Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i vissa hänseenden av de i lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet upptagna bestämmelserna örn fastställande av avstyckning.

1938-04-22 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1938:46, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i vissa hänseenden av de i lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet upptagna bestämmelserna örn fastställande av avstyckning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 46.

1

Nr 46.

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1938 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i

vissa hänseenden av de i lagen den 18 juni 1926

om delning av jord å landet upptagna bestämmelserna

örn fastställande av avstyckning.

I en inom andra kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion, nr

71, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Holmbäck hemställt

att riksdagen ville hos Kungl. Majit hemställa örn utarbetande och framläggande

för riksdagen av förslag till sådan ändring i lagen örn delning av

jord å landet, att överlantmätaren bleve den myndighet, som hade att pröva

och fastställa varje avstyckning enligt nämnda lag, med vilken avsetts att

bilda särskild fastighet utan att villkor fästs, att stamfastigheten skulle ingå

i sammanläggning, samt att därvid länsarkitektens yttrande skulle inhämtas,

där sådant i enlighet med vad i motionen anförts vid fastställelseprövningen

befunnes erforderligt.

I motionen har uttalats bland annat, att samtliga avstyckningar enligt

godkänd avstyckningsplan och sådana avstyckningar enligt fastställd byggnadsplan,

som verkställts i överensstämmelse med i byggnadsplanen föreslagen

fastighetsindelning, som regel syntes utan olägenhet kunna fastställas

av överlantmätaren utan föregående remiss till länsarkitekten. Därigenom

skulle den nu förekommande dubbelgranskningen och omgången med dessa

ärenden i stort sett försvinna och ett betydligt snabbare fastställelseförfarande

erhållas. Beträffande åter sådana avstyckningar inom byggnadsplaneområden,

som vid granskning å lantmäterikontor konstaterats avvika från å byggnadsplan

föreslagen tomtindelning, skulle vederbörande länsarkitekt alltid höras,

försåvitt det ej vore uppenbart, att avvikelsen vore utan betydelse för byggnadsplanens

genomförande. Vid prövning av dylika avstyckningar kunde nämligen

tänkas uppkomma mera invecklade byggnadstekniska problem, för vilkas

lösande länsarkitekten såsom särskilt sakkunnig finge anses bäst skickad.

Bestämmelse därom syntes böra inflyta i lagtexten. Likaså syntes i fråga

om avstyckningar å områden, för vilka utomplansbestämmelser gällde eller

särskilda föreskrifter med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande meddelats

men vilka områden ännu icke varit föremål för planläggning, länsarkitektens

yttrande alltid böra inhämtas. Något rimligt skäl för att länsstyrelsen

skulle fastställa de avstyckningar, som sålunda skulle komma att

remitteras till länsarkitekten, förelåge emellertid enligt motionärens mening

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 46. 776 38 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 46.

icke. Overlantmätaren syntes böra fastställa samtliga avstyckningar å landet.

I ärende, där länsarkitekts yttrande inhämtats och denne avstyrkt fastställelse,

skulle sådan avstyckning översändas till vederbörande ägodelningsdomare

i likhet med vad som skedde beträffande de avstyckningar, som nu

prövades av överlantmätaren men som denne av ett eller annat skäl ansåge

sig icke kunna fastställa.

Beträffande de skäl, som i övrigt anförts till stöd för motionärens hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttrande av lantmäteristyrelsen ävensom länsstyrelserna i

Stockholms, Göteborgs och Bohus, Malmöhus, Kopparbergs samt Västernorrlands

län. De av dessa myndigheter avgivna yttrandena jämte en av

länsstyrelsen i Malmöhus län ingiven promemoria finnas såsom bilagor A—

G fogade vid detta utlåtande. För vissa ytterligare till utskottet inkomna

yttranden redogöres i det följande.

I lagen om delning av jord å landet stadgas, att avstyckning av ett flertal

smärre lägenheter för bostadsändamål eller för beredande av plats för

industriella anläggningar eller i annat liknande syfte inom område, som icke

är lagt under stadsplan eller byggnadsplan, ej må ske med mindre länsstyrelsen

godkänt plan att lända till efterrättelse vid avstyckning inom området.

Vid uppgörande av sådan plan skall iakttagas, att möjlighet beredes till anordnande

av lämpliga trafikleder samt öppna platser inom och utfartsvägar

från det till avskiljande avsedda området ävensom, i den mån så prövas erforderligt,

av ledningar för belysning, för tillförsel av vatten och för avlopp.

Finner länsstyrelsen, att avstyckningsplan eller byggnadsplan erfordras för

visst område, äger länsstyrelsen förordna, att i avbidan på planens upprättande

avstyckning icke må ske inom området, såvida ej länsstyrelsen

lämnar tillstånd därtill (19 kap. 1 §). Avstyckningsförrättning, med vilken

avses bildande av särskild fastighet, prövas i regel av överlantmätaren. Avstyckning

av mark för sammanläggning med annan fastighet prövas i allmänhet

av ägodelningsdomaren. Förekommer anledning att förrättningen

icke är lagligen beskaffad eller meddelas i förekommande fall icke förordnande

örn sammanläggning, hänskjutes frågan örn fastställelse till ägodelningsrätten

(21 kap. 43 §). I mål örn avstyckning inom samhälle, där den

för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, samt inom

område, för vilket fastställts byggnadsplan eller utomplansbestämmelser

eller jämlikt äldre lag förordnats, att stadsplan skall upprättas, eller meddelats

särskilda föreskrifter med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande

eller för vilket godkänts avstyckningsplan, skall såväl vad enligt jorddelningslagen

ankommer på ägodelningsrätt och ägodelningsdomare, utom

såvitt angår bestämmmande av fastighetsgräns i samband med avstyckningen

samt tvist i visst angivet fall, som ock överlantmätares befattning med fastställelseprövning

fullgöras av länsstyrelsen (21 kap. 68 §).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Ändra lagutskottets utlåtande Nr 46. 3

I stadsplanelagen den 29 maj 1931 föreskrives, att för stads ordnande och

bebyggande skall finnas stadsplan. I mån av stadens utveckling skall stadsplan

upprättas för område, som ej ingår i redan befintlig stadsplan (1 §).

Tomtindelning samt ändring däri antages av byggnadsnämnden men skall

för att bliva gällande fastställas av länsstyrelsen (8 §). Finnes område, som

ej ingår i stadsplan, böra planläggas i avseende å grunddragen för’ dess

framtida ordnande och bebyggande, såsom beträffande huvudgator och andra

allmänna platser, skall härför erforderlig plan upprättas över området (stomplan).

Erfordras särskilda bestämmelser angående områdets bebyggande

eller användande i övrigt, skall stomplanen innehålla sådana bestämmelser

(10 §). Erfordras särskilda bestämmelser angående byggnadsverksamheten

inom område, som ej ingår i stadsplan eller stomplan, skola sådana bestämmelser

meddelas (utomplansbestämmelser; 11 §). Vad i stadsplanelagen är

stadgat för stad skall äga motsvarande tillämpning för köping samt för annat

samhälle, där vid lagens ikraftträdande den för städerna stadgade ordning

för bebyggande skulle iakttagas (56 §). Konungen äger förordna, att vad i

stadsplanelagen är stadgat för stad skall äga motsvarande tillämpning för

tatare befolkad ort på landet. Konungen äger därvid meddela det förbud

mot nybyggnad inom orten, som föranledes av omständigheterna. Föreligger

fråga örn sådant förordnande, må länsstyrelsen i avbidan på frågans slutliga

avgörande utfärda förbud att verkställa nybyggnad inom området utan

tillstånd av länsstyrelsen (57 §). Är större byggnadsverksamhet att förvänta

inom område på landet, för vilket bestämmelserna i denna lag angående

stad icke äga tillämpning, och föranleda ej förhållandena till förordnande

örn tillämpning av nämnda bestämmelser, skall länsstyrelsen, därest plan

för byggnadsverksamheten erfordras, fastställa byggnadsplan för området

(60 §). För byggnadsmark inom sålunda planlagt område må länsstyrelsen

på framställning av markens ägare fastställa tomtindelning (62 §). Finnes

byggnadsplan för område som nyss sagts tills vidare icke böra upprättas

men prövas behov föreligga av särskilda bestämmelser angående byggnadsverksamheten

inom området, skall länsstyrelsen fastställa sådana bestämmelser

(utomplansbestämmelser; 66 §).

Enligt lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad fastställes avstyckning

från fastighet i stad av område, som ej ingår i tomtindelning, av

magistraten (5 kap. 14 §) — i Stockholm dock av Överståthållarämbetet —

samt i stad, som lyder under landsrätt, av länsstyrelsen eller den Konungen

därtill forordnar (5 kap. 21 §). Avstyckning inom samhälle å landet, för

vilket skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelserna,

fastställes av länsstyrelsen (5 kap. 21 §).

Enligt instruktionen den 15 juni 1935 för leinsarkitektsorganisationen (sv.

forf.-saml. nr 354) skola hos byggnadsstyrelsen vara anställda länsarkitekter

och vissa andra befattningshavare, vilka skola tjänstgöra hos de olika länsstyrelserna.

Länsstyrelse, hos vilken sådan befattningshavare är stationerad,

äger i det dagliga arbetet med vissa begränsningar förfoga över honom

såsom en länsstyrelsens biträdande tjänsteman. Det åligger länsarkitekt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 46.

bland annat att biträda länsstyrelsen med granskning av ärenden rörande

byggnads- och stadsplaneväsendet.

För att närmare belysa tillkomsten av bestämmelsen, att länsstyrelsen i

vissa fall skall pröva frågan örn fastställelse av avstyckning enligt jorddelningslagen,

vill utskottet erinra örn följande.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 38 till 1926 års riksdag med förslag

till lag örn delning av jord å landet m. m. förekom icke någon sådan bestämmelse.

I likalydande motionerna I: 232 av herr Dahl m. fl. och II: 357 av herr

Björkman m. fl. hemställdes bland annat, att länsstyrelse skulle bliva den

myndighet, som hade att fastställa avstyckningar inom samhälle å landet,

där den för städer gällande ordning för bebyggande skulle iakttagas. I

motiveringen till dessa motioner framhölls, att det, under förutsättning att

vissa i motionerna gjorda erinringar vunne beaktande, måste anses som ett

ofrånkomligt krav, att den myndighet, vilken hade att fastställa avstyckningar

inom ort å landet, där större byggnadsverksamhet rådde eller vore att förvänta,

hade tillgång till eller själv besutte nödig sakkunskap i stadsplaneocli

byggnadsfrågor. De avstyckningar, som ägde rum enligt fastighetsbildningslagen

inom städer under landsrätt eller inom sådana samhällen å landet,

för vilka skulle föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser,

skulle alla, för att bliva gällande, fastställas av länsstyrelsen. Någon

anledning att i fråga örn avstyckning inom ort å landet med större byggnadsverksamhet

i stället för länsstyrelsen göra ägodelningsrätten eller kanske

i de flesta fall överlantmätaren till fastställande myndighet syntes ej förefinnas.

Snarare syntes införandet av länsarkitektinstitutionen utgöra ett skäl

för att länsstyrelsen framgent bibehölles såsom fastställelsemyndighet. Härför

talade enligt motionärernas mening även den omständigheten, att överlantmätarna

mera sällan torde besitta önskvärd kompetens i stadsplane- och

byggnadsfrågor.

I motionen I: 235 uttalade herr Boberg m. fl. sin fulla anslutning till de

yrkanden, som framställts i nyssnämnda båda motioner.

Första särskilda utskottet yttrade i sitt utlåtande nr 1, att utskottet, som

i huvudsak gillade de av motionärerna framhållna synpunkterna, lika med

motionärerna funne prövningen och fastställelsen av avstyckningar inom

område, där större byggnadsverksamhet rådde eller vore att förvänta, böra

ankomma å länsstyrelse. Hade alltså i sammanhang med avstyckningsförrättning

avstyckningsplan upprättats, skulle denna avstyckning och därefter

varje inom området förekommande avstyckningsförrättning prövas och fastställas

av länsstyrelsen. Därigenom syntes länsstyrelsen komma att få

kännedom örn den begynnande samhällsbildningen och äga möjlighet att i

tid ingripa, när förhållandena bleve sådana, att särskilda föreskrifter för ordnande

av byggnadsverksamheten inom området visade sig erforderliga. Yad

som gällde för sådant område, varom nyss sagts, borde även gälla samhälle,

där den för städerna gällande ordning för bebyggande skulle iakttagas eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 46.

inom område, för vilket Konungen förordnat, att stadsplan skulle upprättas

eller meddelat särskilda föreskrifter med avseende å byggnadsverksamhetens

ordnande.

Utskottets förslag att för nu avsedda fall förlägga fastställelseprövningen

till länsstyrelse vann riksdagens bifall.

I det betänkande med förslag angående länsstyrelsernas organisation jämté

därmed sammanhängande spörsmål (stat. off. utredn. 1936: 56), som avgivits

av vissa inom socialdepartementet tillkallade utredningsmän, har intagits en

sammanställning av arbetsuppgifter, som i vissa förslag från länsstyrelser

ansetts kunna avlyftas från dessa. I denna sammanställning har upptagits

bland annat fastställelse av avstyckningar och avstyckningsplaner. Utredningsmännen

hava emellertid icke föreslagit någon överflyttning av dessa

ärenden.

I det föregående har hänvisats till de av utskottet infordrade yttrandena.

Till utskottet hava därjämte inkommit vissa av länsstyrelserna i Stockholms,

Malmöhus, Kopparbergs och Västernorrlands län från andra myndigheter

begärda yttranden. Motionen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

överlantmätarna i dessa län och av de sex ägodelningsdomarna inom Västernorrlands

län men avstyrkts av länsarkitekterna i Stockholms, Malmöhus,

Västernorrlands samt Kopparbergs och Västmanlands län. Överlantmätaren

i Stockholms län har vid sitt yttrande fogat en tablå över fastigheter, som

under åren 1934—1936 inom Stockholms län avstyckats för enbart bostadsändamål.

Enligt tablån har överlantmätaren i länet meddelat fastställelse å

avstyckningar av 856 sådana fastigheter, medan länsstyrelsen fastställt avstyckningar

av 2,386 dylika fastigheter, allt i medeltal för år. Överlantmätaren

i Västernorrlands län har erinrat, att han i skrivelse till lantmäteristyrelsen

den 22 september 1932 förordat samma lagändring som i den föreliggande

motionen föreslagits. Enligt vad utskottet inhämtat torde denna framställning

komma under övervägande vid det inom lantmäteristyrelsen pågående

förberedande arbetet å en allmän revision av jorddelningslagen. Länsarkitekten

i Västernorrlands län har ifrågasatt, örn icke i stället för en inskränkning

av länsstyrelsens och länsarkitektens befattning med avstyckningsärenden

en utsträckning vore motiverad. En annan länsarkitekt har i sitt

yttrande framhållit, att vid handläggningen av här avsedda förrättningar,

örn vilka överlantmätaren och länsarkitekten hade olika mening och som

därför enligt motionärens mening borde fastställas av ägodelningsrätt, tidsutdräkt

sannolikt komme att uppstå jämfört med vad nu vore förhållandet.

Två överlantmätare och en ägodelningsdomare hava föreslagit vissa förenklingar

beträffande fastställandet av gränsbestämningar, som gjorts i samband

med avstyckningar. Tre överlantmätare och fyra ägodelningsdomare hava

förordat vissa förenklingar och förtydliganden av bestämmelserna örn fastställande

av avstyckning i samband med sammanläggning. Aven vissa andra

uppslag hava framkommit i yttrandena.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utikottet.

o Andra lagutskottets utlåtande Nr 46.

Enligt bestämmelser i jorddelningslagen, för vilka ovan i utskottets utlåtande

redogjorts, skall inom lagens tillämpningsområde vederbörande länstyrelse

pröva frågan örn fastställelse av avstyckning inom samhälle, där den

för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, samt inom område,

för vilket fastställts byggnadsplan eller utomplansbestämmelser eller

jämlikt äldre lag förordnats, att stadsplan skall upprättas, eller meddelats

särskilda föreskrifter med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande eller

för vilket godkänts avstyckningsplan. I andra fall åligger fastställelseprövningen

enligt nämnda lag såsom regel överlantmätaren och i särskilda fall

ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten. De bestämmelser, genom vilka

prövningen i viss utsträckning förlädes till länsstyrelsen, tillkommo på förslag

av 1926 års riksdag. Såsom skäl för genomförandet av denna ordning anfördes

bland annat, att länsstyrelsen genom dess tillämpande finge kännedom

örn den begynnande samhällsbildningen och möjlighet att i tid ingripa

reglerande i byggnadsverksamheten.1

I förevarande motion har hemställts örn förslag till sådan ändring i jorddelningslagen,

att överlantmätaren skulle handhava prövningen av varje

enligt denna lag gjord avstyckning, med vilken avsetts att bilda särskild

fastighet utan att därvid fästs villkor, att stamfastigheten skulle ingå i

sammanläggning. Remiss till länsarkitekten skulle såsom regel icke förekomma

i fråga örn avstyckningar enligt godkänd avstyckningsplan och sådana

avstyckningar enligt fastställd byggnadsplan, som verkställts i överensstämmelse

med den i byggnadsplanen föreslagna fastighetsindelningen. Genom

en dylik lagändring skulle enligt motionärens mening i första hand vinnas,

att ifrågavarande ärenden bleve föremål för en betydligt snabbare handläggning.

Enligt utskottets mening framstår det såsom ett önskemål att nedbringa

den tid, som i manga fall åtgår för behandling av avstyckningsärenden.

Den nu föreliggande utredningen har emellertid icke övertygat utskottet,

att någon mera väsentlig tidsvinst skulle uppstå genom överflyttning av

fastställelseprövningen i fall, örn vilka nu är fråga, från länsstyrelsen till

överlantmätaren. Därtill kommer, att en sådan överflyttning skulle göra

det svårare för länsstyrelsen att i dylika fall följa samhällsbildningen och

ingripa reglerande i byggnadsverksamheten. Enligt utskottets uppfattning

torde ökad snabbhet i handläggningen av ifrågavarande ärenden kunna

främjas på andra vägar än den av motionären anvisade. I vissa av de till

utskottet inkomna yttrandena hava flera sådana möjligheter framhållits. Bland

annat har ifrågasatts vidtagande av vissa förenklingar i förfarandet vid fastställande

av gränsbestämning i samband med avstyckning och av avstyckning

för sammanläggning.

I sitt denna dag avgivna utlåtande nr 45 har utskottet förordat en allmän

revision av lagstiftningen örn delning av jord å landet. Utskottet förutsätter,

att de framkomna uppslagen till vinnande av snabbare handläggning

i nyssnämnda fall därvid komma att tagas under närmare övervägande.

Vid angivna förhållanden anser utskottet icke påkallat att tillstyrka en

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 46. 7

särskild framställning till Kungl. Majit i förevarande ämne. Utskottet får

därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 22 april 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, P. Sandström, Heiding, Knut

Heter sson, Västberg*, Sten och Ekströmer*;

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Skoglund, Pettersson i Hällbacken,

Hallagård, Hermansson, Thorell* och Barnekorv*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 46; bilagor.

Bilaga A.

Kungl, lantmäteristyreisen.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom beslut den 4 februari 1938 har Kungl. Majit anbefallt lantmäteristyrelsen

att avgiva och till utskottet överlämna yttrande över en inom riksdagens

andra kammare av herr Holmbäck väckt motion, nr 71, angående viss

ändring av lagen örn delning av jord å landet.

Till åtlydnad härav får lantmäteristyrelsen anföra.

I motionen hemställes, att riksdagen ville hos Kungl. Majit hemställa om

utarbetande och framläggande för riksdagen av förslag till sådan ändring i

lagen örn delning av jord å landet, att överlantmätaren bleve den myndighet,

som hade att pröva och fastställa varje avstyckning enligt jorddelningslagen,

med vilken avsetts att bilda särskild fastighet utan att villkor fästs, att stamfastigheten

skall ingå i sammanläggning, samt att därvid länsarkitektens

yttrande skulle inhämtas, där sådant i enlighet med vad i motionen anförts

vid fastställelseprövningen befunnes erforderligt. Motionen syftar alltså till

att i avseende å fastställelseprövningen likställa avstyckning inom samhälle

eller område, varom i 19 kap. 5 § andra stycket jorddelningslagen sägs, med

annan avstyckning enligt nämnda lag. I stället för att, såsom nu enligt stadgande

i lagens 21 kap. 68 § är fallet, vara förlagd till länsstyrelsen, skulin

alltså fastställelseprövningen i överensstämmelse med stadgande^ i 21 kap.

43 § tredje stycket ankomma på överlantmätaren, vilken, där anledning förekomme

att förrättningen icke vore lagligen beskaffad, skulle ha att hänskjuta

frågan örn fastställelsen till ägodelningsrätten. Ilen enligt motionärens

åsikt i vissa fall erforderliga granskningen ur stadsplane- och byggnadsteknisk

synpunkt skulle ernås genom inhämtande av yttrande från länsarkitekten,

och där denne avstyrkt fastställelse, skulle frågan örn fastställelsen alltid

hänskjutas till ägodelningsrätten.

Såsom skäl för den föreslagna ändringen lia i motionen anförts en mångfald

olägenheter, som onekligen äro förbundna med det nuvarande systemet,

såsom långvarigt dröjsmål med fastställelsen, särskilt där avstyckningen förbundits

med villkor örn sammanläggning, eller där i samband med avstyckningen

förekommit gränsbestämning, eller där avstyckningsmomentet ingått

såsom led i inlösningsförrättning enligt ensittarlagen; vidare länsstyrelsernas

och länsarkitekternas belastande med ansenligt arbete, inhomogenitet i rättsskipningen

till följd av att berörda slag av avstyckningar frånryckts de egentliga

ägodelningsmyndigheterna, samt ovisshet örn vem som rätteligen äger

fastställa avstyckning av område beläget delvis inom och delvis utom sådant

samhälle eller område, varom i 19 kap. 5 § andra stycket jorddelningslagen

sägs. I vad motionären i dessa avseenden yttrat finner sig lantmäteristyrelsen

kunna i huvudsak instämma. Tilläggas må, att systemet med villkorlig fastställelse

å avstyckning, där denna förbundits med villkor örn sammanläggning,

visat sig särskilt olägligt därigenom, att i ett stort antal fall vederbörande

sakägare av en eller annan anledning — vanligen överlåtelse av

egendomen till annan eller en spekulants frånträdande av lämnat anbud —

underlåter att fullfölja saken genom att hos ägodelningsrätten göra ansökan

örn sammanläggning. Den villkorligt fastställda avstyckningen lägger då

stundom hinder i vägen för markens styckande på annat sätt, som i den nya

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 46; bilagor.

situationen befinnes lämpligare, men något medel att få fastställelse!! undanröjd

anvisas icke i jorddelningslagen. Enda utvägen i sådant fall har ansetts

vara, att markägaren formellt gör ansökan örn sammanläggning men

samtidigt ordnar så, att hinder för ansökningens beviljande föreligger. Genom

ägodelningsrättens beslut att vägra sammanläggning får den av länsstyrelsen

villkorligt meddelade fastställelse! anses förfallen. Att ett så omständligt

och föga tilltalande förfarande skall behöva tillgripas är givetvis olämpligt.

Vidare må framhållas det omotiverade i att, såsom nu sker, avstyckning för

bildande av jordbruks- eller skogsbruksfastighet inom de vidsträckta rena

landsbygdstrakter, som numera innefattas i de ofta rundligt tilltagna områden,

för vilka fastställts utomplansbestämmelser, skall prövas av länsstyrelsen,

som uppenbarligen ej kan förutsättas besitta härför erforderlig sakkunskap

i de för jordbruk och skogsbruk speciella fastighetsbildningsspörsmål. Man

behöver blott tänka sig det fallet, att syn på stället skulle erfordras för konstaterande

av, örn ett avstyckat område kan anses tjänligt till bildande av

självständig jordbruksfastighet, för att det olämpliga i anordningen skall

klart framstå.

Det råder intet tvivel örn, att den av motionären föreslagna anordningen

skulle medföra fördelar i form av tidsvinst och arbetsbesparing samt i huvudsak

avhjälpa ovan antydda olägenheter i andra avseenden. Vidare skulle vinnas

kostnadsbesparing för jordägarna genom att nu obligatoriskt utgående avgift

för länsarkitektens granskning i vissa fall skulle bortfalla. Styrelsen är emellertid

icke beredd att tillstyrka en så långt gående lagändring, som den i motionen

begärda. Det torde icke vara lyckligt, örn den i fråga örn samhällsbyggande

speciellt sakkunniga myndigheten eller länsarkitekten i så stor omfattning

bleve avkopplad från befattning med avstyckningsverksamheten. En sådan

anordning synes styrelsen vidare stå allt för mycket i strid med grunderna

för såväl de nuvarande bestämmelserna i 21 kap. 68 § jorddelningslagen

som det nyligen av lantmäteristyrelsen tillstyrkta, av statsmakterna beslutade

och genomförda utbyggandet av länsarkitektsinstitutionen.

Vad i motionen yttrats örn länsarkitektens granskning synes vittna om att

motionären i vissa avseenden underskattat betydelsen av denna. Styrelsen

syftar härvid på avstyckning för bostadsändamål inom område, för vilket

finnes av länsstyrelsen godkänd avstyckningsplan eller fastställd byggnadsplan.

I båda fallen är visserligen avstyckningsförrättaren i huvudsak bunden

av planens kvartersindelning och meddelade byggnadsbestämmelser, men

inom ett kvarter kunna dock fastigheterna utformas på ganska olika sätt. Att

märka är att enligt gällande bestämmelser varken avstyckningsplan eller byggnadsplan

behöver upptaga förslag till fastighetsindelning inom kvarteren. Att

å kartor till byggnadsplan^* liksom å stadsplanekartor brukar finnas en av

planförfattaren skisserad tomtindelning är visserligen sant, men detta skisserade

indelningsförslag kan icke — såsom motionären förmodat -— förutsättas

lia »varit föremål för sakkunnig granskning före fastställelse av planen», och

det inbegripes icke under fastställelsen. Kartor till avstyckningsplaner däremot

upptaga icke alltid någon skisserad fastighetsindelning inom kvarteren

och lämna då oj någon motsvarande ledning för avstyckningsförrättaren. Att,

såsom i motionen anförts, vid planens prövning och godkännande »jämväl

synpunkterna på kvarterens lämpliga indelning i tomter måste anses hava

tillgodosetts» är nog riktigt, men detta förhållande utgör givetvis ej någon

garanti för att vid efterföljande avstyckning en ändamålsenlig indelning av

kvarteret i fastigheter verkligen kommer till stånd. För övrigt torde kunna

framhållas att även om den på en plan föreslagna fastighetsindelningen överensstämmer

med, de byggnadsbestämmelser, som gällde då planen fastställdes

eller godkändes, dessa bestämmelser sedermera kunna lia ändrats, varigenom

den å planell utmärkta fastighetsindelningen blir missvisande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 46; bilagor.

Att vid avstyckning inom område, för vilket endast gälla utomplansbestämmelser

eller motsvarande äldre bestämmelser, länsarkitektens granskning icke

kan undvaras torde vara så uppenbart, att något närmare ingående härpå synes

överflödigt.

Lantmäteristyrelsen anser alltså att vid avstyckning för bostadsändamål

inom samhälle eller område, varom i 19 kap. 5 § andra stycket jorddelningslagen

sägs, länsarkitekten alltid bör beredas tillfälle att yttra sig över avstyckningen.

Därav lärer emellertid icke behöva följa att alla sådana avstyckningar skola

såsom hittills fastställas av länsstyrelsen. Det torde som regel förhålla sig

så, att någon speciell teknisk sakkunskap i hithörande ämnen icke finnes representerad

inom länsstyrelsen, utan att i verkligheten denna sakkunskap företrädes

av länsarkitekten, på vars utlåtande länsstyrelsen förlitar sig. Har

länsarkitekten vid sin granskning ej funnit något att erinra mot en avstyckning,

som överlantmätaren för sin del lämnat utan anmärkning, torde fastställelsen

av avstyckningen ofta bli en ren expeditionssak, vilken lika väl

skulle kunna uppdragas åt överlantmätaren. I fall, där länsarkitekten avstyrkt

fastställelse, skulle överlantmätaren däremot alltid hänskjuta frågan örn fastställelsen

till länsstyrelsen, vid vars prövning även andra omständigheter än

de speciella lantmäteri- och arkitektsynpunkterna torde lia utsikt att vinna

beaktande så att icke fastställelse alltid vägras, då ur berörda synpunkter

något av mindre betydelse funnits att erinra. Med en sådan anordning skulle

utan någon avprutning på granskningen ur stadsplane- och byggnadsteknisk

synpunkt vinnas beaktansvärda fördelar i fråga örn det stora flertalet avstyckningar,

mot vilka varken länsarkitekten eller överlantmätaren funnit något att

erinra.

Den enda erinran som möjligen skulle kunna göras mot en dylik ordning

för fastställelsen vore, att länsstyrelsen härigenom skulle till en del förlora

nu föreliggande möjligheter att följa samhällsbildningen samt i tid ingripa

reglerande i fastighetsbildningen och byggnadsverksamheten. Då emellertid,

såsom också i motionen framhållits, såväl överlantmätaren som länsarkitekten

var på sitt håll med ledning av hos dem förvarade kartor, granskade avstyckningsakter

samt vid tjänsteresor gjorda iakttagelser äro i tillfälle att följa

utvecklingen i berörda avseenden å de särskilda orterna och ingen av dem

torde underlåta att, när ett ingripande från länsstyrelsens sida synes påkallat,

därom underrätta denna, synes en sådan invändning knappast vara befogad.

Ännu större fördel av fastställelseprövningens överflyttande i angiven omfattning

till överlantmätaren skulle vinnas, örn överlantmätaren därjämte erhölle

befogenhet att fastställa i samband med avstyckning verkställd gränsbestämning,

som lämnats oklandrad och av överlantmätaren funnits lagligen

beskaffad. Avsikten med att i det 1926 års riksdag förelagda lagförslaget

gränsbestämningen icke — såsom beträffande laga skifte — gjordes till preliminärfråga

vid avstyckning, var att vinna tid. Detta syfte har emellertid i

huvudsak icke nåtts, emedan gränsbestämningen måste fastställas av ägodelningsdomaren

eller ägodelningsrätten, innan avstyckningen kan fastställas av

överlantmätaren eller länsstyrelsen. För sin del anser lantmäteristyrelsen att

denna befogenhet bör kunna anförtros överlantmätaren, på vilken redan nu

det huvudsakliga ansvaret för att en gränsbestämningsförrättning är av beskaffenhet

att kunna fastställas måste vila. Ifrågasättas kan också, örn icke

för vinnande av tid skäl skulle kunna anses föreligga att, där gränsbestämning

sker i samband med avstyckning inom samhälle eller område, varom i 19 kap.

5 § andra stycket sägs, tillåta, att gränsbestämningen och avstyckningen avslutas

samtidigt, under förutsättning att sakägarna medgiva detta och sålunda

ikläda sig den ekonomiska risken för att avstyckningen får göras örn,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande JVr 46; bilagor.

till följd av att gränsbestämningen ej vinner fastställelse. I allmänhet torde

risken liärför vara obetydlig, särskilt där förening träffats örn gränsens sträckning.

Vidare synes det styrelsen påkallat att avstyckningar för jordbruks- eller

skogsbruksändamål inom områden, varom här är fråga, undantagas från avstyckningsförrättningar,

varå 21 kap. 68 § jorddelningslagen äger tillämpning,

och sålunda få prövas och fastställas i vanlig ordning av överlantmätare eller

ägodelningsrätt. Detta utesluter givetvis icke att, där så finnes erforderligt,

länsarkitekten bör höras i ärendet.

Ovan antydda olägenhet med den villkorliga fastställelsen i fall, där ansökan

örn sammanläggning icke göres, torde också böra på ett eller annat sätt

elimineras. Detta torde kunna ske antingen så, att fastställelsen blir gällande

endast viss tid, exempelvis två år, och sålunda efter denna tids utgång automatiskt

förfaller, eller ock så, att överlantmätaren och länsstyrelsen tillerkännas

befogenhet att efter ansökan av samtliga sakägare förklara villkorligt

meddelad fastställelse förfallen. Möjligen böra båda utvägarna hållas öppna,

i vilket fall tiden, efter vilken fastställelsen automatiskt förfaller, torde böra

utsträckas, förslagsvis till fem år.

Slutligen torde böra stadgas förbud för att inom samhälle eller område,

varom i 19 kap. 5 § andra stycket sägs, vid en och samma förrättning avstycka

områden, av vilka ett skall bilda jordbruks- eller skogsbruksfastighet och ett

unnat annan fastighet, eller att vid en och samma förrättning avstycka områden,

av vilka ett är beläget inom samhälle eller område, som nyss sagts, och

ett annat utom samhället eller området, ävensom meddelas föreskrift i fråga

örn fastställelsemyndighet för det fall att avstyckat område är beläget delvis

inom och delvis utom sådant samhälle eller område. Ett till lantmäteristyrelsen

av en överlantmätare framställt spörsmål, huruvida i sistnämnda fall

överlantmätaren eller länsstyrelsen vore behörig att pröva och fastställa avstyckningen,

har av styrelsen i skrivelse den 30 juli 1928 besvarats på följande

sätt:

Fall, sådana som det omförmälda, synes icke hava varit förutsedda, då

riksdagen för sin del beslöt den ändring i förslaget till jorddelningslag, att

länsstyrelse i vissa fall skulle fastställa avstyckning. Jorddelningslagen

lämnade ej någon ledning för frågans bedömande. En gemensam handläggning

av länsstyrelse och överlantmätare syntes utesluten redan av den grund,

att i händelse av olika meningar någon möjlighet för besluts fattande ej förefunnes

samt att klagan över meddelat beslut skulle föras på olika sätt, beroende

Eå örn det vore överlantmätaren eller länsstyrelsen som fattade beslutet. Ej

eller syntes någon tillfredsställande lösning kunna sökas i sådana mera

tillfälliga omständigheter som örn avstyckningen vore till större eller till mindre

del belägen inom eller utom samhället, eller örn gränsen för det avstyckade

området till sin huvudsakliga sträckning folie inom eller utom samhället

o. s. v. Lantmäteristyrelsen ansåge därför frågan endast kunna besvaras

genom en hänvisning till det förhållande, att stadgandet i jorddelningslagens

2l kap. 58 § om befogenhet för länsstyrelse att i vissa fall fastställa avstyckningsförrättningar

vöre att anse som ett undantag från den i samma kapitel

43 § angivna huvudregel, samt följaktligen borde komma i tillämpning ondast

örn de i 58 § angivna förutsättningar helt vore för handen. Då det avstyckade

området icke i sin helhet folie inom samhället, borde därför enligt lantmäteristyrelsens

mening förrättningen prövas av överlantmätaren. För att lagstiftarens

syftemål måtte bliva i sak tillgodosedda, syntes det emellertid

lämpligt att överlantmätaren, innan ärendet av honom företoges, med överlämnande

av karta och handlingar jämte avskrift av styrelsens skrivelse, utbåde

sig länsstyrelsens yttrande angående huruvida ur länsstyrelsens syn
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 46; bilagor.

punkter något funnes att erinra mot avstyckningsförrättningen. Skulle så

vara fallet borde överlantmätaren överlämna ärendet till ägodelningsrätten

för dess avgörande.

Vidare må hänvisas till rättsfallet nr 41 i Svensk Juristtidning för december

1937, enligt vilket Göta Hovrätt förklarat ägodelningsdomare behörig att i

första hand pröva avstyckning av dylikt område, då avstyckning skett för

sammanläggning med annan fastighet.

De sålunda antydda ändringarna, genom vilka motionens syfte skulle i

viss omfattning vinnas, torde icke behöva medföra några mera omfattande

lagändringar. Såvitt lantmäteristyrelsen vid en mera flyktig undersökning

kunnat finna, skulle endast 19 kap. 5 och 10 §§ och 21 kap. 15, 43 och 68 §§

jorddelningslagen samt 15 § lagen örn sammanläggning av fastigheter å landet

beröras därav. Hinder torde därför ej möta att berörda lagändringar företagas

utan samband med en sådan genomgripande revision av jorddelningslagstiftningen,

varom förslag framställts i den vid pågående riksdag inom

andra kammaren väckta motionen nr 289. För sin del anser lantmäteristyrelsen

det angeläget att lagändringarna komma till stånd snarast möjligt.

Stockholm den 14 mars 1938.

Harald Malmberg.

Gunnar Palm.

Bilaga B.

Kungl. Marits befallningshavande

i

Stockholms län.

Landskansliet.

Till riksdagens andra lagutskott.

Sedan Kungl. Majit enligt ämbetsskrivelse från justitiedepartementet den

4 februari 1938 anbefallt länsstyrelsen att till utskottet avgiva yttrande över

en inom riksdagens andra kammare väckt motion nr 71 angående viss ändring

av lagen örn delning av jord å landet får länsstju-elsen med bifogande av uttalanden

i ämnet från överlantmätaren och länsarkitekten i länet1) för egen

del anföra följande.

För egnahemsbyggare och andra förvärvare av avstyckningsområden föreligger

givetvis ett betydande intresse att utan alltför stor tidsutdräkt utfå

nödiga handlingar för lagfarts erhållande. Den rätt omständiga granskningsprocedur,

som äger rum beträffande avstyckningar, för vilka länsstyrelsen

är fastställelsemyndighet, kan ur denna synpunkt framstå som en olägenhet.

Emellertid synes motionärens påstående, att även en enkel avstyckningsåtgärd

i regel kräver 6 å 7 månaders fastställelseprövning åtskilligt överdrivet,

åtminstone vad detta län angår. Enligt överlantmätarens utredning

skulle den tid, som åtgår för handläggningen av avstyckningsärenden, vilka

prövas av länsstyrelsen, här i länet vara cirka 4 månader. Även denna siffra

synes vad angår det stora flertalet enkla förrättningar ligga väl högt. En

härstädes gjord undersökning omfattande senaste året har nämligen givit

vid handen, att den tid, som belöper på länsstyrelsens handläggning, för enklare

förrättningar i medeltal uppgår till 37 dagar, vadan sålunda sammanlagda

handläggningstiden för dylika ärenden skulle utgöra omkring 3 måna- *)

*) Här uteslutna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 46; bilagor. 13

der. Klart är emellertid, att även en sådan tidsutdräkt i vissa fall kan medföra

olägenheter och att en ytterligare begränsning därför vore önskvärd.

I motionen föreslås nu, att för vinnande av ett snabbare förfarande den

fastställelseprövning, som för närvarande ankommer på länsstyrelsen, skall

anförtros åt överlantmätaren med skyldighet för denne att i vissa fall inhämta

länsarkitektens yttrande före prövningen. Enligt motionärens förmenande

skulle nämligen det huvudsakliga motivet för gällande bestämmelse

örn länsstyrelsen såsom fastställelsemyndighet för avstyckningar inom samhällen

och områden, som avses i 19 kap., 5 §, andra stycket jorddelningslagen,

hava bortfallit, sedan länsstyrelsen genom den nya stadsplanelagen

erhållit andra möjligheter att övervaka samhällsbildningen. Att så ingalunda

kan anses vara fallet och att alltjämt starka skäl tala för den nuvarande ordningens

bibehållande har utförligt belysts av länsarkitekten i hans bilagda

yttrande. Länsstyrelsen ansluter sig i allt väsentligt till de uttalanden, som

gjorts av länsarkitekten och kan därför begränsa sig till att sammanfattningsvis

framhålla följande.

För den myndighet, som bär ansvaret för samhällsbildningen och byggnadsverksamhetens

reglering, är det oundgängligen nödvändigt att i detalj

kunna följa och övervaka den jorddelning, som i allmänhet är en förutsättning

för varje livligare byggnadsverksamhet och av vilken det blivande samhällets

ändamålsenliga utveckling är i synnerligen hög grad beroende. Detta

kan icke ske enbart genom att myndigheten fastställer avstycknings- och

byggnadsplaner ty dessa kunna vid skeende exploatering många gånger visa

sig vara föråldrade eller eljest ur bebyggelsesynpunkt icke lämpade att i

detalj läggas till grund för jorddelningen. Det kräves därför även att myndigheten

har i sin hand själva fastställelseprövningen.

Ett bifall till den föreliggande motionen skulle i realiteten betyda en uppdelning

av ansvaret för samhällsbildningen och byggnadsverksamheten på

landsbygden mellan länsstyrelsen och ägodelningsmyndigheterna. Ett sådant

divisionsansvar skulle säkerligen medföra slitningar och ingalunda vara ägnat

att befordra en sund utveckling på förevarande område.

På grund av A7ad sålunda anförts finner sig länsstyrelsen böra bestämt

avstyrka bifall till motionen.

För ernående av en snabbare handläggning av ifrågavarande ärenden torde

få sökas andra utvägar än den som föreslagits i motionen. Huruvida möjlighet

finnes att förkorta handläggningstiden å lantmäterikontoret undandrager sig

länsstyrelsens bedömande, men för länsstyrelsens vidkommande skulle sannolikt

en ytterligare nedpressning av tiden bliva möjlig att ernå, därest en av

länsstyrelsen gjord framställning örn utökning av de arkitektutbildade arbetskrafterna

å länsarkitektkontoret vinner beaktande.

Stockholm å landskansliet den 10 mars 1938.

Arvid Lidén.

Nils Edén.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 46; bilagor.

Bilaga (7.

Länsstyrelsen

i

Göteborgs och Bohus län.

Landskansliet.

Till riksdagens andra lagutskott.

Med anledning av Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse den 4 februari 1938 angående

ifrågasatt ändring av lagen om delning av jord på landet (herr Holmbäck^

motion nr 71 i andra kammaren) får länsstyrelsen anföra följande.

Länsstyrelsen kan icke finna, att länsstyrelsen, efter tillkomsten av stadsplanelagen

och ändringar i 19 kap. jorddelningslagen nu har större möjligheter

att följa samhällsbildningen och därigenom i tid ingripa reglerande

än vad länsstyrelsen hade vid tiden för tillkomsten av nu gällande lag. Både

överlantmätare och länsarkitekt hade samma möjlighet och samma skyldighet

då som nu att fästa länsstyrelsens uppmärksamhet på, var avstyckningsplan

erfordras. — Tillkomsten av byggnadsplaneinstitutet ger icke länsstyrelsen

större möjlighet att övervaka, att icke från byggnadssynpunkt olämplig

avstyckning fastställes, därest sådan fastställelse skall ske av annan än länsstyrelsen.

Ej heller hava andra omständigheter veterligen tillkommit som

nu gora det mindre nödvändigt, att avstyckningarna fastställas av länsstyrelsen

än vid tillkomsten av bestämmelserna härom.

... Att en godkänd avstyckningsplan eller fastställd byggnadsplan upptager

förslag till kvarterens uppdelning i tomtplatser gör icke en stadsplan^ och

byggnadssakkunnig granskning av avstyckning inom kvarteret onödig Den

“ S;y™n?spl?n eller byggnadsplan upptagna tomtplatsindelningen blir icke

fastställd i och med styckmngsplanens godkännande eller byggnadsplan^

fastställande utan tjänar endast till bedömande av, huruvida ifrågavarande

kvarter kan uppdelas i från byggnadssynpunkt lämpliga tomtplatser. Det

torde icke heller vara lämpligt eller i regel ens möjligt att vid tidpunkten

för dessa planers uppgörande fastslå tomtplatsindelning. En styckningsplan

kan således godkannas och en byggnadsplan fastställas, utan att de inom kvarteren

markerade tomtplatserna äro lämpliga med hänsyn till blivande bebyggelse.

Dessutom förhåller det sig ju så, att i flertalet fall sker vid avstyckning

avvikelse från å planen markerade tomtplatserna. Det måste då

tore avstyckningens fastställelse tillses, både att avstyckningen i och för sig

ar lämplig för bebyggelse och att återstoden av kvarteret låter sig upp*

a-i bebyggelsesynpunkt lämpliga tomtplatser, allt med hänsyn

såval till blivande bebyggelse som till befintliga byggnader, terräng och avloppstorhållanden

samt andra omständigheter, som kunna vara av betydelse

vid bedömandet av den ifrågasatta jorddelningens lämplighet. Härav följer

att de stadsplan- och husbyggnadstekniska synpunkterna ej kunna nöjaktigt

tillgodoses enbart genom godkännande av avstyckningsplan eller fastställande

av byggnadsplan. Samma synpunkter måste även beaktas vid avstyckningarna,

s fastställande, och detta torde icke kunna ske på betryggande sätt med

m= rf. yarJe avstyckning underställes granskning av en myndighet med tillb

stadsplan- och husbyggnadsteknisk sakkunskap.

. Enbg*1 motionärens förslag skulle avstyckningen översändas till ägodelnmgsdomaren,

om lansarkitekten avstyrkt fastställelse. Med avseende härå

anser sig länsstyrelsen bora framhålla, att ägodelningsdomaren icke såsom

länsstyrelsen kan sta i den nara förbindelse med den sakkunnige, som önskvart

ar for att erforderligt samråd i avstyckningsfrågor skall på ett effektivt

satt kunna komma till stånd utan onödig tidsutdräkt. Ej heller kan det för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 46; bilagor.

15

väntas att ägodelningsdomaren vid sin prövning kommer att tillgodose de

sociala hänsyn, som här ofta kräva berättigad uppmärksamhet. — Det torde

dessutom för det praktiska arbetsresultatet vara långt viktigare, att ledning

och kontroll över alla åtgärder, som hava avgörande inflytande på samhällsbildningarnas

utveckling, ligger i en hand, länsstyrelsens, och icke splittras,

än att avvikelse icke sker från regeln, att den egentliga ägodelningsmyndiglieten

skall handlägga alla avstyckningsärenden.

Den snabbare handläggning, som enligt motionen skulle vinnas, örn fastställelseprövning

av samtliga avstyckningar överlämnades till överlantmätaren,

skulle av nu anförda skäl kunna åstadkommas endast på bekostnad av en

sakkunnig prövning av avstyckningarnas lämplighet från stads- och husbyggnadsteknisk

synpunkt. En prövning av nämnda slag lärer icke kunna utföras

av överlantmätaren. Någon verklig arbetsbesparing skulle för övrigt icke

göras, även örn så vore förhållandet. Det skulle då endast vara fråga örn en

överflyttning av arbetet från länsstyrelsen och länsarkitekten till överlantmätaren.

Vidare förtjänar framhållas, att det icke är någon dubbelgranskning, som

nu utföres. överlantmätaren har att granska avstyckningsärenden från mätningsteknisk

samt fastighetsutredningssynpunkt och länsarkitekten från stadsoch

husbyggnadsteknisk. Detta länsarkitektens arbete torde få anses tillhöra

de viktigare delarna av hans uppgifter, nämligen tillsynen över att de för

samhällsbildning och husbyggande grundläggande faktorerna, tomtplatsernas

utformning och begränsning, vederbörligen beaktas.

Icke minst med hänsyn till den kraftigt ökade omfattningen av samhällsbildningen

i landet och dess betydelse för stora befolkningsgrupper, är det

angeläget att icke eftersätta kraven på att ifrågavarande slag av jorddelning

sker på ett för stads- och husbyggnadssynpunkt sakkunnigt sätt. Våra samhällens

utbyggande efter riktiga linjer har en alltför stor social betydelse

för att äventyras genom den åtgärd, som i motionen föreslås. I och med tillkomsten

av den bestämmelse i jorddelningslagen, som motionen avser att

ändra, samlades i länsstyrelsens hand ledningen och kontrollen över alla åtgärder,

som ha direkt inflytande på samhällsbildningens tillkomst och utveckling.

Det skulle vara mycket olyckligt, örn denna enhetliga ledning splittrades,

genom att en del av densamma -— och därtill en av de grundläggande —

undanrycktes länsstyrelsens inflytande på sätt, motionen avser.

Ehuru länsstyrelsen livligt instämmer i motionens syfte att åstadkomma

en snabbare handläggning av avstyckningsärendena, anser länsstyrelsen på

ovan anförda grunder att motionärens förslag härutinnan icke bereder en

framkomlig väg till att utan förfång för allmänna och enskilda intressen nå

detta mål.

Det torde emellertid finnas andra än de av motionären påpekade anledningar

till dröjsmålen med behandling av här ifrågavarande ärenden, anledningar

av sådant slag att de utan förfång för andra intressen kunna undanröjas.

Hit kunna hänföras de svårigheter, som allmänheten på många håll

har att få avstyckningsförrättningar utförda inom rimlig tid efter det framställning

därom gjorts. Det dröjer ofta många månader, ja halvår, innan en

begärd avstyckning blir utförd. Denna olägenhet torde kunna avhjälpas

genom utökning av arbetskrafterna inom lantmäteridistrikten. ■— Till dröjsmålet

med behandlingen av hithörande ärenden äro delvis markexploatörerna

och de lokala myndigheterna själva skuld. Mycket skulle kunna vinnas om

dels dessa tillsåge att erforderlig planläggning av den för avstyckningen avsedda

marken sker i god samt på ett sakkunnigt och omsorgsfullt sätt, dels

(lo avstyckningar, som förekomma inom planområdena, utfördes icke enbart

i anslutning till kvartersgränser utan även med vederbörlig hänsyn till be
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 46; bilagor.

fintlig och blivande bebyggelse, terräng- och andra förhållanden, som böra

beaktas, och med tydligt angivande av de omständigheter, som inverka på

avstyckningens bedömande men icke framgå av kartan. Sker detta, kan länsstyrelsens

och länsarkitektens handläggning av hithörande ärenden utföras

på ett långt snabbare sätt utan nu så vanliga skriverier och andra meningsutbyten

med förrättningsmännen.

Till sist vill länsstyrelsen ännu en gång framhålla den stora betydelsen av

att erforderlig arbetskraft ställes till deras förfogande, som ha att handlägga

dessa ärenden, i första hand lantmäterikontor och länsarkitektkontor, vilka i

många fall äro belastade med en arbetsbörda, som omöjliggör önskvärd snabbhet

i ärendenas behandling.

Med anledning av vad ovan anförts får länsstyrelsen avstyrka bifall till

ifrågavarande motion.

Göteborg i landskansliet den 14 mars 1938.

Malte Jacobsson.

Ragnar Jacobsson.

Länsstyrelsen

i

Malmöhus län.

Landskansliet.

Bilaga D.

Till riksdagens andra lagutskott.

Kungl. Majit har anbefallt länsstyrelsen att avgiva yttrande över en i riksdagens

andra kammare väckt motion nr 71 angående ändring av lagen örn delning

av jord å landet.

I anledning härav far länsstyrelsen med överlämnande av yttranden, som

efter anmodan avgivits av överlantmätaren och länsarkitekten i länet1), för

egen del anföra följande.

I syfte att vinna stöd för bedömande, huruvida fog finnes för påståendet

i motionen, att tungroddheten i fastställelseprövningen är i första hand skuld

till tidsutdräkten vid bildande av fastighet genom avstyckning, har länsstyrelsen

låtit i eaP. M., som här bilägges, sammanföra vissa uppgifter avseende

avstyckningsförrättningar, som varit föremål för länsstyrelsens prövning

under åren 1935—1937. I fråga örn de lämnade uppgifterna bör följande

beaktas. De avse samtliga under nämnda år slutligen prövade förrättningar,

oavsett huruvida de handlagts enligt jorddelningslagen eller enligt fastighetsbildningslagen.

Då fråga är örn avstyckning inom städer eller stadsliknande

samhällen med särskilt förordnad mätningsman pläga förrättningsakterna

insändas direkt till länsstyrelsen utan att först hava passerat överlantmätaren.

Någon gång även i andra fall har det förekommit att förrättningsakten

insänts direkt till länsstyrelsen. Dessa avstyckningsärenden, som

sålunda föranlett remiss till överlantmätaren, avses i kolumn 3. Förutom

remisser till överlantmätaren och till länsarkitekten förekomma remisser dels

till byggnadsnämnder, som icke varit representerade vid förrättningarna men

vilka ansetts böra höras, och dels till vederbörande förrättningsman. Dessa

remisser hava givetvis verkat fördröjande på ärendets slutliga avgörande. Promemorian

utvisar att handläggningstiden hos länsstyrelsen utgjort i medeltal:

under år 1935 en månad 14 dagar, under år 1936 en månad 8 dagar samt under

*) Här uteslutna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande Nr 46; bilagor.

år 1937 en månad 4 dagar. I överlantmätarens yttrande angives att den tid,

som länsstyrelsens handläggning av avstyckningsärenden krävt under åren

1935—1937, utgjort i medeltal två månader 2 dagar. Enligt vad länsstyrelsen

inhämtat utgöra medeltalssiffrorna för de olika åren: två månader 23 dagar,

en månad 20 dagar och en månad 23 dagar, överlantmätaren har därvid beräknat

tiden från det förrättningsakten efter lantmäteriteknisk granskning

översänts till länsstyrelsen och till dess densamma efter meddelad fastställelse

återkommit till lantmäterikontoret. I fall då vid fastställelse av avstyckning

besvärsrätt förelegat, har endast protokollet över fastställelsen omedelbart

tillsänts överlantmätaren, medan karta och handlingar redovisats först sedan

laga kraft åkommit länsstyrelsens beslut och bevis därom anskaffats. Det är

sålunda dagen för sistnämnda slutredovisning av ärendet, som utgör slutdag

enligt överlantmätarens beräkningar. Beaktas bör vidare att förrättningar

enligt fastighetsbildningslagen icke ingå i överlantmätarens statistik. Ej

heller ärenden, då fastställelse vägrats, torde hava medräknats. Överlantmätarens

och länsstyrelsens siffror kunna sålunda icke ställas mot varandra

såsom jämförbara.

Av länsstyrelsens P. M. framgår ett förhållande, som i detta sammanhang

må belysas. Antalet år 1935 prövade ärenden utgör 113, av vilka 95 föranlett

remiss till länsarkitekten. Vid nämnda tid plägade nämligen länsstyrelsen

icke att till länsarkitekten remittera avstyckningsärenden i andra fall än då

så ansågs nödigt. Sedan i sammanhang med den nya länsarkitektsorganisationen

införts systemet med granskningsavgifter till statskassan, har länsstyrelsen,

därtill föranledd av uttalanden i samband med förarbetena till den

nya organisationen, ansett sig icke kunna underlåta att remittera alla avstyckningsärenden

utan åtskillnad till länsarkitekten. Följande år 1936 är

också antalet av länsstyrelsen prövade och antalet till länsarkitekten remitterade

ärenden exakt detsamma. De två av 1937 års ärenden, som icke remitterats

till länsarkitekten utgöras av två ärenden däri länsstyrelsen jämlikt

13 § ensittarlagen meddelat beslut, att fastställelse å områdes avskiljande ej

vore erforderligt.

Den verkställda utredningen giver vid handen att uppgiften i motionen

därom, att en enkel avstyckningsåtgärd, som av vederbörande förrättningsman

kanske fordrar endast några dagars arbete, i regel kräver 6 å 7 månaders fastställelseprövning,

icke har någon tillämpning, såvitt angår förhållandena i

Malmöhus län. Det är anmärkningsvärt, att i motionen icke berörts frågan,

huruvida en bidragande orsak till den påtalade tidsutdräkten till äventyrs kan

vara att söka i något förhållande, som sammanhänger med själva avstyckningsförrättningen.

Enligt länsstyrelsens erfarenhet förhåller det sig så, att på

grund av anhopning av arbete i vissa lantmäteridistrikt avsevärd tid förflyter

från det avstyckning begärts till förrättningens påbörjande och sedermera till

dess avslutande samt redovisningen i och för fastställelse. En närmare undersökning

härom vore säkerligen av intresse. Först sedan genom en dylik undersökning

vunnits material för en jämförelse mellan olika faktorers verkan i

fördröjande riktning finnes enligt länsstyrelsens mening möjlighet att på ett

riktigt sätt bedöma orsakerna till den tidsutdräkt, varöver klagomål alltsomoftast

framföras, ävensom att taga ställning till vad som kan åtgöras för vinnande

av en bättre ordning.

Efter att hava redogjort för vissa bestämmelser angående fastställelseprövningen

granskar motionären de skäl, som vid lagstiftningens tillkomst

anförts till stöd för att länsstyrelsen och icke överlantmätaren borde pröva

avstyckningar inom samhälle eller område, varom i 19 kap. 5 § andra stycket

jorddelningslagen förmäles. Länsstyrelsen kan i huvudsak ansluta sig till

motionärens synpunkter i fråga om det åberopade skälet, att länsstyrelsen

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sand. 2 avd. Nr 4C. 7?<; 38 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 46: bilagor.

borde i omförmälda fall handhava fastställelseprövningen för att därigenom

kunna följa samhällsbildningen och såmedelst erhålla tillfälle att i tid ingripa

reglerande på byggnadsverksamheten genom fastställande av föreskrifter

för dennas reglering. Det torde vara riktigt att länsstyrelserna kunna

på annat och lika effektivt sätt erhålla kännedom örn förhållanden av betydelse

i omförmält hänseende. Framförallt i Malmöhus län, där ett intimt samarbete

äger rum med överlantmätaren och där i ett stort antal fall denne plägar

taga initiativ till åtgärder för reglering av byggnadsverksamheten, behöver

icke befaras, att ur angiven synpunkt några olägenheter skulle uppstå, därest

fastställelseprövningen i fråga örn avstyckningar enligt jorddelningslagen

även i de fall, som nu tillhöra länsstyrelsens handläggning, överflyttades till

överlantmätaren.

Länsstyrelsen kan däremot icke följa motionären, då denne frånkänner det

förhållandet att länsstyrelsen handlägger plan- och byggnadsfrågor betydelse

för frågan örn fastställelsemyndigheten. Fastställelse av avstyckningsplan

eller byggnadsplan, till vilka planinstitut här främst är att taga hänsyn, innebär

icke godkännande av någon viss fastighetsindelning. Väl pläga i dylika

planer, som underställas länsstyrelsens prövning, till ledning vid bedömande

av planernas ändamålsenlighet angivas, huru planupprättaren tänkt sig en

indelning i fastigheter av de olika för bebyggande avsedda områdena inom

planen, men den sålunda skisserade indelningen blir icke genom fastställelse

av planen på något sätt konfirmerad, så att garanti finnes för att avstyckning

i enlighet med denna indelning framdeles kommer att vinna fastställelse.

Det förekommer sålunda, att länsstyrelsen fastställer en avstyckningsplan,

som är byggd på en indelning i mycket små fastigheter, kanske omkring 600

kvadratmeter, ehuru det redan vid fastställelseprövningen står klart att

bildande av fastigheter med en areal understigande exempelvis 1,200 kvadratmeter

icke bör tillåtas. Ett annat exempel. Länsstyrelsen har år 1928 fastställt

en avstyckningsplan, upptagande fastigheter, vilkas areal i allmänhet

icke överstiger 800 kvadratmeter. År 1935 fastställas för området utomplansbestämmelser,

enligt vilka minimiarealen av tomtplats, avsedd för bebyggande

med boningshus, skall, där ej särskilda omständigheter föreligga, utgöra" 1,500

kvadratmeter. Det kan icke påräknas, att avstyckningar verkställda år 1936

i enlighet med planens fastighetsindelning skola vinna fastställelse. Enahanda

förhållanden föreligga, då det är fråga örn byggnadsplan. Enligt länsstyrelsens

mening har den fastighetsindelning, som må hava legat till grund

vid uppgörande av avstyckningsplan eller byggnadsplan, icke den betydelse

vare sig i formellt eller i reellt avseende, som motionären velat tilldela densamma.

Inom stadsliknande samhälle (samhälle där den för städerna gällande

ordning för bebyggande skall iakttagas), för vilket föres jordregister med

tomtbok, kan fastighetsbildning äga rum genom avstyckning enligt jorddelningslagen

eller — för område, som är lagt under stadsplan — genom tomtindelning,

därvid för det fall att tomtindelning icke föreligger avstyckning

kan ske jämväl av mark, som ingår i kvarterindelning enligt stadsplan. Även

utanför nu nämnt samhälle, nämligen inom område å landet, för vilket fastställts

byggnadsplan, kan fastighetsbildning ske genom avstyckning eller

genom tomtindelning. Det synes vara föga följdriktigt och därjämte olämpligt

ur synpunkten av enhetlighet vid fastighetsbildningen att i nu omhandlade

fall —• såsom motionärens förslag innebär -— införa två prövande myndigheter

i stället för en.

Den sålunda åberopade synpunkten äger väl icke tillämpning, då fråga

är örn område, för vilket fastställts utomplansbestämmelser eller för vilket

godkänts avstyckningsplan, i det att inom dylikt område tomtindelning ej

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4(1; bilagor.

kan äga rum, men det bör beaktas, att fastställande av utomplansbestämmelser

är avsedd att vara endast en interimistisk åtgärd (jfr 66 § stadsplane
lagen:

»Finnes byggnadsplan---tills vidare icke böra upprättas — — ■—■»),

samt att jämväl godkännande av avstyckningsplan har karaktären av en första

åtgärd, vilken, sedan fastighetsbildning enligt planen kommit till stånd, förr

eller senare följes av åtgärder till reglering av byggnadsverksamheten. Med

avseende härå är det av betydelse att den myndighet, som har att handlägga

frågor om fastställelse av tomtindelning, redan från begynnelsen får i sin

hand prövningen av avstyckningar inom dessa områden.

Länsstyrelsen kan för sin del icke finna annat än att det består ett så nära

samband mellan plan- och bygnadsfrågor, å ena, samt fastighetsbildningen

inom områden, för vilka fastställts stadsplan, stomplan, byggnadsplan eller

avstyckningsplan eller för vilka gälla reglerande bestämmelser rörande bebyggelsen,

å andra sidan, att det bör vara en och samma myndighet, som

inom sistnämnda områden prövar såväl plan- och byggnadsfrågor som frågor

angående tomtindelning och avstyckning. Länsstyrelsen kan därför icke biträda

förslaget örn överflyttande till överlantmätaren av fastställelseprövningen

i fråga örn sådana avstyckningar, vilka enligt för närvarande gällande

bestämmelser skola för fastställelse prövas av länsstyrelsen.

I detta sammanhang må framhållas att genom den ifrågasatta överflyttningen

någon tidsvinst av betydelse knappast skulle uppstå. En lantmäteriteknisk

granskning genom överlantmätaren kan icke undvaras. Yad som

vinnes genom en överflyttning vore föga mer än den tid som åtgår för översändandet

från överlantmätaren till länsstyrelsen. Örn överlantmätarens

granskning ger anledning till anmärkningar, upptagas dessa, då länsstyrelsen

är fastställelsemyndighet, i ett särskilt yttrande, under det att örn fastställelseprövningen

skulle ankomma på överlantmätaren anmärkningarna

komma att inflyta i överlantmätarens beslut. I det övervägande antalet fall,

då någon anmärkning ej göres, anbringas å akten en stämpel, som innehåller

upplysning därom, och överlantmätaren bestyrker förhållandet genom sin

underskrift. Något dubbelarbete av betydelse för tidsutdräkten innebär icke

detta. Såsom en allmän reflexion må påpekas att vid bedömande, huruvida

ett ärendes avgörande är förenat med omgång eller icke, ofta framhålles

antalet myndigheter som hava att taga befattning med ärendet. En analysering

på detta sätt av gången i ett ärende giver lätt anledning till en ganska

ogrundad anmärkning örn byråkratism eller dylikt. Örn inom etf och samma

verk finnas representerade olika slag av sakkunskap eller annan speciell kunskap,

kan behandlingen av ärendet gå genom lika många händer utan att det

utåt blivit synligt. Att postverket anlitas för ärendets överlämnande från

den ena eller andra personen synes icke i verkligheten göra så mycket från

oller till i fråga örn behandlingens karakteriserande.

I motionen har framförts ett uppslag, som torde vara värt beaktande. I

likhet med motionären förmenar länsstyrelsen det vara en onödig omgång

att såsom nu sker alla avstyckningsförrättningar utan åtskillnad skola remitteras

till länsarkitekten. Då det gäller att bestämma i vilka fall en dylik

remiss bör kunna underlåtas är emellertid länsstyrelsen av annan mening

än motionären. Såsom länsstyrelsen ovan i annat sammanhang framhållit,

torde den fastighetsindelning, som må hava legat till grund vid uppgörande

av en avstyckningsplan eller en byggnadsplan, icke hava den betydelse för

den blivande fastighetsbildningen inom det av planen omfattade området,

som motionären velat giva densamma. Länsstyrelsen kan därför icke heller

gilla den regel, som i motionen föreslås, nämligen att remiss till länsarkitekten

icke skall behöva ske då avstyckning överensstämmer med fastighetsindelning,

som föreslagits i fastställd avstyckningsplan eller byggnadsplan. Över
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 46; bilagor.

huvudtaget synes det vanskligt att uppställa några generella föreskrifter angående

de fall, då remiss skall ske eller kan underlåtas. Avgörandet därom

torde böra ankomma på fastställelsemyndigheten med beaktande av föreliggande

omständigheter i olika fall. Emellertid synes det nödvändigt — med

hänsyn till bestämmelserna örn granskningsavgifter — att i författningsväg

uttryckligen bestämmes, att remiss till länsarkitekten skall ske allenast då

så prövas nödigt. Genom en dylik inskränkning i remissförfarandet torde i

huvudsak åstadkommas samma tidsvinst som enligt motionärens förslag.

Såsom i motionen påpekats, medför det nuvarande systemet obestridligen

olägenheter i fall, då prövningen av vissa åtgärder i samband med avstyckningsförrättning,

som skall fastställas av länsstyrelsen, ankommer på ägodelningsrätt.

De vanligast förekommande av dessa fall äro avstyckning med

gränsbestämning och avstyckning för sammanläggning. En undersökning av

vad som skulle kunna åtgöras för att råda bot för dessa olägenheter synes

vara påkallad.

Länsstyrelsen vill sammanfatta sin mening i den föreliggande frågan på

följande sätt. Motionens förslag örn en överflyttning till överlantmätaren

av fastställelseprövningen i fråga örn avstyckningar inom samhälle eller område,

varom i 19 kap. 5 § andra stycket jorddelningslagen sägs, kan länsstyrelsen

icke biträda. Däremot anser länsstyrelsen att för vinnande av

snabbare fastställelseprövning författningsbestämmelser böra meddelas till

inskränkande av remissförfarandet, på sätt här ovan angivits. Tillika synes

en utredning vara påkallad angående lämpliga åtgärder till undanröjande av

olägenheterna av den dubbelprövning, som äger rum vid avstyckning med

gränsbestämning och vid avstyckning för sammanläggning. Slutligen torde

böra utredas vad som kan åtgöras för vinnande av snabbare handläggning av

avstyckningsärenden genom distriktslantmätarna.

Malmö i landskansliet den 9 mars 1938.

På länsstyrelsens vägnar:

Ej. Kjäll. T. Kinnman.

Bilaga E.

P. M.

angående avstyckningsförrättningar, prövade av länsstyrelsen i Malmöhus län

under åren 1935—1937.

Antal

prövade

ärenden

Tid från diarie- föringen till

avgörandet

(medeltal)

Antal

till över- lantmä- taren re- mitterade

ärenden

Tid för

besvarande av

remiss till

överlantmätaren

(medeltal)

Antal till

länsarki- tekten

remitte- rade

ärenden

Tid för

besvarande

av remiss

till läns- arkitekten

(medeltal)

Tid från

samtliga

remissers

besvarande

till

avgörandet

(medeltal)

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

År 1935 . .

113

1 män. 13.93 dag.

10

3 mån.

95

26.56 dag.

3.9 8 dag.

År 1936 . .

228

1 mån. 7.55 dag.

19

1 mån. 11.36 dag.

228

17.98 dag.

4.2 8 dag.

År 1937 ..

308

1 mån. 4.06 dag.

30

1 mån. 11.67 dag.

306

14.61 dag.

4.51 dag.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16: bilagor.

21

Länsstyrelsen

i

Kopparbergs län.

Landskansliet.

Bilaga F.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom brev den 4 februari 1938 har Kungl. Majit anbefallt länsstyrelsen

att senast den 10 mars 1938 avgiva och till utskottet överlämna yttrande

över en inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 71, angående viss

ändring av lagen örn delning av jord å landet.

Med anledning därav får länsstyrelsen, som i ärendet infordrat yttrande

från överlantmätaren och länsarkitekten i länet, med bifogande av dessa

yttranden,1) anföra följande.

I motionen hemställes, att riksdagen ville hos Kungl. Majit anhålla örn

utarbetande och framläggande för riksdagen av förslag till sådan ändring

i lagen örn delning av jord å landet, att överlantmätaren blir den myndighet,

som har att pröva och fastställa varje avstyckning enligt jorddelningslagen,

med vilken avsetts att bilda särskild fastighet utan att villkor fästs, att stamfastigheten

skall ingå i sammanläggning, samt att därvid länsarkitektens

yttrande skall inhämtas, där sådant, i enlighet med vad i motionen anförts,

vid fastställelseprövningen befinnes erforderligt.

Enligt 21 kap. 68 § jorddelningslagen fullgöres fastställelseprövningen i

fråga örn avstyckningar inom sådant samhälle eller område, varom i 19 kap.

5 § andra stycket samma lag sägs, av länsstyrelsen.

Enligt motionärens mening äro de skäl, som föranledde denna anordning,

icke längre av den betydelse, att uppdelningen av fastställelseprövningen å

två olika myndigheter fortfarande bör bibehållas.

De synpunkter, på vilka motionärerna grundar denna sin uppfattning, kan

länsstyrelsen icke till fullo dela.

De områden, inom vilka avstyckningsförrättningar skola prövas av länsstyrelsen,

äro dels sådana, där byggnadsverksamheten i en eller annan form

redan är reglerad eller är avsedd att regleras, och dels sådana för vilka avstyckningsplan

fastställts. Inom områden av det förra slaget har länsstyrelsen

att utöva tillsyn över byggnadsverksamheten. För ett effektivt handhavande

av denna tillsyn måste länsstyrelsen hava tillfälle att följa fastighetsbildningen

i orten. Örn exempelvis talrika avstyckningar för bostads- eller industriändamål

förekomma inom ett område, där byggnadsverksamheten reglerats

genom utomplansbestämmelser, kan detta utgöra en anledning för länsstyrelsen

att skyndsamt upptaga fråga örn upprättande av byggnadsplan för området

eller del därav. Även inom avstyckningsplaneområde bör fastighetsbildningen

med uppmärksamhet följas av länsstyrelsen. En livlig jorddelning

inom sådant område kan föranleda länsstyrelsen att undersöka behovet av

utomplansbestämmelser eller byggnadsplan för området. Kännedom örn

fastighetsbildningen erhåller länsstyrelsen på lämpligaste sätt genom prövningen

av avstyckningar.

Vid fastställelseprövningen har vederbörande myndighet bland annat att

tillse, att det avstyckade området är lämpligt att brukas för det med avstyckningen

avsedda ändamålet. Då det vida övervägande flertalet avstyckningar

inom områden, varom nu är fråga, avse bebyggelse för bostadsändamål,

tillses vid fastställelseprövningen, att det avstyckade området kan bebyggas

i enlighet med gällande föreskrifter. Örn denna prövning företages av annan

myndighet än länsstyrelsen, kunna vissa svårigheter uppstå. Utomplans
-

'') Hilr uteslutna.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 46; bilagor.

bestämmelser innehålla alltid föreskrift därom, att byggnad ej får uppföras

å tomtplats, som ej innehåller viss minimiareal. Dock äger länsstyrelsen rätt

att meddela dispens från dessa bestämmelser. Örn överlantmätaren fastställt

avstyckning av ett för bebyggelse avsett område, som ej håller minimiarealen,

skulle länsstyrelsen svårligen kunna undgå att bevilja sådan dispens, då i

annat fall avstyckningsförfarandet vore förfelat. Även örn överlantmätaren

före fastställelsen inhämtat länsarkitektens yttrande, skulle svårigheter uppstå,

därest överlantmätaren, länsarkitekten och länsstyrelsen icke hade samma

mening i fråga örn tomtarealens tillräcklighet. Liknande olägenheter kunna

tänkas uppkomma även vid tillämpningen av andra föreskrifter rörande bebyggelsen

än föreskriften örn minimiareal. Även örn svårigheter av nu antydd

art i praktiken mindre ofta skulle göra sig gällande, anser länsstyrelsen

dock lämpligt och riktigt, att den myndighet, som utövar tillsynen över bebyggelsen,

tillika kontrollerar fastighetsbildningen.

Motionären synes hålla före, att länsarkitektens granskning av avstyckningsärende

endast mera sällan kan anses behövlig. Denna uppfattning kan

länsstyrelsen icke dela.

Beträffande behovet av sådan granskning inom område, där avstyckningsplan

eller byggnadsplan gäller, får länsstyrelen hänvisa till vad länsarkitekten

anför i sitt yttrande över motionen.

I motionen anföres, att avstyckningsplaneinstitutet är avsett att endast

komma till användning inom sådana områden, där en reglering av byggnadsverksamheten

icke anses påkallad. Häremot må, under hänvisning till departementschefens

uttalande vid remissen till lagrådet år 1930 av förslaget till lag

angående ändring i vissa delar av jorddelningslagen, erinras att hinder icke

möter för reglering av byggnadsverksamheten inom avstyckningsplaneområde

genom utomplansbestämmelser. Då avstyckningsplanen icke medför

någon rättsverkan med avseende å bebyggelsen, får en sådan plan mera sällan

någon väsentlig betydelse, örn'' den ej kompletteras med utomplansbestämmelser.

I de fall, då avstyckningsplan och utomplansbestämmelser gälla för

samma område, komma alltså icke blott plansynpunkter utan även bebyggelsesynpunkter

att beaktas vid fastställelseprövningen.

Byggnadsplan kan sällan upprättas så snabbt som önskligt vore. Förslag

örn upprättande av sådan plan väcker ofta motstånd i bygderna. Den förberedande

utredningen, sökandet av statsmedelsförskott för kostnaderna, förslagets

utarbetande, dess tillhandahållande för granskning, prövningen av inkomna

anmärkningar m. m., tager avsevärd tid i anspråk, ofta flera år. Intill

dess planen blivit fastställd, måste bebyggelsen ordnas genom utomplansbestämmelser.

Tillsvidare torde därför sådana bestämmelser komma att bliva

den vanligaste formen för byggnadsverksamhetens reglering på den egentliga

landsbygden. Inom område, där utomplansbestämmelser gälla, skulle även

enligt motionärens mening länsarkitektens granskning av avstyckningsärendena

vara erforderligt.

Avstyckning enligt jorddelningslagens bestämmelser sker icke blott å den

egentliga landsbygden utan även inom köping och municipalsamhälle, där ej

enligt Konungens förordnande skall föras fastighetsregister enligt de för stad

gällande föreskrifter. Innan stadsplan blivit fastställd för sådant samhälle,

måste vid prövningen av avstyckning tillses, att den avsedda fastighetsbildningen

icke försvårar genomförandet av blivande stadsplan. För detta ändamål

måste avstyckningarna granskas av länsarkitekten.

Då de talrikaste avstyckningarna givetvis förekomma just inom samhällen

och sådana landsbygdsområden, där byggnadsverksamheten visat sig tarva

planreglering, skulle det i själva verket sannolikt komma att visa sig, att

överlantmätaren endast mera sällan kunde underlåta remiss till länsarkitekten

i avstyckningsärende.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra lagutskottets utlåtande Nr 46; bilagor.

Vid sådan förhållande skulle en av de fördelar av den föreslagna reformen,

som motionären påpekat, nämligen minskningen i länsarkitekternas arbete,

sannolikt komma att visa sig illusorisk.

Huvudsyftet med den ifrågasatta lagändringen är emellertid att förenkla

förfarandet och därigenom vinna tid. Även om fastställelseprövningen i regel

icke på långt när kräver så lång tid, som i motionen uppgives, är varje tidsvinst

givetvis en fördel. Ehuru länsstyrelsens befattning med ärendena sällan

tager mer än en vecka i anspråk, frånsett den tid, som åtgår för hörande av

byggnadsnämnden i orten, då detta anses nödigt, är det obestridligt, att den

föreslagna lagändringen skulle medföra någon tidsvinst. Åtskilligt dubbelarbete

skulle därjämte undvikas och länsstyrelsens arbetsbörda minskas.

Då emellertid dessa i och för sig beaktansvärda fördelar enligt länsstyrelsens

mening näppeligen uppväga de ovan antydda och av länsarkitekten

påpekade nackdelarna, anser sig länsstyrelsen icke kunna tillstyrka bifall till

motionen.

Falun i landskansliet den 9 mars 1938.

Bernh. Eriksson.

Ludvig Lorichs.

Bilaga G.

Kungl. Maj:ts befallningshavande

i

Västernorrlands län.

Landskansliet.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom nådig remiss den 4 februari 1938 har länsstyrelsen anbefallts att

till utskottet avgiva yttrande över en inom riksdagens andra kammare väckt

motion, nr 71, angående viss ändring av lagen örn delning av jord å landet.

Till efterkommande härav får länsstyrelsen, med överlämnande av från

överlantmätaren i länet, ägodelningsdomarna i länets samtliga domsagor och

länsarkitekten i ärendet inkomna yttranden,1) för egen del anföra följande.

Länsstyrelsen anser sig sakna befogad anledning motsätta sig i förevarande

motion avsett förslag till lagändring, avseende befrielse för länsstyrelserna

att pröva och fastställa vissa avstyckningsärenden. Emellertid torde

det vara uppenbart att länsstyrelsens möjlighet att följa samhällsbildningen

och att ingripa reglerande å byggnadsverksamheten blir sämre tillgodosedd,

därest länsstyrelsens befattning med hithörande slag av ärenden kommer att

upphöra. På grund härav samt med hänsyn till vad länsarkitekten i ärendet

anfört, synes böra föreskrivas, att länsarkitekts yttrande skall inhämtas i

samtliga ärenden rörande avstyckningar inom byggnads- och avstyckningsplaneområden.

Örn i ärende rörande avstyckning meningsskiljaktighet råder

mellan länsarkitekt och överlantmätare beträffande fastställelse, anser länsstyrelsen

fastställelseprövning av förrättningen böra verkställas av länsstyrelse

eller av vederbörande ägodelningsrätt, i vilket senare fall länsarkitekt

synes böra beredas tillfälle att såsom särskild sakkunnig närvara vid ärendets

avgörande.

Härnösand i landskansliet den 8 mars 1938.

På länsstyrelsens vägnar:

Hagnar Stattin. Gunnar Ingemarsson.

1 Här uteslutna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.