Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 55 § i lagen den 12 maj 1917 om expropriation.

1938-03-29 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1938:33, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av 55 § i lagen den 12 maj 1917 om expropriation.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1938 kl. 9 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av

55 § i lagen den 12 maj 1917 om expropriation.

I en inom andra kammaren vackt, till lagutskottet hänvisad motion, nr 17,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Andersson i Igelboda hemställt,

att riksdagen ville för sin del antaga följande förslag till

LAG

örn ändring av 55 8 i lagen om expropriation av den 12 maj »1937». (Sv. förf.- sami. nr 189/1917.)

55 §.

Erlägges epropriationsersättningen efter den i 48 § bestämda tid eller,

örn fastigheten förut tagits i besittning, efter tiden härför, skall tillika

gäldas fyra procent årlig ränta i förra fallet från den bestämda tidens utgång

och i senare fallet från tillträdesdagen; dock må expropriation gå i fullbordan,

ändå att räntebetalningen ännu ej fullgjorts.

Övergångsbestämmelser:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938. Har tid, som i 48 § sägs, gått

till ända, eller har exproprierad fastighet tagits i anspråk före nämnda dag,

utan att expropriationsersättning erlagts, skall ränta intill sagda dag utgå

enligt äldre lag.

I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sin hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Enligt 48 § i lagen den 12 maj 1917 om expropriation skall expropriationsersättning,

som blivit fastställd av rätten, nedsättas hos länsstyrelsen inom

nittio dagar från det rättens utslag vunnit laga kraft. Då vad sålunda stadgas

blivit fullgjort, är expropriationen fullbordad och den nye ägaren berättigad

att genast taga fastigheten i besittning (49 §). Den exproprierande är emellertid

berättigad att taga fastigheten i besittning, innan rättens utslag vunnit

laga kraft, örn han hos länsstyrelsen nedsätter den i utslaget bestämda expropriationsersättningen

samt ställer pant eller borgen för den ytterligare

ersättning, han på grund av ändring i utslaget kan bliva skyldig gälda (54 §).

Erlägges expropriationsersättning efter den i 48 § bestämda tiden eller,

örn fastigheten förut tagits i besittning, efter tiden härför, skall enligt 55 §

erläggas sex procent årlig ränta, i förra fallet från den bestämda tidens

utgång, och i senare fallet från tillträdesdagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 33—34. 73S a«

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Vid expropriation för allmänna vägar, järnvägar, farleder och elektriska

svagströmsledningar äger den exproprierande taga marken i besittning, sedan

stämning i expropriationsmålet utfärdats och hos länsstyrelsen ställts pant

eller borgen för expropriationsersättningen jämte sex procents ränta därå från

tillträdesdagen. (78, 82, 88 och 91 §§.) I vissa av dessa fall är rätten att taga

marken i anspråk bunden vid ytterligare villkor. Även i 101 § återfinnes ett

stadgande örn ränta.

Den i motionen föreslagna lagtexten skiljer sig från gällande lydelse av

55 § allenast därigenom, att räntefoten nedsatts från sex till fyra procent.

I kungl, förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets

avstående för allmänt behov saknades stadgande örn ränta i förevarande

hänseende.

I expropriationskommitténs den 15 september 1910 avgivna betänkande

med förslag till lag örn expropriation m. m. framhölls (sid. 176 och 177), att

utan särskilt stadgande torde enligt förslaget lika väl som enligt 1866 års

förordning vara givet, att om expropriationsersättning betalades efter förfallodagen,

sökanden vore skyldig erlägga sex procent årlig ränta å det

oguldna beloppet från nämnda dag.

I proposition nr 46 till 1913 års riksdag med förslag till expropriationslag

erinrade föredragande departementschefen örn detta uttalande av kommittén

samt framhöll, att en räntebestämmelse dock icke torde böra saknas. I 55 §

i det i propositionen framlagda förslaget till lag om expropriation upptogs

det nu gällande stadgandet örn ränteberäkning.

Bestämmelsen upptogs med oförändrad lydelse i propositionen nr 95 till

1916 års riksdag och nr 22 till 1917 års riksdag med förslag till expropriationslagstiftning

och föranledde ej erinran från riksdagens sida.

I fråga örn tillämpningen av 55 § expropriationslagen vill utskottet nämna,

att enligt ett rättsfall, refererat i Nytt Juridiskt Arkiv år 1933 (sid. 473), en

expropriant, som före löseskillingens nedsättande tagit i besittning en del av

expropriationsområdet, ansetts skyldig att från dagen för besittningstagandet

gälda ränta jämväl å den del av löseskillingen, som belöpte å återstoden.

Utskottet vill erinra örn vissa räntebestämmelser i andra författningar.

I 9 kap. 10 § handelsbaden stadgas, att örn lånade pengar, för vilka ränta

ej blivit utfäst, icke erläggas å föreskriven tid, skall ränta utgå från förfallodagen

med 6 procent. Är ingen förfallotid utsatt, räknas räntan efter 5 procent

från stämningsdagen.

Enligt lagen den 27 mars 1936 örn skuldebrev skall, då ränta ej blivit utfäst,

skyldigheten att betala ränta bedömas i enlighet med 9 kap. 10 § handelsbaden.

I 38 § köplagen den 20 juni 1905 stadgas, att i fråga örn köpares skyldighet

att gälda ränta skola de i 9 kap. 10 § handelsbaden stadgade grunderna

med visst undantag äga tillämpning.

Enligt kungl, förordningen den 28 september 1928 om statlig inkomst
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33. 3

och förmögenhetsskatt skall vid beräkning av nuvärdet av en fordran, som

ej är förfallen och varå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen,

samt av kapitalvärdet av på livstid eller viss tid utgående ränta, avkomst

eller förmån tillämpas en räntefot av 5 procent.

I kungl, förordningarna den 2 maj 1919 angående rätt till ränta vid restitution

av utskylder m. m., den 19 november 1914 örn arvsskatt och skatt för

gåva (49 § 3 mom.) och den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

(20 §) finnas bestämmelser om rätt till ränta efter 5 procent vid restitution

av utskylder, arvs- och gåvoskatt samt stämpelavgifter.

I detta sammanhang torde böra erinras örn att vid innevarande riksdag väckts

en motion (1:29), vari hemställts örn utredning och förslag rörande frågan,

huruvida skäl föreligga att bibehålla räntegottgörelse vid restitution av skatter

och utskylder. I andra hand har begärts utredning av spörsmålet örn att

bringa denna räntegottgörelse i bättre överensstämmelse med nuvarande

ränteläge. Bevillningsutskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande,

nr 9, över motionen avstyrkt densamma under hänvisning till att det i motionen

berörda spörsmålet vore föremål för övervägande inom 1936 års uppbördskommitté.

Genom kungl, kungörelsen den 18 juni 1937 örn ränta å förfallet, icke i

behörig tid inbetalt belopp (dröjsmålsränta) å lån från vissa statens utlåningsfonder

(Sv. förf.-sami. 1937:601) har Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens

beslut (skrivelse 1937:22), förordnat, att, där dröjsmålsränta skall

utgå, densamma skall beräknas efter fem procent om året å lån, vilka redovisas

å 31 närmare omförmälda statens utlåningsfonder. Enligt kungörelsen

skall låntagare i allmänhet vara skyldig att framdeles vidkännas den höjning

av dröjsmålsränta, som Kungl. Maj:t kan finna gott bestämma.

Angående motiven för denna räntesänkning får utskottet hänvisa till statsverkspropositionen

till 1937 års riksdag (sid. 1—11 av det vid propositionen

under rubriken »Utgifter för kapitalökning» fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över finansärenden för den 4 januari 1937) samt till statsutskottets

utlåtande nr 68 nämnda år.

Angående ränteläget under år 1937 har utskottet från riksbanken inhämtat

följande:

Riksbankens diskonto för växlar på högst tre månader har sedan den 1

december 1933 varit oförändrat 2‘A procent. Även riksbankens övriga räntesatser

ha under 1937 varit oförändrade. De ha vid utlåning på högst tre månader

utgjort, för lån och kredit i räkning mot säkerhet av första klass obligationer

2V2 procent, mot säkerhet av andra klass obligationer 3 procent och

mot annan säkerhet 372 procent samt för lån ur avbetalningslånefonden 372

procent.

Beträffande affärsbankernas in- och utlåningsräntor ha under 1937 endast

obetydliga förändringar vidtagits, vilka i stort sett inneburit en mindre

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

sänkning av ränteläget. De av flertalet stockholmsbanker annonserade räntesatserna

lia varit oförändrade och utgjort vid inlåning på depositions-, kapital-

och sparkasseräkning 2 procent, på uppsägningsräkning 1 procent och på

checkräkning V2 procent. Vid utlåning ha räntesatserna utgjort, växeldiskonto

för högst tre månader 2Ve procent, för lån mot första klass obligationer 3

procent och mot andra klass obligationer 3V2 procent, för lån mot annan

säkerhet 4 procent samt för kredit i checkräkning 3V2 procent.

De sparbanker, för vilka kvartalsredogörelser föreligga och som hava en

insättarbehållning av omkring 89 procent av den totala insättarbehållningen

i rikets samtliga sparbanker, tillämpade vid 1938 års ingång i medeltal följande

räntesatser, nämligen inlåningsränta 2.5 7 procent, ränta för inteckningslån

2.8 7 procent samt ränta för borgenslån 3.7 5 procent.

Postsparbanken tillämpade under hela år 1937 en inlåningsränta på 2

procent.

Den i 55 § expropriationslagen stadgade räntan örn sex procent synes

vara väl hög i förhållande till det allmänna ränteläget på penningmarknaden.

Såsom i motionen framhålles torde skyldigheten att erlägga sådan ränta från

tillträdesdagen bliva särskilt betungande i vissa fall. Det torde sålunda vid

expropriation av vägmark ej sällan inträffa, att mark av den exproprierande

tagits i besittning avsevärd tid innan expropriationsnämnd på grund av svårigheten

att bedöma intrångets omfattning över huvud taget kunnat fastställa

expropriationsersättningen.

Enligt utskottets uppfattning torde en undersökning böra verkställas

rörande lämpligheten att bringa den i ovannämnda paragraf stadgade räntan

i bättre överensstämmelse med det allmänna ränteläget. Huruvida den ifrågasatta

anpassningen bör ske genom att i förevarande paragraf direkt inskriva

en lägre räntefot än den nuvarande eller på annat sätt, är ett spörsmål, som

givetvis måste ägnas synnerlig uppmärksamhet. Vid denna utredning böra

jämväl övriga räntebestämmelser i expropriationslagen bliva föremål för

översyn.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra örn den ovan i redogörelsen omförmälda

kungörelsen av den 18 juni 1937, enligt vilken dröjsmålsräntan å lån

från ett stort antal av statens utlåningsfonder nedsatts till fem procent.

Utskottet vill slutligen framhålla, att med hänsyn till det allmänna ränteläget

erinringar torde kunna göras mot vissa i lag fastställda räntesatser jämväl

på andra rättsområden än det, som i anledning av förevarande motion varit

föremål för utskottets uppmärksamhet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande lämpligheten

och sättet att bringa den i 55 § expropriationslagen stadgade

räntan i bättre överensstämmelse med det allmänna ränteläget

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning

kan föranleda;

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

2) att förevarande motion, i den mån den icke blivit beaktad

genom vad utskottet sålunda hemställt, icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 mars 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NÖSMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Tamm*, Hagman, P. Sandström,

Knut Petersson, Jolm Gustavson och Sten;

från andra kammaren: herrar Hage, Pettersson i Hällbacken*, Molander*,

Sandström i Härnösand och Gardell*, fröken Andersson samt herrar Holm och

Barnekow.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:167 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion mn ändring av 55 § i lagen den 12 maj 1917 örn expropriation. a1 i texten