Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående privilegierad inkomst enligt lagen den 28 juni 1935 örn folkpensionering.

1938-03-29 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1938:31, Utlåtande i anledning av väckt motion angående privilegierad inkomst enligt lagen den 28 juni 1935 örn folkpensionering.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

11

Kr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1938 kl. 9 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående privilegierad inkomst

enligt lagen den 28 juni 1935 örn folkpensionering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 296,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindahl m. fl. hemställt,

att riksdagen måtte besluta ett tillägg till 7 § första stycket av folkpensioneringslagen

av den innebörd, att en viss del av gift mans arbetspension skall

räknas tillkomma hustrun.

I fråga örn de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet,

i den mån redogörelse för desamma ej lämnas här nedan, hänvisa till motionen.

Enligt 6 § 2 mom. i lagen den 28 juni 1935 örn folkpensionering utgår

jämte grundpension tilläggspension med resp. 250, 350 och 450 kronor i

resp. första, andra och tredje ortsgruppen med avdrag av sju tiondelar av

den pensionsberättigades årsinkomst i vad den må överstiga 100 kronor.

7 § första och sista styckena i nämnda lag äro av följande lydelse:

Årsinkomst, som i 6 § avses, utgör med nedan nämnda avvikelser all

den inkomst, som någon skäligen kan antagas komma att tillsvidare årligen

åtnjuta. Såsom inkomst räknas icke folkpension och ej understöd, som

någon på grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att utgiva,

i den mån det icke överstiger en med hänsyn till understödstagarens behov *

skälig försörjning. Pension eller understöd, som utgår på grund av gåva,

testamente eller försäkring, vilken icke är i lag föreskriven, eller ock, utan

samband med olycksfall i arbetet, på grund av egen eller anhörigs förutvarande

arbetsanställning, räknas ej heller såsom inkomst, i den mån beloppet

sammanlagt icke överstiger

i ortsgrupp 1 .............................. 300 kronor,

» s 2.............................. 350 » ,

» > 3 400 »

I fråga örn äkta makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas ut
göra

hälften av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av fastighet eller

kapital beräknas utgöra hälften av sammanlagda behållna värdet av makarnas

fastighetsinnehav eller kapital, där ej i särskilda fall pensionsstyrelsen

med hänsyn till föreliggande omständigheter finner beräkning tillsvidare

böra ske såsom för ogift person.

Enligt lagen den 30 juni 1913 örn allmän pensionsförsäkring skulle pension,

som utginge på grund av frivillig försäkring hos pensionsstyrelsen,

intill ett belopp av 300 kronor örn året vara undantagen från inkomstupp
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

skattningen vid bedömandet av rätt till pensionstillägg. Understöd från

Vadstena krigsmansliuskassa m. fl. likartade inrättningar skulle helt lämnas

ur räkningen vid inkomstuppskattningen.

1928 års pensionsförsäkringskommitté föreslog, att dylikt privilegierande

av vissa inkomstslag skulle äga rum i ökad omfattning, nämligen så att pension

eller understöd utgående på grund av 1) förutvarande arbetsanställning,

2) gåva eller testamente, eller 3) försäkring, som icke är i lag föreskriven,

skulle intill ett sammanlagt belopp av 300, 350 eller 400 kronor, allt efter

ortsgrupp, undantagas från inkomstuppskattningen.

I proposition nr 217 till 1935 års riksdag med förslag till lag örn folkpensionering

m. m. följdes kommittéförslaget i denna punkt. I nämnda proposition

anförde föredragande departementschefen, statsrådet Möller, bl. a.:

I fråga om arbetsgivarpensioner är det ... allmänt omvittnat, att de nuvarande

bestämmelserna om avdrag för inkomst visat sig mycket besvärande.

Den omständigheten, att pensioner som en arbetsgivare tillförsäkrar sina anställda

föranleda avdrag å dessas pensionstillägg, orsakar icke allenast missnöje

utan motverkar även arbetsgivarnas benägenhet att ordna sina anställdas

pensionsfråga. I stor utsträckning torde nämligen arbetsgivarna vara

ovilliga att lämna bidrag till de anställdas pensionering, örn bidraget har till

följd att därmed det allmännas bidrag till de anställdas försörjning på ålderdomen

eller vid invaliditet minskas eller uteblir. Erfarenheten har visat, att

nuvarande ordning förhindrar tillkomsten av pensionsanordningar som eljest

skulle ha kommit till stånd. Detta resonemang leder i och för sig icke längre

än till att en särställning synes motiverad för pensionsbelopp, som äro tillkomna

genom arbetsgivares åtgörande. Då det emellertid i praktiken mycket

ofta torde vara ogörligt att särskilja vissa pensionsbelopp, som skulle

vara att tillskriva arbetsgivarnas åtgöranden, från andra, som de anställda

själva åstadkommit, torde den undantagsställning, som på grund av det anförda

må finnas böra tillkomma s. k. arbetsgivarpensioner, böra medgivas

åt alla pensioner, som grunda sig å förutvarande arbetsanställning.---

I själva verket är den starkaste grunden för förslaget att privilegiera arbetsgivarpensioner

och benefika understöd just förhoppningen att därmed

kunna stimulera till anordnande i större omfattning än hittills av pensionsinrättningar

och understödskassor av skilda slag.

Detta motiv för privilegierande av arbetsgivarpensioner och benefika understöd

synes mig tungt vägande. Det kan icke anses rimligt, att folkpensioneringen

anordnas så, att den motverkar pensionering genom enskilt initiativ.

Inför angelägenheten av en ändring därutinnan synas de betänkligheter,

vilka kunna resas mot de ifrågavarande inkomstarternas privilegierande,

främst med hänsyn till den därmed införda olikheten i behandlingen av

skilda pensionstagare, icke böra tillmätas avgörande betydelse.

Särskilda utskottet yttrade i sitt utlåtande över propositionen:

Den av föredragande departementschefen i propositionen (sid. 134 ff.) lämnade

motiveringen för förslaget att åt vissa slag av inkomst inrymma en privilegierad

ställning vid den ekonomiska behovsprövningen synes utskottet

bärande. Då en mera betydande allmän höjning av det avdragsfria inkomstbeloppet

av kostnadsskäl är ogenomförbar, torde d#t endast genom ett inslående

på den väg propositionen anvisar vara möjligt att med rimliga kostnader

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

«

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

undanröja det hinder, som den nuvarande folkpensioneringen genom sina regler

örn ekonomisk behovsprövning visat sig utgöra för pensionering av anställda

genom arbetsgivarnas försorg eller genom deras medverkan. Vid sidan

av arbetsgivarpensionerna synas de övriga föreslagna kategorierna av privilegierad

inkomst icke lika starkt grundade, men mellan de tre i propositionen

såsom priviligierade upptagna grupperna av inkomst består enligt utskottets

mening ett sådant samband, att det är väl försvarligt att låta dem röna enahanda

behandling. Vad beträffar det belopp, intill vilket inkomst av privilegierat

slag skall vara undantagen från inkomstuppskattningen, bör enligt

utskottets uppfattning fästas vikt vid att detta belopp måste tilltagas någorlunda

rundligt, om införandet av regler om privilegierad inkomst skall ha

åsyftad effekt, men att å andra sidan ett undantagande av alltför stora inkomstbelopp

från behovsprövningen kunde medföra stötande olikhet i behandlingen

av skilda inkomsttagare. Med stöd av dessa överväganden finner

utskottet sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i förevarande del med den

inskränkning, som följer av att utskottet avböjt införandet av särskilda regler

för dyrorter.

Särskilda utskottet föreslog, att inkomst av privilegierat slag intill ett belopp

av 300 kronor skulle vara undantagen från inkomstuppskattningen.

Riksdagen anslöt sig till utskottets förslag.

I utlåtande dén 10 januari 1936 över ett av tillkallade sakkunniga den 30

november 1935 avgivet betänkande rörande dyrortsgraderade folkpensioner

hade pensionsstgrelsen ett uttalande av intresse i förevarande sammanhang.

Pensionsstyrelsen yttrade:

I fråga om s. k. privilegierad inkomst är ytterligare att märka, att 7 § lagen

om folkpensionering, ehuru icke fullt tydlig på denna punkt, synes böra tolkas

så, att för vardera av två makar dylik inkomst intill ett sammanlagt belopp

av 300 kronor ej skall räknas som inkomst i lagens mening. Bestämmelserna

härom måste nämligen anses bygga på nu gällande föreskrift i 7 §

första stycket pensionsförsäkringslagen, vilken icke lämnar rum för någon

tvekan i detta hänseende. Med nämnda tolkning bliva för två makar, av vilka

mannen har en arbetsgivarpension på 300 kronor och hustrun en årlig sjukhjälp

till samma belopp, båda dessa inkomster privilegierade. Tillkommer

däremot nämnda båda inkomster mannen, bliva endast 300 kronor privilegierad

inkomst. Då en dylik ojämnhet i lagtillämpningen synes mindre

önskvärd, får styrelsen föreslå, att 7 § ändras därhän, att i fråga örn äkta makar

sammmanlagda beloppet av privilegierad inkomst skall vara det dubbla

av det som gäller för ogift person.

I proposition nr 182 till 1936 års riksdag med förslag angående dvrortsgradering

av folkpensioner, vilken proposition blev av riksdagen avslagen,

uttalade föredragande departementschefen, statsrådet Möller, att det torde

böra omnämnas, att i några yttranden framförts förslag om ändringar i lagen

örn folkpensionering, vilka icke stöde i något samband med den då föreliggande

frågan örn införande av dyrortsgraderade tilläggspensioner. Dylika

förslag torde emellertid enligt departementschefens mening icke böra upptagas

till prövning i det då förevarande sammanhanget. Först sedan visshet

vunnits, att ändringar vore av behovet påkallade, borde frågan örn eventuellt

behövliga jämkningar i den år 1935 beslutade lagstiftningen komma under

omprövning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

Genom lag den 23 april 1937, varigenom dyrortsgradering av folkpensionerna

infördes, erhöll 7 § i 1935 års folkpensionslag sin gällande lydelse.

I tidskriften »Folkpensioneringen» för år 1937 (häfte 5) finnes intaget ett

meddelande från pensionsstyrelsen till pensionsnämnder och ombud rörande

privilegiering av vissa inkomster. I detta meddelande erinras om innehållet

i 7 § i folkpensioneringslagen, varefter det heter bl. a.:

I fråga om gifta personer skall nämnda bestämmelse, oavsett arn folkpension

beviljas båda makarna eller endera av dem, tolkas så, att för vardera

maken denne tillkommande privilegierad inkomst intill ett sammanlagt beloppav

300 kronor ej skall räknas som inkomst i lagens mening.

Där äkta makar på grund av mannens förutvarande arbetsanställning av

mannens arbetsgivare åtnjuta fri bostad, eventuellt jämte vedbrand och lyse,

betraktas även vad hustrun angår den för henne beräknade inkomsten

av dylik förmån som privilegierad inkomst för henne.

I övrigt må pension eller understöd på grund av mannens förutvarande

arbetsanställning privilegieras endast för mannen. Detta gäller som regel.

Har emellertid arbetsgivaren genom utfästelse eller på annat sätt, som kan

anses tillfredsställande, givit tillkänna sin vilja att i anledning av mannens

förutvarande arbetsanställning visst belopp skall som pension eller understöd

tillkomma hustrun, må beloppet i denna del betraktas, som privilegierad

inkomst för henne.

I motionen anföres, bl. a.:

De relativt höga bördorna för de gifta inkomsttagarna skulle kamma att

verka mindre betungande, örn de uppvägdes av att någon del av mannens

pension, t. ex. V« eller minst det belopp som vid mannens död utgår i änkepension,

finge räknas som privilegierad inkomst för hustrun.

En enskild företagare, som infört pensionering av sina arbetare, kan med

ett penndrag införa den bestämmelsen, att en del av pensionen tillkommer

hustrun och alltså blir privilegierad inkomst för henne. Staten, kommunerna

och de stora enskilda pensionskassorna kunna icke utan mycket betydande,

kanske oöverstigliga svårigheter gå samma väg. Deras pensionärer

hotas därför att framdeles bli särskilt missgynnade, örn inga åtgärder vidtagas.

I detta sammanhang torde böra erinras om kommittén angående pensionering

av i enskild tjänst anställda, vilken beräknas slutföra sitt arbete

under innevarande år, samt örn den i år tillsatta socialvårdsutredningen, vilken

enligt direktiven för dess arbete har till huvuduppgift bl. a. att verkställa

en granskning av lagstiftningen rörande socialförsäkringen.

Utskottet. p)et i motionen berörda spörsmålet är otvivelaktigt förtjänt av uppmärksamhet.

Med hänsyn till den korta tid, som 1935 års lag om folkpensionering

gällt, torde emellertid ytterligare erfarenheter av gällande bestämmelser

om privilegierad inkomst böra avvaktas. Utskottet får vidare erinra därom,

att den i början av innevarande år tillsatta socialvårdsutredningen har

till uppgift bl. a. att verkställa granskning av lagstiftningen angående socialförsäkringen.

Av intresse i förevarande sammanhang torde jämväl vara

de förslag, som under detta år kunna väntas från kommittén angående pen
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

15

sionering av i enskild tjänst anställda. Under föreliggande förhållanden har

utskottet sålunda icke funnit skäl föreslå riksdagen att i anledning av motionen

vare sig besluta ändring i gällande lag om folkpensionering eller göra

någon framställning till Kungl. Maj:t.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 mars 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Tamm*, Hagman, P. Sandström, Knut

Petersson, John Gustavson och Sten;

från andra kammaren: herrar Pettersson i Hällbacken*, Molander* och Sandström i

Härnösand, fru Nordgren*, herr Gardell* fröken Hesselgren och fröken Andersson samt

herr Holm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.