Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande avgiftsplikten enligt lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 35 i första kammaren av herrar Myrdal och Sam Larsson samt nr 109 i andra kammaren av herr Nordström i Kramfors m. fl.

1938-03-29 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1938:30, Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande avgiftsplikten enligt lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 35 i första kammaren av herrar Myrdal och Sam Larsson samt nr 109 i andra kammaren av herr Nordström i Kramfors m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1938 kl. 9 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande avgiftsplikten

enligt lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom

riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 35 i första

kammaren av herrar Myrdal och Sam Larsson samt nr 109 i andra kammaren

av herr Nordström i Kramfors m. fl.

I motionen 1:35 har hemställts, att riksdagen ville hos Kungl. Majit anhålla,

att Kungl. Majit måtte efter utredning framlägga förslag om en sådan

reform av lagen örn folkpensionering, att äkta makar icke bliva ålagda större

pensionsavgifter än ogifta personer.

Motionen lii 109 utmynnar i en hemställan att riksdagen måtte besluta sådan

förändring i lagen om folkpensionering att avgifterna fastställas sålunda:

»Grundbeloppet av pensionsavgift, som envar avgiftspliktig skall erlägga,

utgör för varje år tre (3) kronor.

a) Därutöver erlägges av den, som under nästföregående åt åtnjutit inkomst

av minst 600 kronor men ej 800 kronor två (2) kronor,

b) örn inkomsten uppgår till 800 kronor men ej 1,200 kronor fem (5) kronor,

c) om inkomsten uppgår till 1,200 kronor men ej 3,000 kronor tio (10)

kronor,

d) örn inkomsten uppgår till 3,000 kronor men ej 7,000 kronor en halv

procent av inkomsten,

e) för all inkomst, som uppgår till 7,000 kronor och därutöver, två procent

av inkomsten.»

I fråga om de skäl, som anförts till stöd för berörda yrkanden, får utskottet,

i den mån redogörelse för desamma icke lämnas här nedan, hänvisa till

motionerna. ! ,f-, ■

över motionen I: 35 har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,

begärt utlåtanden från pensionsstyrelsen. Det i anledning härav inkomna

yttrandet finnes fogat som bilaga till detta utlåtande.

4 § andra stycket och 5 § i 1935 års lag örn folkpensionering, vilka stadganden

äro av särskilt intresse i förevarande sammanhang, äro av följande lydelse:
4

§ andra stycket.

Beloppet av den pensionsavgift, som skall av envar avgiftspliktig årligen

erläggas, utgör sex kronor eller, örn han enligt förordningen om statlig in
Bihang

tilt riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 30—31. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

komst- och förmögenhetsskatt för året har taxerat belopp överstigande 600

kronor, en procent av det taxerade beloppet. Om avgiftspliktig är gift med

annan avgiftspliktig och mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll

sorn sin make, skola de för makarna så beräknade avgiftsbeloppen sammanläggas

och skall vardera makens pensionsavgift utgöra hälften av det sammanlagda

belopet. Högsta pensionsavgift är 20 kronor.

•

5 §.

Avgiftspliktig äkta make svarar jämväl för andra maken påförd pensionsavgift

för tid under äktenskapet, då makarna äro mantalskrivna såsom tillhörande

samma hushåll.

Enligt 6 § utgår på grund av erlagda avgifter årlig grundpension med dels

ett fast belopp örn 70 kronor, dels ock ett efter vars och ens erlagda pensionsavgifter

växlande belopp, utgörande en tiondel av avgifterna. Om den pensionsberättigade

ej påförts sju avgifter, minskas det fasta beloppet med 10

kronor för varje avgift, som felas i nämnda antal. Har han ej erlagt alla honom

påförda avgifter, minskas det enlig^ förestående regler bestämda fasta

beloppet till den bråkdel, som sammanlagda beloppet av de erlagda avgifterna

utgör av det sammanlagda påförda avgiftsbeloppet. Därest i fall, som

avses i 5 §, avgift för äkta makar erlagts med olika belopp, skall vardera

maken tillgodoräknas hälften av det belopp, som sammanlagt inbetalts.

Enligt lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring utgick pensionsavgift

med lägst 3 och högst 33 kronor om året. Den lägsta avgiften utgick,

då avgiftsbetalaren icke hade taxerat belopp enligt förordningen om

statlig‘inkomst- och förmögenhetsskatt uppgående till 600 kronor. Var inkomsten

större, steg avgiften enligt en med intervaller försedd skala, till dess

maximum nåddes vid ett taxerat belopp av 10,000 kronor.

1928 års pensionsförsåkringskommitté föreslog, att minimiavgiften skulle

höjas till 6 kronor och att för dem, som hade taxerat belopp enligt förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt överstigande 600 kronor, avgiften

skulle vara 1 °/o av det taxerade beloppet. Maximum för avgiften skulle

enligt kommittéförslaget vara 50 kronor, vilket belopp nåddes vid ett taxerat

belopp av 5,000 kronor. Tre ledamöter av kommittén uttalade sig för en

maximiavgift av 100 kronor, motsvarande ett taxerat belopp av 10,000 kronor.

I sitt yttrande över kommitténs förslag framhöll pensionsstgrelsen, att det

i fråga om äkta makar syntes styrelsen, att, då båda vore avgiftspliktiga, deras

avgifter borde maximeras på sådant sätt, att de sammanlagt kunde uppgå

till dubbla maximiavgiften för ogift person, och att, då endast den ena

maken vore avgiftspliktig, dennes avgift borde beräknas med hänsyn till

makarnas sammanlagda inkomst.

De inom socialdepartementet, jämlikt bemyndigande av Kungl. Majit den

5 oktober 1934, tillkallade sakkunniga för att biträda med fortsatt behand
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

3

ling av pensionsförsäkringsfrågorna, föreslogo ändring i kommitténs förslag

beträffande maximigränsen för avgifterna. Enligt de sakkunnigas mening

borde maximigränsen sättas till 20 kronor, motsvarande ett taxerat

belopp av 2,000 kronor. För äkta makar, vilka vore mantalsskrivna såsom

tillhörande samma hushåll, borde maximigränsen emellertid avse bådas sammanlagda

avgifter och således för dem tillhopa ligga vid 40 kronor. Med

denna regel för äkta makar nåddes avgiftens maximum för det fall, att blott

endera av makarna hade taxerat belopp, då detta uppginge till 3,400 kronor.

Hade båda makarna taxerat belopp, inträdde enligt regeln maximeringen

av avgifterna, då makarnas taxerade belopp sammanlagt uppginge till

4,000 kronor.

Kungl. Maj:ts förslag i proposition nr 217 till 1935 års riksdag upptog den

av kommittén föreslagna avgiftsskalan med den av de sakkunniga förordade

ändringen beträffande maximiavgiften.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anförde i propositionen

bl. a.:

Vad pensionsavgifterna beträffar är det förnämligast frågan om avgiftsmaximum,

som i här förevarande sammanhang tilldrager sig intresset. Pensionsförsäkringskommittén

har för sin del föreslagit en högsta avgift av 50

kronor, medan tre reservanter inom kommittén ansett att avgiftsskalan borde

fortsätta upp till en högsta avgift av 100 kronor. Sistnämnda mening har

även framförts i en del av de avgivna yttrandena och på ett par håll har man

velat gå så långt, att pensionsavgift skulle utgå med 1 °/o av inkomsten utan

någon som helst maximering. Med anledning av den i ett antal yttranden

framkomna kritiken mot att enligt kommitténs förslag personer i de högre

avgiftsklasserna i vissa fall skulle komma att erhålla betydligt lägre pensionsbelopp

än vad som enligt premiereservsystemet skulle svara mot deras

avgifter, ha de sedermera tillkallade sakkunniga såsom ovan nämnts föreslagit

en maximigräns för avgiften å 20 kronor för ogift person och å sammanlagt

40 kronor för äkta makar, vilka äro mantalsskrivna såsom tillhörande

samma hushåll.

Kommittén anför till motivering av sitt förslag om en högsta avgift av 50

kronor i huvudsak finansiella skäl, men anser sig samtidigt ej kunna gå längre

i fråga om avgiftsmaximum, emedan de föreslagna pensionerna då skulle

för betalarna av högre avgifter komma att utgöra klen valuta. Emellertid har

det i, bland annat, pensionsstyrelsens yttrande påvisats, att det sistnämnda

förhållandet — om frågan betraktas ur de synpunkter som ligga till grund för

premiereservsystemet — skulle göra sig starkt gällande för de högre avgiftsbetalarna

även med de av kommittén föreslagna reglerna beträffande pensionsavgifter

och på grund av deni utgående pensioner. Det är vid sådant

förhållande svårt att finna något bärande motiv för att bestämma den högsta

avgiften till 50 kronor att utgå vid en taxerad inkomst å 5,000 kronor eller

mera.

De alternativ i förevarande avseende, mellan vilka man enligt min mening

har att välja, är antingen att utan någon som helst begränsning uttaga pensionsavgift

med 1 °/o av den taxerade inkomsten, i vilket fall upptagandet av

särskilda pensionsavgifter uteslutande får karaktären av en åtgärd i syfte

att tillföra folkpensioneringen en inkomst, eller ock att icke uttaga högre avgifter

än att var och en i valuta erhåller åtminstone ett pensionsbelopp unge
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

får lika med det han för samma avgift skulle kunna förvärva i en privat

försäkringsinrättning. I det föregående har jag redan anfört vissa invändningar,

som kunna riktas mot det förstnämnda alternativet. Då härtill kommer,

att den avgiftsinkomst, varom verksamheten går miste genom en nedskärning

av maximiavgiften till sådan nivå att även de högsta avgiftsbetalarna

erhålla valuta för sina avgifter, icke är av sådan storlek att förslagets

genomförande därigenom väsentligt försvåras, har jag stannat för att ansluta

mig till de sakkunnigas förslag om en högsta avgift av 20 kronor. —--

Om man sålunda fastställer en högsta pensionsavgift av 20 kronor, för

vilken avgiftsbetalaren erhåller tillräcklig valuta, synes det riktigt att man

i fråga örn gifta personer på sätt de sakkunniga föreslagit låter avgiftsskalan

fortsätta utöver inkomststrecket 2,000 kronor så att högsta avgift blir 20

kronor för vardera maken.---—-

I överensstämmelse med de anförda synpunkterna föreslår jag, att högsta

pensionsavgift skall vara 20 kronor, vilken avgift skall utgå vid ett taxerat

inkomstbelopp å 2,000 kronor eller högre, dock att om avgiftspliktig är

gift och mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som sin make enprocentsregeln

skall tillämpas även å inkomstbelopp utöver 2,000 kronor, så

att högsta avgift för makarna tillsammans skall utgöra 40 kronor.---

Kommitténs förslag att för äkta makar i vissa fall dela avgifterna lika dem

emellan synes mig ock förtjäna att förverkligas. Därigenom bliva de gifta

kvinnorna icke sämre ställda i pensionshänseende därför att deras arbete förlagts

inom hemmet, och de på familjeförsörjarens inkomster beräknade pensionsavgifterna

komma icke blott honom utan även hans hustru till godo.

Uppdelningen av äkta makars avgifter dem emellan sker vid avgifternas

kontoföring hos pensionsstyrelsen. Som nämnts skall uppdelningen avse såväl

påförda som erlagda belopp. Vid kontoföringen skall styrelsen alltså såsom

vardera maken påfört belopp anteckna hälften av vad makarna tillhopa

påförts, och såsom av vardera maken erlagt belopp likaledes hälften av det

belopp, som de av dem erlagda avgifterna tillhopa utgöra. På de avgifter,

som på detta sätt anses erlagda för vardera av dem, äga de åtnjuta växlande

belopp med en tiondel av avgifterna. Uppdelningen av äkta makars avgifter

medför å andra sidan beträffande grundpensionens fasta belopp reduktion av

detta för båda makarna, så snart någondera maken uraktlåtit att erlägga alla

sina avgifter. Som en konsekvens därav upptages i lagförslagets 5 §, såsom

i specialmotiveringen vid denna paragraf närmare utvecklas, från kommittéförslaget

en regel, att avgiftspliktig äkta make skall svara jämväl för andra

maken påförd pensionsavgift för tid under äktenskapet, då makarna äro

mantalsskrivna såsom tillhörande samma hushåll.

I sin helhet innebär det här framlagda förslaget för kvinnorna och i synnerhet

för de gifta kvinnorna en betydande förbättring i pensionshänseende.

Härtill bidrager kraftigt det i förslaget tillämpade försäkringstekniska systemet,

enligt vilket alla som erlagt dem påförda avgifter erhålla en grundpension,

vari ingår ett fast belopp om 70 kronor.

Motionsvis framfördes vissa ändringsförslag rörande avgiftsskalans uppbyggnad.

I motionen II: 595 av herrar Brädefors och Hagberg i Luleå gjordes

samma förslag som i den nu föreliggande motionen II: 109.

Särskilda utskottet anförde bl. a. i sitt utlåtande över propositionen:

Vid bedömande av frågan, huru avgiftsskalan bör avpassas, har utskottet

utgått från den uppfattningen, att pensionsavgifterna skola vara att anse

såsom personliga avgifter berättigande till delaktighet i folkpensioneringens

förmåner. Då dessa för dem, som erlägga små avgifter, innefatta mycket

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

5

god valuta för avgifterna, är det med denna uppfattning icke från skälighetssynpunkt

rum för någon anmärkning mot den av Kungl. Majit föreslagna avgiftsskalan.

En höjning av maximiavgiften över vad i propositionen föreslagits

skulle åter, såsom i propositionen ingående belysts (s. 38, 105 ff. och

115), rubba principen för grundpensionernas förhållande till värdet av avgifterna

och synes av denna orsak icke vara alt tillråda. Utskottet finner

sig således böra förorda Kungl. Maj:ts förslag i nu ifrågavarande del.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande i denna del.

I 1935 års lag om folkpensionering i dess ursprungliga lydelse stadgades i

4 § i anslutning till vad sålunda beslutats, att högsta pensionsavgiften vore 20

kronor, dock att örn avgiftspliktig vore gift med annan avgiftspliktig och

mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som sin make, makarnas

pensionsavgifter utan hinder därav finge uppgå till sammanlagt 40 kronor.

I propositionen nr 14 till 1937 års riksdag föreslogs den ändringen i 4 §

andra stycket i lagen om folkpensionering, att den i lagen föreskrivna uppdelningen

mellan äkta makar av påförda pensionsavgifter skulle verkställas

redan vid själva avgiftspåföringen i stället för först senare inom pensionsstyrelsen,

varigenom visst dubbelarbete undvekes. Den föreslagna omläggningen

av sättet för avgiftspåföringen var enligt föredragande departementschefens

uppfattning av huvudsakligen arbetsteknisk natur och icke ägnad

att innebära någon principiell rubbning av den nya folkpensioneringslagstiftningen.

Sedan riksdagen på förslag av andra lagutskottet (utlåtande nr 1) bifallit

propositionen, erhöll 4 § genom lag den 29 januari 1937, vilken trätt

i kraft den 31 i samma månad, sin nu gällande lydelse, vilken, såvitt angår

andra stycket, återgivits ovan å sid. 2.

I motionen I: 35 anföres bl. a.:

Intet skäl är —--framlagt för att äkta makars bärkraft skulle vara

större än ensamstående personers bärkraft; ha makarna barn att försörja

är naturligtvis motsatsen fallet. Ej heller det i och för sig diskutabla påståendet,

att avgifterna medföra full valuta i form av ålderdomsförsäkring, kan

vara ett giltigt skäl för att ålägga makar en högre försäkring än ogifta. Det

kan nämligen ej göras gällande, att äkta makar genomsnittligt äro i större

behov av ålderdomsförsäkring än ogifta personer; uppföda de barn, är

förhållandet i allmänhet även i detta hänseende snarast det motsatta. Ser

man till slut frågan ur bredare samhälleliga synpunkter, förhåller det sig

naturligtvis i verkligheten så, alt det är de familjegrundande medborgarna,

som genom att under försakelser av annan behovstillfredsställelse uppföda

barn laga så att det överhuvudtaget blir en nästa generation, vilken genom

sitt produktiva arbete i sin tur skapar den realinkomst, varur även de barnlösas

ålderdomsförsörjning skall utgå. Det vöre ur denna vidare synpunkt

alldeles icke omöjligt att motivera den uppfattningen, att särskilda avgifter

för ålderdomsförsörjningen blott skulle upptagas av de barnlösa, medan de

familjegrundande finge räknas mer än väl fullgöra sina ekonomiska skyldigheter

mot framtiden genom att uppföda barn.

En sådan differentiering efter familjetyp vilja vi emellertid icke påyrka

inom folkpensioneringen; den må göras i annan ordning. Emellertid framstår

del i alla händelser helt orimligt att lägga .större pensionsavgifter på

äkta makar än på ogifta. För en sådan regel finnas inga skäl, medan starka

skäl tala däremot.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Efter bemyndigande av Kungl. Majit den 17 december 1937 har chefen

för socialdepartementet den 3 januari 1938 utsett en kommitté med uppdrag

att verkställa en översyn av socialvården. I direktiven framhålles såsom

huvuduppgift, bl. a., granskning av lagstiftningen rörande socialförsäkringen.

Av förarbetena till 1935 års lagstiftning om folkpensionering framgår,

vilket även påpekas i pensionsstyrelsens bilagda utlåtande, att genom begränsningen

av ogift persons avgift till 20 kronor det önskemålet ansetts

tillgodosett, att erlagda avgifter skulle lämna en försäkringstekniskt sett skälig

valuta, samt att med hänsyn härtill det i fråga om äkta makar, vilka

vore mantalsskrivna såsom tillhörande samma hushåll och vilka enligt lagen

skulle få avgifterna sig tillgodoräknade med hälften åt vardera maken,

synts skäligt att låta maximeringen inträda först då bådas avgifter tillhopa

uppginge till 40 kronor. Denna undantagsbestämmelse i fråga om äkta

makar torde böra ses som ett led i den allmänna strävan i lagen att icke

låta de gifta kvinnorna bliva sämre ställda i pensionshänseende därför att

deras arbete förlagts till hemmet. En konsekvens av särregeln om makars

avgiftsplikt blir, att, örn endast mannen har inkomst, avgiftsmaximum eller

sålunda 20 kronor för vardera maken uppnås, då mannen har en taxerad

inkomst av 3,400 kronor, under det att samma personer såsom ogifta med

oförändrade inkomstförhållanden skulle hava erlagt, mannen 20 och hustrun

6 kronor eller sammanlagt 26 kronor.

De erinringar, som i motionen 1:35 framförts mot reglerna för makars

avgiftsplikt, kunna enligt utskottets mening icke frånkännas fog. Särskilt i

fråga om vissa inkomstkategorier kan den skärpta avgiftsplikten för makar

i praktiken bliva ganska betungande. Här föreligger enligt utskottets uppfattning

ett problem av tämligen invecklad och ömtålig beskaffenhet. Därest

makes skyldighet att gälda avgifter helt likställes med ogift persons,

skulle med i övrigt oförändrade bestämmelser makars på avgifter grundade

pensioner i många fall minskas, vilket är ägnat att framkalla vissa betänkligheter.

Utskottet är icke berett att för närvarande yttra sig om lämpligheten av

den ifrågasatta författningsändringen. Enligt utskottets mening tala emellertid

beaktansvärda skäl för att ifrågavarande spörsmål underkastas en

allsidig och förutsättningslös omprövning.

Såsom framgar av utskottets redogörelse har åt den i början av innevarande

år tillsatta socialvårdsutredningen uppdragits bl. a. att verkställa

granskning av lagstiftningen rörande socialförsäkringen. Då utskottet förutsätter,

att frågan om makars avgiftsplikt enligt folkpensioneringslagen ägnas

tillbörlig uppmärksamhet under denna utredning, har utskottet icke

funnit tillräckliga skäl föreligga för riksdagen att i anledning av motionen

I: 35 göra någon framställning till Kungl. Majit.

Det i motionen II: 109 framlagda förslaget rörande avgiftsskalan i lagen

örn folkpensionering var föremål för prövning av 1935 års riksdag i anledning

av en då i ämnet väckt motion. Förslaget vann ej riksdagens bifall.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

7

Utskottet finner ej skäl att till detta spörsmål intaga annan ställning än vad

1935 års riksdag gjort. Utskottet anser sig sålunda icke kunna i anledning

av motionen II: 109 vare sig tillstyrka lagändring eller föreslå någon framställning

till Kungl. Majit.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att motionen I: 35 icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd;

2) att motionen II: 109 icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 mars 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm*, Hagman, P. Sandström, Västberg*,

Myrdal*, Elon Andersson och Holstenson;

från andra kammaren: herrar Olovson, Skoglund*, Molander*, Sandström i Härnösand,

Hermansson*, Gardell* och Hansson i örebro samt fröken Hesselgren.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30; bilaga.

Bilaga.

Pensionsstyrelsen.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss av Kungl. Maj:t den 4 februari 1938 har pensionsstyrelsen

anbefallts att till utskottet avgiva yttrande över en av herrar Myrdal och

Sam Larsson i första kammaren väckt motion (nr 35) angående viss ändring

i lagen om folkpensionering.

Med anledning härav får pensionsstyrelsen anföra följande.

Såsom i motionen framhålles, var enligt 1913 års lag örn allmän pensionsförsäkring

pensionsavgiftens storlek oberoende av huruvida den avgiftspliktige

var ogift eller gift. Även enligt 1928 års pensionsförsäkringskommittés

förslag till ny lagstiftning var den avgiftspliktiges civilstånd utan betydelse

för pensionsavgiftens storlek. Kommittén föreslog en minimiavgift av 6 kronor

och för avgiftspliktig, som hade ett enligt förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt taxerat belopp överstigande 600 kronor, en

avgift av 1 procent av inkomsten, dock högst 50 kronor. Den till 1935 års

riksdag avlåtna propositionen (nr 217) med förslag till lag örn folkpensionering

m. m. avvek så till vida från kommitténs berörda förslag, att maximiavgiften

begränsades till 20 kronor, dock att om avgiftspliktig var gift med

annan avgiftspliktig och mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll

som sin make, makarnas pensionsavgifter utan hinder härav kunde uppgå

till sammanlagt 40 kronor. Bestämmelser av nyssberörda innebörd inflöto

sedermera i 4 § andra stycket lagen den 28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering.

Genom lag den 29 januari 1937 (nr 27) har nämnda stycke erhållit

ändrad lydelse. För det spörsmål, som i motionen avhandlas, är emellertid

denna ändring av underordnad betydelse. De bestämmelser, som

från och med ikraftträdandet av sistnämnda lag, d. v. s. den 31 januari 1937,

reglera avgiftspåföringen och som återfinnas i andra och tredje styckena av

4 § folkpensioneringslagen, äro av följande lydelse:

»Beloppet av den pensionsavgift, som skall av envar avgiftspliktig årligen

erläggas, utgör sex kronor eller, örn han enligt förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt för året Ilar taxerat belopp överstigande 600

kronor, en procent av det taxerade beloppet. Om avgiftspliktig är gift med

annan avgiftspliktig och mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll

som sin make, skola de för makarna så beräknade avgiftsbeloppen sammanläggas

och skall vardera makens pensionsavgift utgöra hälften av det sammanlagda

beloppet. Högsta pensionsavgift är 20 kronor.

Pensionsavgift, som enligt ovan angivna grunder ej skulle vara bestämd

till helt antal kronor, skall med uteslutande av öretalet utgå efter närmast

lägre hela krontal.»

Vad den i motionen intagna tabellen angår, äro med hänsyn till nyss angivna

bestämmelser de i kolumnerna 5 och 6 upptagna beloppen att anse

som beräknade avgiftsbelopp, under det att vardera maken påförd avgift

motsvaras av hälften av den i kolumn 7 upptagna avgiftssumman.

Av ovanberörda proposition framgår, att genom begränsningen av ogift

persons avgift till 20 kronor det önskemålet ansetts tillgodosett, att erlagda

avgifter skulle lämna en försäkringstekniskt sett skälig valuta, samt att med

hänsyn härtill det i fråga om äkta makar, vilka vöre mantalsskrivna såsom

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30; bilaga.

9

tillhörande samma hushåll och vilka därför enligt propositionen skulle få avgifterna

sig tillgodoräknade med hälften åt vardera maken, synts skäligt att

låta maximeringen inträda först då bådas avgifter tillhopa uppginge till 40

kronor.

Däremot äro, som också i motionen framhållits, i nämnda sammanhang

ej alls sådana synpunkter berörda, som sammanhänga med frågorna örn

äktenskap och familjebildning. Motionärerna, som skärskåda avgiftsskalan

ur nämnda synvinkel, finna det orimligt att lägga större pensionsavgifter

på äkta makar än på ogifta, men giva samtidigt uttryck för den uppfattningen,

att på grund av talrikheten av familjer i de lägre inkomstskikt,

varom det här i första hand är fråga, en reform är av större finansiell betydelse

än man kanske kunde antaga.

Motionen utmynnar i en hemställan till riksdagen att hos Kungl. Majit

anhålla, att Kungl. Majit måtte efter utredning framlägga förslag om en sådan

reform av lagen om folkpensionering, att äkta makar icke bliva ålagda

större pensionsavgifter än ogifta personer.

De även på andra lagstiftningsområden numera aktuella synpunkter,

som i motionen framförts, synas styrelsen hava en viss betydelse jämväl

i fråga om avgiftsskalan. En omläggning av nämnda skala i den av motionärerna

angivna riktningen skulle också i viss mån förenkla bestyret med

avgiftspåföringen. Frågan är emellertid, såsom motionärerna framhålla,

av finansiell betydelse. En av styrelsen på grundval av ett synnerligen

knapphändigt material verkställd preliminär uppskattning utvisar sålunda,

att om för avgiftspliktiga äkta makar, av vilka endast den ena taxerats till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, avgifterna begränsades till sammanlagt

26 kronor, de årligen inflytande pensionsavgifterna skulle minskas med

omkring tre miljoner kronor. En mera tillförlitlig utredning rörande förslagets

ekonomiska innebörd erfordras emellertid och såsom material för en

sådan synas i första hand böra tjäna 1937 års avgiftsförteckningar, vilka

författningsenligt skola vara till styrelsen inkomna den 1 februari 1939.

På grund av vad sålunda anförts får pensionsstyrelsen uttala sig till förmån

för att den i motionen ifrågasatta utredningen kommer till stånd.

Stockholm den 7 mars 1938.

Axel Telander.

K. PERSSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.