Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående uppsägande av Sveriges medlemskap i Nationernas förbund.

1937-05-11 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1937:4, Utlåtande i anledning av väckt motion angående uppsägande av Sveriges medlemskap i Nationernas förbund.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande Nr d.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1937 kl. 12 m.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående

uppsägande av Sveriges medlemskap i Nationernas

förbund.

I en inom andra kammaren väckt, till utrikesutskottet hänvisad motion,

nr 296, av herr Flyg m. fl. hemställes, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till regeringen hemställa, att regeringen snarast må inkomma till riksdagen

med förslag, att densamma beslutar uppsäga Sveriges medlemskap i

Nationernas förbund». Angående de skäl, som motionärerna anfört till stöd

för sitt yrkande, hänvisar utskottet till motionen.

Alltsedan 1920 års riksdag i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag samtyckte

till Sveriges anslutning till Nationernas förbund, lia vid upprepade tillfällen

motioner väckts om Sveriges utträde ur förbundet. Motionerna lia alltid

av vederbörande utskott avstyrkts och av riksdagen avslagits. Rörande behandlingen

av dessa motioner må i övrigt erinras örn följande.

I två likalydande vid 1921 års riksdag väckta motioner, nr 160 i första

kammaren av herr Winberg m. fl. och nr 253 i andra kammaren av herr

Lövgren i Nyborg, hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla örn prövning och utredning av frågan örn Sveriges snarast

möjliga utträde ur Nationernas förbund.

Den i andra kammaren väckta motionen remitterades till samma kammares

femte tillfälliga utskott, som anförde följande:

Utskottet får till en början erinra därom, att frågan örn Sveriges inträde

i Nationernas förbund varit föremål för det omsorgsfullaste övervägande från

de svenska statsmakternas sida, innan Sverige inträdde i förbundet. Sedan

Kungl. Majit i proposition nr 90 till 1920 års riksdag begärt riksdagens samtycke

därtill, att Kungl. Majit avgåve förklaring örn Sveriges anslutning till

förbundet, bar riksdagen tillsatt ett särskilt utskott för frågans behandling,

varefter Kungl. Majits förslag på hemställan av utskottet bifallits av kam

larna med avsevärda majoriteter. I berörda proposition samt särskilda utskottets

utlåtande finnas utförliga redogörelser flir de skäl, som talade för

Sveriges anslutning till folkförbundet, ävensom för de betänkligheter, vartill

en sådan anslutning kunde giva anledning. De synpunkter, motionären

framhållit i sin kritik av folkförbundets allmänna organisation samt av särskilda

bestämmelser i förbundsakten, finnas, i den mån de få anses beaktansvärda,

redan upptagna till behandling i berörda proposition och utskottsutlåtande,

och utskottet anser det icke nödigt att nu närmare ingå på desamma.

Utskottet får vidare erinra därom, att i samband med Sveriges anslutning

till förbundet angivits vissa önskemål beträffande förbundets utveckling, vil
Iiihang

till riksdagens protokoll 1937. 5 saini. 1 avd. Nr 1. 1

Tidigare

motioner.

1921 åra

riksdag.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Utrikesutskottets utlåtande Nr 4.

1924 års

riksdag.

ka ansåges särskilt eftersträvansvärda. I sådant avseende har av det särskilda

utskottet framhållits

»upptagande så snart sig göra låter av de icke inbjudna staterna i förbundet;
åstadkommandet

av en mera tillfredsställande ordning för de mindre staternas

representation i förbundets råd;

ett bestämdare reglerande av delegeradeförsamlingens sammanträden och

uppgifter samt av förbundsorganens inbördes kompetens;

organiserandet, så snart sig göra låter, av den fasta internationella domstol,

som i förbundsakten omtalas, samt ett bättre preciserande och vidare utvecklande

av det i densamma föreskrivna medlings- och skiljedomsförfarandet;
samt

sist, men icke minst, att det arbete för en universell och effektiv begränsning

av de nationella rustningarna, som i förbundsaktens art. 8 utlovas,

utan dröjsmål igångsättes och med verklig kraft bedrives».

1 vissa avseenden, särskilt i fråga örn reglerandet av delegeradeförsamlingens

sammanträden samt beträffande den internationella domstolen, lia berörda

önskemål redan vunnit en lösning. I de fall, där ansökningar om inträde

i förbundet förelegat från fullt självständiga och internationellt erkända

stater, ha dessa bifallits. Frågan örn rustningarnas begränsning har varit

före och lett till vissa förberedande åtgärder. Även frågan om mera tillfredsställande

representation för de mindre staterna har genom skandinaviskt initiativ

upptagits inom förbundet och vunnit visst tillmötesgående.

Utskottet håller före, att några skäl icke tillkommit, som för Sveriges del

kunna motivera en förändrad ståndpunkt i fråga om vårt lands anslutning

till förbundet och särskilt icke några, som böra föranleda ett utträde ur förbundet,

något som för övrigt enligt förbundsaktens art. 1 kan genomföras

först två år efter skedd uppsägning.

Den i första kammaren väckta motionen hänvisades till denna kammares

första tillfälliga utskott, som anförde följande:

Vad angår själva saken får utskottet i likhet med andra kammarens utskott

som sin mening anföra, att några skäl icke tillkommit, som för Sveriges

del kunna motivera en förändrad ståndpunkt i fråga om vårt lands anslutning

till Nationernas förbund.

I två likalydande vid 1924 års riksdag väckta motioner, nr 51 i första kammaren

av herr Winberg och nr 136 i andra kammaren av herr Spångberg,

hemställdes, att riksdagen måtte »för sin del besluta Sveriges utträde ur Nationernas

förbund» samt i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, »att Kungl.

Majit, med biträdande av detta riksdagens beslut, må anmäla Sveriges utträde

ur Nationernas förbund samt i övrigt vidtaga de åtgärder, som kunna föranledas

av detta besluts realiserande».

Konstitutionsutskottet anförde följande:

Konstitutionsutskottet, som delar de allmänna synpunkter på Sveriges ställning

till och inom förbundet, som kommo till uttryck dels i riksdagens uttalanden

vid vårt lands inträde i detsamma, dels i de nu återgivna yttrandena

av tillfälliga utskott vid 1921 års riksdag, anser icke, att vad i förevarande

motioner anförts är ägnat att föranleda rubbning i den ståndpunkt med avseende

å förbundet, som Sverige en gång intagit. Att förbundet icke ännu i

allo utvecklats så, som dess varmaste vänner gärna skulle lia önskat, atl i

dess verksamhet idén örn internationellt samförstånd mången gång ej för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande Nr 4.

3

mått med full kraft göra sig gällande gentemot nationella särintressen, att

förbundet icke alltid visat sig äga den verkningsförmåga, som varit erforderlig

för dess idéers genomförande, och att förbundet icke varit i stånd att i

önskvärd utsträckning råda bot för de missförhållanden av varjehanda art,

som vållats av världskriget och av de missgrepp, som begåtts vid de därpå

följande fredssluten — allt detta var redan vid tiden för Sveriges inträde i

förbundet förutsett. Sverige anslöt sig till Nationernas förbund i full insikt

örn dess många bristfälligheter och örn att viktiga önskemål för dess fullkomnande

i olika riktningar ännu återstodo att förverkliga. Men förbundet

betecknades av riksdagen med rätta såsom »ett första allvarligt försök att

ersätta det hittillsvarande anarkiska förhållandet staterna emellan med en

mellanstatlig rättsordning till förebyggande av nya krig». Och då Sverige

anslöt sig till förbundet, var det därför, att det uppfattades som en angelägen

uppgift för vårt land att medverka till förverkligande av »den mäktiga

och löftesrika tanke», som uppbär förbundet, och till att på bästa sätt tillvarataga

dess utvecklingsmöjligheter.

Att de önskemål i fråga örn förbundets utveckling, som 1920 från svensk

sida uppställts, redan påföljande år till vissa delar blivit förverkligade, framhölls

av andra kammarens femte tillfälliga utskott 1921. Sedan dess har i ej

oväsentlig mån vunnits gehör för de krav, som framställts på utveckling av

förbundet och dess verksamhet i enlighet med de rätts- och fredsprinciper,

som ligga till grund för detsamma. Under hänvisning till det yttrande, som

utskottet samtidigt avgiver över vissa spörsmål rörande Nationernas förbund,

må i korthet erinras om den internationella domstolens konstituering

och de överenskommelser, varigenom den i viss utsträckning fått obligatorisk

karaktär för vissa slag av rättsfrågor, om förbundets fortgående utveckling

genom nya medlemmars inträde, örn det arbete, som nedlagts på att skapa

ett system av ömsesidiga garantier för att möjliggöra en effektiv rustningsbegränsning,

om förbundets verksamhet till skydd för nationella minoriteter,

örn det betydande och växande humanitära arbete, som under förbundets

ledning utföres, om den starkare ställning, som bereus de mindre staterna

inom förbundet o. s. v.

Utskottet finner således ingen anledning till en sådan misströstan i avseende

å förbundets framtidsmöjligheter, att vårt land därav borde föranledas

att övergiva den politik, som från dess sida följts alltsedan 1920. Med

fasthållande av de riktlinjer för Sveriges arbete, som uppdrogos vid dess

inträde i förbundet, torde vårt land fastmera böra genom fortsatt verksamhet

inom detsamma i mån av sina krafter medverka till att detta i allt högre

grad måtte bliva ett redskap för genomförande av rättens och fredens idéer

i den mellanfolkliga samlevnaden.

I en vid 1927 års riksdag inom första kammaren väckt motion nr 73 av

herr Winberg upprepade motionären sina yrkanden från 1924 års riksdag.

Konstitutionsutskottet anförde följande:

Senast vid 1924 års riksdag framställdes motionsvis förslag örn Sveriges

utträde ur Nationernas förbund; dessa förslag avstyrktes enhälligt av konstitutionsutskottet

och avslogos av båda kamrarna. Några skäl till en förändrad

ståndpunkt i fråga örn vårt lands anslutning till förbundet hava sedermera

enligt utskottets mening ej tillkommit.

I en vid 1929 års riksdag inom andra kammaren väckt motion nr 205 avherr

Flyg m. fl. upprepades ånyo samma yrkanden, sorn framförts 1924 och

1927.

1927 års

riksdag.

1929 åra

riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utrikesutskottets utlåtande Nr 4.

1933 års

riksdag.

1935 års

riksdag.

1936 års

riksdag.

Konstitutionsutskottet anförde följande:

Senast vid 1927 års riksdag avstyrkte konstitutionsutskottet och avslog

riksdagen ett motionsvis framställt förslag om Sveriges utträde ur Nationernas

förbund. Enligt utskottets mening hava sedan dess inga sådana omständigheter

tillkommit, som böra föranleda riksdagen att intaga en förändrad

ståndpunkt i fråga örn Sveriges medlemskap av förbundet.

I två vid 1933 års riksdag inom andra kammaren väckta motioner nr lil

av herrar Hagberg i Luleå och Brädefors och nr 325 av herr Flyg m. fl. hemställdes,

att »riksdagen måtte besluta örn Sveriges utträde ur Nationernas förbund».

Konstitutionsutskottet anförde följande:

Då Sverige år 1920 anslöt sig till Nationernas förbund, var ett av de avgörande

skälen härför en önskan att medverka till en vidare utveckling av den

mellan folkliga rättsordningen i syfte att förebygga nya krig och lösa uppkommande

konflikter stater emellan genom fredliga medel ävensom att återknyta

och utveckla det internationella samarbetet. Genom upprättandet av

Nationernas förbund och den senare utvecklingen inom förbundets ram av

förliknings- och skiljedomsinstituten hava, jämfört med förhållandena före

världskriget, ingalunda obetydliga framsteg gjorts i riktning mot ett garanterande

av freden mellan folken. En förhandlingsordning har skapats, som

försvårar för en stat att gripa till krig utan att först hava låtit en konflikt

med annan stat underställas en utomstående myndighets prövning. De fredliga

folken och icke minst de under världskriget neutrala nationerna hava

dessutom genom förbundet och dess organ erhållit andra och bättre möjligheter

än tidigare att göra sig gällande vid kritiska tillfällen till förmån för

fredens upprätthållande eller återställande mellan folken. Visserligen har

det i trots härav efter förbundets tillkomst icke alltid lyckats avvärja väpnade

konflikter mellan stater. Ett av de avgörande skälen härför är, att

världskriget efterlämnat vissa alldeles särskilda orosanledningar och konfliktämnen,

ett annat, att Nationernas förbund icke är universellt —■ även örn

betydande framsteg i sådan riktning ernåtts efter förbundets tillkomst.

I en vid 1935 års riksdag inom andra kammaren väckt motion nr 413 av

herr Flyg m. fl. hemställdes, »att riksdagen måtte besluta om Sveriges utträde

ur Nationernas förbund».

Konstitutionsutskottet anförde följande:

Sedan Sverige år 1920 inträdde i Nationernas förbund hava vid upprepade

tillfällen och senast vid 1933 års riksdag av företrädare för samma meningsriktning,

som motionärerna tillhöra, väckts förslag örn vårt lands utträde ur

förbundet. Dessa motioner hava alltid avstyrkts av konstitutionsutskottet och

avslagits av riksdagen. Några bärande skäl för det i den föreliggande motionen

framställda yrkandet hava icke anförts.

I en vid 1936 års riksdag inom andra kammaren väckt motion nr 308 av

herr Flyg m. fl. hemställdes, »att riksdagen måtte besluta örn Sveriges utträde

ur Nationernas förbund».

Konstitutionsutskottet anförde följande:

Då ett utträde ur Nationernas förbund — vilket icke kan verkställas förrän

två år efter skedd uppsägning — särskilt i denna tid, för de stater, som

icke äro stormakter, skulle innebära en faktisk isolering, vilken icke kunde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande Nr l. ö

Idiva för deni gagnelig; oell då ett kvarstående inom organisationen icke,

under de förutsättningar som föreligga, synes medföra större risker än ett utträde

med därav följande isolerad neutralitetspolitik, finner utskottet anledning

saknas till övervägande av det nu framlagda förslaget.

Vid 1936 års riksdag förekom jämväl en interpellationsdebatt rörande frå- Interpellation

gan örn Sveriges ställning till Nationernas förbund. Den föranleddes av en rakdag.

av herr Bagge den 25 april 1936 till ministern för utrikes ärendena framställd

interpellation av följande lydelse:

»Är Eders Excellens i tillfälle att giva kammaren något meddelande angående

regeringens uppfattning beträffande den ställning, vilken Sverige bör intaga

till Nationernas förbund efter vad som på senaste tid förekommit?»

Interpellationen besvarades den 26 maj 1936 av ministern för utrikes ärendena,

som förklarade, att svenska regeringen vore livligt medveten om den

akuta folkförbundskrisens allvarliga beskaffenhet. Den funne läget och det

egna landets intresse påkalla en aktiv medverkan, under intim kontakt med

andra stater med likartad inställning, i den kommande undersökningen avkrisens

innebörd och möjligheterna för dess övervinnande. Den övervägde

vid sådant förhållande icke något steg att lösgöra vart land ur det internationella

samarbetet, som ställts inför ett prov, vars lyckliga bestående

måste erkännas vara till alla folks samfällda gagn.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen, utgör förevarande motion utskottet.

en upprepning av en råd tidigare motioner, volka alla varit uttryck för en

principiellt avvisande inställning gentemot Nationernas förbund. Utskottet

finner icke anledning att ingå på en granskning av de synpunkter, som föranlett

dessa upprepade yrkanden, vilka alltid ha av riksdagen avvisats.

Emellertid är frågan örn vårt lands internationella förpliktelser såsom medlem

av Nationernas förbund för närvarande föremål för stort intresse och

livligt meningsutbyte inom vida kretsar av allmänheten. Den allmänna försämring,

som det internationella läget under de senare åren undergått och

som tager sig uttryck bl. a. i en kraftig upprustning i flertalet stater, har

mångenstädes framkallat farhågor angående konsekvenserna för vårt land av

fortsatt bundenhet vid förbundsaktens sanktionssystem. Liknande farhågor

ha yppats även i andra, oss närstående länder och jämväl kommit till uttryck

i officiella uttalanden. Därvid har stundom ifrågasatts, huruvida icke

de senaste årens händelser medfört en rubbning av de förutsättningar, som

ligga till grund för Nationernas förbunds kollektiva säkerhetssystem.

Utskottet erinrar i första rummet örn den kommuniké, som den 1 juli 1936

utfärdades i Genéve av de ex-neutrala staternas utrikesministrar och som

innehöll bl. a. följande:

»Skärpningen av det internationella liiget och de kränkningar, sorn på våldsam

väg under de senaste åren genomförts mot Nationernas förbunds akt,

hava i våra länder framkallat tvivel, huruvida de förutsättningar, under vilka

nämnda stater åtagit sig de i förbundsakten stadgade förpliktelserna, ännu

fortbestå i tillfredsställande omfattning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Utrikesutskottets utlåtande Nr 4.

billigt vår uppfattning är det ohållbart, att vissa artiklar i förbundsakten,

framför allt artikeln örn minskning av rustningarna, förbliva döda bokstäver,

medan i motsats härtill andra artiklar tillämpas. Ehuru genom händelserna

den frågan uppställer sig, huruvida förbundsaktens principer blivit tillämpade

i tillräcklig utsträckning, anse vi, att inga ansträngningar böra underlåtas

för att fullfölja de strävanden att åstadkomma ett internationellt på rätten

grundat samfund, som fått sitt uttryck i bildandet av Nationernas förbund.

Med hänsyn till den allvarliga situation, till vilken Nationernas förbund

bär att taga ställning, anse vi det nödvändigt att undersöka, huruvida möjligheter

föreligga att vidtaga ändringar i förbundsakten eller att modifiera dess

tillämpning på ett sätt, som skulle kunna leda till ett stärkande av den trygghet,

som Nationernas förbund har till ändamål att tillförsäkra staterna.

Därest förslag avseende ändringar av själva förbundsakten skulle komma

att framställas, äro vi beredda att underkasta dem en omsorgsfull prövning.

Vi inse emellertid de svårigheter, sorn denna metod i praktiken medför. Vi

anse därför att, såvitt icke oväntade händelser inträffa, det kan vara ändamålsenligt

att begagna sig av den utvägen, att församlingen beslutar direktiv

för tillämpningen av förbundsakten.

I främsta rummet gäller det att uppnå samförstånd i syfte att förbereda en

mera preciserad tillämpning av de bestämmelser i förbundsakten, vilka avse

att förhindra kränkning av förbundsaktens principer genom att stärka Nationernas

förbunds förebyggande verksamhet. Under erinran att direktiv

för tillämpningen av art. 16 år 1921 antagits, förklara vi, att så länge som förbundsakten

i sin helhet tillämpas endast på ett ofullständigt och icke följdriktigt

sätt, vi anse oss föranlåtna att taga hänsyn härtill vid tillämpning av

sagda artikel. ’

I enlighet med beslut av Nationernas förbunds församling i samband med

hävandet av sanktionerna mot Italien anmodades regeringarna att till generalsekreteraren

avgiva yttrande angående tillämpningen av förbundsaktens

grundsatser. Svenska regeringen uttalade i sitt den 29 augusti 1936 avgivna

svar bl. a., att den funne det ohållbart, att vissa artiklar i förbundsakten,

framför allt artikeln örn minskning av rustningarna, förbleve döda bokstäver,

under det att andra artiklar tillämpades. Effektiviteten av förbundsaktens

kollektiva säkerhetssystem vore enligt regeringens mening i hög grad beroende

av att förbundsaktens grundsatser beträffande allmän nedrustning förverkligades.

I anslutning härtill framhölls, att art. 16 dittills tillämpats endast

på ett ofullständigt och icke följdriktigt sätt. Svenska regeringen ansåge

sig framdeles, därest fråga nppkomme örn att tillämpa art. 16, böra taga

hänsyn till dessa förhållanden. Därjämte hänvisades till kommunikén av den

1 juli, vars text bifogades regeringens skrivelse.

Svenska regeringen har sålunda velat understryka, att föreskrifterna i art.

16 angående sanktioner i praktiken icke kommit till sin fulla tillämpning. Vidare

har svenska regeringen — tillsammans med övriga ex-neutrala regerin"ar

— förklarat att, så länge förbundsakten tillämpas endast på ett ofullständigt

och icke följdriktigt sätt. den ser sig föranlåten att taga hänsyn härlin

vid tillämpningen av art. 16.

Ät dessa uttalanden giver utskottet sin anslutning. Sanktionssystemet har

uppenbarligen icke fungerat på det sätt. som från början varit förutsatt. Det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande Nr 4.

7

må ock framhållas, att en väsentlig olikhet föreligger i flera avseenden beträffande

de större och de mindre staternas möjlighet att bära de risker, som

äro förbundna med de i art. 16 föreskrivna åtgärderna. Utskottet anser det

önskvärt, att svenska regeringen efter samråd med andra oss närstående

staters regeringar söker inom förbundet verka för en sådan uppmjukning av

bestämmelserna i art. 16, som må anses påkallad från de mindre staternas

synpunkt i anslutning till vad i ovan refererade uttalanden anförts. Den

fortsatta behandlingen inom förbundet av frågan om förbundsaktens tilllämpning

och eventuella revision torde erbjuda tillfälle för regeringen att

framlägga sin inställning till dessa frågor inför förbundets vederbörande

organ.

Det nuvarande internationella läget giver däremot enligt utskottets mening

icke anledning till någon åtgärd från vårt lands sida för utträde ur Nationernas

förbund. Örn ett sådant steg nu toges av Sverige enbart, skulle det bringa

värt land i en föga önskvärd isolering och kunna tolkas såsom en nyorientering

av vår utrikespolitik. Därest åter ett flertal mindre stater förenade sig

örn att utträda, skulle ett sådant uppbrott från förbundet kunna befaras medföra

dess förvandling till ett förbund av utpräglad allianskaraktär. En utveckling

i denna riktning skulle ytterligare skärpa motsättningarna mellan

olika statsgrupper och öka spänningen i Europa, varav kunde följa minskad

trygghet även för de utträdande staterna. Utskottet anser det vara ett samfällt

intresse att söka vidmakthålla folkförbundet samt att sålunda giva förbundet

tillfälle att fullfölja det betydelsefulla internationella samarbete, som

på olika områden bedrives inom detsamma. Det må ock framhållas, att såväl

den förut omnämnda, på församlingens initiativ igångsatta undersökningen

av möjligheterna att göra förbundet till ett mera effektivt fredsinstrument

som även de pågående förhandlingarna mellan de s. k. Locarno-makterna

och andra påbegynta eller planerade internationella förhandlingar utvisa,

att nian på olika håll är klart medveten örn det nuvarande lägets allvarliga

innebörd och söker efter utvägar att på såväl det politiska som det ekonomiska

området ernå en utjämning av bestående motsättningar.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen 11:296 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1937.

På utrikesutskottets vägnar:

ÖSTEN UNDEN.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Utrikesutskottets utlåtande Nr i.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Undén, Olof Olsson*, Trygger, Tjällgren, Hamrin* och

Johan Bernhard Johansson; samt

från andra kammaren: herrar Bagge, Ward, Vougt, Närlinge, Lindqvist, Andersson

i Rasjön*, Eriksson i Stockholm* och Lithander.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

372019

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.