Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i förordningen den 15 juni 1934 om erkända arbetslöshetskassor.
1938-02-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1938:5, Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i förordningen den 15 juni 1934 om erkända arbetslöshetskassor.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr ö.
1
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 4 februari 1938 kl. 12 t. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar
i förordningen den 15 juni 1934 om erkända arbetslöshetskassor.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 291,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Nordström i Kramfors
m. fl. yrkat, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om
»att sådana förändringar i förordningen av den ’5’ juni 1934 rörande erkända
arbetslöshetskassor utarbetas och framläggas inför riksdagen, att arbetsgivarna
åläggas att bidraga till kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen, att
understödstiden utökas samt att direktiven för erhållandet av hjälp förändras,
så att rätten till understöd erkännes varje ofrivilligt arbetslös.»
I motiveringen till motionen har med syftning på gällande bestämmelser
om erkända arbetslöshetskassor anförts bland annat:
Det kan vara på sin plats att i detta sammanhang nämna några av de kritiska
synpunkter, som fackföreningsfolket framför. Och dessa äro i huvudsak
följande:
1. att arbetsgivarna befrias från ekonomiseringen av kassan trots att dessa
mer eller mindre äro dixekt orsaken till arbetslösheten;
2. att denna lag örn statens erkända arbetslöshetskassor icke försäkrar de
i dag arbetslösa;
3. att understödsdagarnas antal icke omfattar hela arbetslöshetsperioden;
4. att understödsbeloppen icke ger möjlighet till en minimal existens; samt
5. att de av arbetarna förhatliga AK-direktiven medföljer, vilket förbinder
hederliga arbetare med strejkbrytare och fascister.
Beträffande de skäl, som motionärerna i övrigt anfört till stöd för sina
yrkanden, får utskottet hänvisa till motionen.
Vid utgången av år 1936 voro 9 erkända arbetslöshetskassor med ett sammanlagt
medlemsantal av 82,547 i verksamhet (Sociala meddelanden 1937
sid. 811—815). Sedermera hava ytterligare 4 sådana kassor tillkommit.
Dessa beräknas komma att omfatta sammanlagt omkring 75,000 medlemmar.
Rörande frågorna örn införande av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
och av arbetsgivarbidrag till kostnaderna för försäkringen, vilka redan då
den i ämnet gällande förordningen av 1934 års riksdag antogs, förelågo till
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 5.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
bedömande, hava motioner väckts vid var och en av de tre senaste årens
riksdagar. En redogörelse för den tidigare behandlingen av dessa spörsmål
har lämnats å sid. 21—22 i utskottets utlåtande nr 31/1937. Till denna redogörelse
får utskottet nu hänvisa.
Vid 1937 års riksdag framställdes yrkanden i de båda nu berörda frågorna
i motionen II: 346 av herr Senander in. fl. På hemställan av andra lagutskottet
(utlåtande nr 31) beslöt riksdagen, att motionen i förevarande avseenden
icke skulle föranleda till någon riksdagens åtgärd.
I fråga örn understödstidens maximering gäller numera enligt 23 § i förordningen
om erkända arbetslöshetskassor, att daghjälp icke må utgå till
medlem för mer än sammanlagt 156 dagar under loppet av 12 på varandra
följande månader. Den längsta understödstiden under samma tidrymd kan
bestämmas att omfatta ett mindre antal dagar, i regel dock ej mindre än 90
dagar. Stadgandets nuvarande lydelse föreslogs i Kungl. Maj:ts proposition
nr 172 vid 1937 års riksdag. Även i motioner vid samma riksdag framställdes
krav på utsträckning av understödstidens längd. Sålunda uttalade
sig herr Spångberg m. fl. i motionen II: 166 för en utsträckning till 270 dagar
om året, medan herr Senander m. fl. i motionen II: 346 utan angivande
av maximitid framhöll, att understödstiden vid längre arbetslöshet borde
utökas. Andra lagutskottet (utlåtande nr 31) tillstyrkte propositionen och
yttrade vidare, att utskottet med den ståndpunkt utskottet intagit till denna
delvis beaktat de i motionerna framställda önskemålen. Riksdagen biföll
utskottets hemställan. Ändringen innebar, att understödstidens övre gräns
höjdes från 120 dagar under loppet av 52 på varandra följande veckor.
Beträffande understödsbcloppen gäller enligt 17 § i ovannämnda förordning,
att understöd från erkänd arbetslöshetskassa ej må utgå i annan form
än såsom ett för dag beräknat belopp, benämnt daghjälp, samt såsom hjälp
till täckande av rese- och flyttningskostnader för tillträdande av arbete
å annan ort. Enligt 20 § må såsom daghjälp ej utgivas mer än som svarar
mot. för medlem, som är familjeförsörjare, fyra femtedelar och för annan
medlem tre femtedelar av den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag
för arbetare inom samma yrke och av samma arbetsförmåga som den
arbetslöse. Vad sålunda utgår får emellertid icke i något fall överstiga sex
kronor om dagen. Daghjälp skall i regel utgöra minst två kronor. I vissa
i paragrafen närmare angivna fall må daghjälp dock utgå med lägre belopp.
Är medlem i erkänd arbetslöshetskassa i anledning av arbetslöshet lagligen
berättigad till regelbundet utgående understöd av annan beskaffenhet än fattigvård,
må daghjälp till honom utgivas allenast i den mån understödet icke
uppgår till den andel av arbetsförtjänsten, som nyss sagts. Kassa äger i sina
stadgar föreskriva, att till medlem, vilken uppbär understöd, som i första
stycket nämnts, må utgå daghjälp allenast i den mån understödet icke uppgår
till den medlemmen eljest tillförsäkrade daghjälpen.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
3
Frågan om understödsbeloppens storlek har likaledes vid flera tillfällen
efter utfärdandet av 1934 års förordning varit föremål för riksdagens prövning,
ehuru de yrkanden, som i sådant hänseende framställts — vid förra årets
riksdag i de ovan berörda motionerna II: 166 och II: 346 — icke vunnit riksdagens
bifall. Även beträffande denna fråga tillåter sig utskottet hänvisa
till den förut nämnda redogörelsen å sid. 21—22 i utskottets utlåtande nr
31/1937.
Vad slutligen angår spörsmålet örn erbjudet arbetes lämplighet med hänsyn
till pågående arbetskonflikt har jämväl detta vid ett flertal tillfällen
kommit under riksdagens behandling, senast år 1937, då riksdagen på hemställan
av andra lagutskottet (utlåtande nr 31) beslöt, att motionsvis (II: 166
och 11:346) gjorda yrkanden i ämnet icke skulle föranleda till någon riksdagens
åtgärd. Rörande den tidigare behandlingen av förevarande fråga
hava redogörelser lämnats i utskottets utlåtanden nr 1/1935 och nr 31/1937
(sid. 23—24). Till dessa redogörelser får utskottet nu hänvisa.
I förevarande sammanhang må även erinras om de ändringar i ett flertal
hänseenden av förordningen om erkända arbetslöshetskassor, som i anledning
av framlagda propositioner vid 1936 och 1937 års riksdagar genomförts.
Utskottet tillåter sig att härutinnan hänvisa till utskottets utlåtande nr 23/
1936 och memorial nr 39/1936 samt dess utlåtande nr 31/1937.
Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår hava betydelsefulla
ändringar i förordningen om erkända arbetslöshetskassor under de senaste
åren vidtagits. Då de yrkanden, som innefattas i föreliggande motion, vid
förra årets riksdag av vissa motionärer framställdes, uttalade utskottet i sitt
av riksdagen godkända utlåtande i ämnet, att utskottet, med den ståndpunkt
detsamma intagit till den samtidigt behandlade propositionen nr 172, i vissa
delar beaktat motionärernas önskemål. Beträffande deras yrkanden i återstående
delar fann utskottet det icke föreligga skäl av beskaffenhet att böra
föranleda riksdagen att på grund av motionerna göra någon framställning till
Kungl. Maj:t. Enligt utskottets mening har icke inträffat någon omständighet,
som kan giva utskottet anledning att nu frångå den ståndpunkt, utskottet
tidigare intagit till ifrågavarande spörsmål.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 februari 1938.
På andra lagutskottets vägnar:
Ulskottet.
DAVID NORMAN.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm*, Västberg, John Gustavson,
Elon Andersson, Ekströmer och Strand;
från andra kammaren: herrar Österström*, Hage, Olovson, Pettersson i Hällbacken*,
Molander*, Sandström i Härnösand och Gardell samt fröken Andersson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
387251. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.