Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov

1938-03-11 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1938:21, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1938 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående skyldighet för kommuner

och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens

behov (rekvisitionslag), lag om skyldighet i vissa fall

att i fredstid tillhandahålla förnödenheter m. m. för

krigsmaktens behov och lag örn förfogande över viss

egendom för krigsmaktens behov (militär förfogandelag).

Genom en den 19 november 1937 dagtecknad proposition, nr 3, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade,

här nedan införda förslag till lag angående skyldighet för kommuner och

enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov (rekvisitionslag),

lag örn skyldighet i vissa fall att i fredstid tillhandahålla förnödenheter m. m.

för krigsmaktens behov samt lag örn förfogande över viss egendom för krigsmaktens

behov (militär förfogandelag).

Beträffande de skäl, som ligga till grund för de genom propositionen

framlagda förslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

De genom propositionen framlagda lagförslagen grunda sig i huvudsak på

förslag, som utarbetats av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap

med biträde av en jämlikt Kungl. Majits uppdrag särskilt tillkallad sakkunnig

och under samverkan med sakkunniga, som utsetts av cheferna för

generalstaben, marinstaben och flygvapnet. I skrivelse den 2 november

1934, med vilken förslaget överlämnats, har rikskommissionen uttalat, att

lagstiftningen örn rätt för staten att under krig och andra utomordentliga

förhållanden tvångsvis förfoga över enskild egendom måste syfta till att tillgodose

två till arten ganska skilda ändamål. Dels gällde det att utrusta de

statliga organen med befogenheter att under tider av svåra ekonomiska rubbningar

kunna genomföra en sådan reglering av produktion, omsättning och

konsumtion, som krävdes i den allmänna folkförsörjningens intresse. Dels

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 21. 073 38 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

gällde det att skapa sådana rättsliga instrument, som möjliggjorde de militära

behovens täckande på ändamålsenligaste sätt under krig eller vid fara

för krigiska förvecklingar. Förstnämnda ändamål borde uppnås genom en

allmän förfogandelag efter mönstret av de under världskriget här gällande

provisoriska lagarna jämte därtill anslutande specialförfattningar. Det syntes

vara tillräckligt, att nu åsyftade författningar förelåge utarbetade för att, örn

förhållandena det påkallade, framläggas till antagande och utfärdande. För

planläggningen av den militära behovstäckningen krävdes däremot, att klarhet

funnes redan under fredstid angående rättsgrundvalen för krigstidsliushållningen.

klär fordrades alltså en permanent lagstiftning, som i förväg klart

utstakade gränserna för de i och för krigföringen behövliga tvångsförfogandena.

De tre nu framlagda lagförslagen hänföra sig samtliga, såsom framgår

av deras rubriker, uteslutande till reglerandet av den militära behovstäckningen.

Behovet av lagbestämmelser, som reglera de för tillgodoseende av de

militära behoven under krig erforderliga tvångsförfarandena, har längesedan

erkänts. Härpå syfta de i § 74 regeringsformen intagna föreskrifterna angående

militära rekvisitioner. I nämnda grundlagsbud stadgas, att från den

dag, då enligt beslut av Konungen i statsrådet och efter utfärdande av riksdagskallelse

rikets krigsmakt eller någon del därav ställes på krigsfot för upprätthållande

av rikets neutralitet eller för avvärjande av ett befarat eller börjat

angrepp, Konungen äger att i den ordning, på det sätt och på de villkor samt

med den skyldighet för staten till ersättning, som bestämmas i särskild av

Konungen och riksdagen samfällt stiftad lag, låta av kommuner eller enskilda

utfordra förnödenheter och tjänstbarheter, som må vara att i orten tillgå och

som erfordras för fyllande av sådana krigsmaktens oundgängliga behov, vilka

icke på annat sätt kunna med tillräcklig skyndsamhet tillgodoses.

Med stöd härav hava utfärdats tre nu gällande lagar, nämligen lagen den

24 maj 1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner

för krigsmaktens behov (den s. k. rekvisitionslagen), lagen den 9

april 1926 angående anskaffande av fartyg för krigsmaktens ställande på krigsfot

(fartygsuttagningslagen) samt lagen den 27 april 1934 örn anskaffning av

hästar och fordon för krigsmaktens ställande på krigsfot (häst- och fordonsanskaf

fningslagen).

Rekvisitionslagen reglerar rätten för militära myndigheter att efter mobilisering

tvångsvis taga i anspråk förnödenheter och tjänstbarheter av i lagen särskilt

angivna slag. Den grundläggande föreskriften örn tiden för rekvisitionsrättens

inträde ansluter sig till § 74 regeringsformen.

Häst- och fordonsanskaffningslagen samt fartygsuttagningslagen medgiva

rätt att — likaledes efter mobilisering — taga i anspråk de hästar, fordon och

fartyg, som erfordras för krigsmaktens mobiliseringsbehov, samt reglera tilllika

systemet för de under fredstid behövliga förberedelserna för nämnda behovs

tillgodoseende.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

Till samtliga dessa lagar hava tillämpningsförfattningar utfärdats.

Beträffande innehållet i gällande bestämmelser i övrigt, påtalade brister

i dessa, de föreliggande lagförslagens huvudgrunder samt innehållet i de

över förslagen avgivna yttrandena i allmänhet får utskottet hänvisa till den

redogörelse, som lämnats å sid. IG—22 i propositionen.

Tillförordnade chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Levinson, har i

propositionen (sid. 22 — 24) under hänvisning till nyssnämnda nu gällande

lagar, anfört bland annat följande:

Samtliga dessa lagar hava utfärdats med stöd av § 74 regeringsformen och

karakteriseras följaktligen därav, att de genom dem reglerade tvångsförfarandena

kunna äga rum först efter det krigsmakten ställts på krigsfot, d. v. s.

mobiliserats.

I vad avser krigsmaktens förseende med mobiliseringsbehovet av hästar,

fordon och fartyg, som regleras genom de två sistnämnda lagarna, synes

någon olägenhet därigenom icke vara att befara. Däremot synes stå klart,

att rekvisitionslagen icke kan, utan kompletterande lagbestämmelser, utgöra

tillräcklig rättslig grundval för de övriga tvångsförfoganden, som med hänsyn

till nutida förhållanden kunna påfordras. Såsom rikskommissionen anfört

synes det oundgängligen nödvändigt, att redan före mobilisering vissa förnödenheter

och tjänstbarheter, som av en eller annan anledning icke kunna

anskaffas på frivillighetens väg, kunna för krigsmaktens räkning tvångsvis

utkrävas, dag erinrar i detta sammanhang örn värnpliktslagens bestämmelser,

enligt vilka värnpliktiga utan mobilisering kunna inkallas till tjänstgöring,

då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver. Det inkallade manskapet

kan för bevakningsändamål eller dylikt sändas utanför de vanliga förläggningsorterna,

och det kräves då självfallet i lika hög grad som vid mobilisering

möjlighet att vid behov tvångsvis kunna anskaffa kvarter och annat,

som erfordras för tjänstens fullgörande. Härtill kommer, att det för utrustnings-

och första ersättningsbehovens fyllande är nödvändigt, att omfattande

upphandlingar äga rum omedelbart före eller i samband med mobilisering.

Även om dessa upphandlingar, i den mån de måste ske före mobilisering,

måhända kunna ordnas genom frivilliga köp eller avtal, vilket det nuvarande

systemet förutsätter, måste det dock framstå såsom nödvändigt att i fall av

behov hava tillgång till en lag, varigenom upphandlingarna kunna tvångsvis

genomföras. Med hänsyn till de erfarenheter, som vunnos under världskriget,

och icke minst med tanke på flygvapnets utveckling under senare år måste det

vidare anses såsom en allvarlig brist i nu gällande bestämmelser, att möjlighet

saknas att redan på ett tidigt stadium kunna beslagtaga sådana för försvarsändamål

viktiga tillgångar, varpå brist kan förväntas uppstå, såsom brännoljor,

bensin och dylikt.

Yad sålunda anförts synes ådagalägga, att en komplettering av gällande

lagbestämmelser i förevarande hänseenden är av behovet påkallad. Do förslag,

som av rikskommissionen i sådant syfte framlagts, hava icke mött någon

erinran i huvudsak från de hörda myndigheternas sida. Förslagens huvudprinciper

synas vara väl ägnade att ligga till grund för en lagstiftning i ärendet.

Sålunda torde den nu gällande rekvisitionslagen allenast böra undergå

en i huvudsak formell omarbetning. Den föreslagna lagen örn skyldighet

i vissa fall att i fredstid tillhandahålla förnödenheter m. m. för

krigsmaktens behov måste anses utgöra ett nödvändigt komplement till

rekvisitionslagen. Då enligt förslaget full ersättning alltid skall lämnas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

Utskottet.

för vad som enligt lagen kan utkrävas, synas några mera vägande betänkligheter

mot förslaget i princip knappast kunna anföras. Detsamma lärer få

anses gälla även i fråga örn den föreslagna militära förfogandelagen. Även

bortsett från att en sådan lag till skillnad från rekvisitionslagen kan träda i

tillämpning redan före en mobilisering, torde det ur flera synpunkter vara

lämpligast, att de omfattande upphandlingar, som erfordras för de stora förutsebara

behoven, ske centralt genom beslut av Kungl. Majit och icke genom

ett större antal sidoordnade militära myndigheter, vilka icke alltid kunna hava

den överblick över varumarknaden, som dräves i en sådan situation. Det

måste även för civilbefolkningen anses såsom en fördel, att behovet av rekvisitioner

genom militära myndigheter inskränkes icke bara till omfattningen

utan även till vissa begränsade områden, vilket otvivelaktigt kommer att

bliva fallet, därest en militär förfogandelag finnes tillgänglig. På grund härav

torde de betänkligheter, som man eljest måhända kunde hysa mot att antaga

en permanent militär förfogandelag, böra vika. Härvidlag bör ock bemärkas,

att de två sistnämnda lagarnas bestämmelser icke skola träda i tillämpning

annat än efter Kungl. Majits förordnande, vilket endast skall kunna givas

under särskilda i lagarna angivna betingelser.

Här må även erinras, att Kungl. Majit genom proposition, nr 4, till innevarande

års riksdag framlagt förslag till lag örn förfoganderätt för luftskyddets

behov. Nämnda proposition jämte en i anledning därav väckt motion hava

behandlats i utskottets denna dag avgivna utlåtande nr 22.

Såsom av den här ovan lämnade redogörelsen framgår gälla för närvarande

tre lagar, med stöd av vilka krigsmaktens behov av förnödenheter och tjänstbarheter

tvångsvis kan utkrävas, nämligen rekvisitionslagen, fartygsuttagningslagen

samt häst- och fordonsanskaffningslagen. De genom dessa lagar

reglerade förfarandena kunna komma till användning först efter det krigsmakten

mobiliserats. Gällande bestämmelser synas därför icke utgöra tillräcklig

rättslig grundval för de tvångsförfoganden, som kunna bliva nödvändiga

i samband med ett krig under moderna förhållanden. De nu föreliggande

förslagen till lag örn skyldighet i vissa fall att i fredstid tillhandahålla förnödenheter

m. m. för krigsmaktens behov och militär förfogandelag syfta till

att fylla bristen på stadganden, som kunna säkerställa förnödenhetsanskaffningen

och utkrävandet av tjänstbarheter redan på ett tidigare stadium. Det

ligger i sakens natur, att de åtgärder, till vilka bemyndigande skulle lämnas

genom dessa båda lagar, må förekomma endast under särskilda i lagarna

angivna betingelser. Genom ifrågavarande proposition har vidare framlagts

förslag till ny rekvisitionslag. Detta förslag utgör resultatet av en huvudsakligen

formell omarbetning av den nu gällande lagen i ämnet.

De förhållanden, under vilka de föreslagna lagarna äro avsedda att tilllämpas,

äro enligt utskottets mening av den utomordentliga art, att de kräva

tillgång till säregna hjälpmedel. Örn syftet med lagstiftningen på förevarande

område skall kunna vinnas, torde det icke kunna undvikas, att den kommer

att delvis vila på andra grundsatser än de för normala fall gällande.

De framlagda förslagen äro enligt utskottets mening i stort sett ägnade att

läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Yid granskningen av desamma har

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21. 5

utskottet bemärkt, att förslaget till lag om skyldighet i vissa fall att i fredstid

tillhandahålla förnödenheter m. m. för krigsmaktens behov icke innehåller

någon motsvarighet till den i förslaget till rekvisitionslag gjorda uppräkningen

av de förnödenheter, som må utfordras. Då vissa skäl kunna anföras

till stöd för en sådan olikhet, bland annat den omständigheten, att full ersättning

alltid skall utgå för förfogande enligt förstnämnda lag men icke alltid

för rekvisition enligt den senare lagen, och det torde få förutsättas, att tilllämpningen

av båda lagarna kommer att ske med samma försiktighet, har

utskottet icke funnit anledning till erinran i nämnda hänseende.

Utskottet, som icke har något att erinra beträffande de särskilda bestämmelserna

i förslagen till rekvisitionslag och lag örn skyldighet i vissa fall

att i fredstid tillhandahålla förnödenheter m. m. för krigsmaktens behov,

övergår härefter till att under de olika paragraferna verkställa detaljgranskning

av förslaget till militär förfoganclelag. I den mån de särskilda bestämmelserna

icke i det följande beröras, hava de av utskottet lämnats utan

erinran.

9§-

I andra stycket i förevarande paragraf stadgas, att om beslag häves eller

eljest upphör att gälla utan att förnödenheten avstås till kronan och förnödenheten

lidit skada till följd av beslaget, kronan skall gälda ersättning

för skadan. Detta stycke överensstämmer med 9 § andra stycket i 1918 års

förfoganderättslag.

Industriförbundet har i sitt yttrande framhållit, att i detta fall ersättning

borde utgå även för den direkta förlust i övrigt, som kunde hava tillfogats

förnödenhetens ägare genom beslaget, såsom prisfall, ränteförlust m. m.

Föredragande departementschefen har i propositionen (sid. 37) erinrat, att

föreskrift örn att vara kunde tagas i beslag för behov, som omförmäldes i

kristidens förfoganderättslagar, första gången''infördes i 1916 års förfoganderättslag,

varjämte föreskrevs, att ersättning skulle lämnas — utom för nödig

kostnad för varans uppläggning, förvaring och vård under beslagstiden —

jämväl, örn beslaget hävdes eller eljest upphörde att gälla, för skada, som

till följd av beslaget kunde hava uppkommit å varan. Bestämmelser av likartat

innehåll upptogos jämväl i de därefter under kristiden antagna förfoganderättslagarna.

Någon anledning att nu utvidga stadgandets innehåll

syntes icke föreligga.

Ej heller enligt utskottets mening föreligger anledning att giva ifrågavarande

stadgande ett mera vidsträckt innehåll än motsvarande bestämmelser

i de åren 1916, 1917 och 1918 antagna förfoganderättslagarna. Givetvis står

'' det ägare av en beslagtagen förnödenhet fritt att hos statsmakterna anhålla

om ersättning av statsmedel utöver vad som kan medgivas enligt förevarande

paragraf. Utskottet anser sig emellertid icke böra i förevarande sammanhang

taga ställning till frågan, huruvida i särskilda fall billighetsskäl skulle kunna

föranleda till utgivande av sådan ersättning.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

Utskottet.

11 §•

I fråga om den i andra stycket av förevarande paragraf upptagna bestämmelsen

örn att ersättning för förnödenhet, vars avstående föregåtts av beslag,

skall bestämmas efter det pris, som gällde, då förordnande örn beslaget gavs,

har industriförbundet anmärkt, att i detta fall föreskrift saknades om att ersättning

skall lämnas även för den skada, som tillfogats ägaren genom att

han under beslagstiden varit berövad förfoganderätten över förnödenheten.

Det kunde här röra sig örn stora varupartier, representerande avsevärda

kapitalbelopp, som under beslagstiden läge räntelösa. Såsom erfarenheten

från senaste världskriget lärt kunde också penningvärdet under beslagstiden

ha försämrats, så att ersättningen i realiteten bleve betydligt lägre än örn den

utbekommits vid beslagstillfället. Den enskilde borde uppenbarligen hållas

skadelös för dylika förlustmoment.

Föredragande departementschefen har framhållit, att även nu ifrågavarande

bestämmelser i sak överensstämde med motsvarande i 1918 års förfoganderättslag,

vilka i sin tur hämtats ur 1917 års lag. Även örn vissa skäl kunde

tala för ett tillgodoseende av de av industriförbundet anförda synpunkterna,

syntes dock enligt departementschefens mening tillräcklig anledning icke

föreligga för en dylik utvidgning av bestämmelserna.

Även beträffande förslagets 11 §, mot vars lydelse utskottet icke har någon

erinran att göra, gäller vad utskottet i samband med 9 § anfört.

14 §.

I denna paragraf, som motsvarar 15 § i 1918 års förfoganderättslag, ha

utom vissa formella ändringar även föreslagits vissa av dagsbotssystemets införande

betingade jämkningar i straffsatserna.

I detta sammanhang må uppmärksamheten fästas på straffbestämmelsen

i 16 § av det genom propositionen nr 4 framlagda förslaget till lag örn förfoganderätt

för luftskyddets behov. I motiveringen till sistnämnda stadgande

har tillförordnade chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund,

uttalat, att det med hänsyn till de delvis likartade förhållanden, som straffbestämmelserna

i de olika förslagen avsåge, ansetts riktigast att i vissa angivna

hänseenden åvägabringa överensstämmelse mellan nämnda bestämmelser.

Mellan straffskalorna i de båda ifrågavarande ansvarsbestämmelserna

kvarstår emellertid alltjämt en olikhet. 16 § andra stycket i förslaget till

lag örn förfoganderätt för luftskyddets behov har följande lydelse:

Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för brott, som

i första stycket sägs, samma brott, skall han för varje gång åtal därför anhängiggjorts

fällas till det straff, som är bestämt för sådant brott; dock må

sammanlagt frihetsstraff icke överstiga två år.

Något motsvarande stadgande finnes icke intaget i 14 § förslaget till militär

förfogandelag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21. <

Här må även erinras, att ett av Kungl. Majit den 17 december 1937 till

lagrådet remitterat förslag till lag örn ändring i vissa delar av strafflagen

innehåller ett övergångsstadgande, enligt vilket i stället för bestämmelse av

innebörd, att för brott tilltalad, som fortsätter sitt brottsliga förfarande, skall

dömas till särskilt straff för varje gång åtal äger rum, skall gälla, att såsom

särskilt brott skall anses vad lian före varje åtal förbrutit. Särskild föreskrift

rörande högsta sammanlagda straff för sådana brott skall enligt förslaget

iakttagas vid bestämmande av gemensamt straff för brotten. Antalet dagsböter

skall enligt 2 kapitlet B § i förslaget liksom för närvarande bestämmas

till högst 120, enligt förslaget dock endast där ej annat följer av 4 kapitlet

2 §. I sistnämnda lagrum i dess föreslagna lydelse utsäges, bland annat,

att böter såsom gemensamt straff ej må överstiga 180 dagsböter eller, i fråga

örn böter omedelbart i penningar, 500 riksdaler.

Den nyss angivna skiljaktigheten mellan 14 § i förslaget till militär förfogandelag

och 16 § i förslaget till lag örn förfoganderätt för luftskyddets

behov torde stundom i likartade fall kunna medföra olika resultat vid bestämmandet

av straff. Örn ett visst förfarande, innefattande brott mot förstnämnda

lagrum, är att anse såsom ett brott eller fortsättning av samma

brott, skall det enligt Kungl. Maj:ts förslag beläggas med ett enda straff, låt

vara att, då fortsatt brott föreligger, detta skall anses såsom en försvårande

omständighet. Bötesmaximum blir i detta fall 120 dagsböter. För ett likartat

förfarande, innefattande brott mot sistberörda lagrum, skall särskilt straff utsättas

för varje gång åtal därför anhängiggjorts, varigenom den åtalade kan

bliva dömd till ett sammanlagt straff, som är högre än det i förra fallet utdömda

straffet. Därvid kan det nyss angivna bötesmaximum överskridas.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har vederbörande

departementschef i propositionen nr 4 uttalat, att han med hänsyn till de

delvis likartade förhållanden, som ifrågavarande straffbestämmelser avsåge,

ansett riktigast att i vissa hänseenden åvägabringa överensstämmelse mellan

bestämmelserna. Enligt utskottets mening bör även den nyss anmärkta olikheten

utjämnas. Detta torde lämpligast kunna ske genom att till 14 § i förslaget

till militär förfogandelag göres ett tillägg, motsvarande 16 § andra

stycket i förslaget till lag om förfoganderätt för luftskyddets behov. Utskottet

vill därför föreslå ett sådant tillägg.

15 §.

Förevarande paragraf innehåller ett stadgande örn tystnadsplikt beträffande

vad som inhämtats vid undersökning eller granskning, som omförmäles

i 13 § andra stycket, jämte en därtill anknuten straffbestämmelse.

I 25 kapitlet 16 § strafflagen utsättes straff för ämbetsman, som uppsåtligen

på annat sätt än förut i kapitlet iir sagt begår förbrytelse i sitt ämbete

för egen fördel eller för att annan gynna eller skada eller eljest till kränkning

av allmän eller enskild rätt eller säkerhet eller som i sådan avsikt

underlåter sin ämbetsplikt. I 17 § av samma kapitel stadgas ansvar för

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

ämbetsman, som visar vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet

i sitt ämbete. I 18 § utsäges, att örn förbrytelse, som avses i 16 eller 17 §,

tillika innefattar annat uppsåtligt brott eller sådant vållande, varå straff

efter strafflagen bör följa, domstolen skall utsätta särskilda straff för varje

brott. I 22 § stadgas, att vad i 25 kapitlet strafflagen är stadgat örn statens

ämbetsmän även skall gälla örn dem, som äro satta att förvalta städers,

menigheters eller allmänna av Konungen stadfästade kassors, verks eller

andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, örn de tjänstemän, som

lyda under ämbets- eller förvaltningsmyndigheterna och örn andra, som äro

förordnade att förrätta ämbete eller tjänsteärende.

Utskottet, som icke har något att anmärka mot förevarande paragraf, vill

allenast erinra, att ämbets- eller tjänsteman, som bryter mot den honom

därigenom ålagda tystnadsplikten, i vissa fall lärer komma att ådömas, förutom

straff enligt ifrågavarande lagrum, jämväl särskilt ansvar för tjänstefel.

Utskottets hemställan.

Under

ställa,

åberopande av vad i det föregående anförts’får utskottet hem
A.

att riksdagen måtte antaga Kungl. Maj:ts i propositionen

framlagda, nedan intagna förslag till

i) Lia g

angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner

för krigsmaktens behov (rekvisitionslag).

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Sedan förordnande enligt § 74 regeringsformen meddelats, att krigsmakten

eller någon del därav skall ställas på krigsfot, må från och med den dag,

som av Konungen bestämmes, genom rekvisition av kommuner eller enskilda

utfordras förnödenheter och tjänstbarheter, som må vara att tillgå i orten

och som erfordras för fyllande av sådana krigsmaktens oundgängliga behov,

vilka icke kunna på annat sätt tillgodoses med tillräcklig skyndsamhet. Vid

krigsmaktens återgång till fredsfot upphör rätten till rekvisition från och

med den dag, som av Konungen bestämmes.

Ställes endast en del av krigsmakten på krigsfot, omfattar rätten till

rekvisition allenast vad som erfordras för denna del.

Rätt att göra rekvisition tillkommer de militära myndigheter, åt vilka

Konungen meddelar sådan rätt. Rekvisition skall ske genom skriftlig, av

rekvirenten undertecknad handling. Å förnödenhet eller tjänstbarhet, som

utgjorts efter rekvisition, skall lämnas kvitto.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

Yad enligt rekvisition utgjorts skall ersättas av statsmedel, där ej annorlunda

nedan stadgas.

2 §•

Genom rekvisition må anskaffas eller tagas i anspråk:

1. kvarter, stallrum oell plats under tak för materiel m. m.;

2. byggnad eller del därav jämte erforderlig inredning att användas till

expeditions-, sjukvårds- eller förrådslokal, verkstad eller annat dylikt;

3. markområden och byggnader för tillfälliga befästnings-, järnvägs-, flygplats-,

väg-, bro- och andra arbeten, som erfordras för krigsändamål;

4. mat i kvarteren, slaktdjur, proviant, foder och annat dylikt;

5. bränsle, lyse och lägerhalm, läkemedel och förbandsartiklar, för maskiner

erforderliga driftsförnödenheter, såsom vatten, elektrisk ström, bränsle,

smörjmedel m. m., så ock andra för krigsmakten erforderliga förbrukningsartiklar;
6.

beväpnings- och utrustningspersedlar, ammunition och sprängämnen

ävensom verktyg, redskap och materialier för tillfälliga arbeten, som erfordras

för krigsändamål;

7. vägvisare, budbärare, arbetsmanskap samt personal för vård av späka

och sårade människor och djur;

8. rid-, drag- och lastdjur, hundar, brevduvor, anspanns- och motorfordon,

motorredskap, lokomobiler, velocipeder, kälkar och skidor ävensom därmed

jämförliga kommunikationsmedel, allt med erforderligt tillbehör, ävensom

personal för skötsel och underhåll därav;

9. fartyg, båtar och andra farkoster med erforderlig utrustning och bemanning;
10.

luftfartyg av alla slag med erforderlig utrustning och bemanning;

11. bärgnings- och dykerimateriel med erforderlig personal;

12. järnvägar, kanaler, flygplatser, lastbryggor, kajer, lyftkranar och andra

dylika transportanordningar, allt med utrustning och förråd, ävensom personal

för skötsel och underhåll;

13. telegraf-, telefon- och radioanläggningar, kraft- och belysningsanläggningar,

skeppsvarv, kvarnar, bagerier, slakterier, tryckerier, litografiska anstalter

samt andra industriella anläggningar och verkstäder, allt med utrustning

och förråd, ävensom personal för drift och underhåll; samt

14. förnödenheter för utrustning och underhåll av anläggningar, som avses

under 12 och 13.

Byggnader och anläggningar, som avses i föregående stycke under 1, 2,

12 och 13, så ock markområden, som avses i nämnda stycke under 3, må

tagas i anspråk allenast med nyttjanderätt, övriga förnödenheter övertagas

med äganderätt, därest ej annat vid rekvisitionen bestämts eller får anses

överenskommet.

Itckvisition må icke omfatta annat än vad som finnes att tillgå hos den,

som skall fullgöra rekvisitionen, ej heller sådant, som är oundgängligen

nödvändigt för dennes behov och näring.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

3 §•

Kvarter lämnas i mån av utrymme i tillgängliga hus och byggnader. Invånarna

äro dock ej skyldiga att lämna de rum och sängar, där de vanligen

hava sitt nattläger, ej heller de stallrum, som oundgängligen erfordras för

egna djur.

Närmare föreskrifter i fråga örn kvarter, som lämnas efter rekvisition, meddelas

av Konungen.

Mat, som lämnas i kvarteren, skall vara efter ortens sed.

Ägare eller innehavare av byggnad, fordon, fartyg, luftfartyg eller anläggning,

som angives i 2 § första stycket under 1, 2, 8—10, 12 och 13, är skyldig

att i den mån så påfordras tåla eller vidtaga ändring eller förflyttning

av dess inredning eller utrustning.

4§-

Rekvisition ställes till Konungens befallningshavande, landsfiskal, magistrat

eller kommunal myndighet eller ock, där så finnes lämpligt, omedelbart

till den, som har att fullgöra rekvisitionen.

Avser rekvisitionen förnödenhet eller tjänstbarhet, som omnämnes i 2 §

första stycket under 1—9, och har rekvisitionen icke ställts omedelbart till

den, som har att fullgöra densamma, ansvarar vederbörande kommun för

rekvisitionens utgörande. Därvid äger kommunen själv besluta rörande sättet

och ordningen för fördelningen av det rekvirerade. Å landet må i de fall,

då rekvisitionen ej skulle hinna fullgöras å bestämd tid därest sammanträde

av kommunalstämma eller kommunalfullmäktige skulle avvaktas, kommunalnämnden

besluta i sagda frågor.

Vägrar eller försummar någon att behörigen eller i rätt tid fullgöra rekvisition,

äger administrativ eller kommunal myndighet att hos honom uttaga

det rekvirerade. Kan dröjsmålet medföra våda och är civil myndighet

icke att tillgå, må samma rätt tillkomma militär myndighet.

5 §•

Ersättning utgår icke för nyttjande av obegagnade byggnader, skogs- och

hagmarker samt obrukade fält, ej heller för kvarter, stallrum och plats under

tak för materiel m. m.

Pågår inkvartering under så lång tid, att kvartervärden därigenom åsamkas

särskilda kostnader eller avsevärda olägenheter, må dock ersättning utgå med

skäligt belopp.

6 §•

För transport å järnväg utgår ersättning efter fastställd militärtaxa.

7 §•

Vid bestämmande av ersättning för förnödenhet eller tjänstbarhet i andra

fall än i 5 och 6 §§ avses skola följande grunder tillämpas:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

1. För förnödenhet, som övertages med äganderätt, samt för tjänstbarhet

skall lämnas full ersättning.

Nödgas forman, förare av motorfordon eller motorredskap eller ock annan,

som efter rekvisition användes för krigsmaktens räkning, vara borta från

hemmet mer än tjugufyra timmar, äger han utan avdrag på honom tillkommande

ersättning tillgodonjuta enahanda rätt till inkvartering och föda för

sig och, i förekommande fall, för sina dragare, som örn han tillhörde krigsmakten.

2. För förnödenhet, som tages i anspråk med nyttjanderätt, skall lämnas

full ersättning för den för upplåtaren förlorade avkastning eller nytta.

Då anspann med eller utan fordon tages i anspråk, skall tillika iakttagas,

att ersättning skall lämnas efter kördag, beräknad till högst tio timmar.

Nyttjas anspann under högst fem timmar, skall ersättning lämnas för halv

kördag. För färden från bostaden till inställelseplatsen ävensom för hemfärden

lämnas ersättning med forlön för en fjärdedels kördag för varje full

mil av den tillryggalagda väglängden.

8 §•

I den mån på förhand lämpligen kan bestämmas pris, efter vilket ersättning

bör utgå för fullgjord rekvisition, som avses i 7 §, skola taxor å

nämnda pris upprättas. I taxorna upptages pris med belopp, som bestämmes

med tillämpning av de i 7 § angivna grunderna för ersättningens bestämmande

och med hänsyn tagen till de vid tiden för taxornas upprättande

gängse pris å förnödenheter och tjänstbarheter.

Finnes i taxa upptaget pris för fullgjord rekvisition, skall ersättningen

därför utgå i enlighet med taxan; dock må, därest taxans tillämpning skulle

på grund av särskilda omständigheter innefatta synnerlig obillighet, ersättningen

i den ordning, som i 14 § första stycket sägs, kunna bestämmas till

högre belopp.

Finnes pris icke upptaget i taxa för fullgjord rekvisition, som avses i

7 §, skall ersättning därför utgå med belopp, som bestämmes enligt förut

nämnda grunder och med hänsyn tagen till de vid tiden för rekvisitionens

utgörande gängse pris å förnödenheter och tjänstbarheter.

9 §•

Har ändring eller förflyttning vidtagits beträffande inredning eller utrustning

av egendom, som upplåtits med nyttjanderätt, må ersättning lämnas

för den kostnad upplåtaren därigenom fått vidkännas.

Har skada eller avsevärd försämring utan upplåtarens förvållande uppkommit

å förnödenhet, som tagits i anspråk med nyttjanderätt, lämnas full

ersättning därför.

10 §.

För forsling av rekvirerad förnödenhet till avlämningsplatsen samt för

återforsling av förnödenhet, som efter nyttjande återställes, lämnas full ersättning

i enlighet med bestämmelserna i 7 och 8 §§.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

11 §•

För upprättande av taxor, varom förmäles i 8 §, samt för handläggande

av övriga ärenden rörande ersättning enligt denna lag och ärenden, som

äga samband med sådan ersättning, skola i den ordning nedan stadgas tillsättas

dels en värderingsnämnd för hela riket (riksvärderingsnämnden), dels

ock lokala värderingsnämnder, nämligen en för varje landstingsområde och

en för varje stad, som ej deltager i landsting, såframt ej annorlunda nedan

stadgas.

Riksvärderingsnämnden skall bestå av ordförande och fyra andra ledamöter.

Ordföranden och två andra ledamöter jämte ställföreträdare till

nödigt antal utses av Konungen för en tid av fyra år. Av dessa skola minst

en ledamot och en ställföreträdare hava utövat domarämbete. För utseende av

övriga ledamöter skola kommerskollegium och lantbruksstyrelsen var för sig

årligen upprätta förslag å personer med sakkunskap inom särskilda näringsområden.

Av de föreslagna utser ordföranden för varje ärende, som nämnden

skall handlägga, två ledamöter jämte ställföreträdare för dem, med iakttagande

av att den sakkunskap, som må för ärendet erfordras, varder tillgodosedd.

Lokal värderingsnämnd skall bestå av tre ledamöter, nämligen en ledamot,

tillika ordförande, vald av landstinget eller stadsfullmäktige, en ledamot,

utsedd av arméfördelningschefen (chefen för övre Norrlands trupper,

militärbefälhavaren på Gotland), samt en ledamot, utsedd av Konungens

befallningshavande. För varje ledamot skola utses två ställföreträdare. Såväl

ledamöter som ställföreträdare utses för en tid av fyra år.

Uppstår för visst landstingsområde eller för viss stad behov av mer än en

värderingsnämnd, äger Konungens befallningshavande förordna om tillsättande

av ytterligare en värderingsnämnd ävensom angiva verksamhetsområde

för densamma. Dylik värderingsnämnd sammansättes och utses i enlighet

med vad i föregående stycke sägs, dock att, i avvaktan på landstings eller

stadsfullmäktiges sammanträde till val, ordförande må förordnas av Konungens

befallningshavande bland de enligt föregående stycke valda ställföreträdarna

för ordföranden i där avsedd nämnd.

12 §.

Riksvärderingsnämnden verkställer prissättning i taxa rörande de förnödenheter

och tjänstbarheter, för vilka sådant finnes lämpligt. Prissättningen

gäller efter nämndens bestämmande för hela riket eller visst landstingsområde

eller viss stad eller ort.

Riksvärderingsnämnden bestämmer tillika vilka förnödenheter och tjänstbarheter

skola av de lokala värderingsnämnderna, var för sitt område, i

taxa prissättas. I den mån förhållandena inom ett landstingsområde sådant

påkalla, skall den lokala värderingsnämnden verkställa särskild prissättning

för olika delar av området.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

Taxa, som upprättats av lokal värderingsnämnd, skall underställas riksvärderingsnämndens

prövning.

över riksvärderingsnämndens beslut i fråga om prissättning i taxa må

klagan ej föras.

13 §.

Ersättning, som skall utgå efter taxa, varom förmäles i 8 §, fastställes

till beloppet av den myndighet, som för kronans räkning mottagit det rekvirerade

eller har uppsikt över rekvisitionens fullgörande.

Ersättning, som icke skall utgå efter taxa, bestämmes av den lokala

värderingsnämnden, där ej nedan i denna paragraf annorlunda stadgas.

Ersättning för kvarter, som enligt 5 § må ifrågakomma, bestämmes av

riksvärderingsnämnden. Finner den lokala värderingsnämnden skälig anledning

antaga, att ersättning i annat fall bör skattas till högre belopp än

tjugutusen kronor, skall nämnden ofördröjligen hänskjuta frågan örn ersättning

till riksvärderingsnämndens omedelbara avgörande.

14 §.

Menar någon, att tillämpning av taxa, varom förmäles i 8 §, på grund av

särskilda omständigheter innefattat synnerlig obillighet i fråga örn honom

tillerkänd ersättning, må ändring i myndighets beslut rörande ersättningen

sökas hos riksvärderingsnämnden.

Ändring i beslut, som av lokal värderingsnämnd meddelats i ersättningsfråga,

må sökas hos riksvärderingsnämnden genom besvär.

över beslut, som meddelats av riksvärderingsnämnden i ersättningsfråga,

må klagan ej föras.

15 §.

Likvid för fullgjord rekvisition skall, efter fordringsbeloppets prövning

och godkännande, erläggas kontant eller medelst anvisning, som är betalbar

vid uppvisandet, eller ock, där så lämpligen kan ske, medelst check.

16 §.

De närmare föreskrifter, som för tillämpning av denna lag bliva erforderliga,

meddelas av Konungen.

17 §.

Angående anskaffning av hästar och fordon samt intagning av fartyg för

krigsmaktens ställande på krigsfot är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938, från och med vilken dag lagen

den 24 maj 1895 (nr 43 sid. 1) angående skyldighet för kommuner och enskilda

att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov upphör att gälla;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

skolande, där i särskild författning eller eljest förekommer hänvisning till

1895 års lag, hänvisningen i stället avse den nya lagen. De ledamöter i

riksvärderingsnämnden och i lokal värderingsnämnd, som utsetts i enlighet

med bestämmelserna i 1895 års lag, så ock deras ställföreträdare skola fortfarande

tjänstgöra under den tid, för vilken de blivit utsedda.

2) Lagom

skyldighet i vissa fall att i fredstid tillhandahålla förnödenheter

m. ni. för krigsmaktens behov.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Då militär personal, utan att vara ställd på krigsfot, för ändamål, som

omnämnes i § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen, beordras till

tjänstgöring å sådan plats, att dess förläggning icke lämpligen kan ske i

de av krigsmakten vanligen använda lokaler, eller ock till sjötjänstgöring

utom örlogsstation eller örlogsdepå, må Konungen, där så av särskilda skäl

finnes erforderligt, förordna, att ägare och innehavare av förnödenheter,

transportmedel, rum för personal, hästar och fordon ävensom materialier och

annat, som är oundgängligen erforderligt för tjänstens fullgörande och icke

med tillräcklig skyndsamhet kan på annat sätt anskaffas, skola vara skyldiga

att på anfordran av vederbörande militära befälhavare mot full ersättning

tillhandahålla vad sålunda erfordras.

Vid meddelande av sådant förordnande, som nu sagts, angives den tid,

för vilken förordnandet gäller.

2 §•

Anfordran skall, där så lämpligen låter sig göra, i första hand riktas .till

den, som å orten driver rörelse eller eljest mot ersättning tillhandagår allmänheten

med vad som är i fråga.

Anfordran skall göras skriftligen samt kvitto lämnas å vad som mottages.

3 §■

Transportmedel och rum tillhandahållas med nyttjanderätt. I övrigt skall

tillhandahållande ske med äganderätt, därest ej annat vid anfordran bestämts

eller får anses överenskommet.

4 §•

I de fall, då begärd ersättning icke betalas av vederbörande militära befälhavare,

må ersättningsfrågan avgöras av den militära myndighet, som Konungen

bestämmer. Nämnda myndighet har att utbetala vad som finnes skäligt.

Erhåller sökanden icke den ersättning han begärt, må han inom tre månader

efter det han erhållit del av sistnämnda myndighets beslut draga frågan örn

ersättning under riksvärderingsnämndens prövning, över nämndens beslut

må klagan ej föras.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

5 §•

Vägrar eller försummar någon att fullgöra anfordran enligt denna lag,

äger vederbörande militära befälhavare låta genom polismyndighetens försorg

uttaga det begärda.

Den som gör sig skyldig till vägran eller försummelse, som nu sagts, dömes

till dagsböter.

6 §•

Förseelse mot denna lag åtalas av allmän åklagare vid allmän domstol.

Böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till böters gäldande, skola de förvandlas

enligt allmän lag.

7 §•

Närmare bestämmelser för tillämpning av denna lag meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938.

B. att riksdagen, med förklarande att det i propositionen

framlagda förslaget till lag örn förfogande över viss egendom

för krigsmaktens behov (militär förfogandelag) icke kunnat i

oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga följande

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om förfogande över viss egendom för krigsmaktens behov

(militär förfogandelag).

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Bestämmelserna i 2—13 §§ i denna lag skola äga tillämpning allenast

när förordnande därom blivit meddelat. Sådant förordnande meddelas av

Konungen med riksdagens samtycke, då rikets försvar eller dess säkerhet

eljest det kräver, och må gälla för viss tid eller tillsvidare.

Under tid, då riksdagen icke är samlad, äge ock Konungen giva dylikt

förordnande, sedan, örn ej riksdagen ändå skall sammanträda inom trettio

dagar, riksdagskallelse utfärdats; dock må sålunda meddelat förordnande

ej gälla längre än till dess trettio dagar förflutit från det riksdagen sammanträtt.

2 §■

Erfordras för fyllande av sådana krigsmaktens behov, vilka icke kunna

med tillräcklig skyndsamhet eller för skälig kostnad tillgodoses genom uppköp

i allmänna marknaden eller på annat sätt, att förnödenhet, som är användbar

för krigsbruk, ställes till kronans förfogande, vare ägare eller inne
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

havare av sådan förnödenhet pliktig att, om Konungen så förordnar, mot

ersättning avstå förnödenheten till kronan. Vad nu är stadgat skall ock

gälla i fråga örn förnödenhet, som kan användas för tillverkning, beredning

eller iståndsättande av förut nämnd förnödenhet.

Utan hinder av förordnande, som nyss nämnts, må ägare eller innehavare

av förnödenhet behålla eller använda så mycket därav, som ej uppenbarligen

överstiger oundgängligt behov för honom och den, som av honom njuter

kost eller stat.

3 §•

För behov, som angives i 2 § första stycket, äger Konungen förordna örn

beslag å där avsedd förnödenhet. Ägare eller innehavare av förnödenhet,

som tagits i beslag, må ej förfoga däröver i vidare mån än i 2 § andra stycket

stadgas.

Har ej inom trettio dagar från det beslag blev gällande ägaren eller innehavaren

förpliktats avstå förnödenheten till kronan, och ingiver han till

Konungens befallningshavande en till Konungen ställd ansökning örn beslagets

hävande, skall beslaget upphöra att gälla, där ej sådant förpliktande

sker inom lika tid från utgången av nämnda trettio dagar eller från det ansökningen

därefter ingavs.

4 §-

Där det för tillgodoseende av behov, som angives i 2 § första stycket,

finnes erforderligt, att kronan förfogar över fabrik eller annan dylik anläggning

utan att egendomen avstås till kronan, vare ägare eller innehavare av

anläggningen pliktig att, i den mån Konungen så förordnar, mot ersättning

ej mindre till kronan upplåta anläggningen eller del därav jämte tillhörande

inredning eller utrustning än även tåla eller vidtaga erforderlig ändring eller

förflyttning av inredningen eller utrustningen.

5 §•

Där det för tillgodoseende av behov, som angives i 2 § första stycket,

finnes erforderligt, att vid fabrik eller annan dylik anläggning för kronans

räkning tillverkas, beredes eller iståndsättes viss förnödenhet utan att kronan

i övrigt förfogar över anläggningen, vare ägare eller innehavare av anläggningen

pliktig att, i den mån Konungen så förordnar, mot ersättning ombesörja

tillverkningen, beredningen eller iståndsättandet samt vidtaga härför

erforderliga åtgärder.

Ägaren eller innehavaren må ej i vidare mån än i 2 § andra stycket stadgas

förfoga över förnödenhet, som enligt vad nu sagts tillverkas vid anläggningen.

6 §•

Förordnande enligt 2, 3, 4 eller 5 § må avse alla eller blott vissa ägare

eller innehavare av egendom av angivet slag. Förordnandet vare gällande

mot ägare eller innehavare, när han fått del därav.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

17

{Kungl. Majds förslag.) {Utskottets förslag.)

7 §•

Konungens befallningshavande äger bestämma, huru mycket ägare eller

innehavare av förnödenhet i fall, som avses i 2, 3 eller 5 §, må behålla

eller använda av förnödenheten. Konungens befallningshavandes beslut må

icke innefatta prövning av lagligheten av åtgärd, som ägaren eller innehavaren

av förnödenheten dessförinnan vidtagit.

över Konungens befallningshavandes beslut må ägaren eller innehavaren

av förnödenheten sist å tjugonde dagen från det han erhållit del av beslutet

anföra besvär hos Konungen; dock skall beslutet lända till efterrättelse

utan hinder av anförda besvär, örn ej Konungen annorlunda förordnar.

8 §•

Ägare eller innehavare av förnödenhet, som skall avstås till kronan eller

tagits i beslag, vare pliktig upplägga, förvara och vårda den mot ersättning

för nödig kostnad.

Förnödenhet, som avstås till kronan, skall av ägaren eller innehavaren

avlämnas inom tid och å ort inom länet, som bestämmas av Konungen eller

av den Konungen därtill bemyndigat. Skall förnödenheten avlämnas å annan

ort än den, där förnödenheten finnes, må ägaren eller innehavaren åtnjuta

ersättning för förnödenhetens forsling till orten för avlämnandet.

9§-

Skall förnödenhet avstås till kronan, och möter ej genom ägarens eller

innehavarens förvållande hinder att förnödenheten tagea i besittning för

kronans räkning, stånde kronan faran för att förnödenheten av våda förstöres,

försämras eller minskas.

Häves beslag eller upphör det eljest att gälla utan att förnödenheten

avstås till kronan, och har förnödenheten lidit skada till följd av beslaget,

gälde kronan ersättning för skadan.

10 §.

Då förnödenhet i fall, som avses i 2 eller 5 §, avlämnas eller eljest tages

i besittning för kronans räkning, vare kronan ägare av förnödenheten.

11 §■

Anspråk på ersättning av kronan, som föranledas av denna lag, skola med

iakttagande av vad i andra stycket av denna paragraf sägs prövas enligt de

grunder, om vilka förmäles i rekvisitionslagen. Angående sätt och tid för

ersättningens bestämmande och erläggande skall gälla vad i samma lag

stadgas örn likvid för fullgjord rekvisition.

Förordnar Konungen om avstående av förnödenhet, skall den ägaren eller

innehavaren enligt 2 § tillkommande ersättningen för förnödenheten bestämmas

efter det pris, som gällde vid tiden för förordnandets meddelande, eller,

Bihang till riksdagens protokoll 1.938. 9 sami. 2 avd. Nr 21. 678 38 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Majis förslag.) (Utskottets förslag.)

om förnödenhetens avstående föregåtts av beslag, efter det pris, som gällde,

då förordnande örn beslaget gavs.

12 §.

Har till kronan avståtts förnödenhet, som borgenär hade såsom pant

eller eljest under panträtt i handom, skall ersättningen för förnödenheten

överlämnas till överexekutor i den ort, där förnödenheten avstods. Lag

samma vare, där borgenären hade panträtt i förnödenheten utan att hava

den under panträtt i handom eller ägde rätt att kvarhålla förnödenheten

till säkerhet för fordran samt borgenären tillika, innan ersättningen guldits,

yrkat utfå betalning därur hos den, som det tillkommer att gälda ersättningen.

I fråga örn överexekutors förfarande med ersättning, som avses i föregående

stycke, gälle vad örn fördelning hos utmätningsman av köpeskilling

för utmätningsvis såld lös egendom är stadgat.

13 §.

Det åligger en var att vid förfrågan av Konungens befallningshavande

eller polismyndighet lämna upplysning, huruvida och i vilken myckenhet

han innehar förnödenhet, som avses i 2 §.

Yägrar någon att lämna begärd upplysning eller finnes skälig anledning

misstänka, att han söker vilseleda i fråga örn sitt innehav av förnödenheten,

må undersökning verkställas av kontor, lagerlokal eller annan lägenhet,

varöver han förfogar, så ock granskning ske av hans handelsböcker och

affärshandlingar. I fråga örn befogenhet att besluta angående undersökning

eller granskning, som nu nämnts, samt beträffande tid, då undersökning må

äga rum, och förfarandet därvid skola bestämmelserna angående husrannsakan

äga tillämpning.

14 §.

Har någon med vetskap därom, att förordnande meddelats enligt 2, 3, 4

eller 5 §, olovligen förfogat över, undanstuckit, skadat eller förstört förnödenhet

eller annan egendom, som förordnandet avser, eller underlåtit att

fullgöra honom enligt 8 § åliggande skyldighet att taga hand örn sådan förnödenhet

eller eljest åsidosatt vad på honom ankommer till fullgörande av

förordnandet eller av föreskrifter, som meddelats med stöd av denna lag,

straffes med dagsböter eller fängelse. Äro omständigheterna synnerligen

försvårande, må dömas till straffarbete i högst två år.

Lag samma vare, där någon vid förfrågan enligt 13 § vägrat att lämna

upplysning eller ock vid sådan förfrågan eller i samband med undersökning

eller granskning, som avses i sistnämnda paragraf, sökt vilseleda örn sitt

innehav av förnödenhet.

Fortsätter någon under tid, då han

är ställd under tilltal för brott, som i

första eller andra stycket sägs, samma

brott, skall han för varje gång åtal där
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

19

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

för anhängig gjorts fällas till det straff,

som är bestämt för sådant brott; dock

må sammanlagt frihetsstraff icke överstiga

två år.

15 §.

Vad som inhämtas vid undersökning eller granskning, som i 13 § andra

stycket omförmäles, må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande

av det med undersökningen eller granskningen avsedda ändamålet. Bryter

någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse.

16 §.

Brott, som i 15 § sägs, må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse

av målsäganden.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böters gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag.

17 §.

Har förordnande örn avstående av förnödenhet till kronan ännu icke blivit

gällande mot ägare eller innehavare vid tid, då tillämpning av bestämmelserna

i 2—13 §§ upphör, vare förordnandet utan verkan. Beslag enligt 3 §

och förfogande enligt 4 eller 5 § skola ej gälla längre än till nu angivna tid.

I fråga örn ersättning, vartill någon enligt denna lag är berättigad vid nämnda

tid, skola lagens bestämmelser fortfarande äga tillämpning.

18 §.

Konungen äger meddela bestämmelser örn delgivning, genom kungörelse

eller annorledes, och örn verkställighet av förordnande, varom stadgas i 2, 3,

4 eller 5 §, samt örn användande för det avsedda behovet av vad enligt denna

lag tagits i anspråk, så ock i övrigt giva de närmare föreskrifter, som må

erfordras för tillämpning av denna lag.

19 §.

Genom denna lag göres ej inskränkning i den rätt till rekvisition, som

enligt gällande författningar tillkommer militär myndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938.

Stockholm den 11 mars 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm, P. Sandström, Olof

Carlsson, Elon Andersson, Sten och Holstenson;

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Skoglund,2 Hallagård* Molander,

Sandström i Härnösand,1 * Hansson i Örebro, fröken Andersson samt herr Barnekow.

1 Ej närvarande vid behandlingen av 14 g militära förfogandelagen.

2 Närvarande endast vid » » 14 § » »

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1938. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:109 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag angående skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner f a1 i texten