Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vissa motioner i utrikespolitiska ärenden. Utrikesutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft motionerna nr 189—191 samt 219 i första kammaren av herr Lindhagen.

1937-04-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1937:3, Utlåtande i anledning av vissa motioner i utrikespolitiska ärenden. Utrikesutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft motionerna nr 189—191 samt 219 i första kammaren av herr Lindhagen.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande Nr 3.

5

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1937 kl. 5 e. m.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av vissa motioner i utrikespolitiska

ärenden.

Utrikesutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft motionerna

nr 189—191 samt 219 i första kammaren av herr Lindhagen.

I motionen I: 189 hemställes, att riksdagen ville hos Kungl. Majit äska ett

ingående övervägande av den varaktiga fredens problem samt framlägga

för allmänheten och riksdagen en Sveriges, helst Nordens, fredsplan för det

nuvarande folkförbundets omgestaltning genom internationell överenskommelse

till idéer och organisation i de huvudsakliga syften, som i motionen

närmare angivas.

I motionen I: 190 hemställes, att riksdagen ville hos Kungl. Majit begära

initiativ till att nationaliteternas självbestämningsrätt i alla världsdelar såsom

förutsättning för världsfreden och således även för Sveriges fred börjar

diskuteras samt omhändertagas av folkförbundet och de internationella överenskommelserna.

I motionen I: 191 hemställes, att riksdagen ville hos Kungl. Majit begära

initiativ till att världsproblemets språkfråga eller språkgemenskap mellan

nationerna, såsom en hävstång till världsfreden och således även för Sveriges

fred och inflytande, börjar diskuteras samt omhändertages av folkförbundet

och de internationella överenskommelserna.

I motionen I: 219 hemställer motionären på anförda skäl att få till stöd

för motionen I: 189 ytterligare åberopa jämväl motiveringen i motionen

I: 192, utgörande avslutningen på en sammanhängande serie av fyra utrikespolitiska

motioner, av vilka de tre första hänvisats till utrikesutskottet. Det

må erinras örn att i motionen I: 192 hemställts, att riksdagen vid prövning

av tredje och fjärde huvudtitlarna uttalar sig för och hos Kungl. Majit hemställer,

att försvarsfrågan och fredsfrågan hädanefter sammanföras till ett

odelbart problem, med utsikter sålunda att därigenom även främja en svensk

eller nordisk fredsplan för hela världens och följaktligen även Sveriges och

Nordens fred. Sistnämnda motion har den 24 februari 1937 i enlighet med

statsutskottets hemställan i utlåtande nr 25 förklarats icke föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Dessa olika motioner äga åtskilligt gemensamt i fråga om både motivering

och yrkanden. Sålunda förordar motionären i motionerna I: 189 och

I: 192, att vårt lands försvarsfråga och det allmänna problemet örn fredens

vidmakthållande måtte inom riksdagen behandlas i ett sammanhang, bl. a. i

syfte att bereda vägen för ett initiativ från svenska regeringens sida, helst

i samförstånd med övriga nordiska regeringar, avseende en omgestaltning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Utrikesutskottets utlåtande Nr 3.

av Nationernas förbund. Denna omgestaltning skulle gälla såväl förbundets

grundläggande idéer som dess organisation. I det förra avseendet åsyftar

motionären, såsom närmare belyses i motionen I: 190, införandet i förbundsakten

av vissa allmänna grundsatser, avseende nationernas självbestämningsrätt

och särskilt de färgade folkens frigörelse från andra folks herravälde.

Motionären förordar ytterligare, att frågorna om de internationella avtalens

offentlighet, havens frihet, avlägsnandet av ekonomiska skrankor och minskning

av de olika ländernas rustningar samt kolonifrågan upptagas till förnyad

prövning. Därjämte anser motionären, att de militära och ekonomiska

sanktioner, varom stadgas i Nationernas förbunds akt, innebära övervägande

olägenheter och därför böra avskaffas. Slutligen synes han önska, att

förbundsakten skiljes från 1919 års fredstraktater, i vilka den som bekant

ingår såsom en särskild avdelning.

I organisatoriskt hänseende förordar motionären en uppdelning av Nationernas

förbund i olika avdelningar, vilka skulle motsvara de fem världsdelarna.

Australien skulle dock eventuellt anslutas till den asiatiska avdelningen

av förbundet.

I övrigt torde få hänvisas till vad som anförts i nu ifrågavarande motioner,

vilka delvis återgiva innehållet i motioner från föregående år, väckta av samme

motionär.

Vad beträffar frågan om ett världsspråk, varom motionen I: 191 handlar,

är att erinra därom, att herr Lindhagen vid åtskilliga föregående riksdagar

väckt motioner i detta spörsmål. Från den tidigare riksdagsbehandlingen av

frågan må här följande uppgifter meddelas. År 1912 hänvisade vederbörande

utskott till en utredning, som på uppdrag av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

föregående år verkställts av professorn K. F. Johansson

i Uppsala, vilken bl. a. uttalat, att enligt hans mening icke tillräckligt skäl

funnes, att ett bestämt land genom sin regering toge initiativ i avseende å ett

världsspråk. Det syntes utskottet, vilka än framtidsutsikterna för ett internationellt

hjälpspråk kunde vara, föga lämpligt, att frågan härom gjordes till

föremål för en riksdags behandling och beslut, helst innan saken ens kunde

sägas hava lämnat försöksstadiet. Vid 1921, 1924 och 1926 års riksdagar väcktes

av bl. a. herr Lindhagen motioner i världsspråkfrågan, vilka i första hand

avsågo en förutsättningslös internationell utredning inom Nationernas förbund.

Ej heller dessa motioner föranledde någon åtgärd från riksdagens

sida, om också första kammaren åren 1921 och 1924 för sin del beslöt hos

Kungl. Majit hemställa om åtgärder för främjande av en sådan utredning.

Vid 1926 års riksdag lämnade första kammarens första tillfälliga utskott, dit

ärendet hänsköts, i sitt utlåtande en framställning av frågans behandling

inom Nationernas förbund. Därav framgick att, sedan år 1920 av Lord

Robert Cecil och andra yrkande framställts om att förbundet måtte förorda

skolundervisning i esperanto, den internationella kommissionen för intellektuellt

samarbete i augusti 1923 beslutit för sin del icke rekommendera ett

konstgjort hjälpspråk utan ansett, att kommissionens bemödanden framför

s. 7 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande Nr 3.

7

allt borde inriktas på att främja studiet av levande språk och av främmande

länders litteratur. Ett sådant studium utgjorde enligt kommissionens mening

ett av de verksammaste medlen för att uppnå ett intellektuellt och moraliskt

närmande mellan människor av skilda nationaliteter. Nationernas förbunds

råd godkände för sin del denna ståndpunkt vid sammanträde den 10

september 1923, och sedan dess har frågan örn införandet av ett internationellt

hjälpspråk ej varit föremål för mera ingående prövning på förbundets

föranstaltande.

Vid 1931 års riksdag hemställde herr Lindhagen i en inom första kammaren

väckt motion ånyo om åtgärder från de svenska statsmakternas sida för

åstadkommandet av ett världsspråk. Första kammarens första tillfälliga utskott,

till vilket motionen remitterades, lämnade i sitt utlåtande en utförlig

historik över frågans behandling och uttalade i anslutning härtill att, i betraktande

av att särskilt från de stora kulturnationerna någon redebogenhet

att medverka till frågans lösning icke i dåvarande läge kunde förväntas, ett

svenskt regeringsinitiativ i syfte att genom internationella överenskommelser

åstadkomma ett världsspråk icke syntes hava någon utsikt att på sätt motionären

tänkt sig bidraga till en lösning av spörsmålet. Senast år 1936 har

riksdagen ånyo haft att behandla en motion av herr Lindhagen berörande

frågan om ett världsspråk. Någon riksdagens åtgärd har emellertid alltjämt

ej ansetts påkallad i denna fråga.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, önskar motionären ha sina

olika yrkanden och uppslag betraktade såsom led i en allmän och enhetlig

fredsplan. Utskottet anser sig därför böra behandla motionerna i ett sammanhang.

Motionären fäster stor vikt vid inskrivandet i Nationernas förbunds författning

av allmänna uttalanden, som dels rikta uppmärksamheten på de

faktorer, vilka enligt hans uppfattning föranleda otryggheten i det internationella

läget, och dels anvisa riktlinjer för lösningen av den varaktiga fredens

problem. Särskilt påyrkar motionären svenskt initiativ till upptagande

i folkförbundsakten av grundsatsen örn nationernas självbestämningsrätt,

avseende även och icke minst de färgade rasernas frigörelse från andra folks

herravälde.

Utskottet vill först erinra därom, att svenska regeringen före den definitiva

utformningen av akten för Nationernas förbund gav uttryck åt önskemålet

att i förbundsakten få upptaget ett allmänt uttalande örn nationalitetsprincipen.

I den instruktion, som av svenska regeringen utfärdades för de

delegerade, vilka skulle deltaga i officiösa överläggningar under fredskonferensen

örn förslaget till förbundsakt, framhölls, att de svenska representanterna

borde taga under övervägande, huruvida ej lämpligen i förbundsakten

borde inledningsvis upptagas en allmän förklaring rörande nationaliteternas

rätt och örn alla staters rätt till fri handel i kolonierna. I sitt yttrande

över förbundsakten i dess slutliga avfattning förklarade emellertid delegerade

sig lia kommit till insikt örn hur ömtåligt ett otvetydigt anslutande

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Utrikesutskottets utlåtande Nr 3.

till nationalitetsprincipen under dåvarande förhållanden vore. »Så länge»,

yttrade de, »som stormakterna inom sig innesluta ett flertal nationer — och

detta är förhållandet med dem alla, örn hänsyn tages därtill, att samtliga äro

kolonialmakter och några inom det egentliga moderlandet ha olösta nationalitetsspörsmål

— kan icke förväntas, att de vilja fastslå nationalitetsprincipen

såsom en ovillkorlig grund för Nationernas förbund.» Även frågan om den

öppna dörrens politik i kolonierna hade ansetts vara av alltför ömtålig natur

att kunna beröras i förbundsakten.

Enligt utskottets uppfattning har läget sedan Nationernas förbunds tillkomst

icke undergått sådana förändringar, att frågan om nationalitetsprincipens

upptagande i förbundsakten såsom en bindande grundsats för förbundets

medlemmar vunnit ökad aktualitet. Utskottet anser för övrigt, att

motionären i hög grad överskattar betydelsen av allmänna principförklaringar

i folkförbundsakten eller i andra internationella urkunder. Nationernas

förbund har, icke utan fog, kritiserats för en benägenhet att antaga principuttalanden,

som sedermera icke kunnat efterföljas i praktiken och därför varit

ägnade att försvaga snarare än att stärka förbundets auktoritet. Vad särskilt

angår frågan om de färgade folkens ställning, har förbundet nyligen i

ett konkret fall sökt värna den enligt förbundsakten redan gällande grundsatsen,

att en medlemsstat, vars folk tillhör en färgad ras, skall åtnjuta likställighet

med andra medlemsstater och vara tillförsäkrad samma garantier för yttre

oberoende och frihet som dessa. Som bekant har förbundet emellertid misslyckats

i sina ansträngningar att hävda den nämnda grundsatsen i det åsyftade

konkreta fallet. Efter denna nedslående erfarenhet förefaller det än

mindre än förut vara någon aktuell uppgift att vidga förbundets program genom

införandet av nya, vittgående och allmänt avfattade principförklaringar

i förbundsakten. Därest förslag om tillägg till förbundsakten av dylik innebörd

mot all sannolikhet skulle vinna anslutning, komme därigenom blott

att starkare framhävas avståndet mellan folkförbundets grundsatser och

möjligheten att praktiskt förverkliga dessa.

Utskottet vill i övrigt framhålla, att frågan örn ändringar i förbundets författning

ända sedan dess tillkomst nästan oavbrutet varit under diskussion

inom och utom förbundet. I juli 1936 inbjöd församlingen — under intrycket

av misslyckandet i den abessinska frågan — förbundsmedlemmarnas regeringar

att inkomma med förslag avseende en förbättrad tillämpning av

förbundsaktens grundsatser. Härutinnan må hänvisas till den redogörelse,

som återfinnes i utrikesdepartementets hlåbok angående Nationernas förbunds

församlings sjuttonde ordinarie möte i Geneve 1936. Såsom därav

framgår har bl. a. från svenska regeringens sida till Nationernas förbunds

generalsekreterare den 29 augusti 1936 ingivits en skrivelse, vari svenska

regeringens synpunkter utvecklas. Frågan är nu föremål för utredning inom

en kommitté, som uppdragit åt rapportörer från skilda länder, däribland Sverige,

att behandla olika ämnen, såsom angående förbundets universalitet, däri

inbegripet en regional eller kontinental organisation av förbundet, sanktionsfrågan

och metoderna för förbundets medlande och krigsförebyggande verk
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande Nr 3.

9

samhet. Frågan om förbundsaktens skiljande från fredsfördragen är också

avsedd att närmare utredas i detta sammanhang. Dessutom behandlas för

närvarande råvarufrågan, vilken äger nära samband med problemet om koloniernas

ställning, inom en studiekommitté, vilken likaledes räknar en svensk

medlem. Nedrustningsfrågan skall inom kort ånyo dryftas inom nedrustningskonferensens

presidium, inom vilket Sverige är företrätt. Flera av de

av motionären berörda problemen äro sålunda just nu under behandling inför

internationellt forum under direkt medverkan från svensk sida.

Utskottet saknar sålunda anledning att på sätt motionären i ifrågavarande

motioner hemställt tillstyrka skrivelse till Kungl. Majit med anhållan om utredning

i berörda spörsmål.

Motionären har även hemställt örn ett svenskt initiativ lill förmån för tanken

om språkgemenskap mellan nationerna såsom ett led i en allmän fredsplan.

De skäl, som enligt ovan lämnade redogörelse hittills föranlett riksdagen

att avböja förslag örn svenskt regeringsinitiativ till internationella förhandlingar

i ämnet, synas utskottet alltjämt äga giltighet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att motionerna I: 189 och I: 219 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

B) att motionen I: 190 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

C) att motionen I: 191 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 26 april 1937.

På utrikesutskottets vägnar:

ÖSTEN UNDÉN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Undén, Olof Olsson, Trygger, Hammarskjöld*, Bärg*,

Lindström* och Per Gustafsson*; samt

från andra kammaren: herrar Bagge, Närlinge, Lindqvist, Anderson i Norrköping*,

Eriksson i Stockholm och Fast*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 5 sami. 1 avd. Nr 2—3.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.