Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912

1938-05-10 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1938:51, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

1

flr 51.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1938 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag angående ändring i vissa delar

av lagen den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd,

m. m., dels ock en i ämnet väckt motion.

Genom en den 24 mars 1938 dagtecknad proposition, nr 265, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

i) Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (nr 206)

om arbetarskydd.

Härigenom förordnas, dels att i lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd

skall införas en ny paragraf, betecknad såsom 6 a §, av den lydelse nedan

sägs, dels ock att 10, 23, 28, 30—35, 37, 38, 41—45, 47 och 52 §§ samma lag1)

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

6 a §.

Tillverkare och försäljare av maskiner eller redskap skola tillse, att dessa

vid leverans äro försedda med nödiga skyddsanordningar och även i övrigt

erbjuda betryggande säkerhet mot olycksfall.

10 §.

Till bergverks-, — — — eller ärenden.

Minderårig må icke användas till industriellt arbete och icke heller till

annat med förbudet i första stycket avsett arbete, vilket bedrives i sådan omfattning,

att å arbetsstället i regel användas minst tio arbetare, utan så är att

den minderåriges intygsbok, utöver vad i 9 § föreskrives, innehåller läkarintyg,

utvisande att den minderårige icke företer sjuklighet, svaghet eller

bristande kroppsutveckling eller, där så skulle vara förhållandet, att den

minderårige icke kan anses komma att lida men av den sysselsättning, varom

fråga är. Sådant läkarintyg må, utom då fråga är örn minderårigs användande

*) Senaste lydelse av 10, 32, 33 och 35 §§ se SFS 1937: 269 samt av 23, 28, 30, 31, 34,

37, 38, 41—45 och 52 §§ se SFS 1931: 288.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 51.

1190 38 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

till skogsavverknings-, kolnings- eller flottningsarbete, vid intygsbokens avlämnande

till arbetsgivaren ej vara äldre än ett år och kan utgöras av anteckning,

som vid besiktning enligt 35 § införts i boken av besiktningsläkaren.

23 §.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag och med stöd av densamma meddelade

föreskrifter utövas, under överinseende och ledning av yrkesinspektionens

chefsmyndighet, av yrkesinspektionens befattningshavare samt kommunala

tillsynsorgan. Nämnda befattningshavare utgöras av yrkesinspektörer

för tillsynstjänsten i allmänhet, minst en yrkesinspektris för tillsyn

företrädesvis å arbete, vartill kvinnor användas, samt bergmästare för tillsyn

företrädesvis å bergverksarbete och därmed sammanhängande arbete

ävensom dem underordnad personal. Konungen må därjämte förordna,

att tillsynen å visst slag av verksamhet skall, med fritagande helt eller delvis

av övriga tillsynsorgan, utövas av specialinspektör.

Beträffande yrkesinspektris---motsvarande tillämpning.

Närmare bestämmelser rörande tillsynens organisation och fördelning på

olika tillsynsorgan meddelas av Konungen.

28 §.

Yrkesinspektör eller honom underordnad befattningshavare, som har att

utöva tillsyn å efterlevnaden av denna lag, må ej för egen eller annans räkning

driva eller hava del eller anställning i företag, som är underkastat

hans tillsyn, eller för sådant företag åtaga sig uppdrag mot ersättning och

ej heller eljest på något av nyss angivna sätt taga befattning med företag,

vari arbete, som med förbudet i 10 § första stycket avses, bedrives i sådan

omfattning, att å arbetsstället i regel användas minst tio arbetare.

Yad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga

örn yrkesinspektris och henne underordnad befattningshavare, som har att

utöva tillsyn å efterlevnaden av denna lag.

Från de —--för tjänsten.

30 §.

Yid arbetsställe, varest arbete, som med förbudet i 10 § första stycket

avses, på stadigvarande sätt bedrives i sådan omfattning, att å arbetsstället

i regel användas minst tio arbetare, eller beträffande vilket yrkesinspektionens

chefsmyndighet finner skäl så föreskriva, skall finnas en för ändamålet lämplig

bok, i vilken vederbörande inspektionsförrättare vid besök å arbetsstället

har att anteckna de anvisningar och råd, vartill förhållandena å arbetsstället

kunnat giva anledning och vilka han anser böra avfattas skriftligen, eller

ock sin avsikt att framdeles meddela sådana. Alla tjänstemeddelanden, som

röra tillämpningen i avseende å arbetsstället av denna lag eller med stöd

av lagen meddelade föreskrifter och som icke blivit införda i berörda anteckningsbok,

skola biläggas densamma.

Sysselsättes minderårig å arbetsställe, varest industriellt arbete stadigvarande

bedrives, skall vad i första stycket stadgas äga motsvarande tillämp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51. 3

ning, ändå att arbetet icke bedrives i sådan omfattning, att å arbetsstället

i regel användas minst tio arbetare.

Anteckningsbok och---oell meddelanden.

31 §■

A arbetsställe, varest på stadigvarande sätt bedrives arbete, som med

förbudet i 10 § första stycket avses, bör bland arbetarna utses ett eller flera

skyddsombud att företräda arbetarna i frågor rörande arbetets säkerhet eller

sundhet. Skyddsombud må ock å annat arbetsställe kunna av arbetarna

utses. Val av skyddsombud förrättas av arbetarna eller, på framställning

av dem, av facklig organisation, genom vilken de närmast kunna anses

företrädda. Örn dylikt val skall underrättelse lämnas arbetsgivaren samt

vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare.

Skyddsombuden, som hava att göra sig noga underrättade örn de beträffande

arbetets säkerhet och sundhet å arbetsstället rådande förhållanden,

böra verka för främjande av ökad säkerhet och sundhet samt jämväl söka

vinna arbetarnas medverkan därtill. När skyddsombuden genom klagomål

eller eljest erhålla kännedom örn missförhållande, böra de söka få detsamma

avhjälpt genom hänvändelse till arbetsgivaren eller arbetsledare eller,

där rättelse på sådant sätt ej vinnes, till vederbörande yrkesinspektör eller

bergmästare.

Skyddsombuden må icke hindras att fullgöra sina uppgifter.

Arbetsgivaren så ock arbetsledare bör i frågor rörande arbetets säkerhet

eller sundhet söka samråd med skyddsombuden. Har arbetsgivaren eller

arbetsledare från skyddsombud mottagit hänvändelse rörande arbetets säkerhet

eller sundhet, har han att inom skälig tid giva ombudet besked i

frågan.

Har arbetsgivaren utsett ställföreträdare att å hans vägnar handlägga spörsmål

rörande arbetets säkerhet och sundhet, skola arbetarna samt yrkesinspektören

eller bergmästaren underrättas därom.

A större arbetsställe bör, där så lämpligen kan ske, bildas en av skyddsombud

samt en eller flera företrädare för arbetsledningen sammansatt säkerhetskommitté,

som har att verka för säkerhet och sundhet i arbetet. Har

säkerhetskommitté bildats, skall underrättelse därom lämnas yrkesinspektören

eller bergmästaren.

Skyddsombud och medlem av säkerhetskommitté äga taga del av innehållet

i sådan vid arbetsstället befintlig anteckningsbok, varom förmäles i

30 §.

Vid inspektion a arbetsställe, där skyddsombud eller säkerhetskommitté

tinnes, skall inspektionsförrättaren om möjligt träda i förbindelse med ombudet

eller kommittén.

Vederbörande tillsynsorgan är pliktigt att kostnadsfritt tillställa skyddsombud

eller säkerhetskommitté avskrift av anvisning, råd eller annat skriftligt

meddelande, som avlåtits rörande arbetets säkerhet eller sundhet å

arbetsstället.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

32 §.

Användes minderårig till arbete, som med förbudet i 10 § första stycket

avses och som bedrives i sådan omfattning, att å arbetsstället i regel användas

minst tio arbetare, åligger det arbetsgivaren att hava den minderåriges

namn, födelseår och födelsedag införda i en särskild förteckning ävensom

att vid den minderåriges avgång ur arbetet avföra den minderårige från förteckningen.

Dylik förteckning föres för kalenderår, och skall vid förnyat

uppläggande av förteckningen iakttagas, att i densamma införas samtliga

minderåriga, som vid årsskiftet kvarstodo i arbetet. Arbetsgivaren är pliktig

förvara förteckningen å arbetsstället under ett år utöver det kalenderår förteckningen

avser. Yad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning å skogsavverknings-,

kolnings- eller flottningsarbete.

33 §.

Arbetsgivare, som använder en eller flera minderåriga till arbete, varå

10 § andra stycket äger tillämpning, skall inom fjorton dagar från det han

började i arbetet använda dylik arbetskraft därom hos vederbörande yrkesinspektör

eller bergmästare göra skriftlig anmälan ävensom på samma sätt,

likaledes inom fjorton dagar, göra anmälan, då han icke vidare i arbetet

använder någon minderårig. Äger användandet av sådan arbetskraft rum

allenast under viss eller vissa tider av året och kan arbetsgivaren därom

på förhand lämna tillförlitlig upplysning, må anmälan, som innehåller sådan

upplysning, gälla så länge de anmälda förhållandena fortfarande äga bestånd.

Yad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning å skogsavverknings-, kolnings-

eller flottningsarbete.

Yid beviljande---ovan stadgats.

34 §.

Intygsböcker, varom —--genom pastorsämbetena.

Det åligger---eller skolföreståndare.

Enahanda skyldighet---skolstyrelsens ordförande.

I intygsboken skall arbetsgivare, vilken använder den minderårige till

arbete, varå 10 § andra stycket äger tillämpning, anteckna företagets namn

eller firma, dag då den minderårige börjar användas i arbetet, det slag av

sysselsättning, vartill den minderårige användes, den tid av dygnet, varunder

arbetet för den minderårige pågår, ävensom den minderåriges avgång ur

arbetet eller annan förändring i nu angivna avseenden jämte dag därför.

Ej må---minderåriges intygsbok.

Minderårig, som —--vederbörande besiktningsläkare.

Har den---minderårige själv.

35 §.

En gång varje kalenderår skall vid arbetsställe, där minderåriga användas

till arbete, varå 10 § andra stycket äger tillämpning, företagas läkarbesikt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51. 5

ning å de minderåriga till utrönande, huruvida sysselsättning, vartill minderårig

användes, är för dennes hälsa eller kroppsutveckling menlig. Dylik

besiktning må jämväl eljest, då Konungens befallningshavande finner särskilda

skäl föreligga att därom förordna, företagas å viss eller vissa av de

minderåriga. Yad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning å skogsavverknings-,

kolnings- eller flottningsarbete.

Det åligger--—- berörda anteckningsbok.

Till förrättande---avgiva yttrande.

Yid beviljande---vid arbetsstället.

37 §.

A arbetsställe, varest arbete, som med förbudet i 10 § första stycket avses,

på stadigvarande sätt bedrives i sådan omfattning, att å arbetsstället i

regel användas minst tio arbetare, eller beträffande vilket yrkesinspektionens

chefsmyndighet finner skäl så föreskriva, skola på lämplig plats finnas

anslagna:

a) denna lag jämte de författningar, som innefatta ändring i eller tillägg

till densamma eller utfärdats med stöd av lagen och som röra arbetsställen

av ifrågavarande slag,

b) uppgift å vederbörande tillsynsorgan och dess postadress samt,

därest minderårig sysselsättes å arbetsstället,

c) uppgift å de tider, då för den minderårige arbetet börjar och slutar,

samt huru rasterna för den minderårige äro anordnade.

Å varje — — — av nöden.

Har yrkesinspektör — — — inom lokalen.

38 §.

1 mom. Häder vid arbetsställe missförhållande i något avseende, varom

förmäles i 4 §, 5 § a)—h) eller 6 § eller i någon av Konungen med stöd

av 7 § 1 mom. utfärdad, ej jämlikt 52 § särskilt straffbelagd föreskrift,

eller som eljest, utan att hänföra sig till 5 § i)—m), inbegripes under 3 §,

äger vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare, där för missförhållandets

avhjälpande så prövas nödigt, skriftligen förbjuda arbetsgivaren, sedan

denne blivit i saken hörd, att efter utsatt skälig tid bedriva visst arbete

eller använda viss arbetslokal, maskin, redskap eller annat hjälpmedel eller

viss arbetsmetod utan att hava iakttagit visst av yrkesinspektören eller

bergmästaren vid förbudets meddelande angivet villkor.

Över dylikt förbud må arbetsgivaren inom fjorton dagar från den dag

han därav erhållit del föra klagan hos yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Yid förbudets meddelande skall givas tillkänna, vad arbetsgivaren har att

iakttaga, därest han vill föra sådan klagan.

Förbud, som i första stycket sägs, må jämväl meddelas av yrkesinspektionens

chefsmyndighet.

2 mom. Medför missförhållande, varom i 1 mom. första stycket förmäles,

synnerlig fara för arbetares liv eller hälsa, skall yrkesinspektören eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

bergmästaren, i stället för att vidtaga åtgärd jämlikt 1 mom. första stycket,

därom göra anmälan till yrkesinspektionens chefsmyndighet. Har sådan

anmälan gjorts eller här avsett förhållande eljest kommit till chefsmyndighetens

kännedom, må chefsmyndigheten, utan att avbida arbetsgivarens

yttrande, meddela förbud, som ovan sagts, att träda i kraft omedelbart och

gälla tills vidare, intill dess annorlunda förordnas, ävensom, där så finnes

påkallat, låta genom polismyndighetens försorg på arbetsgivarens bekostnad

vidtaga nödig anordning till säkerställande av förbudets upprätthållande.

3 mom. Är i fall, som i 1 eller 2 mom. avses, fråga örn åtgärd beträffande

arbetslokal, som arbetsgivaren fått till sig upplåten, bör jämväl upplåtaren

höras. Chefsmyndigheten äger att meddela förbud mot upplåtande av lokalen

till arbetslokal eller lokal för visst arbete utan att med lokalen vidtagits

viss angiven åtgärd.

4 mom. Finner yrkesinspektionens chefsmyndighet, efter framställning av

yrkesinspektör eller bergmästare eller eljest, att arbetsgivare åsidosätter

något av vad i 5 § i)—m) stadgas, äger chefsmyndigheten, efter arbetsgivarens

hörande och, där så finnes lämpligt, samråd med arbetsrådet, meddela

honom nödiga föreskrifter till tryggande av det åsidosatta stadgandets

iakttagande.

41 §.

Konungen må--- — §§ avses.

Konungen må ock föreskriva, att, där arbete vid visst arbetsställe finnes

vara synnerligen hälsofarligt, arbetsgivaren icke må i arbetet anställa arbetare,

med mindre denne vid läkarundersökning befunnits icke förete sjuklighet

eller svaghet, som kan anses göra honom särskilt utsatt för den med arbetet

förbundna hälsofaran, ävensom att i dylikt arbete sysselsatta arbetare skola

underkastas periodiska läkarbesiktningar; och skall i sådant fall vad i 40 §

första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

42 §.

Bryter arbetsgivare mot bestämmelse i 9 § första stycket, 10 § första

stycket, 11, 14 eller 16 §, 17 § första stycket eller 19 §, 14 och 19 §§ dock

icke såvitt angår arbetsgivares anmälningsskyldighet, eller mot föreskrift,

som meddelats med stöd av 35 §, 38 § 4 mom. eller 39 §, straffes med

dagsböter. Har förseelsen bestått i eller eljest avsett minderårigs användande

till arbete och skett med den minderåriges faders eller målsmans vetskap

och vilja, vare jämväl fadern eller målsmannen förfallen till böter från

och med fem till och med femtio kronor.

Den, som — ---sådan förseelse.

43 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, varom stadgas

i 14, 19, 20 eller 33 §, eller underlåter han att ställa sig till efterrättelse

vad i 9 § andra stycket, 10 § andra stycket, 30, 32 eller 34 §, 36 § andra

stycket eller 37 § föreskrives, straffes med dagsböter.

Lag samma —---stycket föreskrives.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

7

44 §.

Har arbetsgivare eller annan för arbetsgivarens räkning i anmälan enligt

14, 19, 20 eller 33 § eller i förteckning, som föreskrives i 32 §, eller i intygsbok

för minderårig mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, straffes

med dagsböter, dock ej under fem.

45 §.

Underlåter arbetsgivare att ställa sig till efterrättelse förbud, som meddelats

med stöd av 38 § 1 mom. första eller tredje stycket eller 38 § 2 morn.,

straffes med dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande,

med fängelse i högst sex månader. Till samma straff dömes, där

upplåtare överträder förbud, som meddelats med stöd av 38 § 3 mom.

Den, som---sådan förseelse.

47 §.

Den, som har eller haft att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av

denna lag, vare förbjudet att röja yrkeshemlighet och må ej heller, där det

ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa driftanordning eller affärsförhållande

vid arbetsställe, i avseende å vilket han har eller haft att taga

sådan befattning. Gör han sig skyldig till dylik förseelse, straffes med dagsböter.

Sker det för att göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom

om yrkeshemligheten, driftanordningen eller affärsförhållandet till egen eller

annans fördel, då må till fängelse dömas. Framgår av omständigheterna,

att han örn yrkeshemligheten, driftanordningen eller affärsförhållandet erhållit

kännedom å tid, då han ej hade att taga befattning med tillsyn å

efterlevnaden av denna lag, eller att yppandet av driftanordningen eller affärsförhållandet

ej kunnat medföra skada för det företag, som bedrevs å arbetsstället,

må ansvars- eller ersättningsskyldighet icke åläggas honom.

Yad nu — — — örn besiktningsläkare.

52 §.

Vid meddelande av föreskrift med stöd av 7 § 1 eller 2 mom. eller 15,

22 eller 41 § må Konungen tillika utsätta straff för förseelse mot föreskriften;

dock må sådant straff i intet fall sättas högre än till fängelse i

sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.

Vad i 10 § andra stycket stadgas skall icke utgöra hinder för minderårigs

fortsatta användande till arbete, vartill den minderårige i behörig ordning

användes vid tiden för denna lags ikraftträdande.

Den i 33 § stadgade skyldigheten att göra anmälan örn användande av

minderårig arbetskraft skall av arbetsgivare, som vid tiden för denna lags

ikraftträdande använder sådan arbetskraft till industriellt arbete av den örn
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

fattning, att å arbetsstället i regel användas mindre än tio arbetare, fullgöras

inom fjorton dagar från nämnda tid.

Överträder arbetsgivare eller upplåtare förbud, som meddelats med stöd

av 38 § 1 mom. äldre lydelsen, skall, örn sådan förseelse ägt rum efter det

denna lag trätt i kraft, vad i 45 § nya lydelsen är stadgat äga tillämpning.

Bryter arbetsgivare mot föreskrift, som meddelats med stöd av 38 § 2 mom.

äldre lydelsen, skall, örn sådan förseelse ägt rum efter det denna lag trätt

i kraft, vad i 42 § nya lydelsen är stadgat äga tillämpning.

2) Lag

om ändrad lydelse av 6—8 §§ skogshärbärgeslagen den 21

maj 1937 (nr 268).

Härigenom förordnas, att 6—8 §§ skogshärbärgeslagen den 21 maj 1937

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

6 §.

Ä arbetsställe, som i denna lag avses, bör bland arbetarna utses ett eller

flera skyddsombud att till vederbörande inspektionsförrättare framföra arbetarnas

önskemål beträffande härbärge eller stall. Val av skyddsombud förrättas

av arbetarna eller på framställning av dem av facklig organisation, genom

vilken de närmast kunna anses företrädda. Örn dylikt val skall underrättelse

lämnas arbetsgivaren samt skogs- och flottledsinspektören.

Skyddsombud må icke hindras att fullgöra sina uppgifter.

Vid inspektion å arbetsställe, där skyddsombud finnes, skall inspektionsförrättaren

örn möjligt träda i förbindelse med ombudet.

Vederbörande tillsynsorgan är pliktigt att kostnadsfritt tillställa skyddsombud

avskrift av anvisning, råd eller annat skriftligt meddelande, som

avlåtits rörande härbärge eller stall vid arbetsstället.

7 §•

1 mom. Underlåter arbetsgivare att ställa sig till efterrättelse föreskrifterna

i 1, 2 eller 3 §, äger skogs- och flottledsinspektören, där så prövas

nödigt, skriftligen förbjuda arbetsgivaren, sedan denne blivit i saken hörd,

att efter utsatt skälig tid använda visst härbärge eller stall eller bedriva

visst arbete utan att hava vidtagit av skogs- och flottledsinspektören vid förbudets

meddelande angivna åtgärder.

Över dylikt förbud må arbetsgivaren inom fjorton dagar från den dag

han därav erhållit del föra klagan hos yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Vid förbudets meddelande skall givas tillkänna, vad arbetsgivaren har att

iakttaga, därest han vill föra sådan klagan.

Förbud, som i första stycket sägs, må jämväl meddelas av yrkesinspektionens

chefsmyndighet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

2 mom. Är i fall, då arbetsgivare underlåter att ställa sig till efterrättelse

föreskrifterna i 1, 2 eller 3 §, synnerlig olägenhet för handen, skall skogs- och

flottledsinspektören, i stället för att vidtaga åtgärd jämlikt 1 mom. första

stycket, därom göra anmälan till yrkesinspektionens chefsmyndighet. Har

sådan anmälan gjorts eller här avsett förhållande eljest kommit till chefsmyndighetens

kännedom, må chefsmyndigheten, utan att avbida arbetsgivarens

yttrande, meddela förbud, som ovan sagts, att träda i kraft omedelbart och

gälla tills vidare, intill dess annorlunda förordnas, ävensom, där så finnes

påkallat, låta genom polismyndighetens försorg på arbetsgivarens bekostnad

vidtaga nödig anordning till säkerställande av förbudets upprätthållande.

3 mom. Är i fall, som i 1 eller 2 mom. avses, fråga örn åtgärd beträffande

härbärge eller stall, som arbetsgivaren fått till sig upplåtet, bör jämväl upplåtaren

höras. Chefsmyndigheten äger att meddela förbud mot upplåtande

av härbärget för inkvartering av arbetare eller av stallet för inhysande av

hästar utan att med härbärget eller stallet vidtagits viss angiven åtgärd.

8 §•

Underlåter arbetsgivare att ställa sig till efterrättelse förbud, som meddelats

med stöd av 7 § 1 mom. första eller tredje stycket eller 7 § 2 morn.,

straffes med dagsböter, dock ej under tio, eller, där omständigheterna äro

synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader. Till samma

straff dömes, där upplåtare överträder förbud, som meddelats med stöd av

7 § 3 mom.

Den, som---sådan förseelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.

Överträder arbetsgivare eller upplåtare förbud, som meddelats med stöd

av 7 § äldre lydelsen, skall, örn sådan förseelse ägt rum efter det denna

lag trätt i kraft, vad i 8 § nya lydelsen är stadgat äga tillämpning.

3) Lag

angående ändrad lydelse av 9 § 7 inom. lagen den 16 maj 1930 (nr 138)

örn arbetstidens begränsning.

Härigenom förordnas, att 9 § 7 mom. lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens

begränsning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

§■

7 mom. Vid handläggning av annat på arbetsrådet ankommande ärende

rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare än sådant, som avses

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

i 5 § 5 mom. eller 10 § 2 morn., bör rådet i regel ej blott bereda vederbörande

arbetsgivare och arbetare tillfälle att yttra sig utan även på lämpligt

sätt söka samråd med representanter för arbetsgivare och arbetare inom

verksamhetsområdet i fråga. Beslut, som avses i 7 § 4 morn., skall, såvitt

möjligt, fattas efter samråd med yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Till utredning----protokoll däröver.

Kostnaderna för —--meddelas avgiftsfritt.

Denna lag träder i kraft omedelbart efter utfärdandet.

I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling föreliaft

en i anledning av densamma inom andra kammaren väckt motion, nr 464,

i vilken herr Nordström i Kramfors m. fl. hemställt, att riksdagen för sin del

ville besluta att antaga propositionen med vissa tillägg eller förändringar.

Sålunda skulle i 31 § lagen örn arbetarskydd införas: »Företager arbetsgivare,

eller låter han genom annan företaga trakassering eller utövande av repressalier

av något slag mot valt skyddsombud för yttrande eller handling denne

gjort i egenskap av skyddsombud straffas detta i enlighet med vad som säges

i paragraf 45.» Vidare skulle i 45 § samma lag tillfogas: »Vidtages åtgärder

mot valt skyddsombud, på sätt som omförmäles i paragraf 31, straffas den

skyldige enligt bestämmelserna i denna paragrafs första stycke.» Motionärerna

hava slutligen hemställt, att därest dessa ändringsförslag vunne riksdagens

bifall, nödvändiga förändringar måtte vidtagas i andra tillämpliga

lagrum.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i propositionen framlagda

lagförslaget, ävensom i fråga örn de skäl, som motionärerna andragit

till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke

lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionen.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 16 april 1937 givna bemyndigande har

chefen för socialdepartementet tillkallat vissa sakkunniga för att verkställa

utredning och avgiva förslag rörande effektivisering av yrkesinspektionen.

De sakkunniga, som antagit benämningen 1937 års arbetarskyddskommitté,

hava den 30 december 1937 avgivit betänkande med förslag i ämnet (statens

off. utredn. 1937:52). Sedan yttranden över de i betänkandet framlagda förslagen

inhämtats, hava förslagen varit föremål för överarbetning inom socialdepartementet.

I den föreliggande propositionen hava till behandling upptagits

de spörsmål, som kunna föranleda ändringar av arbetarskyddslagen.

Enligt departementschefens mening borde i förevarande sammanhang jämväl

vidtagas åtgärder för åstadkommande dels av vissa av ändringar i arbetarskyddslagen

betingade ändringar i skogshärbärgeslagen den 21 maj 1937, dels

ock av viss formell jämkning i lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning.

Spörsmålet örn yrkesinspektionens organisation samt därmed

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

sammanhängande anslagsfrågor hava upptagits till behandling i propositionen

nr 231. De däri framlagda förslagen, som syfta till en effektivisering av

yrkesinspektionen, hava tillstyrkts av statsutskottet i dess av riksdagen godkända

utlåtande nr 110, till vilket utskottet får hänvisa.

I förevarande sammanhang må jämväl erinras örn det genom propositionen

nr 139 till årets riksdag framlagda förslaget örn inrättande av ett statens

institut för folkhälsan med uppgifter bland annat på yrkeshygienens område.

På förslag av statsutskottet (utlåtande nr 109) har riksdagen bifallit nämnda

proposition.

I. Ändringar i arbetarskyddslagen.

I propositionen (sid. 16—24) har under rubrikerna »Anmälan örn nya

företag» och »Förhandsgranskning av byggnadsplan!-» redogjorts för vissa

av 1937 års arbetarskyddskommitté framlagda förslag, vilka föredragande

departementschefen, statsrådet Möller, ansett sig icke för närvarande kunna

tillstyrka. Vid redogörelsen för de nu till behandling föreliggande förslagen

örn ändringar i arbetarskyddslagen kommer utskottet att följa den indelning

av ämnet, som iakttagits i propositionen.

A. Tillverkares och försäljares skyldigheter beträffande skydd å

maskiner och dylikt.

I propositionen har å sid. 24—27 lämnats en historik rörande detta spörsmål

samt redogjorts för gällande rätt i förevarande hänseende ävensom för

kommittéförslaget och de däröver avgivna remissyttrandena. Härutinnan anhåller

utskottet att få hänvisa till propositionen.

Föredragande departementschefen har i propositionen erinrat örn att

Kungl. Majit visserligen enligt 7 § 2 mom. arbetarskyddslagen hade befogenhet

att utfärda bestämmelser rörande förbud mot överlåtelse eller upplåtelse

till begagnande av visst slag av maskin eller redskap, som icke vore i ett ur

skyddssynpunkt tillfredsställande skick. Ett mera allmänt stadgande örn förpliktelse

för nyss omförmälda tillverkare och försäljare att medverka till

skyddslagstiftningens genomförande i praktiken skulle emellertid enligt departementschefens

mening säkerligen hava en uppgift att fylla. I arbetarskyddslagen

borde med hänsyn härtill införas ett stadgande av innehåll, att

det skulle åligga tillverkare och försäljare av maskiner eller redskap att tillse,

att dessa vore försedda med nödiga skyddsanordningar och även i övrigt

erbjöde betryggande säkerhet mot olycksfall. Stadgandet syntes dock icke

böra inskränkas till att avse endast sådana fall, då leverans skedde till arbetsföretag,

varå lagen ägde tillämpning. Ett stadgande av angiven innebörd

borde icke lämpligen förbindas med en ansvarsbestämmelse. Stadgandets

förefintlighet i lagen kunde, fastän straffsanktion saknades, förväntas komma

att få avsevärd betydelse.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

B. Bestämmelser för tryggande av arbetarskyddslagens genomförande.

En historik i detta ämne samt redogörelse för därutinnan gällande bestämmelser,

kommittéförslaget i denna del och däröver avgivna yttranden

återfinnas å sid. 28—34 i propositionen, A sid. 34 i denna hava tillika lämnats

vissa statistiska uppgifter av intresse i detta sammanhang. Utskottet anhåller

att i dessa hänseenden få hänvisa till propositionen. Här må endast

erinras om att i två vid 1937 års riksdag väckta motioner (I: 126 av herr

Strömberg och II: 226 av fröken Hesselgren) hemställdes, att riksdagen ville

besluta om skrivelse till Kungl. Majit med begäran om utredning, på vad

sätt ett vitesförfarande skulle kunna införas i arbetarskyddslagen i syfte att

ernå ett mera effektivt genomdrivande av dess bestämmelser angående

olycksfall och ohälsa.

Andra lagutskottet hemställde i sitt över motionerna avgivna utlåtande

(nr 15), att riksdagen måtte anhålla örn utredning rörande införande av ett

vitesförfarande i arbetarskyddslagen. Riksdagen biföll denna hemställan.

Riksdagens skrivelse i ämnet överlämnades av Kungl. Majit till 1937 års

arbetarskyddskommitté för att tagas i övervägande vid fullgörandet av dess

uppdrag.

Föredragande departementschefen har framhållit, att arbetarskyddskommittén

funnit det ifrågasatta vitesförfarandet olänrpligt och i stället — i viss

överensstämmelse med förslag, som framförts i 1929 års internationella rekommendation

angående förebyggande av olycksfall i arbete — förordat utvägen,

att de befogenheter, som för närvarande tillkomme yrkesinspektionens

chefsmyndighet enligt 38 § 1 mom. första stycket, skulle överlämnas till

3rrkesinspektörer och bergmästare. Undantag skulle dock göras för det särskilda

förfarandet vid synnerlig fara. Departementschefen anslöt sig i huvudsak

till kommitténs förslag i förevarande hänseende. Då de åtgärder, som

ett förbud eller föreläggande avsåge att framtvinga, mången gång kunde vara

tämligen obetydliga, måste det anses föga lämpligt, att yrkesinspektörerna,

såsom nu vore fallet, skulle vara nödsakade att vända sig till chefsmyndigheten

för utverkande av förbud. Å andra sidan borde ifrågavarande befogenheter

med hänsyn till det föreslagna straffansvaret för underlåtenhet att

ställa sig meddelat förbud eller föreläggande till efterrättelse tillkomma

allenast de främsta av yrkesinspektionens befattningshavare. Anledning syntes

departementschefen icke föreligga till antagande, att det nuvarande förtroendefulla

samarbetet emellan yrkesinspektörer och arbetsgivare skulle rubbas

genom införandet av dylika befogenheter för yrkesinspektörerna och bergmästarna,

och någon domsrätt för dessa kunde det icke sägas vara fråga örn. Att

märka vore vidare den viktiga bestämmelsen örn rätt att föra klagan hos chefsmyndigheten.

I några yttranden hade föreslagits, att de kommunala tillsynsorganen

skulle tillerkännas samma befogenheter som ifrågasatts för yrkesinspektörerna.

En så avsevärd utvidgning utöver kommitténs förslag vore

departementschefen icke beredd att för närvarande tillstyrka. Vid den all
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande ÅTr 51. 13

manna revision av arbetarskyddslagen, som han hade under övervägande,

syntes emellertid även detta spörsmål böra upptagas till behandling.

C. Läkarundersökning och läkarbesiktning av minderåriga.

Utskottet tillåter sig att hänvisa till den redogörelse för gällande bestämmelser

samt kommittéförslaget och de däröver avgivna yttrandena, som

lämnats å sid. 36—38 i propositionen.

Föredragande departementschefen har i förevarande hänseende framhållit,

att de större arbetsplatserna numera ofta överträffade de mindre i fråga örn

renlighet, ljus, luftväxling, uppvärmning och annat sådant, som för den allmänna

hygienen vore av största betydelse. Dylika hygieniska företräden

syntes mer än väl uppväga den större psykiska påfrestning, som arbetet å

en större arbetsplats ofta ansåges innebära. Vid sådant förhållande syntes

det oegentligt att vidare upprätthålla skillnaden i kontrollhänseende mellan

de större och de mindre arbetsplatserna, vilken medförde, att den, som på

grund av sjuklighet eller svag kroppskonstitution vägrades arbete å en

större arbetsplats, kunde erhålla likartad anställning å en mindre sådan.

Departementschefen tillstyrkte därför i princip kommitténs förslag örn borttagande

av denna skillnad. Kommittén hade emellertid begränsat sitt förslag

i två hänseenden. Dels avsåge förslaget endast det rent industriella arbetet

och dels syntes förslaget icke innefatta ändring av bestämmelserna i 10 §

andra stycket rörande läkarundersökning av minderårig före anställningen.

Då erinringar mot förstnämnda begränsning icke gjorts i något av remissyttrandena,

tillstyrkte departementschefen densamma. Måhända skulle det

enligt hans mening medföra vissa svårigheter, örn man föreskreve läkarbesiktning

å minderåriga inom den i liten skala och då ofta endast tillfälligtvis

bedrivna byggnads- och transportverksamheten. Däremot b jode konsekvensen,

att en utsträckning av föreskriften örn kontinuerliga läkarbesiktningar

å redan anställda minderåriga kompletterades med en motsvarande utsträckning

av föreskriften örn läkarundersökning av minderåriga före anställningen.

10 § andra stycket borde därför ändras i enlighet med det nu anförda.

Av en sådan ändring syntes följa, att jämväl åtskilliga andra paragrafer

i lagen borde undergå jämkning. Kommitténs förslag innebure vidare, att

uppdraget att förordna besiktningsläkare skulle överflyttas från länsstyrelsen

till medicinalstyrelsen samt att förordnande att vara besiktningsläkare skulle

gälla för tre år och avse visst av medicinalstyrelsen till gränserna fastställt

område. Rörande lämpligheten härav hyste departementschefen dock en

viss tvekan. I varje fall syntes detta spörsmål böra göras till föremål för

ytterligare utredning, bland annat i fråga örn lämplig distriktsindelning,

Detsamma gällde enligt departementschefens mening kommitténs förslag örn

rätt för besiktningsläkare att i vissa fall erhålla biträde av distriktssköterska.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

I). Obligatoriska läkarundersökningar av arbetare i vissa hälsofarliga

arbeten.

I propositionen har å sid. 40—48 redogjorts för de i ämnet gällande bestämmelserna,

för verkställda utredningar i förevarande hänseende samt för

innehållet i avgivna yttranden. Till denna redogörelse får utskottet hänvisa.

Föredragande departementschefen har framhållit, att en medicinsk kontroll

över de i hälsofarligt arbete sysselsatta arbetarna ur olika synpunkter vore

synnerligen önskvärd. Främst skulle man därigenom kunna på ett tidigt

stadium bereda möjlighet till lämplig vård och behandling åt de arbetare,

vilka, sig själva ovetande, i följd av arbetet redan blivit sjuka. Man skulle

vidare kunna från arbetet utestänga sådana personer, vilka på grund av sin

kroppskonstitution vore särskilt utsatta för den med arbetet förbundna hälsofaran.

Slutligen skulle genom kontrollåtgärderna kunna hopbringas ett värdefullt

material för fortsatta vetenskapliga undersökningar rörande yrkessjukdomarna

och de lämpligaste sätten för deras bekämpande. En begränsning

av kontrollen vore emellertid nödvändig. Det på ifrågavarande område föreliggande

förslaget ginge i korthet ut på att Kungl. Majit i lag bemyndigades

att, i den mån så funnes påkallat, utfärda föreskrifter angående obligatorisk

läkarundersökning av arbetare före anställning i hälsofarligt arbete och sedermera

periodvis. Enligt förslaget vore det avsett, att sådana föreskrifter åtminstone

till en början endast skulle gälla i fråga örn arbete, som medförde

fara för uppkomst av blyförgiftning eller silikos, samt att undersökningarna

skulle begränsas till sådana företag, där på grund av mindre goda skyddsanordningar

eller eljest sjukdomsrisken visat sig särskilt framträdande.

Emellertid syntes det vara lämpligt att åt Kungl. Majit giva fria händer att,

i den mån behov och möjlighet visades föreligga, utvidga området för dessa

undersökningar. En dylik utvidgning borde emellertid ske med försiktighet.

Vad anginge det närmare innehållet i den förordade fullmaktslagstiftningen

syntes Kungl. Majit böra äga föreskriva, att, där arbete vid visst arbetsställe

funnes vara synnerligen hälsofarligt, arbetsgivaren icke finge i arbetet anställa

arbetare, utan så vore, att denne vid läkarundersökning befunnits icke förete

sjuklighet eller svaghet, som kunde anses göra honom särskilt utsatt för den

med arbetet förbundna hälsofaran, ävensom att i dylikt arbete sysselsatta

arbetare skulle underkastas periodiska läkarbesiktningar. Kungl. Majit skulle

alltså kunna stadga förbud mot att börja ett hälsofarligt arbete men icke förbud

mot att fortsätta ett redan påbörjat dylikt arbete. Att hindra någon från att

antaga en arbetsanställning kunde knappast anses utgöra ett så kraftigt ingrepp

i den personliga friheten som att fråntaga någon en redan innehavd

anställning. Så länge den föreslagna lagstiftningen vore avsedd att tillämpas

allenast inom området för yrkessjukdomsförsäkringen, kunde man med säkerhet

förvänta, att försäkringsinrättningen eller arbetsgivaren i eget intresse

vidtoge åtgärder för avlägsnande från det farliga arbetet av en arbetare, som

av läkaren förklarats icke vidare böra deltaga i detsamma. Den möjlighet till

ersättning från försäkringsinrättningen, som enligt 4 § yrkessjukdomsförsäk
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

ringslagen förelåge för arbetaren, skulle slutligen kunna tillspillogivas, därest

denne genom offentlig myndighets beslut avstängdes från det farliga arbetet.

Det vore ju då icke på anmodan av försäkringsinrättningen, som han avhölle

sig från arbetet. Bemyndigandet för Kungl. Maj:t borde även innefatta rätt

att utfärda närmare föreskrifter rörande läkarundersökning och läkarbesiktning

samt att fastställa taxa å gottgörelse för sådan undersökning och besiktning.

Beträffande frågan, i vilken form fullmaktslagstiftningen lämpligen

borde meddelas, uttalade departementschefen, att den ifrågasatta regleringen

avsåge en typisk arbetarskyddsfråga. Man syntes kunna välja mellan att infoga

ifrågavarande bestämmelser antingen i 7 eller i 41 § arbetarskyddslagen.

Härutinnan funne departementschefen det senare alternativet vara att föredraga,

främst av den anledningen, att i 41 § redan stadgades rätt för Kungl.

Majit att föreskriva periodiska läkarbesiktningar (å minderåriga) i farliga

yrken.

E. Skyddsombud och säkerhetstjänst.

En historik i detta ämne samt redogörelse för gällande lagstadganden, för

kommittéförslaget i förevarande del samt för innehållet i däröver avgivna

yttranden har lämnats å sid. 52—58 i propositionen. Utskottet anhåller att

få hänvisa härtill.

Här må emellertid erinras örn att herr Senander m. fl. i en vid 1937 års

riksdag väckt motion, II: 44, hemställt örn införande i arbetarskyddslagen

av stadganden av samma sakliga innehåll som de i den nu föreliggande

motionen föreslagna.

Andra lagutskottet erinrade i utlåtande (nr 16) över motionen i denna del,

att ombud för arbetarna i frågor rörande arbetets säkerhet eller sundhet dittills

blivit utsedda endast vid förhållandevis få arbetsställen. Det syntes

dock icke ofta hava förekommit, att arbetarna på grund av farhågor för obehag

från arbetsgivarens sida varit mindre benägna att utse sådana ombud.

På de arbetsområden, där arbetarna vore organiserade, syntes deras intressen

i här avsedda frågor i stället bevakas av vederbörande fackföreningar eller

verkstadsklubbar. Givetvis vore det av vikt, att arbetarnas företrädare icke

bleve utsatta för trakasserier i anledning av sina åtgöranden härvidlag. Att

till skydd för ombuden införa en särskild straffbestämmelse syntes dock

icke vara behövligt och ur många synpunkter möta svårigheter.

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd, och riksdagen biföll denna hemställan.

Föredragande departementschefen har i den föreliggande propositionen

framhållit, att gällande bestämmelser i 31 § angående utseende av ombud för

arbetarna att företräda dem i frågor rörande arbetets säkerhet eller sundhet

icke innefattade något tvång för arbetarna att utse ombud utan allenast en

uppmaning till dem att vid vissa större arbetsställen företaga val av sådant.

Samtidigt hade emellertid förklarats, att något hinder att utse ombud vid

andra arbetsställen icke förelåge. Av flera skäl hade val av sådana ombud

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

hittills icke ägt ruin i större utsträckning. Vid 1937 års utgång utgjorde antalet

arbetsställen, där skyddsombud utsetts, 2,884. Ombudsinstitutionen

syntes emellertid hava en viktig mission att fylla för höjande av skyddsarbetets

effektivitet. Med hänsyn härtill syntes det kunna ifrågasättas, örn icke

nämnda institution borde, åtminstone i viss utsträckning, göras obligatorisk.

En sådan anordning syntes emellertid kräva såsom förutsättning, att i lagen

infördes ett stadgande rörande skydd för ombuden mot trakasseri från arbetsgivarnas

sida, låt vara att sådant trakasseri endast i undantagsfall torde behöva

befaras. Avgörandet av eventuella trakasserimål borde emellertid enligt

departementschefens mening tillkomma arbetsdomstolen. Ett överförande till

nämnda domstol av en sådan till arbetarskyddslagens rättsområde hörande

art av mål syntes emellertid icke böra vidtagas utan en allsidig utredning

av därmed sammanhängande spörsmål — en utredning, som i förevarande

sammanhang icke blivit verkställd. Frågan syntes därför — liksom vissa

andra spörsmål — få bliva en arbetsuppgift vid den planerade utredningen

rörande en revision av arbetarskyddslagen. Ehuru departementschefen ansåge,

att ett stadgande rörande skydd för ombuden mot trakasseri från arbetsgivarnas

sida borde införas, ämnade han med hänsyn till det nyss anförda

icke nu föreslå bestämmelser därom. Till stöd för ombuden syntes dock böra

införas ett stadgande i lagen, att ombuden icke skulle få hindras att fullgöra

sina uppgifter. Då val av arbetarombud —- vilka lämpligen kunde benämnas

skyddsombud — icke för närvarande borde göras obligatoriskt, hade departementschefen

ej något att invända mot kommitténs förslag att borttaga den

nu gällande begränsningen i fråga örn omfattningen av de företag, vid vilka

skyddsombud borde utses. Uppmaningen att utse skyddsombud syntes dock

icke böra avse andra arbetsställen än sådana, varest på stadigvarande sätt

bedreves arbete, som avsåges med förbudet i 10 § första stycket. I första hand

borde arbetarna å arbetsplatsen själva utse skyddsombud. Därest så ej skedde,

syntes på framställning av dem den fackliga organisation, genom vilken de

närmast kunde anses företrädda, få rätt att utse ombud. Hade val av skyddsombud

ägt rum, torde böra stadgas skyldighet att göra anmälan härom till

arbetsgivaren ävensom till vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare.

Fall förekomme givetvis, då uppgifter rörande arbetets säkerhet och sundhet

å arbetsplatsen ombesörjdes av en ställföreträdare för arbetsgivaren. I

sådana fall skulle lämpligen arbetarna ävensom yrkesinspektören eller bergmästaren

underrättas örn vem som vore ställföreträdare. Genom den skyddsverksamhet,

som utförts av s. k. säkerhetskommittéer, hade, enligt vad erfarenheten

visat, mycket goda resultat uppnåtts. Med hänsyn härtill föresloges,

att i lagen intoges en anvisning örn att dylik kommitté borde utses

vid större arbetsställen, där så lämpligen kunde ske. Hade säkerhetskommitté

bildats, borde underrättelse därom lämnas yrkesinspektören eller bergmästaren.

Inspektionsförrättare skulle enligt departementschefens mening

örn möjligt träda i förbindelse med skyddsombud eller säkerhetskommitté

vid arbetsställe, som inspekterades. Då något mera avsevärt besvär icke torde

förorsakas inspektionsmyndigheterna av en skyldighet att, i samband med att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

17

meddelande rörande arbetets säkerhet eller sundhet på arbetsstället avlätes,

taga och översända avskrift därav till skyddsombud eller säkerhetskommitté,

biträdde departementschefen härutinnan arbetarskyddskommitténs förslag.

Därjämte syntes i lagen böra införas ett kompletterande stadgande, varigenom

skyddsombud och medlem av säkerhetskommitté berättigades att taga del av

sådan anteckningsbok, varom förmäldes i 30 §.

I motionen II: 464 har herr Nordström, i Kramfors m. fl. hemställt örn

införande i arbetarskyddslagen av vissa stadganden rörande skydd för

arbetarombuden mot trakasseri från arbetsgivarnas sida. Beträffande det

närmare innehållet av detta yrkande får utskottet hänvisa till vad ovan

anförts.

I samband med den i propositionen (sid. 60—64) lämnade detaljmotiveringen

till de paragrafer i arbetarskyddslagen, vilka beröras av de i det föregående

återgivna ändringsförslagen, har till behandling upptagits jämväl

ett förut icke berört spörsmål rörande ändring av 23 §. Ur denna paragraf

skulle enligt propositionen utmönstras vissa detaljbestämmelser, vilka lämpligen

borde hava sin plats i en av Kungl. Majit utfärdad författning i ämnet,

och därjämte vidtagas en ändring, syftande till att bereda den kvinnliga yrkesinspektionen

möjlighet att enligt lagen utöva tillsyn även å arbete, i vilket

icke enbart kvinnor användes. Vidare har föreslagits en skärpning av bestämmelserna

i 28 § örn förbud i vissa fall för personal vid yrkesinspektionen

att taga befattning med företag, som äro underkastade tillsyn enligt lagen.

Slutligen hava förordats fristående ändringar av formell natur i några paragrafer.

II. Ändringar i skogshärbärgeslagen.

Uti skogshärbärgeslagen av den 21 maj 1937 (nr 268) hava i 5—11 §§ upptagits

motsvarighet till vissa stadganden i arbetarskyddslagen. Nu föreslagna

ändringar i sistnämnda lag beröra några av dessa stadganden. Det har synts

departementschefen lämpligt att bibehålla de båda lagarna i huvudsaklig

överensstämmelse med varandra.

De paragrafer i skogshärbärgeslagen, vari med hänsyn till det nyss anförda

ändring skulle vara erforderlig — 6, 7 och 8 §§ — motsvara 31, 38 och

45 §§ i arbetarskyddslagen. I 6 § hava införts bestämmelser om att val av

skyddsombud under vissa förutsättningar kan förrättas av facklig organisation

samt att skyddsombuden icke få hindras att fullgöra sina uppgifter.

Däremot hava bestämmelser rörande säkerhetskommitté icke ansetts böra

införas i skogshärbärgeslagen.

lil. Ändring'' i lagen om arbetstidens begränsning.

Den föreslagna ändringen av 9 § 7 mom. första stycket i lagen den 16 maj

1930 (nr 138) örn arbetstidens begränsning är betingad av att riksförsäkringsBihang

till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 51. lisö an 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51.

Utskottet.

anstalten från och med den 1 januari 1938 i stället för socialstyrelsen är

yrkesinspektionens chefsmyndighet.

I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet erforderligt,

att en omarbetning och komplettering i vissa hänseenden av gällande

lag örn arbetarskydd kommer till stånd. De i nu ifrågavarande proposition

föreslagna ändrade och nya bestämmelserna synas utskottet väl avvägda och

ägnade att bidraga till genomförande av ett mera verksamt arbetarskydd.

Utskottet har sålunda icke något att erinra mot de genom propositionen fram

lagda förslagen. I den mån ytterligare förbättringar kunna vara erforderliga,

torde sådana kunna uppnås vid den översyn av lagstiftningen på området,

som enligt departementschefens mening snart bör verkställas.

I motionen II: 464 har hemställts, att i arbetarskyddslagen måtte införas

bestämmelser örn straff för arbetsgivare, som trakasserar eller övar repressalier

mot skyddsombud. Departementschefen, som i propositionen tagit

ställning till frågan härom, har uttalat, att ett stadgande rörande skydd för

ombuden mot trakasseri från arbetsgivarnas sida enligt hans mening borde

införas men att vissa därmed sammanhängande spörsmål borde göras till

föremål för ytterligare utredning vid den av honom planerade lagrevisionen.

Med hänsyn därtill ämnade han icke nu föreslå bestämmelser i angivna hänseende

men förordade införande i 31 § i lagen av förbud mot att hindra

ombuden att fullgöra sina uppgifter. I anslutning till det anförda vill utskottet

framhålla, att det måste anses vara ett gemensamt intresse för arbetsgivarna

och arbetarna, att skyddet för de senare mot olycksfall och ohälsa

göres så effektivt som möjligt. Skyddsombud eller säkerhetskommittéer

hava visserligen hittills icke allmänt blivit utsedda, men utvecklingen på

detta område har otvivelaktigt under senare år gått framåt, och de i propositionen

föreslagna bestämmelserna synas utskottet ägnade att främja denna

utveckling. Såsom departementschefen förutsatt torde det i motionen berörda

spörsmålet böra upptagas till övervägande vid den ifrågasatta lagrevisionen.

Utskottet kan därför icke tillstyrka motionen.

I propositionen har föreslagits, att i lagen skall införas stadgande om

skyldighet för tillsynsorgan att tillställa skyddsombud eller säkerhetskommitté

avskrift av anvisning, råd eller annat skriftligt meddelande, som avlåtits

rörande arbetets säkerhet eller sundhet å arbetsstället. Bestämmelse

härom återfinnes i 31 § sista stycket. Med hänsyn bland annat till sådana

fall, då ett flertal skyddsombud äro utsedda å samma arbetsställe, torde det

kunna bliva erforderligt att i administrativ ordning meddela vissa anvisningar

rörande tillämpningen av detta stadgande.

Utskottet har icke funnit skäl till erinran mot de i propositionen föreslagna

ändringarna i skogshärbärgeslagen, syftande till att i de avseenden,

örn vilka nu är fråga, bringa densamma i huvudsaklig överensstämmelse med

arbetarskyddslagen, och ej heller mot den ifrågasatta formella jämkningen i

lagen örn arbetstidens begränsning.

Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 51. 19

A. att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas;

samt

B. att motionen II: 464, i den mån den icke blivit besvarad

genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, P. Sandström, Heiding,

Västberg*, Olof Carlsson, Wistrand och Elon Andersson;

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Pettersson* i Hällbacken, Sandström

i Härnösand, Thorell, Gardell och Hansson* i örebro samt fröken Hesselgren.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:280 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dels åtgärder mot smittsam kastning hos nötkreatur, dels ock anslag till statens veter s. 3 i texten