Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i vattenlagen.
1938-04-01 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1938:37, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i vattenlagen.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
1
Nr 37.
Ankom till riksdagens kansli den 1 april 1938 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i vattenlagen.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 209,
vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Osberg och Olsson i
Staxäng hemställt, att riksdagen ville hos Kungl. Majit anhålla om utredning
rörande möjligheten och lämpligheten att bereda representation för
markägaren i samband med värdering av skada jämlikt vattenlagen samt
om framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde
föranleda.
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,
får utskottet hänvisa till motionen.
Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
begärt yttrande av vattenrättsdomarna. De i anledning därav inkomna
yttrandena finnas såsom bilagor fogade vid detta utlåtande.
I motionen har hänvisats till 10 kap. 1—4 samt 32—35 §§ vattenlagen. I
dessa lagrum lämnas vissa bestämmelser örn syneförrättningar rörande inrättande
av allmän flottled, torrläggning av mark, vattenreglering och anläggande
av kloakledning. Sådan syneförrättning skall handläggas av en
utav Konungens befallningshavande förordnad tekniskt sakkunnig person, i
regel med biträde av två gode män, utsedda bland dem, som äro valda till
ägodelningsnämndemän eller till gode män vid lantmäteriförrättningar.
Undantag från regeln gäller i fråga örn vissa torrläggningsföretag, och för
dess tillämpning förutsättes bland annat, att vid syneförrättningen icke förekommer
prövning av fråga örn ersättning till delägare i företaget eller annan.
Synemännen skola uppskatta skada och intrång, som vållas genom
anläggning eller åtgärd för allmän flottled. Detsamma gäller om ersättning
för utmål, erforderligt för inrättande av sådan flottled (10 kap. 18 §). Ersättning,
som till följd av ett företag tillkommer sakägare för förlust, skada
eller intrång, skall i brist av åsämjande bestämmas av synemännen (10 kap.
64 §). Där ej inom föreskriven tid talan anhängiggjorts mot syneförrättning
och ej heller underställning av synemännens utlåtande skall ske, skall vid
utlåtandet bero. Utlåtandet går då i verkställighet i den ordning, som är
stadgad för laga kraft ägande dom (10 kap. 75 §). Om utlåtandet skall
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 aud. Nr 37. 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
Utskottet.
underställas vattendomstolens prövning, må denna emellertid ej ingå i bedömande
av frågor rörande ersättning i vidare mån än som föranledes av
anförda besvär eller av ändrade anordningar eller föreskrifter rörande företagets
utförande (3 kap. 11 §, 6 kap. 3 § 1 morn.. 7 kap. 45 och 55 §§).
Syneförrättning är emellertid icke för alla fall obligatorisk. Sålunda skall
mål örn vattenreglering behandlas vid sådan förrättning endast då vattenrättsdomaren
eller vattendomstolen med hänsyn lili omfattningen av erforderlig
utredning eller eljest så finner lämpligt (3 kap. 11 §). Dikningsföretag
medgives utan förundersökning, om överenskommelse föreligger mellan
de av företaget berörda rättsägarna (7 kap. 36 §). I fråga om vattenavlednings-
och invallningsföretag skall, då det föreligger sannolika skäl, att
allmän eller enskild rätt förnärmas genom företagets utförande eller då två
eller flera med skilda andelar taga del i företaget, syneförrättning äga rum,
innan företaget får påbörjas (7 kap. 45 och 49 §§).
I förevarande sammanhang må även erinras örn de undersökningar i ansökningsmål
av större omfattning, vilka ofta föregå vattendomstolens beslut
om ersättning för liden skada. Vattenrättsdomaren äger uppdraga åt de
vid domstolen anställda vattenrättsingenjörerna eller en av dem att, med
eller utan biträde av vattenrättsnämndemännen eller en av dem, verkställa
undersökning å stället (11 kap. 45 §).
Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår avgöras frågor om
ersättning enligt vattenlagen i vissa fall direkt av vattendomstol, i andra
fall åter av synemän. Utlåtanden av synemän kunna överklagas hos vattendomstolen
och skola stundom underställas dennas prövning. Domstolen
äger emellertid därvid ej ingå i bedömande av ersättningsfrågor i vidare
mån än som föranledes av anförda besvär eller av ändrade anordningar
eller föreskrifter rörande företagets utförande.
Vid syneförrättning skola i regel biträda två gode män, utsedda bland dem,
som äro valda till ägodelningsnämndemän eller till gode män vid lantmäteriförrättningar.
I vattendomstol ingå två vattenrättsnämndemän. Härigenom
blir ortskännedomen företrädd vid behandlingen av de spörsmål, vilkas avgörande
ankommer på synemännen eller vattendomstolen.
I den föreliggande motionen har begärts utredning rörande möjligheten
och lämpligheten att bereda representation för markägare vid värdering av
skada enligt vattenlagen. Yttranden över motionen hava inhämtats från
vattenrättsdomarna, vilka samtliga avstyrkt bifall till densamma. Därvid
har anförts, att det redan nu vore väl sörjt för att ett såvitt möjligt riktigt
avgörande träffades i förekommande ersättningsfrågor. En lagändring i
den av motionärerna angivna riktningen skulle, enligt vad som framhållits,
göra behandlingen av dylika frågor vid synenämnd och vattendomstol tidsödande,
ohanterlig och väsentligt mera kostsam för parterna.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.
3
Utskottet finner sig kunna i stort sett instämma i de uttalanden, som
gjorts av vattenrättsdomarna. Såvitt av utredningen framgår kunna berättigade
anmärkningar icke riktas mot förhållandena på förevarande område.
Under sådana omständigheter kan utskottet icke tillstyrka motionen.
Utskottet får sålunda hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 1 april 1938.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Hagman, P. Sandström, Heiding, Knut
Petersson, Olof Carlsson*, Sten och Ekströmer;
från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Sandström i Härnösand* och
Hansson i örebro, fröken Andersson samt herrar Holm*, Nyblom* och Barnekow.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37; bilagor.
Vattenrättsdomaren i
Norrbygdens vattendomstol.
Bilaga A.
Till riksdagens andra lagutskott.
Statsrådet och chefen för Justitiedepartementet har i skrivelse som den 8
nästlidne februari inkommit till vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol
meddelat att Kungl. Majit beslutat anbefalla vattenrättsdomaren
att senast den 10 innevarande mars till utskottet överlämna yttrande över
en inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 209, angående beredande
av representation för markägare vid syneförrättning för uppskattning
av skadestånd i vattenmål.
Till åtlydnad av Kungl. Maj:ts beslut har jag äran anföra följande.
De lagrum i 10 kap. vattenlagen som åberopas i början av motionen avse
syneförrättningar rörande inrättande av allmän flottled, torrläggning av
mark, vattenreglering och kloakledning. Syftet med dessa förrättningar är
synbarligen icke i första hand att uppskatta skador utan att på lämpligt sätt
ordna för de nämnda intressena. Att som en följd av ett sådant ordnande
kunna uppstå skador å motstående intressen är tydligt och i så måtto få
synemännen att syssla med uppskattning av skador. Men det är icke riktigt
att vattendomstolen efter det synemännen verkställt sin uppskattning (och
målet genom underställning kommit under vattendomstolens prövning) »fastställer»
skadeståndsbeloppen. Det är tvärtom domstolen förbjudet att ingå
i bedömande av frågor rörande ersättning örn ej skadelidande anfört besvär
över synemännens beslut i detta hänseende.
Det förefaller som örn motionärerna vid avfattandet av motionen haft i
tankarna, mindre ovan nämnda syneförrättningar, än de undersökningar i
ansökningsmål av större omfattning vilka pläga föregå vattendomstolens
beslut om ersättning för liden skada. Sedan sökanden inkommit med uppgift
å skador som företaget enligt sökandenas åsikt förorsakar brukar uppdras
åt en av vattenrättsingenjörerna att med biträde av den ena eller båda
vattenrättsnämndemännen undersöka skadornas omfattning. Därefter bestämmer
vattendomstolen skadeståndens belopp. Hur motionärerna tänkt
sig att skadestånden skola bestämmas är ej klart. Åberopandet av analogien
med expropriationsförfarandet tyder på att motionärerna önska överlämna
avgörandet av skadeståndsfrågorna till någon nämnd i vilken en representant
för den skadelidande skall ha säte. Hur många nämnder skulle det
icke bli i ett större mål med hundratals kanske tusentals skadelidande! Det
säger sig självt att ett sådant förfarande måste leda till stor omgång och
en ofantlig fördyring av rättegången. Och vinsten av reformen? I stället
för att skadan nu bedömes och avgöres av den opartiska vattendomstolen,
som inom sig rymmer en obestridlig sakkunskap, komme bestämmandet av
skadeståndsbeloppet, om motionärernas önskningar tillmötesgås, att anförtros
en nämnd vars beslut kanske komme att hänga på ordförandens röst.
Ur rättssäkerhetens synpunkt är en sådan reform icke någon vinst. Jag kan
ej annat än bestämt avstyrka bifall till motionen. Umeå den 5 mars 1938.
NILS QUENNERSTEDT.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37; bilagor.
5
Vattenrättsdomaren i
österbygdens vattendomstol.
inlaga li.
Till riksdagens andra lagutskott.
Anbefalld att till utskottet avgiva yttrande över en inom riksdagens andra
kammare väckt motion, nr 209, angående beredande av representation för
markägare vid syneförrättning för uppskattning av skadestånd i vattenmål
får jag härmed anföra följande.
Motionärerna synas hysa den uppfattningen att ersättningsfrågor i vattenmål
hänskjutas till en synenämnd för att beredas vid syneförrättning och
därefter avgöras av vattendomstolen. Så är ju dock icke förhållandet.
Syneförrättningar enligt vattenlagen hållas endast för de särskilda ändamål
som framgå av de i motionen angivna lagrummen. De därvid tjänstgörande
synemännen besluta i de frågor som förrättningen avser eller som
uppkomma vid densamma, däribland givetvis också ersättningsfrågor, över
synemännens utlåtanden kunna besvär anföras hos vattendomstolen och i
vissa fall underställas de vattendomstolens prövning. Domstolen äger emellertid
icke inlåta sig i prövning av frågor rörande ersättning i vidare män
än som föranledes av anförda besvär eller ändrade anordningar eller föreskrifter
rörande utförandet av det företag som förrättningen avsett. Med
sådana mål som omedelbart upptagas av vattendomstolen, nämligen ansöknings-
och stämningsmålen, äga syneförrättningarna icke något samband.
Om det verkligen vore så, som motionärerna synas förmena, nämligen
att ersättningsfrågor i vattenmål behandlas av en särskild synenämnd, måste
medgivas att vad de i motionen ifrågasatt ter sig rätt naturligt. Då så icke
är förhållandet, synes det uppenbart att den väckta motionen icke kan föranleda
någon åtgärd. Att inrätta ett organ med nu antydd uppgift finnes
ej någon anledning till och måste jämväl antagas falla utom ramen för motionens
syfte. Något behov av förändring i det vattenrättsliga förfarandet i
ändamål att markägareintresset skall vinna beaktande i högre grad än enligt
gällande lagstiftning kan överhuvudtaget icke anses föreligga. I det sammanhanget
torde endast behöva erinras om att i varje vattenmål såsom ledamöter
i vattendomstolen tjänstgöra två vattenrättsnämndemän, i de flesta
fall jordbrukare, samt att deras inflytande på målets utgång givetvis i särskilt
hög grad gör sig gällande just beträffande sådana praktiska frågor som
angå ersättningar för skada och intrång å mark. Stockholm i Österbygdens
vattendomstols kansli den 7 mars 1938.
FABIAN APPELBERG.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37; bilagor.
Vaitenrättsdomaren i
Söderbygdens vattendomstol.
Bilaga C.
Till riksdagens andra lagutskott.
Efter anmodan av herr statsrådet och chefen för Kungl. Justitiedepartementet
får jag härmed avgiva yttrande över en inom riksdagens andra kammare
väckt motion, nummer 209, angående beredande av representation för
markägare vid syneförrättning för uppskattning av skadestånd i vattenmål
och får förty anföra följande.
Innebörden utav ifrågavarande motion synes icke vara fullt klar. I första
hand får man nämligen det intrycket, att motionärerna skulle förmena att
sakägarna icke skulle bliva i tillfälle att vid syneförrättningar enligt vattenlagen
vederbörligen utföra och bevaka sin talan. Så är emellertid såsom
framgår av olika bestämmelser i vattenlagen ingalunda förhållandet, utan
torde det tvärtom vara väl sörjt för att sakägarnas intressen i sådant hänseende
varda vederbörligen tillvaratagna. Något behov av ytterligare bestämmelser
i detta avseende torde således icke föreligga.
Innebörden utav motionärernas framställning torde emellertid vid närmare
granskning vara den, att enligt deras förmenande någon eller några
representanter för markägarna skulle äga såsom bisittare i synenämnden
eller såsom ledamöter i vattendomstolen deltaga i avgörande utav förekommande
skadeståndsfrågor. Denne eller dessa ledamöter skulle således vid
sitt deltagande i förekommande avgöranden på förhand vara inställda på
att tillvarataga för att icke säga söka att gynna markägarnas intressen.
Konsekvensen härav skulle tydligen kräva att även det motstående intresset
(sökanden eller företagaren) också skulle hava att utse en eller flera representanter
för tillvaratagande av dess intresse. En lagändring av den beskaffenhet,
som motionärerna således torde hava ifrågasatt, synes mig vara
obehövlig och olämplig, varjämte den även skulle processuellt medföra betydande
olägenheter. Lagändringen är obehövlig därför att det enligt min
uppfattning redan nu är väl sörjt för att ett såvitt möjligt riktigt avgörande
kommer att varda träffat i förekommande skadeståndsfrågor. Härutinnan
är således att framhålla att de ledamöter, som deltaga i en synenämnds avgörande,
och ledamöterna i vattendomstolen äga sakkunskap i de frågor,
med vilka de hava att taga befattning. Skulle i något fall särskild sakkunskap
erfordras, kan enligt i vattenlagen meddelade bestämmelser tillkallas
en inom det område, varom fråga är, särskilt sakkunnig. Ledamöterna
i synenämnd och vattendomstol intaga vidare en fullt självständig
stallning. Man bär således all anledning antaga att man kommer att erhålla
ett sakkunnigt och opartiskt avgörande. Den ifrågasatta lagändringen
är olämplig därför att det icke är lämpligt att vid avgörande av rättslig
natur — även en synenämnds avgörande är av rättslig natur — deltaga
ledamöter, vilka kunna få sken av att intaga en partisk ställning. Den föreslagna
lagändringen skulle vidare processuellt medföra betydande olägenheter.
Härutinnan må framhållas att i ett och samma vattenmål ofta förekomma
ett stort antal skadeståndsfrågor berörande ett flertal olika sakägare.
Skulle nu för var och en av dessa inträda en särskild representant i synenämnden
eller i vattendomstolen, så skulle behandlingen vid synenämnden
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37; bilagor.
7
och vid vattendomstolen av förekommande frågor bliva både tidsödande
och ohanterlig. Att märka är också att i mål, som behandlas av synemän
och av vattendomstol, man icke har att utgå från ett redan utformat företag,
av vilket följderna således kunna bedömas, utan att behandlingen ofta
just går ut på att utfinna det lämpligaste sättet för att utan större olägenheter
för utomstående vinna bästa möjliga resultat. Man skall utforma
företaget så att såsom det heter i vattenlagen »ändamålet utan oskälig kostnad
vinnes med minsta intrång och olägenhet för annan». Man får således
göra olika beräkningar för olika alternativ och beräkna storleken av uppkommande
skador vid de olika alternativen. Ofta kan det således vara
fråga om beräknande av skada vid ett alternativ, som sedermera icke bliver
det slutligen gällande. Att under sådana förhållanden det icke kan vara
lämpligt att inkalla särskilda representanter för sakägarna att deltaga i förekommande
överläggningar och beslut torde utan vidare vara uppenbart.
Stockholm i Söderbygdens vattendomstols kansli den 5 mars 1938.
H. A. HAMILTON.
Vattenrättsdomaren i
Västerbygdens vattendomstol.
Bilaga Z).
Till riksdagens andra lagutskott.
Genom Kungl. Majits beslut den 4 februari 1938 har vattenrättsdomaren
i Västerbygdens vattendomstol anbefallts att senast den 10 mars 1938 avgiva
och till riksdagens andra lagutskott överlämna yttrande över en inom
riksdagens andra kammare väckt motion, nr 209, däri hemställts, att riksdagen
ville hos Kungl. Majit anhålla örn utredning rörande möjligheten och
lämpligheten att bereda representation för markägaren i samband med värdering
av skada jämlikt vattenlagen samt om framläggande för riksdagen
av de förslag, vartill utredningen kan föranleda.
I anledning härav får jag anföra följande:
De i motionen åberopade lagbestämmelserna avse syneförrättning rörande
företag örn inrättande av allmän flottled, örn torrläggning av mark genom
dikning, vattenavledning eller invallning samt örn kloakledning ävensom
sådana företag om vattenreglering, som efter vattenrättsdomarens eller vattendomstolens
bestämmande skola behandlas vid syneförrättning enligt 10
kapitlet 32 § vattenlagen. Bestämmelserna avse således allenast en del av
de mål, som höra under vattendomstolarnas domvärjo, samt — örn avseende
främst fästes vid vikten och omfattningen av de skadeståndsfrågor,
som i dessa mål förekomma till avgörande — den minst betydelsefulla delen.
Sedan alla vid syneförrättningen förefallande frågor blivit behörigen utredda,
hava synemännen att avgiva utlåtande angående företaget i hel? dess
vidd; utlåtandet skall således innefatta besked jämväl i alla tvistiga ersättningsfrågor.
I händelse av missnöje med utlåtandet må klagan över det
-
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37; bilagor.
samma, även i vad det angår ersättningsfrågorna, föras hos vattendomstolen
genom besvär. Beträffande vissa av de ifrågavarande företagen gäller därjämte,
att utlåtandet skall underställas vattendomstolens prövning, därvid
vattendomstolen emellertid ej må ingå i bedömande av frågor rörande ersättning
i vidare mån än som föranledes av anförda besvär eller av ändrade
anordningar eller föreskrifter rörande företagets utförande.
Till skillnad mot vad som gäller vid expropriationsförfarandet, där expropriationsnämndens
beslut i ersättningsfrågorna är i stort sett definitivt,
blir således det vid omförmälda syneförrättningar meddelade motsvarande
beslutet bindande endast i den mån de av beslutet berörda sakägare åtnöjas
med detsamma; i övrigt blir beslutet föremål för omprövning i första
hand av vattendomstolen samt därefter, i händelse av vidare fullföljd, av
vattenöverdomstolen, eventuellt också av Kungl. Maj:t.
Vid prövningen av de till vattendomstolen fullföljda ersättningsfrågorna
är domstolen helt obunden av den utav synemännen företagna skadevärderingen.
Frågorna behandlas i regel vid sammanträde med parterna i förening
med syn å platsen, därvid domstolen, då förhållandena därtill föranleda,
verkställer ny uppskattning av skadorna. Att låta parterna eller
representanter för dem deltaga i domstolens ifrågavarande prövning är naturligtvis
alldeles uteslutet. Av flera skäl torde det emellertid icke vara lämpligt,
att åt parterna beredes någon motsvarande medbestämmanderätt ens
i synemännens avgörande. Härutinnan må erinras allenast, att de tekniska
och de ekonomiska frågorna i ett företag av förevarande art ofta äro så
betingade av varandra, att det avgörande, synemännen hava att träffa rörande
företagets hela planläggning liksom ock angående de tekniska detaljanordningarna
för detsammas genomförande, mången gång är helt beroende
av prövningen av frågan örn kostnaderna för företaget, samt att det med
hänsyn härtill med visshet kan förutses, att parternas deltagande i synemännens
avgöranden skulle — även om deltagandet begränsades till att
gälla endast ersättningsfrågorna — föranleda betydande tidsutdräkt vid
ärendets behandling samt därjämte väsentligt ökade kostnader för parterna.
Men även örn parterna i trots härav tillerkändes en dylik medbestämmanderätt,
så skulle ju därigenom det med motionen avsedda syftet i allt fall
icke ornäs såvitt angår de företag, beträffande vilka fullföljd sker till vattendomstolen.
För vinnande av nämnda syfte även beträffande dessa företag
bleve ofrånkomligt att från vattendomstolens befattning med företagen
undantaga de däri förekommande ersättningsfrågorna.
Den av motionärerna ifrågasatta rätten för parterna att deltaga i avgörandet
av ersättningsfrågor är icke begränsad till de ovan uppräknade företagen
utan omfattar enligt motionens ordalydelse även övriga av vattenlagen reglerade
företag och således även dem, beträffande vilka vattendomstolen själv
låter utreda och omedelbart, utan föregående syneförrättning, prövar förekommande
ersättningsfrågor. Då det enligt vad ovan anförts är alldeles
uteslutet att låta parterna deltaga i domstolens avgöranden och då det väl
för övrigt icke torde kunna ifrågakomma annat än att ordningen för behandlingen
av ersättningsfrågor skall vara densamma för alla vattenmål, är
således för vinnande till alla delar av omförmälda syfte erforderligt, att
vattendomstolarna avskiljas från befattningen med ersättningsfrågor i alla
vattenmål. En dylik anordning förutsätter emellertid med nödvändighet en
fullständig omläggning av ordningen för vattenmålens behandling och kräver
för sitt genomförande en radikal förändring av hela vattenlagstiftnings
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 37; bilagor.
9
♦
komplexet. Det torde kunna antagas, att motionärerna icke åsyftat en dylik
genomgripande omgestaltning av vattenlagstiftningen. Med hänsyn härtill
och då i allt fall vad i motionen anförts icke kan anses utgöra tillräcklig
grund för en sådan omgestaltning, synes mig motionen böra avstyrkas.
Vänersborg i Västerbygdens vattendomstols kansli den 5 mars 1938.
ANTON THELIN.
I
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 37.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.