Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 66 § lagen den 12 maj 1917

1938-04-22 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1938:43, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 66 § lagen den 12 maj 1917

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

1

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1938 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 66 § lagen

den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation, dels ock

en i ämnet väckt motion.

Genom en den 25 februari 1938 dagtecknad proposition, nr 145, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, bär Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 66 § lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om

expropriation.

Härigenom förordnas, att 66 § lagen den 12 maj 1917 örn expropriation

skall erhålla följande ändrade lydelse:

66 §.

Ordföranden och ledamöterna i expropriationsnämnd njute ersättning för

uppskattningen enligt bestämmelser som meddelas av Konungen.

Har expropriationsmålet återförvisats till nämnden enligt vad i 45 §

andra stycket sägs, skall ersättning för det arbete, som härav föranledes, tillkomma

nämnden allenast där rätten finner särskilda förhållanden därtill

föranleda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet lill behandling förehaft

en i anledning av densamma väckt motion, nämligen nr 397 i andra

kammaren av herr Andersson i Falkenberg, vari hemställes, att riksdagen

vid behandlingen av propositionen måtte »uttala sig för att ledamöter i expropriationsnämnd

skola för sitt arbete åtnjuta gottgörelse i form av dagarvode,

ordföranden med 40:— kronor och annan ledamot med 20: —- kronor för sammanträdesdag, varjämte ordföranden skulle vara berättigad

till ersättning för expenser, renskrivning och dylika med uppdragets fullgörande

förenade utgifter. Ordföranden och ledamöterna skulle därjämte

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 43—44.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

vara berättigade till rese- och traktamentsersättning enligt klass II C respektive

II D i allmänna resereglementet. För dygn då dagarvode åtnjötes finge

likväl ej beräknas traktamentsersättning.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i propositionen framlagda

lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas bär

nedan, hänvisa till propositionen. I ifråga örn motionens närmare innehåll

hänvisas till motionen.

Enligt 66 § expropriationslagen njuta ordföranden och ledamöterna i expropriationsnämnd

ersättning för uppskattningen samt ordföranden därjämte

för kallelser, protokollsföring och heslutets avfattande i skrift med belopp,

som bestämmes av rätten, om överenskommelse ej träffas. Har expropriabonsmålet

återförvisats till nämnden enligt vad i 45 § andra stycket

samma lag sägs, skall ersättning för det arbete som härav föranledes ej tillkomma

nämnden, om ej rätten av särskild anledning det föreskriver. Expropriationskostnad

varom här är fråga skall jämlikt 67 § expropriationslagen

gäldas av den exproprierande.

På förslag av andra lagutskottet (utlåt, nr 8) hemställde 1929 års riksdag

i skrivelse den 1 mars 1929 (nr 48), att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning

örn lämpligare bestämmelser än de nuvarande beträffande ordningen

för uppskattande av arvodet till ledamöter i expropriationsnämnd samt för

riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Andra lagutskottet yttrade i sitt berörda utlåtande:

Det torde icke kunna bestridas, att ersättning till ledamöter i expropriationsnämnd

stundom utgår med belopp, vilka överskrida vad som kan anses

skäligt med hänsyn till uppdragets omfattning och beskaffenhet. Såsom utskottet

vid ärendets tidigare behandling anmärkt, äger visserligen vederbörande

exproprierande part, i den mån han är missnöjd med nämndens kostnadsräkningar,

rätt att påkalla domstols avgörande av ersättningsfrågan,

men delta förfarande lärer sällan komma till användning. Den exproprierande

parten anser sig nämligen i allmänhet av grannlagenhet eller andra

skäl icke böra draga nämndens ersättningsanspråk inför domstols prövning.

Nuvarande föreskrifter rörande bestämmandet av ersättning åt ledamöter

i expropriationsnämnd kunna således icke anses vara i allo tillfredsställande.

När det gäller att finna en lämpligare lösning av ersättningsfrågan, kunna

olika anordningar komma under övervägande. Man skulle således kunna

ifrågasätta fastställande av allmängiltiga regler för arvodets beräknande.

Härvid synes man emellertid ej kunna förbise, att svårigheter torde uppstå

på grund därav, att expropriationsärendena ibland kunna vara synnerligen

invecklade och vidlyftiga och i andra fall åter av mycket enkel beskaffenhet.

En annan utväg vore givetvis, att domstolen ålades att alltid pröva och

fastställa arvodena utan ledning av bestämmelser om normalarvode. Tänkbart

vore även, att ett visst dagarvode bestämdes i lag och att domstolen tillerkändes

rätt att, när omständigheterna därtill föranleda, höja detsamma.

En närmare utredning synes emellertid vara erforderlig för att bestämma,

vilken av här angivna eller eventuellt andra möjligheter till frågans lösning

bör föredragas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

3

Över riksdagens förenämnda skrivelse inhämtade Kungl. Maj:t utlåtanden

från Överståthållarämbetet och länsstyrelserna. En kortfattad redogörelse

för dessa yttranden har lämnats å sid. 4 i propositionen.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 7 december 1934 avskrevs ärendet från

vidare behandling.

1937 års riksdag har på förslag av andra lagutskottet (utlåt, nr 13) i skrivelse

den 9 mars 1937 (nr 65) anhållit, bland annat, att Kungl. Majit måtte

låta verkställa fortsatt utredning angående införande i expropriationslagen

av lämpligare bestämmelser än de nuvarande beträffande ordningen för fastställande

av ersättning till ledamöter i expropriationsnämnd samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Efter att hava lämnat en utförlig historik rörande detta spörsmål yttrade

andra lagutskottet i sitt berörda utlåtande, att utskottet, som tagit del av den

av Kungl. Majit år 1929 verkställda utredningen, ansåge, att de skäl, som

tidigare anförts för en lagändring, fortfarande ägde giltighet. Utskottet anförde

vidare:

Den bristande enhetlighet vid arvodenas fastställande, som är utmärkande

för den nuvarande ordningen, måste enligt utskottets mening föranleda till

ett allvarligt övervägande, huruvida nämndens ersättning ej bör bestämmas

med ledning av vissa i lag eller administrativ författning angivna regler eller

i varje fall under en mera effektiv medverkan av rätten än vad för närvarande

är fallet.

Såsom framgår av utskottets redogörelse hava olika förslag till frågans lösning

framkommit, exempelvis i andra lagutskottets uttalande vid 1929 års

riksdag. Dessa och eventuella andra möjligheter att lösa ifrågavarande

spörsmål förtjäna enligt utskottets mening att bliva föremål för en ingående

prövning. Utskottet erinrar i detta sammanhang, att på andra närbesläktade

lagstiftningsområden särskilda normer finnas för den gottgörelse, som

bör tillkomma förrättningsmän. Utskottet vill på grund härav föreslå riksdagen

att hos Kungl. Majit hemställa om fortsatt utredning angående möjligheten

att i expropriationslagen meddela lämpligare bestämmelser än de

nuvarande beträffande ordningen för fastställande av ersättning till ledamöter

i expropriationsnämnd.

Den av riksdagen berörda frågan har därefter behandlats i en inom justitiedepartementet

upprättad promemoria i ämnet.

För innehållet i denna promemoria och de över densamma avgivna yttrandena

redogöres å sid. 5—9 i propositionen.

Utskottet övergår nu lill att redogöra för vissa stadganden i gällande lagstiftning

av intresse i förevarande sammanhang.

Enligt 51 § i lagen den 7 juni 1934 örn allmänna vägar skola ordförande

och ledamot i vågnämnd för sitt arbete och därmed förbundna kostnader

erhålla ersättning enligt bestämmelser, som meddelas av Konungen. Enligt

kungl, kungörelsen den 30 april 1936 med närmare bestämmelser angående

vägnämnd skola vägnämndens ledamöter för sitt arbete av vägliållaren åtnjuta

gottgörelse i form av dagarvode, ordföranden med 30 kronor och

annan ledamot med 12 kronor för sammanträdesdag. Ordföranden är till
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lar/ut skot tets utlåtande Nr 43.

lika berättigad till ersättning av väghållaren för kostnader för expenser,

renskrivning och dylika utgifter, som äro förenade med uppdragets fullgörande.

Ordföranden och annan ledamot av nämnden äga för resa, som påkallas

av uppdraget, av väghållaren åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

enligt allmänna resereglemente!. För dygn, då dagarvode åtnjutes,

må likväl ej beräknas traktamentsersättning.

I..2''* .§ * lagen den 20 juni 1924 om landsting givas vissa bestämmelser örn

ersättning åt landstingsman. Landstingsman, som ej hor å den ort, där

landstinget hålles, åtnjuter under landstingets möte samt under resan fram

och åter av landstingets medel dagtraktamente med 12 kronor ävensom

resekostnadsersättning. Landstingsman, som hor å den ort, där landstinget

hålles, åtnjuter under landstingets möte av landstingets medel dagtraktamente

med 9 kronor. Traktamente under landstingets möte må icke utgå

för längre tid än tio dagar i följd, räknat från mötets början.

I 17 § i lagen den 9 april 1937 nied vissa bestämmelser örn rättegången i

tryckfrihetsmål stadgas, att jurymän äger av statsmedel åtnjuta dagtraktamente

och reseersättning enligt de grunder, som gälla för landstingsman.

Enligt kungl, brev till socialstyrelsen den 3 december 1937 äga ordförande

och ledamot i mödrahjälpsnämnd uppbära dagarvode med 30 resp. 20

kronor per sammanträdesdag. Ordförande och ledamot, som icke är bosatt

å den ort, där mödrahjälpsnämnden sammanträder, eller där har sin verksamhet

eller där uppehåller sig på grund av allmänt uppdrag, äger vid resa

för deltagande i nämndens sammanträden uppbära resekostnads- och traktamentsersättning

enligt rese- och traktamentsklassen I B i gällande allmänna

resereglemente.

Enligt 10 kap. vattenlagen skall till handläggande av syneförrättning rörande

inrättande av allmän flottled förordnas i vattenbyggnad kunnig och

i flottning förfaren person. Förrättningsmannen skall vid syneförrättningen

biträdas av två av länsstyrelsen utsedda, örn ortens förhållanden kunniga

gode män, av vilka den ene bör vara förfaren i flottning och den andre i

jordbruk samt endera av dem dessutom kunnig i skogsbruk. Enligt en

kungl, kungörelse av den 7 september 1920 ang. gottgörelse till, bl. a., de i

vattenlagen omförmälda synemännen vid syneförrättning rörande allmän

flottled skall förrättningsmannen, förutom resekostnads- och traktamentsersättning

enligt resereglementet, åtnjuta arvode med 50 kronor för varje förrättningsdag.

För vissa arbetsuppgifter är förrättningsmannen berättigad till

särskild ersättning. Sålunda äger förrättningsmannen för uppsättande av

protokoll och övriga handlingar i målet m. m. åtnjuta gottgörelse, beräknad

på det sätt, att för varje förrättningsdag må utgå arvode för två expeditionsdagar

efter 50 kronor för dag. Enligt samma kungörelse äger god man vid

syneförrättning rörande allmän flottled njuta resekostnads- och traktamentsersättning

enligt resereglementet samt därjämte dagarvode med 20 kronor

för varje förrättningsdag.

I proposition nr 208 till innevarande riksdag angående anslag för budgetåret

1938/1939 till länsnykterhetsnämnderna m. m. har föredragande departementschefen

ifrågasatt, att ordföranden i sådan nämnd samt annan ledamot,

som mera regelmässigt fullgör särskilda uppgifter inom nämnden, skola

tilldelas ett mindre årsarvode. I likhet med vad som gäller i fråga om

mödrahjälpsnämnd har ledamot av länsnykterhetsnämnd ansetts böra åtnjuta

arvode med 20 kronor för sammanträdesdag. Sådant arvode skulle

tillkomma även ordförande och annan ledamot, som uppbär årsarvode. Ledamot

skulle även vara berättigad till resekostnads- och traktamentsersättning.

Enligt kungl, kungörelsen den 29 augusti 1921 med vissa bestämmelser

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andia lagutskottets utlåtande Nr 43.

5

angående kommittéer skall, då ersättning för kommittéuppdrag bestämts i

form av dagarvode, detta arvode vid arbete å sammanträdesorten utgå

1) till den, som är bosatt eller har sin verksamhet å sammanträdesorten

eller där uppehåller sig i följd av annat allmänt uppdrag, för vilket ersättning

åtnjutes,

a) örn han är anställd i statens eller kommunens tjänst, eller om han samtidigt

åtnjuter ersättning för annat allmänt uppdrag, såsom riksdagsmannaskap,

statsrevisorskap eller dylikt, med 6 kronor; och

b) eljest med 12 kronor; samt

2) till den, som icke är bosatt eller har sin verksamhet å sammanträdesorten

eller där uppehåller sig i följd av annat allmänt uppdrag, för vilket ersättning

åtnjutes, med 18 kronor.

Den, som förordnats till ordförande, äger utöver det arvode, som enligt

ovan angivna grunder må tillkomma honom såsom ledamot, åtnjuta ett belopp

av 6 kronor för dag.

Det i propositionen framlagda förslaget innebär, att bestämmelserna örn

ersättning åt expropriationsnämndens ledamöter skola utfärdas i administrativ

ordning. I 66 § första stycket expropriationslagen skulle upptagas

ett stadgande, att ordföranden och ledamöterna i expropriationsnämnd skulle

njuta ersättning för uppskattningen enligt bestämmelser, som meddelades

av Konungen. I samband härmed skulle andra stycket i paragrafen undergå

en mindre jämkning.

Föredragande departementschefen, statsrådet Westman, anför hl. a.:

Att fastställa några allmängiltiga grunder efter vilka ledamöterna i expropriationsnämnd

skola njuta ersättning för förrättningen och därmed förenat

arbete synes icke lämpligen kunna ifrågakomma. De uppskattningar vilka

komma under expropriationsnämndens avgörande äro nämligen, såsom

framhållits vid skilda tillfällen då förevarande spörsmål varit under bedömande,

av mycket växlande beskaffenhet. Vissa uppskattningar äro synnerligen

enkla och kunna i följd härav handläggas mer eller mindre summariskt.

Andra åter kräva ett tidsödande förberedande studium av handlingarna

i expropriationsmålet och ställa stora anspråk på insikt och omdöme hos

nämndens ledamöter.--- —

Närmast till hands läge måhända att, på sätt åtskilliga myndigheter såväl

nu som tidigare förordat, införa en bestämmelse av innehåll att ersättningsfrågan

alltid skall prövas av rätten. Härigenom skulle i varje särskilt fall

en rättvis uppskattning av det utförda arbetets omfattning och värde ur

arvodessynpunkt beräknas kunna ske. Lämpligheten av en dylik anordning

torde emellertid kunna ifrågasättas. Förfarandet skulle nämligen medföra

en onödigt omständlig behandling av arvodesfrågan i mindre eller eljest

enkla expropriationsärenden.

En lämplig lösning synes i stället det i förenämnda promemoria framförda

förslaget erbjuda, nämligen att i författning angåves vissa grunder för ersättningens

beräknande med möjlighet alt — där i det särskilda fallet med hänsyn

till arbetets omfattning ersättningen funnes böra utgå med högre belopp

än författningen medgåve — låta ersättningsfrågan avgöras av rätten. Bestämmes

den normerade ersättningen till ett lämpligen avpassat belopp,

komma sannolikt i det övervägande antalet enklare expropriationsmål ledamöterna

i expropriationsnämnden alt låta vid sistnämnda ersättning bero.

Den i promemorian föreslagna ersättningen torde såsom i många yttranden

framhållits få anses för låg. Ersättningen synes lämpligen kunna beräk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

nas enligt i huvudsak samma grunder, som gälla för ersättningen till ledamöter

av vägnämnd enligt 11 § kungörelsen den 30 april 1936 med närmare bestämmelser

angående vägnämnd. Detta skulle innebära, att ledamöterna i

expropriationsnämnd skulle för sitt arbete åtnjuta gottgörelse i form av dagarvode,

ordföranden med 30 kronor och annan ledamot med 12 kronor för

sammanträdesdag, varjämte ordföranden skulle vara berättigad till ersättning

för expenser, renskrivning och dylika med uppdragets fullgörande förenade

utgifter. Ordföranden och ledamöterna skulle därjämte vara berättigade

till rese- och traktamentsersättning enligt klass II C respektive II D

i allmänna resereglemente!. För dygn då dagarvode åtnjötes finge likväl ej

beräknas traktamentsersättning.

Av praktiska hänsyn torde bestämmelserna om såväl den normerade ersättningen

som möjligheten att påkalla rättens prövning av ersättningsfrågan

lämpligen böra utfärdas i administrativ ordning.

Ifrågavarande lagstiftning synes böra träda i kraft den 1 januari 1939.

Enligt det allmänna resereglemente! den 27 juni 1929 utgår ersättning enligt

traktamentsklass C med 12 kronor för dag och 7 kronor för natt samt enligt

klass D med 10 kronor för dag och 6 kronor för natt.

Lagrådet har icke ansett sig kunna tillstyrka en lagändring i enlighet med

förslaget utan hemställt, att åt en ny bestämmelse gåves det innehåll, att

ersättningsfrågan skulle oberoende av framställning prövas av rätten. Lagrådet

har därvid anfört bl. a.:

Med hänsyn till den ifrågasatta normerade ersättningens belopp — beräknat

efter en, såsom det förefaller, sakligt knappast välgrundad jämförelse

mellan expropriationsnämnd och vägnämnd — synes antagligt, att i de flesta

eller åtminstone i många expropriationsmål ersättningsfrågan kommer att

avgöras av domstol och att den av Kungl. Maj:t utfärdade författningen

blir till ledning endast i de färre fallen. Ofta torde för övrigt — och detta

även i jämförelsevis enkla mål — sammanträdesdagarnas antal icke ensamt

kunna utgöra grund för beräknande av skälig ersättning, då uppdraget

kan kräva, särskilt av ordföranden, ett betydande arbete med studium av

handlingar och med verkställande av utredningar.

Emot ett stadgande av innehåll att arvodesfrågan städse skall prövas av

domstol har departementschefen invänt, att därigenom skulle förorsakas en

onödigt omständlig behandling i mindre eller eljest enkla expropriationsärenden.

Då emellertid expropriationsmålet under alla förhållanden skall

handläggas av rätten efter det nämnden avslutat sitt arbete, synes det icke

kunna möta svårighet av något slag, örn rätten även i de enkla målen och

beträffande de å rättsägares sida ostridiga anspråken har att fastställa ersättningen.

Med hänsyn till de många likartade frågor, som tillhöra dess prövning,

måste domstolen anses väl skickad för uppgiften att bestämma ett

skäligt och efter ortens förhållanden lämpat ersättningsbelopp. För exproprianten,

vilken skall gälda ersättningen, erbjuder en sådan anordning

den fördel, att han icke, såsom enligt gällande lag, är hänvisad till att formligen

draga en arvodesfråga under rättens prövning, utan kan inskränka sig

till att vid målets överlämnande framställa sina erinringar.

I anledning av vad lagrådet sålunda anfört har departementschefen yttrat:
Införandet

av en bestämmelse av det innehåll lagrådet förordat har redan

i remissprotokollet gjorts till föremål för överväganden men därvid icke

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43. 7

ansetts böra ifrågakomma. Utöver vad härutinnan tidigare anförts må framhållas,

att fastställandet av den i remissprotokollet ifrågasatta normerade

ersättningen måste anses vara ägnat att tillmötesgå det av riksdagen uttalade

önskemålet att åstadkomma ett billigare expropriationsförfarande. Med

anledning av vad lagrådet anfört därom att en jämförelse mellan expropriationsnämnd

och vägnämnd knappast förefölle välgrundad, må erinras,

att vissa vägnämnd åvilande uppgifter i fråga örn uppskattning äro likartade

med expropriationsnämndens uppgift. En ersättning enligt de för vägnämnd

gällande grunder torde i åtskilliga expropriationsärenden framträda

såsom skälig även vid jämförelse med den ersättning som för närvarande

utgår för åtskilliga andra offentliga uppdrag. Den form för ersättningens

bestämmande, som det till lagrådet remitterade förslaget åsyftar,

kan vidare möjliggöra en ofta önskvärd förhandsberäkning av de nied

mindre omfattande expropriationer förenade kostnaderna. Lagrådet har förordat,

att ersättningsfrågan alltid skall prövas av domstolen, under åberopande

av, bland annat, att domstolen måste anses väl skickad att bestämma

ett efter ortens förhållanden lämpat ersättningsbelopp. Häremot må invändas

att i detta liksom i likartade fall en alltför skiftande praxis i olika

landsändar beträffande ersättningsbeloppens storlek såvitt möjligt synes böra

undvikas. Fastställandet av en normerad ersättning torde komma att bidraga

till att i viss omfattning få till stånd den större enhetlighet i arvodeshänseende

som jag i likhet med riksdagen funnit böra eftersträvas. Antagligt

synes vara, att bestämmelserna örn en normerad ersättning för de enklare

fallen kunna tjäna domstolarna till utgångspunkt vid deras fria prövning

av ersättningsfrågan i mera invecklade expropriationsmål.

Vad lagrådet anfört till stöd för sin hemställan om annat innehåll av förevarande

lagrum föranleder mig sålunda icke att frånträda den ståndpunkt

jag tidigare intagit i frågan.

Enligt 06 § expropriationslagen skola ordföranden och övriga ledamöter ;

expropriationsnämnd åtnjuta ersättning för uppskattningen samt oidtöi anden

därjämte för kallelser, protokollsföring och heslutets avfattande i skritt

med belopp, som bestämmes av rätten, örn överenskommelse ej träffa?

Såsom framgår av utskottets redogörelse hava vid åtskilliga tillfällen erinringar

framställts mot denna ordning för bestämmande av ersättning. Sålunda

hemställde 1937 års riksdag på förslag av andra lagutskottet, att

Kungl. Majit måtte låta verkställa fortsatt utredning angående införande i

expropriationslagen av lämpligare bestämmelser än de nuvarande beträffande

ordningen för fastställande av ersättning lill ledamöter i expropriationsnämnd.

I propositionen föreslås, att de närmare föreskrifterna örn ersättning i förevarande

hänseende skola givas i administrativ ordning. 66 § första stycket

expropriationslagen skulle till följd härav givas det innehall, att ordföranden

och ledamöterna i expropriationsnämnd skola erhålla ersättning linuppskattningen

enligt bestämmelser, som meddelas av Konungen. I sammanhang

härmed skulle andra stycket i nämnda paragraf undergå en tormell

jämkning.

Av föredragande departementschefens uttalande framgår, att i den ifrågasatta

administrativa författningen skulle angivas vissa grunder för ersätt
-

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

ningens beräknande med möjlighet att — örn i det särskilda fallet med hänsyn

till arbetets omfattning ersättningen funnes böra utgå med högre belopp

än författningen angåve — låta ersättningsfrågan avgöras av rätten.

Enligt departementschefens mening borde ledamöterna i expropriationsnämnd

erhålla gottgörelse för sitt arbete i form av dagarvode, ordföranden

med 30 kronor och annan ledamot med 12 kronor för sammanträdesdag.

Ordföranden skulle dessutom vara berättigad till ersättning för expenser,

renskrivning och dylika med uppdragets fullgörande förenade utgifter. Ordföranden

och övriga ledamöter skulle vidare äga rätt till rese- och traktamentsersättning

enligt klass II C respektive II D i allmänna resereglementet.

Traktamentsersättning finge likväl ej beräknas för dag, då dagarvode åtnjötes.

Utskottet har vid sin granskning av propositionen icke funnit anledning

till anmärkning mot förslaget att låta ersättningen till expropriationsnämndens

ordförande och övriga ledamöter bestämmas i administrativ ordning.

Den föreslagna lydelsen av 66 § expropriationslagen har ej föranlett erinran,

och vill utskottet därför tillstyrka denna lagändring.

I fråga örn principerna för den ifrågasatta administrativa författningen

har utskottet ej heller funnit anledning till anmärkning. Ordföranden och

övriga ledamöter böra sålunda tillerkännas visst arvode för sammanträdesdag

och ordföranden dessutom gottgörelse för expenser, renskrivning och

dylika med uppdragets fullgörande förenade utgifter med rätt för ordföranden

och övriga ledamöter att, därest de anse högre ersättning böra utgå,

draga ersättningsfrågan under rättens prövning.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att det normerade dagarvodet

till ordföranden bör bestämmas till 30 kronor för sammanträdesdag.

Det för annan ledamot ifrågasatta dagarvodet eller 12 kronor synes

utskottet väl lågt. Därest arvodet bestämdes till detta belopp, skulle domstolarna

sannolikt i ett betydande antal fall nödgas efter framställning av

ledamot i expropriationsnämnd taga ställning till frågan om höjd ersättning.

Enligt utskottets mening tala starka skäl för att det normerade dagarvodet

till annan ledamot än ordförande bestämmes till ett högre belopp än föredragande

departementschefen tänkt sig, och vill utskottet för sin del ifrågasätta

ett dagarvode av 18 kronor.

Emot den föreslagna rese- och traktamentsersättningen har utskottet intet

att erinra.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att det i förevarande proposition framlagda lagförslaget

måtte antagas av riksdagen;

2) att motionen II: 397, i den mån den icke blivit beaktad

genom vad utskottet ovan anfört, icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 april 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 43.

9

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Hagman, P. Sandström, Västberg*, Elon Andersson,

Sten, Ekströmer och Holstenson;

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Skoglund, Pettersson i Hällbacken, Hallagård,

Molander*, Sandström i Härnösand och Barnekow*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Res ervationer:

1) av herrar P. Sandström och Ekströmer, vilka ansett, att utskottet på

de av lagrådet anförda skälen icke bort tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag;

2) av herr Sandström i Härnösand;

3) av herr Olovson, vilken ansett att utskottet bort uttala, att för såväl

ordförande som övriga ledamöter i expropriationsnämnd rese- och traktamentsersättning

skulle utgå enligt klass II C i allmänna resereglementet.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami.

2 avd.

Nr 43—44.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:213 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i lagen den 14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar. s. 6 i texten