Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av 15 kap. strafflagen.

1938-05-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1938:39, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av 15 kap. strafflagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1938 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändring i vissa delar av 15 kap. strafflagen.

Genom en den 12 mars 1938 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 237, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t under

åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till

Lag

om ändring i vissa delar av 15 kap. strafflagen.

Härigenom förordnas, att 15 kap. 22 § 2 mom. strafflagen skall upphöra

att gälla samt att 24 § samma kapitel1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives:

24 §.

Brott, som i 22 § sagt är, må ej åtalas av allmän åklagare, där ej målsäganden

angiver det till åtal; ej heller må brott, som i 23 § sägs, åtalas av

annan än målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938.

I fråga om de skäl som ligga till grund för förslaget får utskottet, i den mån

redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Här må återgivas 15 kap. 22 och 24 §§ strafflagen i deras nuvarande lydelse,

därvid de delar som bruka betecknas såsom åkarpslagen kursiverats:

22 §.

Tvingar någon, utan laga rätt, eller nied missbruk av sin rätt, genom våld

eller hot, annan att något göra, tåla eller underlåta, straffes högst med straffarbete

i två år, i de fall, där gärningen ej med svårare straff särskilt belagd

är.

1 Senaste lydelse se beträffande 22 § SFS 1914:184 samt beträffande 24 § SFS 1899:55 s. 1.

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 1 avd. Nr 39. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

Försöker man, på sätt nu är sagt, tvinga någon till deltagande i arbetsinställelse

eller hindra någon att återgå till arbetet eller att övertaga erbjudet

arbete, straffes med böter eller fängelse, i de fall, där gärningen ej med

svårare straff särskilt belagd är.

24 §.

Brott, som i 22 § 1 mom. sagt är, må ej åtalas av allmän åklagare, där ej

målsäganden angiver det till åtal eller ock genom brottet någon tvingats att

deltaga i arbetsinställelse eller hindrats att återgå till arbetet eller att övertaga

erbjudet arbete; ej heller må brott, som i 23 § sägs, åtalas av annan än

målsägande.

Angående tillkomsten av åkarpslagen samt de förslag som vid upprepade

tillfällen framkommit om ändring eller upphävande av densamma får utskottet

hänvisa till propositionen. Här må endast erinras om de vid 1937

års riksdag väckta motionerna örn upphävande av åkarpslagen.

1 sitt yttrande över dessa motioner framhöll första lagutskottet, att den

svenska strafflagen i fråga om behandlingen av försök till brott vore starkt

avvikande från lagstiftningen i andra jämförliga länder. Den meningen

torde också allmänt omfattas, att en revision å området förr eller senare bleve

nödvändig. Starka skäl talade emellertid enligt utskottets förmenande för

att de i åkarpslagen ingående bestämmelseima om straff för försök, oberoende

av en sådan revision, borde upphävas. Åkarpslagen hade ständigt

visat sig vara en källa till irritation. Genom sitt ställningstagande för

den ena parten i arbetskonflikterna hade den i icke ringa mån bidragit till

att väcka missaktning för den bestående rättsordningen. Icke minst med

hänsyn till den sociala freden förelåge anledning att nu avskaffa denna ensidigt

inriktade lagstiftning. Därtill komme, att i den mån rättsstridiga

handlingar uti förevarande hänseenden förekomme, desamma i regel hemfölle

under andra lagbestämmelser. Utskottet hemställde att riksdagen ville

anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för 1938 års riksdag framlägga

förslag om upphävande av 15 kap. 22 § 2 mom. strafflagen och den

däremot svarande särbestämmelsen i 24 § samma kapitel.

Mot utskottets yttrande avgavs en reservation av tre ledamöter, vilka hemställde

örn anhållan, att Kungl. Maj:t ville i samband med den avsedda revisionen

av stadgandena om straff för försök till brott låta verkställa omarbetning

av 15 kap. 22 och 24 §§ strafflagen i syfte att undanröja dessa bestämmelsers

ensidiga karaktär samt för riksdagen framlägga därav föranledda

förslag.

Båda kamrarna biföllo emellertid utskottets förslag, och riksdagen avlät

den 11 maj 1937 skrivelse till Kungl. Majit (nr 282) i enlighet därmed.

Sedan därefter inom justitiedepartementet upprättats ett förslag till lag om

ändring i vissa delar av 15 kap. strafflagen, innebärande ett upphävande av

åkarpslagen, remitterades nämnda förslag till lagrådet. Föredragande departementschefen

anförde därvid följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

3

»Då ifrågavarande lagstiftning tillkom riktades mot densamma starka

invändningar av högsta domstolen vid dess granskning av det till grund för

lagen liggande förslaget. Fråga om lagens upphävande har därefter vid

upprepade tillfällen väckts inom riksdagen men icke lett till något resultat.

Numera torde emellertid enighet i stort sett råda därom att en lagstiftning,

vilken såsom den förevarande ensidigt träffar ena parten i arbetskonflikter,

icke bör bibehållas.

Upphävande av stadgandet i 15 kap. 22 § 2 mom. strafflagen om straff för

försök till förevarande tvångsbrott torde icke komma att medföra att i allvarligare

fall företeelser av den art varom här är fråga skulle lämnas utan

straffpåföljd.

De flesta under stadgandet fallande tvångsförsök torde ske i sådan form

att de bliva straffbara såsom misshandel enligt 14 kap. 13 § strafflagen eller

undantagsvis enligt någon annan bestämmelse i 14 kap., eller ock såsom

hot enligt 15 kap. 23 §.

Vad beträffar den för nu ifrågavarande tvångsbrott stadgade allmänna

åtalsrätten är att märka att även efter densammas upphävande förfaranden

av nu ifrågavarande slag i åtskilliga fall komma att bli föremål för sådan

åtalsrätt. Därest, vilket vid dessa brott ofta inträffar, såsom tvångsmedel

användes våld av sådan beskaffenhet att det utgör misshandel, må denna,

även om den icke är svårare än att den är hänförlig under 14 kap. 13 §,

enligt 14 kap. 45 § i vissa fall utan angivelse åtalas av allmän åklagare,

bland annat där misshandeln blivit förövad å allmän plats eller offentlig

lokal. Erinras må ock om bestämmelsen i 19 § 2 mom. strafflagens promulgationsförordning

att där en handling innefattar flera brott och någotdera

hör under allmänt åtal, sådant åtal äger rum jämväl för övriga brott, även

om de eljest icke äro föremål för allmän åtalsrätt.

Det har ifrågasatts att med ändring av förevarande lagstiftning bör anstå

och densamma upptagas först i samband med den nyligen igångsatta allmänna

revisionen av strafflagens bestämmelser om försök till brott. Ett omedelbart

upphävande av de nuvarande ensidiga bestämmelserna skulle emellertid

otvivelaktigt vara ägnat att bidraga till den avspänning av de sociala motsättningarna,

vilken på ett lyckligt sätt alltmera gjort sig gällande. På grund

härav och då genom ett sådant upphävande utgångspunkterna för den lösning

av frågan om straffbarheten vid försök, som nyssnämnda mera omfattande

revision kan komma att leda till, icke torde förskjutas, har jag ansett

mig — i enlighet med riksdagens hemställan —- böra föreslå att 15 kap.

22 § 2 mom. strafflagen och den däremot svarande särbestämmelsen i 24 §

samma kapitel nu skola upphävas.»

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Förevarande förslag om upphävande av åkarpslagen har tillkommit i enlighet

med riksdagens hemställan; och har utskottet vid sin granskning av

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

detsamma icke funnit anledning till erinran mot dess utformning. Utskottet

får därför hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 maj 1938.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Karl Emil Johanson, Wagnsson, Ewerlöf, Eskhult,

Karl A. Karlsson, Karl Johan Olsson och Roos;

från andra kammaren: herrar Bergquist, Lindqvist, Hedlund i Östersund och Lindmark,

fru Östlund samt herrar Olsson i Mellerud, Larsson i Hede och Werner i Höjen.

Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

381741

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:295 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av 15 kap. strafflagen. a1 i texten