Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling.

1938-02-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1938:11, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

A mira lagutskottets utlåtande Nr 11.

1

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 15 februari 1938 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna

till lagen den 18 april 1935

med vissa bestämmelser om arbetsförmedling.

Genom en den 14 januari 1938 dagtecknad proposition, nr 42, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet förda protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av fjärde stycket i övergångsbestämmelserna

till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med

vissa bestämmelser om arbetsförmedling.

Härigenom förordnas, att fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till

lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling skall

erhålla följande ändrade lydelse:

Enskild person eller annan, som vid lagens ikraftträdande i behörig ordning

bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte, må av socialstyrelsen erhålla

tillstånd att fortsätta verksamheten till och med den 31 december 1939. För

tiden därefter äger styrelsen bevilja förlängning av tillstånd som nu sagts,

dock för högst ett år i sänder och icke längre än till den 1 januari 1950

samt allenast beträffande yrkesgrupper som Konungen bestämt. Innan sådan

förlängning av socialstyrelsen beviljas, skall åt arbetsgivar- och arbetarorganisationer

inom den eller de yrkesgrupper förmedlingen avser beredas tillfälle

att yttra sig. Det ankommer på styrelsen att bestämma skälig ersättning

för förmedling, varom i detta stycke är fråga. I övrigt skola lagens

bestämmelser i tillämpliga delar gälla å densamma, dock i vad angår 2 §

tredje stycket allenast för tid efter den 31 december 1939.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 11.

3U6 38

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

I fråga om de skäl, som ligga till grund för propositionen, får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas Ilar nedan, hänvisa till propositionen.

Enligt det å den internationella arbetsorganisationens konferens i Genéve

år 1933 antagna förslaget till konvention angående argif''ts/crdrande arbetsförmedling

sbyråer skola inom tre år från konventionens ikraftträdande för

vederbörande medlemsstat avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med

vinstsyfte vara avskaffade och må under denna tid nya sådana byråer icke

upprättas. Dock må under ytterligare högst tio år i undantagsfall och under

särskilda förutsättningar en redan befintlig avgiftskrävande byrå med vinstsyfte

kunna erhålla tillstånd att fortsätta sin verksamhet, men äger byrån

icke under denna tid skaffa anställning åt arbetare utomlands eller därifrån

rekrytera arbetare, med mindre tillståndet berättigar därtill och verksamheten

bedrives enligt en mellan länderna ifråga träffad överenskommelse. Avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer utan vinstsyfte skola enligt konventionsförslaget

innehava tillstånd av vederbörande myndighet men må icke skaffa

anställning åt arbetare utomlands eller därifrån rekrytera arbetare, med

mindre tillståndet berättigar därtill och verksamheten bedrives enligt en mellan

länderna ifråga träffad överenskommelse. Yad slutligen angår den avgiftsfria

arbetsförmedlingen lägger konventionen intet hinder i vägen för utövare

av sådan verksamhet att sträcka densamma utom det egna landets gränser.

Sverige har ratificerat denna konvention, vilken för Sveriges del trätt i

kraft den 1 januari 1937.

Enligt 2 § i lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförförmedling,

vilken lag trätt i kraft den 1 januari 1936, må sådan förmedling

icke bedrivas i förvärvssyfte (första stycket). Yill någon eljest mot ersättning

bedriva arbetsförmedling, skall tillstånd sökas hos socialstyrelsen (andra

stycket). Avser verksamheten förmedling av anställning utom riket eller av

anställning här i riket åt utlänning, som vistas utom riket, må tillstånd beviljas

allenast för de fall och på de villkor Konungen efter överenskommelse

med främmande stat bestämmer (tredje stycket).

Avgiftsfri arbetsförmedling däremot må, även örn verksamheten utsträckes

till utlandet, bedrivas utan särskilt tillstånd.

Enligt fjärde stycket i lagens övergångsbestämmelser kan den, som vid

lagens ikraftträdande i behörig ordning bedrivit arbetsförmedling i förvärvssyfte,

av socialstyrelsen erhålla tillstånd att fortsätta verksamheten till

och med den 31 december 1939. Dylikt tillstånd må sedermera under

vissa förutsättningar förlängas, dock högst till utgången av år 1949. Det

ankommer på socialstyrelsen att bestämma skälig ersättning förförmedling,

som sålunda må kunna i förvärvssyfte bedrivas efter lagens ikraftträdande.

I övrigt skola lagens bestämmelser i tillämpliga delar gälla å sådan förmedling.

Härav lärer följa, såsom i propositionen framhållits, att örn verksamheten

avser förmedling av anställning utom riket eller av anställning här i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

3

riket åt utlänning, som vistas utom riket, tillstånd att efter lagens ikraftträdande

fortsätta verksamheten må beviljas allenast för de fall och på de

villkor Konungen efter Överenskommelse med främmande stat bestämmer.

I propositionen har föreslagits, att till sista punkten i fjärde stycket av

övergångsbestämmelserna skall fogas texten »dock i vad angår 2 § tredje

stycket allenast för tid efter den 31 december 1939*. Denna lagändring innebär,

att det i 2 § tredje stycket uppställda förbehållet, att tillstånd till verk.

samhet, avseende förmedling av anställning utom riket eller av anställning

här i riket åt utlänning som vistas utom riket, endast får meddelas för de

fall och på de villkor Konungen efter överenskommelser med främmande

stat bestämmer, sättes ur kraft såvitt gäller tiden intill 1940 års ingång.

Den medgivna lindringen avser all vid lagens ikraftträdande i behörig

ordning bedriva arbetsförmedling av ovan angiven art i förvärvssyfte.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har örn den föreslagna

lagändringen anfört bland annat:

Vad socialstyrelsen i detta ärende anfört synes giva vid handen, att

arbetsförmedling för musiker och sceniska artister samt liknande yrkesutövare

knappast kan tänkas bliva på ett för de anställningssökande tillfredsställande

sätt bedriven annorledes än i förvärvssyfte. Ar detta riktigt,

borde således den svenska lagen, vari arbetsförmedling i förvärvssyfte förbjudes,

undergå sådan ändring, att densamma icke längre bleve tillämplig å

förmedling för nyss angivna yrkesutövare. Frågan härom lärer emellertid

icke kunna upptagas till behandling så länge vårt land är bundet av 1933

års konvention och denna bibehåller sitt nuvarande tillämpningsområde.

Däremot torde för denna förmedling böra tillvaratagas alla de möjligheter,

som konventionen bereder den i vinstsyfte bedrivna förmedlingen att under

en viss övergångstid få fortsätta verksamheten. Härutinnan är, såsom socialstyrelsen

framhållit, den svenska lagen i ett visst hänseende strängare än som

enligt konventionen är erforderligt. Vårt lands bundenhet av konventionen

nödvändiggör nämligen icke, att stadgandet rörande överenskommelse med

främmande stat för möjlighet att meddela tillstånd till avgiftskrävande förmedling

av anställning utom riket eller av anställning här i riket åt utlänning som

vistas utom riket skall — såsom likväl är fallet — äga tillämpning även ifråga

örn den intill utgången av år 1939 i förvärvssyfte bedrivna förmedlingen. Då

vidare den omständigheten, att konventionen hittills vunnit anslutning blott

från ett fåtal stater, kan befaras medföra svårigheter för vårt land att i önskvärd

utsträckning träffa överenskommelser rörande den internationella arbetsförmedlingen,

vill jag därför förorda ett utnyttjande av den möjlighet till

lindring av vår lagstiftning på området, som konventionen sålunda bereder.

Den nu ifrågasatta lindringen har närmast varit avsedd att gälla förmedling

av anställning åt musiker, sceniska artister och dylika yrkesutövare.

I den mån medgivandet av en motsvarande lindring även för andra förmedlingsgrenar

möjligen kunde få betydelse, torde emellertid några olägenheter

därav icke behöva befaras.

"Vid granskning av nu föreliggande lagförslag har utskottet icke funnit

anledning till erinran mot detsamma och får därför hemställa,

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 15 februari 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm, Hagman, Heiding, Knut

Petersson*, Sten och Ekströmer;

från andra kammaren: herrar Hage*, Olovson*, Pettersson i Hällbacken*, Hallagård*,

Thorell och Hansson i Örebro*, fröken Andersson samt herr Barnekow.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1938. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:58 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av ett den 5 november 1937 mellan Sverige och Siam avslutat vänskaps-, han a1 i texten