

örn banans framtid. En dylik organisationsform medför nämligen icke någon

garanti för trafikens upprätthållande längre tid än dotterbolagets ekonomi

det tillåter. Slutligen må framhållas att statsverket vid den ifrågasatta fusionen

icke skulle erhålla någon betalning å sin fordran annat än i samband

med järnvägens nedläggande.

Yad beträffar ett förstatligande av ifrågavarande järnväg är det uppenbart,

att banan från trafiksynpunkt på ett naturligare sätt hör samman med statsbanenätet.

Järnvägsstyrelsen har framhållit, att driftresultatet kan förväntas

bliva väsentligt förbättrat, därest banan införlivas med statsbanorna.

Visserligen beräknas inkomsterna komma att sjunka med omkring

40,000 kronor till 269,000 kronor, men å andra sidan kunna utgifterna

förutses bliva i än högre grad reducerade, nämligen från 330,000

kronor till 264,000 kronor, vadan alltså ett driftöverskott å järnvägsrörelsen

av omkring 5,000 kronor skulle kunna påräknas. Med inräknande

av ett belopp av 55,000 kronor för avsättning till förnyelsefond skulle

således statens järnvägars årskostnad för järnvägens upprätthållande^ kunna

beräknas till omkring 50,000 kronor, vartill kommer räntan å det kapital örn

250,000 kronor, som skulle behöva investeras för anskaffning av rälsomnibusar.

Härvid har hänsyn icke tagits till det överskott, som kan beräknas å

den av järnvägen bedrivna omnibusrörelsen.

Mot den förlust, som sålunda skulle åsamkas statens järnvägar vid ett

statsförvärv av Sala—Gysinge—Gävle järnväg, äro emellertid att ställa de

fördelar från samhällsekonomiska och andra synpunkter, som ett förstatligande

av banan skulle medföra. Samhällsekonomiskt sett är det av påtagligt

intresse att söka genom lämpliga fusionsåtgärder nedbringa kostnaderna för

järnvägsdriften, vilket på sätt nyss angivits i betydande mån skulle bliva

fallet vid förstatligande av förevarande järnväg. För de av järnvägen berörda

trakterna skulle dess införlivande med statsbanorna innebära betydande för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

3

delar, i det att dels såväl personbiljetter som avgifter för godstransporter

skulle bliva väsentligt förbilligade och dels i allmänhet bättre förbindelser

med övriga delar av landet torde komma att ernås genom bättre anslutning

till statens järnvägars tåg i Gävle och Sala. Av särskild betydelse är i detta

sammanhang, att vid det planerade införandet av drift med rälsomnibusar

restiden kan förkortas och en efter behovet bättre avpassad tidtabell tilllämpas,

varjämte eventuellt behövlig utökning av antalet tåglägenheter relativt

lätt kan ordnas.

Departementschefen har härefter till särskild behandling upptagit frågan

om sättet för anordnande av tågförbindelsen mellan järnvägens slutpunkt i

Hagaström å Gävle—Dala järnväg och statens järnvägar i Gävle samt härutinnan

yttrat:

Ett särskilt spörsmål, som uppkommer vid förstatligande av järnvägen

och som jag här torde få något beröra, gäller sättet för anordnande av tågförbindelsen

mellan järnvägens slutpunkt i Hagaström å Gävle—Dala järnväg

och statens järnvägar i Gävle. Linjen Hagaström—Gävle, en sträcka

örn f> kilometer, ingår nämligen, på sätt inledningsvis nämnts, såsom en del

av Gävle—Dala järnväg. Vid beräkningarna angående inkomst- och utgiftsförhållanden

vid Sala—Gysingebanan efter densammas inlemmande i statsbanenätet

har, enligt vad jag inhämtat, förutsatts att en nyligen träffad överenskommelse,

enligt vilken Gysingebanans tåg framföras med egna lokomotiv

även å linjen Hagaström—Gävle, skulle fortbestå. Gävle—Dala järnväg, som

erhåller den på nämnda bandel belöpande inkomsten av trafiken, lämnar

Gysingebanan viss ersättning för denna trafikprestation. Genom denna anordning,

vilken kan sägas innebära, att järnvägens slutstation i driftshänseende

flyttats från Hagaström till Gävle, skulle efter ett statsförvärv av

järnvägen vinnas möjlighet att i och för driftens rationalisering repliera på

i Gävle befintliga, av statens järnvägar ägda lokstations- och driftverkstadsanordningar.

Då överenskommelsen synes vara till fördel icke blott för tra

fikanterna utan även för båda de berörda järnvägsförvaltningarna, har jag

ansett mig kunna förutsätta, att från Gävle—Dala järnvägs sida någon erinran

icke skall resas mot att statens järnvägar, efter förvärv av förevarande järnväg,

beträffande nämnda överenskommelse träda i Sala—Gysinge—-Gävle nya

järnvägsaktiebolags ställe. Det synes emellertid angeläget, att förenämnda

gemenskapsförhållande även utvidgas att gälla taxeväsendet salunda, att

Gävle blir statens järnvägars tariffstation för linjen Sala—-Gysinge—Gävle,

på samma sätt som t. ex. hamnbanestationerna i Göteborg i tarifferingshänseende

tillhöra samtliga där sammanlöpande järnvägar. Jag förutsätter alltså,

att därest staten förvärvar ifrågavarande järnväg, förhandlingar upptagas

i syfte att åstadkomma en sådan efter tidsförhållandenas krav lämpad ordning,

som här sagts, syftande till en förbättring av den allmänna transporthushållningen

inom banans direkta trafikområde och ett vinnande av en fullständigare

samhällsnytta.

Beträffande övriga med järnvägens övertagande sammanhängande spörsmål

har departementschefen anfört:

Vad slutligen beträffar sättet för genomförande av ifrågavarande statsförvärv

torde det, enligt vad jag erfarit, sannolikt befinnas lämpligast, att riksgäldskontoret

förvärvar järnvägen i exekutiv ordning, varefter banan överföres

till statens järnvägar. Därest det skulle befinnas förmånligare, att järnvägen

direkt förvärvas av statens järnvägar, torde emellertid så böra få ske,

därvid köpekontraktet bör underställas Kungl. Maj:ts prövning. Jag förut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande At 99.

Utskottet.

sätter i båda fallen, att järnvägens personal övertages av statens järnvägar

i huvudsak enligt de grunder, som under senare år tillämpats i motsvarande

fall, samt att järnvägen i statens järnvägars bokföring skall upptagas till ett

belopp, motsvarande dess realisationsvärde, och att samma belopp skall redovisas

under rubriken »Annat kapital», varmed avses annat kapital än lånemedelskapital.

För detta belopp jämte återstoden av statens kapitalfordran

hos järnvägen torde täckning i sinom tid böra beredas riksgäldskontoret i

vanlig ordning, medan räntefordringarna på vanligt sätt avskrivas.

Den materiel, som användes i den av järnvägsbolaget bedrivna omnibustrafiken,

ingår icke i järn vägsfastigheten och kan alltså icke förvärvas vid

exekutiv försäljning av järnvägen. Enär jämväl omnibustrafiken självfallet

bör övertagas av statens järnvägar, förutsättes emellertid, att till denna trafik

hörande rullande materiel och fasta anläggningar överlåtas till staten utan

vederlag, därest ett övertagande av järnvägen kommer till stånd. Genom sistnämnda

åtgärd åtager sig staten nämligen så pass stora kostnader för tillgodoseende

av traktens trafikbehov, att staten icke skäligen synes böra vidkännas

ytterligare kostnader i form av köpeskilling för omnibusrörelsen.

Vad slutligen beträffar det belopp av 250,000 kronor, som järnvägsstyrelsen

beräknat erforderligt för anskaffning av rälsomnibusar för driftens rationalisering,

torde med anvisande därav kunna anstå i avvaktan på överförandet

av järnvägen till statens järnvägar. Skulle emellertid behov uppkomma av

dylik materielanskaffning inom sådan tid, att riksdagens beslut i saken icke

hinner inhämtas, torde järnvägsstyrelsen, örn riksdagen icke uttalar erinran

häremot, få efter bestämmande av Kungl. Majit disponera tillgängliga medel

för sådant ändamål.

Vid de undersökningar, som verkställts rörande möjligheterna att säkerställa

fortsatt drift å järnvägen Sala—Gysinge—Hagaström, vilken visat sig

sakna förutsättningar att bestå såsom fristående företag, hava framkommit

två alternativa förslag till lösning av frågan, avseende det ena järnvägens

införlivande med statsbanorna och det andra dess sammanförande nied

Gävle—Dala järnväg. I det senare fallet skulle järnvägen övertagas av ett

dotterbolag till Gävle—Dala järnvägsaktiebolag för en köpeskilling motsvarande

realisationsvärdet, 796,000 kronor, vilken köpeskilling emellertid skulle

gäldas med en räntefri revers, att betalas först i fall av järnvägens nedläggande.

Härvid skulle Gävle—Dala järnvägsaktiebolag teckna borgen för

fullgörandet av dotterbolagets förpliktelser.

Även om sistnämnda anordning enligt utskottets mening måste anses innebära

en rätt tillfredsställande garanti för att trafiken kommer att upprätthållas,

har utskottet likväl i likhet med departementschefen funnit avgörande

skäl tala för ett statsförvärv av ifrågavarande järnväg. Genom järnvägens

införlivande med statsbanorna beräknas visserligen statens järnvägar — oaktat

den väsentliga förbättring av driftresultatet, som fusionen förväntas medföra

—- komma att åsamkas en årlig förlust av omkring 50,000 kronor, vartill

kommer räntan å det kapital örn 250,000 kronor, som måste investeras för

anskaffning av rälsomnibusar. Mot angivna förlust, i vilken inräknats ett

belopp av 55,000 kronor för avsättning till förnyelsefond, böra emellertid

ställas de fördelar från samhällsekonomiska och andra synpunkter, som ett

förstatligande av banan kommer att medföra. Härvid bör särskilt uppmärk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

5

sammas, att ett införlivande av järnvägen med statsbanorna kommer att för

de trakter, som falla inom densammas trafikområde, innebära avsevärda fördelar

i form av förbilligade samt i allmänhet bättre och snabbare förbindelser.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet, med tillstyrkande

av Kungl. Maj:ts förevarande förslag, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att den Sala—Gysinge—Gävle nya

järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägen mellan Sala och Hagaström

må förvärvas och införlivas med statens järnvägar i huvudsaklig

överensstämmelse med de av departementschefen i statsrådsprotokollet

den 26 februari 1937 angivna grunderna.

2:o) Statsförvärv av järnvägen Uppsala—Enköping. I en den 26 februari

1937 dagtecknad proposition, nr 146, har Kungl. Majit, under åberopande av

det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att den Uppsala—Enköpings

järnvägsaktiebolag i likvidation tillhöriga järnvägen mellan

Uppsala och Enköping må förvärvas och införlivas med statens järnvägar i

huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen i statsrådsprotokollet

angivna grunder.

Järnvägen Uppsala—Enköping, som är normalspårig och har en längd av

44 kilometer, ansluter i Uppsala till statsbanorna och i Enköping till Stockholm—Västerås—Bergslagens

järnvägar. Till anläggning av järnvägen, som

öppnades för trafik år 1912, utlämnades ett lån örn 1,040,000 kronor från allmänna

järnvägslånefonden. Från och med år 1924 har icke någon inbetalning

å statslånet ägt rum. Skulden till staten uppgick den 31 december 1936 till

2,156,751 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår befinner sig Uppsala—

Enköpings järnvägsaktiebolag sedan omkring tre år i likvidation, och järnvägens

drift har kunnat upprätthållas endast genom att riksgäldskontoret och

Uppsala stad tillskjutit erforderliga medel. Körande järnvägens framtida drift

föreligga nu två alternativa förslag till lösning av frågan, nämligen å ena

sidan järnvägens införlivande med statsbanorna och å andra sidan dess överlåtande

till Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag, i båda

fallen sedan fullmäktige i riksgäldskontoret, på sätt förutsatts, förvärvat järnvägen

i exekutiv ordning. Liksom i fråga örn den tidigare i dag behandlade

järnvägen Sala—Gysinge—Hagaström har järnvägsstyrelsen förklarat sig icke

vilja resa någon erinran mot statsförvärv av järnvägen Uppsala—Enköping,

örn detta skulle befinnas motiverat med hänsyn till verkningarna i olika hänseenden

av en dylik åtgärd för därav berörda delar av samhället. Fullmäktige

i riksgäldskontoret hava för sin del icke haft något att erinra mot banans

förstatligande, och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har tillstyrkt järnvägens

införlivande med statsbanorna.

I det föregående har närmare angivits att järnvägen Uppsala—Enköping

i statens järnvägars hand kan beräknas lämna ett driftöverskott av omkring

23,000 kronor. Enär erforderlig avsättning till förnyelsefond beräknats till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

Utskottet.

35,000 kronor, skulle järnvägens övertagande åsamka statens järnvägar en

årlig förlust av 12,000 kronor, vartill komma ränteutgifter å omkring 5,000

kronor för kapitalvärdet av rullande materiel, som skulle tillföras banan; den

direkta nyinvesteringen — huvudsakligen för anskaffning av rälsomnibus och

släpvagn —■ beräknas dock icke till högre belopp än 100,000 kronor. I kalkylen

för banans inkomster och utgifter, som givit till resultat den angivna förlusten,

tillhopa 17,000 kronor för år, ingår emellertid ett belopp av 7,000 kronor,

avseende ersättning till andra järnvägar för förlorad samtrafik, vilken utgift

efter ett tiotal år helt försvinner.

Enligt den preliminära överenskommelsen med Stockholm—Västerås—

Bergslagens nya järnvägsaktiebolag skulle bolaget förvärva järnvägen i fråga

för en köpeskilling, motsvarande realisationsvärdet 282,000 kronor, vilken

köpeskilling emellertid skulle gäldas med en räntefri revers, att betalas först

i fall av järnvägens nedläggande. Bolaget har förbehållit sig att få sätta

dotterbolag i sitt ställe.

Läget i fråga örn förevarande järnväg är sålunda i stort sett detsamma som

beträffande förutnämnda järnväg Sala—Gysinge—Hagaström. De skäl, som

jag tidigare i dag anfört för ett statsförvärv av sistnämnda järnväg, synas mig

i huvudsak äga tillämpning jämväl med avseende å järnvägen Uppsala—

Enköping. Jag vill alltså för min del förorda, att denna järnväg, sedan densamma

förvärvats av riksgäldskontoret å exekutiv auktion, införlivas med

statens järnvägar.

I samband med järnvägens övergång till statens järnvägar torde personalen

vid densamma likaledes få övergå i statsbanornas tjänst på sätt föreslagits

beträffande järnvägen Sala—Gysinge—Hagaström. Med avseende å

sättet för banans redovisande i statens järnvägars bokföring och avskrivningen

av statens fordran på grund av förutnämnda statslån ansluter jag mig till

vad fullmäktige i riksgäldskontoret anfört. Jag utgår därvid från att köpeskillingen

för järnvägen skall ungefär motsvara järnvägens realisationsvärde.

Det kapital, som överföres från allmänna järnvägslånefonden till statens järnvägars

fond, bör givetvis därstädes upptagas såsom annat kapital än lånemedelskapital,

och fullmäktige i riksgäldskontoret torde i sinom tid beredas

ersättning i vanlig ordning för det belopp, vartill statens kapitalfordran på

grund av ifrågavarande statslån uppgår. Käntefordringarna skulle på vanligt

sätt omedelbart avskrivas.

Yad beträffar det anslag å 100,000 kronor, som beräknats erforderligt för

anskaffning av viss rullande materiel m. m., torde med anvisande därav

kunna anstå till nästa år. Därest medel för ändamålet dessförinnan skulle

visa sig erforderliga, lärer Kungl. Majit, därest riksdagen icke häremot uttalar

erinran, få ställa lämpligt belopp till järnvägsstyrelsens förfogande av för

styrelsen tillgängliga medel.»

Utskottet, som under punkt l:o) av detta utlåtande tillstyrkt Kungl. Maj:ts

förslag örn införlivande med statens järnvägar av järnvägen Sala—Gysinge—

Hagaström, finner i likhet med departementschefen de skäl, som tala för ett

statsförvärv av nämnda järnväg, i huvudsak äga tillämpning jämväl med avseende

å järnvägen Uppsala—Enköping. Utskottet får därför, med tillstyrkande

av Kungl. Majits nu ifrågavarande förslag, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att den Uppsala—Enköpings järnvägsaktiebolag

i likvidation tillhöriga järnvägen mellan Uppsala

och Enköping må förvärvas och införlivas med statens järnvägar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99. •

i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen i

statsrådsprotokollet den 26 februari 1937 angivna grunderna.

Stockholm den 16 april 1937.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDESSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla,

Oscar Olsson, Hansén, Bergström, Gustafsson i Benestad, Nilsson i Fredriksfält,

Lindström, Rahmn, Magnusson och Hörstadius; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Magnusson

i Skövde, Strindlund, Jeppsson, Persson i Falla, Andersson i Höör, Jonsson i

Eskilstuna, Svensson, Andersson i Prästbol, Ward och Isacsson, dock att vid behandlingen

av punkt 2:o) i stället för herr Magnusson i Skövde deltagit herr Olsson

i Staxäng.

Reservation

vid punkt 2:o) av herrar Svensson i Kompersmåla, Rahmn, Hörstadius, Persson

i Falla och Olsson i Staxäng, vilka ansett att utskottets yttrande och förslag

bort hava följande lydelse:

»Vid nu föreslagna förstatligande av Uppsala—Enköpings järnväg är att

räkna med — förutom ett kapitalutlägg på 100,000 kronor för inköp av rälsomnibus

och släpvagn — en årlig förlust för statens järnvägar å mellan

10,000—20,000 kronor.

Med avseende å möjligheterna att på annat sätt trygga järnvägens fortsatta

drift vill utskottet erinra om den preliminära överenskommelse, som

föreligger mellan riksgäldskontoret och Stockholm—Västerås—Bergslagens

nya järnvägsaktiebolag angående banans övertagande av sistnämnda bolag,

och som innebär, att, sedan riksgäldskontoret å exekutiv auktion inropat

banan, densamma försäljes för en köpeskilling av 282,000 kronor, för vilken

betalningsskyldighet först inträder om banan eventuellt framdeles realiseras.

Redan den omständigheten att vid nyssnämnda bolags järnvägar tillämpas

ångdrift, medan angränsande statsbanenät är elektrifierat, talar för att ifrågavarande

överenskommelse fullföljes. Framhållas må ock, att alternativet med

statsinlösen först framkommit på allra sista tiden som en från järnvägsstyrelsens

och riksgäldsfullmäktiges sida i och för sig godtagbar men dock med

större uppoffringar för det allmänna förenad lösning. Riksgäldsfullmäktige

hava tidigare i ett så sent som den 4 januari 1937 avgivet utlåtande ansett det

''lämpligt och naturligt’ att banan övertages av Stockholm—Västerås—- Bergslagens nya järnvägsaktiebolag för att införlivas med dess järnvägsnät

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande Nr 99.

samt i anslutning därtill framhållit, att beaktansvärda fördelar komme att

vinnas för trafikanterna genom en sådan åtgärd liksom ock att överenskommelsen

ifråga syntes behörigen tillgodose även berörda personals intressen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med avslag å Kungl. Maj:ts förevarande proposition

må bemyndiga Kungl. Majit att föranstalta därom, att med

Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag träffas

avtal angående överlåtelse till bolaget av Uppsala—Enköpings

järnväg i huvudsaklig överensstämmelse med den i detta

avseende preliminärt träffade överenskommelsen.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1937:218 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner angående statsförvärv av järnvägarna Sala—Gysinge—Hagaström och Uppsala— Enköping. s. 5 i texten