Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om tillägg till förordningen den 10 juni 1932

1938-05-20 · 10 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1938:49, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om tillägg till förordningen den 10 juni 1932

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 49

1

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1938 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om tillägg till förordningen den 10

juni 1932 (nr 200) angående utsträckt tillämpning av

vissa bestämmelser i § 13 av ordningsstadgan för rikets

städer den 24 mars 1868 (nr 22) m. m. dels ock i

ämnet väckt motion.

Genom en den 25 februari 1938 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 169, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat, här

nedan intaget förslag till förordning om tillägg till förordningen den 10 juni

1932 (nr 200) angående utsträckt tillämpning av vissa bestämmelser i § 13

av ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22) m. m.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en

inom andra kammaren av herr Lindahl m. fl. väckt motion, nr 386, i vilken

föreslagits, att det i propositionen anförda tillägget att »Såsom tillställning,

till vilken allmänheten har tillträde, skall icke anses tillställning, som anordnas

inomhus av politiskt parti eller till dylikt parti ansluten förening, därest

medlemskap i partiet utgör förutsättning för tillträde» må utsträckas att

omfatta samma slag av tillställningar utomhus där förutsättning för effektiv

publikkontroll föreligger.

I fråga om de skäl som ligga till grund för det genom propositionen framlagda

förslaget samt till det i motionen framförda yrkandet får utskottet,

i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen

och motionen.

Gällande bestämmelser.

I § 13 första stycket ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868

föreskrives, bland annat:

Var och en, som vill i stad eller å dess område giva offentlig föreställning,

såsom skådespel, lindansning, konstridning, förevisa djur, konststycke eller

annat dylikt, hålla konsert eller eljest utföra musik, anställa maskerad, bal,

lekstuga eller andra nöjen, hålla allmänt föredrag, som ej är att hänföra till

andaktsövning eller föreläsning vid läroanstalt, hålla allmänt sammanträde

eller göra andra tillställningar av vad beskaffenhet som helst, vilka genom

allmän tidning, anslag eller annorledes kungöras, eller vartill inträdeskort

försäljas eller avgift på ett eller annat sätt från allmänheten fordras, begäres

eller mottages, eller till vilka allmänheten eljest bar tillträde, skall därom göra

anmälan hos polismyndigheten.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 1 avi. Nr 49.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

- Första lagutskottets utlåtande Nr 49.

Enligt andra stycket i samma paragraf skall, då fråga är om bal och vissa

andra tillställningar, polismyndighetens tillstånd avvaktas. Det är förbjudet

att, innan tillstånd meddelats, utlämna inträdeskort, fordra, begära eller

mottaga avgift.

Den som gjort anmälan om tillställning har enligt tredje stycket i paragrafen

att ställa sig till efterrättelse de ordningsföreskrifter, som kunna meddelas

av polismyndigheten.

Underlåter någon vad sålunda stadgats är han förfallen till bötesansvar

(fjärde stycket i § 13).

Jämlikt kungörelse den 10 juni 1932 (nr 198) angående tillämpning för

riket i dess helhet av vissa bestämmelser i ordningsstadgan skall vad i § 13

är stadgat i fråga om, bland annat, bal tillämpas jämväl beträffande dylik

tillställning å ort, varest vad sålunda är stadgat icke redan är gällande.

I förordning den 10 juni 1932 (nr 200) angående utsträckt tillämpning av

vissa bestämmelser i § 13 av ordningsstadgan m. m. har föreskrivits, att

vad i § 13 av ordningsstadgan, i förordningen den 23 oktober 1908 angående

bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, i förordningen

den 26 maj 1916 angående offentliga föreställningar i hypnotism m. m. samt

i förordningen den 30 maj 1919 om rätt för kommun att upptaga särskild

avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar är stadgat angående offentlig

föreställning eller annan sådan tillställning skall äga tillämpning jämväl å

tillställning, till vilken tillträde är beroende av medlemskap i viss förening

eller av inbjudning, därest tillställningen uppenbarligen utgör del av en uteslutande

eller väsentligen för anordnande av dylika tillställningar driven rörelse

eller tillställningen eljest, såsom med avseende å sin omfattning eller de

villkor, varunder tillträde lämnas, är att jämställa med tillställning, till vilken

allmänheten har tillträde.

I den proposition (nr 184/1932), varigenom 1932 års nämnda förordning

framlades för riksdagen, erinrade föredragande departementschefen, statsrådet

Larsson, att de omständigheter, som karakteriserade de slags tillställningar,

varom vore fråga, i regel vore huvudsakligen två, föreliggande antingen

var för sig eller båda tillsammans. Den första av dessa omständigheter utgjordes

av det förhållandet, att tillställningen vore ett led i en uteslutande eller

väsentligen för anordnande av dylika tillställningar driven rörelse, vilket

t. ex. vore fallet med de tillställningar, som anordnades av nattklubbar och

liknande sammanslutningar. Beträffande den andra omständigheten avnyssnämnda

beskaffenhet anfördes:

Denna omständighet utgjordes av det förhållandet, att tillställningar beträffande

den omfattning, i vilken eller beträffande de villkor -r- såsom i

fråga om former för förvärvande av medlemskap eller inbjudning, de rättigheter

medlemskapet medförde o. s. v. — under vilka tillträde till desamma

faktiskt lämnades, eiler annan särskild framträdande omständighet vore att

jämställa med offentliga tillställningar. Detta vore t. ex. fallet nied boxningsuppvisningar

eller andra tävlingar, vilka plägat anordnas under nu ifråga

varande form. Huruvida sist avsedda förutsättning för jämställande av en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 49. J

såsom enskild betecknad tillställning nied offentlig skulle anses uppfylld, berodde

givetvis i sista hand på en diskretionär prövning av domstol, något

som tydligen i detta fall, med alla de övergångsformer som förekomme, icke

med någon formulering kunde undvikas. Att med avseende å de tillställningar,

som hittills företrädesvis tilldragit sig uppmärksamhet i nu förevarande

avseende, såsom t. ex. boxningsuppvisningarna, en prövning vid domstol

enligt här förordade bestämmelser skulle medföra, att dessa föreställningar

bleve underkastade de regler, som gällde för offentliga tillställningar,

torde kunna tagas för givet. Någon anledning till att å andra sidan befara,

att den föreslagna bestämmelsen komme att inkräkta på det normala föreningslivet,

syntes icke föreligga, da den slutliga förutsättningen för tillämpning

av densamma städse vore, att den tillställning, å vilken dess tillämpning

ifrågasattes, skulle vara att med hänsyn till alla inverkande förhållanden

jämställa med tillställning, till vilken allmänheten hade tillträde. Till ledning

för bedömande av denna fråga tjänade iakttagandet av de omständigheter,

som enligt författningsförslaget företrädesvis karakteriserade det

oegentliga slag av föreningsliv, som åsyftades, nämligen att tillställningen uppenbarligen

utgjorde del av en uteslutande eller väsentligen för anordnande

av dylika föreställningar driven rörelse eller att tillträde till densamma lämnades

i den omfattning eller under de villkor, som i författningstexten avsåges.

Men dessa omständigheter vore i och för sig icke ensamt avgörande

för frågan om tillämpligheten av den föreslagna bestämmelsen, därest i allt

fall förstnämnda förutsättning icke tillika förelåge, d. v. s. därest icke tillställningen

i realiteten vore att jämställa med tillställning, till vilken allmänheten

hade tillträde.

Första lagutskottet anslöt sig (uti. nr 41) till alla delar till departementschefens

synpunkter. Utskottet delade således även departementschefens uppfattning,

att någon fara för att den föreslagna bestämmelsen komme att inkräkta

på det normala föreningslivet icke syntes föreligga, då förutsättningen

för dess tillämpning städse vöre, att den ifrågavarande tillställningen med

hänsyn till alla inverkande förhållanden skulle vara att jämställa med ti!>- ställning, till vilken allmänheten hade tillträde.

Riksdagen godkände av utskottet framställt förslag örn bifall till propositionen.

Slutligen må här erinras örn att jämlikt kungörelse den 4 oktober 189o

angående förbud mot skådespels och en del andra offentliga tillställningars

anordnande å vissa helgdagar må å juldagen, långfredagen, påskdagen och

pingstdagen icke offentligen uppföras skådespel, givas offentlig föreställning

i lindansning, konstridning eller annat dylikt eller hållas offentlig maskerad,

bal, lekstuga, s. k. varietétillställning eller andra sådana nöjen.

Propositionen.

I propositionen åberopas ett rättsfall enligt vilket styrelsemedlemmarna i

en socialdemokratisk ungdomsklubb jämlikt 13 § ordningsstadgan fällts till ansvar

för det de paskdagen 193b »anställt bal utan att därtill hava inhämtat

landsfiskalens tillstånd», därvid domstolen uttalat, att vad de tilltalade »i

målet invänt därom, att tillträde till ifrågavarande tillställning stått öppet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 49.

allenast för medlemmar av socialdemokratiska partiet, icke föranleder, att

tillställningen varit att anse annorlunda än som tillställning, till vilken allmänheten

haft tillträde».

Med anledning härav utarbetades inom socialdepartementet en promemoria

jämte utkast till en ny författningsbestämmelse av enahanda innehåll

som den i propositionen framlagda.

Över promemorian hördes Överståthållarämbetet och vissa länsstyrelser.

Yttrandena refereras i propositionen.

Vid anmälan av fragan i statsrådet anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, följande:

»Tvekan synes icke råda därom, att en tillställning, som anordnas av en

facklig organisation och till vilken tillträde är öppet endast för dess medlemmar,

icke kan anses vara att jämställa med tillställning, till vilken allmänheten

har tillträde. Det sagda torde gälla även för det fall, att till organisationen

äro anslutna ett stort antal medlemmar. Vad nu anförts synes

i praxis hava ansetts äga tillämpning även då en mindre förening eller annan

sådan sammanslutning av politisk karaktär anordnat samkväm för sina

egna medlemmar. Att medlems maka eller make och barn jämväl ägt rätt

att därvid närvara synes icke hava föranlett, att tillträde ansetts hava varit

öppet för allmänheten.

I det fall, som behandlats uti det i det föregående refererade rättsfallet,

har tillträde angivits tillkomma socialdemokrater, d. v. s. medlemmar av det

socialdemokratiska partiet. Såväl underrätt som hovrätt har funnit gällande

bestämmelser innebära, att en tillställning, till vilken tillträde varit allenast

på sålunda angivet sätt begränsat, icke kan anses annorlunda än som

tillställning, till vilken allmänheten har tillträde. Gjord ansökning att vinna

prövning av hovrättens utslag i högsta instans har avvisats av högsta

domstolen.

Då den innebörd, som av domstolarna inlagts i gällande bestämmelser,

synes mig icke kunna hava varit avsedd vid bestämmelsernas tillkomst, anser

jag, i motsats till vad i några yttranden anförts, vad sålunda förekommit

utgöra tillräcklig anledning att vidtaga en författningsändring. Härvid bör

uttryckligen fastslås, att såsom tillställning, till vilken allmänheten har tillträde,

icke skall anses en tillställning, som anordnas inomhus av politiskt

parti och till dylikt parti ansluten förening, därest medlemskap i partiet utgör

förutsättning för tillträde. Någon inskränkning häri, på sätt i ett yttrande

föreslagits, torde icke böra stadgas. Då tveksamhet synes kunna råda, huruvida

en tillställning av nyss angivna slag enligt gällande bestämmelser skall

anses som offentlig redan på grund av föreskrifterna i § 13 ordningsstadgan

eller allenast på grund av bestämmelserna i 1932 års förordning, synes det

lämpligt, att det stadgande — som jag på sätt nyss anförts nu föreslår — enligt

vilket dylika tillställningar icke skola anses vara offentliga, erhåller sin

plats i förordningen.

Den i det föregående lämnade framställningen utvisar, att åtskilliga skäl

anförts i de över departementspromemorian avgivna yttrandena mot den före
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande iVr 49.

5

slagna författningsändringen. Det synes mig emellertid som örn fog skulle

finnas för den åsikten, att de farhågor, som kommit till uttryck i berörda yttranden,

äro överdrivna. Skulle, såsom i första hand befarats, försök komma

att göras att kringgå de föreslagna bestämmelserna, böra sådana givetvis

beivras. Ett annat skäl mot nyssnämnda bestämmelser har varit, att den

allmänna ordningen skulle kunna äventyras genom deras införande. I ett

yttrande har också föreslagits, att, örn de ifrågavarande tillställningarna

icke skola anses såsom offentliga, skyldighet dock skall stadgas att anmäla

deras hållande för polismyndighet. En sådan anmälningsplikt torde emellertid

ej vara erforderlig. Skall en tillställning hållas, till vilken anslutningen

kan väntas bliva stor, torde densamma kungöras på sådant sätt, att

polismyndigheten alltid får kännedom därom och kan vidtaga ur ordningssynpunkt

erforderliga mått och steg. I flera yttranden har jämväl betonats,

att några svårigheter ur ordningssynpunkt icke behöva befaras vid ett genomförande

av de föreslagna författningsbestämmelserna. Att, såsom i

några yttranden ifrågasatts, i författningstexten eller eljest, närmare angiva

vad som avses med politiskt parti, anser jag icke erforderligt.

Då de tillställningar, om vilka i de nya författningsbestämmelserna är

fråga, icke skola vara att anse såsom offentliga, skola till följd härav å dem

icke bliva tillämpliga de för offentliga tillställningar gällande stadgandena i

1895 års kungörelse angående förbud mot skådespels och en del andra offentliga

tillställningars anordnande å vissa helgdagar eller i förordningen den 30

maj 1919 (nr 256) om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa

offentliga nöjestillställningar.

Den föreslagna författningsändringen synes böra träda i kraft utan någon

övergångstid.»

Motionen.

I den i anledning av propositionen väckta motionen av herr Lindahl m. fl.

anföres bl. a. följande:

Inom det politiska föreningslivet hälsas säkerligen propositionen med tillfredsställelse,

ty därmed erhålla dessa föreningar en större klarhet i vad som

gäller anordnandet av samkväms- och kamratmöten, vilka möten ha en mycket

stor uppgift att fylla inom våra dagars politiska verksamhet.

Motionärerna få emellertid fästa uppmärksamheten på att dylika möten

(detta gäller alla politiska partier) under sommaren i rätt stor utsträckning

anordnas utomhus, i folkparker eller på andra festplatser. Som av propositionen

synes framgå gäller ifrågavarande tillägg dock endast för tillställning

inomhus, en begränsning som ur många synpunkter knappast kan anses

önskvärd. I den mån som tillställningar av ifrågavarande slag anordnas

på platser som genom kringgärdning ge möjlighet att på tillfredsställande

sätt kontrollera att endast för tillställningen avsedd publik vinner tillträde,

anse vi att det nu föreslagna tillägget måtte gälla även för tillställningar

utomhus.

Till utskottet inkomna framställningar.

Till utskottet lia inkommit framställningar från Hyresgästernas riksförbund

och Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 49.

I framställningen från Hyresgästernas rikförbund anföres följande:

I propositionen föreslås att såsom tillställning, till vilken allmänheten har

tillträde, icke skall anses tillställning, som anordnas inomhus av politiskt

parti eller till dylikt parti ansluten förening, därest medlemskap i partiet

utgör förutsättning för tillträde. Det synes också närmast vara ett rättsfall

angående en utav en politisk förening anordnad tillställning som föranlett

det nya lagförslaget. Emellertid är det uppenbart, att den lagtolkning, som

kommit till uttryck i detta rättsfall, måste få konsekvenser även för andra

organisationer än politiska partier och till sådana anslutna föreningar, särskilt

örn organisationerna äro av riksomfattande art och örn deras sammankomster

och tillställningar äro talrikt besökta. Vi kunna därför icke undgå

att hysa farhågor för att samma rättstillämpning som ägt rum i det i propositionen

åberopade rättsfallet skulle kunna drabba även de möten och tillställningar

som anordnas av till hyresgäströrelsen anslutna organisationer.

Vår rörelse, som omfattar ett 70-tal lokala föreningar på olika orter i landet,

vilka föreningar äro anslutna till Hyresgästernas riksförbund, och sorn

räknar c:a 70,000 medlemmar, anordnar med tämligen regelbundna mellanrum

omfattande konferenser och sammanträden, till vilka inbjudan utfärdas

genom annonser och offentliga tillkännagivanden, men vilka endast äro tillgängliga

för rörelsens medlemmar. Dessa konferenser, vilka hava till syfte

att till instruktion och förströelse sammanföra medlemmar från olika orter

av landet, äro ofta synnerligen talrikt besökta, och detta alltså icke blott av

medlemmar av hyresgästföreningen på platsen utan även av sådana från

andra orter. Att dessa sammankomster helt hava enskild karaktär har hittills

inte varit föremål för tvekan för hyresgäströrelsens ledning, men genom

utgången av det i propositionen refererade åtalet och icke minst genom

innehållet i propositionen själv har saken kommit i ett nytt läge. Örn en

lagändring som den föreslagna genomföres, finnes all anledning antaga att

rättstillämpningen e contrario skall såsom offentliga karakterisera åtskilliga

av andra än politiska partier anordnade tillställningar, vilka dock till sin

karaktär äro enskilda. Hyresgäströrelsen och de lokala hyresgästföreningarna

äro icke anslutna till något politiskt parti; tvärtom framstår såsom

en av rörelsens viktigaste programpunkter dess politiska neutralitet. Det

måste helt naturligt te sig egendomligt för oss att vår rörelse just på grund

av detta förhållande skall vara underkastad andra regler än dem som gälla

för föreningar, anslutna till politiskt parti, i fråga örn tillställningar som

mången gång äro av likartad beskaffenhet.

Vi få därför hemställa att lagutskottet vid behandlingen av denna proposition

söker tillgodose ovannämnda synpunkter, så att alltså icke blott tillställningar,

anordnade av politiska partier eller till sådana anslutna föreningar

omfattas av en lagändring såsom den föreslagna, utan även av andra

organisationer anordnade sammankomster, därest medlemskap i organisationen

utgör förutsättning för tillträde.

Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling anser det i hög grad

önskvärt och välgrundat, att det undantag, som i propositionen gjordes för

politiskt parti och dess lokalavdelning, måtte utsträckas till att erhålla en

vidare tillämpning. De skäl, som talade för det i propositionen föreslagna

undantaget, hade lika stor örn inte större bärkraft i fråga om nykterhetsrörelsens

möten och fester. Detsamma kunde helt visst med fog göras gällande

även beträffande många andra organisationers tillställningar. Representantförsamlingen

ifrågasatte, om icke hela det lagrum, som det föreslagna

tillägget avsåge, borde underkastas en grundligare revision, som san
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 49.

nolikt skulle utvisa, att icke ett undantagsstadgande utan i stället ett mera

generellt eller fullständigt upphävande vore den rätta vägen härvidlag.

Utskottets yttrande.

Utskottet vill till en början framhålla att utskottet funnit sig icke böra

ingå på ett bedömande av det uti propositionen återgivna rättsfallet och därför

ansett detsamma icke böra tagas till utgångspunkt för en författningsändring

å området i vidare mån än andra för utskottet kända rättsfall som

belysa de ifrågavarande författningarnas tillämpning.

Enligt det framlagda författningsförslaget skall såsom tillställning, till vilken

allmänheten har tillträde, icke anses tillställning som anordnas inomhus

av politiskt parti eller till dylikt parti ansluten förening, därest medlemskap

i partiet utgör förutsättning för tillträde. Ett dylikt stadgande

skulle tydligen omfatta även en del tillställningar vilkas egenskap av enskilda

hittills icke från något håll ifrågasatts, t. ex. i propositionen avsedda

tillställningar av politiskt parti för dess egna medlemmar. Å andra sidan

lämnar föreskriften icke någon anvisning om bedömandet av åtskilliga fall

som ligga å i stort sett alldeles samma plan som de i propositionen avsedda.

En tillställning, anordnad utomhus av en politisk sammanslutning och i

övrigt under de i författningsförslaget angivna förhållandena, kan för närvarande,

beroende på de närmare omständigheterna, vara att betrakta såsom

enskild. Detsamma gäller beträffande tillställningar som anordnas — inomeller

utomhus — av sådana föreningar, samfund eller sällskap, som äro av

opolitisk natur, exempelvis nykterhetssällskap, bildningsförbund och kooperativa

sammanslutningar. Skulle en författning av den i propositionen föreslagna

begränsade lydelsen utfärdas, synes fara värt att myndigheterna

motsättningsvis skulle sluta därhän att samtliga nu nämnda tillställningar,

alltså även de som hittills obestritt varit att anse såsom enskilda, vore att

betrakta såsom offentliga. I varje fall torde en sådan lagstiftning genom

sin alltför snäva räckvidd åstadkomma en icke önskvärd förskjutning i

myndigheternas uppfattning angående dessa tillställningars karaktär. En

sådan tankegång synes ligga till grund för det i motionen II: 386 framförda

yrkandet, att det ifrågasatta tillägget måtte utsträckas att gälla icke

endast inomhustillställningar av ifrågavarande politiska beskaffenhet utan

även motsvarande slag av utomhustillställningar, där förutsättning för effektiv

publikkontroll föreligger. Farhågor i nyssberörda hänseenden hava

också framförts i de till utskottet inkomna skrivelserna från Hyresgästernas

riksförbund och Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling.

Örn den ifrågasatta författningen sålunda i nämnda avseenden icke synes

vara tillräckligt omfattande, lärer den i ett annat avseende gå för långt. Sålunda

torde de föreslagna nya bestämmelsernas placering såsom ett tillägg

till 1932 års förordning örn utsträckt tillämpning av g 13 ordningsstadgan

för rikets städer m. m. och deras kategoriska avfattning bl. a. komma att

medföra, att även vissa tillställningar, vilkas offentliga natur nämnda för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 49.

ordning just avsett att fastslå och vilka icke heller åsyftats med propositionen,

skulle kunna, därest de i något fall anordnades av en politisk sammanslutning,

komma att betraktas som enskilda.

Med det ovan anförda har utskottet icke avsett att ställa sig avvisande

mot önskemålet om ett tillrättaläggande av hithörande ordningsregler och

därmed sammanhängande bestämmelser. Tvärtom finner utskottet ett sådant

tillrättaläggande i hög grad av behovet påkallat. De ifrågavarande

föreskrifterna äro nämligen icke endast språkligt sett föråldrade utan även

vad innehållet beträffar i hög grad oklara, varjämte bestämmelserna i systematiskt

avseende äro uppställda och behandlade på ett sådant sätt att det inbördes

sammanhanget ter sig synnerligen svåröverskådligt. Vidare vill utskottet

som en påtaglig brist framhålla, att oaktat 1932 års förordning, såsom

ock vid dess tillkomst från olika håll underströks, icke är avsedd alt

beröra den lojalt utövade normala föreningsverksamheten, författningstexten

icke utesluter en misstolkning i denna riktning.

Vissa av de erinringar och önskemål utskottet ovan framställt kunna beaktas

genom omedelbara författningsändringar; andra behöva en utredning

som utskottet icke ser sig i stånd att verkställa och varom framställning därför

synes böra göras hos Kungl. Maj:t.

Enligt utskottets tanke böra till en början de nya bestämmelserna anknytas

till § 13 ordningsstadgan i stället för till 1932 års förordning. Bestämmelsen

örn tillställning anordnad av politiskt parti bör utgå, likaså begränsningen

till inomhustillställningar. Bestämmelsen om förening ansluten till politiskt

parti bör generaliseras att avse förening ansluten till viss organisation, och

den bör avse sådana fall då jämväl medlemmar i andra till organisationen

anslutna föreningar äga tillträde. I stället för en förklaring, att vissa tillställningar

icke äro att anse såsom offentliga, bör författningstexten innehålla,

att viss angiven omständighet — tillträde för vissa utomstående — ej

föranleder att tillställningen skall anses såsom offentlig, detta därför att

tillställningen tydligen kan böra anses såsom offentlig av annan orsak.

I propositionen har påpekats att enligt praxis den omständigheten, att

vid vissa av en förening anordnade tillställningar föreningsmedlems maka

och barn ägt rätt att närvara, icke föranlett att tillträde ansetts hava varit öppet

för allmänheten. Häri göres ej någon ändring genom den av utskottet ifrågasatta

bestämmelsen. Icke heller utsäges däri något örn det fall då en förening

till en tillställning inbjuder annan förening som ej hör till samma organisation.

Här föreligger emellertid icke samma risk som i ovan berörda

tall för att man skulle anse sig motsättningsvis kunna sluta till att sådan tillställning

skulle vara att betrakta som offentlig. Då den föreslagna nya bestämmelsen

sålunda icke är uttömmande, bör den endast betraktas som ett

provisorium i avbidan på den mera omfattande omarbetning av hithörande

bestämmelser varom utskottet anser begäran böra framställas i skrivelse till

Kungl. Maj:t.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 49.

Under hänvisning till vad sålunda anförts och då det torde ankomma å

Kungl. Majit att utfärda den av utskottet föreslagna bestämmelsen, får utskottet

hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att riksdagen icke ansett

sig böra antaga det genom förevarande proposition framlagda

författningsförslaget, måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,

att Kungl. Majit ville utfärda en kungörelse av i huvudsak

följande innehåll:

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Förslag

till

Förordning

om tillägg till förordningen.den 10

juni 1932 (nr 200) angående utsträckt

tillämpning av vissa bestämmelser

i 8 13 av ordningsstadgan

för rikets städer den 21 mars 1868

(nr 22) m. m.

Härigenom förordnas, att till förordningen

den 10 juni 1932 angående

utsträckt tillämpning av vissa bestämmelser

i § 13 av ordningsstadgan för

rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22)

m. m. skall göras ett tillägg av följande

lydelse:

Såsom tillställning, till vilken allmänheten

har tillträde, skall icke anses

tillställning, som anordnas inomhus

av politiskt parti eller til! dylikt

parti ansluten förening, därest medlemskap

i partiet utgör förutsättning

för tillträde.

(Utskottets förslag:)

Förslag

till

Kungörelse

örn tillägg till § 13 av ordningsstadgan

för rikets städer den 24

mars 1868 (nr 22).

Härigenom förordnas, att tili § 13

av ordningsstadgan för rikets städer

den 24 mars 1868 (nr 22)1 skall göras

ett tillägg av följande lydelse:

Anordnas tillställning av en till viss

organisation ansluten förening, skall

den omständigheten, att utom föreningens

egna medlemmar jämväl

medlemmar i andra till organisationen

anslutna föreningar äga tilUräde,

icke föranleda, att tillställningen skall

vara att anse såsom sådan till vilken

allmänheten har tillträde.

Denna förordning träder i kraft dagen

efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift från trycket

utkommit i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse, se S. F. S. 1913: 381.

Bihang lill riksdagens protokoll 1938.

Denna kungörelse träder i kraft dagen

efter den, då kungörelsen enligt

därå meddelad uppgift från trycket

utkommit i Svensk författningssamling.

9 sami. 1 avd. Nr 49. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 49.

B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Majit ville låta systematiskt sammanföra och i erforderlig

mån jämväl omarbeta de i ordningsstädgan för rikets

städer och därmed sammanhängande författningar ingående

bestämmelserna rörande offentliga tillställningar, allt

under beaktande av kravet att dessa bestämmelser erhålla en

sådan avfattning att den lojala föreningsverksamheten icke

därigenom äventyras eller försvåras;

C) att motionen II: 386 måtte anses besvarad genom utskottets

hemställan under A) och B).

Stockholm den 20 maj 1938.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling lia närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Wagnsson, Ewerlöf, Eskhult, Karl .4. Karlsson,

Emil Andersson, Karl Johan Olsson och Roos;

från andra kammaren: herrar Bergquist, Lindquist och Hedlund i Östersund, fru Ostlund

samt herrar Olsson i Mellerud, Johansson i Krogstorp, Werner i Höjen och Gezelius

Reservation

av herrar Ewerlöf, Emil Andersson, Johansson i Krogstorp och Gezelius,

vilka ansett att utskottet bort inskränka sig till att hemställa örn avslag å

propositionen och som en följd därav jämväl å motionen.

Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

382127

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:364 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om tillägg till förordningen den 10 juni 1932 a1 i texten