Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i vattenlagen.

1938-04-01 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1938:37, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i vattenlagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.

1

Nr 37.

Ankom till riksdagens kansli den 1 april 1938 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i vattenlagen.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 209,

vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Osberg och Olsson i

Staxäng hemställt, att riksdagen ville hos Kungl. Majit anhålla om utredning

rörande möjligheten och lämpligheten att bereda representation för

markägaren i samband med värdering av skada jämlikt vattenlagen samt

om framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde

föranleda.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttrande av vattenrättsdomarna. De i anledning därav inkomna

yttrandena finnas såsom bilagor fogade vid detta utlåtande.

I motionen har hänvisats till 10 kap. 1—4 samt 32—35 §§ vattenlagen. I

dessa lagrum lämnas vissa bestämmelser örn syneförrättningar rörande inrättande

av allmän flottled, torrläggning av mark, vattenreglering och anläggande

av kloakledning. Sådan syneförrättning skall handläggas av en

utav Konungens befallningshavande förordnad tekniskt sakkunnig person, i

regel med biträde av två gode män, utsedda bland dem, som äro valda till

ägodelningsnämndemän eller till gode män vid lantmäteriförrättningar.

Undantag från regeln gäller i fråga örn vissa torrläggningsföretag, och för

dess tillämpning förutsättes bland annat, att vid syneförrättningen icke förekommer

prövning av fråga örn ersättning till delägare i företaget eller annan.

Synemännen skola uppskatta skada och intrång, som vållas genom

anläggning eller åtgärd för allmän flottled. Detsamma gäller om ersättning

för utmål, erforderligt för inrättande av sådan flottled (10 kap. 18 §). Ersättning,

som till följd av ett företag tillkommer sakägare för förlust, skada

eller intrång, skall i brist av åsämjande bestämmas av synemännen (10 kap.

64 §). Där ej inom föreskriven tid talan anhängiggjorts mot syneförrättning

och ej heller underställning av synemännens utlåtande skall ske, skall vid

utlåtandet bero. Utlåtandet går då i verkställighet i den ordning, som är

stadgad för laga kraft ägande dom (10 kap. 75 §). Om utlåtandet skall

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 aud. Nr 37. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.

Utskottet.

underställas vattendomstolens prövning, må denna emellertid ej ingå i bedömande

av frågor rörande ersättning i vidare mån än som föranledes av

anförda besvär eller av ändrade anordningar eller föreskrifter rörande företagets

utförande (3 kap. 11 §, 6 kap. 3 § 1 morn.. 7 kap. 45 och 55 §§).

Syneförrättning är emellertid icke för alla fall obligatorisk. Sålunda skall

mål örn vattenreglering behandlas vid sådan förrättning endast då vattenrättsdomaren

eller vattendomstolen med hänsyn lili omfattningen av erforderlig

utredning eller eljest så finner lämpligt (3 kap. 11 §). Dikningsföretag

medgives utan förundersökning, om överenskommelse föreligger mellan

de av företaget berörda rättsägarna (7 kap. 36 §). I fråga om vattenavlednings-

och invallningsföretag skall, då det föreligger sannolika skäl, att

allmän eller enskild rätt förnärmas genom företagets utförande eller då två

eller flera med skilda andelar taga del i företaget, syneförrättning äga rum,

innan företaget får påbörjas (7 kap. 45 och 49 §§).

I förevarande sammanhang må även erinras örn de undersökningar i ansökningsmål

av större omfattning, vilka ofta föregå vattendomstolens beslut

om ersättning för liden skada. Vattenrättsdomaren äger uppdraga åt de

vid domstolen anställda vattenrättsingenjörerna eller en av dem att, med

eller utan biträde av vattenrättsnämndemännen eller en av dem, verkställa

undersökning å stället (11 kap. 45 §).

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår avgöras frågor om

ersättning enligt vattenlagen i vissa fall direkt av vattendomstol, i andra

fall åter av synemän. Utlåtanden av synemän kunna överklagas hos vattendomstolen

och skola stundom underställas dennas prövning. Domstolen

äger emellertid därvid ej ingå i bedömande av ersättningsfrågor i vidare

mån än som föranledes av anförda besvär eller av ändrade anordningar

eller föreskrifter rörande företagets utförande.

Vid syneförrättning skola i regel biträda två gode män, utsedda bland dem,

som äro valda till ägodelningsnämndemän eller till gode män vid lantmäteriförrättningar.

I vattendomstol ingå två vattenrättsnämndemän. Härigenom

blir ortskännedomen företrädd vid behandlingen av de spörsmål, vilkas avgörande

ankommer på synemännen eller vattendomstolen.

I den föreliggande motionen har begärts utredning rörande möjligheten

och lämpligheten att bereda representation för markägare vid värdering av

skada enligt vattenlagen. Yttranden över motionen hava inhämtats från

vattenrättsdomarna, vilka samtliga avstyrkt bifall till densamma. Därvid

har anförts, att det redan nu vore väl sörjt för att ett såvitt möjligt riktigt

avgörande träffades i förekommande ersättningsfrågor. En lagändring i

den av motionärerna angivna riktningen skulle, enligt vad som framhållits,

göra behandlingen av dylika frågor vid synenämnd och vattendomstol tidsödande,

ohanterlig och väsentligt mera kostsam för parterna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37.

3

Utskottet finner sig kunna i stort sett instämma i de uttalanden, som

gjorts av vattenrättsdomarna. Såvitt av utredningen framgår kunna berättigade

anmärkningar icke riktas mot förhållandena på förevarande område.

Under sådana omständigheter kan utskottet icke tillstyrka motionen.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 april 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Hagman, P. Sandström, Heiding, Knut

Petersson, Olof Carlsson*, Sten och Ekströmer;

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Sandström i Härnösand* och

Hansson i örebro, fröken Andersson samt herrar Holm*, Nyblom* och Barnekow.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37; bilagor.

Vattenrättsdomaren i

Norrbygdens vattendomstol.

Bilaga A.

Till riksdagens andra lagutskott.

Statsrådet och chefen för Justitiedepartementet har i skrivelse som den 8

nästlidne februari inkommit till vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol

meddelat att Kungl. Majit beslutat anbefalla vattenrättsdomaren

att senast den 10 innevarande mars till utskottet överlämna yttrande över

en inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 209, angående beredande

av representation för markägare vid syneförrättning för uppskattning

av skadestånd i vattenmål.

Till åtlydnad av Kungl. Maj:ts beslut har jag äran anföra följande.

De lagrum i 10 kap. vattenlagen som åberopas i början av motionen avse

syneförrättningar rörande inrättande av allmän flottled, torrläggning av

mark, vattenreglering och kloakledning. Syftet med dessa förrättningar är

synbarligen icke i första hand att uppskatta skador utan att på lämpligt sätt

ordna för de nämnda intressena. Att som en följd av ett sådant ordnande

kunna uppstå skador å motstående intressen är tydligt och i så måtto få

synemännen att syssla med uppskattning av skador. Men det är icke riktigt

att vattendomstolen efter det synemännen verkställt sin uppskattning (och

målet genom underställning kommit under vattendomstolens prövning) »fastställer»

skadeståndsbeloppen. Det är tvärtom domstolen förbjudet att ingå

i bedömande av frågor rörande ersättning örn ej skadelidande anfört besvär

över synemännens beslut i detta hänseende.

Det förefaller som örn motionärerna vid avfattandet av motionen haft i

tankarna, mindre ovan nämnda syneförrättningar, än de undersökningar i

ansökningsmål av större omfattning vilka pläga föregå vattendomstolens

beslut om ersättning för liden skada. Sedan sökanden inkommit med uppgift

å skador som företaget enligt sökandenas åsikt förorsakar brukar uppdras

åt en av vattenrättsingenjörerna att med biträde av den ena eller båda

vattenrättsnämndemännen undersöka skadornas omfattning. Därefter bestämmer

vattendomstolen skadeståndens belopp. Hur motionärerna tänkt

sig att skadestånden skola bestämmas är ej klart. Åberopandet av analogien

med expropriationsförfarandet tyder på att motionärerna önska överlämna

avgörandet av skadeståndsfrågorna till någon nämnd i vilken en representant

för den skadelidande skall ha säte. Hur många nämnder skulle det

icke bli i ett större mål med hundratals kanske tusentals skadelidande! Det

säger sig självt att ett sådant förfarande måste leda till stor omgång och

en ofantlig fördyring av rättegången. Och vinsten av reformen? I stället

för att skadan nu bedömes och avgöres av den opartiska vattendomstolen,

som inom sig rymmer en obestridlig sakkunskap, komme bestämmandet av

skadeståndsbeloppet, om motionärernas önskningar tillmötesgås, att anförtros

en nämnd vars beslut kanske komme att hänga på ordförandens röst.

Ur rättssäkerhetens synpunkt är en sådan reform icke någon vinst. Jag kan

ej annat än bestämt avstyrka bifall till motionen. Umeå den 5 mars 1938.

NILS QUENNERSTEDT.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37; bilagor.

5

Vattenrättsdomaren i

österbygdens vattendomstol.

inlaga li.

Till riksdagens andra lagutskott.

Anbefalld att till utskottet avgiva yttrande över en inom riksdagens andra

kammare väckt motion, nr 209, angående beredande av representation för

markägare vid syneförrättning för uppskattning av skadestånd i vattenmål

får jag härmed anföra följande.

Motionärerna synas hysa den uppfattningen att ersättningsfrågor i vattenmål

hänskjutas till en synenämnd för att beredas vid syneförrättning och

därefter avgöras av vattendomstolen. Så är ju dock icke förhållandet.

Syneförrättningar enligt vattenlagen hållas endast för de särskilda ändamål

som framgå av de i motionen angivna lagrummen. De därvid tjänstgörande

synemännen besluta i de frågor som förrättningen avser eller som

uppkomma vid densamma, däribland givetvis också ersättningsfrågor, över

synemännens utlåtanden kunna besvär anföras hos vattendomstolen och i

vissa fall underställas de vattendomstolens prövning. Domstolen äger emellertid

icke inlåta sig i prövning av frågor rörande ersättning i vidare män

än som föranledes av anförda besvär eller ändrade anordningar eller föreskrifter

rörande utförandet av det företag som förrättningen avsett. Med

sådana mål som omedelbart upptagas av vattendomstolen, nämligen ansöknings-

och stämningsmålen, äga syneförrättningarna icke något samband.

Om det verkligen vore så, som motionärerna synas förmena, nämligen

att ersättningsfrågor i vattenmål behandlas av en särskild synenämnd, måste

medgivas att vad de i motionen ifrågasatt ter sig rätt naturligt. Då så icke

är förhållandet, synes det uppenbart att den väckta motionen icke kan föranleda

någon åtgärd. Att inrätta ett organ med nu antydd uppgift finnes

ej någon anledning till och måste jämväl antagas falla utom ramen för motionens

syfte. Något behov av förändring i det vattenrättsliga förfarandet i

ändamål att markägareintresset skall vinna beaktande i högre grad än enligt

gällande lagstiftning kan överhuvudtaget icke anses föreligga. I det sammanhanget

torde endast behöva erinras om att i varje vattenmål såsom ledamöter

i vattendomstolen tjänstgöra två vattenrättsnämndemän, i de flesta

fall jordbrukare, samt att deras inflytande på målets utgång givetvis i särskilt

hög grad gör sig gällande just beträffande sådana praktiska frågor som

angå ersättningar för skada och intrång å mark. Stockholm i Österbygdens

vattendomstols kansli den 7 mars 1938.

FABIAN APPELBERG.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37; bilagor.

Vaitenrättsdomaren i

Söderbygdens vattendomstol.

Bilaga C.

Till riksdagens andra lagutskott.

Efter anmodan av herr statsrådet och chefen för Kungl. Justitiedepartementet

får jag härmed avgiva yttrande över en inom riksdagens andra kammare

väckt motion, nummer 209, angående beredande av representation för

markägare vid syneförrättning för uppskattning av skadestånd i vattenmål

och får förty anföra följande.

Innebörden utav ifrågavarande motion synes icke vara fullt klar. I första

hand får man nämligen det intrycket, att motionärerna skulle förmena att

sakägarna icke skulle bliva i tillfälle att vid syneförrättningar enligt vattenlagen

vederbörligen utföra och bevaka sin talan. Så är emellertid såsom

framgår av olika bestämmelser i vattenlagen ingalunda förhållandet, utan

torde det tvärtom vara väl sörjt för att sakägarnas intressen i sådant hänseende

varda vederbörligen tillvaratagna. Något behov av ytterligare bestämmelser

i detta avseende torde således icke föreligga.

Innebörden utav motionärernas framställning torde emellertid vid närmare

granskning vara den, att enligt deras förmenande någon eller några

representanter för markägarna skulle äga såsom bisittare i synenämnden

eller såsom ledamöter i vattendomstolen deltaga i avgörande utav förekommande

skadeståndsfrågor. Denne eller dessa ledamöter skulle således vid

sitt deltagande i förekommande avgöranden på förhand vara inställda på

att tillvarataga för att icke säga söka att gynna markägarnas intressen.

Konsekvensen härav skulle tydligen kräva att även det motstående intresset

(sökanden eller företagaren) också skulle hava att utse en eller flera representanter

för tillvaratagande av dess intresse. En lagändring av den beskaffenhet,

som motionärerna således torde hava ifrågasatt, synes mig vara

obehövlig och olämplig, varjämte den även skulle processuellt medföra betydande

olägenheter. Lagändringen är obehövlig därför att det enligt min

uppfattning redan nu är väl sörjt för att ett såvitt möjligt riktigt avgörande

kommer att varda träffat i förekommande skadeståndsfrågor. Härutinnan

är således att framhålla att de ledamöter, som deltaga i en synenämnds avgörande,

och ledamöterna i vattendomstolen äga sakkunskap i de frågor,

med vilka de hava att taga befattning. Skulle i något fall särskild sakkunskap

erfordras, kan enligt i vattenlagen meddelade bestämmelser tillkallas

en inom det område, varom fråga är, särskilt sakkunnig. Ledamöterna

i synenämnd och vattendomstol intaga vidare en fullt självständig

stallning. Man bär således all anledning antaga att man kommer att erhålla

ett sakkunnigt och opartiskt avgörande. Den ifrågasatta lagändringen

är olämplig därför att det icke är lämpligt att vid avgörande av rättslig

natur — även en synenämnds avgörande är av rättslig natur — deltaga

ledamöter, vilka kunna få sken av att intaga en partisk ställning. Den föreslagna

lagändringen skulle vidare processuellt medföra betydande olägenheter.

Härutinnan må framhållas att i ett och samma vattenmål ofta förekomma

ett stort antal skadeståndsfrågor berörande ett flertal olika sakägare.

Skulle nu för var och en av dessa inträda en särskild representant i synenämnden

eller i vattendomstolen, så skulle behandlingen vid synenämnden

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37; bilagor.

7

och vid vattendomstolen av förekommande frågor bliva både tidsödande

och ohanterlig. Att märka är också att i mål, som behandlas av synemän

och av vattendomstol, man icke har att utgå från ett redan utformat företag,

av vilket följderna således kunna bedömas, utan att behandlingen ofta

just går ut på att utfinna det lämpligaste sättet för att utan större olägenheter

för utomstående vinna bästa möjliga resultat. Man skall utforma

företaget så att såsom det heter i vattenlagen »ändamålet utan oskälig kostnad

vinnes med minsta intrång och olägenhet för annan». Man får således

göra olika beräkningar för olika alternativ och beräkna storleken av uppkommande

skador vid de olika alternativen. Ofta kan det således vara

fråga om beräknande av skada vid ett alternativ, som sedermera icke bliver

det slutligen gällande. Att under sådana förhållanden det icke kan vara

lämpligt att inkalla särskilda representanter för sakägarna att deltaga i förekommande

överläggningar och beslut torde utan vidare vara uppenbart.

Stockholm i Söderbygdens vattendomstols kansli den 5 mars 1938.

H. A. HAMILTON.

Vattenrättsdomaren i

Västerbygdens vattendomstol.

Bilaga Z).

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom Kungl. Majits beslut den 4 februari 1938 har vattenrättsdomaren

i Västerbygdens vattendomstol anbefallts att senast den 10 mars 1938 avgiva

och till riksdagens andra lagutskott överlämna yttrande över en inom

riksdagens andra kammare väckt motion, nr 209, däri hemställts, att riksdagen

ville hos Kungl. Majit anhålla örn utredning rörande möjligheten och

lämpligheten att bereda representation för markägaren i samband med värdering

av skada jämlikt vattenlagen samt om framläggande för riksdagen

av de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

I anledning härav får jag anföra följande:

De i motionen åberopade lagbestämmelserna avse syneförrättning rörande

företag örn inrättande av allmän flottled, örn torrläggning av mark genom

dikning, vattenavledning eller invallning samt örn kloakledning ävensom

sådana företag om vattenreglering, som efter vattenrättsdomarens eller vattendomstolens

bestämmande skola behandlas vid syneförrättning enligt 10

kapitlet 32 § vattenlagen. Bestämmelserna avse således allenast en del av

de mål, som höra under vattendomstolarnas domvärjo, samt — örn avseende

främst fästes vid vikten och omfattningen av de skadeståndsfrågor,

som i dessa mål förekomma till avgörande — den minst betydelsefulla delen.

Sedan alla vid syneförrättningen förefallande frågor blivit behörigen utredda,

hava synemännen att avgiva utlåtande angående företaget i hel? dess

vidd; utlåtandet skall således innefatta besked jämväl i alla tvistiga ersättningsfrågor.

I händelse av missnöje med utlåtandet må klagan över det
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37; bilagor.

samma, även i vad det angår ersättningsfrågorna, föras hos vattendomstolen

genom besvär. Beträffande vissa av de ifrågavarande företagen gäller därjämte,

att utlåtandet skall underställas vattendomstolens prövning, därvid

vattendomstolen emellertid ej må ingå i bedömande av frågor rörande ersättning

i vidare mån än som föranledes av anförda besvär eller av ändrade

anordningar eller föreskrifter rörande företagets utförande.

Till skillnad mot vad som gäller vid expropriationsförfarandet, där expropriationsnämndens

beslut i ersättningsfrågorna är i stort sett definitivt,

blir således det vid omförmälda syneförrättningar meddelade motsvarande

beslutet bindande endast i den mån de av beslutet berörda sakägare åtnöjas

med detsamma; i övrigt blir beslutet föremål för omprövning i första

hand av vattendomstolen samt därefter, i händelse av vidare fullföljd, av

vattenöverdomstolen, eventuellt också av Kungl. Maj:t.

Vid prövningen av de till vattendomstolen fullföljda ersättningsfrågorna

är domstolen helt obunden av den utav synemännen företagna skadevärderingen.

Frågorna behandlas i regel vid sammanträde med parterna i förening

med syn å platsen, därvid domstolen, då förhållandena därtill föranleda,

verkställer ny uppskattning av skadorna. Att låta parterna eller

representanter för dem deltaga i domstolens ifrågavarande prövning är naturligtvis

alldeles uteslutet. Av flera skäl torde det emellertid icke vara lämpligt,

att åt parterna beredes någon motsvarande medbestämmanderätt ens

i synemännens avgörande. Härutinnan må erinras allenast, att de tekniska

och de ekonomiska frågorna i ett företag av förevarande art ofta äro så

betingade av varandra, att det avgörande, synemännen hava att träffa rörande

företagets hela planläggning liksom ock angående de tekniska detaljanordningarna

för detsammas genomförande, mången gång är helt beroende

av prövningen av frågan örn kostnaderna för företaget, samt att det med

hänsyn härtill med visshet kan förutses, att parternas deltagande i synemännens

avgöranden skulle — även om deltagandet begränsades till att

gälla endast ersättningsfrågorna — föranleda betydande tidsutdräkt vid

ärendets behandling samt därjämte väsentligt ökade kostnader för parterna.

Men även örn parterna i trots härav tillerkändes en dylik medbestämmanderätt,

så skulle ju därigenom det med motionen avsedda syftet i allt fall

icke ornäs såvitt angår de företag, beträffande vilka fullföljd sker till vattendomstolen.

För vinnande av nämnda syfte även beträffande dessa företag

bleve ofrånkomligt att från vattendomstolens befattning med företagen

undantaga de däri förekommande ersättningsfrågorna.

Den av motionärerna ifrågasatta rätten för parterna att deltaga i avgörandet

av ersättningsfrågor är icke begränsad till de ovan uppräknade företagen

utan omfattar enligt motionens ordalydelse även övriga av vattenlagen reglerade

företag och således även dem, beträffande vilka vattendomstolen själv

låter utreda och omedelbart, utan föregående syneförrättning, prövar förekommande

ersättningsfrågor. Då det enligt vad ovan anförts är alldeles

uteslutet att låta parterna deltaga i domstolens avgöranden och då det väl

för övrigt icke torde kunna ifrågakomma annat än att ordningen för behandlingen

av ersättningsfrågor skall vara densamma för alla vattenmål, är

således för vinnande till alla delar av omförmälda syfte erforderligt, att

vattendomstolarna avskiljas från befattningen med ersättningsfrågor i alla

vattenmål. En dylik anordning förutsätter emellertid med nödvändighet en

fullständig omläggning av ordningen för vattenmålens behandling och kräver

för sitt genomförande en radikal förändring av hela vattenlagstiftnings
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 37; bilagor.

9

♦

komplexet. Det torde kunna antagas, att motionärerna icke åsyftat en dylik

genomgripande omgestaltning av vattenlagstiftningen. Med hänsyn härtill

och då i allt fall vad i motionen anförts icke kan anses utgöra tillräcklig

grund för en sådan omgestaltning, synes mig motionen böra avstyrkas.

Vänersborg i Västerbygdens vattendomstols kansli den 5 mars 1938.

ANTON THELIN.

I

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 37.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.