Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag, dels ock i ämnet väckta motioner.
1938-03-17 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1938:27, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag, dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
1
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1938 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om den 1 majs likställande i
vissa hänseenden med allmän helgdag, dels ock i
ämnet väckta motioner.
Genom en den 11 februari 1938 dagtecknad proposition, nr 93, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag:
om den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag.
Härigenom förordnas som följer:
Vid tillämpning av lag eller särskild författning skall den 1 maj, då denna
dag icke infaller å sön- eller helgdag, vara likställd med allmän helgdag.
Yad sålunda stadgats gälle dock ej med avseende å de föreskrifter, som
i kyrkligt avseende äro meddelade för sön- eller helgdag, ej heller i fråga
örn bestämmelserna i 7 kap. 3 och 4 §§ samt 14 kap. 45 § strafflagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.
. I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling
förehaft sex i anledning av densamma väckta motioner, nämligen motionerna
i första kammaren nr 246 av herr Karl Bodin m. fl. och nr 247 av herr
Martin Svensson m. fl. samt i andra kammaren nr 365 av herr De Geer i
Lesjöfors, nr 366 av herr Magnusson i Tumhult m. fl., nr 367 av herr Lundqvist
m. fl. samt nr 368 av herr Larsson i Hede m. fl.
I motionerna I: 246 och II: 366, vilka äro likalydande, ävensom i motionen
II: 367 har yrkats, att riksdagen måtte avslå propositionen.
Motionerna I: 247 och II: 368, vilka äro likalydande, utmynna i en hemställan,
att riksdagen måtte avslå propositionen ävensom besluta sådan
ändring i gällande växellag, checklag, lag örn skuldebrev och lag om beräkning
av lagstadgad tid, att den 1 maj i dessa lagar likställes med påskafton,
midsommarafton och julafton.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sand. 2 avd. Nr 27.
ess 38
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
I motionen II: 365 har hemställts, att riksdagen icke måtte bifalla propositionen
med mindre samtidigt sådan lagändring genomföres, att Marie
bebådelsedag upphör att vara helgdag.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i propositionen framlagda
lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen. I fråga örn de skäl, motionärerna
andragit till stöd för sina yrkanden, hänvisas till motionerna.
Vid åtskilliga tillfällen har frågan örn lagstiftningsåtgärder för införande
i vårt land av vissa arbetsfria söckendagar varit föremål för statsmakternas
behandling. I sammanhang därmed har spörsmålet örn indragning av några
kyrkliga helgdagar, närmast såsom ersättning för de ur arbetssynpunkt förlorade
söckendagarna, tagits under övervägande. En redogörelse för vad
härutinnan förekommit lämnas å sid. 3—9 i propositionen, till vilken utskottet
i denna del får hänvisa. Utskottet vill i detta hänseende endast
lämna följande uppgifter.
Det nuvarande antalet helgdagar i vårt land är bestämt genom förordningen
den 4 november 1772. Av helgdagarna infalla vissa alltid å söndag, medan
andra ej med nödvändighet eller aldrig infalla å söndag. Till den senare
gruppen höra nyårsdagen, trettondagen, Marie bebådelsedag, långfredagen,
annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, annandag pingst, midsommardagen,
juldagen och annandag jul.
På förslag av andra lagutskottet (utlåtande nr 16) hemställde 1934 års
riksdag i skrivelse den 7 april 1934 (nr 134), att Kungl. Maj:t ville låta
verkställa utredning rörande lämpligheten av en sådan ändring i gällande
lagstiftning rörande bestämd tid för utförande av vissa rättshandlingar inom
affärslivet, att hinder ej mötte att hålla bankerna stängda påskafton, midsommarafton
och julafton, då dessa dagar infölle å söckendag, samt möjligen
ytterligare någon helgfri dag i anslutning till söndag under den senare
hälften av året, ävensom för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
De stadganden, som utskottet därvid åsyftade, voro 72 § växellagen, 55 §
checklagen och 2 § lagen den 30 maj 1930 om beräkning av lagstadgad tid.
I 72 § växellagen stadgas, att örn en växels förfallodag inträffar å söndag
eller annan allmän helgdag, betalning för växeln ej får krävas förrän nästa
söckendag. Alla andra åtgärder med avseende å växel, såsom uppvisande
till godkännande och upptagande av protest, få likaledes vidtagas endast å
söckendag. Örn åtgärd, som nu sagts, skall vara vidtagen inom viss tid,
vars sista dag är allmän helgdag, utsträckes tiden för åtgärdens vidtagande
till att omfatta jämväl påföljande söckendag. I 55 § checklagen ges i tilllämpliga
delar motsvarande bestämmelser i fråga örn åtgärder med avseende
å check.
De svenska växel- och checklagarna ha utfärdats efter ratificering av
mellanfolkliga konventioner, vilka undertecknats efter konferenser i Genéve
3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
1930 (ang. växel) och 1931 (ang. check). Dessa konventioner innefatta förpliktelse
för signatärmakterna att införa gemensamma lagar angående växel
och check. De kontraherande staterna äga emellertid göra avvikelser från
de föreslagna gemensamma lagarna i de hänseenden, som angivas i en vid
vardera konventionen fogad bilaga. I dessa bilagor uttalas, bland annat,
att de kontraherande staterna äga rätt att i fråga örn åtgärder med avseende
å växel eller check föreskriva, att vissa söckendagar skola likställas
med helgdagar.
I 2 § av lagen örn beräkning av lagstadgad tid föreskrives, att örn tid, då
enligt lag eller särskild författning åtgärd sist skall företagas, infaller på
söndag eller annan allmän helgdag, åtgärden får företagas å nästa söckendag.
Denna lag avser ej tider, som bestämts genom avtal eller viljeförklaringar.
I proposition (nr 127) till 1935 års riksdag föreslogs, dels att i 72 §
växellagen och 55 § checklagen skulle införas stadganden av innehåll, att
påskafton, midsommarafton och julafton likställas med allmän helgdag enligt
nämnda lagar, dels ock att 2 § lagen örn beräkning av lagstadgad tid skulle
ändras på det sätt, att vad i sistnämnda lag funnes stadgat örn fatalietids
infallande på söndag eller annan allmän helgdag komme att avse jämväl
nyssnämnda tre dagar med det undantag, att vad sålunda stadgats ej skulle
gälla, då åtgärd skulle företagas senast å viss rättegångsdag eller inskrivningsdag
och denna infölle å någon av de nämnda helgdagsaftnarna.
I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
erinrade dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Schlyter, bland annat, att enligt de förslag till lagstiftningsåtgärder för införande
av vissa arbetsfria dagar, som före år 1934 varit föremål för statsmakternas
behandling, fridagarna skulle få karaktär av allmänna helgdagar
och sålunda bliva obligatoriska. Mot dessa förslag hade yppats betänkligheter
ur ekonomisk synpunkt, och det hade framhållits, att en lagstiftning
på området icke borde föregå sedvänjan. 1934 års riksdags förslag hade
däremot närmast avsett blott att möjliggöra ett inställande av bankernas
verksamhet å vissa dagar, då affärsverksamheten redan nu sedvanemässigt i
avsevärd omfattning läge nere. Departementschefen ansåg, att befogade invändningar
icke borde kunna göras mot en lagstiftning av sist angivna innebörd,
vilken allenast åsyftade att underlätta vidmakthållandet och utsträckt
tillämpning på frivillighetens väg av en redan ganska allmänt utbredd sedvänja.
Då den föreslagna lagstiftningen inskränkts till att avse påskafton,
midsommarafton och julafton, ansågs indragning av någon av de nuvarande
allmänna helgdagarna icke motiverad. Departementschefen ansåg det ej böra
ifrågakomma att i förevarande sammanhang meddela en allmän regel för de
fall, då en rättshandling enligt avtal eller viljeförklaring skulle äga rum å
någon av de förut nämnda söckendagarna.
De i propositionen framlagda förslagen godkändes på hemställan av andra
lagutskottet (utlåtande nr 21) av riksdagen. Författningar i ämnet utfärdades
den 12 april 1935 (Sv. förf.-saml. 98—100).
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
Sedermera har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 20 december 1935 (nr
616) förordna!, att utan hinder av tidigare av Kungl. Majit meddelade föreskrifter,
statsmyndigheterna må, örn och i den mån så finnes kunna ske,
å påskafton, midsommarafton och julafton inställa öppethållandet av sina
tjänstelokaler eller myndigheterna eljest åliggande mottagning för allmänheten.
Det i nu förevarande proposition framlagda lagförslaget innebär, att den
1 maj skall, då denna dag ej infaller å sön- eller helgdag, vara likställd med
allmän helgdag utan att dock i något hänseende erhålla kyrklig karaktär.
Ej heller skola, under enahanda förutsättning, å den 1 maj bliva tillämpliga
straffbestämmelserna i 7 kap. 3 § strafflagen i fråga örn idkande av
hantverk eller annat arbete å sabbatstid (tiden emellan kl. 6 örn morgonen
och kl. 9 örn aftonen å sön- och högtidsdag), stadgandet i 4 § av nämnda
kapitel, enligt vilket lagrum den omständigheten, att ett brott förövats å
sabbatstid, skall anses såsom försvårande, eller regeln i 14 kap. 45 § strafflagen,
enligt vilken regel den omständigheten, att vissa misshandelsbrott
samt resande av livsfarligt vapen ägt rum å sabbatstid, föranleder därtill,
att brottet skall falla under allmänt åtal.
Däremot skola å den 1 maj bliva tillämpliga alla de särskilda bestämmelser
av olika slag, vilka hava avseende å sön- och helgdag och vilka avvika
från dem, som gälla för söckendagar. Bestämmelser av anförda slag
återfinnas i bland annat lagen den 29 december 1912 örn arbetarskydd,
lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning, lagen den 30 maj 1919
örn begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse
(butikstängningslagen), växel- och checklagarna samt lagen örn beräkning av
lagstadgad tid.
Utskottet vill erinra örn vissa stadganden i butikstängningslagen, vilka i
händelse av en lagstiftning i överensstämmelse med propositionen skulle
bliva tillämpliga å den 1 maj.
Enligt 2 § får handelsbod ej hållas öppen för allmänheten å sön- eller
helgdag. Dock får bod hållas öppen å sådana dagar mellan kl. 7—10 f. m.
för försäljning enbart av mejeriprodukter, ägg, margarin, bageri- och konditorivaror,
färsk frukt eller levande blommer. I den mån sådant påkallas av
särskilt förhållande inom viss kommun må dock enligt 3 § tiden för öppethållandet
bestämmas annorlunda. Sålunda kan den myndighet, som utövar
kommunens beslutanderätt, inskränka eller helt förbjuda öppethållandet å
sön- eller helgdag ävensom lämna medgivande till försäljning av de ovan
angivna produkterna mellan kl. 10—11 f. m. samt under högst två timmar
å tid efter kl. 1 e. m. Dylikt beslut av kommun skall underställas vederbörande
länsstyrelse resp. Överståthållarämbetet (5 §), som skall oförändrat
fastställa eller ogilla beslutet (6 §).
I fråga örn de yttranden, som avgivits över den i propositionen närmare
omförmälda departementspromemorian angående införande av lagbestäm
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
meker rörande den 1 maj såsom arbetsfri dag, har redogörelse lämnats å
sid. 13—20 i propositionen, till vilken utskottet i dessa delar får hänvisa.
Föredragande departements chefen, statsrådet Möller, anför bland annat
rörande lagförslaget:
Då fråga örn införande av såsom regel obligatoriskt arbetsfri dagar utöver
redan nu förefintliga sön- och helgdagar tidigare varit föremål för övervägande,
hava betänkligheter anförts särskilt med hänsyn till de verkningar
av ekonomisk natur, som en lagstiftning av sådant innehåll skulle medföra.
Därvid har jämväl särskilt framhållits, att en lagstiftning på området icke
borde föregå sedvänjan.
I den promemoria i ämnet, vilken i slutet av förra året varit föremål för
remissbehandling, framhölls, att numera en dag — den 1 maj — syntes
hava erhållit karaktär av allmän ledighetsdag. Inom övervägande flertalet
av de verksamhetsgrenar, som reglerades av kollektivavtal, åtnjötes fullständig
ledighet den 1 maj, i ett mindre antal fall vore ungefär halva dagen
ledig. Vidare anfördes, att den uppfattningen, att den 1 maj skulle vara
ledighetsdag, numera gjorde sig gällande inom vida kretsar av vårt folk även
långt utanför deras led, vilka hade sitt arbete reglerat av kollektivavtal. Med
hänsyn till den sålunda rådande sedvänjan förklarades, att tiden nu kunde
anses vara inne att göra den 1 maj likställd med allmän helgdag med därav
följande regelmässig ledighet i samma utsträckning, i vilken ledighet för
närvarande åtnjutes under sön- och helgdagar.
I remissyttrandena har nyss angivna ståndpunkt vunnit erkännande
från skilda håll. I flertalet yttranden har sålunda förslaget att i princip
likställa den 1 maj med allmän helgdag tillstyrkts eller godtagits. Några
förespråkare finnas för den meningen, att man bör låta ifrågavarande dag
bliva allenast bankfridag. I åtskilliga yttranden har emellertid det föreliggande
lagförslaget blivit avstyrkt.
^ De huvudsakliga skäl, som åberopats mot förslaget att likställa den 1 maj
med allmän helgdag, äro, att arbetsinställelse nämnda dag skulle förorsaka
förluster för industri, handel och jordbruk, att dagen ur rekreationssynpunkt
är olämplig samt att helgdagarna i vårt land redan förut i alltför stor utsträckning
äro samlade å vinter- och vårhalvåret.
Gentemot vad som anförts därom, att industrien skulle hava svårt att
bära de kostnader, som vore förknippade med en helgdag den 1 maj,
särskilt med hänsyn därtill att förslag kunde förväntas rörande obligatorisk
semester av längre varaktighet än den semester, som för närvarande
i allmänhet tillkommer arbetstagare inom industrien, må erinras därom,
att den 1 maj redan nu i stor utsträckning är arbetsfri och att de fall,
då arbete dock måste utföras samt i följd därav helgdags- eller övertidsersättning
erläggas, icke kunna beräknas medföra extra kostnader av
någon större betydenhet. Yad spörsmålet om befarade förluster beträffar,
må vidare erinras därom, att socialstyrelsen i yttranden såväl tidigare
som i nu förevarande sammanhang förklarat, att ett stadfästande av hittillsvarande
praxis med den 1 maj såsom ledighetsdag icke torde medföra några
egentliga olägenheter för näringslivet. Samma ståndpunkt har intagits jämväl
i andra yttranden. På det förut anförda skälet, nämligen att den 1 maj
redan nu i avsevärd utsträckning är arbetsfri, stöder jag mig även, då jag
anser mig kunna förklara, att legaliserandet av denna dag såsom likställd
med allmän helgdag icke — på sätt i åtskilliga yttranden framhållits —
såsom kompensation påkallar indragning av någon av de s. k. lätthelgdagarna.
Sistnämnda spörsmål synes mig vara av den natur, att, därest det skall
upptagas, detta bör ske i annat sammanhang. — — —
Utskottet.
6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
Emot förevarande förslag laar, som nämnts, åberopats förefintligheten av
611 under den 1 maj särskilt livlig affärsverksamhet. Att vad sålunda anförts
icke är av beskaffenhet att böra förhindra förslagets genomförande
synes mig uppenbart. Denna min uppfattning har i yttrandena understötts
även från skilda affärshåll. Med hänsyn därtill kan jag icke tillstyrka i
några yttranden framlagda förslag att “helt eller delvis undantaga butikstängningslagen
från tillämpningen av den nu ifrågasatta lagen. Yad jordbruket
angår må, på sätt socialstyrelsen anfört, erinras därom, att den
föreslagna lagstiftningen icke innefattar kategoriskt förbud mot arbete. Sådant
förbud skall beträffande den 1 maj gälla blott i de fall, då i lag eller
författning förbud utfärdats mot arbete å sön- och helgdagar i allmänhet.
De extra kostnader, som på grund av den nu föreslagna lagens bestämmelser
torde ifrågakomma för att få arbete, vilket anses nödvändigt, utfört den
1 maj, synas — i likhet med vad i det föregående anförts beträffande industrien
— icke komma att uppgå till mera avsevärda belopp.
Remissbehandlingen av förevarande ärende har, såsom framgår av vad
sålunda anförts, styrkt mig i min uppfattning, att tiden nu kan anses vara
inne att göra den 1 maj i princip jämställd med allmän helgdag.
Såsom i propositionen framhålles gäller i fråga om de verksamhetsgrenar,
för vilka kollektivavtal ingåtts i vårt land, nästan undantagslöst, att bestämmelser
intagits i avtalen örn ledighet den 1 maj. De arbetstagare, vilka
torde sätta det största värdet på arbetsfrihet under denna dag, hava sålunda
i allmänhet avtalsvägen redan erhållit ledighet.
Inom jordbruket och handeln tillämpas för närvarande icke i allmänhet
arbetsfrihet under hela den 1 maj, och vad dessa näringar och vissa
industrigrenar angår har från flera håll uttalats, att en dylik ledighet icke
utan vissa olägenheter torde kunna genomföras.
Svenska lantarbetsgivareföreningen har sålunda i sitt i propositionen
återgivna yttrande framhållit, att vid det icke organiserade jordbruket, vilket
sysselsatte minst 150,000 lönearbetare och dessutom ett betydande antal
med dem jämställda hemmavarande söner, torde den 1 maj endast undantagsvis
hava karaktären av ovillkorlig ledighetsdag, vilket vore helt naturligt,
enär vid månadsskiftet april—maj vårsådden som bäst brukade pågå.
Enligt föreningens uppfattning vore det för jordbrukets vidkommande av
synnerligen stor betydelse, att arbetet vid de icke kollektivavtalsreglerade
jordbruken kunde bedrivas även den 1 maj. Förlusten av en arbetsdag vid
denna bråda tid skulle nämligen i många fall kunna få vittgående konsekvenser
för jordbruksdriften. Blott en dags försening av sådden kunde, örn
olyckan vore framme, medföra risk för avsevärt minskat skördeutbyte.
Föredragande departementschefen har vad jordbruket angår erinrat därom,
att den föreslagna lagstiftningen icke innefattade ett kategoriskt förbud mot
arbete.
Det torde emellertid vara klart, att den 1 maj efter den ifrågasatta lagstiftningens
genomförande i realiteten skulle bliva en i stort sett arbetsfri
dag, vilket ju uppenbarligen åsyftades med lagstiftningen.
Från vissa håll ha även uttalats betänkligheter mot att införa en helgdag
utan kyrklig karaktär.
7
Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.
Enligt utskottets mening uppbäres icke det i propositionen framlagda
förslaget av en så allmän sedvänja eller folkmening, som man bör kräva
för en lagstiftning av nu ifrågavarande art. Lagstiftningen torde icke erbjuda
några större fördelar men synes ägnad att föranleda olägenheter inom
vissa arbetsområden, exempelvis inom jordbruket, vilket framhållits såväl i
åtskilliga remissyttranden som i de i ämnet väckta motionerna.
Enligt utskottets uppfattning föreligga sålunda för närvarande icke tillräckliga
skäl för en lagstiftning av nu ifrågavarande slag. Utskottet anser
sig därför böra avstyrka propositionen.
Skulle genom avtal eller eljest på frivillighetens väg en mera omfattande
ledighet den 1 maj komma till stånd inom sådana arbetsområden, där den
1 maj för närvarande icke allmänt är fridag, kunna statsmakterna givetvis
ånyo taga ställning till förevarande spörsmål.
Med denna inställning till Kungl. Maj:ts förslag har utskottet saknat
anledning närmare överväga frågan om indragning av någon s. k. lätthelgdag.
Utskottet har ej heller funnit skäl att, såsom i motionerna 1:247 och
II: 368 föreslagits, ifrågasätta sådana författningsändringar, att den 1 maj i
vissa hänseenden likställes med påskafton, midsommarafton och julafton.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att förevarande proposition icke måtte bifallas,
2) att motionerna I: 246, II: 366 och II: 367 måtte anses besvarade
genom vad utskottet sålunda hemställt; samt
3) att motionerna I: 247, II: 365 och II: 368, i den mån de
icke blivit besvarade genom vad utskottet ovan under 1) hemställt,
icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 mars 1938.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm, Knut Petersson, Olof
Carlsson, Wistrand*, John Gustavson* och Sten;
från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Pettersson i Hällbacken, Hallagård,
Sandström i Härnösand, Hermansson, Thorell och Barnekow.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herrar Norman, Olof Carlsson, Sten, Hage, Olovson, Pettersson i
Hjulbacken och Hermansson, vilka hemställt om bifall till propositionen;
2) av herr Linder, som i huvudsak anslutit sig till Kungl. Majlis förslag.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1938:146 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag. a1 i texten