Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående /tyresia g stiftning en. Andra lagutskottet Ilar till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 216 i första kammaren av herr Lindhagen och nr 199 i andra kammaren av herr Hagberg i Luleå m. fl.

1938-03-03 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1938:20, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående /tyresia g stiftning en. Andra lagutskottet Ilar till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 216 i första kammaren av herr Lindhagen och nr 199 i andra kammaren av herr Hagberg i Luleå m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1938 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående

/tyresia g stiftning en.

Andra lagutskottet Ilar till behandling i ett sammanhang förehaft två inom

riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 216 i första

kammaren av herr Lindhagen och nr 199 i andra kammaren av herr Hagberg

i Luleå m. fl.

I motionen I: 216 har hemställts om riksdagens förord hos Kungl. Maj:t för

1) att den svenska hyreslagstiftningen, som står under revision, inriktas

på att i möjligaste mån tillföra hyresgästen ett eget hems fördelar; samt

2) att denna lagstiftning tillika göres till föremål för överensstämmande

nordisk lagstiftning.

I motionen II: 199 föreslås, att riksdagen principiellt uttalar sig för dels

en lagstiftning till skydd för medborgarna mot oskälig hyresstegring, dels att

en sådan lagstiftning jämväl måtte reglera nu gällande oskäliga hyror, samt

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla örn skyndsamt förslag

till lag örn bestämmelser mot oskälig hyresstegring.

I fråga örn de skäl, som anförts till stöd för berörda yrkanden, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Huvudstadgandena för den rättsliga regleringen av avtalsförhållandet mellan

hyresvärd och hyresgäst återfinnas i 3 kapitlet lagen den 14 juni 1907 om

nyttjanderätt till fast egendom samt i lagen den 10 mars 1923 med vissa bestämmelser

rörande hyra.

Efter den jämförelsevis ingående prövning, som ägnades åt hyreslagstiftningen

vid tillkomsten av sistnämnda lag under 1923 års riksdag, hava olika

fi ägor på detta område därefter motionsvägen bragts under diskussion vid

upprepade tillfällen.

Redogörelse för huvuddragen av vad i sådant hänseende förekommit under

tiden till och med 1935 års riksdag har lämnats i utskottets utlåtanden nr 33

vid 1934 års riksdag samt nr 45 vid 1936 års riksdag. Till nämnda två utlåtanden

anhåller utskottet att få hänvisa.

Vid 1936 års riksdag hemställde herr Ström m. fl. i en motion, II: 11, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa, att Kungl. Maji mätte

låta utreda frågan om sammanförande av nu gällande bestämmelser, som

reglera förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst — hithörande delar av

Bihang till riksdagens protokoll 1038. 0 sami. 2 avd. Nr 20. 4M 3S

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

1907 års lag om nyttjanderätt till fast egendom samt lagen av den 10 mars

1923 med vissa bestämmelser rörande hyra m. m. — i en modern hyreseg, som

utformats med hänsynstagande till nutida förhållanden på detta område —

såsom genom bankkapitalet förändrad fastighetsförvaltning, hyresgästernas

och hyresvärdarnas organisering m. fl. — i en social och humanitär anda efter

ungefärligen de grundsatser, som i motionen anförts.

Andra lagutskottet, som behandlade motionen i sitt ovan omnämnda utlåtande

nr 45, erinrade bland annat örn lagberedningens arbete med revision av

jordabalken. Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla, att Kungl. Majit ville taga under övervägande lämpligheten av

att, utan att avvakta slutförandet av arbetet med revisionen av övriga lagbestämmelser,

avsedda att ingå i den nya jordabalken, företaga arbetet med

den omarbetning av hyreslagstiftningen, som vore erforderlig för att göra densamma

färdig att infogas i den tillämnade nya lagboken, därvid särskilt borde

undersökas i vad mån bestämmelserna i 3 kapitlet 10 och 12 §§ nyttjanderättslagen

borde givas tvingande natur.

Herr Lindhagen avgav särskilt yttrande till utskottets utlåtande, vari han

bland annat framhöll hemmets betydelse och önskvärdheten av en skandinavisk

hyreslagstiftning. Yttrandet utmynnade i en anhållan, att riksdagen ville hos

Kungl. Maj:t hemställa örn övervägande av en revision av hyreslagstiftningen

i syfte att bereda hyresgäst större trygghet och hemtrevnad än med nuvarande

lagstiftning tillförsäkrats honom.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande och avlät därefter skrivelse nr 332

till Kungl. Majit i ämnet.

Efter bemyndigande av Kungl. Majit den 13 november 1936 tillkallade

chefen för justitiedepartementet den 23 i nämnda månad fem sakkunniga för

att biträda med verkställande av utredning rörande en reformerad hyreslagstiftning.

De sakkunniga äro ledamöterna av riksdagens andra kammare borgmästaren

Th. Bergquist, tillika ordförande, direktören N. Y. Sandström och

ombudsmannen J. A. Hermansson samt sekreteraren i Sveriges fastighetsägareförbund,

advokaten S. Ahlmark samt ledamoten av styrelsen för Hyresgästernas

riksförbund, hovrättsassessorn S. O. Larsson.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet före bemyndigandet att tillkalla

sakkunniga yttrade chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,

efter en kortare historisk redogörelse rörande hyreslagstiftningen m. m., bland

annat:

Under detta utredningsarbete bör till allsidig prövning upptagas frågan, i

vilken omfattning de gällande bestämmelserna på hyresrättens område behöva

undergå omarbetning i syfte att — utan åsidosättande av hyresvärdarnas

berättigade intressen — bereda större trygghet och trevnad för hyresgästerna

samt främja fred på hyresmarknaden.

I fråga örn tryggandet av hyresgästernas ställning bör utredas, huruvida

det är möjligt att i större utsträckning göra stadgandena tvingande. Härvid

bör, såsom riksdagen i sin förut omförmälda skrivelse nr 332 framhållit, särskilt

undersökas, huruvida detta kan gälla de bestämmelser som reglera fall,

då lägenheten befinner sig i skadat skick. Även i övrigt böra de utvägar skär
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

skådas, vilka kunna leda till att uthyrd lägenhet är av tillfredsställande beskaffenhet.

Yäl har ett betydelsefullt steg i denna riktning tagits genom de

innevarande år företagna ändringarna i hälsovårdsstadgan. Därmed lärer det

avsedda syftet dock icke vara tillräckligt tillgodosett. Behovet av nya bestämmelser

jämväl på hyreslagstiftningens område torde sålunda böra prövas. I

detta sammanhang bör ock undersökas i vad mån önskvärdheten att hindra

förekomsten av ohyra i bostadslägenheter och att skydda hyresgäst för

störande buller från närboende kan betinga ändringar i gällande bestämmelser.

En förutsättning för skapande av en verklig hemkänsla är att hyresgästens

besittningsrätt till den av honom förhyrda lägenheten tryggas. Det är också

på denna grund som förslag framkommit att tillerkänna hyresgäst optionseller

prioritetsrätt till den av honom förut förhyrda lägenheten. Det bör ankomma

på utredningsmännen att till förutsättningslöst övervägande upptaga

frågan örn beredande av ökade möjligheter för hyresgäst att kvarbo i lägenheten.

Utredas bör vidare frågan angående ändrade bestämmelser örn fardagar,

för vilket ändamål utredningsmännen böra samråda med 1934 års byggnadsindustrisakkunniga.

Det kan med hänsyn till tidigare erfarenhet sättas i fråga, huruvida oskäliga

hyrespriser i någon större utsträckning kunna förekommas genom straffbestämmelser

mot hyresocker. I den mån en sådan utväg för lösning av förevarande

spörsmål befinnes framkomlig bör den emellertid av de sakkunniga upptagas

till skärskådande. Undersökas bör även, huruvida gällande regler örn förmånsrätt

för hyresfordran äro i behov av ändring.

Såsom vid utredningen örn reformering av lagsökningsprocessen förutsatts

bör även prövas frågan örn en inskränkning av lagsökningsförfarandets tillämpning

å hyresfordringar, detta närmast för att hyresgäst i större utsträckning

än hittills må kunna göra motfordringar gällande.

Vad slutligen angår de åtgärder, som från statsmakternas sida kunna vidtagas

för att skapa fred på hyresmarknaden, ha såsom tidigare antytts härutinnan

olika möjligheter anvisats. Hithörande spörsmål böra under utredningen

upptagas till allsidig prövning. Härvid bör naturligen beaktas det

läge som uppkommit genom kollektivitetens ökade betydelse även på förevarande

område, i det att omfattande sammanslutningar bildats och verka

för att tillvarataga parternas intressen.

Enligt uppgift i berättelsen till årets riksdag om vad i rikets styrelse sig

tilldragit beräknas uppdraget bliva slutfört under första halvåret 1938.

I anledning av de i motionen I : 216 lämnade uppgifterna örn den nordiska

hyreslagstiftningen torde böra nämnas, att i Danmark den 23 mars 1937 utfärdats

en »Lov örn leje» samt att i Norge en kommitté den 4 december 1937

framlagt ett förslag till »huslejelov».

Hyreslagstiftningen har under sommaren 1937 varit överläggningsämne

å sjuttonde nordiska juristmötet i Helsingfors.

I en U23psats i Svensk Juristtidning för år 1937 (sid. 518—521) har ordföranden

i utredningen rörande en reformerad hyreslagstiftning, borgmästaren

Bergquist, redogjort för förhandlingarna å juriststämman i Helsingfors samt

framlagt vissa synpunkter på frågan om en reviderad hyreslagstiftning. Författaren

har därvid framhållit, bland annat, att ett direkt samarbete mellan

de nordiska länderna på hyreslagstiftningens område skulle hava varit av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

Utskottet.

stort värde. Fastän ett dylikt samarbete av skilda orsaker icke kunnat komma

till stånd i den sedvanliga ordningen, vore det dock av största betydelse, att

arbetet på en hyreslagstiftning nästan samtidigt upptagits i tre av de

skandinaviska länderna. De i mycket lika erfarenheterna av tidigare förhållanden

vore i och för sig ägnade att leda fram till likartade regler och det

vore ej minst för vårt land gagnrikt att få taga del av de synpunkter, som

i Danmark och Norge varit avgörande vid ställningstagandet till de många

problem, som på detta område krävde sin lösning.

För upplysning rörande förhållandena på bostads- och hyresmarknaden

får utskottet hänvisa till dels Statistisk Årsbok för 1937, vari å sid. 230—234

lämnas vissa uppgifter örn hyresförhållandena i vissa städer och stadsliknande

samhällen hyresåret 1933/34 samt åren 1912—1915 och 1928/29, bostadsstandarden

i vissa städer och stadsliknande samhällen hyresåren 1933/34

och 1934/35 samt åren 1912—1915, 1920/21 och 1924/25 ävensom bostadsförhållandena

inom 100 landskommuner med övervägande jordbruksbefolkning år

1936, dels Sociala meddelanden för år 1937, däri å sid. 756—760 lämnas en

redogörelse för läget å bostadsmarknaden i rikets städer vid oktoberflyttningen

1937, dels ock till den av Stockholms stads statistiska kontor utgivna

»Statistisk månadsskrift» för år 1937, i vars häften för november och december

lämnas vissa uppgifter örn bostadshyrorna i Stockholm vid årsskiftet

1937/38.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen pågår för närvarande en

utredning rörande en reformerad hyreslagstiftning, varunder till allsidig prövning

skall upptagas frågan, i vilken omfattning de gällande bestämmelserna på

hyresrättens område behöva undergå omarbetning i syfte bland annat att bereda

större trygghet och trevnad för hyresgästerna. I direktiven framhålles såsom

en förutsättning för skapande av en verklig hemkänsla, att hyresgästens besittningsrätt

till den av honom förhyrda lägenheten tryggas. Enligt direktiven

böra de sakkunniga vidare bland annat till skärskådande upptaga frågan,

huruvida oskäliga hyrespriser kunna förekommas genom straffbestämmelser

mot hyresocker.

Då sålunda den i motionen I: 216 berörda frågan örn åtgärder för att inrikta

hyreslagstiftningen på att i möjligaste mån tillföra hyresgäst ett eget

hems fördelar ävensom de i motionen II: 199 behandlade spörsmålen antingen

direkt omfattas av den pågående utredningen eller i varje fall stå i sådant

samband med denna, att de sakkunnigas betänkande bör avvaktas, innan riksdagen

tager ställning till dessa frågor, anser utskottet skäl saknas för riksdagen

att för närvarande i dessa ämnen göra någon framställning till Kungl.

Majit.

Yad därefter angår den i motionen I: 216 gjorda framställningen rörande

en nordisk hyreslagstiftning vill utskottet erinra därom, att under föregående

år i Danmark utfärdats en hyreslag samt att i Norge en kommitté framlagt

ett betänkande med förslag till hyreslagstiftning. Utskottet förutsätter, att

den svenska hyresutredningen beaktar erfarenheterna i våra grannländer samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20. 5

att dessa erfarenheter jämväl därefter vid den fortsatta beredningen av frågan

om en svensk hyreslagstiftning komma att uppmärksammas. Utskottet, som

icke förbiser värdet av en enhetlig nordisk lagstiftning på olika rättsområden,

har i det läge, i vilket frågan om en svensk hyreslagstiftning för närvarande

befinner sig, icke funnit skäl föreligga för riksdagen att hos Kungl. Maj:t

hemställa om åtgärder med syfte att göra hyresrätten till föremål för en i

görligaste mån överensstämmande rättslig reglering i de nordiska länderna.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att motionen II: 199 icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd;

2) att motionen I: 216, i vad den avser frågan örn att inrikta

den svenska hyreslagstiftningen på att i möjligaste man tillföra

hyresgäst ett eget hems fördelar, icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd; samt

3) att motionen I: 216, i vad den avser frågan örn att göra

hyreslagstiftningen till föremål för överensstämmande nordisk

lagstiftning, icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 mars 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Hagman, P. Sandström*,

Knut Petersson, Västberg, Lindhagen* och Holstenson;

från andra kammaren: herrar Österström*, Hage, Olovson, Hallagård,

Molander, Sandström i Härnösand och Thorell* samt fru Johansson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Lindhagen, som anfört:

Enligt min uppfattning och erfarenhet bör såsom måtto över all offentlig

verksamhet och den enskilda för övrigt likaså sättas: individen, hemmet,

landet och mänskligheten.

Hemmet är således en grundpelare i denna fyrväppling av de högsta realiteterna.

I världshistoriens förnämligaste politiska och allmängiltiga program,

utfärdat från mittens rike för nära tretusen år sedan, heter det också följd
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

riktigt i första anslaget: »De gamle började med att rätt styra staten, för att

kunna rätt styra staten lagade de först, att god ordning härskade i deras

familjer.»

Hemmet är ju även enligt nutida inställning individens borg. Det måste

då vara eget på något sätt. Den nutida egnahemsrörelsen söker fullfölja

denna konstitutiva uppgift. I det industrialiserade samhället ha emellertid

familjerna fortfarande fått söka sig bostad i hyreshus. En sådan hemsökare

har av folkhumorn kallats hyresgäst. D. v. s. han är bara en gäst i sitt hem.

Då nu hyreshusen visst icke äro i avtagande utan växa till i utsträckning

och i storstäderna även i höjd, måste det så mycket mer bli ett samhällsintresse

att bereda de otaliga hyresgästerna en växande rimlig hemtrevnad

även i hyreshusen genom kontroll över deras tillkomst och utnyttjande. Särdeles

viktigt är då den svenska hyreslagstiftningens inriktning på att i möjlig

och rimlig mån tillföra hyresgästen ett eget hems fördelar. I motionen, av

vilken riksdagens flesta ledamöter väl såsom i allmänhet är fallet med

motioner ej hinna att ens i avgörandet taga någon närmare del, tillåter jag

mig därför ur motiveringen återgiva följande erinringar örn de förnämligaste

önskemålen.

Människans rättsordning är till för individen. Yarje individ har ett medfött

behov att dana omkring sig ett eget samfund. Detta kallas hemmet.

Särskilt i städer är hemmet allt annat än eget. Hemmet är prisgivet som

en handelsvara. Tryggheten kommer icke. Individen är omstuvad till en

hyresgäst. Det s. k. hemmet upplåtes på ett år i sänder. Uppsägning och

hyresförhöjningar sväva över det. Hemtrevnaden är måttlig inom standardiserade

hyreskaserner med allt trängre lägenheter. Bland denna hemlösa befolkning

byter exempelvis i Stockholm årligen var fjärde människa bostad

med bekymmer och omkostnader.

Den första omtanken vid bedömandet av hyresfrågan är således att oavlåtligt

minska antalet hyresgäster genom anskaffande av egnahem helst isolerade.

En annan utväg är uppförandet av kooperativa bostadslägenheter. Av allmänt

bygge av hyreshus kan ock förväntas någon större trygghet än i spekulationsbyggen.

Yad härefter angår den positiva hyreslagstiftningen, går det första kravet

ut på att skapa något av ett hems fördelar genom att lagvägen tillförsäkra

hyresgästen redan från början en avsevärd besittningstid och därefter erhålla

optionsrätt till ny upplåtelse likaledes för en avsevärd tid. Då bostaden befinner

sig i ett hyreshus, bör hyresgästen dock kunna i lagen förbehållas rätt

att för dödsfall eller annan trängande omständighet ensidigt uppsäga lägenheten

tidigare.

Till dessa förutsättningar för beredande av någon hemtrevnad i hyreshus

bör följdriktigt i lag föreskrivas, att hyreshus skola uppföras så, att hyresgästen

icke störes av grannar genom högtalare, grammofoner, pianon, danstillställningar,

barnskrik, snarkningar m. m. dylikt. Ett hem har nog med

sina egna ljud.

En angelägenhet är också utrymmet, luftkubiken med andra ord, vilket är

viktigare än bekvämligheterna i stort sett. Lägenheter örn ett ram och kök

för familjer borde icke få förekomma och sådan uthyrning ej få tillåtas utan

dispens. Reparationer stora och små skola verkställas vid behov av husvärden,

där de ej vållats av hyresgästen genom vårdslöshet.

All sådan hänsyn som ovan sägs bör regleras genom tvingande bestämmelser,

som ej kunna hävas i hyreskontraktet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

Gällande svensk lagstiftning anvisar hyresgästen att genom stämning till

domstol göra sina erinringar gällande mot åsidosättande av lagarna från husägarens

sida. Därmed bliva dessa bestämmelser i regel värdelösa. Det blir

en besvärlig och dyrbar omgång med oviss utgång. Samma tunga vilar på

husägaren. Denne är emellertid merendels den ekonomiskt starkare parten

och han har till sitt förfogande särskilda rättsmedel genom lagsökning, kvarstad

och vräkning. Till bådas omistliga fördel bör ett förenklat förfarande

införas.

Utskottet erinrar nu, att 1936 års sakkunnigas betänkande för en reformerad

hyreslagstiftning borde först avvaktas, då av det även kunde förväntas övervägande

i motionens syfte. På grund av parlamentariska erfarenheter tror

jag knappast att i vår epok ett sådant övervägande kommer att ske i den omfattning

motionen ifrågasatt. Men genom utskottets uttalande blir jag i tillfälle

att, med riksdagshandlingarnas överlämnande petitionsvis till Kungl.

Maj:t, kunna hos de »sakkunniga» eller efteråt hos regeringen påminna örn

alla de i motionen påkallade åtgärderna.

*

Yad angår motionens yrkande, att på anförda skäl, vilka här åberopas, göra

hyreslagstiftningen till föremål för väsentligen överensstämmande nordisk

lagstiftning i möjligaste mån, så får väl anses, att utskottet — trots sitt

erkännande nu i det justerade betänkandet av värdet utav en enhetlig nordisk

lagstiftning på olika rättsområden — avstyrkt och för sin del omöjliggjort

sådan omtanke i det föreliggande fallet, trots att såsom i motionen skildrats

läget, såvitt jag förstår, uppfordrar till en sådan framsyn.

Inom utskottet anfördes av en bland 1936 års »sakkunnige», att de hunnit

så långt med sitt betänkande, att i det stadiet ej kunde förordas något uppskov

med uppdragets fullföljande, vilket ju kan vara riktigt men ej hindrar

hänsyn till önskemålet mer eller mindre vid efterföljande beredningar. »Sakkunnige»

hade för övrigt även tagit del av annan skandinavisk lagstiftning i

ämnet. Av andra ledamöter framfördes betänkligheter mot att inblanda även

Finland i samförståndet, erinrades att de påkallade föreskrifterna i byggnadssättet

skulle fördyra hyran för mindre bemedlade och ifrågasattes att en sådan

ren social lagstiftning som hyreslagstiftningen, bakom vilken rörde sig en

böljegång av stridiga intressen och meningar, knappast lämpade sig till försök

i skandinavisk samverkan.

För min del framhölls: att en gemensam lagstiftning icke uteslöt och hitintill

ej heller uteslutit, att i vissa punkter de skilda ländernas lagstiftningar

gingo sin egen väg; att överkomligheter för mindre bemedlade att få bo någorlunda

ostörda av grannar väl kunde ekonomiskt organiseras likaväl som det

anses gå för sig att anskaffa billigare bostäder åt barnrika familjer; att just

ett gemensamt framträdande med riktlinjer för att göra även ett hyreshem

människovärdigt vore en förnämlig uppgift för nordiskt lagstiftningsarbete

till ländernas eget gagn och stolt förebild i bemödanden för rättens universalitet;

samt att samarbete med ett färre antal länder även vore önskligt, om det

stöter på omöjligheter för alla.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

I dessa tider låter ock den allmänna föresatsen höra av sig att göra något

stort av nordiskt samförstånd på skilda områden. Den svenska riksdagens

tillämnade avståndstagande i det föreliggande ämnet skänker dylik samverkan

icke någon synnerlig medvind. Kanske det förhåller sig på det sättet, att

nämnda skönmålning i vår nedsjunkna tid mera är ett maktlöst sken, ett

fladder på ytan, som kommer i alla grundläggande samförståndsfrågor att

rinna ut i ökensanden. Åren 1900 och 1909, som i motionen åberopats som

förebilder, var nog det nordiska samarbetet mera förankrat i folkens hjärtan.

Det lyckades mig därför, att de båda åren vinna riksdagens och särskilt

andra kammarens stöd för skandinaviskt samarbete till en samfälld revision

av de tre ländernas gamla civillagar beträffande handels-, giftermåls- och

ärvdabalkarna, vilket lett till flera lyckliga resultat. Detta trots obenägenhet

hos svenska regeringens experter i ärendet. Det är minst lika viktigt på jordabalkarnas

områden, där hyreslagstiftningens medverkan till främjande av

hembildningen nu erbjuder ett liknande, pockande tillfälle, som ej bör helt

försummas. Men vi veta ju, att folkrepresentationens handlag är ett annat

år 1938 än vid tiderna för sekelskiftet. Detta i ali synnerhet beträffande den

sociala jordfrågans lagvägar, som sedan 1924 är vorden styvbarnet hos regeringens

experter. Vid sekelskiftet åter var i andra kammaren så gott som

oberoende av partibildningar »tummen på det administrativa godtycket» ett

av andra kammarpolitikens mäktigaste pulsslag.

Hur som helst, vid omröstningen i andra lagutskottet reste sig enligt protokollet

två ledamöter, lyhörda för de drunknande ropen örn nordisk samverkan,

till förmån för frestandet av nordiskt samförstånd även inom jordabalkens

krävande områden. Två ledamöter avhöllo sig från omröstningen.

Det hemställes:

att riksdagen ville, beträffande utskottets hemställan under

punkt 3), bifalla motionens yrkande att även hyreslagstiftningen,

såsom en utbruten del av de gamla nordiska jordabalkarna, försöksvis

göres till föremål för, så vitt möjligt, överensstämmande

lagstiftning i tillämpliga delar för Norden eller åtminstone för

vissa av Nordens länder.

Stockholm 1938. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.