Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om befrielse från avgift till folkpensioneringen för vissa tjänstemän och arbetare i statens tjänst m. fl.

1938-02-01 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1938:3, Utlåtande i anledning av väckt motion om befrielse från avgift till folkpensioneringen för vissa tjänstemän och arbetare i statens tjänst m. fl.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3

Nr 3.

Antom till riksdagens kansli den 1 februari 1938 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om befrielse

från avgift till folkpensioneringen för vissa tjänstemän

och arbetare i statens tjänst m. fl.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 108,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Brädefors m. fl. hemställt, att

riksdagen måtte från skyldigheten att erlägga avgifter till allmänna folkpensioneringen

befria statstjänstemän, arbetare i statens tjänst och de medlemmar

i privata pensionskassor, som före pensionsreformens ikraftträdande varit

befriade från dylik skyldighet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

I lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, vilken upphört att

gälla den 1 januari 1937, stadgades före upphävandet i 5 § som huvudregel, att

pensionsavgift skulle erläggas av envar från och med det år, under vilket han

fyller sexton år, till och med det år, under vilket han fyller sextiosex år. Från

avgiftsplikt voro, enligt 5 § andra stycket, undantagna ordinarie innehavare av

tjänst, å vilken lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänsteinnehavares

rätt till pension eller lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension

för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk ägde tillämpning, delägare i arméns eller flottans pensionskassa

samt ordinarie innehavare av prästerlig tjänst ävensom hustru till

sålunda undantagen person. I övrigt ankom det, enligt 5 § tredje stycket, på

Konungens prövning, huruvida och under vilka villkor personer, vilka pension

är tillförsäkrad på grund av anställning i statens tjänst, finge undantagas från

avgiftsplikt enligt lagen.

I en kungörelse den 7 juni 1935 (nr 258) har föreskrivits undantag från

avgiftsplikt i fråga örn ordinarie tjänsteman, å vilken civila tjänstepensionsreglementet

den 30 juni 1934 (nr 442) äger tillämpning, samt hustru till dylik

tjänsteman ävensom i fråga örn beställningshavare, vilken avses i 1 § 1 mom.

a), b) eller c) militära tjänstepensionsreglementet den 17 maj 1935 (nr 167),

samt annan befattningshavare eller f. d. befattningshavare vid försvarsväsendet,

som omedelbart före militära tjänstepensionsreglementets ikraftträdande

varit delägare i arméns eller flottans pensionskassa, jämte hustru till sålunda

undantagen person.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

Tidigare hade dessa stadgande!! en betydligt vidsträcktare omfattning, och

undantag med stöd av denna tidigare lydelse av stadgandena kvarstodo ända

till lagens upphävande.

Enligt en av 1928 års pensionsförsäkringskommitté i dess betänkande med

förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen (statens offentliga

utredningar 1934:18) verkställd undersökning uppgick antalet på grund

av bestämmelserna i 5 § andra och tredje styckena från avgiftsplikt till pensionsförsäkringen

undantagna tjänsteinnehavare till mellan 75,000 och 80,000

med följande fördelning i avrundade tal på olika personalgrupper.

Ordinarie befattningshavare inom den civila statsförvaltningen... cirka 45,500

Delägare i arméns och flottans pensionskassor ........................ » 8,200

Ordinarie präster ............................................................... » 1,900

Befattningshavare i riksdagens verk ....................................... » 400

Delägare i kommunikationsverkens pensionskassor för icke ordinarie

personal ............................................................... » 7,000

Kommunala befattningshavare ............................................. » 3,300

Tjänstemän vid enskilda järnvägar ........................... » 11,000

Summa cirka 77,300

Antalet från avgiftsplikt undantagna hustrur till sådana befattningshavare,

varom här är fråga, hade av kommittén uppskattats till 40,000 å 50,000.

Kommittén föreslog på anförda skäl (sid. 213), att undantag från avgiftsplikt

på grund av tjänsteanställning icke skulle inrymmas i lagstiftningen.

En ledamot av kommittén (fru Nordgren) reserverade sig mot kommittéförslaget

i denna fråga (betänkandet sid. 325—326).

Genom proposition nr 217 framlades för 1935 års riksdag förslag till lag

örn folkpensionering. Yad angår frågan örn införande av avgiftsplikt för vissa

tjänsteinnehavare med flera följde propositionen kommitténs förslag.

Förevarande spörsmål behandlades i propositionen å sid. 154—166, vartill

utskottet anhåller att få hänvisa.

Kungl. Maj:ts förslag i denna del avstyrktes i motionerna 1:327 av herr

Forslund m. fl., II: 578 av herr Severin m. fl., II: 585 av herr Karlsson i Grängesberg

m. fl. samt II: 593 av herr Lundqvist m. fl. I motionerna I: 329 av

friherre Lagerfelt m. fl. och II: 592 av herr Magnusson i Skövde m. fl. föreslogs,

att gällande ordning tills vidare borde bibehållas.

Särskilda utskottet anförde i utlåtande nr 1 beträffande nu ifrågavarande

spörsmål bland annat:

Pensionsförsäkringslagens stadgande!! örn undantag från avgiftsplikt för

vissa tjänsteinnehavare m. fl. ha, såsom framgår av redogörelse i propositionen

(sid. 154 ff.), varit föremål för mycken meningsskiljaktighet. Å ena sidan har

den uppfattningen gjorts gällande, att undantaget borde upphävas, då det

vållade svårigheter vid folkpensioneringens administrering och med fog kunde

fordras, att tjänstepensioncringen avpassades så, att tjänstepensionen för befattningshavarna

bleve ett komplement till folkpensionen. A andra sidan ha

önskemål framställts örn utsträckning av undantaget, därvid uttryck givits åt

Bihang till riksdagens protokoll 1933. !) sami. 2 avd. Nr l—3. 2ic 58 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

den tanken, att undantag från avgiftsplikt borde medgivas för alia dem, för

vilka det vore så ordnat i försörjningshänseende att folkpension vore obehövlig.

I de principfrågor, till vilka det nuvarande undantaget från avgiftsplikt förvissa

tjänsteinnehavare m. fl. sålunda givit upphov, synes utskottet i allt fall

så mycket vara tydligt, som att undantaget i sin nuvarande utformning från

principiell synpunkt kan betecknas såsom en halvmesyr. Den princip, som

ligger till grund för avgiftsbefrielsen för de med nu gällande bestämmelser från

avgiftsplikt undantagna persongrupperna, leder nämligen uppenbarligen längre

och ger stöd åt krav från andra persongruppers sida att likaledes bliva undantagna

från avgiftsplikt. Det vill synas utskottet, som örn ett konsekvent genomförande

av principen skulle leda till att alla, för vilka pensionsfrågan är ordnad

utanför folkpensioneringen, borde uteslutas från denna, och det kan till och

med ifrågasättas, huruvida icke överhuvud alla, för vilka invaliditets- och

ålderdomsförsörjningen är på ett tillfredsställande sätt tryggad — oavsett på

vad sätt —- följdriktigt borde vara befriade från avgiftsplikt.

Att väsentligt utsträcka det nuvarande undantagets omfattning skulle emellertid

förändra pensionsförsäkringens nuvarande karaktär av en i princip hela

folket omfattande pensioneringsanordning. En sådan åtgärd skulle ock uppenbarligen

vålla betydande praktiska svårigheter. Icke minst skulle det, örn

grundpensionssystemet genomföres, visa sig vanskligt att på ett skäligt sätt

tillgodose deras intressen, vilka väl erlagt vissa avgifter till folkpensioneringen

men under en del av den avgiftspliktiga åldern kommit att tillhöra en från

avgiftsplikt befriad kategori. Goda skäl tala därför enligt utskottets mening

för att i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag upphäva det ifrågavarande undantaget

och därmed likställa de nu från avgiftsplikt befriade tjänsteinnehavarna

med andra personer, vilka erlägga avgifter till pensionering utanför folkpensioneringen.

Med den utformning, folkpensioneringen enligt Kungl. Maj:ts förslag erhåller,

lägges icke därigenom å de ifrågavarande befattningshavarna en börda,

för vilken de icke få valuta. Då grundpensionen kommer att innefatta skälig

valuta även för dem, som erlagt de högsta avgifterna under hela sin avgiftspliktiga

ålder, och då de ifrågavarande befattningshavarna under den tid de

icke innehaft sin tjänst i allmänhet betalat jämförelsevis låga avgifter, måste

folkpensioneringen för dem i stort sett anses erbjuda en fördelaktig pensioneringsform.

Häremot kan naturligtvis med visst fog invändas, att dessa befattningshavare

genom anslutningen till folkpensioneringen i allt fall skulle få avstå

alltför mycket av sin inkomst till pensioneringsändamål, i det att de skulle lia

att erlägga avgifter både till folkpensioneringen och till sin tjänstepensionering.

Invändningen är visserligen icke riktig, örn därmed avses att, sedan alla

pensionsavgifter erlagts, befattningshavarna för sitt uppehälle hava _ kvar

mindre av sina inkomster än andra personer, av vilka till folkpensioneringen

krävas lika stora avgifter. Det är ju nämligen att märka, att avgifterna till

folkpensioneringen beräknas å det taxerade beloppet och att detta framkommer

efter avdrag av tjiinste- (inklusive familje-) pensionsavgifter. Däremot

skulle det kunna inträffa, att utgifterna för pensioneringsändamål i förhållande

till andra utgifter skulle bliva oproportionerligt stora för befattningshavare,

vilka skulle erlägga avgifter både till folkpensioneringen och till

tjänstepensionering. Utskottet anser sig emellertid kunna förutsätta, att örn

skyldighet att erlägga avgift till folkpensioneringen införes för de ifrågavarande

befattningshavarna, det tages under övervägande, huruvida icke därav

bör föranledas någon modifikation i deras skyldighet att erlägga tjänstepensionsavgifter.

Då de genom anslutningen till folkpensioneringen förvärva

rätt till grundpension om 70 kronor jämte 10 procent av de erlagda avgifterna,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3. 11

att utgå senast från 67 års ålder, synes det vara en naturlig åtgärd, att tjänstepensionen,

åtminstone för de kategorier befattningshavare för vilka grundpensionen

får antagas äga betydelse från försörjningssynpunkt, vid pensionstagarens

inträde i 67-årsåldern reduceras med ett för alla inom den ifrågavarande

kategorien lika belopp, bestämt efter genomsnittlig uppskattning av

grundpensionernas storlek. Denna minskning av tjänstepensionen bör givetvis

avse den del av tjänstepensionen, som bekostas av befattningshavarnas

egna avgifter, och således komma befattningshavarna till godo i form av

minskade avgifter till tjänstepensioneringen.

Utskottet tillstyrkte Kungl. Maj:ts förslag, vilket därefter godkändes av

riksdagen.

I lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering, vilken gäller från den 1

januari 1937, finnes sålunda icke föreskrivet undantag från avgiftsplikt för

sådana tjänstinnehavare, vilka enligt 1913 års lag voro befriade från avgiftsskyldighet.

Vid 1936 års riksdag hemställdes i en motion, II: 154, att riksdagen måtte

besluta avgiftsbefrielse till folkpensioneringen för alla tjänstemän och arbetare

i statens tjänst, som före 1935 års lag örn folkpensionering voro befriade från

erläggande av avgifter till allmänna pensionsförsäkringen. Vid 1937 års riksdag

framställdes i en motion, II: 341, samma yrkande som i nu förevarande motion.

Vid båda riksdagarna blevo motionerna på hemställan av andra lagutskottet

(utlåtanden nr 14/1936 och 8/1937) av riksdagen avslagna.

Utskottet vill erinra därom, att chefen för socialdepartementet den 3

januari 1938 utsett en kommitté med uppdrag att verkställa en översyn av

socialvården. I direktiven nämnes såsom en huvuduppgift för utredningen,

bland annat, granskning av lagstiftningen rörande socialförsäkringen.

Utskottet ansluter sig till de synpunkter på ifrågavarande spörsmål, åt

vilka särskilda utskottet vid 1935 års riksdag givit uttryck i sitt ovan återgivna

utlåtande. Utskottet kan följaktligen icke tillstyrka nu ifrågavarande

motion.

Utskottet får därför hemställa,

att motionen II: 108 icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 1 februari 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm, Hagman

P. Sandström, Västberg, John Gustavson och Elon Andersson;

från andra kammaren: herrar Österström, Hage, Olovson, Pettersson

Hällbacken, Molander, Sandström i Härnösand, Thorell och Nyblom*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1938. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.