Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion rörande bestämmelserna örn automobils maximilast.

1938-02-01 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1938:4, Utlåtande i anledning av väckt motion rörande bestämmelserna örn automobils maximilast.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 2 februari 1938 kl. 9 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion rörande bestämmelserna

örn automobils maximilast.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 176,

vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Löfvander och Alfred

Andersson hemställt, att riksdagen måtte besluta »sådan ändring i gällande

motorfordonsförordning, att vid transport med lastautomobil av sådant gods,

vars vikt vid inlastningen ej kan exakt bedömas, må tillåtas en övervikt utöver

den för automobilen bestämda maximilasten av upp till 20 procent».

I fråga om de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet hänvisa

till motionen.

Med lastautomobils maximilast förstås enligt 2 § 1 mom. i 1936 års motorfordonsförordning

den beräknade vikten av det största antal personer utom

föraren och den största last, varför automobilen är inrättad. I 3 mom. av

samma paragraf lämnas motsvarande definition å släpfordons maximilast.

Av paragrafen framgår, att maximilasten är av betydelse vid bestämmande

av begreppen automobils eller släpvagns »totalvikt» och »största hjultryck».

Enligt 19 § 1 moni. och 31 § i 1936 års vägtrafikstadga skall å lastautomobil

resp. släpfordon under färd föras skylt, upptagande bl. a. fordonets maximilast.

Å lastautomobil skall tillika enligt förstnämnda paragraf maximilasten

vara tydligt utmärkt å utifrån väl synlig plats. Därest nied lastautomobil

befordras last, vars vikt överstiger den för bilen fastställda maximilasten,

skall den felande jämlikt 41 § tredje stycket i stadgan straffas med

dagsböter.

1 detta sammanhang torde böra erinras örn bestämmelsen i 27 § 4 mom. i

1930 års motorfordonsförordning — vilket stadgande i likhet med övriga särskilda

föreskrifter örn yrkesmässig trafik i förordningen fortfarande gäller

—- att vid godkännande av automobil eller släpvagn för yrkesmässig trafik

skall bestämmas den största last, som må befordras nied fordonet.

1 skrivelse till kommunikationsdepartementet den 7 december 1934 har

Sveriges Trafikbilägares Riksförbund hemställt, att »åtgärder måtte vidtagas

för åstadkommande av lagstadgande i syfte att åtal icke må anhängiggöras

för överträdelser av lastkapaciteten förrän delta skett med minst 20 procent.

» Denna framställning remitterades till 1934 års vägtrafiksakkunniga,

vilka emellertid i sitt betänkande med förslag till motorfordonsförordning

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 1.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

U Iskotta.

och vägtrafikstadga (S. O. U. 1935: 23) föreslogo de nu gällande bestämmelserna

i ifrågavarande hänseenden.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen förstås med en <astautomobils

maximilast den beräknade vikten av det högsta antal passagerare

och den största last, varför automobilen är inrättad. Lastkapaciteten

fastställes efter vederbörlig besiktning av fordonet. Ett bifall till motionärernas

förslag skulle följaktligen innebära, att en lastautomobil skulle

kunna få utsättas för större påfrestningar än dem, för vilka den enligt verkställd

besiktning är konstruerad. Enligt utskottets mening kan det icke

anses förenligt med kravet på trafiksäkerhet att i författningen öppna en

sådan möjlighet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 februari 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm, Hagman* P. Sandström, Jolm

Gustavson, Elon Andersson och Sten;*

från andra kammaren: herrar Österström, Hage, Olovson, Pettersson i Hällbacken,

Molander, Sandström i Härnösand, Thorell och Nyblom *

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner,

3S0470

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.