Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj;ts proposition med förslag till lag om förfoganderätt för luftskyddets behov, dels ock en i ämnet väckt motion.

1938-03-11 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1938:22, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj;ts proposition med förslag till lag om förfoganderätt för luftskyddets behov, dels ock en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1938 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj;ts proposition

med förslag till lag om förfoganderätt för luftskyddets

behov, dels ock en i ämnet väckt motion.

Genom en den 19 november 1937 dagtecknad proposition, nr 4, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om förfoganderätt för luftskyddets behov.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Bestämmelserna i 2—15 §§ skola äga tillämpning allenast då luftskyddstillstånd,

varom förmäles i 13 § luftskyddslagen, är rådande.

2 §•

Konungen eller, efter Konungens förordnande, länsstyrelse eller annan

myndighet äger föreskriva, att invånare å ort, som hotas av anfall från luften,

skola taga uppehåll utom sin bostad eller bostadsort, ävensom, i den mån det

prövas nödvändigt, bestämma, varest uppehåll skall tagas.

3 §•

1 mom. Länsstyrelsen äger, då det prövas nödvändigt för luftskyddsändamål,

taga i anspråk markområden, byggnader, utrymmen, transportmedel, utrustningspersedlar,

materialier och annan egendom, som tillhör eller innehaves

av kommuner eller enskilda. Utrustningspersedlar eller materialier, som

någon innehar för beredande av luftskydd åt sig eller sin familj eller hos

honom anställda personer eller för skyddande av egendom, vilken av honom

innehaves, må dock icke tagas i anspråk i vidare mån än persedlarna eller

materialierna finnas vara obehövliga för sådant ändamål.

2 mom. Markområden, byggnader och utrymmen så ock transportmedel,

vilka icke stadigvarande erfordras för luftskyddsändamål, tagas i anspråk

med nyttjanderätt. Egendom, som kan antagas bliva förbrukad eller förstörd

eller komma att väsentligt minska i värde, tagea i anspråk med äganderätt.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 22—23. 679 38 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

Annan egendom tages i anspråk med nyttjanderätt, såvida icke länsstyrelsen

finner lämpligt eller ägaren påfordrar, att egendomen övertages med äganderätt.

4 §•

1 mom. Ägare eller innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller

annan egendom, för vilken luftskyddsplan uppgjorts eller luftskydd eljest

erfordras, är pliktig att tåla eller vidtaga de åtgärder med avseende å egendomen

ävensom dess inredning och utrustning, som av länsstyrelsen prövas

erforderliga för luftskyddets genomförande.

2 moni. Underlåter någon att vidtaga åtgärd, som i 1 mom. avses, äger

länsstyrelsen ombesörja denna, och må kostnaden härför, efter prövning av

domstolen i den ort, där åtgärden ägt rum, uttagas av den försumlige, i den

mån han icke på grund av stadgande i denna lag eller eljest är berättigad till

ersättning för åtgärden.

5 §•

1 morn. För åtgärd, som avses i 3 § 1 mom. eller 4 § 1 morn., är med

nedan i 2 och 3 mom. angivna undantag ägare eller innehavare av egendom,

som beröres av åtgärden, berättigad till ersättning av kronan.

För egendom, som övertages med äganderätt, lämnas full ersättning. Då

egendom tages i anspråk med nyttjanderätt, lämnas full ersättning för avkastning

eller nytta, som ägaren eller innehavaren går förlustig, samt för skada

eller avsevärd försämring, som i följd av egendomens begagnande för luftskyddsändamål

uppkommer å egendomen. Kostnad eller skada i följd av åtgärd,

som avses i 4 § 1 morn., skall till fullo gottgöras.

2 mom. Ersättning utgår icke till kommun för materiell, som inom luftskyddsområde,

vartill kommunen hör, tages i anspråk för ordnings- eller vakttjänst,

brandtjänst, indikerings-, sanerings- eller röjningstjänst, reparationstjänst,

sjukvårdstjänst eller annan dylik luftskyddstjänst, ej heller för mistad

avkastning eller nytta av annan kommunen tillhörig egendom, som tages i

anspråk med nyttjanderätt.

3 mom. Avser åtgärden huvudsakligen beredande av skydd för viss egendom

eller dess ägare eller innehavare eller för personer, som vid den tid,

då luftskyddstillstånd inträdde, bodde eller vistades inom egendomen eller

eljest nyttjade denna, utgår ersättning allenast örn och i den mån det med

avseende å storleken av kostnad eller skada, som föranledes av åtgärden, samt

omständigheterna i övrigt prövas skäligt.

6 §''

Anspråk på ersättning för åtgärd, som avses i 3 § 1 mom. eller 4 § 1 morn.,

skall, där ej 4 § 2 mom. är tillämpligt, prövas i den ordning, som är stadgad

beträffande rekvisition för krigsmaktens behov. Ändå att egendom, som

tages i anspråk, är avsedd att tillhandahållas endast vid särskilda tillfällen,

må ersättningen bestämmas en gång för alla, dock att inskränkning därigenom

icke sker i rätten till ersättning för skada, som ej förutsetts. Angående sätt

och tid för ersättningens erläggande skall gälla vad i rekvisitionslagen stadgas

örn likvid för fullgjord rekvisition.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

3

7 §■

Har med äganderätt tagits i anspråk egendom, som borgenär hade såsom

pant eller eljest under panträtt i handom, skall ersättningen för egendomen

överlämnas till överexekutor i den ort, där egendomen togs i anspråk. Lag

samma vare, där borgenären hade panträtt i egendomen utan att hava den

under panträtt i handom eller ägde rätt att kvarhålla egendomen till säkerhet

för fordran samt borgenären tillika, innan ersättningen guldits, yrkat utfå

betalning därur hos den, som det tillkommer att gälda ersättningen.

I fråga örn överexekutors förfarande med ersättning, som avses i föregående

stycke, skall gälla vad örn fördelning hos utmätningsman av köpeskilling

för utmätningsvis såld lös egendom är stadgat.

8§-

Länsstyrelsen äger ålägga envar att lämna upplysning huruvida och i

vilken myckenhet han innehar viss egendom, som kan behöva tagas i anspråk

för luftskyddsändamål.

Åsidosätter någon skyldighet att lämna upplysning, som i första stycket

avses, eller finnes skälig anledning misstänka, att han söker vilseleda i fråga

örn sitt innehav av egendom, som där sägs, må undersökning verkställas av

kontor, lagerlokal eller annan lägenhet, varöver han förfogar, så ock granskning

ske av hans handelsböcker och affärshandlingar. I fråga örn befogenhet

att besluta angående undersökning eller granskning, som nu nämnts, samt beträffande

tid, då undersökning må äga rum, och förfarandet därvid skola bestämmelserna

angående husrannsakan äga tillämpning.

9 §■

Kommun är pliktig att i enlighet med planerna för luftskyddet på anfordran

av länsstyrelsen ställa kommunala kårer ävensom annan hos kommunen anställd

personal till förfogande för luftskyddstjänst; dock vare kommun icke

skyldig att för något slag av luftskyddstjänst tillhandahålla större personal

än som, då luftskyddstillstånd inträdde, var anställd inom vederbörande kår

eller annan mot luftskyddstjänsten svarande gren av kommunens förvaltning.

För fullgörande av vad enligt första stycket åligger kommun utgår icke

ersättning.

10 §.

Länsstyrelsen äger uttaga erforderlig personal för att fullgöra luftskyddstjänst.

Därvid må icke uttagas män under aderton eller över sextio år eller

kvinnor, såvida de icke frivilligt åtaga sig den tjänstgöring, varom är fråga,

eller ock behovet av personal icke annorledes kan på tillfredsställande sätt

fyllas.

11 §•

För tillfälligt utförande av arbete för luftskyddet, som är av synnerligen

brådskande art och ej är att hänföra till luftskyddstjänst, äger länsstyrelsen

uttaga varje för sådant arbete lämpad person.

Ägare eller innehavare av fastighet eller annan egendom, som upplåtits

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

till bostäder, samt personer, vilka i fråga om tillsyn å egendomen företräda

ägaren eller innehavaren, ävensom arbetsgivare äro skyldiga att lämna biträde

vid sådan uttagning av personal, som avses i denna paragraf.

12 §.

För uttagande av personal, som avses i 10 § och 11 § första stycket, äger

länsstyrelsen ålägga envar att inställa sig inför länsstyrelsen eller den, som

av länsstyrelsen förordnats att biträda med uttagningen. Den som uttagits

är skyldig att i avseende å tjänsten eller arbetet ställa sig till efterrättelse de

föreskrifter, som meddelas av länsstyrelsen, vederbörande luftskyddschef eller

den eller de personer, som av länsstyrelsen förordnats att utöva befäl över

uttagen personal.

Om ersättning till uttagen personal gäller vad därom framdeles kan bliva

bestämt.

13 §.

Därest någon utebliver utan anmält laga förfall eller avviker från tjänstgöring

eller arbete, vartill han uttagits enligt 10 § eller 11 § första stycket,

eller från förrättning, vid vilken han jämlikt 12 § ålagts inställa sig, äger

länsstyrelsen förordna, att han omedelbart skall genom polismyndighetens

försorg hämtas.

14 §.

Länsstyrelsen må i den utsträckning, som finnes lämplig, uppdraga åt

luftskyddschef att inom luftskyddsområde utöva de befogenheter, som enligt

3 och 4 §§, 8 § första stycket samt 9—13 §§ tillkomma länsstyrelsen.

15 §.

1 mom. över luftskyddschefs beslut i ärende, som avses i denna lag, må

besvär anföras hos länsstyrelsen inom tjugu dagar från det klaganden erhållit

del av beslutet.

Beslut, som enligt denna lag meddelats av länsstyrelse eller annan

myndighet, varom förmäles i 2 §, må överklagas hos Konungen inom tid, som

i allmänhet är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och

ämbetsverks beslut.

2 mom. Myndighets beslut i fall, som avses i 2—4 och 8—14 §§, skall

lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan.

16 §.

Har någon åsidosatt föreskrift eller föreläggande, som meddelats med

stöd av denna lag eller enligt 22 § utfärdade bestämmelser, straffes med

dagsböter eller fängelse; äro omständigheterna synnerligen försvårande, må

dömas till straffarbete i högst två år. Lag samma vare, där någon i fall, som

i 8 § första stycket sägs, mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift örn förhållande,

som i sistnämnda lagrum avses.

Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för brott, som i

första stycket sägs, samma brott, skall han för varje gång åtal därför anhängig
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

gjorts fällas till det straff, som är bestämt för sådant brott; dock må sammanlagt

frihetsstraff icke överstiga två år.

17 §.

Vad som inhämtas vid undersökning eller granskning, som i 8 § andra

stycket omförmäles, må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande

av det med undersökningen eller granskningen avsedda ändamålet. Bryter

någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse.

18 §.

Brott, som i 17 § sägs, må av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse

av målsäganden.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till

deras gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag.

19 §.

Beträffande ersättning, vartill någon enligt denna lag blivit berättigad

under luftskyddstillstånd, skola, ändå att luftskyddstillståndet upphört, lagens

bestämmelser fortfarande äga tillämpning.

Anspråk på ersättning skall vid talans förlust framställas inom sex månader

efter det luftskyddstillståndet upphört eller, där förhållande, varå anspråket

grundas, yppats efter luftskyddstillståndets upphörande, inom sex månader

efter det förhållandet yppades, dock senast inom två år efter luftskyddstillståndets

upphörande.

20 §.

Ändå att luftskyddstillstånd icke är rådande, må Konungen ålägga ägare

eller innehavare av viss anläggning att med avseende å driften vid anläggningen

vidtaga sådan åtgärd, som icke utan äventyrande av luftskyddet kan

anstå och icke för ägaren eller innehavaren medför oskälig kostnad.

Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse åläggande, varom i första

stycket sägs, äger Konungen förelägga vite; Konungen må ock låta ombesörja

åtgärden, och skall för sådan händelse vad i 4 § 2 mom. är stadgat örn

uttagande av kostnad äga motsvarande tillämpning.

21 §.

Vad i denna lag är stadgat örn länsstyrelse gäller i fråga om Stockholm

Överståthållarämbetet.

22 §.

Konungen äger meddela närmare bestämmelser med avseende å tillämpningen

av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i

anledning av densamma inom första kammaren väckt motion, nr 167, i vilken

herr Reuterskiöld hemställt, att riksdagen ville, därest överhuvud propositionen

nr 4 skulle bifallas, dels avslå §§ 8, 9 och 12, dels på sätt i motionen

antytts omformulera §§ 2, 4 och 6, dels i övrigt härefter anpassa övriga stadganden

i den föreslagna lagen.

För de särskilda spörsmål, som avses i motionen, kommer närmare redogörelse

att lämnas i det följande. Beträffande de skäl, som anförts till stöd

för det i propositionen framlagda lagförslaget, ävensom i fråga om de skäl,

sorn motionären andragit till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån

redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionen.

Sedan 1937 års riksdag bifallit Kungl. Maj:ts propositioner nr 211 med

förslag till luftskyddslag och nr 212 angående anslag till civilt luftskydd,

hava den 11 juni 1937 utfärdats dels luftskyddslag, dels kungörelse med närmare

bestämmelser örn luftskyddslagens tillämpning (luftskyddskungörelse)

och dels instruktion för luftskyddsinspektionen (Sv. förf.-sami. nr 504—506).

Genom dessa författningar har frågan örn luftskyddets organisation och dess

planläggning i fredstid vunnit sin lösning. Frågan örn införande av lagbestämmelser

av beskaffenhet att innefatta starkare ingrepp i privaträttsliga förhållanden

— särskilt bestämmelser med avseende å luftskyddets genomförande

i händelse av krig eller krigsfara —- hava däremot lämnats utanför den genomförda

lagstiftningen.

Gällande bestämmelser angående behovstäckningen vid krig eller krigsfara

avse endast krigsmaktens behov och grunda sig på § 74 regeringsformen. Med

stöd av nämnda grundlagsbud hava utfärdats lagen den 24 maj 1895 angående

skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens

behov (den s. k. rekvisitionslagen), lagen den 9 april 1926 angående anskaffande

av fartyg för krigsmaktens ställande på krigsfot (fartygsuttagningslagen)

samt lagen den 27 april 1934 örn anskaffning av hästar och fordon för

krigsmaktens ställande på krigsfot (häst- och fordonsanskaffningslagen). Till

samtliga dessa lagar hava tillämpningsförfattningar utfärdats.

Genom propositionen nr 3 till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t

framlagt, förutom förslag till ny rekvisitionslag, även förslag till lag örn skyldighet

i vissa fall att i fredstid tillhandahålla förnödenheter m. m. för krigsmaktens

behov samt lag örn förfogande över viss egendom för krigsmaktens

behov (militär förfogandelag). Sistnämnda båda lagförslag grunda sig icke

å § 74 regeringsformen utan äro närmast att betrakta såsom en form av expropriationslagstiftning.

Sålunda förutsättes icke för de föreslagna lagarnas tilllämpning,

att beslut örn mobilisering meddelats. Utskottet har behandlat de

genom propositionen nr 3 framlagda förslagen i sitt denna dag avgivna utlåtande

nr 21.

Tillförordnade chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund, har i

den föreliggande propositionen framhållit bland annat, att då luftskvddet er
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

hållit en från krigsmakten helt skild organisation, komplexet av militära krigshushållningsförfattningar

och förslag därtill icke kunde tillgodose luftskyddets

behov. Den allmänna förfogandelag, som vore avsedd att framläggas för riksdagen

först på ett senare stadium, lämpade sig icke som grundval för luftskyddets

krigsförberedelser, vilka kunde behöva hastigt sättas i verket utan

avvaktande av riksdagens sammanträdande. Sistnämnda lag kunde däremot

få stor betydelse i fråga om tillverkning och anskaffning av sådan luftskyddsmateriell

m. m., som senare kunde bliva erforderlig. För närvarande saknades

emellertid — frånsett vissa stadgande!! i luftskyddslagen — bestämmelser örn

tvångs- och förfoganderätt för luftskyddets genomförande.

Förslag till dylika bestämmelser framlades av luftförsvarsutredningen i

dess den 11 december 1931 dagtecknade betänkande (statens offentliga utredningar

1932:3), vilket bland annat innehöll förslag till lag örn luftförsvarstillstånd.

Enligt detta förslag skulle rekvisitionslagens bestämmelser

även äga tillämpning, då under luftförsvarstillstånd egendom behövde tagas

i anspråk för det civila luftskyddets behov. Några bestämmelser örn allmän

medborgerlig plikt att fullgöra luftskyddstjaust eller arbete för luftskyddets

genomförande upptogos icke i förslaget.

Civila luftskyddsutredningen framlade i sitt den 21 december 1936 dagtecknade

betänkande (statens offentliga utredningar 1936:57) förslag till

bland annat en luftskyddslag, vilken avsåg att meddela erforderliga lagbestämmelser

angående såväl luftskyddets organisation och förberedande i

fredstid som dess genomförande i händelse av krig eller krigsfara. Bland

stadgandena örn luftskyddets förberedande i fredstid upptog nämnda lagförslag

en bestämmelse (12 §) örn åläggande i vissa fall för kommuner eller

enskilda att vidtaga särskilda åtgärder med avseende å driften vid mera betydelsefulla

anläggningar eller inrättningar. Tillämpningen av bestämmelserna

med avseende å krig och krigsfara gjordes beroende av att Konungen anbefallt

»luftskyddstillstånd».

I samband med framläggandet för 1937 års riksdag av propositionen med

förslag till luftskyddslag framhöll chefen för socialdepartementet, statsrådet

Möller, att det med hänsyn till det nära sambandet mellan de i civila luftskyddsutredningens

förslag intagna bestämmelserna med avseende å luftskyddstillstånd,

å ena, samt rekvisitions- och förfoganderättslagstiftningen,

å andra sidan, förelåge starka skäl att upptaga förslagen till samtidig

behandling. Det finge emellertid i följd av sistnämnda lagstiftnings

omfattande och invecklade beskaffenhet anses uteslutet att förelägga 1937

års riksdag förslag till rekvisitions- och förfogandelagar. Då det måste

anses synnerligen angeläget, att statsmakterna snarast möjligt toge ståndpunkt

till frågan om luftskyddets organisation, syntes det å andra sidan icke böra

ifrågakomma, att luftskyddslagstiftningen i sin helhet uppskötes. En möjlighet

att tillgodose de önskemål, som här gjorde sig gällande, kunde vinnas

genom att ur den av civila luftskyddsutredningen föreslagna luftskyddslagen

utbryta de bestämmelser, som ägde avseende å luftskyddstillstånd. Stadganden

i sistnämnda hänseende, sammanförda till en särskild lag, syntes lämpligen

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

kulina föreläggas riksdagen samtidigt med förslagen till rekvisitions- och förfogandelagar.

Ehuru det i 12 § av civila luftskyddsutredningens förslag upptagna

stadgandet örn åläggande för kommuner eller enskilda att vidtaga vissa

åtgärder icke direkt sammanhängde med bestämmelserna örn luftskyddstillstånd,

syntes det likväl lämpligt, att detta i den enskildes rättssfär mera

ingripande stadgande upptoges i samband med de bestämmelser, som hade

avseende å krig och krigsfara.

I enlighet med vad sålunda anförts uteslöts ur luftskyddslagen såväl

ifrågavarande 12 § som bestämmelserna med avseende å krig och krigsfara;

dock upptogs en hänvisning till de särskilda bestämmelser med avseende å

luftskyddstillstånd, som framdeles kunde komma att utfärdas. På grundval

av de ur civila luftskyddsutredningens lagförslag utbrutna stadgandena och

däröver avgivna remissutlåtanden har inom socialdepartementet utarbetats

det nu föreliggande förslaget till lag örn förfoganderätt för luftskyddets behov.

Utskottet har i sitt denna dag avgivna utlåtande nr 21 beträffande förslagen

till ny rekvisitionslag, lag örn skyldighet i vissa fall att i fredstid tillhandahålla

förnödenheter m. m. för krigsmaktens behov och militär förfogandelag

framhållit, att de förhållanden, under vilka dessa lagar äro avsedda att tilllämpas,

enligt utskottets mening äro av den utomordentliga art, att de kräva

tillgång till säregna hjälpmedel. Utskottet har vidare yttrat, att det, örn

syftet med en sådan lagstiftning skall kunna vinnas, icke torde kunna undvikas,

att den kommer att delvis vila på andra grundsatser än de för normala

fall gällande. Ett uttalande av denna innebörd kan enligt utskottets mening

med samma fog göras beträffande förslaget till lag örn förfoganderätt för luftskyddets

behov. Detta förslag synes utskottet ägnat att läggas till grund för

lagstiftning i ämnet.

Utskottet övergår härefter till att under de olika paragraferna verkställa

detaljgranskning av lagförslaget. Därvid kommer redogörelse att lämnas förde

särskilda spörsmål, som avses i motionen. I den mån förslagets bestämmelser

icke i det följande beröras, hava de av utskottet lämnats utan erinran.

2 §■

I förevarande paragraf meddelas de lagbestämmelser, som erfordras för en

tvångsvis genomförd utrymning av hotade orter.

Föredragande departementschefen har framhållit, att detta stadgande företrädesvis

avsåge den mera permanenta utrymningen, som bestode, så länge

fara för luftanfall förelåge. Påbud örn tillfällig utrymning i samband med

omedelbart hotande anfall syntes honom vara en åtgärd för upprätthållande av

allmän ordning och säkerhet, som folie under länsstyrelsens allmänna kompetens

och varom särskilt stadgande i den nu föreslagna lagen icke erfordrades.

En utomordentligt viktig uppgift för luftskyddet — örn icke den viktigaste —

vore att förebygga panik. Detta syfte främjades i särskilt hög grad genom att

från de mest hotade orterna undanfördes personer, vilkas närvaro där vore

obehövlig, framför allt barn och åldringar. Att man därvidlag icke helt kunde

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22. 9

åt vederbörande själva eller deras målsmän överlåta att avgöra, i vilken man

utrymning skulle komma till stånd, syntes uppenbart. Med hänsyn till utrymningens

djupt ingripande verkningar — måhända som regel berörande flera

län — syntes det emellertid välbetänkt, att Kungl. Majit förbehölles rätten att

besluta, huruvida utrymning skulle komma till stånd. Permanent utrymning

kunde ske även inom en kommuns område. Att, såsom föreslagits, i själva lagtexten

inrycka en erinran örn att utrymning icke tvångsvis borde genomföras,

med mindre utrymningen i olika hänseenden på ett tillfredsställande sätt organiserats,

syntes knappast vara erforderligt. Det syntes ligga i sakens natur, att

en person icke kunde fällas till straff för överträdelse av myndighets föreskrift

i sådant fall, då det erfordrats vissa resurser för att ställa sig föreskriften till

efterrättelse, men dessa saknats. Vidare syntes Konungen böra beredas möjlighet

att å länsstyrelse eller annan myndighet delegera sin beslutanderätt i

fråga örn utrymningens genomförande.

I motionen 1:167 har i förevarande del anförts bland annat följande:

Under erinran att regeringsformen i sin § 16 ålägger Konungen bland annat

att »ingen från ort till annan förvisa», vore man närmast benägen att anse

§ 2 i den föreslagna förfogandelagen omöjlig att förena med förbudet i grundlagen.

Och även örn man medger, att grundlagsstadgandet icke utgör hinder

för Kungl. Majit och riksdagen att genom lag föreskriva vissa begränsningar i

den medborgerliga friheten, kan detta medgivande icke sträckas ända därhän

att genom lag skulle kunna tilläggas Kungl. Majit makt att efter diskrett onär

prövning vidtaga administrativa åtgärder, dem grundlagen förbjudit. Det

högsta man här kan medgiva synes därför vara att civil utrymning må kunna

påbjudas å sådana orter, som äro så att säga reserverade för försvars- eller

krigsåtgärder, såsom fästningsområden, varvsanläggningar och dylikt, varemot

ett tvunget utrymmande av annan art icke lärer vara grundlagsenligt möjligt

annat än för det fall, att naturkatastrofer eller därmed likställbar tilldragelse

eljest icke kan avvärjas eller till sina verkningar neutraliseras, vilket för här

föreliggande fall innebär, att tillfällig utrymning bör kunna föreskrivas, örn

denna är nödig, men däremot icke den permanenta utrymning, som förslagets

§ 2 avser. Den, som vill stå riskerna av ett luftanfall, torde alltså ej kunna

därifrån hindras i annan mån än, såsom departementschefen uttalat, förebyggandet

av panik kräver ett undantag, som emellertid icke lärer få utsträckas

till den permanenta utvisning från orten, som departementschefen förordat.

Beträffande § 2 måste därför anses nödigt att ändra uttrycket »ort, som hotas

av anfall» t. ex. till »ort, som omedelbart hotas etc.» Likaså lärer slutbestämmelsen

i samma paragraf »ävensom, i den mån det prövas nödvändigt, bestämma,

varest uppehåll skall tagas» böra ändras exempelvis till »ävensom,

därest annan bostad ej annorledes ordnats, bestämma etc.».

§ 16 regeringsformen har följande lydelse:

Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra, vrångvisa och orätt

hindra och förbjuda, ingen fördärva eller fördärva låta, till liv, ära, personlig

frihet och välfärd, utan han lagligen förvunnen och dömd är, och ingen avhända

eller avhända låta något gods, löst eller fast, utan rannsakning och dom,

i den ordning, Sveriges lag och laga stadgar föreskriva; ingens fred i dess hus

störa eller störa låta; ingen från ort till annan förvisa; ingens samvete tvinga

oller tvinga låta, utan skydda var och en vid en fri utövning av sin religion, så

vitt han därigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer.

Konungen läte en var bliva dömd av den domstol, varunder han rätte

ligen hörer och lyder.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

Till belysning av detta lagbuds innebörd må erinras om vissa uttalanden

i den vetenskapliga litteraturen. Professor C. A. Reuterskiöld, har i en

uppsats i Statsvetenskaplig Tidskrift år 1899 (sid. 281—296) framhållit,

att paragrafen icke stadgat några bestämda principer för lagstiftningen

eller utstakat några vissa gränser, över vilka denna icke finge gå vid

reglerandet av individens rättsställning i förhållande till andra individer

eller till samhället. Paragrafens grundsatser vore rättssatser blott för lagskipningen

och överhuvud för styrelsen under och enligt de gällande lagarna.

Med förvisningsförbudet i stadgandet kunde hava avsetts endast ett förbud

mot godtycklig förvisning in casu genom polismakt eller på annat sätt men icke

ett förbud mot begagnande av ett i lag möjligen medgivet förvisningsstraff

eller ens av förvisningsåtgärder i administrativ väg, därest sådana vore medgivna

i gällande lag. I samma författares kommentar till grundlagarna m. m.

(uppl. 1934, sid. 32) har uttalats, att § 16 regeringsformen icke avsåge att giva

riktlinjer för lagstiftningen utan blott att hindra godtycklighet i förvaltningen

till skydd för medborgerliga friheter, vilka ej finge utan stöd av lag eller laga

stadgar störas eller inskränkas. Vidare har professor Reuterskiöld i sitt arbete

:>Politiförvaltningsrätt» (sid. 17—18) yttrat, att politimakten vilade på grundprincipen,

att all den maktanvändning, som vore nödvändig för vinnande av

ändamålet med maktanvändningen, både vore tillåten och fordrad, men att

därutöver all maktanvändning vore förbjuden. Politimaktens utövning vore

emellertid reglerad genom begränsningsprincipen, som i fråga örn personlig

frihet och integritet innebure, dels att individens personliga rörelsefrihet icke

finge in casu hindras, varmed alltså ingalunda uteslötes, att vissa generella

rörelsehinder, gällande icke för viss individ utan för alla eller flera, politirättsligt

kunde uppställas, dels att individen icke heller finge politirättsligt

utsättas för fysiskt eller psykiskt tvång av något slag eller någon grad — allt

så vida ej annorlunda vore för visst fall särskilt tillåtet eller föreskrivet. Professo}.

’ R. Malmgren har i sin kommentar till grundlagarna m. m. (uppl. 1937,

sid. 29—30) såsom sin åsikt uttalat, att ingrepp i den personliga friheten tydligen

bleve berättigade, örn man därvid kunde beropa sig på lag —- vilken lag

då såsom skyddande den enskildes frihet borde vara stiftad av Konung och

riksdag samfällt — och laga former iakttoges. Det som § 16 regeringsformen

ville rikta sig emot vore nämligen det godtyckliga ingripandet från Konungens

och ämbetsmyndigheters sida. Författaren har vidare framhållit, att ingen

finge förmenas att fritt välja vistelseort, såvida icke av Konung och riksdag

gemensamt stiftad lag gjorde inskränkning i denna frihet, såsom förhållandet

vore med t. ex. lösdrivare. Även professor N. Herlitz har i sitt verk »Örn

lagstiftning» (sid. 423—424) uttalat, att paragrafen närmast framstode som ett

förbud mot det godtyckliga ingreppet i enskild frihet. Någon gränslinje, som

lagstiftningen ej skulle få överskrida, kunde paragrafen under inga omständigheter

anses hava uppställt. Filosofie doktor K. Hagman har i sin grundlagskommentar

(uppl. 1915, sid. 9) framhållit, att uppräkningen i § 16 regeringsformen

ej vore fullständig utan måste kompletteras med tillämpliga föreskrifter

i allmän lag och laga stadgar, som ock innehölle närmare bestämmelser

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

angående sättet för skyddets utövning i varje fall. Paragrafens betydelse vore

sålunda allenast att med hänvisning till dylika lagbud påpeka den grupp av

medborgerliga rättigheter, som kunde sammanfattas under begreppet rätt till

skydd. Vidare har professor H. L. Rydin i sitt arbete »Svenska riksdagen»

(senare delen: I, sid. 36 noten) uttalat, att ifrågavarande paragraf garanterade

den medborgerliga rättssäkerheten, sådan denna vore erkänd i gällande lag,

och utgjorde en maning för Konungen att ej stifta lagar, som strede däremot.

De av utomordentliga förhållanden framkallade lagbud, som innebure inskränkningar

däri, kunde ej anses såsom mera stridande mot samma grundlagsparagraf

än bestämmelserna i gällande lag örn häktning, husrannsakan och

särskilt forum.

I motionen I: 167 har med hänvisning till det i § 16 regeringsformen upptagna

förvisningsförbudet uttalats, att det icke vore förenligt med grundlagen

att genom lag tillägga Kungl. Majit makt att efter diskretionär prövning

vidtaga administrativa åtgärder, som grundlagen förbjudit. Enligt

motionärens mening kunde man icke sträcka sig längre än till ett medgivande,

att civil utrymning kunde få påbjudas beträffande sådana orter, som vore

så att säga reserverade för försvars- eller krigsåtgärder. En tvångsvis genomförd

utrymning i andra fall syntes motionären grundlagsenligt möjlig endast

under förutsättning, att naturkatastrofer eller därmed likställbara tilldragelser

eljest icke kunde avvärjas eller till sina verkningar neutraliseras. Tillämpat

på det nu föreliggande fallet skulle detta enligt motionärens mening innebära,

att tillfällig utrymning borde kunna föreskrivas, örn sådan vore nödig.

Däremot skulle den mera permanenta utrymning, som företrädesvis avses i

2 §, icke vara tillåtlig.

En tvångsvis genomförd utrymning av en ort innebär givetvis ett starkt

ingrepp i de enskildas självbestämmanderätt. Utskottet finner, i anslutning

till vad motionären uttalat, att ett sådant ingrepp är försvarligt endast i den

mån det framstår såsom ur allmänna synpunkter oundgängligen nödvändigt.

Såsom föredragande departementschefen framhållit är det en utomordentligt

viktig uppgift för luftskyddet att förebygga panik. Enligt utskottets mening

skulle detta syfte i många fall icke, såsom motionären synes anse, nås allenast

genom en sådan tillfällig utrymning, som sker på signalen flyglarm och

varar till dess den omedelbara faran är överstånden. Av stor betydelse såsom

skyddsmedel för civilbefolkningen och i hög grad ägnat att främja nyssnämnda

syfte synes även vara att från de av anfall från luften mest hotade

orterna undanföra personer, vilkas närvaro där är obehövlig, t. ex. barn och

åldringar. En utrymning av denna art, som sker vid krigsfara eller då krig

utbrutit och därefter består, så länge fara för luftanfall föreligger, har utomlands

på flera håll tillmätts synnerlig vikt. I likhet med departementschefen

anser utskottet uppenbart, att man icke helt kan överlåta åt vederbörande

själva eller deras målsmän att avgöra, i vilken mån utrymning skall komma

till stånd. Givetvis bör en sådan mera permanent utrymning såvitt möjligt

ske frivilligt. Örn samhällets intressen skulle göra det nödvändigt, måste

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

emellertid enligt utskottets mening en dylik utrymning kunna genomföras

tvångsvis. Det stadgande, varigenom möjlighet härtill öppnas, bör emellertid,

på sätt i Kungl. Maj:ts förslag skett, bindas vid förutsättningen, att fara

för luftanfall hotar. En med stöd av 2 § i den föreslagna lagen meddelad

föreskrift örn utrymning lärer ej få den karaktär av godtyckligt ingripande i

ett särskilt fall, som § 16 regeringsformen åtminstone närmast torde avse

att förebygga. För de flesta personer torde det snarast komma att framstå

såsom en förmån, att en mindre hotad uppehållsort anvisas dem samt att

— såsom jämväl lärer hava förutsatts -— myndigheterna i samband därmed i

olika hänseenden, t. ex. i fråga örn transport, förplägnad och inkvartering,

organisera utrymningen.

I motionen har vidare yrkats sådan ändring av paragrafen, att bestämmande,

var uppehåll skall tagas, må ske icke — såsom enligt Kungl. Maj:ts

förslag — i den mån det prövas nödvändigt utan därest annan bostad ej

annorledes ordnats. Den av motionären förordade formuleringen synes emellertid

mindre lämplig för det fall, att även den nya bostad, som av den enskilde

må hava ordnats, skulle vara belägen inom ett hotat område. Det synes

kunna förutsättas, att den uppfattning, som torde ligga till grund för ändringsförslaget,

skall röna tillbörligt beaktande, även örn paragrafen i denna del erhåller

den av Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen.

4 §•

Enligt 1 mom. i denna paragraf erhåller länsstyrelse befogenhet att anbefalla

åtgärder för brandskydd, anordnande av skyddsrum m. m. Föredragande

departementschefen har framhållit, att denna befogenhet självfallet

icke finge användas på det sätt, att åtgärder påbjödes, vilka vore omöjliga

att genomföra, t. ex. vidtagande av byggnadstekniska anordningar i fall, då

materialier därför saknades. Därvidlag, liksom i fråga örn utrymning av

hotade orter, vore användningen av till buds stående maktmedel beroende

av det sätt, varpå luftskyddet planlagts och i övrigt förberetts. I 2 mom. har

utsagts, att därest någon underlåter att vidtaga åtgärd, som i 1 mom. avses,

länsstyrelsen äger ombesörja denna. Kostnaden härför må efter domstols

prövning uttagas av den försumlige, i den mån han icke på grund av stadgande

i den nu föreslagna lagen eller eljest är berättigad till ersättning för

åtgärden.

I motionen 1:167 har anförts, att orden »eller vidtaga» i 1 mom. gå ve anledning

till erinringar, då det syntes vara myndighets sak både att låta vidtaga

erforderliga åtgärder och att bekosta dem. I samband därmed syntes

2 mom. böra utgå. Skulle 1 mom. dock bibehållas oförändrat, syntes en omformulering

av 2 mom. bliva nödig därhän, att det klart utsädes, att kostnaden

skulle gäldas i princip av länsstyrelsen och endast i det fall uttagas

av den enskilde, att domstolen i orten funne vederbörande enskild hava genom

sitt förhållande fördyrat densamma.

I förevarande sammanhang må erinras, att bestämmelser likartade med den

i 1 mom. av förevarande paragraf givna finnas i 1895 års rekvisitionslag (§ 2

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

morn. 2, § 7 mom. 1). Ett sådant stadgande fanns även i 1918 års förfoganderättslag

(5 § 1 morn.). Liknande föreskrifter hava även upptagits i de genom

propositionen nr 3 till årets riksdag framlagda förslagen till ny rekvisitionslag

(3 § fjärde stycket) oell till militär förfogandelag (4 §).

Bestämmelsen i 4 § 1 morn., vilken har motsvarighet i annan, delvis ännu

gällande lagstiftning, är enligt utskottets mening jämväl i vad därigenom

stadgas skyldighet att vidtaga vissa åtgärder ett nödvändigt led i lagstiftningen

för säkerställande av luftskyddets behov. Det i 2 mom. givna stadgandet

örn uttagande av kostnad för åtgärd, som i där avsett fall ombesörjts

av länsstyrelse, synes utskottet näppeligen behöva föranleda missförstånd.

Den av motionären alternativt föreslagna ändrade formuleringen av detta

moment skulle därjämte — därest ersättningsbestämmelserna i 5 § bibehölles

oförändrade — för fall som avses i 5 § 3 mom. komma att bereda en förmånligare

ställning åt den försumlige än åt den, som ställde sig föreskrift om

vidtagande av åtgärd till efterrättelse.

Med hänsyn till vad sålunda anförts kan utskottet icke tillstyrka de i förevarande

del av motionen gjorda yrkandena.

6 §•

Såväl i nu gällande rekvisitionslag som i det genom propositionen nr 3

till årets riksdag framlagda förslaget till ny rekvisitionslag föreskrives, att i

den män priset på varor och tjänstbarheter kan på förhand bestämmas, taxor

däröver skola upprättas. För uppgörande av taxorna och för bestämmande

av sådan ersättning, som icke utgår efter taxa, tillsättas dels för varje landstingsområde

respektive stad, som ej deltager i landsting, som regel en lokal

värderingsnämnd och dels för hela riket en riksvärderingsnämnd. Enligt ett

av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap upprättat förslag till

allmän förfogandelag, skulle ersättning för egendom, som enligt sistnämnda

lag foges i anspråk, bestämmas av ett särskilt organ, statens värderingsnämnd.

Av hänsyn till nödvändigheten av enhetliga grunder för prisbildningen

skulle statens värderingsnämnd övertaga de funktioner, som enligt

rekvisitionslagen tillkomma riksvärderingsnämnden. För tillgodoseende av

detta syfte har rikskommissionen utarbetat ett särskilt lagförslag.

Även civila luftskyddsutredningen har erinrat, att luftskyddets försörjning

med förnödenheter av hänsyn till prisbildningen måste inordnas i det

allmänna krigshushållningssystemet. Detta syntes få ske på det sättet, att

rekvisitionslagens nämnder och taxor bleve normgivande även för anskaffning

av förnödenheter för luftskyddet.

Föredragande departementschefen har i propositionen uttalat, att det på

sätt utredningen anfört syntes lämpligt, att bestämmelserna örn ersättning

enligt förevarande lag nära anslötes till motsvarande bestämmelser i lagstiftningen

angående rekvisition för krigsmaktens behov. I 4 § 2 mom. har emellertid

stadgats ett undantag från huvudregeln, innebärande att kostnaden för

åtgärd, som vidtagits av myndighet, endast efter domstols prövning må ut
-

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottet

14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

tågås av den, som försummat att verkställa åtgärden. En hänvisning till

nämnda stadgande har gjorts i 6 §.

I förevarande sammanhang må erinras, att lagrådet i anslutning till granskningen

av förslaget till lag örn skyldighet i vissa fall att i fredstid tillhandahålla

förnödenheter m. m. för krigsmaktens behov erinrat, att enligt såväl

sistnämnda förslag som de samtidigt till granskning föreliggande förslagen

till militär förfogandelag och lag örn förfoganderätt för luftskyddets behov

ersättnings- och skadeståndsfrågor i stor utsträckning skola avgöras av riksvärderingsnämnden,

emot vars beslut talan ej skall få fullföljas. Lagrådet

har vidare framhållit, att dessa frågor otvivelaktigt i många fall bleve av beskaffenhet

att ställa stora krav på nämndens förmåga att så handlägga sin

uppgift, att avgörandet komme att grundas ej blott på praktisk insikt och

erfarenhet utan även på lagkunskap. Då nu åsyftades att genom lagstiftning

fullständigt reglera här avsedda förhållanden, syntes i fråga om nämndens

sammansättning och beslutförhet icke böra saknas uttrycklig bestämmelse

därom, att åtminstone en av nämndens ledamöter skall hava utövat domarämbete.

Med beaktande av vad lagrådet sålunda anfört har i 11 § andra stycket av

det nu föreliggande förslaget till rekvisitionslag införts en bestämmelse av

innehåll, att av de av Konungen utsedda ledamöterna i riksvärderingsnämnden

samt ställföreträdarna för dem minst en ledamot och en ställföreträdare

skola hava utövat domarämbete.

I motionen 1:167 har anförts, att bestämmelsen i 6 §, att ersättningsanspråk

skola prövas i den ordning rekvisitionslagen stadgar, förefölle så

mycket mindre lämplig, som grunden för förfogandet icke vore något militärt

behov och ersättningsfrågan i verkligheten vore en fråga örn ersättning för

skada eller för expropriation. Det enda riktiga vore att låta ersättningsfrågan

prövas av vanlig domstol.

Även enligt utskottets mening torde det med hänsyn till önskvärdheten av

enhetliga grunder för prisbildningen vara lämpligt att ansluta bestämmelserna

örn ersättning enligt förevarande lagförslag till motsvarande stadganden i den

föreslagna lagstiftningen örn rekvisition för krigsmaktens behov. På lagrådets

föranledande har i förslaget till rekvisitionslag införts bestämmelsen, att av

de av Konungen utsedda ledamöterna i riksvärderingsnämnden samt ställföreträdarna

för dem minst en ledamot och en ställföreträdare skola hava utövat

domarämbete. Denna bestämmelse torde vara ägnad att i viss mån tillgodose

det syfte, som skulle vinnas genom en överflyttning av ersättningsfrågornas

prövning till de allmänna domstolarna.

På grund av vad sålunda anförts finner sig utskottet icke böra tillstyrka

det i motionen framlagda yrkandet örn ändring av förevarande paragraf.

8 §•

Bestämmelser örn deklarationsplikt funnos upptagna i de år 1916 och

senare under världskriget antagna förfoganderättslagarna. I 1918 års lag

återfinnes stadgande därom i 14 §.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

15

Civila luftskyddsutredningen har anfört, att det för att bestämmelserna

örn rätt att taga i anspråk egendom för luftskyddet skulle erhålla full effektivitet

erfordrades, att vederbörande myndigheter ägde kännedom om förefintliga

tillgångar av för luftskyddet användbar materiell m. m. Möjlighet

att ålägga deklarationsplikt borde därför stå länsstyrelsen till buds.

Föredragande departementschefen har icke haft något att erinra mot förslaget

örn införande av deklarationsplikt. Han har emellertid ansett behövligt

att efter mönster av vissa bestämmelser i förslaget till militär förfogandelag

föreslå jämväl stadganden örn rätt till husundersökning och rätt

att taga del av handelsböcker m. m. för utrönande av örn deklarationsplikt

underkastade varor äro tillfinnandes.

I motionen 1:167 har gjorts gällande, att deklarationsplikten ur rättssynpunkt

saknade nödigt underlag, då det icke vore den enskilde utan myndigheten

som hade att anordna luftskyddet och det borde ankomma på myndigheten

att i tid anskaffa nödiga medel. Att sedermera, örn brister visade sig

vara för handen, visst tillfälligt förfogande över tillgänglig enskild egendom

kunde bliva erforderligt, vore ingalunda tillräcklig grund för ett sådant ingripande,

som karakteriserades genom deklaration, husundersökning o. s. v.

Ett dylikt ingripande skapade allenast irritation och undergrävde rättsrespekten

utan att någonting därigenom omedelbart vunnes, som uppvägde

rättsäkerhetens förlust. Därför borde hela 8 § utgå.

Med hänsyn till nödvändigheten av att såvitt möjligt säkerställa luftskyddets

behov torde införande av bestämmelser örn deklarationsplikt och lätt

till husundersökning m. m. icke kunna undvikas. Då vidare bestämmelserna

härom — som icke sakna motsvarighet i tidigare lagstiftning — endast

under särskilda undantagsförhållanden skola träda i tillämpning, lärer icke

med fog kunna göras gällande, att de skulle innefatta alltför långt gående ingrepp

i de enskildas självbestämmanderätt.

. 9 §.

I 2 § 6) luftskyddskungörelsen stadgas, att vid luftskyddets förberedande

bör övervägas, i vad män planläggningen bör omfatta organiserande av luftskyddstjänst,

såsom ordnings- och vakttjänst, brandtjänst, indikerings-, sanerings-

och röjningstjänst, reparationstjänst samt sjukvårdstjänst.

Beträffande kommunernas skyldighet att under krigsförhållanden medverka

vid luftskyddet har luftförsvar sutredningen anfört bland annat, att såsom

regel kunde uppställas, att kommunerna och de enskilda skulle ställa

sina organisationer och anstalter till luftskyddets disposition, men att staten

måste i största möjliga utsträckning bestrida de ökade kostnader, som föranleddes

av kriget.

Civila luftskyddsutredningen har i sitt förslag upptagit en bestämmelse,

motsvarande den nu ifrågavarande. I motiveringen har utredningen såsom

ett nödvändigt avsteg från principen att staten borde bestrida kostnaderna

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Utskott et.

16 Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

för luftskyddet framhållit, att kommunerna borde under krig bekosta redan

befintliga kommunala organs och personalstyrkors verksamhet i luftskyddets

tjänst.

I yttrande till statsrådsprotokollet i samband med avlåtande till 1937 års

riksdag av propositionen nr 211 med förslag till luftskyddslag har föredragande

departementschefen, efter gemensam beredning med bland andra chefen för

finansdepartementet, givit sin principiella anslutning till civila luftskyddsutredningens

förslag såvitt angår kostnadernas fördelning. Departementschefen

har därvid framhållit bland annat, att vissa av praktiskt-organisatoriska

och statsfinansiella hänsyn föranledda modifikationer i den allmänna

regeln icke torde kunna undgås, i varje fall örn ett effektivt luftskydd skulle

kunna åstadkommas inom något så när rimlig tid.

I föreliggande proposition har föredragande departementschefen erinrat, att

civila luftskyddsutredningen, vad särskilt anginge förevarande paragraf, förutsatt,

att för åtgärder, som avsåges däri, icke skulle till vederbörande kommun

utgå någon ersättning. Departementschefen har förklarat, att han anslöte sig till

utredningens förslag att kommun skulle vara pliktig att utan ersättning ställa

till förfogande hos kommunen anställd personal. Begränsningen av kommunens

skyldighet att utan ersättning tillgodose luftskyddet i detta liksom

i övriga hänseenden läge i uttrycket »i enlighet med planerna för luftskyddet».

Kommun ägde enligt luftskyddslagen möjlighet att genom luftskyddsnämnd

i samband med planläggningen bevaka kommunens intresse i olika hänseenden.

I motionen 1:167 har i förevarande sammanhang anförts:

Beträffande §§ 9—12 göra sig starka betänkligheter gällande. Även örn

§§ 10 och 11 kunna anses befogade och kanske ofrånkomliga, måste bestämt

bestridas, att de »kommunala kårer» varom i § 9 talats, överhuvud

böra upprättas. Personlig tjänsteplikt i nödfall, såsom vid skogsbrand eller

då i stad brandkår saknas, är en sak, upprättandet av kårer, som måste få

mer eller mindre en militär karaktär, varken är eller bör vara en kommunal

angelägenhet. Snarare borde sådana kårer förbjudas och endast nödiga

tillfälliga övningar i luftskydd för dem, som må vara personligt tjänstpliktiga,

möjliggöras eller eventuellt till och med påbjudas. Och då det i § 12

givna stadgandet, sett mot bakgrunden av föreskrifterna örn »planer» för

luftskyddets effektuering, vilka måste bliva av administrativ natur, kan och

sannolikt kommer att tolkas såsom innebärande att vederbörande uttagna

personer skulle åläggas viss utbildning, vilken dessutom mycket väl kan

tänkas bli olika för olika personer och förty omfatta utbildning av olika

grader av befälspersoner, stegras betänkligheterna mot hela denna anordning

därhän, att det icke återstår annat än att yrka rent avslag å såväl § 9 som § 12.

Skulle i någon form bestämmelserna böra av andra ersättas, lärer dock riksdagen

icke vara i tillfälle att nu verkställa härför nödig utredning, utan böra

till Kungl. Majit hemställa örn framläggande i ty fall för nästa riksdag av

kompletterande stadganden.

Bestämmelsen i förevarande paragraf örn skyldighet för kommun att ställa

kommunala kårer och annan hos kommunen anställd personal till förfogande

för luftskyddstjänst tager närmast sikte på polis- och brandkårer, renhåll
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22. 17

ningspersonal och viss personal vid andra tekniska verk samt i viss utsträckning

även på sjukvårdspersonal. Vidare torde avses personal, erforderlig

för övriga ändamål, som angivas i 2 § 6) luftskyddskungörelsen. Däremot

åsyftas enligt utskottets mening icke upprättande av kårer med militär karaktär.

Givet är, att förhållandena under krigstid kunna medföra betydande

krav på reservpersonal i de kårer, som i stadgandet avses. Utskottet vill emellertid

i detta sammanhang erinra örn den i paragrafen gjorda begränsningen

av nyssnämnda skyldighet, innebärande att kommun icke är skyldig att för

något slag av luftskyddstjänst tillhandahålla större personal än som, då luftskyddstillstånd

inträdde, var anställd inom vederbörande kår eller annan mot

luftskyddstjänsten svarande förvaltningsgren.

Utskottet finner ej anledning frångå Kungl. Maj:ts förslag i nu ifrågavarande

hänseende.

12 §.

Civila luftskyddsutredningen har framhållit, att för luftskyddsåtgärdernas

genomförande vid luftskyddstillstånd erfordrades bland annat stadganden

dels örn allmän medborgerlig arbetsplikt och dels örn tjänsteplikt för

den för luftskyddstjänsten erforderliga personalen, och i samband därmed

framlagt vissa förslag.

Föredragande departementschefen har i propositionen erinrat, att behovet

av de av utredningen föreslagna, i den personliga självbestämmanderätten

djupt ingripande stadgandena örn tjänste- och arbetsplikt icke blivit

ifrågasatt i något av de över utredningens betänkande avgivna utlåtandena.

Dylika bestämmelser syntes även honom erforderliga, örn ett effektivt luftskydd

skulle kunna skapas. Endast de bestämmelser, som vore av väsentlig

betydelse för medborgarnas förpliktelser i samband med luftskyddstjänsten,

borde emellertid inflyta i lagen. De bestämmelser, som av hänsyn till krigsmaktens

eller folkhushållningens behov av personal inskränkte rätten att

uttaga för luftskyddsverksamheten lämpliga personer, syntes däremot höra

hemma i en tillämpningsförordning. I 12 § — vilken saknar motsvarighet i

utredningens förslag —- hade meddelats vissa ytterligare bestämmelser, som

synts nödvändiga såsom komplement till stadgandena i 10 och 11 §§.

I fråga örn de uttalanden och yrkanden, som i motionen 1:167 gjorts beträffande

förevarande paragraf, får utskottet hänvisa till den under 9 § lämnade

redogörelsen.

Såsom utskottet här ovan i olika sammanhang haft anledning framhålla

skola flertalet av bestämmelserna i förevarande lag, bland dem även stadgandena

i 12 §, tillämpas blott under de exceptionella förhållanden, som avses

i 2 §. Med hänsyn härtill och då, såsom föredragande departementschefen

anfört, stadgandena i 12 § torde vara nödvändiga som komplement till bestämmelserna

i de båda närmast föregående paragraferna, får utskottet tillstyrka

Kungl. Maj:ts förslag i nu ifrågavarande hänseende.

Utskottet.

Bihang till riksdagms protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 22—23.

079 88 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

TJtskottet.

18 Andra lagutskottets utlåtande Nr. 22.

17 §.

Utskottet, som icke har något att anmärka mot förevarande paragraf, anhåller

att få hänvisa till vad utskottet i sitt denna dag avgivna utlåtande

nr 21 anfört beträffande 15 § i förslaget till militär förfogandelag.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

A. att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen;

samt

B. att motionen 1:167 måtte anses besvarad genom utskottets

hemställan under A.

Stockholm den 11 mars 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid1 ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm, P. Sandström, Olof

Carlsson, Elon Andersson, Sten och Holstenson;

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Skoglund2, Hallagård2, Molander,

Sandström i Härnösand1*, Hansson i örebro, fröken Andersson samt herr

Barnekow.

1 Ej närvarande vid behandlingen av 16 §.

” Närvarande endast vid behandlingen av 16 §.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Molander, som ansett, att första stycket i utskottets motivering

beträffande 9 § (sid. 16—17) bort utgå.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.