Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 19 kap. 10 § och 21 kap. 10 § lagen den 18 juni 1926

1938-04-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1938:38, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 19 kap. 10 § och 21 kap. 10 § lagen den 18 juni 1926

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1938 kl. 1 e. in.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 19 kap. 10 §

och 21 kap. 10 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om

delning av jord d landet, m. m., dels ock väckt motion

angående kungörande av ägodelningsrätts sammanträde.

Genom en den 25 februari 1938 dagtecknad proposition, nr 144, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 19 kap. 10 § och 21 kap. 10 § lagen den 18

juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet.

Härigenom förordnas, att 19 kap. 10 § och 21 kap. 10 § lagen den 18 juni

1926 om delning av jord å landet1 skola erhålla följande ändrade lydelse:

19 kap.

10 §.

Bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i avstyckningsförrättningen,

skall, där gränsen förut blivit i laga ordning bestämd, vid förrättningen

ej äga rum med mindre det påfordras å någondera sidan eller av lantmätaren

aktas nödigt. Är gränsen ej i laga ordning bestämd, skall gränsbestämning

ske; dock att där gränsen tillkommit genom jordavsöndring och är

tydligt utmärkt på marken samt å karta, som upprättats vid avsöndringen,

upptagen i överensstämmelse med sträckningen på marken, gränsbestämning

skall ske allenast på därom framställt yrkande.

Är fråga--— beslut fastställd.

21 kap.

10 §.

Angående sammanträde —--till sammanträdet

I besvärsmål samt i mål angående tvist, som underställts enligt 3 kap. 12 §

eller 19 kap. 15 §, så ock eljest, där ej sakägares närvaro vid sammanträdet

1 Ändrad lydelse av 19 kap. 10 §, se SFS 1931: 144.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 38. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

uppenbarligen är utan betydelse för målets avgörande, läte ägodelningsdomaren

därjämte sist fjorton dagar före sammanträdet för befordran med

posten avlämna tjänsteskrivelser med underrättelse om sammanträdet till

varje känd sakägare. Angår målet samfällighet, vari flera fastigheter med

skilda ägare hava del, och finnes för samfälligheten känd styrelse eller annan,

som är satt att den förvalta, erfordras ej underrättelse till de särskilda

delägarna i samfälligheten, utan må underrättelsen sändas till ledamot av

styrelsen eller till förvaltaren; och vare denne, där han ej äger att själv föra

talan för samfälligheten, delägarna ansvarig för att underrättelsen tillställes

någon, som äger behörighet härtill, eller, örn sådan ej finnes, kommer till

delägarnas kännedom. Finnes ej känd styrelse eller förvaltare och äga flera

än tio fastigheter med skilda ägare del i samfälligheten, må underrättelsen

sändas till en av delägarna att vara för dem alla tillgänglig. Äro eljest sakägarna

å någon sida flera än tio, må ock för enahanda ändamål underrättelse

sändas till allenast en av dessa. Delgives underrättelse på sådant sätt, som

i tredje och fjärde punkterna sägs, skall uppgift om vem underrättelsen tillställts

intagas i kungörelsen om sammanträdet; och skall kungörelsen anslås

i socken- eller rådstugan eller å annan lämplig plats inom kommunen.

Varder å ägodelningsrätts sammanträde mål uppskjutet till senare sammanträde

och har tiden för detta tillkännagivits i uppskovsbeslutet, skall

vad i andra stycket föreskrivits örn underrättelse till sakägare icke äga tilllämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938; dock skola bestämmelserna i 21

kap. 10 § andra och tredje styckena icke äga tillämpning beträffande sammanträde,

varom kungörelse utfärdats före lagens ikraftträdande.

Lag

angående ändrad lydelse av 8 § sista stycket lagen den 18 juni 1925

(nr 334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under

nyttjanderätt upplåtet område.

Härigenom förordnas, att 8 § sista stycket lagen den 18 juni 1925 örn rätt i

vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet

område skall erhålla följande ändrade lydelse:

I fråga om bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i förrättningen,

gäde vad om avstyckning är för motsvarande fall stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

3

I samband nied denna proposition har utskottet till behandling förehaft en

före propositionens avlämnande inom andra kammaren av herr Hällgren

väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 210, vari hemställts, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla örn utredning och förslag till sådana

ändrade bestämmelser för kungörande av ägodelningsrätts sammanträde,

att enskilda parter på ett mera effektivt sätt än nu är fallet erhålla kännedom

därom.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för det i propositionen framlagda

förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse för desamma icke lämnas

nedan, hänvisa till propositionen. I fråga om motionens närmare innehåll

hänvisas till motionen.

Gränsbestämning i samband med avstyckningsförrättning.

Enligt 19 kap. 10 § första stycket jorddelningslagen skall bestämmande av

gräns mot fastighet, som ej ingår i avstyckningsförrättning, ej äga rum såvida

det ej påfordras å någondera sidan eller av lantmätaren aktas nödigt.

Detta stadgande har tidigare i regel tillämpats så, att ehuru avstyckningsområdet

varit beläget intill en icke i laga ordning bestämd gräns för stamfastigheten,

gränsbestämning icke företagits, om gränsen funnits vara tydligt

utmärkt på marken och icke föremål för tvist. Under senare år har

emellertid en strängare tolkning av lagrummet kommit till synes i praxis.

Det har sålunda ansetts, att gränsbestämning alltid skall ske då avstyckningsområdet

är beläget intill en icke i laga ordning bestämd gräns för stamfastigheten.

De vanligaste slagen av dylika, icke bestämda gränser äro gränser för

lägenheter, som tillkommit genom jordavsöndring.

Enligt 8 § sista stycket i lagen örn rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område må bestämmande av gräns

mot fastighet, som ej ingår i förrättningen, ske på yrkande av jordägare å

någondera sidan ävensom där det av lantmätaren aktas nödigt. Därvid

skall förfaras på sätt stadgas örn sådan åtgärd i samband med avstyckning

i motsvarande fall.

Efter hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 35) anhöll 1937 års

riksdag i skrivelse den 30 april 1937 (nr 237), att Kungl. Majit ville efter

den ytterligare utredning, som kunde vara erforderlig, taga under övervägande.

huruvida och i vad mån gällande stadganden om gränsbestämning i

samband med avstyckningsförrättning borde ändras i syfte att möjliggöra

ett enklare och billigare förfarande vid sådan förrättning.

Föredragande departementschefen, statsrådet Westman, anför örn de ifrågasatta

lagändringarnas innebörd:

Enligt den praxis som utvecklats på senare tid vid tillämpningen av 19 kap.

10 § första stycket jorddelningslagen har gränsbestämning i regel alltid verkställts

så snart avstyckat område berörts av en ej i laga ordning bestämd

gräns. Denna avvikelse från tidigare friare tillämpning av lagrummet bär,

såsom av den i ärendet förebragta utredningen torde framgå, ej sällan kom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

mit att medföra olägenheter för sökandena i form av dels tidsutdräkt med

avseende å förrättningarnas handläggning och fastställelse och dels ökning

av förrättningskostnaderna. I anledning härav synes en ändring av förevarande

lagrum i syfte att, utan eftersättande av säkerheten, förenkla gränsbestämningsförfarandet

i nu åsyftade fall böra övervägas. Detta har jämväl

förordats i samtliga i ärendet avgivna utlåtanden.

Ett eftergivande av skyldigheten att verkställa gränsbestämning torde — -—

—- böra ifrågakomma allenast i de fall, då fråga är örn icke i laga ordning

bestämd gräns, vilken tillkommit genom jordavsöndring i samband varmed

karta upprättats. Dessa gränser, vilka i stor utsträckning tillkommit relativt

sent, redovisas i regel med tillfredsställande noggrannhet å avsöndringskartorna

och äro ofta tydligt utmärkta å marken. Villkoret för att kravet på en

gränsbestämning skall kunna eftergivas torde böra vara, att gränsen är tydligt

utmärkt på marken samt å den vid avsöndringen upprättade kartan upptagen

i överensstämmelse med sträckningen å marken. Någon fordran på

att kartan skall hava upprättats i viss ordning torde däremot icke behöva

uppställas.

I samband med genomförandet av den föreslagna lagändringen synes 19

kap. 10 § första stycket jorddelningsiagen böra undergå viss redaktionell

jämkning. Härjämte torde---8 § sista stycket lagen den 18 juni 1925

om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område böra ändras så att däri hänvisas till förstnämnda lagrum.

Kungörande av ägodelningsrätts sammanträde.

Enligt 21 kap. 10 § jorddelningslagen åligger det ägodelningsdomaren att,

då sammanträde med ägodelningsrätt skall hållas, därom utfärda kungörelse,

i vilken skola angivas de mål, som skola förekomma vid sammanträdet.

Kungörelsen skall sist fjorton dagar före sammanträdet uppläsas i kyrkan för

den eller de församlingar, där jord, varom fråga är, ligger. Ägodelningsdomaren

skall inom samma tid kalla ägodelningsnämndemän, allmänna ombud

och, där så prövas erforderligt, förrättningslantmätaren till sammanträdet.

Sedan kungörelse och kallelse ägt rum i behörig ordning får, enligt 30 §

samma kapitel, mål som inkommit till ägodelningsrätten annorledes än genom

stämning företagas till handläggning och avgörande utan hinder av

delägares, allmänt ombuds eller förrättningslantmätarens utevaro.

På hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 13) anhöll 1936 års

riksdag i skrivelse den 22 februari 1936 (nr 32), att Kungl. Majit måtte för

riksdagen framlägga förslag till sådan ändrad lydelse av 21 kap. 10 § jorddelningslagen,

att därigenom större trygghet vunnes, att sakägare erhölle

kännedom om tid och plats för ägodelningsrätts sammanträde samt om de

mål, som därvid skulle förekomma.

Det i propositionen framlagda förslaget innebär, att — jämte det att det

nuvarande uppläsandet i kyrka av kungörelsen örn sammanträdet bibehålies

— sakägarna skola genom ägodelningsdomarens försorg i viss omfattning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

5

erhålla personliga underrättelser om sammanträdet. Sålunda skola dylika

underrättelser alltid avsändas till sakägarna i mål, som underställts enligt 3

kap. 12 § eller 19 kap. 15 § jorddelningslagen, och i besvärsmål samt därjämte

i övriga mål, såvida icke sakägares närvaro vid sammanträdet uppenbarligen

är utan betydelse för målets avgörande Med sakägare avses naturligen icke

den vilken -—- ehuru delägare i ett skifteslag eller eljest berörd av jorddelningsförrättningen

— dock icke är part i det mål, som är föremål för ägodelningsrättens

prövning. Att underrättelser icke äro erforderliga i stämningsmål

har icke ansetts behöva särskilt utsägas i lagtexten.

Om målet angår samfällighet, vari flera fastigheter med skilda ägare hava

del, och det för samfälligheten finnes känd styrelse eller annan, som är satt

att förvalta samfälligheten, erfordras ej underrättelse till de särskilda delägarna,

utan underrättelsen får sändas till ledamot av styrelsen eller till förvaltaren.

Örn det ej finnes känd styrelse eller förvaltare och flera än tio fastigheter

med skilda ägare ha del i samfälligheten, får underrättelsen sändas till en av

delägarna att vara tillgänglig för dem alla. Äro eljest sakägarna å någon

sida flera än tio, får även underrättelse sändas till endast en av dem. Delgives

underrättelse på sådant sätt som nu sagts, skall uppgift örn vem underrättelsen

tillställts intagas i kungörelsen om sammanträdet, varjämte kungörelsen

skall anslås i socken- eller rådstugan eller å annan lämplig plats

inom kommunen.

Då mål icke kan å ägodelningsrättens sammanträde föras till slut utan

uppskjutes till annat sammanträde, äro personliga underrättelser till sakägarna

icke erforderliga, därest tiden för det senare sammanträdet tillkännagivits

vid det förra.

Utskottet har vid sin granskning av Kungl. Maj:ts förslag icke funnit anledning

till erinran mot detsamma. De synpunkter, som föranlett den före

propositionens avgivande väckta motionen II: 210, synas hava på ett tillfredsställande

sätt beaktats i Kungl. Maj:ts förslag i vad det avser kungörande

av ägodelningsrätts sammanträde.

Utskottet får därför hemställa,

1) att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas,

2) att motionen 11:210 måtte anses besvarad genom vad

utskottet sålunda hemställt.

Stockholm den 5 april 1938.

Utskottet.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Hagman, P. Sandström, Heiding, Knut Petersson*,

Olof Carlsson, Sten och Ekströmer;

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Skoglund*, Pettersson i Hällbacken,

Hallagård, Hermansson, Thorell* och Barnekow.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

381490

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:200 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 19 kap. 10 § och 21 kap. 10 § lagen den 18 juni s. 3 i texten