Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande viss omläggning av gällande inkallelseförfarande vid mobilisering.

1938-05-03 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1938:48, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning rörande viss omläggning av gällande inkallelseförfarande vid mobilisering.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.

1

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1938 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning

rörande viss omläggning av gällande inkallelseförfarande

vid mobilisering.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

56, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr von Heland hemställt,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit

måtte skyndsammast föranstalta örn utredning rörande en omläggning av nu

gällande inkallelseförfarande för värnpliktiga vid mobilisering i syfte att för

den behövliga driften vid jordbruket med binäringar erforderliga kategorien

värnpliktiga ej måtte omedelbart inkallas.

I fråga örn de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, far utskottet

hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

begärt yttrande av chefen för försvarsstaben, chefen för armén och

rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap. Av dessa myndigheter

avgivna yttranden finnas såsom bilagor fogade vid detta utlåtande.

Gällande värnpliktslag är utfärdad den 30 juni 1936. Rätten att efter

mobilisering taga i anspråk de hästar och fordon, som erfordras för krigsmaktens

mobiliseringsbehov, samt systemet för de under fredstid behövliga

förberedelserna för nämnda behovs tillgodoseende regleras i lagen den 27

april 1934 om anskaffning av hästar och fordon för krigsmaktens ställande på

krigsfot (häst- och fordonsanskaffningslagen). Till båda dessa lagar hava tilllämpningsförfattningar

utfärdats.

Enligt instruktionen den 4 juni 1937 för rikskommissionen för ekonomisk

försvarsberedskap (sv. förf.-sami. nr 311) åligger det kommissionen att verka

för och i mån av tillgängliga medel ombesörja, att erforderliga förbeiedelser

bliva utförda, så att under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden

krigsmaktens behov av förnödenheter må kunna tillgodoses, folkförsörjningen

tryggas och näringslivets fortgång såvitt möjligt säkerställas.

Bland de uppgifter, som särskilt åligga rikskommissionen, nämnas utförande

av erforderliga utredningar rörande tillgångar och behov av varor och arbetskraft

m. m. samt planläggning och förberedande av arbetsmarknadens organisation

och arbetskraftens ändamålsenliga utnyttjande ävensom i samband

därmed handläggning enligt meddelade bestämmelser av ärenden rörande

uppskov med inställelse till värnpliktstjänstgöring vid mobilisering (1 §).

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 48. 888 38

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.

I förevarande sammanhang må nämnas, att riksdagen till den industriella

försvarsberedskapens ordnande för budgetåret 193S/1939 anvisat ett reservationsanslag

av 150,000 kronor. Vidare ingår i det för samma budgetår anvisade

anslaget till avlöningar åt rikskommissionens personal en post å

10,000 kronor till ersättningar åt tillkallade sakkunniga.

I instruktionen den 18 juni 1937 för försvarsstaben (sv. förf.-saml. nr 667)

har stadgats, att det åligger chefen för försvarsstaben bland annat att i vad

på honom ankommer ansvara för det grundläggande samarbete med rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap, som erfordras för krigsförberedelsearbetets

ändamålsenliga utförande (§ 8 B mom. a) samt att i samråd

nied försvarsgrenscheferna handlägga ärenden, som röra ändringar av

principiell natur i värnpliktslagen med tillhörande förordningar samt, i samråd

även med rikskommissionen, principerna för beviljande av uppskov åt

värnpliktiga vid mobilisering (§ 8 B mom. 1).

De grundläggande bestämmelserna örn skyldighet för näringsidkare m. fl.

att bit) ada vid arbetet å rikets ekonomiska försvarsberedskap hava givits i en

den 16 april 1937 utfärdad lag i ämnet. Enligt denna lag åligger det varje

ägare eller innehavare av industriell anläggning här i riket samt envar annan,

vilken här äger eller innehar företag eller bedriver verksamhet, som kan

vid kiig, kiigsfara eller andra utomordentliga förhållanden bliva av betydelse

för krigsmakten eller eljest för landets förnödenhetsförsörjning, att på anfordran

beträffande anläggningen, företaget eller verksamheten lämna central

förvaltningsmyndighet vid försvarsväsendet eller rikskommissionen de uppgifter

rörande bland annat personal, vilka myndigheten anser erforderliga

för organisationen av rikets ekonomiska försvarsberedskap, ävensom i övrigt

biträda vid planläggandet av nämnda organisation. Likaledes åligger det

statliga och kommunala verk, styrelser och inrättningar samt bankaktiebolag

ävensom näringsidkare, utöver de förut avsedda, att på anfordran av riks°

kommissionen för ekonomisk försvarsberedskap lämna uppgift angående den

för dem i händelse av mobilisering erforderliga personalorganisationen. Hos

dessa verk, styrelser, inrättningar, banker och näringsidkare anställd värnpliktig

personal, som av vederbörande myndighet prövas oundgängligen erforderlig

för deras personalorganisation i händelse av mobilisering, ställes

till förfogande pa sätt Konungen närmare bestämmer.

Beträffande tillämpningen av dessa bestämmelser förutsattes såväl i den

proposition (nr 102), varigenom förslag till lagen framlades för 1937 års riksdag,

som ock i andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande (nr 22),

att uppgiftsskyldigheten i görligaste mån begränsades och att insamlingen

av uppgifterna organiserades på ett sådant sätt, att uppgiftslämnarna icke

onödigt betungades.

De i nyssnämnda lag åsyftade närmare bestämmelserna hava upptagits i

kungörelsen den 14 augusti 1937 angående uppskov med inställelse till värnpliktstjänstgöring

vid mobilisering för vissa värnpliktiga (uppskovskungörelsen). I

denna kungörelse (sv. förf.-saml. nr 773, ändrad genom nr 972) stadgas, att

dylikt uppskov kan förekomma endast för sådana värnpliktiga, vilkas an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.

vändning i civil sysselsättning är oundgängligen nödvändig för att trygga

statslivets jämna gång eller undvika mera allmänt kännbara rubbningar inom

samhället eller för att upprätthålla verksamheten vid verk eller företag, som

angivits i en vid kungörelsen fogad bilaga eller som eljest prövats vara av synnerlig

vikt för rikets militära eller ekonomiska försvarsberedskap. Värnpliktiga,

för vilka uppskov enligt dessa bestämmelser kan ifrågakomma, hänföras till

två grupper, av vilka grupp I omfattar värnpliktiga, som innehava i bilagan

angivna befattningar, anställningar, uppdrag eller yrken vid vissa verk eller

företag m. m., samt grupp II övriga värnpliktiga, som av uppskovsbeviljande

myndighet prövas böra ifrågakomma till erhållande av uppskov (§ 3). Beträffande

uppskov för värnpliktiga tillhörande uppsla)vsgrupp II gäller, att

att det antal värnpliktiga, som inom varje inskrivningsområde (sjörullföringsområde,

landstormsområde) må erhålla uppskov, fastställes av Konungen i

kommandoväg. Inom denna ram beviljas sedan uppskov, i vissa fall av

rikskommissionen, i övriga fall av andra, i kungörelsen angivna myndigheter

(§ 7).

Statens krig sier edskapskommission har i sitt år 1918 avgivna betänkande

behandlat bland annat spörsmålet örn arbetsmarknadens organisation under

krigsförhållanden. Kommissionen har även undersökt frågan, huruvida Sverige

vore i stånd att efter en total, under längre tid pågående avspärrning

och en allmän mobilisering av krigsmakten genomföra självhushållning på

livsmedelsområdet.

Nyare beräkningar i sistnämnda avseende hava med hänsyn till förhållandena

efter världskriget verkställts av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap.

Dessa beräkningar gälla förhållandena i avseende å produktion

och förbrukning dels under ett normalt fredsår, dels under två avspärrningsår.

Till utgångspunkt för beräkningarna hava tagits förhållandena under åren

1928—1932. En kortfattad redogörelse för resultatet av dessa beräkningar

har lämnats av försvarskommissionen i dess betänkande, del I (stat. off.

utredn. 1935: 38), sid. 98—99. Försvarskommissionen har i anslutning till

dessa beräkningar anmärkt, att en självhushållning i livsmedelshänseende

med nödtorftigt tillgodoseende av de oundgängliga behoven även under ett

andra avspärrningsår borde vara möjlig under förutsättning av medelgod

skörd. Emellertid har framhållits, att den påräkneliga marginalen måste

betraktas som väl knapp för att ingiva full säkerhet samt att det kunde

tillstöta omständigheter av olika slag, vilka rubbade kalkylernas giltighet.

Försvarskommissionen har i sitt betänkande även i andra hänseenden behandlat

Sveriges läge ur försörjningssynpunkt (del I, sid. 96—113). Under

särskilda avsnitt har sålunda redogjorts för — förutom livsmedelsförsörjningen

— jämväl den industriella försörjningen och bränsleförsörjningen,

Sveriges beroende av olika länder för tillgodoseende av importbehoven, förbindelserna

såväl med utlandet som mellan olika delar av Sverige, kraftförsörjningen

och befolkningsfördelningen. I betänkandet (del I, sid. 187—189)

ingår även en statistisk utredning angående antalet i värnpliktsåldern in
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.

Utskottet.

trädande män åren 1936—1955, utförd av professorn i statistik vid Uppsala

universitet F. J. Linders. Enligt utredningen skulle under denna tid en

betydande nedgång av nämnda antal successivt inträda.

Utskottet vill vidare hänvisa till vissa statistiska uppgifter angående

varuinförsel m. m., som i förevarande sammanhang kunna förtjäna uppmärksamhet.

En tabell utvisande kvantitet och värde av införda varor åren

1931—1936 finnes intagen i statistisk årsbok 1937 (sid. 130—158). Upplysningar

rörande införseln i den fria omsättningen av ett stort antal varor,

avseende år 1937, hava lämnats i Kommersiella meddelanden 1938 nr 1 (sid.

266—286). Utförligare uppgifter kunna hämtas ur Sveriges officiella statistik,

avdelningarna örn handel, jordbruk och boskapsskötsel samt fiske.

Till vinnande av översikt över hästtillgången inom riket hava enligt föreskrift

i en av Kungl. Maj:t den 28 maj 1937 utfärdad kungörelse (sv. förf.- saml. nr 274) under år 1937 upprättats hästägareförteckningar, särskilda inom

varje kommun. I anslutning därtill gjorda sammandrag över hästbeståndet

inom respektive kommuner hava överlämnats till rikskommissionen för ekonomisk

försvarsberedskap. Vid den bearbetning av de inkomna sammandragen,

som verkställts inom rikskommissionen, hava de siffror framkommit,

som upptagits i en i motionen återgiven tabell. En ingående redogörelse

för resultatet av undersökningen har lämnats i en uppsats i tidskriften

Landtmannen, Svenskt land årg. 1937 (sid. 1055—1056 och 1075).

Den i motionen föreslagna utredningen avser åtgärder för att under krigstid

säkerställa personalbehovet för jordbruket med binäringar. I motionen

har därjämte berörts den inverkan på jordbruket, som uttagningen av hästar

för krigsmaktens behov vid mobilisering skulle få. De spörsmål, som här

möta, synas utskottet vara av ömtålig och invecklad beskaffenhet samt för

sin lösning kräva hänsyn jämväl till militära synpunkter och till behovet av

personal på andra för folkförsörjningen viktiga områden. Enligt undersökningar,

som verkställts av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap,

torde en mobilisering i många fall komma att utöva avsevärd inverkan

på personal tillgången inom jordbruket. I vad mån det kan bliva möjligt att

på nöjaktigt sätt fylla uppkommande brist på arbetskraft genom att taga i

anspråk kvarvarande personer av jordbrukar klassen eller arbetskraft från andra

yrkesområden anses av rikskommissionen icke för närvarande kunna bedömas.

Enligt utskottets mening tala åtskilliga skäl för att en allsidig utredning av

berörda spörsmål bör komma till stånd. En sådan utredning skulle till huvudsakliga

delar falla inom det arbetsområde, som anvisats rikskommissionen.

För utförande av en utredning av denna art kan rikskommissionen emellertid

bliva i behov av tillgång till ytterligare arbetskraft. Vissa sidor av utredningsarbetet

skulle emellertid närmast ankomma på vederbörande militära

myndigheter. Av de i ärendet avgivna yttrandena framgår, att nämnda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.

5

frågor varit föremål för uppmärksamhet av såväl rikskommissionen som

chefen för försvarsstaben och chefen för armén. Rikskommissionen har sålunda

länge övervägt en utredning i ämnet, ehuru densamma hittills icke

kunnat verkställas, enär rikskommissionen ägnat sig åt undersökningar, som

ansetts vara av mera brådskande beskaffenhet. En del hithörande spörsmål

hava av de nämnda militära cheferna gjorts till föremål för utredningar, vilka

ännu icke avslutats. Utskottet förutsätter, att myndigheterna även i fortsättningen

skola hava sin uppmärksamhet riktad på förevarande spörsmål

och att de jämväl komma att till Kungl. Majit göra de framställningar, som

kunna vara påkallade. Under sådana omständigheter finner utskottet ej skäl

föreslå riksdagen att till Kungl. Majit avlåta någon skrivelse i ämnet.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 3 maj 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm, Västberg, Olof Carlsson,

Elon Andersson, Ekströmer och Holstenson*;

från andra kammaren: herrar Österström*, Hage, Sandström i Härnösand, Hermansson*,

Gardell och Hansson i Örebro, fröken Andersson* samt herr Hohn.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Gardell, som ansett, att utskottet bort tillstyrka motionen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.

CHEFEN FÖR ARMÉN

CHEFEN FÖR FÖRSVARSSTABEN

Bilaga A.

Till ordföranden i riksdagens andra lagutskott.

Genom departementschefsskrivelser den 4 dennes hava chefen för försvarsstaben

och chefen för armén anbefallts snarast till andra lagutskottet avgiva

yttrande över en inom första kammaren av herr K. E. H. von Heland väckt

motion, nr 56, örn utredning rörande viss omläggning av gällande inkallelseförfarande

vid mobilisering. Med anledning härav hava vi äran avgiva följande

gemensamma yttrande.

Enligt nu gällande system inkallas vid mobilisering bland annat det antal

årsklasser tjänstgöringsskyldiga värnpliktiga, som erfordras för organisering

av krigstruppförband m. m. Uppskov i fråga örn inställelse till krigstjänstgöring

meddelas dock ett stort antal värnpliktiga, vilkas användning i civil

sysselsättning är oundgängligen nödvändig för att trygga statslivets jämna

gång, undvika mera allmänt kända rubbningar inom samhället eller upprätthålla

verksamheten vid verk eller företag, som prövas vara av synnerlig vikt

för rikets militära eller ekonomiska försvarsberedskap.

De synpunkter, som i motionen framförts beträffande jordbrukets betydelse

ur folkförsörjningssynpunkt och dess behov av arbetskraft efter genomförd

mobilisering, kräva givetvis beaktande.

Förhållandet är redan uppmärksammat av såväl rikskommissionen för

ekonomisk försvarsberedskap som vederbörliga militära myndigheter och

har bland annat föranlett vissa undersökningar, vilka dock ännu icke äro avslutade,

samt vissa försöksvisa åtgärder av mera begränsad omfattning. Sålunda

har rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap gjort förfrågningar

angående behovet av arbetsledare vid ett begränsat antal jordbruksföretag,

varefter på förslag av kommissionen uppskov innevarande år beviljats

för sådan personal vid de företag, där behov visat sig föreligga.

Örn hänsyn behövde tagas endast till jordbruket, vore otvivelaktigt en omfattande

frikallelse av i detta sysselsatta värnpliktiga, såsom i motionen å

sid. 10 framhålles, fördelaktigast. En avvägning måste emellertid — vilket

även av motionären uppmärksammats ■— i riksförsvarets intresse ske mellan

de krav, som kunna uppställas ur såväl allmän försörjningssynpunkt som ur

militär synpunkt.

En omfattande frikallelse av i jordbruket med binäringar sysselsatta värnpliktiga

skulle bland annat medföra, att krigsmaktens personalbehov i större

utsträckning finge fyllas ur andra befolkningskategorier. Det härigenom

ökade ingreppet i fråga örn arbetskraft, sysselsatt inom andra näringsgrenar,

skulle sannolikt medföra, att produktionen vid dessa äventyrades. En dylik

frikallelse skulle sålunda komma att ensidigt tillgodose jordbrukets behov

av arbetskraft på bekostnad av andra, ur försörjningssynpunkt måhända lika

betydelsefulla näringar. Frågan örn jordbrukets förseende med arbetskraft

vid krig kan alltså icke lösas isolerat, utan endast i samband med en allmän

reglering av motsvarande frågor vid övriga näringsgrenar. Med hänsyn härtill

synes en frikallelse av i motionen ifrågasatt art ur allmän försörjningssynpunkt

olämplig.

Ur militär synpunkt skulle en omfattande frikallelse av jordbruksperso
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.

7

nalén medföra, att man för uppsättandet av krigsförbanden bleve nödsakad

att gripa djupare ned i årsklasserna, vilket i och för sig medför en kvalitetsförsämring.

Härtill kommer att jordbrukspersonalen genom sin hästvana är

särskilt kvalificerad för vissa befattningar, i vilka densamma, åtminstone

med nuvarande utbildningstid, icke kan ersättas av annan personal utan en

ytterligare betydande kvalitetsförsämring av krigsförbanden. Slutligen har

vid de värnpliktigas utbildning beräknats, att i jordbruket sysselsatta värnpliktiga

vid mobilisering skulle stå till krigsmaktens förfogande, varför ett

stort antal av dessa bibringats specialutbildning. Vid en frikallelse skulle

dessa värnpliktiga undandragas krigsmakten, varigenom brister skulle uppkomma,

vilka icke för närvarande kunna täckas av annan personal. Med hänsyn

härtill synes den ifrågavarande frikallelsen komma att medföra en så avsevärd

kvalitetsförsämring av krigstruppförbanden, att densamma icke ur

militär synpunkt kan godtagas.

Vad beträffar den av motionären å sid. 11 och 12 antydda möjligheten

att utan en omfattande frikallelse säkerställa jordbrukets ävensom andra för

försörjningen viktiga näringsgrenars behov av arbetskraft genom ett inkallelsesystem

vid mobilisering, vilket möjliggjorde ökat hänsynstagande till

landets näringar och deras alltefter förhållandena skiftande behov av arbetskraft,

må framhållas, att ett dylikt förfaringssätt ur inkallelsesynpunkt måhända

vore tekniskt möjligt, men detsamma för krigsmakten skulle medföra

i stort sett samma olägenheter, som ovan anförts beträffande frikallelsen.

Den hästvana delen av befolkningen skulle sålunda även härvid undandragas

krigsmakten. Vidare skulle för all specialutbildning endast kunna avses

värnpliktiga tillhörande för försörjningen mindre betydelsefulla näringsgrenar,

varigenom urvalet härför skulle bliva synnerligen begränsat, medförande

en kvalitetsförsämring. Med hänsyn till den nu befintliga specialutbildade

personalen skulle vidare ett dylikt inkallelsesystem kunna tillämpas

först sedan behovet på dylik personal kunde fyllas utan anlitande av värnpliktiga

sysselsatta vid sådana näringar, vars personal icke skulle inkallas,

d. v. s. först efter en längre övergångsperiod. Slutligen torde systemet vid

truppförbanden medföra avsevärda svårigheter vid mobiliseringens genomförande,

varför detsamma även ur försvarsberedskapssynpunkt skulle medföra

bestämda olägenheter.

Det må i detta sammanhang framhållas, att landstridskrafterna vid krigstillfälle

främst böra inriktas på att snarast och med största möjliga kraft

avvisa en fiende, som söker verkställa invasion, eventuellt i samband med

en intensiv luftkrigföring. Med hänsyn till det moderna krigets sannolika

former och särskilt till riskerna för att en motståndare genom överraskande

operationer i ett mycket tidigt skede söker ett avgörande — snabbt slutförda

operationer komma säkerligen att eftersträvas •— är det av mycket stor vikt,

att våra försvarskrafter icke i alltför hög grad försvagas till förmån för organisationer,

vilka bliva av vital betydelse först när det gäller att härda ut

under ett långvarigt krig.

Vägas ovannämnda krav och förhållanden mot varandra, synes slutsatsen

bliva, att en medelväg bör beträdas, innebärande att viss värnpliktig personal,

oundgängligen erforderlig såsom arbetsledare och föregångsmän inom jordbruket,

vid mobilisering frikallas enligt i uppskovskungörelsen angivna

grunder, under det att personalbehovet i övrigt — vilket, såsom av motionen

framgår, kan växla avsevärt under olika årstider — i första hand tillgodoses

med inom jordbruket sysselsatt för krigsmakten icke ianspråktagen arbetskraft,

i andra hand med arbetskraft, vilken på andra områden kan frigöras,

i samband med att viss för statslivet i krigstid icke nödvändig verksamhet

nedlägges.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.

Vid bedömande av möjligheterna att realisera detta system synes det vara

av största betydelse att klargöra, i vilken utsträckning näringslivet berövas

arbetskraft i samband med de värnpliktigas inkallelse vid mobilisering. Dessa

förhållanden framgå av särskild skrivelse från chefen för armén, vilken giver

vid handen, dels att värnpliktiga i mycket stor omfattning disponeras för jordbruket

med binäringar jämväl efter genomförd mobilisering, dels att den

totala manliga arbetskraften endast i begränsad utsträckning beröres av mobiliseringen.

Man torde även med stöd av i denna särskilda skrivelse anförda

uppgifter med största sannolikhet kunna antaga, att reservarbetskraft

från nedlagda verksamhetsområden i erforderlig utsträckning skall kunna frigöras

för jordbrukets behov. Detta bör dock närmare undersökas.

De åtgärder, som närmast böra vidtagas för att säkerställa behovet av

arbetskraft inom jordbruket med binäringar vid och efter mobilisering, synas

med hänsyn till vad som ovan anförts närmast böra avse att fastställa

dels i vilken utsträckning uppskov ur folidörsörjningssynpunkt oundgängligen

bör och ur militär synpunkt kan meddelas åt arbetsledare och

föregångsmän samt sättet härför,

dels vilken arbetskraft, som, utöver den vid mobilisering kvarvarande,

under olika årstider eventuellt behöver tillföras jordbruket samt sättet

härför.

Dessa frågor falla främst inom området för rikskommissionens för ekonomisk

försvarsberedskap verksamhet, men beröra i vad rör beviljandet av

uppskov chefen för försvarsstaben och i vad rör vissa organisatoriska förhållanden

chefen för armén och hava hos dessa myndigheter föranlett vissa ännu

icke avslutade undersökningar.

Någon utredning rörande omläggning av inkallelseförfarandet för de värnpliktiga

vid mobilisering synes för närvarande icke påkallad, enär behovet

av en dylik omläggning kan fastställas först sedan jordbrukets behov av arbetskraft

närmare undersökts.

Ovan har icke berörts den frikallelse från militärtjänstgöring under fredstid

av personal med fast arbete vid jordbruket, vilken av motionären å sid. 13

framhållits såsom önskvärd, därest den kunde genomföras utan eftersättande

av de militära kraven. Såsom av det föregående torde hava framgått måste

tanken på en dylik frikallelse — vilken för övrigt knappast är förenlig med

den allmänna värnpliktens grundidé — av militära skäl bestämt avvisas.

I motion nr 56 behandlas även, ehuru närmast i avsikt att motivera förutnämnd

frikallelse av inom jordbruket verksamma värnpliktiga, frågan örn

ianspråktagandet av hästar för krigsmaktens behov vid mobilisering. Motionären

framhåller härvid såsom ofrånkomligt att inskränka hästuttagningen,

vilken mest drabbar jordbruket och skogsbruket, och därtill inom skilda hästmönstringsområden

verkar ganska ojämnt. I samband härmed rekommenderas

en motorisering i snabbast möjliga takt inom försvarsväsendet.

Även dessa förhållanden hava varit föremål för rikskommissionens och

de militära myndigheternas uppmärksamhet. Sålunda utverkade chefen för

generalstaben år 1937 utfärdandet av en kungörelse örn upprättandet av nya

hästägareförteckningar i förening med viss hästräkning i avsikt att skapa erforderliga

utgångsvärden för en revision av hästuttagningen. De erhållna

värdena hava sedermera bearbetats såväl inom rikskommissionen som inom

arméstaben under erforderligt samråd.

Av tillgänglig statistik framgår, att hästuttagningen för krigsmaktens behov

vid mobilisering för närvarande omfattar omkring 8 procent av landets

hela hästbestånd eller omkring 16 procent av beståndet inom nuvarande

åldersgrupp 4—15 år. I och för sig synas dessa siffror icke så avskräckande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.

Uttagningen kan emellertid med hänsyn till kravet på korta mobiliseringstider

vid krigstruppförbanden — motiverade av hänsyn till försvarsberedskapen

— tyvärr icke fördelas jämnt, varav följer, att vissa områden bliva

väsentligt hårdare utsatta än andra. Avsikten är emellertid att vid arméstaben

i första hand undersöka, i vad mån dessa förhållanden utan eftersättande

av oeftergivliga beredskapskrav kunna förbättras genom organisatoriska

åtgärder. Möjligheterna härtill äro emellertid relativt begränsade. I

den män reglering icke kan ske på detta sätt, synas sätten för en utjämning

mellan hästmönstringsområdena efter mobilisering med hänsyn till jordbrukets

krav böra undersökas.

Vid bedömandet av frågan örn ökad motorisering måste beaktas, att i vad

rör lastbilar redan omkring 25 procent av totalbeståndet inmönstras vid mobilisering.

Även på detta område måste man sålunda gå varsamt fram för att

icke överskrida den övre gräns, som sj il vfallet även här förefinnes. Hänsyn

till drivmedelsproblemet måste jämväl verka återhållande.

På grund av nedgången i antalet för militärt bruk lämpliga hästar inom

landet synes emellertid en ökad motorisering av vissa arméns truppförband

framdeles bliva nödvändig. Utredningar rörande härmed sammanhängande

organisatoriska frågor ävensom rörande möjligheten att tillgodose det sålunda

ökade behovet av motorfordon pågå inom arméstaben.

I vad rör frågan om ianspråktagande av hästar och motorfordon för krigsmaktens

behov under beaktande av folkförsörjningens och näringslivets berättigade

krav, synes utredningsarbetet alltjämt böra åvila rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap och chefen för armén under erforderligt

samarbete med chefen för försvarsstaben.

Ragunda den 9 mars 1938.

O. G. Thörnell. Per Sylvan.

Chef för försvarsstaben. Chef för armén.

C. A. Ehrensvärd. Helge Jung.

Bilaga B

RIKSKOMMISSIONEN

för Stockholm den 26 mars 1938.

EKONOMISK FÖRSVARSBEREDSKAP.

Till ordföranden i riksdagens andra lagutskott.

Genom skrivelse den 4 februari 1938 har Kungl. Majit anbefallt rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap att avgiva yttrande till riksdagens

andra lagutskott över en inom första kammaren av kaptenen K. E. H. von

Heland väckt motion, nr 56, om utredning rörande viss omläggning av gällande

inkallelseförfarande vid mobilisering. Med anledning härav får rikskommissionen

äran anföra följande.

Den av motionären föreslagna utredningen avser åtgärder, som syfta till

att säkerställa personalbehovet under krigstid för jordbruket med binäringar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.

En utväg, som härvid kan komma i fråga, är beviljandet av uppskov med inställelse

till värnpliktstjänstgöring vid mobilisering jämlikt den s. k. uppskovskungörelsen

den 14 augusti 1937 (nr 773). Enligt denna kungörelse föreligger

för rikskommissionen möjlighet att bevilja personliga uppskov med inkallelse

till krigstjänstgöring vid mobilisering åt sådana värnpliktiga, vilkas

användning i civil sysselsättning är oundgängligen nödvändig bland annat för

att undvika mera allmänt kännbara rubbningar inom samhället eller för att

upprätthålla verksamheten vid verk eller företag, som prövas vara av synnerlig

vikt för rikets militära eller ekonomiska försvarsberedskap. Hittills har detta

förfarande kommit till användning huvudsakligen beträffande personal inom

viktigare industrier samt banker och allmänna inrättningar m. m., under det

att det ansetts svårt att tillämpa för jordbrukets personal. Försöksvis har

kommissionen dock under senaste året anmodat innehavare av jordbruksenheter

med över 200 hektar åkerjord''samt undantagsvis även innehavare av

mindre jordbruk, därest dessa ansetts vara av särskilt stor betydelse för folkhushållningen,

att inkomma nied ansökningar örn uppskov med krigstjänstgöring

vid mobilisering för värnpliktig personal i ledande ställning. Dylika

uppskov lia ock för år 1938 beviljats i viss utsträckning. En undersökning angående

lämpligheten och möjligheten av att gå vidare på denna väg har av

rikskommissionen planerats och har kommissionen avsett att verkställa densamma

i så god tid, att den kan tjäna till ledning vid arbetet med beviljande

av uppskov för nästkommande år. Ehuru på denna väg ytterligare något torde

kunna uppnås för vinnande av det syfte, som motionen avser, är det dock

tydligt, att mppskovsförfarandet — vilket innebär en individuell prövning av

varje företags uppskovsbehov ävensom av varje till uppskov anmäld värnpliktigs

både arbetskvalifikationer och militära ställning — svårligen kan tilllämpas

beträffande den stora mängden av medelstora och mindre jordbruk,

bland annat på grund av det mycket omfattande och tidsödande arbete, som

härför skulle krävas.

Självfallet är det av synnerligen stor vikt, att jordbruksproduktionens upprätthållande

under krig, så långt ske kan, möjliggöres. Beräkningar, som av

rikskommissionen verkställts, ha givit vid handen, att landets livsmedelsförsörjning

under ett med avspärrning i tillförseln förbundet krig, åtminstone

örn det blir av längre varaktighet, måste komma att möta mycket stora svårigheter.

Av kommissionen gjorda speciella undersökningar för vissa smärre

områden lia ock visat, att den inverkan, som en mobilisering direkt kommer

att utöva på personaltillgången inom jordbruket, i många fall torde bliva avsevärd,

så mycket mer som utpräglad knapphet redan nu mångenstädes råder

å för jordbruksarbetets behöriga bedrivande tillgänglig arbetskraft. Visserligen

har genom det allt allmännare införandet av arbetsbesparande maskiner

behovet av arbetare inom jordbruket i viss mån minskats, men på den personal

som kräves för maskinernas skötsel måste å andra sidan ställas anspråk,

som göra den till en viss grad mera svårersättlig. I vad mån det under sådana

förhållanden kan bliva möjligt att på ett för driften nöjaktigt sätt ersätta den

personal, som jordbruket vid en allmän mobilisering går förlustig!, genom

ianspråktagande av reserver av icke värnpliktiga (överåriga, minderåriga samt

arbetsföra kvinnor), vilka kunna sägas redan förut tillhöra jordbrukarklassen,

eller i vad mån det kan låta sig göra att i någon större omfattning tillföra

jordbruket arbetskraft från andra yrkesområden, kan för närvarande icke

bedömas.

En utredning av här berörda spörsmål har rikskommissionen sedan länge

haft upptagen på sitt arbetsprogram, ehuru den hittills fått stå tillbaka för

utredningar, som ansetts i än högre grad påkalla kommissionens uppmärksamhet.

Vad angår tillgodoseendet av personalbehoven under krig har kommis
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.

siemen nämligen ej kunnat undgå att finna, att därmed sammanhängande problem

framför allt för vissa grenar av industrien äga en ur beredskapssynpunkt

mera omedelbart trängande betydelse än för jordbruket, där tillgången å och

utnyttjandet av arbetskraften — frånsett vissa kortare tider under året —

måste anses äga en rätt stor elasticitet.

Huruvida det av motionären antydda förfaringssättet, nämligen att uppdela

de värnpliktiga på yrkesgrupper och att i viss mån lämpa inkallelserna till

krigstjänstgöring efter yrkeskategorier, med hänsyn tagen jämväl till arbetskraftsbehoven

under olika årstider, ur här behandlade synpunkter är ändamålsenligt

samt huruvida det av militära skäl är genomförbart, undandrager

sig rikskommissionens bedömande. Då det emellertid bör vara av värde, att

olika tänkbara utvägar för att under krig i möjligaste mån trygga såväl jordbrukets

som andra viktiga näringsgrenars personalbehov bliva behörigen prövade,

finner rikskommissionen för sin del önskvärt, att de omständigheter,

som äga betydelse för detta spörsmål, bliva i ett sammanhang undersökta.

Nödvändigt är, att hänsyn härvid tages till de personalbehov, vilka göra sig

gällande på samtliga för folkförsörjningen viktiga områden. Yad jordbruket

speciellt beträffar måste även de olikheter i fråga örn behovens oundgänglighet

beaktas, som framträda under skilda årstider.

Ifrågavarande utredning ligger uppenbarligen inom ramen för de uppgifter,

som enligt rikskommissionens instruktion åvila densamma, dock att med avseende

på frågornas rent militära sidor utredningsarbetet måste ankomma på

vederbörande militära myndigheter. Enligt vad rikskommissionen inhämtat

föreligga även inom försvars- och arméstaberna vissa undersökningsresultat,

som belysa sistnämnda förhållanden. Utredningen bör alltså enligt rikskommissionens

åsikt utföras av kommissionen i samråd med chefen för försvarsstaben

och chefen för armén samt med anlitande av i övrigt erforderlig sakkunskap.

Härvid torde även den i motionen berörda frågan angående ianspråktagande

av hästar för krigsmaktens behov vid mobilisering och denna frågas

betydelse för jordbruksdriften böra beaktas, så till vida att det utredes i vad

mån möjligheter föreligga för en jämnare uttagning än vad nu är fallet.

Utförandet av det på grund av uppgiftens natur ganska omfattande utredningsarbetet

kräver dock, att personalen å den avdelning inom rikskommissionens

kansli, där arbetet skall utföras, i erforderlig grad förstärkes.

Rikskommissionen får alltså för sin del under hänvisning till det ovan anförda

förklara sig beredd att, därest erforderliga medel ställas till dess förfogande,

i samråd med chefen för försvarsstaben och chefen för armén samt

med utnyttjande av eljest behövlig sakkunskap igångsätta en utredning i syfte

att klarlägga

dels den inverkan, som en allmän mobilisering kan beräknas komma att

utöva på personal tillgången vid jordbruket,

dels de möjligheter, som må kunna finnas att täcka sålunda uppkommande

personalbrist genom förefintlig reservarbetskraft eller genom tillförande av

personal från andra yrkesområden,

dels de åtgärder, som härutöver, med beaktande av militära krav och personalbehoven

på andra för folkförsörjningen viktiga områden, kunna visa sig

påkallade för att i möjligaste mån säkerställa den för livsmedelsförsörjningen

under krig vid jordbruket erforderliga arbetskraften,

dels möjligheterna för åstadkommande av sådana ändringar i uttagningen

av hästar för krigsmaktens behov vid mobilisering, att jordbrukets intresse av

att ej avhändas nödvändiga dragare därvid bättre än hittills beaktas.

Rikskommissionen kommer att i sinom tid göra underdånig framställning

om de medel, som härför erfordras utöver dem, som stå till kommissionens förfogande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.

I detta ärendes behandling hava jämte ordföranden deltagit generallöjtnant

Sylvan, viceamiral de Champs, generallöjtnant Friis, generallöjtnant Thörnell,

generaldirektör Hansson, kommerserådet Sidenvall såsom ställföreträdare för

generaldirektör Eriksson, kommerserådet Enström, direktör Gabrielsson och

riksdagsman Bärg.

Av viceamiral de Champs har avgivits särskilt yttrande, som bifogas.

J. Åkerman.

Rikskommissionens ordförande.

Karl Åmark.

Särskilt yttrande av viceamiral de Champs.

I rikskommissionens yttrande över av kapten von Heland väckt motion örn

viss utredning för tillgodoseende av arbetskraft vid jordbruket under krig

säges bland annat:

»Då det emellertid bör vara av värde, att olika tänkbara utvägar för att

under krig i möjligaste mån trygga såväl jordbrukets som andra viktiga

näringsgrenars personalbehov bliva behörigen prövade, finner rikskommissionen

för sin del önskvärt, att de omständigheter, som äga betydelse för detta

spörsmål, bliva i ett sammanhang undersökta. Nödvändigt är, att hänsyn härvid

tages till de personalbehov, vilka göra sig gällande på samtliga för folkförsörjningen

viktiga områden.»

Mot bakgrunden av det ovan sagda synas de i rikskommissionens yttrande

föreslagna utredningarna icke tillräckliga. Frågan örn jordbrukets arbets

kraft kan näppeligen lösas för sig utan måste ses i samband med näringslivets

krav i stort. Härutinnan finner man stöd uti de yttranden över 1930 års försvarskommissions

betänkanden, som avgåvos av sakkunniga och ansvariga på

näringslivets olika, områden. Av nämnda yttranden synas i detta sammanhang

följande uttalanden vara av särskild betydelse, nämligen:

Kommerskollegium.

»För egen del ställer sig kollegium i hög grad betänksamt till frågan, huruvida

det skall vara nödvändigt att i det tänkta läget nedskära vår utrikeshandel

i så stor omfattning, som försvarskommissionen förutsatt. — ■—- — Utan att

vår export åtminstone i begränsad omfattning — närmast ifråga örn våra

stapelartiklar på trävaru-, cellulosa- och pappersområdet — hålles igång, lärer

svårighet i varje fall efter någon längre tids krigstillstånd uppstå att likvidera

den för oss oundgängliga importen. Ävenledes skulle en nedläggning av

exportindustrien i den omfattning, som försvarskommissionen synes ha räknat

med, för vissa landsdelar leda till en ekonomiskt och socialt så påfrestande

situation, att de största ansträngningar enligt kollegii förmenande böra göras

för att undvika dylika konsekvenser. Kollegium håller alltså före, att vidmakthållandet

av möjligheterna att tillgodose ett väsentligt större importbehov

än det, varmed försvarskommissionen räknat, bör i det allra längsta

eftersträvas även vid krigsfall och att såväl för transport hit av importvarorna

som också för utskeppning av den export, som kan hållas igång, sjöfartens

upprätthållande i härför erforderlig omfattning måste uppställas som ett

förstahandsönskemål vid angivande av de förutsättningar, som böra ligga till

grund för försvarsanstalternas omfattning.»

Sveriges allmänna exportförening.

»--- — så visst som man icke utan vidare kan sätta likhetstecken mellan

begreppet penningtillgång och sedelpressarnas kapacitet, lika visst är att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.

13

landets försörjning såväl i fred som i krigstid intimt ock ovillkorligen sammanhänger

med dess förmåga att såsom betalning för införseln ställa motsvarande

värden till förfogande genom export. Detta liksom vissa andra ekonomiska

sammanhang har enligt styrelsens uppfattning icke tillbörligt beaktats

av kommissionen vid dess avhandling av Sveriges försörjningsfråga.»

»— —- -—- ett fortsatt upprätthållande även under krig av vår export i

största möjliga utsträckning är för landets försörjning nödvändigt»;

—- ■— -—- »styrelsen måste energiskt yrka på, att vår försvarsberedskap så

anordnas, att rimlig och nödig hänsyn tages till exportens betydelse för

landet---».

Sveriges allmänna sjöfartsförening.

»Kommissionen likställer landets försörjningsbehov med vår egen produktion

jämte den nämnda importen av 4.3 miljoner ton per år. Någon ytterligare

import förutses eller eftersträvas icke. Ej heller tages vederbörlig hänsyn till

exportens betydelse. Man skulle sålunda få räkna med att landet och den

inhemska produktionen från krigets början inställes på självförsörjning, ransonering

införes, exportindustrier upphöra eller omläggas, sjöfartsnäringen till

stor del nedlägges m. m., och allt inriktas på en nödtorftig livsföring under

det hårda tryck, som kriget såsom sådant därjämte utövar. Denna uppfattning

utgör enligt styrelsens sätt att se en ytterst farlig felsyn på hela det förevarande

problemet.»

I dessa yttranden riktas sålunda skarp kritik mot försvarskommissionens

bedömning av vårt lands läge ur försörjningssynpunkt under krig. Allvarliga

föreställningar framföras till frågan, huruvida det skall vara nödvändigt att i

det tänkta läget nedskära vår utrikeshandel i så stor omfattning, som försvarskommissionen

förutsatt. Med bestämdhet framhålles, att ett fortsatt upprätthållande

även under krig av vår export i största möjliga utsträckning är för

landets försörjning nödvändigt. Detta gäller närmast ifråga om våra stapelvaror

på trävaru-, cellulosa- och pappersområdet. Energiskt yrkas härför på

att vår försvarsberedskap så anordnas, att rimlig och nödig hänsyn tages till

exportens betydelse för landet.

Vid bedömandet av dessa yttranden skall ihågkommas, att desamma avgivits

utan tillgång till den utredning beträffande importbehoven m. m. för

de skilda industrigrenarna ävensom för den totala bränsleförsörjningen, vilken

omnämnes i försvarskommissionens offentliga betänkande. Denna utredning,

som delvis utgjorde grunden för kommissionens slutsatser beträffande vårt

lands försörjningsläge, utgick nämligen veterligen aldrig på remiss. Vidare

skall erinras örn att försvarskommissionens beräkningar och bedömanden äro

gjorda på antagandet, att några störningar icke förekomma, som sätta viktiga

delar av industrien m. m. ur stånd att fullgöra sina uppgifter.

Sveriges industriförbund framhåller särskilt dessa förhållanden i sitt

yttrande över kommissionens betänkande, där det heter:

»Då någon belysning angående hur dessa siffror (minimiimportbehovet)

tillkommit icke lämnas i betänkandet, är det givetvis icke möjligt för industriförbundet

att vare sig vitsorda eller bestrida deras riktighet. Även örn

siffrorna därför icke kunna betecknas såsom i och för sig osannolika, måste

här skarpt betonas att undersökningen i fråga uppenbarligen endast kan vara

i hög grad approximativ samt till stor del baserad på rena antaganden örn hur

förhållandena komma att gestalta sig under det nämnda ''första krigsåret’. Särskilt

bör uppmärksammas, att de ifrågavarande uppgifterna angående försörjningsmöjligheterna

sägas vila på den förutsättningen att störningar icke förekomma

under nämnda tid, vilka sätta viktiga delar av industrien ur stånd att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 48.

fullgöra sina uppgifter. Denna förutsättning gör det uppenbart, att nämnda

beräknade varukvantitet enligt kommissionens egen uppfattning utgör ett

oumbärligt minimum, vilket icke kan underskridas utan att själva grundvalen

för beräkningen blir ohållbar.»

Den i denna försvarskommissions utredning angivna produktionsverksamheten

under krig inom näringslivets olika områden medgiver knappast någon

framställning av exportartiklar. Icke heller kan med denna verksamhet kompensation

erhållas för den nedgång i produktionen, som blir en följd av genom

hemortskriget förlorad materiel och arbetstid.

För upprätthållande av denna ökade produktionsverksamhet erfordras

mänsklig arbetskraft. Det är sålunda icke endast på jordbrukets område, som

särskilda åtgärder måste vidtagas för tillgodoseende av arbetskraft under

krig. Det moderna krigets karaktär av totalkrig talar sitt tydliga språk härför.

För att riktigt kunna bedöma landets läge ur försörjningssynpunkt är det

för den skull nödvändigt att taga upp problemet till behandling i dess större

sammanhang. Det räcker icke att blott utröna våra oundgängligen nödvändiga

importvaror, utan det gäller fastmer att utreda och planlägga våra oundgängligen

nödvändiga handelsförbindelser med utlandet med härav betingad sjöfart,

inhemsk produktionsverksamhet m. m.

Det synes härför nödvändigt att utvidga den av kapten von Heland i

motion till riksdagen föreslagna utredningen till att omfatta grundvalarna för

behovet av arbetskraft m. m. under krig inom näringslivets samtliga områden.

En dylik utredning torde vara av den art och bliva av den omfattning, att

densamma knappast kan verkställas med de arbetskrafter, som stå till rikskommissionens

förfogande. Hemställan bör för den skull göras örn att Kungl.

Majit måtte uppdraga åt en särskild kommission att verkställa en allsidig utredning

beträffande den för landets existensmöjligheter under krig oundgängligen

nödvändiga produktionsverksamheten inom näringslivets samtliga

områden med härav betingat behov av arbetskraft m. m.

Stockholm 1938. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.