Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utsträckt tillämpning av lagen den 27 juni 1927 angående uppsikt å vissa jordbruk. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen nr lil i första kammaren av herrar Per Andersson och Sten samt motionen nr 77 i andra kammaren av herr Persson i Norrby.

1938-04-29 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1938:32, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utsträckt tillämpning av lagen den 27 juni 1927 angående uppsikt å vissa jordbruk. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen nr lil i första kammaren av herrar Per Andersson och Sten samt motionen nr 77 i andra kammaren av herr Persson i Norrby.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1938 kl. 9 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utsträckt tillämpning

av lagen den 27 juni 1927 angående uppsikt å vissa

jordbruk.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom

riksdagen väckta till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen

nr lil i första kammaren av herrar Per Andersson och Sten samt motionen

nr 77 i andra kammaren av herr Persson i Norrby.

I motionen I: lil har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla om utredning och framläggande av förslag till sådan ändring

av lagen angående uppsikt å vissa jordbruk, att lagen i fråga jämväl kommer

att gälla för stiftelser.

Motionen 11:77 utmynnar i en hemställan, att lagen angående uppsikt å

vissa jordbruk utsträckes till att även omfatta jordbruk av i lagen avsett slag

med under 4 hektar inrösningsjord.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionerna.

över motionen I: lil har utskottet berett jordbrukskommissionerna i Västernorrlands,

Jämtlands och Västerbottens län tillfälle att yttra sig. För innehållet

i de yttranden, som till följd härav inkommit, redogöres nedan.

Motionen II: 77.

Lagen den 27 juni 1927 angående uppsikt å vissa jordbruk stadgar i 1 §,

att, örn brukningsdel är av den beskaffenhet och omfattning och tillhör

sådan ägare, att med avseende å arrende därav gäller norrländska arrendelagen

eller vad i nyttjanderättslagen är särskilt stadgat örn jordbruksarrenden

under bolag och med dem likställda jordägare, uppsikt skall hållas däröver

att brukningsdelen ej vanhävdas vare sig därigenom att jordbruket så

vanskötes, att dess vidmakthållande äventyras, eller därigenom att nödiga

byggnader bortföras eller lämnas utan underhåll. För uppsiktens utövande

skall för varje hushållningssällskaps verksamhetsområde finnas en jordbrukskommission

(4 §).

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sand. 2 avd. Nr 32.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

De särskilda bestämmelserna om jordbruksarrenden under bolag och med

dem likställda jordägare (ekonomiska föreningar och vissa enskilda personer)

i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom hava (enligt

45 §) avseende å odlad jord till en vidd av minst fyra och högst tjugufem

hektar.

I ingressen till lagen den 25 juni 1909 örn arrende av viss jord d landet i

Norrland och vissa delar av Svealand (norrländska arrendelagen) föreskrives,

att lagen har tillämpning å arrenden, som omfatta högst tjugufem hektar

odlad jord och minst fyra hektar inrösningsjord.

Undantag från tillämpningen av stadgandena i sociala arrendelagen och

norrländska arrendelagen kan under vissa omständigheter medgivas av Konungens

befallningshavande (dispens).

Enligt 11 kap. 1 § lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet räknas

såsom inrösningsjord duglig åker och äng ävensom därtill odlingsbar

mark av beskaffenhet, läge och omfång att med hänsyn till dessa och i övrigt

föreliggande förhållanden dess odlande anses kunna ske med fördel; all

annan mark räknas såsom avrösningsjord.

I kungörelse den 25 november 1927 (nr 417) hava lämnats närmare föreskrifter

om, bland annat, vad såsom inrösnings- och avrösningsjord bör

räknas.

Sedan 1936 års riksdag på förslag av andra lagutskottet (utlåt, nr 30)

genom skrivelse den 25 april 1936, nr 180, hemställt om utredning beträffande

vissa angivna frågor rörande arrendelagstiftningen, har chefen för

jordbruksdepartementet, efter bemyndigande av Kungl. Majit den 8 maj

1936, tillkallat hovrättsrådet H. E. Anderberg samt riksdagsmännen C. G. L.

Hison Tamm, C. J. Johansson i Uppmälby, A. P. Pettersson i Dahl och K. H.

Falk för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande arrendelagstiftningen.

De sakkunniga hava antagit benämningen 1936 års arrendeutredning.

I direktiven för denna utredning uttalas bl. a.:

Arrendelagstiftningen torde jämväl framdeles, liksom nu är fallet, böra

omfatta dels bestämmelser av mera allmänt gällande art, dels ock av sociala

hänsyn betingade särbestämmelser för vissa slag av jordbruk. Var gränsen

bör gå mellan den allmänna och den sociala arrendelagstiftningens tillämpningsområde

är vanskligt att avgöra. Mot den nuvarande gränsdragningen,

enligt vilken de sociala lagbestämmelserna gälla allenast beträffande viss jord

tillhörig bolag, ekonomiska föreningar eller enskilda så kallade jordspekulanter,

torde anmärkningar med fog kunna riktas. Skäl synas tala för att

även arrendatorer av jord tillhörande andra enskilda personer än de nyssnämnda

beredas det ökade skydd, som den sociala arrendelagstiftningen avser

att skänka. Denna fråga bör alltså bliva föremål för utredningens uppmärksamhet.

Erinras må härvid, att enligt jordsakkunnigas förslag ifrågavarande

lagstiftning i vissa delar skulle omfatta varje torp eller annan till

huvudgård hörande jordbrukslägenhet ävensom hemman, sorn lode under

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

3

huvudgård, samt annan jord, vilken utan andra avbrott än av tillfällig beskaffenhet

varit upplåten på arrende under mer än trettio år i följd närmast

före upplåtelsen. Möjligheterna för en utvidgning av den sociala arrendelagstiftningens

tillämpningsområde enligt dylika linjer synas ånyo böra undersökas.

Men även andra tänkbara utvägar till en lösning av problemet i åsyftad

riktning böra naturligtvis prövas. Vidare synes ett övervägande böra ske,

huruvida ej den undre gränsen för arrenden, å vilka de sociala lagbestämmelserna

skola äga tillämpning, borde sänkas, så att även innehavare av

mindre arrendelägenheter och torp kunna inbegripas under bestämmelserna

i fråga.

I utredningsuppdraget borde enligt direktiven naturligtvis även ingå att

överväga och avgiva förslag till ändringar, som av utredningen kunde finnas

påkallade, jämväl i andra författningar än nyttjanderättslagen och den

norrländska arrendelagen, i den mån de ägde samband med eller eljest anknöte

till förevarande lagstiftning, såsom 1927 års lag angående uppsikt å

vissa jordbruk.

Efter förslag av andra lagutskottet (utlåtande nr 46) har riksdagen i skrivelse

till Kungl. Majit den 23 maj 1936, nr 259, anhållit, att Kungl. Majit ville

låta verkställa utredning, huruvida och på vad sätt det är lämpligt att ändra

bestämmelserna i de sociala arrendelagarna örn minimiarealen för de jordbruk,

som falla under lagarna, i syfte att åstadkomma sådana arealbestämmelser,

att lagarna bliva tillämpliga å fastigheter, vid vilka arrendatorn av

jordbruket kan erhålla sin huvudsakliga bärgning, oavsett beskaffenheten av

de ägoslag, som ingå i jordbruksenheten, samt för riksdagen framlägga de

förslag, vartill utredningen kan giva anledning.

Andra lagutskottet framhöll i sitt berörda utlåtande, nr 46, att på grund

av det nära samband, som förefunnes mellan de sociala arrendelagarna och

uppsiktslagen, vore gränsdragningen mellan fastigheter, för vilka de särskilda

sociala arrendebestämmelserna skulle gälla, och andra fastigheter

av betydelse jämväl för frågan om de fastigheter, som skulle vara underkastade

uppsiktslagen.

Genom beslut den 8 juli 1936 har Kungl. Majit uppdragit åt 1936 års

arrendeutredning att i samband med den utredning, som anförtrotts densamma,

upptaga de i skrivelsen nr 259 omförmälda spörsmålen till behandling.

ii

Enligt uppgift i riksdagsberättelsen beräknas arrendeutredningens arbete

kunna slutföras under innevarande år.

Motionen I: lil.

I motionen ifrågasättes att utsträcka uppsiktslagen till att omfatta även

stiftelser.

En kortfattad redogörelse för uppsiktslagens innehåll samt tillämplighetsområdet

för de sociala arrendelagarna, till vilka uppsiktslagen ansluter sig,

bar lämnats å sid. 1 och 2 i detta utlåtande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

I detta sammanhang torde böra erinras örn att lagen den 18 juni 1925

angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast

egendom är sedan den 11 juni 1932 tillämplig å stiftelse.

På förslag av andra lagutskottet (utlåtande nr 41) hemställde 1931 års riksdag

i skrivelse den 30 maj 1931, nr 323, att Kungl. Majit måtte föranstalta

om fortsatt utredning rörande utvidgning av 1925 års lag angående förbud

i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom ävensom av

den norrländska arrendelagen och uppsiktslagen att omfatta jämväl vissa

stiftelser samt för riksdagen snarast möjligt framlägga det förslag, vartill

utredningen kunde giva anledning.

I proposition, nr 191, till 1932 års riksdag framlades förslag till lag örn

ändring i 1925 års ovannämnda lag, avseende bl. a. lagens utvidgning till att

avse även stiftelser. I denna proposition uttalade föredragande departementschefen,

statsrådet Gärde, att den i riksdagens ovannämnda skrivelse nr 323

berörda frågan örn utvidgning av den norrländska arrendelagen och uppsiktslagen

att omfatta vissa stiftelser krävde ingående utredning och vore

icke av den brådskande beskaffenhet, som spörsmålet örn ändring i förbudslagen.

Detta uttalande lämnades av andra lagutskottet (utlåt, nr 34), som behandlade

propositionen, samt av riksdagen utan erinran.

Utskottet får vidare erinra örn de ovan (sid. 2 och 3) återgivna delarna av

direktiven för 1936 års arrendeutredning, vilka torde vara av intresse jämväl

i förevarande sammanhang.

Såsom utskottet ovan erinrat hava jordbrukskommissionerna i Västernorrlands,

Jämtlands och Västerbottens län yttrat sig över nu förevarande motion.

De hava samtliga tillstyrkt motionen samt därvid i huvudsak anfört

följande.

Jordbrukskommissionen i Västernorrlands län.

Enligt kommissionens mening borde stiftelse, som med äganderätt innehar

jordbruks- eller skogsfastighet, anses likställd med bolag. Någon skillnad

mellan fastigheter tillhöriga det ena eller andra slaget av förenämnda ägare,

vare sig det gäller fastigheternas beskaffenhet och bebyggelse eller sättet för

deras utarrendering, förefinnes icke. Inom kommissionens verksamhetsområde

förekommande fastigheter tillhöriga stiftelser hava i de allra flesta fall

tidigare tillhört bolag, antingen direkt eller genom bulvan. Fastigheterna,

som till övervägande del utgöras av vanliga bondehemman, äro i allmänhet

utarrenderade.

Inom Västernorrlands län förekomma, såvitt kommissionen har sig bekant,

tvenne stiftelser, vilka äro ägare till jordbruks- och skogsfastigheter.

Av dessa har den ena genom skrivelse till kommissionen ifrågasatt örn stiftelsens

fastigheter äro underkastade uppsiktslagen. Några åtgärder för en

rättslig prövning av ifrågavarande spörsmål hava hittills icke vidtagits.

Ehuru kommissionen alltså på grund av vad ovan anförts är av den me
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

5

ningen, att lagen den 27 juni 1927 angående uppsikt å vissa jordbruk redan

med nuvarande lydelse är gällande jämväl för stiftelser, synes emellertid med

hänsyn till den tveksamhet, som i fråga därom är rådande, en lagändring i

förtydligande syfte vara erforderlig.

På grund härav beslöt kommissionen enhälligt tillstyrka bifall till motionen.

Jordbrukskommissionen i Jämtlands län.

Motionärerna hava framhållit att det inom en del av de norrländska länen

funnes ett icke obetydligt antal fastigheter, vilka tidigare utgjort s. k.

bulvanfastigheter, men som numera förvärvats av bolagen mer eller mindre

närstående stiftelser, exempelvis tillkomna för förvaltning av dessas pensionsfonder

o. s. v. Dessa förvärv hade skett, innan förbud för stiftelser

att förvärva fast egendom blev lagfäst.

Även inom Jämtlands län förekommer ett stort antal dylika fastigheter.

Några av dessa fastigheter hava befunnits vanhävdade, men har Jordbrukskommissionen

ansett sig sakna befogenhet att ingripa mot ägarna enligt

uppsiktslagen. I ett fall har emellertid rättelse vunnits genom förhandlingar

med styrelsen för vederbörande stiftelse. Då det med nuvarande lagbestämmelser

torde vara uppenbart att stiftelser tillhöriga fastigheter icke falla

under uppsiktslagen, men efter bildandet av ovan nämnda pensionsstiftelser

tillräckliga skäl för ett sådant undantag knappast torde förefinnas, får Jordbrukskommissionen

tillstyrka bifall till motionen.

Jordbrukskommissionen i Västerbottens län.

Motionärerna framhålla, att av bestämmelserna i lagen om uppsikt å vissa

jordbruk ej med full tydlighet framgår, att lagen i fråga är gällande beträffande

sådana fastigheter, som ägas av stiftelse.

Av ordalydelsen i § 1 av uppsiktslagen och de lagar vartill den hänvisar

synes det jordbrukskommissionen, som vore uppsiktslagen ej tillämplig å

stiftelse sådan, som i motionen avses. Särskilt synes detta framgå av motiveringen

och departementschefens uttalande till Kungl. Maj:ts proposition

nr 191 vid 1932 års riksdag örn ändring av 1925 års förbudslag.

Erfarenheten har visat, att jordbruksfastigheter tillhöriga stiftelse av

ifrågavarande art, och vilka befunnits i vanhävd, icke kunnat bliva föremål

för jordbrukskommissionens ingripande, då kommissionen ej ansett sig äga

befogenhet härtill.

Under sista åren har inom Västerbottens län ett flertal avstyckade jordbruksfastigheter

av stiftelser försålts till förutvarande arrendatorer.

Inom de norrländska länen finnas emellertid fastigheter, som tillhöra

stiftelser och som äro av den beskaffenhet, att de icke böra undandragas

uppsiktslagens bestämmelser.

Jordbrukskommissionen tillstyrker motionen.

De i motionerna berörda spörsmålen om utsträckt tillämpning i vissa Utskottet.

hänseenden av lagen angående uppsikt å vissa jordbruk äro otvivelaktigt

förtjänta av statsmakternas uppmärksamhet.

Såsom framgår av utskottets redogörelse har åt särskilda sakkunniga —

1930 års arrendeutredning — uppdragits att verkställa utredning och avgiva

förslag rörande arrendelagstiftningen. I direktiven för de sakkunnigas arbete

framhålles, att det vore vanskligt att avgöra, var gränsen borde gå mellan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

den allmänna och den sociala arrendelagstiftningens tillämpningsområde.

Mot den nuvarande gränsdragningen, enligt vilken de sociala arrendebestämmelserna

gällde allenast viss jord tillhörig bolag, ekonomiska föreningar

eller enskilda s. k. jordspekulanter, kunde enligt direktiven anmärkningar

med fog riktas. Denna fråga borde bliva föremål för utredningens uppmärksamhet.

Vidare syntes ett övervägande böra ske, huruvida ej den undre

gränsen för arrenden, å vilka de sociala lagbestämmelserna skulle äga tilllämpning,

borde sänkas, så att även innehavare av mindre arrendelägenheter

och torp kunde inbegripas under bestämmelserna i fråga. I uppdraget borde

enligt direktiven även ingå att överväga av utredningen påkallade ändringar

jämväl i andra författningar än nyttjanderättslagen och den norrländska

arrendelagen i den mån de ägde samband med eller eljest anknöte till förevarande

lagstiftning, såsom 1927 års lag angående uppsikt å vissa jordbruk.

Sedermera har Kungl. Maj:t till arrendeutredningen för övervägande överlämnat

en skrivelse från 1936 års riksdag, vari anhållits örn utredning, huruvida

och på vad sätt det vore lämpligt att i närmare angivet syfte ändra bestämmelserna

i de sociala arrendelagarna om minimiarealen för de jordbruk,

som folie under lagarna.

Det råder otvivelaktigt ett mycket nära samband mellan uppsiktslagen

och de sociala arrendelagarna. Enligt vad utskottet inhämtat äro de i

motionerna berörda spörsmålen föremål för övervägande inom 1936 års

arrendeutredning, vilken beräknas komma att avsluta sitt arbete under innevarande

år. Då utskottet förutsätter, att dessa frågor inom utredningen ägnas

den uppmärksamhet, de otvivelaktigt förtjäna, har utskottet icke funnit

anledning föreslå riksdagen att i anledning av motionerna göra någon framställning

till Kungl. Maj:t.

Utskottet får sålunda hemställa,

1) att motionen II: 77 icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd;

2) att motionen 1:111 icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 29 april 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Tamm*, P. Sandström,1 Knut

Petersson, John Gustavson och Sten;

från andra kammaren: herrar Hage, Pettersson i Hällbacken*, Hallagård*,

Molander* och Sandström i Härnösand, fröken Andersson samt herrar Holm och

Barnekow.

1 Närvarande endast vid behandlingen av motionen I: lil.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Iduns tryckeri, Esselte, Stockholm 1938

816468

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.