Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag, dels ock i ämnet väckta motioner.

1938-03-17 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1938:27, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1938 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag om den 1 majs likställande i

vissa hänseenden med allmän helgdag, dels ock i

ämnet väckta motioner.

Genom en den 11 februari 1938 dagtecknad proposition, nr 93, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag:

om den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag.

Härigenom förordnas som följer:

Vid tillämpning av lag eller särskild författning skall den 1 maj, då denna

dag icke infaller å sön- eller helgdag, vara likställd med allmän helgdag.

Yad sålunda stadgats gälle dock ej med avseende å de föreskrifter, som

i kyrkligt avseende äro meddelade för sön- eller helgdag, ej heller i fråga

örn bestämmelserna i 7 kap. 3 och 4 §§ samt 14 kap. 45 § strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.

. I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling

förehaft sex i anledning av densamma väckta motioner, nämligen motionerna

i första kammaren nr 246 av herr Karl Bodin m. fl. och nr 247 av herr

Martin Svensson m. fl. samt i andra kammaren nr 365 av herr De Geer i

Lesjöfors, nr 366 av herr Magnusson i Tumhult m. fl., nr 367 av herr Lundqvist

m. fl. samt nr 368 av herr Larsson i Hede m. fl.

I motionerna I: 246 och II: 366, vilka äro likalydande, ävensom i motionen

II: 367 har yrkats, att riksdagen måtte avslå propositionen.

Motionerna I: 247 och II: 368, vilka äro likalydande, utmynna i en hemställan,

att riksdagen måtte avslå propositionen ävensom besluta sådan

ändring i gällande växellag, checklag, lag örn skuldebrev och lag om beräkning

av lagstadgad tid, att den 1 maj i dessa lagar likställes med påskafton,

midsommarafton och julafton.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sand. 2 avd. Nr 27.

ess 38

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

I motionen II: 365 har hemställts, att riksdagen icke måtte bifalla propositionen

med mindre samtidigt sådan lagändring genomföres, att Marie

bebådelsedag upphör att vara helgdag.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i propositionen framlagda

lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen. I fråga örn de skäl, motionärerna

andragit till stöd för sina yrkanden, hänvisas till motionerna.

Vid åtskilliga tillfällen har frågan örn lagstiftningsåtgärder för införande

i vårt land av vissa arbetsfria söckendagar varit föremål för statsmakternas

behandling. I sammanhang därmed har spörsmålet örn indragning av några

kyrkliga helgdagar, närmast såsom ersättning för de ur arbetssynpunkt förlorade

söckendagarna, tagits under övervägande. En redogörelse för vad

härutinnan förekommit lämnas å sid. 3—9 i propositionen, till vilken utskottet

i denna del får hänvisa. Utskottet vill i detta hänseende endast

lämna följande uppgifter.

Det nuvarande antalet helgdagar i vårt land är bestämt genom förordningen

den 4 november 1772. Av helgdagarna infalla vissa alltid å söndag, medan

andra ej med nödvändighet eller aldrig infalla å söndag. Till den senare

gruppen höra nyårsdagen, trettondagen, Marie bebådelsedag, långfredagen,

annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, annandag pingst, midsommardagen,

juldagen och annandag jul.

På förslag av andra lagutskottet (utlåtande nr 16) hemställde 1934 års

riksdag i skrivelse den 7 april 1934 (nr 134), att Kungl. Maj:t ville låta

verkställa utredning rörande lämpligheten av en sådan ändring i gällande

lagstiftning rörande bestämd tid för utförande av vissa rättshandlingar inom

affärslivet, att hinder ej mötte att hålla bankerna stängda påskafton, midsommarafton

och julafton, då dessa dagar infölle å söckendag, samt möjligen

ytterligare någon helgfri dag i anslutning till söndag under den senare

hälften av året, ävensom för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

De stadganden, som utskottet därvid åsyftade, voro 72 § växellagen, 55 §

checklagen och 2 § lagen den 30 maj 1930 om beräkning av lagstadgad tid.

I 72 § växellagen stadgas, att örn en växels förfallodag inträffar å söndag

eller annan allmän helgdag, betalning för växeln ej får krävas förrän nästa

söckendag. Alla andra åtgärder med avseende å växel, såsom uppvisande

till godkännande och upptagande av protest, få likaledes vidtagas endast å

söckendag. Örn åtgärd, som nu sagts, skall vara vidtagen inom viss tid,

vars sista dag är allmän helgdag, utsträckes tiden för åtgärdens vidtagande

till att omfatta jämväl påföljande söckendag. I 55 § checklagen ges i tilllämpliga

delar motsvarande bestämmelser i fråga örn åtgärder med avseende

å check.

De svenska växel- och checklagarna ha utfärdats efter ratificering av

mellanfolkliga konventioner, vilka undertecknats efter konferenser i Genéve

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

1930 (ang. växel) och 1931 (ang. check). Dessa konventioner innefatta förpliktelse

för signatärmakterna att införa gemensamma lagar angående växel

och check. De kontraherande staterna äga emellertid göra avvikelser från

de föreslagna gemensamma lagarna i de hänseenden, som angivas i en vid

vardera konventionen fogad bilaga. I dessa bilagor uttalas, bland annat,

att de kontraherande staterna äga rätt att i fråga örn åtgärder med avseende

å växel eller check föreskriva, att vissa söckendagar skola likställas

med helgdagar.

I 2 § av lagen örn beräkning av lagstadgad tid föreskrives, att örn tid, då

enligt lag eller särskild författning åtgärd sist skall företagas, infaller på

söndag eller annan allmän helgdag, åtgärden får företagas å nästa söckendag.

Denna lag avser ej tider, som bestämts genom avtal eller viljeförklaringar.

I proposition (nr 127) till 1935 års riksdag föreslogs, dels att i 72 §

växellagen och 55 § checklagen skulle införas stadganden av innehåll, att

påskafton, midsommarafton och julafton likställas med allmän helgdag enligt

nämnda lagar, dels ock att 2 § lagen örn beräkning av lagstadgad tid skulle

ändras på det sätt, att vad i sistnämnda lag funnes stadgat örn fatalietids

infallande på söndag eller annan allmän helgdag komme att avse jämväl

nyssnämnda tre dagar med det undantag, att vad sålunda stadgats ej skulle

gälla, då åtgärd skulle företagas senast å viss rättegångsdag eller inskrivningsdag

och denna infölle å någon av de nämnda helgdagsaftnarna.

I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

erinrade dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Schlyter, bland annat, att enligt de förslag till lagstiftningsåtgärder för införande

av vissa arbetsfria dagar, som före år 1934 varit föremål för statsmakternas

behandling, fridagarna skulle få karaktär av allmänna helgdagar

och sålunda bliva obligatoriska. Mot dessa förslag hade yppats betänkligheter

ur ekonomisk synpunkt, och det hade framhållits, att en lagstiftning

på området icke borde föregå sedvänjan. 1934 års riksdags förslag hade

däremot närmast avsett blott att möjliggöra ett inställande av bankernas

verksamhet å vissa dagar, då affärsverksamheten redan nu sedvanemässigt i

avsevärd omfattning läge nere. Departementschefen ansåg, att befogade invändningar

icke borde kunna göras mot en lagstiftning av sist angivna innebörd,

vilken allenast åsyftade att underlätta vidmakthållandet och utsträckt

tillämpning på frivillighetens väg av en redan ganska allmänt utbredd sedvänja.

Då den föreslagna lagstiftningen inskränkts till att avse påskafton,

midsommarafton och julafton, ansågs indragning av någon av de nuvarande

allmänna helgdagarna icke motiverad. Departementschefen ansåg det ej böra

ifrågakomma att i förevarande sammanhang meddela en allmän regel för de

fall, då en rättshandling enligt avtal eller viljeförklaring skulle äga rum å

någon av de förut nämnda söckendagarna.

De i propositionen framlagda förslagen godkändes på hemställan av andra

lagutskottet (utlåtande nr 21) av riksdagen. Författningar i ämnet utfärdades

den 12 april 1935 (Sv. förf.-saml. 98—100).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Sedermera har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 20 december 1935 (nr

616) förordna!, att utan hinder av tidigare av Kungl. Majit meddelade föreskrifter,

statsmyndigheterna må, örn och i den mån så finnes kunna ske,

å påskafton, midsommarafton och julafton inställa öppethållandet av sina

tjänstelokaler eller myndigheterna eljest åliggande mottagning för allmänheten.

Det i nu förevarande proposition framlagda lagförslaget innebär, att den

1 maj skall, då denna dag ej infaller å sön- eller helgdag, vara likställd med

allmän helgdag utan att dock i något hänseende erhålla kyrklig karaktär.

Ej heller skola, under enahanda förutsättning, å den 1 maj bliva tillämpliga

straffbestämmelserna i 7 kap. 3 § strafflagen i fråga örn idkande av

hantverk eller annat arbete å sabbatstid (tiden emellan kl. 6 örn morgonen

och kl. 9 örn aftonen å sön- och högtidsdag), stadgandet i 4 § av nämnda

kapitel, enligt vilket lagrum den omständigheten, att ett brott förövats å

sabbatstid, skall anses såsom försvårande, eller regeln i 14 kap. 45 § strafflagen,

enligt vilken regel den omständigheten, att vissa misshandelsbrott

samt resande av livsfarligt vapen ägt rum å sabbatstid, föranleder därtill,

att brottet skall falla under allmänt åtal.

Däremot skola å den 1 maj bliva tillämpliga alla de särskilda bestämmelser

av olika slag, vilka hava avseende å sön- och helgdag och vilka avvika

från dem, som gälla för söckendagar. Bestämmelser av anförda slag

återfinnas i bland annat lagen den 29 december 1912 örn arbetarskydd,

lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning, lagen den 30 maj 1919

örn begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse

(butikstängningslagen), växel- och checklagarna samt lagen örn beräkning av

lagstadgad tid.

Utskottet vill erinra örn vissa stadganden i butikstängningslagen, vilka i

händelse av en lagstiftning i överensstämmelse med propositionen skulle

bliva tillämpliga å den 1 maj.

Enligt 2 § får handelsbod ej hållas öppen för allmänheten å sön- eller

helgdag. Dock får bod hållas öppen å sådana dagar mellan kl. 7—10 f. m.

för försäljning enbart av mejeriprodukter, ägg, margarin, bageri- och konditorivaror,

färsk frukt eller levande blommer. I den mån sådant påkallas av

särskilt förhållande inom viss kommun må dock enligt 3 § tiden för öppethållandet

bestämmas annorlunda. Sålunda kan den myndighet, som utövar

kommunens beslutanderätt, inskränka eller helt förbjuda öppethållandet å

sön- eller helgdag ävensom lämna medgivande till försäljning av de ovan

angivna produkterna mellan kl. 10—11 f. m. samt under högst två timmar

å tid efter kl. 1 e. m. Dylikt beslut av kommun skall underställas vederbörande

länsstyrelse resp. Överståthållarämbetet (5 §), som skall oförändrat

fastställa eller ogilla beslutet (6 §).

I fråga örn de yttranden, som avgivits över den i propositionen närmare

omförmälda departementspromemorian angående införande av lagbestäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

meker rörande den 1 maj såsom arbetsfri dag, har redogörelse lämnats å

sid. 13—20 i propositionen, till vilken utskottet i dessa delar får hänvisa.

Föredragande departements chefen, statsrådet Möller, anför bland annat

rörande lagförslaget:

Då fråga örn införande av såsom regel obligatoriskt arbetsfri dagar utöver

redan nu förefintliga sön- och helgdagar tidigare varit föremål för övervägande,

hava betänkligheter anförts särskilt med hänsyn till de verkningar

av ekonomisk natur, som en lagstiftning av sådant innehåll skulle medföra.

Därvid har jämväl särskilt framhållits, att en lagstiftning på området icke

borde föregå sedvänjan.

I den promemoria i ämnet, vilken i slutet av förra året varit föremål för

remissbehandling, framhölls, att numera en dag — den 1 maj — syntes

hava erhållit karaktär av allmän ledighetsdag. Inom övervägande flertalet

av de verksamhetsgrenar, som reglerades av kollektivavtal, åtnjötes fullständig

ledighet den 1 maj, i ett mindre antal fall vore ungefär halva dagen

ledig. Vidare anfördes, att den uppfattningen, att den 1 maj skulle vara

ledighetsdag, numera gjorde sig gällande inom vida kretsar av vårt folk även

långt utanför deras led, vilka hade sitt arbete reglerat av kollektivavtal. Med

hänsyn till den sålunda rådande sedvänjan förklarades, att tiden nu kunde

anses vara inne att göra den 1 maj likställd med allmän helgdag med därav

följande regelmässig ledighet i samma utsträckning, i vilken ledighet för

närvarande åtnjutes under sön- och helgdagar.

I remissyttrandena har nyss angivna ståndpunkt vunnit erkännande

från skilda håll. I flertalet yttranden har sålunda förslaget att i princip

likställa den 1 maj med allmän helgdag tillstyrkts eller godtagits. Några

förespråkare finnas för den meningen, att man bör låta ifrågavarande dag

bliva allenast bankfridag. I åtskilliga yttranden har emellertid det föreliggande

lagförslaget blivit avstyrkt.

^ De huvudsakliga skäl, som åberopats mot förslaget att likställa den 1 maj

med allmän helgdag, äro, att arbetsinställelse nämnda dag skulle förorsaka

förluster för industri, handel och jordbruk, att dagen ur rekreationssynpunkt

är olämplig samt att helgdagarna i vårt land redan förut i alltför stor utsträckning

äro samlade å vinter- och vårhalvåret.

Gentemot vad som anförts därom, att industrien skulle hava svårt att

bära de kostnader, som vore förknippade med en helgdag den 1 maj,

särskilt med hänsyn därtill att förslag kunde förväntas rörande obligatorisk

semester av längre varaktighet än den semester, som för närvarande

i allmänhet tillkommer arbetstagare inom industrien, må erinras därom,

att den 1 maj redan nu i stor utsträckning är arbetsfri och att de fall,

då arbete dock måste utföras samt i följd därav helgdags- eller övertidsersättning

erläggas, icke kunna beräknas medföra extra kostnader av

någon större betydenhet. Yad spörsmålet om befarade förluster beträffar,

må vidare erinras därom, att socialstyrelsen i yttranden såväl tidigare

som i nu förevarande sammanhang förklarat, att ett stadfästande av hittillsvarande

praxis med den 1 maj såsom ledighetsdag icke torde medföra några

egentliga olägenheter för näringslivet. Samma ståndpunkt har intagits jämväl

i andra yttranden. På det förut anförda skälet, nämligen att den 1 maj

redan nu i avsevärd utsträckning är arbetsfri, stöder jag mig även, då jag

anser mig kunna förklara, att legaliserandet av denna dag såsom likställd

med allmän helgdag icke — på sätt i åtskilliga yttranden framhållits —

såsom kompensation påkallar indragning av någon av de s. k. lätthelgdagarna.

Sistnämnda spörsmål synes mig vara av den natur, att, därest det skall

upptagas, detta bör ske i annat sammanhang. — — —

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Emot förevarande förslag laar, som nämnts, åberopats förefintligheten av

611 under den 1 maj särskilt livlig affärsverksamhet. Att vad sålunda anförts

icke är av beskaffenhet att böra förhindra förslagets genomförande

synes mig uppenbart. Denna min uppfattning har i yttrandena understötts

även från skilda affärshåll. Med hänsyn därtill kan jag icke tillstyrka i

några yttranden framlagda förslag att “helt eller delvis undantaga butikstängningslagen

från tillämpningen av den nu ifrågasatta lagen. Yad jordbruket

angår må, på sätt socialstyrelsen anfört, erinras därom, att den

föreslagna lagstiftningen icke innefattar kategoriskt förbud mot arbete. Sådant

förbud skall beträffande den 1 maj gälla blott i de fall, då i lag eller

författning förbud utfärdats mot arbete å sön- och helgdagar i allmänhet.

De extra kostnader, som på grund av den nu föreslagna lagens bestämmelser

torde ifrågakomma för att få arbete, vilket anses nödvändigt, utfört den

1 maj, synas — i likhet med vad i det föregående anförts beträffande industrien

— icke komma att uppgå till mera avsevärda belopp.

Remissbehandlingen av förevarande ärende har, såsom framgår av vad

sålunda anförts, styrkt mig i min uppfattning, att tiden nu kan anses vara

inne att göra den 1 maj i princip jämställd med allmän helgdag.

Såsom i propositionen framhålles gäller i fråga om de verksamhetsgrenar,

för vilka kollektivavtal ingåtts i vårt land, nästan undantagslöst, att bestämmelser

intagits i avtalen örn ledighet den 1 maj. De arbetstagare, vilka

torde sätta det största värdet på arbetsfrihet under denna dag, hava sålunda

i allmänhet avtalsvägen redan erhållit ledighet.

Inom jordbruket och handeln tillämpas för närvarande icke i allmänhet

arbetsfrihet under hela den 1 maj, och vad dessa näringar och vissa

industrigrenar angår har från flera håll uttalats, att en dylik ledighet icke

utan vissa olägenheter torde kunna genomföras.

Svenska lantarbetsgivareföreningen har sålunda i sitt i propositionen

återgivna yttrande framhållit, att vid det icke organiserade jordbruket, vilket

sysselsatte minst 150,000 lönearbetare och dessutom ett betydande antal

med dem jämställda hemmavarande söner, torde den 1 maj endast undantagsvis

hava karaktären av ovillkorlig ledighetsdag, vilket vore helt naturligt,

enär vid månadsskiftet april—maj vårsådden som bäst brukade pågå.

Enligt föreningens uppfattning vore det för jordbrukets vidkommande av

synnerligen stor betydelse, att arbetet vid de icke kollektivavtalsreglerade

jordbruken kunde bedrivas även den 1 maj. Förlusten av en arbetsdag vid

denna bråda tid skulle nämligen i många fall kunna få vittgående konsekvenser

för jordbruksdriften. Blott en dags försening av sådden kunde, örn

olyckan vore framme, medföra risk för avsevärt minskat skördeutbyte.

Föredragande departementschefen har vad jordbruket angår erinrat därom,

att den föreslagna lagstiftningen icke innefattade ett kategoriskt förbud mot

arbete.

Det torde emellertid vara klart, att den 1 maj efter den ifrågasatta lagstiftningens

genomförande i realiteten skulle bliva en i stort sett arbetsfri

dag, vilket ju uppenbarligen åsyftades med lagstiftningen.

Från vissa håll ha även uttalats betänkligheter mot att införa en helgdag

utan kyrklig karaktär.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Enligt utskottets mening uppbäres icke det i propositionen framlagda

förslaget av en så allmän sedvänja eller folkmening, som man bör kräva

för en lagstiftning av nu ifrågavarande art. Lagstiftningen torde icke erbjuda

några större fördelar men synes ägnad att föranleda olägenheter inom

vissa arbetsområden, exempelvis inom jordbruket, vilket framhållits såväl i

åtskilliga remissyttranden som i de i ämnet väckta motionerna.

Enligt utskottets uppfattning föreligga sålunda för närvarande icke tillräckliga

skäl för en lagstiftning av nu ifrågavarande slag. Utskottet anser

sig därför böra avstyrka propositionen.

Skulle genom avtal eller eljest på frivillighetens väg en mera omfattande

ledighet den 1 maj komma till stånd inom sådana arbetsområden, där den

1 maj för närvarande icke allmänt är fridag, kunna statsmakterna givetvis

ånyo taga ställning till förevarande spörsmål.

Med denna inställning till Kungl. Maj:ts förslag har utskottet saknat

anledning närmare överväga frågan om indragning av någon s. k. lätthelgdag.

Utskottet har ej heller funnit skäl att, såsom i motionerna 1:247 och

II: 368 föreslagits, ifrågasätta sådana författningsändringar, att den 1 maj i

vissa hänseenden likställes med påskafton, midsommarafton och julafton.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att förevarande proposition icke måtte bifallas,

2) att motionerna I: 246, II: 366 och II: 367 måtte anses besvarade

genom vad utskottet sålunda hemställt; samt

3) att motionerna I: 247, II: 365 och II: 368, i den mån de

icke blivit besvarade genom vad utskottet ovan under 1) hemställt,

icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 mars 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm, Knut Petersson, Olof

Carlsson, Wistrand*, John Gustavson* och Sten;

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Pettersson i Hällbacken, Hallagård,

Sandström i Härnösand, Hermansson, Thorell och Barnekow.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Norman, Olof Carlsson, Sten, Hage, Olovson, Pettersson i

Hjulbacken och Hermansson, vilka hemställt om bifall till propositionen;

2) av herr Linder, som i huvudsak anslutit sig till Kungl. Majlis förslag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:146 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag. a1 i texten