Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om genomförande av fyrtio timmars arbetsvecka för industriarbetare m. fl.

1938-02-25 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1938:14, Utlåtande i anledning av väckt motion om genomförande av fyrtio timmars arbetsvecka för industriarbetare m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1938 kl. 10 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om genomförande av fyrtio

timmars arbetsvecka för industriarbetare m. fl.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 206,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Brädefors m. fl. yrkat, att

riksdagen måtte i princip uttala sin anslutning till artikel 1 i det av internationella

arbetskonferensen år 1935 antagna förslaget till konvention angående

arbetstidens förkortning till fyrtio timmar i veckan samt att riksdagen måtte

i skrivelse till regeringen hemställa örn förslag till nästa års riksdag angående

sådan förändring av arbetstidslagen, att »fyrtio timmars arbetsvecka får laglig

kraft». .

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionen.

Artikel 1 i nämnda konventionsförslag har följande lydelse:

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förklarar sig gilla:

a) principen om fyrtiotimmarsveckan, tillämpad på sådant sätt, att den

icke medför sänkning av arbetarnas levnadsnivå;

b) vidtagande eller främjande av åtgärder, som kunna anses ägnade att

leda till detta mål;

och förbinder sig att, i enlighet med detaljföreskrifter, som må kunna meddelas

i särskilda konventioner, vilka ratificeras av medlemmen, tillämpa

nämnda princip på olika slag av sysselsättning.

Förslaget innebär en principkonvention, som icke i och för sig kan omsättas

i lagstiftning. Det är avsett att utgöra ram för en serie av specialkonventioner

för olika slag av sysselsättning, i vilka konventioner den allmänna

principen om 40 timmars arbetsvecka skall i detalj genomföras under hänsynstagande

till de särskilda förhållandena på varje arbetsområde.

I ingressen till konventionsförslaget anföres som motivering till detsamma,

att arbetslösheten tagit sådan utsträckning och erhållit sådan varaktighet, att

det för närvarande i världen finnes många miljoner arbetare, utsatta för

elände och umbäranden, för vilket tillstånd de icke själva bära ansvaret och

varifrån de rättvisligen kunna göra anspråk att bliva befriade, att det är önskvärt,

att arbetarna såvitt möjligt beredas tillfälle få del av de förmåner, som

härflyta ur den snabba tekniska utveckling, som kännetecknar den moderna

industrien, samt att det, i enlighet med resolutioner, som antagits av internationella

arbetskonferensen vid dess adertonde och nittonde sammanträden,

är oundgängligt att göra en ansträngning för att i möjligaste mån förkorta

arbetstiden inom alla slag av sysselsättning.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 14—15.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

Enligt uppgift i Sociala meddelanden 1938 nr 1 (sid. 24—25) har konventionsförslaget

intill början av innevarande år icke ratificerats av någon stat.

Förslag om ratifikation föreligger i Frankrike, Kuba och Spanien.

Gällande lag om arbetstidens begränsning, som bygger på principen om 8

timmars arbetsdag och 48 timmars arbetsvecka, är utfärdad den 16 maj

1930.

Det å den internationella arbetsorganisationens konferens i Washington år

1919 antagna förslaget till konvention angående begränsning av arbetstiden i

industriella företag till 48 timmar i veckan har icke ratificerats av Sverige. Intill

1938 års början har det ratificerats av 18 stater. Villkorlig ratifikation

har ägt rum i 4 stater. Förslag om ratifikation föreligger i 2 stater.

Vid 1931, 1932, 1933, 1934, 1935 och 1936 års riksdagar väcktes i motioner

förslag om förkortning av arbetstiden (motionerna 11:287 år 1931, 11:60 år

1932, II: 79 och II: 252 år 1933, II: 286 år 1934, II: 337 år 1935 samt II: 17 år

1936). På hemställan av andra lagutskottet (utlåtanden 16/1931, 35/1932, 35/

1933, 53/1934, 16/1935 och 20/1936) beslöt riksdagen, att motionerna icke

skulle föranleda till någon åtgärd.

Genom propositionen nr 15 till 1936 års riksdag anhöll Kungl. Majit örn

riksdagens yttrande angående de av internationella arbetsorganisationens

konferens år 1935 fattade besluten, bland dem förslaget till konvention angående

arbetstidens förkortning till fyrtio timmar i veckan. Med hänvisning

till konventionens karaktär av principuttalande och under erinran, att framtida

praktiska statsåtgärder till förverkligande av fyrtiotimmarsveckan krävde

särskild prövning och särskilda beslut av de svenska statsmakterna, förordade

föredragande departementschefen, statsrådet Möller, att den föreliggande

principkonventionen ratificerades av Sverige.

Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande nr 19 rörande nämnda konventionsförslag

bl. a. följande:

Mellan 1919 års konvention om 8-timmars arbetsdag och 48-timmars arbetsvecka

samt 1935 års konventionsförslag föreligger en väsentlig skillnad

därutinnan, att i det senare men icke i den förra uttalas, att konventionen

skall tillämpas på sådant sätt, att den icke medför sänkning av arbetarnas levnadsnivå.

---— —

Utskottet håller för sin del före, att den stat, som ansluter sig till en principkonvention,

därigenom — örn än icke formellt — uttalar en avsikt att eftersträva,

att konventionens principer skola komma till praktisk tillämpning inom

det egna landet.

Ratificeringen av en konvention om 40-timmars arbetsvecka skulle enligt

utskottets mening knappast stå i överensstämmelse med den omständigheten,

att vårt land ännu icke ansett sig kunna ratificera konventionen om 48-timmars

arbetsvecka. Ett godkännande av konventionen örn 40-timmars arbetsvecka

skulle även på ett annat område medföra en alltför stor motsats mellan

teori och praktik. Vid förberedelserna till förslag örn lag rörande arbetstiden

för dem, som ha sysselsättning inom jordbruk och trädgårdsskötsel,

har nämligen ifrågasatts en reglering efter helt andra linjer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

3

Utredning om de följder i ekonomiskt avseende, som skulle uppkomma

för olika slag av rörelse, därest 40-timmars arbetsvecka infördes i vårt näringsliv,

föreligger icke. Ej heller har utretts i vad mån man har att räkna

med, att avsikten att bereda arbetstillfällen för ett större antal efter införande

av 40-timmars arbetsvecka skulle motverkas därav, att arbetarna under

sin fritid åtoge sig arbete inom ett annat yrke än det för dem huvudsakliga.

Med hänsyn till vad ovan anförts finner sig utskottet böra föreslå riksdagen

att uttala, att riksdagen för sin del anser, att ratifikation av föreliggande

konventionsförslag icke bör äga rum.

Reservation anfördes av herr Linder m. fl., vilka hemställde, att riksdagen

måtte för sin del ansluta sig till departementschefens uppfattning, att ifrågavarande

förslag borde ratificeras.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Genom propositionen nr 56 till 1937 års riksdag anhöll Kungl. Majit örn

riksdagens yttrande rörande bl. a. ett vid internationella arbetsorganisationens

konferens år 1936 antaget förslag till konvention angående förkortning

av arbetstiden vid offentliga arbeten. Konventionen ingick i den serie av specialkonventioner

för olika industrier, vilka inom ramen av ovannämnda principkonvention

skola i detalj giva bestämmelser om arbetstidens förkortning

inom särskilda industrier under hänsynstagande till de speciella förhållandena

på respektive arbetsområden. På hemställan av andra lagutskottet (utlåtande

nr 14) anslöt sig riksdagen till föredragande departementschefens uppfattning,

att förslaget icke för det dåvarande borde ratificeras.

Även vid innevarande års riksdag har Kungl. Maj :t (propositionen nr 45)

hemställt om riksdagens yttrande beträffande ett i nyssnämnda serie ingående

konventionsförslag. Det åsyftade förslaget avser förkortning av arbetstiden

inom textilindustrien till i genomsnitt 40 timmar i veckan. Utskottet

har i sitt denna dag avgivna utlåtande nr 15 hemställt, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t meddela, att riksdagen för sin del ansluter sig till

föredragande departementschefens uppfattning, att förslaget icke för närvarande

bör ratificeras.

Riksdagen har även i vissa andra fall tagit ställning till frågan om förkortning

av arbetstiden inom vissa näringsgrenar. Genom propositioner har riksdagens

yttrande inhämtats rörande förslag till konventioner angående regleringav

arbetstiden för affärs- och kontorsanställda (propositionen nr 32/1931)

samt i kolgruvor (nr 18/1932 och 15/1936), buteljglasbruk (nr 15/1936) och

automatiska fönsterglasbruk (nr 35/1936). I propositionen nr 35/1936 framlades

även förslag till lag örn arbetstiden vid automatisk tillverkning av fönsterglas

m. m. Beträffande förslagen till konventioner rörande arbetstiden i

kolgruvor har riksdagen på hemställan av andra lagutskottet (utlåtanden nr

6/1932 och 19/1936) i princip uttalat sig för ratifikation av desamma. Förslagen

örn ratifikation av konventionen rörande arbetstiden i automatiska

fönsterglasbruk och örn antagande av den därmed sammanhängande lagen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

Utskottet.

hava avstyrkts av andra lagutskottet (utlåtande nr 29/1936) och avvisats

av riksdagen. I fråga om övriga nyssnämnda konventionsförslag har riksdagen

i likhet med andra lagutskottet (utlåtanden nr 15/1931 och 19/1936)

funnit ratifikation icke för det dåvarande böra äga rum.

Här må även erinras, att internationella arbetsbyråns styrelse på given anledning

å dagordningen för internationella arbetsorganisationens konferenssammanträde

innevarande år uppfört frågan örn utsträckande av arbetstidens

förkortning till alla slag av ekonomisk verksamhet, som icke täckas av

redan antagna konventioner (internationella arbetsbyråns »Offidal Bulletin»

vol. XXII nr 4 sid. 175).

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår uttalade 1936 års riksdag

som sin mening, att ratifikation av förslaget till principkonvention

angående arbetstidens förkortning till fyrtio timmar i veckan icke borde äga

rum. En stark minoritet förordade dock ratifikation med framhållande av

bland annat, att starka sociala skäl talade för kravet på en ny internationell

aktion i frågan örn arbetstidens reglering. Emellertid har konventionsförslaget

intill 1938 års början icke av någon stat ratificerats. Vid det sammanträde,

som innevarande år skall hållas av internationella arbetsorganisationens

konferens, kommer spörsmålet om ett generellt genomförande av

en arbetstidsförkortning ånyo att dryftas. I frågans nuvarande läge torde

skäl icke föreligga för riksdagen att göra något uttalande rörande nyssnämnda

konventionsförslag. Utskottet finner ej heller anledning tillstyrka

någon framställning till Kungl. Majit beträffande ändring av lagen örn arbetstidens

begränsning i den av motionärerna angivna riktningen.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 februari 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Hagman*, P. Sandström, Knut Petersson,

Västberg, Wistrand och John Gustavson;

från andra kammaren: herrar Hage, Pettersson i Hällbacken, Hallagård*, Sandström

i Härnösand, Hermansson och Thorell, fröken Hesselgren samt herr Holm*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.