Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande av 3 a § i lagen den 28 maj 1920 örn medling i arbetstvister.
1938-02-01 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1938:2, Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande av 3 a § i lagen den 28 maj 1920 örn medling i arbetstvister.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 2.
5
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 1 februari 1938 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om upphävande
av 3 a § i lagen den 28 maj 1920 örn medling i
arbetstvister.
I en. inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 106,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Brädefors m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte besluta upphäva »lagen örn varsel i arbetskonflikter».
(Härmed avses 3 a § i lagen örn medling i arbetstvister.)
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
3a § i lagen den 28 maj 1920 örn medling i arbetstvister är av följande
lydelse:
Innan arbetsinställelse vidtages skall, därest giltigt hinder icke möter,
underrättelse örn åtgärden lämnas motsidan ävensom förlikningsmannen eller,
om tvisten berör flera förlikningsmäns verksamhetsområden, en av förlikningsmännen
sist å sjunde dagen före den dag, då åtgärden skall taga. sin
början. Finnas å motsidan oorganiserade arbetare, må underrättelsen, i vad
den avser nämnda arbetare, ske genom allmänt synliga anslag å arbetsplatsen.
Underrättelsen skall innehålla redogörelse för anledningen till åtgärden.
Förseelse mot bestämmelserna i första stycket straffes med böter, högst
300 kronor. Åtal för förseelsen anhängiggöres vid allmän domstol och utföres
av allmän åklagare. Ådömda böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till deras
gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.
Vid 1935 års riksdag framlades i proposition nr 32 förslag till lag angående
tillägg till lagen om medling i arbetstvister, överensstämmande med ovan
återgivna 3 a §.
I propositionen, vari lämnas en utförlig redogörelse för lagförslagets förhistoria,
till vilken utskottet får hänvisa, erinras bland annat, att den s. k.
trettonmannakommissionen i 6 § av sitt förslag till lag angående vissa
ekonomiska stridsåtgärder (se betänkande statens offentliga utredningar
1934:16) upptagit en bestämmelse örn viss underrättelseplikt för förening,
som vill vidtaga massåtgärd. Enligt detta stadgande skulle skriftlig underrättelse
örn åtgärden lämnas, bortsett från visst fall, minst en vecka i förväg.
I kommissionens specialmotivering framhålles, bland annat, att underrättelseplikten
ofta kunde anses fullgjord genom vad som förekommit under
förhandlingar. Hade exempelvis vid förhandlingar örn upprättande av
Utskottet.
6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 2.
kollektivavtal den ena parten framlagt ett ultimatum av innehåll, att stridsåtgärd
komme att vidtagas en vecka därefter, örn uppgörelse dessförinnan
icke kommit till stånd, måste naturligen underrättelseplikten anses fullgjord.
I yttranden över kommissionens förslag anmärkte landsorganisationen och
socialstyrelsen, bland annat, att det i vissa fall vore förenat med svårigheter
att fullgöra underrättelseplikten eller iakttaga varseltiden. Sålunda erinrade
socialstyrelsen beträffande varseltidens längd, att fall kunde inträffa, då
arbetet vore av så kort varaktighet, att tid ej funnes för så långt varsel som
en vecka. Föreskriften örn varseltid borde därför enligt styrelsens mening
erhålla en avfattning, som tilläte förkortad varseltid, därest angriparen kunde
visa, att omständigheterna ej medgivit iakttagande av den vanliga tiden av en
vecka. Med hänsyn till vad sålunda i yttrandena anförts örn svårigheten att i
vissa fall fullgöra underrättelseplikt eller iakttaga varseltid stadgades i ovannämnda
lagförslag till 1935 års riksdag, som i väsentliga hänseenden skiljer
sig från kommissionens förslag, undantag för det fall, att giltigt hinder
förelåge.
Andra lagutskottet, som behandlade jmopositionen, hemställde i sitt utlåtande
nr 30, att lagförslaget måtte antagas med ändring allenast i fråga örn
dagen för lagens ikraftträdande. Andra lagutskottet yttrade bland annat:
Emot den utformning, som i förevarande proposition givits bestämmelserna
örn varseltid, har utskottet ingen erinran att framställa. Det torde vara klart,
att stadgandet icke avser det fall, då arbetsnedläggelsen består i en vägran
från arbetarnas sida att tillhandahålla sin arbetskraft, därför att arbetsgivaren
gjort sig skyldig till ett avtalsbrott, t. ex. underlåtit att utbetala arbetarnas
löner. Ej heller åsyftas med stadgandet sympatiåtgärd som icke består i
arbetsinställelse utan allenast i vägran att taga befattning med varor, vilka
äro avsedda för eller härröra från rörelse som drives av part i primärkonflikten.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Vid 1936 och 1937 års riksdagar framfördes i motioner (II: 152 år 1936 och
II: 258 och II: 345 år 1937) samma yrkande som i nu förevarande motion.
Vid båda dessa riksdagar blevo motionerna efter hemställan av andra lagutskottet
(utlåtanden nr 58/1936 och 4/1937) avslagna.
Utskottet finner skäl icke föreligga, som kunna föranleda utskottet att tillstyrka,
att den år 1935 beslutade bestämmelsen örn varsel vid arbetsinställelser
upphäves.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 1 februari 1938.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 2.
7
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Linder, Hagman*, P. Sand
ström,
Västberg, Wistrand, John Gustavson och Elon Andersson;
från andra kammaren: herrar Österström, Hage, Olovson, Pettersson
i Hällbacken, Molander, Sandström i Härnösand, Thorell och Nyblom*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.