Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts särskilda propositioner med förslag till sjöarbetstidslag m. m. och förslag till lag angående ändrad lydelse av 10, 23, 51 och 73 §§ sjömanslagen den 15 juni 1922

1938-05-07 · 33 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1938:52, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts särskilda propositioner med förslag till sjöarbetstidslag m. m. och förslag till lag angående ändrad lydelse av 10, 23, 51 och 73 §§ sjömanslagen den 15 juni 1922

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

1

Nr 52.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1938 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts särskilda propositioner

med förslag till sjöarbetstidslag m. m. och förslag

till lag angående ändrad lydelse av 10, 23, 51 och

73 §§ sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270), dels

ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 12 mars 1938 dagtecknad proposition, nr 223, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit riksdagen att antaga

ett vid propositionen fogat förslag till sjöarbetstidslag, dels ock anhållit om

riksdagens yttrande beträffande ett av den internationella arbetskonferensen

år 1936 vid dess tjugoförsta sammanträde (fjärde sjöfartskonferensen) antaget

förslag till konvention angående arbetstid och bemanning å fartyg

samt en vid samma tillfälle antagen rekommendation angående arbetstid

och bemanning å fartyg ävensom ett av den internationella arbetsorganisationen

år 1936 vid dess tjugoandra sammanträde (femte sjöfartskonferensen)

antaget förslag till reviderad konvention angående fastställande av minimiålder

för barns användande till sjöss.

Därjämte har Kungl. Maj:t genom en likaledes den 12 mars 1938 dagtecknad

proposition, nr 224, vilken ävenledes hänvisats till lagutskott och behandlats

av andra lagutskottet, under åberopande av propositionen bilagda,

i statsrådet och lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag angående

ändrad lydelse av 10, 23, 51 och 73 §§ sjömanslagen den 15 juni 1922.

Förenämnda båda lagförslag, vilka av utskottet företagits till behandling

i ett sammanhang, äro av följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 52.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Förslag

till

Sjöarbetstidslag.

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Inledande bestämmelser.

1 §•

1 mom. Denna lag äger, med nedan omförmälda undantag, tillämpning

beträffande arbete som å svenskt fartyg anställd person för fartygets räkning

eller eljest på grund av förmans uppdrag ombord å fartyget eller annorstädes

utför.

2 mom. Från lagens tillämpning undantages arbete som utföres av

befälhavare å fartyg å vilket utom befälhavaren minst två personer äro

anställda;

förste (främste) styrman vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter,

eller vilken är anställd å fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart;

förste (främste) maskinist vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter,

eller vilken är anställd å fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart;

sådan föreståndare för ekonomiavdelningen vilkens skeppstjänst icke är

indelad i vakter;

läkare;

person som är anställd uteslutande för sjukvård;

radiotelegrafist som är anställd uteslutande i sådan egenskap;

radiotelefonist som är anställd uteslutande i sådan egenskap;

person vilken å fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart är anställd huvudsakligen

för passagerares direkta betjänande;

person tillhörande redarens familj å fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart;
person

som är anställd å fartyg av följande slag, nämligen:

a) kronan tillhörigt fartyg om vilket Konungen icke annorlunda förordnat,

b) fiske- eller fångstfartyg då det såsom sådant användes, eller fartyg som

nyttjas till verksamhet omedelbart förbunden med fiske eller fångst,

c) isbrytar- eller räddnings- eller bärgningsfartyg då det såsom sådant

användes,

d) lustfartyg,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

3

e) skolfartyg som icke i allmän trafik befordrar gods eller passagerare,

f) segelfartyg utan hjälpmaskin, sådant segelfartyg med hjälpmaskin vars

bruttodräktighet understiger 100 registerton, eller ock annat fartyg som har

en nettodräktighet understigande 20 registerton och nyttjas i inskränktare

fart än nordsjöfart, såvida ej Konungen om fartyg varom nu är sagt annorlunda

förordnat.

3 mom. När synnerliga skäl därtill äro, må Konungen, eller den myndighet

åt vilken Konungen må hava uppdragit att i vissa avseenden därutinnan

utöva beslutanderätt, medgiva undantag jämväl i övrigt från tillämpningen

av denna lag.

2 §•

1 mom. I denna lag förstås med

skeppstjänst: arbete varom i 1 § 1 mom. sägs;

sjöman: en var som förrättar skeppstjänst varå lagen äger tillämpning;

styrman: annan till fartygsbefälet hörande person än befälhavaren;

maskinist: till maskinbefälet hörande person;

ekonomipersonal: personal som är anställd för besättningens eller passagerarnas

förplägning eller uppassning eller andra sysslor som med dylikt arbete

äga samband, eller för expeditionsgöromål eller annan liknande tjänstgöring;
dagman:

sjöman vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter och som eji

tillhör ekonomipersonalen;

passagerarfartyg: fartyg för vilket gällande passagerarfartygscertifikat är

utfärdat;

oavbruten gång: färdsätt kännetecknat därav att icke land angöres eller

eljest beröring med land äger rum under längre tid än 2 timmar vid vane

tillfälle;

dygn: tiden från klockan 0 till klockan 24;

helgdag: dygn varå söndag eller här i riket bruklig helgdag infaller;

nordsjöfart: fart väster örn linjen Hanstholm—Lindesnäs och bortom

Cuxhaven intill linjen Shetlands nordpynt—Trondheimsfjorden; 11 grader

västlig longitud (Irlands västkust) och 48 grader nordlig latitud (Brest).

Fartyg skall under resa hela tiden anses nyttjat i den fart som bestämmes

av det från svenskt land längst bort belägna i resan ingående farvatten, dock

ej i den mån fartyget till följd av storm, sjöskada eller annan trängande nöd

kommit utanför farvatten som resan skolat omfatta.

2 mom. Vid beräknande av arbetstid enligt denna lag skola undantagas

dels måltidsrast, dels ock annat uppehåll i skeppstjänsten, försåvitt sjömannen

enligt förmans besked därunder äger avlägsna sig från arbetsplatsen och

uppehållet varar, där fråga är om fartyg som i 9 § avses, minst en halv

timme och eljest minst 1 timme.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

2 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg som nyttjas i fjärrtrafik.

3 §•

I detta kapitel meddelade bestämmelser avse fartyg som nyttjas i nordsjöeller

vidsträcktare fart, eller i fart vari ingår resa som under vanliga förhållanden

kräver mer än 12 timmars oavbruten gång (fjärrtrafik).

4 §.

Ordinarie arbetstid till sjöss för vaktindelad sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen

utgör sammanlagt högst 24 timmar för två dygn i följd, dock att

arbetstiden för dygn räknat ej må överstiga

a) 8 timmar för styrman i fall det för fartygets behöriga bemanning

nödiga antalet styrmän uppgår till minst tre;

b) 8 timmar för maskinist i fall det för fartygets behöriga bemanning

nödiga antalet maskinister uppgår till minst tre;

c) 8 timmar för sjöman som tillhör däcksmanskapet i fall fartygets bruttodräktighet

överstiger 2,000 registerton;

d) 8 timmar för sjöman som tillhör maskinmanskapet i fall fartygets

bruttodräktighet överstiger 700 registerton; samt

e) 8 timmar i annat fall än i punkt d) sägs för eldare som har att för

hand verkställa eldning med kol, därest resan under vanliga förhållanden

kräver mer än 24 timmars oavbruten gång samt fartyget är statt i 1) vidsträcktare

fart än nordsjöfart, eller 2) nordsjöfart och har en maskinstyrka

av minst 250 indikerade hästkrafter, eller ock 3) inskränktare fart och

har en maskinstyrka av minst 600 indikerade hästkrafter.

I fall som i punkt a) avses må, utöver där angiven tid, styrman åläggas att

under högst 1 timme om dygnet såsom ordinarie arbete utföra nautiska och

meteorologiska observationer ävensom journalföring och andra expeditionsgöromål;

styrman som tillika är mot särskild ersättning anställd såsom radiotelegrafist

eller radiotelefonist må under sistnämnda tid jämväl användas

till radiotelegraf- eller radiotelefontjänst samt därutöver beordras att under

ytterligare högst 2 timmar örn dygnet såsom ordinarie arbete förrätta dylik

telegraf- eller telefontjänst.

Å helgdag må såsom ordinarie arbete till sjöss icke åläggas vaktindelad

sjöman annan skeppstjänst än 1) sådan som erfordras för fartygets framdrivande,

manövrering eller navigering, ävensom därmed sammanhängande

arbete som ej kan tåla uppskov, 2) radio telegraf- och radiotelefontjänst,

3) lättare rengöring och spolning av däck under sammanlagt högst 1 timme

samt 4) för besättningens förplägning erforderligt arbete.

Utöver vad ovan i denna paragraf stadgas må hissning av aska som hopats

under fartygets gång åläggas sjöman som tillhör maskinmanskapet såsom

ordinarie arbete.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr -52.

o

5 §.

Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman utgör för dygn räknat högst 8

timmar, dock att arbetstiden icke må överstiga 48 timmar i veckan, samt

att dagman å helgdag icke må under längre tid än sammanlagt högst 1 timme

såsom ordinarie arbete åläggas annan skeppstjänst än sådan som regelmässigt

ingår i hans åliggande och icke kan tåla uppskov.

Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman skall, såvida ej annat överenskommits,

förläggas mellan klockan 6 och klockan 20.

6 §•

Ordinarie arbetstid till sjöss för sjöman tillhörande ekonomipersonalen

utgör för dygn räknat högst 10 timmar; å helgdag må dock dylik sjöman

icke såsom ordinarie arbete åläggas annan skeppstjänst än sådan som erfordras

för besättningens och passagerarnas förplägning jämte nödig upppassning

i övrigt samt lättare rengöring.

Ordinarie arbetstid till sjöss för ekonomipersonal skall, såvida ej annat

överenskommits, förläggas mellan klockan 5 och klockan 20.

Från tillämpning av förestående stadganden i denna paragraf undantages

arbete som utföres å passagerarfartyg, dock att ordinarie arbetstid för ekonomipersonal

å dylikt fartyg icke må överstiga 12 timmar örn dygnet, samt

att denna arbetstid skall så förläggas, att en sammanhängande vilotid av

minst 8 timmar erhålles under loppet av 24 timmar.

Ekonomipersonalens ordinarie arbetstid bör fördelas i enlighet med en

av befälhavaren på förhand fastställd arbetsplan.

7 §■

Ordinarie arbetstid vid fartygets ankomst till eller avgång från hamn utgör

för dygn räknat högst 10 timmar för styrman och högst 9 timmar för

annan sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen, dock att

a) arbetstiden för sådan till maskinpersonalen hörande sjöman vilkens

skeppstjänst till sjöss är indelad i vakter, ej må överstiga den för sjömannen

i fråga stadgade ordinarie arbetstiden till sjöss;

b) å helgdag annan skeppstjänst icke må åläggas sjöman än 1) sådan

som erfordras för fartygets framdrivande, manövrering eller navigering,

ävensom därmed sammanhängande arbete som ej kan tåla uppskov, 2)

radiotelegraf- och radiotelefontjänst, 3) arbete för fartygets klargöring i

anledning av ankomsten eller avgången, 4) arbete för ilandförande och ombordtagande

av passagerare, post och passagerares effekter samt ombordtagande

av proviant och skeppsförnödenheter i mindre omfattning, 5) lastning

och lossning av styckegods i mindre omfattning och av gods vars

lastning eller lossning ej kan utan fara för godset uppskjutas, 6) lättare rengöring

och spolning av däck under sammanlagt högst 1 timme samt 7) för

besättningens förplägning erforderligt arbete.

Utöver vad ovan i denna paragraf stadgas må lossning av aska som hopats

under fartygets gång åläggas sjöman som tillhör maskinmanskapet såsom

ordinarie arbete.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Befinner sig fartyget till sjöss eller eljest i gång under större delen av dygn

varunder ankomst till eller avgång från hamn äger rum, må vid beräkning av

ordinarie arbetstid för vaktindelad sjöman å sådant dygn tillämpas de bestämmelser

som enligt 4 § gälla, då fartyget är till sjöss; dock att i dylikt fall

skeppstjänst icke må, medan fartyget ligger förtöjt eller förankrat i hamn,

såsom ordinarie arbete åläggas sådan sjöman under längre tid än 1 timme.

Beträffande ordinarie arbetstid för sjöman tillhörande ekonomipersonalen

skola vid fartygets ankomst till eller avgång från hamn bestämmelserna i 6 §

lända till efterrättelse.

8 §•

Ordinarie arbetstid under fartygets uppehåll i hamn utgör

för sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen högst 8 timmar örn dygnet

och högst 48 timmar i veckan; samt

för sjöman som tillhör ekonomipersonalen högst 8 timmar om dygnet,

dock att, där för behörig fortgång av den övriga besättningens skeppstjänst

eller för passagerarnas betjänande så kräves, dylik sjöman må, utöver sagda

lid, såsom ordinarie arbete åläggas skeppstjänst å passagerarfartyg under

sammanlagt högst 2 timmar örn dygnet, och å annat fartyg under sammanlagt

högst 1 timme örn dygnet.

Å helgdag må såsom ordinarie arbete i hamn icke åläggas sjöman som ej

tillhör ekonomipersonalen annan skeppstjänst än vanligen förekommande

löpande göromål och lättare rengöring under tillhopa högst 1 timme; ej heller

må å helgdag såsom ordinarie arbete i hamn åläggas ekonomipersonalen

annan skeppstjänst än sådan som erfordras för besättningens och passagerarnas

förplägning jämte nödig uppassning i övrigt samt lättare rengöring.

Ordinarie arbetstid i hamn skall förläggas för sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen,

å söckendag mellan klockan 6 och klockan 18 och å helgdag

mellan klockan 7 och klockan 9, såvida ej annat överenskommits eller

är i vederbörande hamn brukligt, samt för ekonomipersonalen å annat fartyg

än passagerarfartyg å söckendag mellan klockan 5 och klockan 19 och å

helgdag mellan klockan 6 och klockan 19, såvida ej annat föranledes av sådan

ändrad förläggning av arbetstid varom nyss nämnts.

3 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg som nyttjas i närtrafik.

9 §

Nyttjas fartyg i annan fart än i 3 § sägs (närtrafik), skall, där skeppstjänsten

ej är anordnad i enlighet med vad i 2 kapitlet stadgas, ordinarie arbetstid

utgöra högst 24 timmar för två dygn i följd,

dock att sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen å passagerarfartyg,

icke må såsom ordinarie arbete åläggas skeppstjänst under längre tid än

sammanlagt 63 timmar i veckan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

7

4 KAP.

Säkerhetstjänst och övertidsarbete.

10 §.

Utöver vad i 2 och 3 kapitlen stadgas må skeppstjänst åläggas sjöman då

fråga är om:

a) skeppstjänst som ovillkorligen erfordras med hänsyn till hotande fara

för fartyg, liv eller gods;

b) skeppstjänst som erfordras för lämnande av hjälp varom i 34 a, 223

eller 223 a § sjölagen sägs;

c) deltagande i sådana övningar med bärgnings- och eldsläckningsredskap

samt andra säkerhetsanordningar som i enlighet med vad därom särskilt

stadgas varda anställda.

För skeppstjänst som sjöman utför på grund av förestående bestämmelser

är han, såvida ej annat överenskommits, icke berättigad till särskild ersättning.

11 §•

Utöver vad i 2 och 3 kapitlen stadgas må mot ersättning åläggas sjöman

jämväl annan än i 10 § omförmäld skeppstjänst (övertidsarbete).

12 §.

Till övertidsarbete må sjöman användas högst 24 timmar i veckan, dock

att å fartyg i fjärrtrafik övertidsarbete icke må förekomma i sådan utsträckning

att tiden för sjömannens skeppstjänst under ett och samma dygn därigenom

skulle uppgå till mer än 16 timmar; å fartyg i nordsjö- eller vidsträcktare

fart må övertidsarbete ej heller förekomma regelbundet till sjöss.

Har styrman å vars arbete stadgandet i 4 § punkt a) äger tillämpning, utöver

där angiven tid såsom ordinarie arbete under mer än 1 timme, för dygn räknat,

ålagts radiotelegraf- eller radiotelefontjänst, skall från här medgiven tid

för övertidsarbete av högst 24 timmar i veckan avdragas den tid styrmannen

sålunda mer än 1 timme för dygn tagits i anspråk för radiotelegraf- eller

radiotelefontjänst.

Från nu stadgad begränsning undantages övertidsarbete som erfordras för:

a) nödig vakttjänst i hamn;

b) vidtagande av åtgärd som blivit påbjuden av myndighet i hamn;

c) skeppstjänst som föranledes därav att besättningen blivit under pågående

resa förminskad;

d) annan skeppstjänst som ej kan tåla uppskov och som måste fullgöras

å tid då sjöman icke eljest enligt denna lag har att förrätta arbete.

13 §.

1 mom. Ersättning för övertidsarbete skall utgå i penningar, eller ock då

fråga är örn vakttjänst i hamn eller örn arbete utfört av sjöman som icke uppbär

kontant lön, beredas i form av fritid.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

2 moni. övertidsersättning som utgår i penningar skall för timme räknat

utgöra, när övertidsarbetet utförts å söckendag, minst en 150-del, och när

övertidsarbetet utförts å helgdag, minst en 75-del av sjömannens kontanta

månadslön, oberäknat kostpenningar eller däremot svarande ersättning.

övertidsersättningen skall beräknas särskilt för varje tillfälle övertidsarbete

utförts, varvid påbörjad halvtimme skall ersättas såsom hel halvtimme.

3 mom. Vid övertidsarbetets ersättande med fritid skall iakttagas, att mot

övertiden svarande fritid skall vara förlagd till samma dygn som det varunder

övertidsarbetet utförts, eller ock till närmast föregående eller efterföljande

helgfria dygn.

5 KAP.

Övriga bestämmelser.

14 §.

Innehåller avtal om skeppstjänst villkor stridande mot denna lag, vare det

villkor utan verkan, där ej örn sådant villkor överenskommits genom parterna

bindande kollektivavtal samt villkoret godkänts av Konungen, eller den

myndighet åt vilken Konungen må hava uppdragit prövningen därutinnan.

15 §.

För varje dag varunder övertidsarbete förekommer åligger det befälhavaren

eller, under hans tillsyn och ansvar, styrman eller maskinist eller föreståndare

för ekonomiavdelningen att senast nästföljande dag härom göra anteckning

i särskild övertidsjournal, upprättad enligt formulär som fastställes

av fartygsinspektionens chefsmyndighet.

Ej må någon vars rätt är därav beroende förvägras att om övertidsjournals

innehåll undfå nödig kännedom och att därav taga skriftligt utdrag,

övertidsjournal skall av redaren förvaras minst två år efter dess avslutning.

När skäl därtill äro må Konungen, eller den myndighet Konungen därtill

förordnar, meddela eftergift från skyldigheten att föra övertidsjournal såvitt

angår fartyg i inskränktare fart än nordsjöfart

16 §.

Befälhavare skall tillse att ett exemplar av denna lag finnes tillgängligt ombord

å fartyget.

17 §.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av fartygsinspektionens tillsynsorgan;

och skall i övrigt beträffande tillsynen i tillämpliga delar lända

till efterrättelse vad i 1, 6 och 7 kapitlen lagen den 16 oktober 1914 (nr 349)

örn tillsyn å fartyg finnes stadgat.

Närmare föreskrifter angående tillsynens utövande meddelas av Konungen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

9

18 §.

Befälhavare som använder sjöman till skeppstjänst i strid mot vad i denna

lag stadgas, straffes med dagsböter.

Lika med befälhavare straffes redare, där förseelsen skett med hans vetskap

och vilja.

Frihet från ansvar enligt denna paragraf äger dock rum, där visas kan att

tillgång till nödig bemanning för anordnande i allo av skeppstjänsten i enlighet

med denna lag icke funnits i senast besökta hamn.

19 §.

Bryter befälhavare, styrman, maskinist, föreståndare för ekonomiavdelningen

eller redare mot bestämmelse som är meddelad i 15 §, straffes med

dagsböter.

20 §.

Har befälhavare, sig eller annan till nytta eller att därmed skada göra, fört

falsk övertidsjournal eller övertidsjournalen ändrat eller förstört, undanstuckit

eller oläslig gjort, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex

månader.

Har redare gjort sig skyldig till förseelse som nu sagts, eller har sådan av

befälhavaren begången förseelse skett med redarens vetskap och vilja, vare

han förfallen till enahanda ansvar.

Vad här sagts örn befälhavare gäller även styrman, maskinist och föreståndare

för ekonomiavdelningen.

21 §.

Åsidosätter befälhavare den skyldighet som enligt 16 § åligger honom,

straffes med böter från och med fem till och med etthundra kronor.

22 §.

Allmän åklagare åligger att tala å förseelse varom i denna lag sägs.

23 §.

Om domstol i tvistemål som bör bedömas efter denna lag skall vad i 86—88

§§ sjömanslagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

24 §.

Om domstol i mål rörande förseelse varom i denna lag sägs skall vad i 89 §

sjömanslagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

25 §.

Böter som ådörnas enligt denna lag tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.

Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt i kraft meddela

undantag som avses i 1 § 3 mom. och 15 § eller godkännande som avses

i 14 §.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

I fråga om fartyg som vid denna lags ikraftträdande redan i svensk mans

ägo nyttjas till sjöfart, eller som då redan är under byggnad för svensk mans

räkning och blivit sjösatt, gäller följande:

Erfordras vid tillämpning av stadgandena i 4 § punkt c) och d) angående

ordinarie arbetstid till sjöss för sjöman som tillhör däcks- eller maskinmanskapet

större antal man än det för vilket fartygets bostäder eller stadigvarande

inrättningar äro avsedda, må där Konungen, eller den myndighet åt

vilken Konungen må hava uppdragit prövningen därutinnan, funnit anordnande

av ytterligare bostäder eller inrättningar icke vara praktiskt möjligt eller

icke kunna ske utan oskälig kostnad, samt däröver utfärdats särskilt bevis,

ordinarie arbetstid till sjöss för sjöman, varom här är fråga, beräknas

utan avseende å vad i nämnda lagrum stadgas. Bevis som nyss sagts må icke

utfärdas att gälla för längre tid än fyra år åt gången; beviset skall förvaras

ombord.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 10, 23, 51 och 73 §§ sjömanslagen den

15 juni 1922 (nr 270).

Härigenom förordnas, att 10, 23, 51 och 73 §§ sjömanslagen den 15 juni

19221 skola, 10, 51 och 73 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade

lydelse:

10 §.

Minderårig under femton år må ej användas i skeppstjänst.

I eldartjänst---års ålder.

Å fartyg--1 — års ålder.

Å fartyg i fart väster om linjen Hanstholm—Lindesnäs och bortom Cuxhaven

må minderårig under sexton år under tiden mellan klockan 20 och

klockan 8 ej användas i skeppstjänst i vidare mån än att han under nämnda

tid erhåller en sammanhängande vilotid av minst nio timmar. Vad här sagts

skall dock icke utgöra hinder för den minderåriges nyttjande till skeppstjänst

av följande slag, nämligen

a) skeppstjänst som ovillkorligen erfordras med hänsyn till hotande fara

för fartyg, liv eller gods;

b) skeppstjänst som erfordras för lämnande av hjälp varom i 34 a, 223

eller 223 a § sjölagen sägs;

c) deltagande i sådana övningar med bärgnings- och eldsläckningsredskap

samt andra säkerhetsanordningar som i enlighet med vad därom särskilt

stadgas varda anställda;

1 Senaste lydelse av 10 och 73 §§ se 1925:49.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

11

d) skeppstjänst som erfordras för vidtagande av åtgärd som blivit påbjuden

av tull- eller hälsovårdsmyndighet;

e) skeppstjänst som föranledes därav att besättningen blivit under pågående

resa förminskad.

Från stadgandet i första stycket, såvitt angår minderårig som uppnått

fjorton års ålder, samt från vad i tredje stycket finnes stadgat äger Konungen,

eller den myndighet åt vilken Konungen må hava uppdragit prövningen

därutinnan, för särskilda fall medgiva undantag.

23 §.

Varder besättningen under resa förminskad, skall därigenom inbesparad

hyra för den tid fartyget är till sjöss fördelas mellan de kvarblivna i förhållande

till det ökade arbete envar fått vidkännas, dock allenast i mån

som de icke åtnjutit ersättning härför såsom för övertidsarbete enligt vad

därom är särskilt stadgat.

51 §.

Sjöman skall —--från skeppsbord.

Under fartygs uppehåll i hamn eller eljest å säker ankarplats må sjöman

icke vägras tillstånd att under fritid gå i land, såvida ej sjömannens kvarstannande

ombord är av behovet påkallat med hänsyn till fartygets, lastens

eller de ombordvarandes säkerhet, fullgörandet av nödvändig skeppstjänst

eller fartygets förestående avresa eller förhalning.

Under dylikt uppehåll skall sjöman, på därom av honom gjord framställning,

beredas tillfälle att för egna angelägenheters ordnande en gång i

månaden å dag då affärs- och expeditionslokaler hållas öppna vistas i land

under tiden efter klockan 12, eller under annan tid varom överenskommelse

träffats, överstiger icke fartygets oavbrutna uppehåll fyrtioåtta timmar, må

dock sådant landlov kunna påfordras allenast såvida fartygets avgång ej

därigenom fördröjes.

Där så lämpligen kan ske, äger sjömannen rätt att i fall som avses i andra

och tredje styckena kostnadsfritt anlita fartygets båtar för att komma i land.

Varder sjöman--— underrätta befälhavaren.

73 §.

Befälhavare eller---med böter:

1. örn han---konsuls beslut;

6. örn han vägrar någon utan laga skäl tillstånd att gå i land enligt bestämmelserna

i 51 §;

7. örn han —--omförmäld rapport.

Lika med---och vilja.

Har i —- — — femtio kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.

Utan hinder av vad i 10 § första stycket finnes stadgat må den som vid

tiden för lagens ikraftträdande användes i skeppstjänst fortfarande användas

i sådan tjänst.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Beträffande lydelsen av de i propositionen nr 223 omförmälda konventionsförslag

och rekommendation får utskottet hänvisa till de vid propositionen

såsom Bil. A, B och C (sid. 145—157) fogade svenska översättningar

av samma konventionsförslag och rekommendation.

I samband med förenämnda propositioner har utskottet till behandling

förehaft elva i anledning av propositionerna väckta motioner, nämligen i

första kammaren nr 273 av herr Ohlin, nr 289 av herr Berg, Robert, nr 290

och nr 292 av herr Velander m. fl., nr 291 av herr Andersson, Elon, samt nr

296 av herr Petersson, Knut, och herr Hansén, ävensom i andra kammaren

nr 399 av herr Lindberg i Stockholm, nr 423 av herrar Åguist och Tengström,

nr 424 av herr Tengström samt nr 425 och nr 426 av herr Bagge m. fl.

I motionen I: 273 hemställes, att riksdagen måtte dels uttala, att genomförandet

av åttatimmarsprincipen i fråga örn skeppstjänst till sjöss för vaktindelat

befäl eller manskap i vidare mån än hittills skett bör anstå till dess

motsvarande lagstiftning införes jämväl i Danmark, Finland och Norge, dels

ock i och för sådant ändamål besluta, att till den föreslagna sjöarbetstidslagen

skall fogas en övergångsbestämmelse av innebörd, att stadgandena i

4 § punkt c) och d) skola, såvitt angår sjöman vars arbetstid till sjöss enligt

gällande lag utgör högst 24 timmar för två dygn i följd, träda i kraft först på

dag som av Konungen bestämmes.

I motionerna 1: 289 och II: 399, vilka äro likalydande, hemställes, att riksdagen

måtte i huvudsak antaga ett i motionerna angivet förslag till sjöarbetstidslag,

innefattande ändringar i vissa delar av 1, 2, 3, 4, 7, 9, 18 och 25 §§ i

Kungl. Maj:ts förslag. Redogörelse för ändringsförslagen lämnas nedan vid

behandlingen av de paragrafer vartill de hänföra sig.

I motionerna I: 290 och II: 425, vilka äro likalydande, hemställes, att riksdagen

måtte dels, med avslag å Kungl. Maj :ts proposition nr 223, för sin del

antaga lag om fortsatt giltighet tills vidare av nu gällande sjöarbetstidslag,

dels ock förklara, att internationella arbetsorganisationens förslag till konventioner

angående arbetstid och bemanning å fartyg samt angående minimiålder

för användning till skeppstjänst icke för närvarande kunna ratificeras

av Sverige, samt att rekommendationen angående arbetstid och bemanning

å fartyg ej heller för närvarande bör föranleda till någon åtgärd från de

svenska statsmakternas sida.

I motionerna 1:291 och 11:423, vilka äro likalydande, hemställes, att 7 §

första stycket i Kungl. Maj :ts förslag till sjöarbetstidslag gives en sådan avfattning,

att arbetstiden för styrmän, vilkas arbetstid enligt 4 § ej må överstiga

9 timmar, skall å avgångs- och ankomstdygn såsom i gällande lag utgöra

9 timmar.

I motionerna I: 292 och II: 426, vilka äro likalydande, hemställes, under

hänvisning till vad som i motionerna I: 290 och II: 425 anförts angående

propositionen nr 223, att riksdagen måtte jämväl avslå Kungl. Maj:ts proposition

nr 224.

I motionerna I: 296 och II: 424, vilka äro likalydande, hemställes, att före
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

13

liggande förslag till ny sjöarbetstidslag måtte träda i tillämpning först när

konventionen angående arbetstid och bemanning ombord å fartyg vunnit

anslutning av samtliga nordiska länder, Nederländerna, Sovjetunionen och

Storbritannien.

Beträffande de skäl som ligga till grund för de av Kungl. Majit framlagda

förslagen tillåter sig utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas liärnedan,

att hänvisa till propositionerna; och får utskottet i fråga om vad

motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden hänvisa till motionerna.

Lagförslagen.

Rörande den svenska sjöarbetstidslagstiftningcns utveckling får utskottet

hänvisa till historiken i propositionen nr 223 (sid. 11—21). Den nu föreslagna

lagstiftningen har två skilda huvudsyften, nämligen dels att ersätta

hittillsvarande provisoriska sjöarbetstidslag med nya lagbestämmelser, avsedda

att utgöra en definitiv reglering av denna lagstiftningsfråga, dels ock

att skapa grundval för svensk ratificering av förenämnda båda konventionsförslag.

En sammanfattande redogörelse för de allmänna synpunkter som från

myndigheternas samt de hörda organisationernas och intresserepresentanternas

sida under förarbetena framkommit i fråga om den internationella

regleringen av hithörande ämnen ävensom beträffande frågorna örn svensk

ratificering av de föreliggande konventionsförslagen och en med eller utan

samband därmed företagen revision av den svenska lagstiftningen på området

har i propositionen nr 223 lämnats under rubriken »Allmänna synpunkter»

(sid. 22—39).

Allmän motivering för det med propositionen nr 223 framlagda förslaget

till sjöarbetstidslag återfinnes i propositionen å sid. 39—42; specialmotivering

till de särskilda lagbestämmelserna innehålles i propositionen under vederbörande

kapitel- och paragrafrubriker.

Specialmotiveringen till det med propositionen nr 224 framlagda förslaget

till ändringar i sjömanslagen återfinnes i propositionen nr 223 å sid. 137—

144.

Lagrådets uttalanden i anledning av de särskilda lagförslagen hava intagits

i propositionen nr 223 å sid. 202 och i propositionen nr 224 å sid. 8.

Vid prövning av de genom propositionerna nr 223 och 224 framlagda lagförslagen

har utskottet i första hand beaktat hurusom — frånsett kravet på

en utsträckning av 8-timmarsprincipens tillämpning för sjöfolkets del —

behovet av en revision av sjöarbetstidslagstiftningen i många avseenden länge

gjort sig gällande beträffande hittillsvarande provisoriska bestämmelser i

ämnet. Detta förhållande har till fullo klarlagts redan genom den av kommerskollegium

och socialstyrelsen verkställda utredning (se Statens offentliga

utredningar 1934: 8, Betänkande med förslag till sjöarbetstidslag), som

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

föregick Kungl. Maj:ts vid 1934 års riksdag framlagda förslag till ny sjöarbetstidslag

(prop. nr 240/1934). I vilken utsträckning nämnda behov gjort sig

gällande framgår bland annat av en vid ämbetsverkens betänkande fogad

redogörelse för yrkanden om ändringar i sjöarbetstidslagen som tid efter

annan i olika sammanhang framkommit (se sid. 38 i betänkandet). Vid behandling

av 1934 års lagförslag framhöll lagrådet, som visserligen fann sig

icke kunna tillstyrka mera vittgående reformer i fråga om 8-timmarsprincipens

tillämpning, bland annat att det internationella samarbete som påginge

i syfte att reglera sjöfolkets arbetstid genom en allmän konvention

icke kunde få utgöra hinder för ett genomförande av sådana ändringar i vår

provisoriska lagstiftning på området som befunnes påkallade av redan vunnen

erfarenhet.

Utskottet, som ansluter sig till denna uppfattning, delar även den såsom

motiv för Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag i propositionen nr

223 (sid. 42) uttalade mening, att det icke längre kan ifrågasättas att ytterligare

uppskjuta genomförandet av sjöarbetstidslagens reformering. De

förslag i sådant syfte som innehållas i propositionen innebära tillämpning

för sjöfolkets vidkommande av principer som numera utsträckts till nästan

alla mera betydande arbetsområden i land. Sjöfartens säregna förhållanden

skapa visserligen svårigheter för en undantagslös tillämpning av 8-timmarsprincipen

beträffande allt arbete som regleras genom sjöarbetstidslagen.

Gentemot en tillämpning därav i den utsträckning Kungl. Maj:ts förslag

avser kunna enligt utskottets mening avgörande invändningar icke resas.

Visserligen måste, såsom i propositionen framhållits, de föreslagna reformerna

medföra icke obetydliga kostnadsökningar, vilka, även om de

icke låta sig med full säkerhet på förhand beräkna, dock kunna antagas

under mindre gynnsamma ekonomiska förhållanden vålla svårigheter för

vissa delar av sjöfartsnäringen, i första hand för trampfarten, som utgör den

svenska handelsflottans på en gång ekonomiskt svagaste och mest konjunkturkänsliga

del. Denna omständighet finner utskottet dock så mycket

mindre kunna få förhindra en skälig förbättring av de svenska sjömännens

arbetsförhållanden som en begränsning av arbetstiden i jämförlig mån eller

i än vidare utsträckning, enligt vad i propositionen upplysts, redan skett i

vissa andra sjöfartsidkande stater av större betydelse, främst Storbritannien

och Amerikas Förenta Stater. Det nordiska samarbete som i förevarande

lagstiftningsfråga ägt rum och som skapat förutsättningar för en i huvudsak

enhetlig nordisk reglering av sjöarbetstidslagstiftningen är jämväl av

betydelse i detta sammanhang. Utskottet har icke förbisett den inverkan på

de internationella konkurrensförhållandena som förekomsten av subventioner

på många håll utöva men vill i detta avseende ansluta sig till det av

föredragande departementschefen i propositionen nr 223 (sid. 42) gjorda uttalandet,

att frågan om lämpliga anordningar från det allmännas sida till

stöd för vår sjöfartsnäring torde få tagas under prövning, därest svensk

sjöfart genom subventionsåtgärder för främmande länders fartyg eller på

grund av andra omständigheter skulle försättas i ett så oförmånligt läge,

att dess konkurrensförmåga och ekonomiska bärkraft icke skulle förslå. I

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

15

detta sammanhang vill utskottet också framhålla önskvärdheten av att i

olika avseenden framkomna förslag till åtgärder av beskaffenhet att kunna

medföra förbättringar i den svenska sjöfartens ställning snarast möjligt

måtte upptagas till prövning i den mån så ej skett.

På grundval av föregående allmänna överväganden har utskottet funnit

sig böra förorda Kungl. Maj:ts med propositionerna nr 223 och 224 framlagda

förslag till sjöarbetstidslag och lag om ändring av vissa paragrafer i

sjömanslagen. Utskottet får följaktligen avstyrka i motionerna 1:290 och

11:425 framställda yrkanden om avslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 223

och kan icke heller förorda motionerna 1:292 och 11:426, vari hemställts

om avslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Vid granskning av lagförslagens detaljer har utskottet för egen del icke

funnit skäl till någon erinran. Utskottet saknar för den skull anledning att

i detta sammanhang ingå på de med de enskilda lagbestämmelserna förbundna

detaljspörsmålen. Till de frågor rörande särskilda bestämmelser i

Kungl. Maj:ts förslag till sjöarbetstidslag som upptagits i motionerna 1:289

och 291 samt 11:399 och 423 vill utskottet senare återkomma. Om de yrkanden

rörande sjöarbetstidslagens ikraftträdande som framställts i motionerna

1:273 och 296 samt 11:424 vill utskottet yttra sig efter behandlingen

av de detaljspörsmål som röra enskilda stadganden i lagförslagen.

Bemanningsreglerna.

Efter att i anslutning till behandlingen av sjöarbetstidslagens särskilda

stadganden hava berört vissa tillämpningsfrågor rörande ordningen för

handläggningen av ärenden angående undantag från lagen samt meddelande

av råd och upplysningar rörande lagens innebörd och tillämpning, har föredragande

departementschefen i propositionen nr 223 (sid. 129—137) redogjort

för principerna för en blivande bemanningsreglering och den huvudsakliga

innebörden av de förslag i sådant avseende som föranletts av förslaget

till sjöarbetstids- och bemanningskonventionen (se vid propositionen

såsom Bil. H och I fogade förslag till bemanningsförordning m. m. ävensom

till vissa ändringar i befälsförordningen). Rörande den författningsmässiga

regleringen av de svenska fartygens bemanningsförhållanden har

i propositionen erinrats om att grundvalen därför utgöres av sjöfartssäkerhetslagstiftningens

huvudstadgande, 5 a § sjölagen, varest i anslutning

till allmänna lagbud rörande fartygs sjövärdighet m. m., innefattande

bland annat föreskrift örn att fartyg skall vara bemannat på ett betryggande

sätt, förefinnes bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda närmare

föreskrifter om vad som skall iakttagas i de avseenden som i lagrummet

omförmälas. Departementschefen bär i olika sammanhang (sid 129 och

136) framhållit, att den redogörelse som vid föredragningen lämnats rörande

de tilltänkta författningsbestämmelserna i ämnet — vilka icke i detta sammanhang

hänskjutits till Kungl. Maj:ts prövning — föranletts allenast av hänsyn

till bemanningsbestämmelsernas samband på vissa punkter med arbetstid

sregleringen samt för att tjäna till belysning av konventionsförslagets in
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Utskottet.

nehåll i förevarande ämne. För egen del har departementschefen icke närmare

ingått på hithörande frågor, utan inskränkt sig till att förklara, att

han funnit de framlagda sakkunnigförslagen grundade å riktiga principer

och ägnade att tjäna såsom grundval för blivande lagstiftning i ämnet. På

grund av sambandet med arbetstidsregleringen har departementschefen dock

funnit sig böra i ett särskilt avseende redan nu anmäla en av honom tilltänkt

avvikelse från de sakkunnigas förslag. Beträffande denna fråga, som

gäller antalet av styrmän, resp. maskinister, å fartyg med större bruttodräktighet,

resp. maskinstyrka, får utskottet hänvisa till departementschefens

uttalande å sid. 136 i propositionen nr 223.

Under framhållande av att ovan omförmälda förslag till bestämmelser

rörande fartygs bemanning med befäl och manskap icke äro slutgiltiga utan

få betraktas såsom huvudsakliga anvisningar rörande innebörden av de författningsbestämmelser

som erfordras för tillämpning för Sveriges del av föreskrifterna

angående bemanning i konventionsförslaget angående arbetstid

och bemanning å fartyg, får utskottet tillkännagiva sin anslutning till den

av föredragande departementschefen uttalade mening att de framlagda sakkunnigförslagen

i förevarande ämne synas vara grundade å riktiga principer

och ägnade att tjäna såsom grundval för blivande föreskrifter i ämnet;

gentemot de av departementschefen tilltänkta avvikelserna från sakkunnigförslaget

har utskottet icke något att erinra. I övrigt har utskottet ansett sig

icke böra göra något uttalande rörande de vid propositionen fogade förslagen

till bemanningsregler.

Konventionsförslagen.

Vidkommande härefter frågan om Sveriges anslutning till internationella

arbetsorganisationens vid propositionen nr 223 såsom Bil. A, B och C fogade

förslag till konvention angående arbetstid och bemanning å fartyg och rekommendation

i samma ämne ävensom förslag till reviderad konvention angående

fastställande av minimiålder för barns användande i arbete till sjöss,

över vilka riksdagens yttrande begärts av Kungl. Majit, får utskottet, utöver

vad i det föregående anförts rörande dessa beslut, hänvisa till de redogörelser

för internationella arbetskonferensens tjugoförsta och tjugoandra sammanträden

(fjärde och femte sjöfartskonferenserna), som lämnats dels i

Kungl. Maj :ts proposition nr 184 till 1937 års riksdag, och dels i förevarande

proposition nr 223 sid. 16 och 17.

Upplysningar rörande i ärendet hörda organisationers och intresserepresentanters

ställningstagande till frågan om Sveriges anslutning till förevarande

konventionsförslag återfinnas i propositionen nr 223 å sid. 22—35.

Kommerskollegium och socialstyrelsen hava beträffande frågan om Sveriges

anslutning till sjöarbetstids- och bemanningskonventionen å fartyg förklarat

sig finna angeläget att, innan Sverige ratificerade denna konvention,

visshet vunnes om att åtminstone de andra nordiska länderna — Danmark,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

17

Finland och Norge —■ ävensom Nederländerna och Sovjetunionen samt Storbritannien

komme att ansluta sig till konventionen. Vad ämbetsverken i

detta sammanhang anfört återfinnes å sid. 38 och 39 i propositionen nr 223.

Socialpolitiska delegationen, vars befattning med ärendet förnämligast avsett

en granskning av de upprättade författningsförslagen i syfte att fastställa,

huruvida de kunde anses ägnade att förverkliga konventionsförslagens

bestämmelser, har i detta hänseende förklarat sig kunna vitsorda, att de av

delegationen granskade författningsförslagen, vilka legat till grund för de

av Kungl. Majit med förevarande propositioner framlagda lagförslagen, på det

hela taget väl motsvara konventionernas krav och i många fall tillförsäkra

sjömännen avsevärt längre gående eller jämväl andra förmåner än dem

konventionerna påbjuda. Rörande innebörden av detta uttalande har utskottet

inhämtat, att de förmåner utöver vad konventionsbestämmelserna innehålla

som härmed åsyftats väsentligen avse regler rörande arbetsförhållandena

å sådana fartyg, respektive å fartyg nyttjade i sådan fart, varå konventionsbestämmelserna

i olika avseenden icke äro tillämpliga, exempelvis

fartyg med mindre bruttodräktighet än 2,000 resp. 700 ton såvitt angår däcksresp.

maskinpersonalens arbetstidsreglering eller fartyg som nyttjas i närtrafik.

Vidare har uttalandet giltighet jämväl beträffande innehållet i särskilda

författningsbestämmelser, av vilka vissa icke äga någon direkt motsvarighet

i konventionsförslagen, medan andra reglera frågor som i konventionsförslagen

uttryckligen hänvisats till internt avgörande.

I propositionen nr 223 (sid. 205) har föredragande departementschefen

framhållit, att antagandet av det framlagda förslaget till sjöarbetstidslag och

det med propositionen nr 224 framlagda förslaget till lag om ändrad lydelse

av vissa paragrafer i sjömanslagen, tillika med genomförandet av de administrativa

föreskrifter rörande fartygs bemanning m. m. (innefattande jämväl

ändringar i befälsförordningen) för vilka i det föregående redogjorts, skulle

medföra tillämpning av reglerna i 1936 års konventionsförslag angående arbetstid

och bemanning å fartyg, och sålunda utgöra grundval för svensk ratificering

av denna konvention, ävensom innebära vederbörligt beaktande av

den i samband med konventionen antagna rekommendationen i samma

ämne. Med hänsyn härtill har departementschefen förordat, att konventionen

ratificeras, dock med förut omförmält förbehåll för ratifikation av, förutom

övriga nordiska länder, Nederländerna och Sovjetunionen samt Storbritannien

såsom villkor för ikraftträdandet av Sveriges ratifikation. Beträffande

skälen för detta förbehåll får utskottet hänvisa till propositionen nr

223, sid. 42. Vad förenämnda rekommendation angår har departementschefen

funnit dess innehåll icke för närvarande påkalla andra åtgöranden från

de svenska statsmakternas sida än de för vilka förut redogjorts. Vidare har

han framhållit, att vid bifall till det med propositionen nr 224 framlagda

förslaget, i vad det avser ändrad lydelse av 10 § första stycket sjömanslagen,

förutsättning likaledes komme alt skapas för svensk ratifikation av 1936 års

reviderade konvention angående minimiålder för barns användande till sjöss;

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 52. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

departementschefen har för den skull förordat ratificering jämväl av sistnämnda

konvention.

Utskottet. Enär de av utskottet i det föregående tillstyrkta lagförslagen i förening

med förenämnda administrativa föreskrifter rörande bemanningsförhållandena

helt täcka området för ifrågavarande beslut av internationella arbetskonferensen,

anser utskottet, att ifrågavarande konventionsförslag böra ratificeras,

dock såvitt angår förslaget till konvention angående arbetstid och

bemanning å fartyg med det förbehåll som i propositionen angivits. I övrigt

har utskottet icke funnit något att andraga i anledning av vad departementschefen

anfört rörande ifrågavarande beslut av internationella arbetsorganisationen.

Vissa detaljspörsmål rörande förslaget till sjöarbetstidslag.

1 § (lagens tillämpningsområde).

I motionerna I: 289 och II: 399 har hemställts, att det i 1 § 2 mom. i Kungl.

Maj:ts förslag förekommande undantag från lagens tillämpning för arbete

som utföres av »sådan föreståndare för ekonomiavdelningen vilkens skeppstjänst

icke är indelad i vakter», skulle erhålla sådan lydelse att det komme

att avse arbete som utföres av »intendent eller chefssteward» ombord å passagerarefartyg

i nordsjö- eller vidsträcktare fart.

I sakkunnigförslaget hade ifrågavarande undantagsbestämmelser erhållit

följande lydelse »annan person som för befäl över avdelning av fartyget och

vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter».

I yttrande över sakkunnigförslaget har svenska maskinbefälsförbundet

uttryckt farhågor för att det föreslagna undantaget kunde komma att föranleda

tillskapande av befälsbefattningar enbart i syfte att möjliggöra undantag

från lagens tillämpning, samt yrkat att ifrågavarande undantag måtte

utgå.

Svenska sjöfolksförbundet har beträffande samma undantagsbestämmelse

framhållit, att enär någon begränsning med avseende å fartygens storlek icke

angivits, följden skulle kunna bliva att exempelvis stewarten å fartyg där

allenast ytterligare en eller två personer funnes i köks-»avdelningen», skulle

kunna undantagas från lagens tillämpning. Under erinran vidare om att

köks- och intendenturdepartementet å större passagerarfartyg vore uppdelat

i flera »avdelningar», var och en under förmanskap av särskild person, samt

att ett betydande antal personer skulle ställas utanför lagen, om undantagsbestämmelsen

bleve tillämplig i dylika fall, har förbundet förklarat sig finna

ett förtydligande påkallat i syfte att klargöra att stadgandet allenast avsåge

intendent eller person i motsvarande ställning å de största passagerarfartygen.

I anledning av förberörda anmärkningar från de anställdas sida beträffande

ifrågavarande undantag, vilka anmärkningar i allt väsentligt överensstämma

med motionärernas motivering till ändringsförslaget, hava kommers
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

19

kollegium och socialstyrelsen föreslagit begränsning av undantaget till icke.

vaktindelad föreståndare för intendenturavdelningen å passagerarfartyg. Härvid

må emellertid beaktas, att ämbetsverken under hänvisning till de svårigheter

som vöre förbundna med en rationell arbetstidsbegränsning för kökspersonalen,

särskilt i närtrafiken, ansett sig böra föreslå återinförande av det

i gällande lag förefintliga undantag beträffande den huvudsakligen för passagerarnas

räkning anställda uppassarpersonalen (dock självfallet med begränsning

till annan fart än konventionsfart). Sistnämnda undantag, vilket icke

fanns i sakkunnigförslaget, har med föranledande av ämbetsverkens yttrande

upptagits i Kungl. Maj:ts förslag, men har där, efter mönster av motsvarande

stadgande i allmänna arbetstidslagen (l § k), inskränkts till att avse person

som är anställd huvudsakligen för passagerarnas direkta betjänande.

Rörande det nu ifrågavarande undantaget för arbete som utföres av icke

vaktindelad föreståndare för ekonomiavdelningen, vars sakliga innehåll uppenbarligen

beröres av avfattningen av undantaget för den egentliga uppassarpersonalen,

har föredragande departementschefen, som upptagit ämbetsverkens

förslag att genom snävare formulering av undantaget för »annan person

som för befäl över avdelning av fartyget» tillmötesgå de önskemål som

framställts från de anställdas sida, anfört, att det genom den av ämbetsverken

föreslagna formuleringen ''föreståndare för intendenturavdelningen’,

som av honom underkastats allenast en terminologisk justering, borde vara

fullt klart, att med ifrågavarande undantagsbestämmelse avsåges allenast

intendent, chefsstewart eller person i liknande ställning, som verkligen innehade

chefsskap över intendentur- eller ekonomiavdelningen i dess helhet och

ej blott underavdelning därav. För att vinna överensstämmelse med föreliggande

danska och finska förslag har departementschefen på tillskyndan av

det nordiska expertmötet i Köpenhamn låtit undantaget gälla föreståndare

för ekonomiavdelningen jämväl å andra fartyg än passagerarfartyg, vilket

han förklarat sig anse vara principiellt riktigt och särskilt påkallat i fråga

om större fartyg som utan att vara passagerarfartyg i egentlig mening, d. v. s.

försedda med passagerarfartygscertifikat, föra ett begränsat antal passagerare.

Vad departementschefen sålunda anfört synes utskottet utgöra tillfredsställande

garanti mot den av motionärerna och de anställdas organisationer befarade

vantolkningen av undantagsstadgandet. Utsträckningen av undantagets

tillämpning att gälla även lastfartyg förefaller utskottet motiverad, jämväl

med hänsyn till angelägenheten av att så långt möjligt fullfölja det

nordiska samarbetet i syfte att ernå enhetliga lagbestämmelser på hithörande

områden.

Beträffande stadgandet i 1 § 2 mom. punkt f) angående undantag för arbete

som utföres av person anställd å segelfartyg med hjälpmaskin vars brultodräktighet

understiger 100 registerton, eller ock annat fartyg som bar en nettodräktighet

understigande 20 registerton och nyttjas i inskränktare fart än

nordsjöfart, har i motionerna 1: 289 och II: 899 föreslagits sådan ändring att

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Utskottet.

segelfartyg med hjälpmaskin skulle likställas med annat maskindrivet fartyg

samt att tonnagegränsen skulle ändras från 20 nettoton till 25 bruttoton.

Motionärernas yrkande innebär återupptagande av ett i sakkunnigförslaget

förekommande stadgande, från vilket kommerskollegium och socialstyrelsen

avrått. Ämbetsverken hava utförligt motiverat sitt ståndpunktstagande

i denna fråga; vad ämbetsverken därvid anfört återfinnes å sid. 54 och 55

i propositionen, vartill utskottet får hänvisa.

Föredragande departementschefen har för sin del i förevarande fråga anfört

följande: »Vidkommande ifrågasatt utsträckning av sjöarbetstidslagens

tillämpning till fartyg som för närvarande äro därifrån undantagna, har jag,

efter prövning av de förslag som i sådant hänseende från skilda håll framkommit,

anslutit mig till ämbetsverkens mening härutinnan. Jag har visserligen

ej varit främmande för tanken att, på sätt i sakkunnigförslaget skett,

likställa motorsegelfartyg med andra maskindrivna fartyg, eller att åtminstone

genom en övergångsbestämmelse inskränka undantaget beträffande

motorsegelfartyg under 100 bruttoton till existerande fartyg. Vid närmare

övervägande har jag emellertid funnit förhållandena inom denna gren av

sjöfarten med dess små och i allmänhet ekonomiskt föga bärkraftiga fartygsenheter,

bemannade i regel med allenast några få man, överhuvud taget

mindre lämpade för sådan reglering varom här är fråga, och jag har härvid

jämväl tagit hänsyn till förefintligheten av liknande skäl och omständigheter

som de vilka i fråga om den allmänna arbetstidslagen föranlett undantagande

av smärre företag (med högst 4 arbetare).»

I betraktande av vad sålunda framhållits samt med hänsyn till vad ämbetsverken

med stöd av verkställda utredningar anfört, har utskottet för sin

del funnit sig böra avstyrka det av motionärerna framställda ändringsförslaget.

2 § 2 mom. (undantag vid beräkning av arbetstid).

I motionerna I: 289 och II: 399 har hemställts, att förevarande moment

måtte erhålla följande lydelse: »Vid beräknande av arbetstid enligt denna

lag skola undantagas dels måltidsrast, dels ock annat uppehåll i skeppstjänsten,

försåvitt sjömannen enligt förmans besked därunder äger avlägsna sig

från arbetsplatsen och uppehållet varar minst en timma.»

Motionärernas förslag innebär, såvitt angår längden av avdragsgillt uppehåll,

bibehållande av gällande lag. Enligt sakkunnigförslaget skulle uppehåll

av minst en halv timmes varaktighet fråndragas arbetstiden, oavsett i

vilken fart fartyget nyttjades.

Kommerskollegium och socialstyrelsen hava erinrat örn att här berörda

fråga jämväl under förarbetena till 1934 års lagförslag varit föremål för ingående

prövning, samt förordat att minskningen till en halv timme för avdragsgillt

uppehåll skulle, på sätt från Kungl. Maj:ts sida föreslagits i 1934

års proposition, begränsas lill fartyg i näitrafik, beträffande vilken särskilda

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

21

olägenheter försports av gällande bestämmelse. Ämbetsverkens yttrande i

denna fråga är av följande lydelse:

»Utbytet av en timme mot en halv timme har rönt bifall hos redarerepresentanterna.

Särskilt har det framhållits, att denna ändring städse varit

behövlig för närtrafiken med dess många för däcksmanskapet uppkommande

fristunder av ej fullt en timmes varaktighet mellan angöringsstationerna.

Från de anställdas sida har ändringen däremot framkallat anmärkningar,

och det har från manskapshåll t. o. m. yrkats, att längre tid än en timme

skall fordras för att uppehållet skall få frånräknas arbetstiden.

Ämbetsverken kunna för sin del ej finna annat än att skäl tala för att det

ifrågasatta utbytet av en timme mot en halv timme kommer till stånd. Då

ett dylikt utbyte emellertid måste betecknas såsom en försämring för personalen,

anse ämbetsverken det önskvärt, att utbytet endast äger rum i fråga

om sådan trafik, där behov därav särskilt föreligger. Ämbetsverken föreslå

för den skull, att utbytet, i anslutning till vad proposition nr 240 till 1934

års riksdag därom innehöll, begränsas till att avse fartyg i närtrafik.»

Föredragande departementschefen har lika med ämbetsverken funnit den

lösning som föreslogs vid 1934 års proposition vara att förorda såsom innebärande

ett skäligt tillgodoseende av båda parternas önskemål.

Utskottet ansluter sig till den av departementschefen sålunda uttalade meningen.

3 § (vaktindelning).

I motionerna I: 289 och II: 399 har föreslagits, att till 3 § i Kungl. Maj:ts

förslag skulle fogas ett nytt stycke av följande lydelse: »Till sjöss å dylik

resa skall skeppstjänsten vara indelad i sjövakter, dock med undantag för

ekonomipersonal och dagmän.»

I gällande lag finnes ett motsvarande stadgande av innebörd att skeppstjänsten

skall vara indelad i vakter (skift) på allmänt brukligt sätt till sjöss

å resa vilken under vanliga förhållanden kräver mera än 12 timmars oavbruten

gång. Mot denna föreskrift svarande bestämmelse återfinnes i sakkunnigförslaget.

Kommerskollegium och socialstyrelsen hålla före, att stadgandet örn vaktindelning

på allmänt brukligt sätt bär föga praktiskt värde, och hava föreslagit

att det måtte uteslutas ur lagen. Ämbetsverken anföra härutinnan följande:
»Detta

stadgandes tillämpningsområde omfattar endast sådana sjömän,

vilkas ordinarie arbetstid till sjöss är vaktindelad och alltså regleras enligt

4 §. Gränserna för tillämpningsområdet äro synnerligen vaga, alldenstund

föreskrift saknas örn vilka sjömän som skola vara vaktindelade. Innebörden

av uttrycket vaktindelning på allmänt brukligt sätt är i och för sig även

ganska vag, i betraktande av de olika vaktsystem i skilda farter, som kunna

inrymmas i begreppet. Stadgandets betydelse får därför anses vara

Utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

ganska ringa. Ett närmare preciserande av stadgandets innebörd skulle

medföra så vidlyftiga detaljföreskrifter, att det ej gärna kan ifrågasättas, att

de skola inrymmas i lagen. Det lärer för övrigt aldrig ifrågasatts att anordna

i 4 § avsedd vaktindelning på annat sätt än som är allmänt brukligt.

Under dessa förhållanden synes stadgandet i 3 § örn vaktindelning på allmänt

brukligt sätt kunna uteslutas ur lagen.»

Till denna mening ansluter sig socialpolitiska delegationen, som finner

uteslutningen av stadgandet i andra stycket av 3 § i sakkunnigförslaget vara

förmånlig ur synpunkten av lagstiftningens överensstämmelse med konventionsförslaget.

Föredragande departementschefen, som förmäler sig hava erfarit, att farhågor

för oförutsedda verkningar av den föreslagna uteslutningen av stadgandet

örn vakthållning till sjöss yppats å de ombordanställdas sida, har

framhållit, att en närmare granskning av lagförslaget, sådant det av honom

förordats, visade att stadgandet utan olägenhet kunde undvaras, enär frågan

örn vakthållning i verkligheten komme att regleras av bestämmelserna rörande

arbetstiden till sjöss i följande paragrafer. Efter att närmare hava

utvecklat på vad sätt detta sker, har departementschefen förklarat, att han

anslöte sig till ämbetsverkens förslag och förordade uteslutning av stadgandet

om vakthållning.

Utskottet. Utskottet har icke kunnat finna att av motionärerna befarade olägenheter

skulle följa av uteslutningen av stadgandet om vakthållning till sjöss och

har för den skull icke funnit skäl förorda upptagande i lagen av sådant tilllägg

som motionärerna föreslagit.

4 § (ordinarie arbetstid till sjöss;.

I motionerna I: 289 och II: 399 har hemställts, att arbetstiden för eldare

som har att för hand verkställa eldning med kol enligt punkt e) skulle bestämmas

till åtta timmar oberoende av fart och maskinstyrka.

Under förarbetena till lagförslaget hava liknande yrkanden framställts av

svenska sjöfolksförbundet, som till stöd därför bl. a. åberopat, att dylik begränsning

genom kollektivavtal mellan förbundet och landets största kustfartsrederi

genomförts för eldarepersonalen å flertalet fartyg med mindre

maskinstyrka än den i gällande lag, respektive den i förslaget angivna.

Vidkommande det sålunda motiverade yrkandet har föredragande departementschefen

förmält sig vid övervägande av förslaget hava funnit vara att

beakta, dels att jämväl annan än av det åberopade kollektivavtalet berörd

sjöfart förekomme i den begränsade fart varom här vöre fråga, och dels att

kollektivavtalets bestämmelser icke vore till sina verkningar fullt jämförliga

med en reglering av föreslagen art. Departementschefen har för den skull

icke ansett sig kunna förorda lagfästande i förevarande hänseende av den

ordning som för viss del av kustfarten uppnåtts genom den åberopade kollektivavtalsregleringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52- Aå

De av motionärerna för ifrågavarande förslag anförda skälen överensstämma

i sak med vad svenska sjöfolksförbundet till stöd för sitt ovannämnda

yrkande andragit och innefatta salunda synpunkter som redan

tagits i betraktande vid lagförslagets beredning. Utskottet har icke funnit

anledning att frångå den ståndpunkt som intagits i Kungl. Maj:ts förslag.

7 § (ordinarie arbetstid vid fartygs ankomst till eller avgång från hamn).

I motionerna I: 291 och II: 423 har beträffande ordinarie arbetstid för

trevaktindelad styrman, vilkens arbetstid till sjöss enligt 4 § ej må överstiga

sammanlagt nio timmar för dygn räknat, hemställts, att arbetstiden

vid fartygets ankomst till eller avgång från hamn skall utgöra högst nio

timmar för dygn räknat. Det av motionärerna anförda huvudmotivet för

ifrågavarande förslag är att bärande skäl icke funnes att i förevarande avseende

införa en reglering som skulle innebära en utökning av arbetstiden i

jämförelse med gällande lag.

För en jämförelse mellan innehållet i gällande lag (9 §) och sakkunnigförslaget,

med vilket Kungl. Maj.ts förslag överensstämmer, lår utskottet

hänvisa till den redogörelse i saken som i propositionen lämnats å sid. 83

och 84, varest jämväl upplysning meddelats rörande den praktiska innebörden

av den föreslagna regleringen för arbetstiden vid ankomst eller avgång

i jämförelse med arbetsordningen till sjöss. Såsom därav framgår, kommer

ifrågavarande stadgande att medföra en ökning av arbetstiden vid ankomst

och avgång med en timme för all trevaktindelad däckspersonal, såväl befäl

som manskap, och enahanda förhållande kommer att inträda för dagmännens

vidkommande. För tvåvaktindelad personal blir förhållandet det omvända,

d. v. s. att den ordinarie arbetstiden vid ankomst och avgång blir

kortare än till sjöss. Resultatet härav blir sålunda att de personalkategorier

vilka till sjöss hava den kortaste arbetstiden få vidkännas en mindre ökning

av arbetstiden vid ankomst och avgång, nämligen med en timme örn dygnet

(dock med undantag av trevaktindelad maskinpersonal), medan den personal

som till sjöss har en arbetstid av 12 timmar per dygn (d. v. s. tvåvaktindelad

personal) kommer i åtnjutande av kortare arbetstid vid ankomst och avgång

än till sjöss.

Under förarbetena hava starka intressemotsättningar kommit till synes på

denna punkt. De synpunkter som kommit till uttryck i förevarande motioner

hava under förarbetena framförts av Sveriges fartygsbcfälsförening,

vars yttrande i frågan återfinnes i propositionen nr 223 sid. 85 (nederst) och

följande.

Kommerskollegium och socialstyrelsen hava — under framhållande av

att bestämmelserna i förevarande paragraf innebure en genomgripande förändring

i fråga om regleringen av arbetet vid ankomst och avgång — framfört

förslag örn, förutom formella ändringar, fastställande av arbetstiden till

tio timmar för ej blott styrmän utan jämväl vaktindelat däcksmanskap och

dagmän. Såsom skäl för detta förslag hava ämbetsverken åberopat bl. a.

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

att samma arbetstid föreslagits av Kungl. Maj:t i 1934 års lagförslag, ävensom

att den av ämbetsverken föreslagna arbetstiden vore fastställd i kollektivavtal,

gällande vid tiden för ämbetsverkens utlåtande (juni 1937).

, Föredragande departementschefen har för sin del fasthållit sakkunnig
förslagets

lösning, innebärande ett maximum av tio timmar för styrmän

och nio timmar för annan sjöman (utom trevaktindelad maskinpersonal)

samt till stöd härför, såvitt angår annan sjöman än styrman, åberopat senare

träffad kollektivavtalsreglering. Till komplettering av vad därutinnan

upplysts i propositionen, må här antecknas, att det mellan Sveriges redareförening

och Sveriges fartygsbefälsförening gällande kollektivavtalet av den

27 oktober 1937 rörande arbetstiden vid ankomst till eller avgång från hamn

upptager föreskrift om att ordinarie arbetstid för styrman icke må överstiga

tio timmar för dygn räknat.

Utskottet. Vid bedömande av den genom förevarande motioner väckta frågan torde

till en början få beaktas, att de i propositionen föreslagna arbetstidsreglerna

komma att innebära tillämpning av trevaktsystemet för däcksbefälets vidkommande

i väsentligt större utsträckning än som för närvarande är fallet.

Det normalt föreliggande behovet av större tillgång till arbetskraft vid de

tillfällen, då fartyget ankommer till eller avgår från hamn, kommer även

att påverkas av den minskade arbetstiden för dagmännen, vilka utgöra en

kategori vars arbetskraft i betydande utsträckning tages i anspråk vid ifrågavarande

tillfällen. Det synes för den skull nödvändigt att betrakta besättningen

såsom en helhet och på lämpligt sätt avväga de intressen som bär

stå emot varandra i form av, å ena sidan, det normala behovet av arbete för

fullgörande av de vid ankomst och avgångstillfällen hopade göromål och,

å andra sidan, angelägenheten av att vid ankomst och avgång skapa ett övergångstillstånd

som närmar sig hamnarbetstidsordningen. Den lösning som

från Kungl. Maj:ts sida föreslagits synes utskottet innebära en lämplig avvägning

mellan dessa motsatta intressen. Vad motionärerna anfört till stöd

för sin hemställan har utskottet väl funnit äga visst berättigande i vad angår

sådana styrmän (andra än förste styrmän) som enligt gällande lag åtnjuta

en begränsning av den ordinarie arbetstiden vid ankomst och avgång till nio

timmar, enär det icke utan särskilt vägande skäl bör ifrågakomma att förminska

en förmån som redan vunnit hävd eller stadfästelse. Enahanda skäl

skulle emellertid kunna åberopas beträffande flera andra jämkningar i

Kungl. Maj:ts förslag, vilka ur de anställdas synpunkt i och för sig skulle

kunna betraktas såsom försämringar i jämförelse med gällande lag (exempelvis

minskningen av längden av avdragsgillt uppehåll i arbetstiden eller

komplettering av bestämmelserna rörande å helgdag tillåtet arbete). Enligt

utskottets mening torde lagförslaget dock böra bedömas såsom en helhet,

och Kungl. Maj:ts förslag lärer tvivelsutan framstå såsom ett väsentligt

socialt framsteg, medförande betydande förbättring för sjömännen. Detta

omdöme torde äga giltighet jämväl för styrmännens vidkommande, betraktade

såsom en kategori för sig. Vid sådant förhållande har utskottet

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

25

icke funnit skäl tillstyrka ifrågavarande motioner. De däri framförda synpunkterna

innefatta icke något som icke varit föremål för beaktande under

förarbetena till lagförslaget.

I motionerna I: 289 och II: 399 har hemställts, att bestämmelsen i 7 § angående

arbete å helgdag (punkt b) måtte erhålla sådan formulering, att å

helgdag icke finge åläggas sjöman annan skeppstjänst än 1) sådan som erfordras

för fartygets framdrivande, manövrering eller navigering samt arbeten

som ha direkt samband med ankomsten respektive avgången, 2) arbete

för ilandförande och ombordtagande av passagerares handbagage och post i

mindre omfattning, 3) lättare rengöring där sådan kan anses ingå i sjömannens

åligganden, 4) för besättningens förplägnad erforderligt arbete.

I jämförelse med den uppräkning som återfinnes i motsvarande stadgande

i Kungl. Maj:ts förslag innebär motionärernas förslag uteslutning av åtskilliga

slags arbeten, nämligen med fartygets framdrivande, manövrering eller navigering

sammanhängande arbete som ej kan tåla uppskov, radiotelegraf- och

radiotelefontjänst, arbete för ilandförande och ombordtagande av passagerare

samt ombordtagande av proviant och skeppsförnödenheter i mindre omfattning,

lastning och lossning av styckegods i mindre omfattning och av gods,

vars lastning eller lossning ej kan utan fara för godset uppskjutas, samt spolning

av däck, då detta arbete icke kan hänföras till lättare rengöring (såsom

t. ex. vid nattning).

Vidare har i motionärernas förslag utelämnats dels ett stycke, innehållande

föreskrift örn askhissnings utförande av maskinmanskapet såsom ordinarie

arbete, dels ock näst sista stycket i paragrafen, nämligen bestämmelsen

om att reglerna i 4 § angående ordinarie arbetstid till sjöss må kunna tillämpas

å sådan ankomst- eller avgångsdag, varunder fartyget befunnit sig till

sjöss eller eljest i gång under större delen av dygnet.

Samtliga av motionärerna sålunda upptagna frågor hava i anledning av

erinringar från de ombordanställdas sida under förarbetena ägnats ingående

uppmärksamhet i propositionen. Frågan om begränsningen av det ordinarie

arbetet å helgdag, liksom även spörsmålet om reglering av arbetstiden vid

sen ankomst eller tidig avgång eller andra liknande fall har av departementschefen

behandlats å sid. 91 och 92, varest förslagets bestämmelser i förevarande

hänseende utförligt motiverats. Spörsmålet angående askhissning såsom

ordinarie arbete för maskinmanskapet har i propositionen behandlats i

samband med reglerna i 4 § angående ordinarie arbetstid till sjöss för vaktindelad

personal; departementschefens uttalande i detta ämne återfinnes i

propositionen å sid. 76.

Motionärerna, vilka icke anfört något skäl till stöd för förslaget örn uteslutning

av bestämmelser rörande askhissning, hava beträffande övriga frågor

icke förebragt andra skäl eller omständigheter än sådana som tidigare anförts

under förarbetena till lagförslaget och i propositionen ägnats uppmärksamhet

av departementschefen. Utskottet har icke funnit skäl tillstyrka motionärernas

ifrågavarande förslag.

U Iskotta.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Utskottet.

9 § (ordinarie arbetstid d fartyg i närtrafik).

I motionerna 1: 289 och II: 399 har hemställts, att andra stycket i 9 § i

Kungl. Maj:ts förslag måtte erhålla sådan lydelse, att sjöman som ej tillhör

ekonomipersonalen å passagerarfartyg icke må såsom ordinarie arbete åläggas

skeppstjänst under längre tid än nio timmar per dygn eller högst 54

timmar per vecka.

I jämförelse med gällande lag företer Kungl. Maj:ts förslag ändring i sak

allenast i ett avseende, nämligen i fråga om ekonomipersonalen å lastfartyg,

för vars arbetstid för närvarande gäller allenast huvudregeln örn begränsning

till 24 timmar under två dygn i följd, medan Kungl. Maj:ts förslag nu jämställer

denna personal med den egentliga besättningen i så måtto, att begränsningen

till 63 timmar i veckan utsträckts att gälla även nämnda personal. I

detta sammanhang må emellertid jämväl erinras örn den skärpning för ekonomipersonalens

vidkommande som i lagförslaget åvägabragts därigenom,

att undantaget i 1 § 2 mom. för arbete, som utföres av personal anställd huvudsakligen

eller uteslutande för passagerares räkning, inskränkts att omfatta

allenast arbete som utföres av person vilken å fartyg i inskränktare fart

än nordsjöfart är anställd huvudsakligen för passagerares direkta betjänande.

Under förarbetena hava svenska maskinbefälsförbundet och svenska sjöfolksförbundet

beträffande närtrafiken påyrkat begränsning av den för vecka

beräknade ordinarie arbetstiden till 56 timmar. Å andra sidan har Sveriges

segelfartygsförening hemställt, att den för vecka bestämda tidsbegränsningen

måtte ökas till 70 timmar.

Kommerskollegium och socialstyrelsen hava förklarat sig icke kunna förordna

bifall till någotdera av förenämnda yrkanden.

Föredragande departementschefens yttrande rörande ifrågavarande paragraf

vilar på förutsättningen, att den hittillsvarande summariska och elastiska

regleringen av arbetstiden ombord å fartyg i närtrafik fortfarande bör bibehållas.

De synpunkter som legat till grund för denna uppfattning har departementschefen

närmare utvecklat i samband med behandlingen av frågan örn

regleringen av ekonomipersonalens arbetstid i den trafik varom här är fråga

(sid. 104). Förenämnda förslag om ytterligare begränsning, respektive utökning

av den ordinarie arbetstiden å fartyg i närtrafik hava icke därutöver

föranlett till särskilda uttalanden från departementschefens sida.

Utskottet har för sin del vid prövning av de med ifrågavarande paragraf

sammanhängande frågor rörande möjligheterna till ytterligare begränsning

av den för närtrafikens vidkommande stadgade ordinarie arbetstiden jämväl

beaktat tidigare utredningar i detta ämne. Utskottet vill sålunda erinra om

den utredning som på Kungl. Maj:ts föranstaltande verkställts i anledning

av 1926 års riksdags (skrivelse nr 220) begäran örn utredning rörande lämpligheten

av ett motionsvis (I: 250) framfört spörsmål om sådan ändring av

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

27

bestämmelserna i sjöarbetstidslagen, att sjöman å fartyg utan vaktindelning

till skydd för överansträngning bereddes en sammanhängande vilotid under

varje dygn. Redogörelse för den i anledning härav verkställda utredningen

innehålles i kommerskollegii och socialstyrelsens förut omförmälda betänkande

med förslag till sjöarbetstidslag av den 25 september 1933 (Statens

offentliga utredningar 1934: 8) varest frågan behandlats i den vid betänkandet

fogade bilagan Y (sid. 118). I Kungl. Maj:ts proposition nr 240 till 1934

års riksdag, i vilken den begärda utredningen redovisats, har föredragande

departementschefen uttalat, att han med hänsyn till vad ämbetsverken anfört

icke ansett sig böra framlägga förslag i det av motionärerna angivna syftet.

I samma proposition har departementschefen förmält, att han haft frågan om

en ytterligare begränsning av den för ordinarie arbetstid å fartyg i närtrafik

såsom maximum för vecka stadgade tid av 63 timmar under övervägande

i samband med förarbetena till det lagförslag som med nämnda proposition

framlades, men att en närmare undersökning av förhållandena inom vissa

grenar av ifrågavarande sjöfart föranlett honom att avstå från den tilltänkta

begränsningen, då ett stadgande örn kortare veckoarbetstid eller kortare arbetstid

för månad räknat, som troligen på sina håll skulle kunna tillämpas

utan allt för stora svårigheter, för annan hithörande sjöfart syntes kunna under

rådande förhållanden medföra allvarliga hinder för trafikens upprätthållande

i dittillsvarande omfattning.

Utskottet har vidare vid denna frågas bedömande tagit i betraktande de i

förevarande proposition nr 223 närmare angivna skäl och omständigheter

som i fråga om arbetsförhållandena inom närtrafiken och särskilt a passagerarfartyg

göra särdeles stor rörlighet påkallad, i synnerhet med hänsyn till

trafikens starkt säsongbetonade karaktär, växlande ej blott under skilda årstider,

utan även inom en och samma arbetsvecka, med framträdande ökning

av resandefrekvensen omkring veckoskiftena.

I betraktande av vad sålunda i förevarande fråga förekommit har utskottet

funnit övervägande skäl tala för den lösning frågan erhållit i Kungl.

Maj:ts förslag.

18 § (straffbestämmelser).

I motionerna 1:289 och 11:399 har hemställts, att sista stycket i 18 §

Kungl. Maj:ts förslag måtte uteslutas. Nämnda stycke avser befälhavares

och redares ansvar för den händelse sjöman användes lill skeppstjänst i strid

mot sjöarbetstidslagen och stadgar frihet från dylikt ansvar där visas kan att

tillgång till nödig bemanning för anordnande i allo av skeppstjänsten i enlighet

med sjöarbetstidslagen icke funnits i senast besökta hamn.

Ifrågavarande bestämmelse, som förekommer i sakkunnig förslaget, har

framkallat invändning från svenska maskinbefålsförbundet. Kommerskollegium

och socialstyrelsen hava förordat de sakkunnigas förslag med allenast

en formell jämkning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

Utskottet.

Utskottet.

Föredragande departementschefen har förklarat sig anse ifrågavarande

bestämmelses sakliga innehåll grundat på en riktig princip.

Utskottet ansluter sig till den av departementschefen sålunda uttalade uppfattningen.

25 § (bötesfördelning).

I motionerna I: 289 och II: 399 har hemställts, att böter som ådömas jämlikt

sjöarbetstidslagen skola tillfalla handelsflottans pensionsanstalt.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skola böter som ådömas enligt lagen tillfalla

Kronan.

En regel om bötesfördelning liknande den motionärerna föreslagit innehålles

i förordningen den 12 juni 1936 angående befäl å svenska handelsfartyg

m. m. § 34, varest stadgas att av de enligt nämnda förordning ådömda

böterna hälften tillfaller kronan och hälften handelsflottans pensionsanstalt.

Böter som ådömas enligt lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens begränsning

eller lantarbetstidslagen den 26 juni 1936 skola tillfalla kronan.

Utskottet har icke ansett tillräckliga skäl föreligga att i förevarande hänseende

föreslå ändring i Kungl. Maj:ts förslag.

Lagens ikraftträdande och övergångsbestämmelser.

På sätt förut omförmälts har i motionerna I: 296 och II: 424 hemställts,

att den nya sjöarbetstidslagens ikraftträdande måtte göras beroende av att

den internationella konventionen angående arbetstid och bemanning å fartyg

vinner anslutning av samtliga nordiska länder, Nederländerna, Sovjetunionen

och Storbritannien.

Föredragande departementschefen har i propositionen nr 223 (sid. 123)

lämnat upplysningar rörande tidpunkten för den föreslagna sjöarbetstidslagens

ikraftträdande samt innebörden av de till lagförslaget fogade övergångsbestämmelserna.

Såsom därav ävensom av vissa i samband med den

allmänna motiveringen gjorda uttalanden (sid. 42) framgår, är avsikten att

den nya sjöarbetstidslagen jämte lagen örn ändringar i sjömanslagen tillika

med vissa förut berörda ändringar i befälsförordningen skola träda i kraft

den 1 januari 1939, då giltighetstiden för gällande sjöarbetstidslag utgår.

Detta avses skola ske oberoende av ikraftträdandet av de till ratifikation föreslagna

konventionsförslagen, medan däremot, på sätt förut omnämnts,

tillämpningen av tilltänkta administrativa föreskrifter rörande manskapsbemanningen

avses skola tillsvidare anstå i avvaktan på ikraftträdandet av

svensk ratifikation av sjöarbetstids- och bemanningskonventionen, för vilken

ratifikation, såsom ovan omförmälts, särskilda villkor skola uppställas. Departementschefen

framhåller (sid. 42), att sjöfarten genom ett sådant till
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

29

vägagångssätt erhåller en övergångstid med något lägre kostnader, varjämte

vissa andra fördelar vinnas i form av bibehållen handlingsfrihet i lagstiftningshänseende

samt med avseende å lagbestämmelsernas tillämpning.

Vid bifall till det av motionärerna framställda förslaget skulle tydligen erfordras

antagande av lag örn fortsatt giltighet tillsvidare av nu gällande sjöarbetstidslag

till dess att de angivna förutsättningarna förelåge. Tidpunkten

härför låter sig uppenbarligen icke med någon säkerhet beräkna. Väl

har föredragande departementschefen i propositionen nr 223 förmält sig

hava anledning antaga att i övriga nordiska länder komme att tillämpas enahanda

förfarande i ratifikationshänseende som det för Sveriges del föreslagna,

varför det synes möjligt att förutsättningar kunna skapas för samtidiga

och ensartade ratifikationsbeslut i samtliga nordiska länder. Vidkommande

övriga länder vilkas anslutning till ifrågavarande konvention skulle erfordras

såsom villkor för ikraftträdande av Sveriges ratifikation, nämligen bland

andra Nederländerna, Sovjetunionen och Storbritannien, synes det däremot

mera ovisst vid vilken tidpunkt frågan kan bliva aktuell. Utskottet har inhämtat,

att konventionen i ämnet, enligt från internationella arbetsbyrån i Geneve

ingångna upplysningar, i samtliga nämnda länder på övligt sätt bragts till vederbörande

folkrepresentations eller myndigheters kännedom. I Sovjetunionen

har detta emellertid skett utan något uttalande i ratifikationsfrågan, medan

för Nederländernas del uttryckligen förklarats, att konventionen komme

att biträdas allenast under förutsättning att den vunne anslutning från

Storbritanniens sida. Vid konventionens anmälan i brittiska parlamentet har

allenast meddelats, att regeringen hade frågan under övervägande och tillsvidare

icke kunde göra något uttalande i saken.

Med hänsyn till vad sålunda upplysts och då, såsom av utskottets allmänna

uttalande rörande lagförslagen framgått, utskottet i likhet med Kungl.

Maj:t hyser den uppfattningen, att den svenska sjöarbetstidslagstiftningens

reformering icke längre bör få förhindras av hänsyn till den tämligen ovissa

utvecklingen av det internationella samarbetet för en allmän reglering av

sjöfolkets arbetsförhållanden på grundval av den internationella konventionen

i ämnet, finner utskottet sig icke kunna tillstyrka motionerna I: 296

och II: 424.

Slutligen återstår det genom motionen I: 273 väckta förslaget att genomförandet

av 8-timmarsprincipen i fråga örn skeppstjänst till sjöss för vaktindelat

befäl eller manskap i vidare mån än hittills skett borde anstå till

dess motsvarande lagstiftning infördes jämväl i Danmark, Finland och

Norge, samt att vad sjöarbetstidslagen beträffar för sådant ändamål borde

antagas en övergångsbestämmelse varigenom ikraftträdandet av de stadganden

som innefatta de ur konkurrenssynpunkt mest genomgripande reformerna,

nämligen föreskrifterna i 4 § punkterna c) och d) angående 8-timmarsprincipens

tillämpning i fråga om vaktindelat däcks- och maskinmanskap,

Utskottet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

såvitt angår sjöman vars arbetstid till sjöss enligt gällande lag utgör högst

12 timmar i genomsnitt för dygn räknat, bleve beroende på Kungl. Maj:ts

förordnande.

Utskotta. Utskottet delar den i motionen uttryckta uppfattningen örn betydelsen av

nordiskt samgående i förevarande lagstiftningsfråga. Vad i propositionen

härutinnan anförts torde giva vid handen att även Kungl. Majit fäster stort

avseende vid det nordiska samarbetets fullföljande. Av allt att döma synes

denna uppfattning även vara till finnandes hos vederbörande inom övriga

nordiska länder. Visserligen har danska riksdagen i mitten av nästlidne

april åtskilts utan att proposition i ämnet blivit framlagd, men från dansk

sida har, enligt vad för utskottet upplysts, officiellt förklarats, att danska

regeringen har för avsikt att förelägga riksdagen förslag i ämnet, så snart

den åter sammanträder. Enligt ingången underrättelse har norska regeringen

i dagarna framlagt proposition med förslag till sjöarbetstidslag, grundad

i huvudsak på det nordiska utkastet. Jämväl i Finland fortgår lagstiftningsarbetet,

enligt vad utskottet inhämtat, i nära anslutning till de gemensamma

nordiska riktlinjerna, och det torde vara anledning antaga att förslag kommer

att föreläggas finska riksdagen, då den i höst åter sammanträder.

I betraktande av vad sålunda upplysts har utskottet icke kunnat finna erforderligt

att för den svenska sjöarbetstidslagstiftningen uppställa förbehåll

av den art motionären föreslagit, vilket för övrigt synts utskottet möjligen

kunna på annat håll framkalla svårigheter för lagstiftningens genomförande,

vilka icke behöva befaras uppkomma, därest den svenska lagstiftningen

nu fullföljes i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet har för den

skull funnit sig icke kunna förorda det i motionen I: 273 väckta förslaget.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1. att riksdagen måtte

a) antaga det genom propositionen nr 223 framlagda förslaget

till sjöarbetstidslag;

b) förklara att riksdagen för sin del ansluter sig till föredragande

departementschefens i det vid propositionen nr 223

fogade statsrådsprotokollet av den 12 mars 1938 uttalade uppfattning

rörande de konventionsförslag och den rekommendation,

som fogats vid samma proposition;

c) antaga det genom propositionen nr 224 framlagda förslaget

till lag angående ändrad lydelse av 10, 23, 51 och 73 §§

sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270);

2. a) att de i anledning av propositionen nr 223 väckta

motionerna 1:273, 289, 290, 291 och 296 samt 11:399, 423,

424 och 425, i den mån de icke blivit besvarade genom vad

utskottet ovan under 1 a) och b) hemställt, icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd; samt

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52. 31

b) att de i anledning av propositionen nr 224 väckta motionerna

I: 292 och II: 426 måtte anses besvarade genom utskottets

hemställan under 1 c).

Stockholm den 7 maj 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, P. Sandström, Heiding, Knut Petersson*,

Västberg*, Nordborg och Sten;

från andra kammaren: herrar Österström*, Hage, Olovson, Skoglund*, Hallagård, Sandström

i Härnösand*, Hermansson* och Hansson i örebro.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar P. Sandström, Nordborg, Skoglund och Sandström i Härnösand,

vilka anfört:

Utskottsmajoritetens beslut synes oss lika litet som Kungl. Maj:ts genom

förevarande propositioner nr 223 och 224 inrymma vederbörlig hänsyn till

sakkunskapens omdöme och varningar beträffande konsekvenserna av ifrågavarande

för en riksviktig näringsgren djupt ingripande lagstiftning.

I framlagda motioner, nämligen I: 290 och I: 292 samt II: 425 och II: 426,

hava de näringspolitiska och ekonomiska förhållanden antytts, som bilda

den bakgrund, mot vilken förevarande lagstiftningsfråga måste ses.

De allvarliga bekymmer för sjöfartens framtid, som de långtgående sociala

reformer berörande denna näring, vilka i år föreslagits riksdagen, helt

naturligt framkalla hos sjöfartsnäringens företrädare, förefalla särskilt välgrundade

i betraktande av alt den vikande konjunkturen nu rätt tydligt påvisar,

att den till sina grunder ej klarlagda och antagligen exceptionella period

av förhållandevis höga frakter, som rått från hösten 1936 och under

större delen av 1937, nu icke längre kan påräknas till sjöfartens stöd under

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52-

de oundvikliga och betydande svårigheter, som den nya lagstiftningen oundgängligen

måste vålla.

På längre sikt teckna sig den svenska sjöfartsnäringens utsikter ovissa

och mörka. Ett symtom, vars betydelse ur många synpunkter synes oss

förtjäna allvarligt begrundande, utgöres av den minskning den svenska

handelsflottan undergått sedan 1931. I förenämnda motioner har detta sakförhållande

tydligt påvisats medelst den officiella statistikens klara och

ovedersägliga vittnesbörd. Denna tonnageminskning synes oss särskilt allvarsam,

emedan den huvudsakligen givit sig till känna inom den svenska

trampflottan, vars betydelse ur allmän näringspolitisk synpunkt är synnerligen

stor, icke minst därigenom att den i väsentlig mån bidrager till de

fraktintäkter, med vilkas hjälp den svenska betalningsbalansen hålles i jämvikt.

Den oroväckande innebörden av Kungl. Maj:ts förslag har ytterligare understrukits

av vad som förekommit under utskottsbehandlingen. I första

hand har det enligt vårt bedömande med full tydlighet klarlagts att genomförandet

av åttatimmarsdagen på däck är icke blott ekonomiskt sett mycket

kostbart utan jämväl med hänsyn till arbetets art mindre motiverat. Om de

längst gående reformerna — vilka i främsta rummet hänföra sig till nämnda

område — bedömda ur rent intern synpunkt sålunda kunna förefalla

mindre behövliga, synes hänsynen till svenska handelsflottans möjligheter

att hävda sig i den internationella konkurrensen hava blivit otillbörligt åsidosatta.

Med all uppskattning av det nordiska samarbetet och strävandena

att ernå största möjliga internationella enhetlighet på ifrågavarande område,

synas oss alla försök i denna riktning mer eller mindre meningslösa, så

länge subventionssystemen i olika länder florera i nuvarande utsträckning.

Handelsministerns i propositionen tillkännagivna intentioner att söka igångsätta

en internationell aktion för subventionssystemets avskaffande torde

icke kunna förväntas inom åtminstone de närmaste åren leda till resultat.

Redan av propositionens ordalag framgår, att handelsministern såsom en

konsekvens av den nya lagstiftningen förutsett nödvändigheten av statlig

hjälpverksamhet till sjöfartens stödjande. Detta tillkännagivande synes oss

på ett otvetydigt sätt karakterisera innebörden av Kungl. Maj:ts förslag. Till

en lagstiftning med dylika konsekvenser kunna vi icke medverka. Fasthellre

ansluta vi oss till den i förutnämnda motioner deklarerade uppfattningen,

att statsmakterna i stället för att med artificiella metoder söka vidmakthålla

den svenska handelsflottan under ekonomiskt omöjliga förhållanden,

tillskapade genom en för långt driven socialpolitik, borde sörja för bevarandet

av sjöfartsnäringens sunda utvecklingsmöjligheter.

Sådant det internationella läget för närvarande tecknar sig, synes ock försiktigheten

bjuda att tillsvidare avvakta utvecklingen, och vi anse oss därför

böra instämma i förenämnda motioner, vari hemställes om avslag å

Kungl. Maj:ts propositioner nr 223 och 224 och förlängning tillsvidare av

gällande sjöarbetstidslag.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 52.

33

Under åberopande av vad sålunda anförts, få vi hemställa,

att riksdagen måtte, med avslag å Kungl. Maj:ts propositioner

nr 223 och 224, för sin del antaga lag om fortsatt giltighet

tillsvidare av nu gällande sjöarbetstidslag, ävensom

förklara att internationella arbetsorganisationens förslag till

konventioner angående arbetstid och bemanning å fartyg

samt angående minimiålder för användning till skeppstjänst

icke för närvarande böra ratificeras av Sverige samt att rekommendationen

angående arbetstid och bemanning å fartyg

ej heller för närvarande bör föranleda till någon åtgärd från

de svenska statsmakternas sida.

2) av herrar Österström och Knut Petersson, vilka ansett, att utskottet

bort tillstyrka de i motionen 1:273 gjorda yrkandena.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 52-

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:304 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag till sjöarbetstidslag m. m. och förslag till lag angående ändrad lydelse av 10, 2 s. 3 i texten