Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 juni 1931

1938-05-17 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1938:55, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 juni 1931

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

1

Nr 55.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1938 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag angående ändring i vissa delar

av lagen den 12 juni 1931 (nr 233) om behandling

av alkoholister (alkoholistlag), dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 12 mars 1938 dagtecknad proposition, nr 207, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 12 juni 1931 (nr 233)

om behandling av alkoholister (alkoliolistlag).

Härigenom förordnas, att rubrikerna till 2, 3 och 4 kap. samt 1—17, 20,

28, 29, 43, 47, 48, 51—53, 55, 60 och 62 §§ lagen den 12 juli 1931 örn behandling

av alkoholister (alkoholistlag), 10, 11, 29, 51 och 52 §§ sådana dessa

lagrum skola lyda enligt lag den 9 april 1937 (nr 128), skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

Är någon---ordentligt liv.

Lag samma vare, där någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, blivit

under de två senast förflutna åren tre eller flera gånger dömd till ansvar för

fylleri eller för ett kringflackande liv.

2 Kap.

Om nykterhetsnäninder.

2 §.

I varje kommun skall finnas en kommunal nykterhetsnämnd och i varje

län en länsnykterhetsnämnd.

Nykterhetsnämnderna skola stå under tillsyn av socialstyrelsen.

3 §■

Kommunal nykterhetsnämnd och länsnykterhetsnämnd hava till uppgift,

var inom sitt verksamhetsområde, att övervaka nykterhetstillståndet samt

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 55. 1259 88 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

att i enlighet med vad i denna lag sägs eller eljest finnes stadgat vidtaga

för dess höjande erforderliga åtgärder.

Det åligger nykterhetsnämnd därvid särskilt

att söka förebygga och motverka onykterhet och dryckenskap genom upplysningar,

råd och anvisningar till systembolag och andra försäljare av alkoholhaltiga

drycker eller ersättningsmedel därför samt genom åtgärder mot

olaglig försäljning av sådana drycker eller ersättningsmedel;

att verka för nykterhetsfrämjande åtgärder genom framställningar och yttranden

till vederbörande myndigheter; samt

att tillhandagå enskilda personer med de råd och upplysningar, som

äga samband med nämndens uppgifter.

Länsnykterhetsnämnd åligger därjämte att hålla sig noggrant underrättad

om de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet, att öva tillsyn över

att dessa fullgöra dem tillkommande uppgifter samt att lämna dem vägledning

och bistånd.

Nykterhetsnämnd har att ställa sig till efterrättelse de råd och anvisningar

angående verksamheten, som socialstyrelsen meddelar. Kommunal nykterhetsnämnd

har därjämte att följa dylika råd och anvisningar, som meddelas

av länsnykterhetsnämnden.

Ärlig berättelse över nykterhetstillståndet inom nykterhetsnämnds område

samt angående nämndens verksamhet skall avgivas

av kommunal nykterhetsnämnd till länsnykterhetsnämnden ävensom i

stad till stadsfullmäktige och på landet till kommunalfullmäktige eller kommunalstämma

samt

av länsnykterhetsnämnd till länsstyrelsen och socialstyrelsen.

Angående nykterhetsnämnds åligganden i övrigt är särskilt stadgat.

4§-

Kommun må besluta, att särskild nykterhetsnämnd skall tillsättas. Är

ej särskild sådan nämnd tillsatt, skall nykterhetsnämnden ntgöras av kommunens

fattigvårdsstyrelse.

Konungen äger på framställning av länsnykterhetsnämnden föreskriva, att

kommun skall tillsätta särskild nykterhetsnämnd.

Ledamöter i särskild kommunal nykterhetsnämnd utses av kommunen till

det antal, som med hänsyn till* folkmängden och andra förhållanden erfordras,

dock å landet minst tre och i stad minst fem. Av ledamöterna

skall minst en vara kvinna, och bör läkare, örn sådan är bosatt inom kommunen,

vara ledamot av nämnden.

Suppleanter för — — — vara kvinna.

Beträffande valbarhet — — — motsvarande tillämpning.

I fråga---stadsfullmäktige meddelar.

5 §•

I kommunal nykterhetsnämnd, vare sig denna är särskilt tillsatt eller utgöres

av fattigvårdsstyrelsen, skall länsnykterhetsnämnden utse ett ombud.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

Till ombud må utses en av de av kommunen valda ledamöterna eller annan

lämplig person. Länsnykterhetsnämndens ombud äger i sådan egenskap deltaga

i den kommunala nykterhetsnämndens överläggningar men ej i besluten.

I kommun, där nykterhetsnämnden utgöres av fattigvårdsstyrelsen, skall

kommunen utse en av styrelsens ledamöter att för den tid lian är vald till

ledamot bereda och vara föredragande i de ärenden, som ankomma på

nykterhetsnämnds prövning. Länsnykterhetsnämndens ombud må utses till

sådan föredragande, ändå att han icke är av kommunen vald ledamot.

6 §■

Då ledamöter i särskild kommunal nykterhetsnämnd eller fattigvårdsstyrelse,

som utgör nykterhetsnämnd, blivit utsedda, skall uppgift å de utseddas

namn och adress ofördröjligen insändas till länsnykterhetsnämnden.

Då ordförande, föredragande eller länsnykterhetsnämndens ombud utsetts,

skall uppgift å den utseddes namn och adress ofördröjligen insändas till

länsstyrelsen, som låter meddela underrättelse därom i länskungörelserna.

7 §•

Konungen äger för viss kommun förordna, att befattningen med ärenden,

som kommunal nykterhetsnämnd har att handlägga, må i den utsträckning

Konungen bestämmer tillkomma ett inom nämnden valt arbetsutskott.

Närmare föreskrifter---av Konungen.

8§-

I den mån det finnes erforderligt, må kommunal nykterhetsnämnd till sitt

biträde kalla därtill skickade män och kvinnor.

Finnes ersättning---bestämma därom.

9 §•

Länsnykterhetsnämnden skall hava följande sammansättning:

en ledamot, vilken tillika är ordförande, utsedd av socialstyrelsen,

en ledamot, som skall vara läkare, utsedd av socialstyrelsen efter samråd

med medicinalstyrelsen,

en ledamot, utsedd av länsstyrelsen, samt

två ledamöter, utsedda av landstinget; dock skall i län, som omfattar två

landsting, vartdera landstinget utse en ledamot samt i län, som omfattar en

stad, vilken icke deltager i landsting, landstinget utse en ledamot och stadsfullmäktige

i den staden en ledamot.

I län, som omfattar två städer, vilka ej deltaga i landsting, skola, utöver de

av socialstyrelsen och länsstyrelsen utsedda ledamöterna, utses tre ledamöter,

av vilka landstinget utser en och vardera staden en ledamot.

För varje ledamot utses på enahanda sätt en suppleant.

Ledamöter och suppleanter utses bland inom länet bosatta svenska män

och kvinnor, som fyllt tjugufem år. Beträffande obehörighet och rätt att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

avsäga sig uppdraget äger vad i 12 § 1 mom. i lagen örn fattigvården finnes

stadgat rörande fattigvårdsstyrelse motsvarande tillämpning.

Ledamöter och suppleanter utses för två kalenderår. Avgår ledamot eller

suppleant under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, utses ersättare

för den tid, som återstått för den avgångne.

Närmare bestämmelser angående länsnykterhetsnämndernas verksamhet

meddelas av Konungen.

Angående bestridandet av kostnaderna för länsnykterhetsnämndernas verksamhet

är särskilt stadgat.

3 Kap.

Om hjälpätgärder.

10 §.

Polis- och åklagarmyndighet åligger att, när den erhållit kännedom örn

förhållande, som bör föranleda den kommunala nykterhetsnämndens ingripande,

ofördröjligen göra anmälan därom hos nämnden. Enahanda anmälningsplikt

åligger läkare beträffande dylikt förhållande, varom han i sin

verksamhet erhållit kännedom.

Örn skyldighet — — — särskilt stadgat.

11 §•

Har den kommunala nykterketsnämnden genom anmälan eller eljest fått

grundad anledning antaga, att någon, som vistas inom kommunen eller där

äger hemortsrätt, är hemfallen åt alkoholmissbruk såsom i 1 § sägs, skall

nämnden skyndsamt föranstalta örn undersökning samt söka inhämta noggrann

kännedom örn hans levnadsförhållanden och andra på fallets bedömande

inverkande omständigheter.

Där åklagare gjort anmälan, som avses i 10 § andra stycket, åligger det

den kommunala nykterketsnämnden att skyndsamt och senast inom två månader

efter det anmälan inkommit lämna åklagaren meddelande örn de åtgärder,

som vidtagits i anledning av anmälan.

12 §.

Där så erfordras, må den kommunala nykterhetsnämnden kalla den, som

är föremål för undersökning, att personligen inställa sig inför nämnden eller

särskilt utsett ombud eller av nämnden anvisad läkare. Ar han bevisligen

kallad minst fyra dagar förut, men utebliver han utan laga förfall, äger

nämnden fälla honom att böta tio kronor och genom vite, högst trettio kronor,

tillhålla honom att inställa sig. Kommer han ändock ej å förelagd tid, äger

nämnden erhålla handräckning hos polismyndigheten för hans hämtande

samt, därest han ej varder samma dag efter hämtning inställd, fälla honom

till vitet.

Då eljest---hans hämtande.

Ordförande i---ovan sägs.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

5

13 §.

Framgår av kommunal nykterhetsnämnds undersökning, att den, örn vilken

är fråga, är hemfallen åt alkoholmissbruk såsom i 1 § sägs, skall nämnden;

där ej uppenbarligen utsikt saknas att utan tvång återföra honom till ett

nyktert och ordentligt liv, vidtaga för hans rättelse lämpade hjälpåtgärder.

Nämnden bör — — — lämplig anstalt.

Då omständigheterna---två år.

14 §.

1 mom. Finner länsnykterhetsnämnden, att fall, som i detta kapitel avses,

av kommunal nykterhetsnämnd ej handlagts på nöjaktigt sätt, skall länsnykterhetsnämnden

genom råd och anvisningar söka åvägabringa rättelse.

Vinnes ej rättelse härigenom, äger länsnykterhetsnämnden vidtaga de åtgärder

i ärendet, som eljest skolat tillkomma den kommunala nämnden, Har

sådan åtgärd vidtagits av länsnykterhetsnämnden, må den kommunala nämnden

ej taga befattning med ärendet i vidare mån än länsnykterhetsnämnden

föreskriver.

Då länsnykterhetsnämnden vidtager åtgärd, varom i första stycket sägs,

äger länsnykterhetsnämnden samma befogenheter, som tillkomma kommunal

nykterhetsnämnd.

2 mom. Brukar någon, som vistas inom länet, alkoholhaltiga drycker till

uppenbar skada för sig eller annan, äger länsnykterhetsnämnden förordna,

att under viss tid, högst ett år i sänder, rusdrycker icke må till honom utminuteras.

Enahanda befogenhet tillkommer kommunal nvktersnämnd i

fråga örn sådan person, vilken vistas inom kommunen.

15 §.

Då undersökning eller annan åtgärd på nykterhetsnämnds föranstaltande

vidtages, bör noga tillses, att den, som åtgärden avser, icke utsattes för

allmän uppmärksamhet eller onödigtvis störes i lovlig verksamhet.

Vad hos nykterhetsnämnd förekommit rörande personer, som äro föremål

för nämndens behandling, må ej yppas för obehöriga.

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, att de icke

åtkommas av obehöriga.

4 Kap.

Om tvångsintagande å alkoholistanstalt.

16 §•

1 mom. Har någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, såsom i 1 §

sägs, icke genom hjälpåtgärd kunnat återföras till ett nyktert och ordentligt

liv eller saknas eljest uppenbarligen utsikt att utan tvång återföra honom

därtill, äger den kommunala nykterhetsnämnden hos länsstyrelsen ansöka

om förordnande, att han må intagas å allmän alkoholistanstalt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

2 mom. Underlåter den kommunala nykterhetsnämnden att i fall, som i

1 mom. avses, till länsstyrelsen avgiva ansökning, må sådan göras av länsnykterhetsnämnden.

17 §.

Är någon hemfallen åt alkoholmissbruk, och finnes han i följd därav vara

farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv eller för han ett kringflackande

liv, äger den kommunala nykterhetsnämnden, ändå att fall, som

avses i 16 §, ej är för handen, så ock polismyndigheten i orten hos länsstyrelsen

ansöka örn förordnande, att han må intagas å allmän alkoholistanstalt.

Återkallelse av ansökningen utgör ej hinder för länsstyrelsen att

fortsätta med ärendets handläggning.

Är faran för säkerhet eller liv så överhängande, att åtgärd, som ankommer

på länsstyrelsen, ej utan våda kan avvaktas, eller föreligger anledning befara,

att den, örn vilken är fråga, kommer att avvika från orten, innan länsstyrelsen

vidtagit åtgärd i anledning av sådan ansökning, varom i första

stycket förmäles, har polismyndigheten att ofördröjligen på lämpligt sätt tillsvidare

omhändertaga honom.

Yarder någon sålunda omhändertagen, innan ansökning gjorts örn förordnande,

att han må intagas å allmän alkoholistanstalt, skall polismyndigheten

utan uppskov göra sådan ansökning.

Yad i 16 § 2 mom. föreskrives för där avsedda fall äger motsvarande tilllämpning

för de fall, varom i denna paragraf är fråga.

20 §.

Förekommer anledning, att den, som ansökningen avser, är farlig för

annans personliga säkerhet eller eget liv, eller för han ett kringflackande

liv, må länsstyrelsen, när skäl därtill äro, även innan han blivit hörd i ärendet

föranstalta örn att han i avbidan på slutligt beslut tillsvidare intages å

allmän alkoholistanstalt eller, örn plats å dylik anstalt ej omedelbart kan beredas,

omhändertages och vårdas på annat lämpligt sätt.

28 §.

Sökanden i —--är stadgat.

Yarder beslutet ej omedelbart verkställt, äger nykterhetsnämnd, som gjort

ansökning i ärendet, ställa den, som beslutet avser, under övervakning på sätt

i 61 § sägs. Övervakningen må fortgå under högst ett år från beslutet därom.

Underlåter kommunal nykterhetsnämnd att föranstalta örn verkställighet av

beslut örn intagande å allmän alkoholistanstalt, må länsnykterhetsnämnden

föranstalta därom.

29 §.

Har beslut örn intagande å allmän alkoholistanstalt grundats därpå, att

den, som beslutet avser, är farlig för annans personliga säkerhet eller eget

liv eller att han fört ett kringflackande liv, eller har beslutet meddelats jämlikt

25 §, har länsstyrelsen att föranstalta örn verkställighet av beslutet.

Lag samma — — — andra stycket.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

Finner länsstyrelsen--— tre månader.

Föreligga i---anståndet förverkat.

Yad i---två år.

43 §.

Där det ej på grund av särskilda omständigheter finnes obehövligt, skall

anstaltens styrelse ställa den permitterade under övervakning på sätt i 61 §

sägs eller uppdraga åt kommunal nykterhetsnämnd att därom besörja. Övervakningen

må fortgå under permissionstiden.

Vare sig---hans rättelse.

Där så--— meddelade föreskrifter.

Anstaltens styrelse — — — paragraf avses.

47 §.

Vid utskrivning skall anstaltens styrelse, där det ej på grund av särskilda

omständigheter finnes obehövligt, ställa den utskrivne under övervakning på

sätt i 61 § sägs eller uppdraga åt kommunal nykterhetsnämnd att därom

besörja. Övervakningen må fortgå under högst ett år från beslutet därom.

Vare sig--— hans rättelse.

Där så---meddelade föreskrifter.

48 §.

Undandrager sig den utskrivne övervakning eller bryter han eljest mot meddelade

föreskrifter, må kommunal nykterhetsnämnd, där han ej genom hjälpåtgärd

kunnat återföras till ett nyktert och ordentligt liv eller sådan åtgärd

prövas vara gagnlös, hos länsstyrelsen ansöka örn förordnande, att han må

ånyo intagas å allmän alkoholistanstalt. Har han visat sig farlig för annans

personliga säkerhet eller eget liv eller för han ett kringflackande liv, må jämväl

polismyndigheten i orten ansöka örn sådant förordnande; och skall i sådant

fall vad i 17 § andra och tredje styckena stadgas äga tillämpning.

I ansökningen---efter utskrivningen.

Yad i 16 § 2 mom. föreskrives för där avsedda fall äger motsvarande tilllämpning

för de fall, varom i denna paragraf är fråga.

Länsstyrelsen har — — -— denna lag.

51 §.

Kostnad för omhändertagande eller vård, som omförmäles i 17 § andra

stycket, 20 §, 25 § andra punkten och 29 § tredje stycket, skall statsverket

vidkännas.

52 §.

Kostnad för vård, som meddelats den, vilken på grund av slutligt beslut

intagits å allmän alkoholistanstalt, skall bestridas av statsverket i följande

fall, nämligen

1. där beslutet grundats därpå, att den intagne är farlig för annans personliga

säkerhet eller eget liv eller att lian fört ett kringflackande liv;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

2. där beslutet meddelats jämlikt 25 §;

3. där beslutet meddelats på grund av anmälan, som avses i 10 § andra

stycket;

4. där någon jämlikt 37 § kvarhålles.

53 §.

I andra fall än de i 51 och 52 §§ nämnda är den, som ansökt örn intagande

å allmän alkoholistanstalt, skyldig att gentemot den anstalt, där vård lämnats,

svara för vårdkostnad, vilken icke bestrides av eljest tillgängliga medel; dock

att, örn länsnykterhetsnämnd gjort sådan ansökning, ansvarigheten för vårdkostnaden

åvilar den kommunala nykterhetsnämnd, i vars ställe länsnykterhetsnämnden

vidtagit åtgärden.

55 §.

Den, som av nykterhetsnämnd fällts till böter eller vite, må hos länsstyrelsen

anföra besvär över beslutet inom trettio dagar från den dag, då han

erhöll del därav. Över beslut av nykterhetsnämnd jämlikt 14 § 2 mom. må

besvär anföras hos länsstyrelsen inom tid, som nyss nämnts. Över annat av

nykterhetsnämnd enligt denna lag meddelat beslut må klagan ej föras.

60 §.

Myndigheter, som handlägga ärenden enligt denna lag, böra, i den mån

sådant kan vara till gagn vid fullgörandet av deras åligganden, samarbeta

med nykterhetsnämnder, fattigvårdsstyrelse!-, barnavårdsnämnder och andra

myndigheter, med alkoholistanstalter, med organisationer, vilka utöva social

hjälpverksamhet, samt med systembolag.

62 §.

Finner nykterhetsnämnd, att någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk

såsom i 1 § sägs, bör förklaras omyndig eller att förmyndare i hans ställe

eller jämte honom bör förordnas för hans myndling, har nämnden att göra

anmälan härom hos överförmyndaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939, från och med vilken dag

förordningen den 18 juni 1937 (nr 438) med vissa föreskrifter i avseende å

nykterhetsnämnd upphäves. Redan före den 1 januari 1939 skola dock ledamöter

och suppleanter i länsnykterhetsnämnderna utses för åren 1939 och

1940.

Därest lagen den 9 april 1937 (nr 128) angående ändring i vissa delar av

alkoholistlagen vid förstnämnda tidpunkt ännu icke trätt i kraft, skola, intill

dess så sker, 10, 11, 29, 51 och 52 §§ alkoholistlagen hava följande lydelse.

10 §.

Polis- och åklagarmyndighet åligger att, när den erhållit kännedom örn

förhållande, som bör föranleda den kommunala nykterhetsnämndens in
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

gripande, ofördröjligen göra anmälan därom hos nämnden. Enahanda anmälningsplikt

åligger läkare beträffande dylikt förhållande, varom han i sin

verksamhet erhållit kännedom.

11 §•

Har den kommunala nykterhetsnämnden genom anmälan eller eljest fått

grundad anledning antaga, att någon, som vistas inom kommunen eller där

äger hemortsrätt, är hemfallen åt alkoholmissbruk såsom i 1 § sägs, skall

nämnden skyndsamt föranstalta örn undersökning samt söka inhämta noggrann

kännedom örn hans levnadsförhållanden och andra på fallets bedömande

inverkande omständigheter.

29 §.

Har beslut örn intagande å allmän alkoholistanstalt grundats därpå, att

den, som beslutet avser, är farlig för annans personliga säkerhet eller eget

liv eller att han fört ett kringflackande liv, eller har beslutet meddelats jämlikt

25 §, har länsstyrelsen att föranstalta örn verkställighet av beslutet.

Finner länsstyrelsen, att den, som beslutet avser, genast bör intagas å

allmän alkoholistanstalt, men kan plats ej omedelbart beredas, äger länsstyrelsen,

när skäl därtill äro, draga försorg om hans omhändertagande och

vårdande under tiden på annat lämpligt sätt; dock må sådan vård ej fortgå

under längre tid än tre månader.

Föreligga särskilda skäl till antagande, att den, som beslutet avser, skall

låta sig rätta utan intagande å allmän alkoholistanstalt, må länsstyrelsen

medgiva villkorligt anstånd med beslutets verkställande, och äger länsstyrelsen

därvid ställa honom under övervakning på sätt i 61 § sägs. Övervakningen

må fortgå under högst ett år från beslutet därom. När omständigheterna

därtill föranleda, skall länsstyrelsen förklara anståndet förverkat.

51 §.

Kostnad för omhändertagande eller vård, som omförmäles i 17 § andra

stycket, 20 §, 25 § andra punkten och 29 § andra stycket, skall statsverket

vidkännas.

52 §.

Kostnad för vård, som meddelats den, vilken på grund av slutligt beslut

intagits å allmän alkoholistanstalt, skall bestridas av statsverket i följande

fall, nämligen

1. där beslutet grundats därpå, att den intagne är farlig för annans personliga

säkerhet eller eget liv eller att han fört ett kringflackande liv;

2. där beslutet meddelats jämlikt 25 §;

3. där någon jämlikt 37 § kvarhålles.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft

fem i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen från första kammaren

nr 298 av herr Wistrand m. fl. samt från andra kammaren nr 398 av

herr Eriksson i Frägsta m. fl., nr 434 av herrar Karlsson i Munkedal och

Persson i Vinberg, nr 435 av herr Hellberg och nr 436 av herr Fredberg m. fl.

I motionen I: 298 har hemställts, att riksdagen måtte avslå propositionen.

I motionen II: 398 har yrkats, att riksdagen måtte vidtaga sådana ändringar

i propositionen, att stadgandena om länsnykterhetsnämnd komma att

utgå.

Aven i motionen II: 435 har hemställts, att propositionen måtte avslås i

vad den avser upprättande av länsnykterhetsnämnder.

Motionen II: 434 utmynnar i en hemställan, »att riksdagen måtte besluta

att sådana valbarhetsvillkor stadgas att endast personer med kompetens och

fallenhet för nykterhetsvård böra ifrågakomma vid val av ledamöter för den

kommunala nykterhetsvården».

__ I motionen II: 436 hemställes, att riksdagen må besluta sådant tillägg i

Kungl. Maj:ts förslag örn länsnykterhetsnämnders sammansättning, att i fråga

örn de av landstingen valda ledamöterna dessa böra väljas bland personer,

som genom ledamotskap i kommunal nykterhetsnämnd vunnit erfarenhet i

dessas arbete.

I fråga om de skäl, som anförts till stöd för det i propositionen framlagda

lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas nedan,

hänvisa till propositionen. I fråga örn motionernas närmare innehåll hänvisas

till motionerna.

Inledning.

Gällande lag om behandling av alkoholister utfärdades den 12 juni 1931 och

trädde i kraft den 1 juli 1932.

Rusdryckslagstiftningsrevisionen, som tillsattes år 1928 med uppdrag att

verkställa utredning och avgiva förslag angående revision av gällande lagstiftning

rörande försäljning av rusdrycker, avgav den 23 oktober 1934 betänkande

med förslag till spritdrycksförordning m. m. (statens offentliga utredningar

1934:39). Förutom huvudförslaget — förslag till förordning angående

försäljning av spritdrycker och vin (spritdrycksförordning) — innehöll

betänkandet bland annat förslag till lag om nykterhetsvård.

Sistnämnda lagförslag innefattade ändringar i förhållande till alkoholistlagen

i huvudsakligen två avseenden, nämligen i fråga örn inrättande av länsnykterhetsnämnder

och utsträckning av möjligheterna att ingripa mot alkoholmissbrukare.

Genom ''proposition (nr 35) framlades vid 1937 års riksdag förslag angående

ändrade bestämmelser rörande verkställighet och förvandling av bötesstraff

jämte därmed sammanhängande förslag till ändring i vissa delar av

alkoholistlagen. För ernående av, bland annat, ett mera regelmässigt och

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

effektivt ingripande mot personer, som begått upprepade fylleriförseelser, föreslogs

i 11 § av förslaget till lag örn verkställighet av bötesstraff skyldighet för

åklagare att, innan talan om förvandling av böter för fylleri eller för fylleri

jämte annat brott anhängiggjördes mot bötfälld, som under de två senast förflutna

åren blivit tre eller flera gånger dömd till ansvar för fylleri, göra anmälan

örn förhållandet hos vederbörande nykterhetsnämnd. Föreskriften i 11 § av

gällande alkoholistlag, att nykterhetsnämnden efter sådan anmälan vore skyldig

att verkställa undersökning, föreslogs skola kompletteras med en bestämmelse,

att nämnden hade att skyndsamt och senast inom två månader efter

det anmälan inkommit lämna åklagaren meddelande örn de åtgärder, som vidtagits

i anledning av anmälan. Angående åklagarens vidare befattning med

ärendet skulle enligt 11 § lagen örn verkställighet av bötesstraff gälla, att han

skulle föra talan örn förvandling, därest nämnden ej inom nyssnämnda tid

hos länsstyrelsen gjort ansökan örn den bötfälldes intagande å allmän alkoholistanstalt.

Talan örn förvandling skulle ock föras, örn sådan ansökan gjorts

men länsstyrelsens beslut icke innefattat förordnande örn den bötfälldes intagande

å allmän alkoholistanstalt, Örn däremot genom lagakraftvunnet beslut

sådant förordnande meddelats, skulle frågan örn böternas förvandling vara

förfallen.

Förslagen antogos av riksdagen. Lag örn verkställighet av bötesstraff samt

lag angående ändring i vissa delar av alkoholistlagen utfärdades den 9 april

1937 (Sv. förf.-sami. nr 119 och 128). 11 § i förstnämnda lag samt sistnämnda

lag skola emellertid i avbidan på ökning av antalet vårdplatser vid de allmänna

alkoholistanstalterna icke träda i kraft förrän den dag Konungen förordnar.

Genom proposition (nr 242) framlades vidare för 1937 års riksdag förslag

till förordningar angående försäljning av rusdrycker och örn införande av

nämnda förordning ävensom förordning med vissa föreskrifter i avseende å

nykterhetsnämnd. I propositionen, som anmäldes på finansdepartementets

föredragning, omnämndes, att frågan örn en mera genomgripande revision av

alkoholistlagstiftningen tillsvidare ansetts böra bliva föremål för ytterligare

överväganden inom socialdepartementet, varför något förslag därutinnan icke

komme att framläggas i samband med förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning.

Bevillningsutskottet yttrade i betänkande (nr 28) över denna proposition

bland annat, att utskottet funne det angeläget, att frågan om lagstiftningsåtgärder

för ernående av en förbättrad nykterhetsvård icke måtte undanskjutas

utan förslag om möjligt föreläggas nästa års riksdag.

Sedan riksdagen i huvudsak tillstyrkt Kungl. Maj:ts förslag, utfärdades

förordningar den 18 juni 1937 (Sv. förf.-sami. nr 436—438).

Inom socialdepartementet upprättades under hösten 1937 en »promemoria

angående förslag rörande vissa ändringar i alkoholistlagen».

I promemorian anfördes, att — i syfte att erhålla effektiv kontroll över

att de kommunala nykterketsorgauen fullgjorde vad å dem ankomme be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

träffande nykterhetsvården — inrättande av länsnykterhetsnämnder ifrågasattes

i enlighet med de närmare bestämmelser, som föreslagits uti ett i

promemorian intaget utkast till lag angående ändring i vissa delar av lagen

den 12 juni 1931 örn behandling av alkoholister. Samma utkast innehöll jämväl

bestämmelser, som åsyftade att bereda myndigheterna effektiva medel att

komma tillrätta med problemet rörande de vagabonderande alkoholisternas

behandling.

Denna promemoria blev föremål för ett omfattande remissförfarande.

Det i förevarande proposition framlagda lagförslaget ansluter sig i huvudsak

till vad i nämnda promemoria ifrågasatts.

Rörande de ifrågasatta ändringarna i allmänhet har föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, anfört bland annat:

I samband med behandlingen sistlidet år av det genom proposition framlagda.

förslaget till ny förordning angående försäljning av rusdrycker betonade

riksdagen angelägenheten av att frågan örn lagstiftningsåtgärder för ernående

av en förbättrad nykterhetsvård icke måtte undanskjutas utan förslag om

möjligt föreläggas 1938 års riksdag.

På sätt framgår av vad i det föregående anförts, har lagstiftningen på förevarande

område efter omfattande förarbeten så sent som år 1931 varit underkastad

revision. En ny alkoholistlag antogs nämnda år av statsmakterna. Med

hänsyn härtill kan visserligen åtskilligt fog synas föreligga för den åsikten

— uttalad bland annat i yttranden över det av rusdryckslagstiftningsrevisionen

år 1934 framlagda förslaget till lag örn nykterhetsvård, vilken lag avsågs

skola ersätta alkoholistlagen ■— att ändringar i gällande lag icke böra vidtagas,

innan lagens verkningar ännu med säkerhet kunna bedömas. I likhet

med riksdagen anser jag dock, att frågan örn sådana lagstiftningsåtgärder,

vilka erfordras för att vinna en förbättrad nykterhetsvård, icke nu får helt

undanskjutas. Då emellertid, såsom nyss anförts, gällande lag tillkom så pass

nyligen som för sju år sedan, böra enligt min mening ändringar däri för

närvarande vidtagas allenast i de fall, då ett verkligt starkt behov gjort sig

gällande.

Klagomål, vilka enligt min mening äro befogade, hava anförts över att

nykterhetsnämnderna i åtskilliga fall icke på ett tillfredsställande sätt fullgöra

dem ålagda skyldigheter med avseende å nykterhetsvården, särskilt i fråga örn

åtgärder för omhändertagande av svårare alkoholmissbrukare. Flera utvägar

hava föreslagits för att åstadkomma förbättringar härutinnan. Av skäl, för

vilka jag kommer att närmare redogöra i det följande, har jag bland dessa

utvägar stannat för inrättandet av länsnykterhetsnämnder, och jag ämnar därför

föreslå de ändringar av och tillägg till alkoholistlagen, vilka betingas

därav.

Jämväl i ett annat hänseende har jag funnit oundgängligt att redan nu

vidtaga ändringar av gällande lag. En lösning måste nämligen enligt min

åsikt utfinnas beträffande spörsmålet hur man skall komma till rätta med de

vagabonderande alkoholisterna.

Slutligen har jag ansett mig böra föreslå införandet av författningsbestämmelser

rörande samarbete mellan läkare och nykterhetsnämnd, vilket synes

mig utgöra ett viktigt örn än icke så omfattande led i utvecklingen av en mera

effektiv nykterhetsvård.

De i propositionen föreslagna lagändringarna hava i propositionen behandlats

i tre huvudgrupper under följande rubriker, nämligen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande Xr 5''5.

I. Frågan om inrättande av länsnykterhetsnämnder;

II. Frågan örn införande av särskilda bestämmelser angående behandling

av vagabonderande alkoholister; samt

lil- Frågan örn införande av särskilda bestämmelser rörande samarbete mellan

läkare och nykterhetsnämnd.

Utskottet har ansett lämpligt att vid sin behandling av de föreliggande

spörsmålen använda samma uppställning.

I. Frågan om inrättande av länsnykterhetsnämnder.

Enligt lagen den 12 jitni 1931 om behandling av alkoholister gälla i huvudsak

följande bestämmelser örn nykterhetsnämnder:

Nykterhetsnämnden är det allmännas organ för utövande av den individuella

nykterhetsvårdande verksamheten. Denna kommunala institution tillkom

genom 1913 års alkoholistlag. I varje kommun skall finnas ett kommunalt

organ för alkoholistvården, antingen en för detta ändamål särskilt utsedd nykterhetsnämnd

eller ock kommunens fattigvårdsstyrelse, vilken i sådant fall

har samma befogenheter och åligganden, som tillkomma dylik nämnd. Det

åligger nykterhetsnämnd att vidtaga åtgärder för att återföra alkoholmissbrukare

till ett nyktert och ordentligt liv. Dess befogenhet härutinnan är

emellertid begränsad därigenom, att lagen icke gjorts tillämplig å vilken otvetydig

alkoholmissbrukare som helst utan är inskränkt till vissa i lagens 1 § noggrant

angivna kategorier av sådana, vilka gjort sig skyldiga till ett mera framskridet

missbruk. — Oaktat att nämndens kompetensområde på angivet sätt

är inskränkt, skall nämnden i första hand anlita hjälpåtgärder. Den längst

gående av dessa hjälpåtgärder består däri, att nämnden ställer vederbörande

under en på särskilt sätt anordnad övervakning. Örn rättelse ej vinnes på

detta sätt, må nämnden hos länsstyrelsen påkalla förordnande, att alkoholmissbrukaren

må intagas å allmän alkoholistanstalt. I fråga örn alkoholist,

som är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv — s. k. farlig

alkoholist — äger jämväl polismyndighet befogenhet att taga initiativ till interneringsåtgärd.

I övriga fall däremot kan ingripande enligt lagen i allmänhet

icke vidtagas av annan än nykterhetsnämnden. Med undantag för vissa

särskilda fall skall anstaltsvård bekostas av den, som ansökt örn intagande å

anstalten, med regressrätt dock mot den vårdade. -— Enligt 64 § i den ännu

(intill den 1 oktober 1938) gällande 1917 års förordning angående försäljning

av rusdrycker har nykterhetsnämnden vidare att övervaka nykterhetstillståndet

inom kommunen. Bestämmelser härom återfinnas, med giltighetstid från

och med den 1 oktober 1938, i den förut omnämnda förordningen den 18 juni

1937 med vissa föreskrifter i avseende å nykterhetsnämnd. — Nämnden har

också erhållit befogenheter i olika hänseenden genom stadgande!! i motorfordonsförordningen

samt förordningarna angående försäljning av pilsnerdricka,

angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker,

angående handel med skattefri sprit och angående vissa alkoholhaltiga

preparat m. m.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

Enligt uppgift i propositionen (siel. 30 och 31) fanns viel årsskiftet 1936/1937

särskild nykterhetsnämnd i 107 städer och 976 landskommuner. I 9 städer och

1,436 landskommuner tjänstgjorde fattigvårdsstyrelsen som nykterhetsnämnd.

Under senare tid hava vidtagits åtskilliga åtgärder för att effektivisera nykterlietsnämndernas

verksamhet. Härutinnan må erinras, att nämnderna bildat

frivilliga sammanslutningar ävensom ett riksförbund. Avsikten har varit att

bereda nämndernas ledamöter tillfälle till sammankomster för utbytande av

erfarenheter i olika avseenden samt att utöva upplysningsverksamhet bland

allmänheten rörande nämndernas verksamhet och uppgifter.

Vidare må nämnas, att även från statsmakternas sida åtgärder vidtagits för

att bereda nykterhetsnämndema förbättrade möjligheter att fullgöra sina uppgifter.

Alltsedan år 1921 lämnar staten nykterhetsnämndema ekonomiskt stöd

i icke ringa omfattning. Staten har vidare övertagit åtskilliga av de kostnader,

som äro förbundna med alkoholisters anstaltsvistelse, beträffande vissa

kategorier till och med hela kostnaden.

I inledningen har omnämnts, att rusdryckslagstiftningsrevisionen i sitt år

1934 avgivna betänkande framlagt förslag till lag örn nykterhetsvård, avsedd

att ersätta gällande alkoholistlag. Enligt sistnämnda lagförslag skulle i varje

län inrättas en de kommunala nykterhetsnämndema överordnad nämnd, länsnykterhetsnämnden.

En redogörelse för revisionens förslag rörande länsnylcterhetsnämnderna

har lämnats å sid. 21 i propositionen.

I departementspromemorians lagutkast angående ändringar i alkoholistlagen

infördes, såvitt angår frågan örn länsnykterhetsnämnderna, stadganden

i huvudsak överensstämmande med dem, som rusdryckslagstiftningsrevisionen

föreslagit.

En redogörelse för de yttranden, som avgivits över departementspromemorian

i nu ifrågavarande del, har lämnats å sid. 22—30 i propositionen.

I flertalet av de avstyrkande yttrandena vitsordades, att de brister i nykterhetsvården

förefunnes, vilka rusdryckslagstiftningsrevisionen framhållit. Åtgärder

borde vidtagas för att avhjälpa dessa brister, men inrättande av länsnykterhetsnämnder

vore ej den lämpligaste utvägen. Sålunda anfördes, att

dessa nämnders befogenheter skulle utgöra ett hittills okänt intrång i den

kommunala självbestämmanderätten, att länsnykterhetsnämndernas brist på

personkännedom gjorde deras möjligheter att ingripa i fall, då den lokala

nämnden underlåtit att vidtaga åtgärder, illusoriska, att inrättandet av länsnykterhetsnämnder

skulle kunna tänkas i många fall leda till liknöjdhet och

slappnat intresse hos de kommunala nämnderna, att länsnykterhetsnämndernas

ställning i förhållande till de lokala nämnderna kunde innebära risker för

kompetenskonflikter, samt att länsnykterhetsnämnden vore en alltför dyrbar

organisation, som dock icke erbjöde någon garanti för större effekt i nykterhetsarbetet.

Från flera håll framställdes förslag, att länssammanslutningar av nykterhetsnämnder

skulle erhålla länsnykterhetsnämndernas huvudsakliga befogen
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

heter eller i varje fall de rådgivande och vägledande eller att man i stället

för att inrätta länsnykterhetsnämnder skulle tillsätta nykterhetskonsulenter

med socialstyrelsen som chefsmyndighet.

Det i propositionen framlagda förslaget beträffande länsnykterhetsnämnderna

överensstämmer i huvudsak med det i departementspromemorian

framlagda och innebär i huvudsak följande:

För att länsnykterhetsnämnden skall kunna utöva tillsyn över de kommunala

nämnderna samt lämna dem vägledning och bistånd, bör den hava

en sådan sammansättning, att den förfogar över sakkunskap och auktoritet.

Enligt förslaget skall ordföranden utses av socialstyrelsen i dess egenskap av

uppsiktsmyndighet över nykterhetsnämnderna i riket, en ledamot, som skall

vara läkare, utses av samma myndighet efter samråd med medicinalstyrelsen,

en ledamot utses av länsst3''relsen och två ledamöter väljas av landstinget. I

län, som omfattar två landsting, skall vartdera landstinget utse en ledamot

samt i län, som omfattar en stad, vilken icke deltager i landsting, landstinget

utse en ledamot och stadsfullmäktige i den staden en ledamot. I län, som

omfattar två städer, vilka ej deltaga i landsting, skola, utöver de av socialstyrelsen

och länsstyrelsen utsedda ledamöterna, utses tre ledamöter, av vilka

landstinget utser en och vardera staden en ledamot. För att länsnykterhetsnämnden

skall kunna stå i nära förbindelse med varje kommun inom länet

och med den där fungerande kommunala nykterhetsnämnden, skall länsnykterhetsnämnden

utse ett ombud i varje kommunal nämnd, vare sig denna

är särskilt vald eller utgöres av fattigvårdsstyrelsen. Vid utseende av sådant

ombud skall länsnykterhetsnämnden icke vara hänvisad endast till de av

kommunen valda ledamöterna utan även kunna välja lämplig person utanför

denna krets. Detta ombud äger i sådan egenskap deltaga i den kommunala

nykterhetsnämndens överläggningar men ej i besluten. Kommunen skall

kunna anförtro uppdraget såsom särskild föredragande för nykterhetsnämndsärenden

inom fattigvårdsstyrelse åt länsnykterhetsnämndens ombud, även örn

denne till äventyrs icke skulle vara av kommunen utsedd ledamot av fattigvårdsstyrelsen.

Där länsnykterhetsnämnden finner, att en kommunal nykterhetsnämnd

icke bedriver sin verksamhet på nöjaktigt sätt, skall den hava att

söka ernå rättelse genom att lämna erforderliga råd och anvisningar. Kommunal

nykterhetsnämnd skall hava skyldighet att ställa sig sådana anvisningar

till efterrättelse. Om en kommunal nykterhetsnämnd icke handlagt ett ärende

på nöjaktigt sätt och rättelse ej vinnes genom åtgärder från länsnykterhetsnämndens

sida av nyss angivna slag, skall länsnykterhetsnämnden äga att i

den kommunala nämndens ställe vidtaga sådana åtgärder, som i detta fall

finnas erforderliga, såsom att föranstalta örn viss hjälpåtgärd med avseende

å ifrågavarande alkoholmissbrukare, ställa honom under övervakning eller vidtaga

åtgärd för intagning å alkoholistanstalt. Har länsnykterhetsnämnden

företagit dylikt ingripande i ett individuellt fall i den kommunala nykterhetsnämndens

ställe, skall den senare nämnden icke äga taga befattning med

ärendet i vidare mån än länsnykterhetsnämnden föreskriver. Staten skall helt

åtaga sig kostnaderna för länsnykterhetsnämndernas verksamhet.

I proposition nr 208 till innevarande riksdag har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen bland annat att till länsnykterhetsnämnderna för budgetåret 1938/

1939 anvisa ett förslagsanslag av 72,000 kronor, utgörande medelsbehovet för

nämnda budgetår vid ett inrättande av länsnykterhetsnämnder från och med

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

den 1 januari 1939. Kostnaderna för helt budgetår ha beräknats till 144,000

kronor i enlighet med följande uppställning:

1.

2.

Avlöningar.

Arvoden:

a) Årsarvoden.................................................. kronor 24,000

b) Dagarvoden, förslagsvis ........................ » 10,000 kronor 34,000

Avlöning av personal.............................................................. » 50,000

Summa kronor 84,000.

Omkostnader.

1. Beseersättningar, förslagsvis.................................................. kronor 30,000

2. Expenser m. m., förslagsvis.................................................. » 30,000

Summa kronor 60,000.

Föredragande departementschefen har beträffande frågan örn inrättande

av länsnykterhetsnämnder anfört:

Mot nykterhetsnämndernas sätt att ombesörja nykterhetsvården hava åtskilliga

anmärkningar framställts. Den mest vägande synes vara, att nykterhetsnämnderna

i många fall ej ingripa mot alkoholister med de skilda medel, som

enligt lagen stå nämnderna till bilds, trots att ett ingripande verkligen är av

behovet påkallat. Anledningarna härtill äro flera. Särskilt i de fall, då fattigvårdsstyrelserna

tjänstgöra såsom nykterhetsnämnder, sakna ledamöterna

mången gång större intresse för nykterhetsvårdsarbetet och de besitta ej

heller erforderlig kompetens därför. Ofta kunna ledamöterna ej förvärva tillräcklig

erfarenhet rörande detta speciella slags arbete, beroende antingen

på att sådant arbete förekommer i för ringa omfattning eller på att ledamöterna

ej få sitta kvar i nämnderna erforderlig tid. Mången gång — särskilt

i mindre kommuner — göra sig personliga relationer alltför starkt gällande

med påföljd, att ett i och för sig väl motiverat inskridande mot alkoholmissbrukare

uteblir.

På grund av de brister, som vidlåda det nuvarande systemet, har man

allmänt kommit till insikt örn att åtgärder måste vidtagas för att ernå en

bättring. Olika förslag hava framkommit. Enligt en åsikt böra de nuvarande

sammanslutningarna av nykterhetsnämnder göras till kontrollorgan, enligt

en annan böra nykterhetskonsulenter — särskilda sådana eller ock fattigvårds-

och barnavårdskonsulenter med utvidgat uppdrag — anställas. Jämlikt

en tredje åsikt böra statsmakterna tillskapa en särskild kontrollorganisation

inom länen genom inrättandet av länsnykterhetsnämnder. Även andra

förslag hava framlagts på sätt framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen

för de yttranden, vilka avgivits över departementspromemorian i

förevarande ärende.

Yad förslaget örn anlitande av nykterhetsnämndssammanslutningarna såsom

kontrollorgan angår, synes däremot med fog kunna göras den invändningen,

att kontrollen över de kommunala nykterhetsnämnderna icke kan

förväntas med tillräcklig effektivitet bliva utövad av representanter för

samma nämnder. Att, såsom i något yttrande föreslagits, statsmyndighet

skulle utse ordförande och möjligen ytterligare en ledamot i styrelsen för

sådan sammanslutning, synes ej innebära någon förändring av principiell

natur.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

Nykterhetskonsulenter skulle givetvis kunna utöva en gagnande, speciellt

rådgivande verksamhet men de skulle säkerligen icke få tillräcklig pondus

gentemot nykterhetsnämnderna. För övrigt äro de frågor, som skola tillkomma

det kontrollerande organet att behandla, mången gång så svåra och

ömtåliga, att en anordning, enligt vilken flera särskilt sakkunniga personer

gemensamt taga ställning till desamma, synes vara att föredraga.

För egen del har jag vid övervägande av de olika möjligheter, som stå

till buds — på sätt förut framhållits — stannat för inrättande av länsnykterhetsnämnder,

vilka skola stå de kommunala nykterhetsnämnderna till tjänst

med råd och anvisningar i arbetet. De skola därjämte öva tillsyn samt äga

rätt att ingripa i fall, då den kommunala nykterhetsnämnden kan anses hava

eftersatt sin skyldighet. Kontakten mellan länsnykterhetsnämnd och kommunal

nämnd skall i första hand uppehållas genom ombud, som länsnykterhetsnämnden

skall utse, med uppgift att deltaga i den kommunala nykterhetsnämndens

arbete. Högsta kontrollorgan över nykterhetsnämnderna i riket

skall socialstyrelsen vara.

Mot förslaget att inrätta länsnykterhetsnämnder, vilket i åtskilliga yttranden

över departementspromemorian tillstyrkts eller lämnats utan erinran,

hava i ett flertal andra yttranden erinringar blivit framställda. Det har mot

den sålunda föreslagna kontrollen invänts, att den skulle utgöra ett alltför

starkt ingrepp i kommunernas självbestämmanderätt. Med hänsyn till det

tämligen enstämmigt vitsordade behovet av kontrollåtgärder gentemot de nuvarande

nykterhetsnämnderna synes emellertid nyssnämnda invändning icke

böra tillmätas avgörande betydelse. Brist på personkännedom skulle enligt flera

yttranden göra länsnykterhetsnämndernas möjligheter att ingripa illusoriska.

Genom bestämmelsen att länsnykterhetsnämnden skall utse ett ombud i varje

kommunal nykterhetsnämnd torde emellertid erhållas den nära kontakt med

nykterhetsvårdsarbetet i orterna, vilken borgar för att länsnykterhetsnämnderna

ingalunda komma att stå främmande för vad som där tilldrager sig.

Påståendet att inrättandet av länsnykterhetsnämnder i många fall skulle

leda till liknöjdhet och slappnat intresse hos de kommunala nämnderna torde

icke vara hållbart. I den mån länsnykterhetsnämnderna härutinnan komma

att hava betydelse, synes denna i allmänhet snarare bliva den motsatta.

Har den kommunala nämnden intresse för nykterhetsvårdsarbetet, torde den

komma att göra allt för att undvika, att anledning till ingripande från länsnykterhetsnämndens

sida skall uppstå. Örn i något fall tillräckligt sådant

intresse hos den kommunala nämnden ej förefinnes, framträder ju behovet

av kontrollerande organ med särskild styrka. De risker för kompetenskonflikter,

som i några yttranden framhållits, synas icke vara av någon betydenhet.

Man torde hava anledning att räkna med att nämnderna i det

gemensamma arbetet för förbättrad nykterhetsvård skola visa varandra sådan

hänsyn, att konflikter i praktiken komma att förebyggas. Slutligen = hava

invändningar mot inrättandet av länsnykterhetsnämnder framställts på den

grund, att den föreslagna organisationen skulle bliva alltför dyrbar. Att den

av mig förordade utvägen blir i viss mån dyrare än anlitandet av nykterhetsnämndernas

sammanslutningar eller nykterhetskonsulenter för den kontrollerande

verksamheten kan ej bestridas. Jag hyser emellertid den uppfattningen,

att man måste anlita den utväg, som kan förväntas leda till avsett

resultat, framför sådana utvägar, vilka icke kunna beräknas göra detta, även

örn förstnämnda utväg skulle ställa sig ekonomiskt ofördelaktigare än de

övriga.

Bihang till riksdagens protokoll 1H38. t) sami. 2 avd. Nr 55.

1259 38 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

Motionerna.

I motionen I: 298 har yrkats avslag å propositionen i dess helhet.

I motionerna 11:398 och 11:435 har yrkats avslag å propositionen såvitt

angår bestämmelserna örn nykterhetsnämnd.

I motionen 11: 434 har föreslagits viss komplettering av 4 § i Kungl. Maj:ts

förslag.

Enligt 4 § i gällande lag skall särskild kommunal nykterhetsnämnd hava

det antal ledamöter, som med hänsyn till folkmängden och andra förhållanden

erfordras, dock å landet minst tre och i stad minst fem. Av ledamöterna

skall minst en vara kvinna, och läkare, om sådan är bosatt inom kommunen,

bör vara ledamot av nämnden. Beträffande bland annat valbarhet skall vad

i fattigvårdslagen finnes stadgat rörande fattigvårdsstyrelse äga motsvarande

tillämpning. I föreliggande proposition föreslås ej ändring härutinnan. I

12 § fattigvårdslagen stadgas bland annat, att ledamöter i fattigvårdsstyrelsen

skola utses bland inom fattigvårdssamhället bosatta svenska män och

kvinnor, som fyllt 25 år, samt att vissa personer på grund av sin tjänsteställning

icke få väljas till ledamöter.

I motionen II: 434 hemställes, att riksdagen måtte besluta sådana valbarhetsvillkor

för ledamöter för den kommunala nykterhetsvården, att endast

personer med kompetens och fallenhet för nykterhetsvård böra ifrågakomma.

I motionen framhålles, att med hänsyn till nykterhetsnämndernas grannlaga

och viktiga arbete sådant valbarhetsvillkor bör ställas såväl i fråga örn ledamöterna

i nykterhetsnämnden som beträffande den ledamot, som — i de fall

då fattigvårdsstyrelse utgör nykterhetsnämnd — är föredragande ledamot i

ärenden, som röra nykterhetsvården.

I motionen 11:436 har hemställts, att riksdagen måtte besluta sådant

tillägg till Kungl. Maj:ts förslag örn länsnykterhetsnämndernas sammansättning,

att de av landstingen valda ledamöterna böra väljas bland personer,

som genom ledamotskap i kommunal nykterhetsnämnd vunnit erfarenhet i

dessas arbete.

Till närmare belysning av det i motionen II: 436 behandlade spörsmålet

vill utskottet lämna en kortfattad redogörelse.

I 9 § i Kungl. Maj:ts förslag ha lämnats vissa bestämmelser örn länsnykterhetsnämndens

sammansättning, till vilka utskottet får hänvisa.

Rusdryckslagstiftningsrevisionen hade föreslagit, att de av landstinget

valda ledamöterna skulle utses bland ledamöterna i länets kommunala nykterhetsnämnder.

I departementspromemorian föreslogs, att den krets av personer, bland

vilka landsting och stadsfullmäktige skulle utse ledamöter i länsnykterhetsnämnden,

skulle utsträckas till att omfatta även förutvarande ledamöter i

länets kommunala nykterhetsnämnder.

Förevarande paragraf berördes i åtskilliga yttranden över departements
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55. 19

promemorian. Beträffande ledamotskvalifikationerna anförde nykterhetsnämnden

i Falköping och Skaraborgs läns nykterhetsnämnders centralorganisation,

att de av landsting och stadsfullmäktige utsedda ledamöterna borde vara aktiva,

ej förutvarande, ledamöter av kommunal nykterhetsnämnd. Landstingsförbundet

förklarade däremot, att — med tanke på de kontrolluppgifter, som skulle

tillkomma länsnykterhetsnämnden — det vore olämpligt att däri insätta ledamöter

i de kommunala nykterhetsnämnderna. Mot att förutvarande ledamöter

i sådana nämnder valdes kunde däremot ingen erinran göras, men valrätten

syntes ej böra begränsas till denna kategori. Sistnämnda uppfattning hystes

även av Värmlands och Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott.

Föredragande departementschefen förklarade sig för sin del anse, att i lagen

icke borde göras någon inskränkning till vissa grupper av personer, inom

vilka landsting och städer utanför landsting skulle hava att välja ledamöter.

Utskottet vill i anslutning till Kungl. Majlis förslag i nu förevarande del

erinra örn ett vid 1937 års riksdag framfört spörsmål.

Vid nämnda riksdag väcktes inom riksdagen en motion I: 11, vari hemställdes,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning

och förslag rörande överflyttning å staten av hela eller huvudparten av

kommunernas nuvarande kostnad för fattigvård åt å alkoholistanstalt internerads

familj, därvid samtidigt borde övervägas, huruvida samhällets hjälp

till sådan familj lämpligen kunde lämnas i annan form än fattigvård och i

varje fall utan återbetalningsskyldighet.

Statsutskottet erinrade i anledning av motionen i sitt utlåtande nr 5 (sid.

23), att frågan örn fördelningen å stat, landsting och kommun av det allmännas

utgifter för bland annat fattigvård vore föremål för utredning genom särskilda

sakkunniga. Departementschefen hade även i annat sammanhang tillkännagivit

sin avsikt att inom den närmaste framtiden föranstalta örn utredning

angående ändrad fattigvårdslagstiftning och vissa därmed sammanhängande

spörsmål. Utskottet förutsatte, att de i motionen anförda synpunkterna

skulle därvid vederbörligen prövas. Utskottet hemställde, att motionen finge

anses besvarad genom vad utskottet sålunda anfört, vilken hemställan bifölls

av riksdagen.

Efter bemyndigande av Kungl. Majit den 17 december 1937 har chefen för

socialdepartementet den 3 januari 1938 utsett en kommitté med uppdrag att

verkställa en översyn av socialvården. I direktiven framhållas såsom huvuduPPgifter>

bland annat, revision av fattigvårdslagen och omprövning av frågan

örn socialvårdsutgifternas fördelning mellan stat och kommun. Enligt direktiven

bör frågan om återbetalningsskyldighet för åtnjuten fattigvård upptagas

till övervägande.

I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet, att övervägande

skäl tala för inrättandet av de i propositionen föreslagna länsnykterhetsnämnderna,

vilka enligt utskottets mening synas väl ägnade att befordra

ökad effektivitet i nykterhetsvårdsarbetet. Utskottet har följaktligen icke

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

kunnat tillstyrka de i motionerna I: 298, II: 398 och II: 435 framförda yrkan

dena örn avslag å propositionen i ifrågavarande del. Utskottet vill framhålla

vikten av att tillräckliga medel beviljas för länsnykterhetsnämndernas verksamhet,

så att dessa nämnder redan från början bliva i stånd att på ett tillfredsställande

sätt handhava de kvalificerade arbetsuppgifter, som enligt lagförslaget

skulle anförtros dem.

Den i motionen II: 436 framförda hemställan örn sådant tillägg till Kungl.

Majis förslag, att de av landstingen utsedda ledamöterna i länsnykterhetsnämnderna

skola väljas bland personer, vilka genom ledamotskap i kommunal

nykterhetsnämnd vunnit erfarenhet i dessas arbete, har, såsom framgår av

utskottets redogörelse, varit föremål för uppmärksamhet vid förberedandet av

den nya lagstiftningen. Enligt utskottet mening är det av stor vikt, att länsnykterhetsnämnderna

erhålla en sådan sammansättning, att de förfoga över

sakkunskap och besitta auktoritet. Utskottet ansluter sig till departementschefens

uppfattning, att i lagen icke bör göras någon inskränkning till vissa

grupper av personer, inom vilka landsting och städer utanför landsting skola

hava att välja ledamöter. Det är sålunda landsting och dylika städer obetaget

att, därest de så finna lämpligt, till ledamöter av länsnykterhetsnämnderna

utse ledamöter eller förutvarande ledamöter i länets kommunala nykterhetsnämnder.

I motionen II: 434 har hemställts, att riksdagen måtte besluta sådana valbarhetsvillkor

för ledamöter för den kommunala nykterhetsvården, att endast

personer med kompetens och fallenhet för nykterhetsvård böra ifrågakomma.

Utskottet behjärtar i hög grad de syften, som föranlett denna motion. Enligt

utskottets mening måste det anses ligga i kommunernas intresse, att endast

lämpliga personer anförtros ifrågavarande uppdrag. Utskottet håller för

sannolikt, att den omständigheten, att de kommunala nykterhetsnämnderna

skola bliva föremål för en ingående och fortlöpande kontroll från länsnykterhetsnämndernas

sida, kommer att föranleda kommunerna att ägna ökad uppmärksamhet

åt valet av ledamöter för den kommunala nykterhetsvården.

Enligt utskottets uppfattning skulle föga vara att vinna genom att i lagen

inskriva det i motionen ifrågasatta kompetensvillkoret. Utskottet har därför

icke ansett sig böra biträda motionärernas förslag.

Ej heller i övrigt har utskottet funnit anledning till anmärkning mot den

närmare utformningen av Kungl. Majis förslag i nu ifrågavarande del.

Utskottet har i detta sammanhang beaktat ett spörsmål av ömtålig och

invecklad beskaffenhet. Det torde stundom inträffa, att en nykterhetsnämnd

drager sig för att påkalla internering av en alkoholist med hänsyn till att

kommunen efter interneringen kommer att åsamkas kostnader för fattigvård

åt den internerades familj. Den gällande understödsordningen kan sålunda

lägga hinder i vägen för en effektiv nykterhetsvårdande verksamhet och sålunda

motverka syftet med alkoholistlagstiftningen. Såsom framgår av utskottets

redogörelse var detta spörsmål föremål för uppmärksamhet vid 1937

års riksdag i anledning av en i ämnet väckt motion. Enligt utskottets mening

tala starka skäl för att staten svarar för åtminstone en del av det understöd,

som utgivits åt en internerads familj. Det torde för övrigt kunna ifrågasättas,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

om dylikt understöd bör utgå i form av fattigvård och vara förenat med återbetalningsskyldighet.

Utskottet vill för sin del icke taga närmare ställning

till ifrågavarande spörsmål, vilket kräver ett ingående övervägande. Såsom

utskottet ovan erinrat har åt en i början av innevarande år tillsatt kommitté

uppdragits att verkställa en översyn av socialvården. I direktiven för kommitténs

arbete ha såsom huvuduppgifter angivits bland annat revision av fattigvårdslagen

och omprövning av frågan örn socialvårdsutgifternas fördelning

mellan stat och kommun. Utskottet förutsätter, att det ovan berörda spörsmålet

örn understöd åt internerads familj av socialvårdsutredningen ägnas

all den uppmärksamhet ur olika synpunkter, som detta spörsmål otvivelaktigt

förtjänar. Utskottet har under sådana förhållanden icke funnit det erforderligt

att föreslå någon framställning till Kungl. Maj:t i detta ämne.

II. Frågan om införande av särskilda bestämmelser

angående behandling av vagabonderande

alkoholister.

I gällande alkoholistlag finnas inga särbestämmelser rörande behandlingen

av vagabonderande alkoholister.

Lagens tillämpningsområde har avgränsats på sätt framgår av 1 §, vilken

är av följande lydelse:

Är någon hemfallen åt alkoholmissbruk och finnes han i följd därav

1. vara farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, eller

2. utsätta någon, som han jämlikt stadgande i lag är skyldig att försörja, för

nöd eller uppenbar vanvård eller eljest grovt brista i sina plikter mot sådan

person, eller

3. ligga det allmänna, sin familj eller annan till last, eller

4. vara ur stånd att taga vård örn sig själv, eller

5. föra ett för närboende eller andra grovt störande levnadssätt,

då skola i enlighet med vad nedan är stadgat åtgärder vidtagas för hans återförande

till ett nyktert och ordentligt liv.

Lag samma vare, där någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, blivit under

de två senast förflutna åren tre eller flera gånger dömd till ansvar för fylleri.

*

Till belysning av lagens tillämpningsområde vill utskottet lämna följande

uppgifter.

Enligt lagen den 30 juni 1913 om behandling av alkoholister hade nykterhetsnämnden

att under de i lagen angivna förutsättningarna ingripa mot den

som vore »hemfallen åt dryckenskap».

Under förarbetena till 1931 års lagstiftning riktades från åtskilliga håll

anmärkningar mot detta uttryck i lagen, vilket ansågs väl snävt begränsa

lagens tillämpningsområde. Sålunda framhöll bland andra socialstyrelsen,

att ordet »dryckenskap» vore för starkt och lede såsom lagterm av oklarhet.

Styrelsen föreslog i stället uttrycket »hemfallen åt alkoholmissbruk», varav

med erforderlig tydlighet ansågs framgå, att lagen icke åsyftade rent tillfälliga

förvillelser utan ett vanemässigt eller eljest för individens livsföring

karakteristiskt alkoholmissbruk.

I proposition nr 104 till 1931 års riksdag med förslag till lag örn behandling

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

av alkoholister yttrade föredragande departementschefen, statsrådet Sam

Larsson, om lagens tillämpningsområde bland annat:

I ett avseende skall jag — — — beröra frågan örn lagens tilllämpningsområde,

nämligen såvitt angår den allmänna förutsättningen för

vidtagande av åtgärder enligt lagen, hemfallenhet åt dryckenskap. Såsom

den lämnade redogörelsen för yttrandena utvisar, har nämnda fråga upptagits

till behandling av flera myndigheter och andra, som yttrat sig. I dessa

yttranden har hävdats vikten av att ingripande sker på ett tidigt stadium, då

utsikterna för ett tillrättaförande äro större. Otvivelaktigt förtjänar den anförda

synpunkten särskilt beaktande. Å andra sidan får ej förbises, att lagstiftningen

bör vara så anordnad, att den ej lämnar tillfälle till trakasseri

eller ingripande i otid. Misstag i sådant avseende från deras sida, som hava

att tillämpa lagen, skulle för avsevärd tid framåt kunna bringa alkoholistvården

överhuvud i vanrykte. Och därmed kunde åstadkommas större skada

än den, som skulle föranledas av att ingripande komme att ske på en tidpunkt,

som med hänsyn till möjligheten av rättelse måhända icke vore den

mest önskvärda.

De sålunda anförda synpunkterna mana till särskild varsamhet vid en

rubbning av den gällande allmänna förutsättningen för vidtagande av åtgärder

enligt lagen. —--Däremot har jag till vinnande i viss örn ock begränsad

omfattning av syftet med här behandlade yrkanden ansett mig kunna utbyta

ordet »dryckenskap» i 1 § mot »alkoholmissbruk». Förslag örn ett dylikt utbyte

har ----framställts av socialstyrelsen. Därmed lärer vinnas, att

ingripande kan ske på ett något tidigare stadium än vad för närvarande alfallet.

Anmärkas må, att uttrycket »hemfallen år dryckenskap» på sina håll

torde hava tolkats så, att ingripande ej är medgivet mot andra än dem, som

förete ett synnerligen långt framskridet alkoholmissbruk. Det nu ifrågasatta

uttrycket »hemfallen åt alkoholmissbruk» synes mindre ägnat att framkalla

en sådan uppfattning.

Detta uttalande lämnades av riksdagen utan erinran.

I förevarande sammanhang må erinras örn vissa bestämmelser i gällande

lag den 12 juni 1885 angående lösdrivares behandling. Den, som sysslolös

stryker omkring från ort till annan utan medel till sitt uppehälle, må, där

ej omständigheterna ådagalägga, att han söker arbete, behandlas såsom lösdrivare.

Till enahanda behandling är också den förfallen, vilken eljest, utan

att äga medel till sitt uppehälle, underlåter att efter förmåga söka ärligen försörja

sig och tillika för ett sådant levnadssätt, att våda därav uppstår för

allmän säkerhet, ordning eller sedlighet. Personer under 21 år få ej behandlas

såsom lösdrivare.

Den, som beträdes med lösdriveri, kan i första hand meddelas varning. Har

någon, innan två år förflutit sedan honom meddelad varning blivit kungjord,

beträtts med lösdriveri, kan länsstyrelsen döma honom till tvångsarbete i

allmän tvångsarbetsanstalt. Den, som undergått tvångsarbete och inom två

år efter frigivandet beträdes med lösdriveri, kan utan vidare varning ådömas

tvångsarbete.

I anslutning härtill må omnämnas, att chefen för justitiedepartementet

jämlikt Kungl. Maj:ts den 11 juni 1937 givna bemyndigande utsett en

kommitté örn nio personer för att verkställa utredning och framlägga förslag

angående den straffrättsliga behandlingen av förbrytare, vilkas kriminalitet

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

sammanhänger med ett lättjefullt och oordnat levnadssätt hos den brottslige,

ävensom angående en revision av gällande lag örn lösdriveri. Kommittén har

utarbetat preliminära lagutkast i ämnet med motiv, vilka intagits i »promemoria

jämte lagutkast angående åtgärder beträffande lättjefulla brottslingar,

lösdrivare samt vissa andra arbetsskygga». Särbestämmelser rörande behandling

av enbart vagabonderande alkoholister finnas icke föreslagna. Lagutkastet

erbjuder icke någon möjlighet att tvångsvis intaga lösdrivare, som

samtidigt är alkoholist, å alkoholistanstalt. I motiven till utkastet till lösdrivarlag

är frågan om behandling av kringstrykande lösdrivare, vilka

samtidigt äro alkoholister, icke närmare berörd.

Det i rusdryckslagstiftningsrevisionens betänkande av år 1934 intagna förslaget

till lag örn nykterhetsvård innehöll icke heller särskilda bestämmelser

rörande vagabonderande alkoholister.

I åtskilliga yttranden över revisionens betänkande restes däremot krav på

införandet av sådana särbestämmelser.

I den inom socialdepartementet år 1937 upprättade departementspromemorian

upptogs frågan örn behandling av vagabonderande alkoholister, och i

det vid promemorian fogade utkastet till lag örn ändring i vissa delar av

alkoholistlagen infördes särskilda bestämmelser härom.

En redogörelse för de yttranden, som avgivits över denna promemoria,

har lämnats å sid. 59—63 i propositionen.

De i propositionen föreslagna lagändringarna beträffande behandlingen av

vagabonderande alkoholister gå ut på att göra åt alkoholmissbruk hemfallna,

som föra ett kringflackande liv, jämställda med de farliga alkoholisterna dels

i fråga örn rätt för nykterhetsnämnd ävensom polismyndighet att ingripa

med omedelbar ansökning örn förordnande rörande intagande å alkoholistanstalt

(17 § första stycket), dels angående möjlighet till provisoriskt omhändertagande

av polismyndighet (17 § andra stycket) och länsstyrelse (20 §),

dels rörande skyldighet för länsstyrelse att föranstalta örn verkställighet av

interneringsbeslut (29 §), dels ock i fråga örn rätt för polismyndighet att göra

ansökning örn förordnande örn återintagande å alkoholistanstalt av en därifrån

utskriven person, som undandrager sig övervakning eller eljest bryter mot

meddelade föreskrifter (48 §). Statsverket skall bestrida kostnad för vård,

som meddelas den, vilken på grund av slutligt beslut intagits å allmän alkoholistanstalt,

där beslutet grundas därpå, att den intagne fört ett kringflackande

liv (52 §).

Föredragande departementschefen anför bland annat rörande de vagabonderande

alkoholisterna:

Då de vagabonderande alkoholisterna enligt samstämmiga uttalanden från

skilda håll utgöra ett samhällsont av verkligt svår beskaffenhet, har jag trots

de erinringar, som i vissa hänseenden kunna framställas mot en ändrad laglig

reglering på förevarande område, ansett mig böra föreslå vissa särskilda lagstadganden

beträffande behandlingen av denna kategori.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

Det i departementspromemorian intagna förslaget angående ändring av

alkoholistlagens tillämplighetsområdo i fråga örn alkoholister, som föra ett

kringflackande liv, kan, åtminstone formellt sett, synas innefatta en avsevärd

utvidgning av nämnda område. Huvudförutsättningen för lagens tillämplighet

å sådan alkoholist skall visserligen vara densamma som för andra, eller att

han är hemfallen åt alkoholmissbruk, men därutöver skall allenast erfordras,

att han för ett kringflackande liv. För andra fall åter är förutsättning för

lagens tillämplighet, antingen att alkoholisten uppfyller något av de i 1 §

första stycket under 1—5 uppräknade särskilda kraven eller att han under de

två senast förflutna åren tre eller flera gånger dömts till ansvar för fylleri.

I några yttranden har också en utvidgning av tillämplighetsområdet i nu angiven

ordning ansetts varken rimlig eller behövlig. Jag har emellertid härutinnan

en motsatt uppfattning. Det torde nämligen förhålla sig så, vilket

jämväl i nyss omförmälda yttranden vitsordats, att åt alkoholmissbruk hemfallna

personer, som föra ett kringflackande liv, i det stora flertalet fall faktiskt

skulle kunna hänföras under gällande lag enligt någon av de i dess 1 § meddelade

bestämmelserna — oftast väl den, som rör visst antal fall av ådörnt

fylleristraff — därest möjlighet förelåge att, medan alkoholisten ännu befinner

sig inom räckhåll, leda förhandenvaron av sådant förhållande i bevis. Just på

grund av kringflackandet torde emellertid en sådan möjlighet i ett stort antal

fall icke stå nykterhetsnämnderna till buds. När undersökningar hunnit verkställas,

har alkoholisten försvunnit från orten.---- Därest en anordning så
dan

som den i det föregående ifrågasatta genomföres, kommer det givetvis i vissa

fall att inträffa, att en person, som icke skulle falla under alkoholistlagen, örn

han holle sig stilla å en och samma plats, faller därunder på grund därav, att

han flackar omkring. Yid jämförelse mellan de nackdelar, som den föreslagna

anordningen sålunda kan medföra, och fördelarna av densamma synas mig

de senare vara så påtagliga, att jag icke tvekar i valet. Jag anser mig därvid

böra understryka, att det kravet under alla förhållanden upprätthålles, att

vederbörande person skall vara hemfallen åt alkoholmissbruk.

Med den formulering, som förslaget i departementspromemorian erhållit,

skulle, såsom i flera yttranden anmärkts, under den nya lagbestämmelsen

komma att falla även andra kringflackande personer än sådana, vilka samtidigt

kunna betecknas såsom lösdrivare. Anledning synes dock icke föreligga att

formellt inskränka bestämmelsens tillämplighet till lösdrivare. Man torde

emellertid kunna utgå ifrån att de personer, å vilka det nya lagbudet i praktiken

kommer att tillämpas, i så gott som alla fall tillhöra lösdrivarnas kategori.

Uttrycket »för ett kringflackande liv» måste för övrigt anses giva anvisning å

en livsföring, som i varje fall står lösdrivarens nära. Att därutöver i enstaka

fall, t. ex. i fråga örn vissa agenter, cirkusartister och dylikt —- då hemfallenhet

åt alkoholmissbruk föreligger och ett kringflackande liv föres — ett omhändertagande

enligt den föreslagna lagbestämmelsen kan äga rum, anser jag icke

vara en olägenhet ur nykterhetssynpunkt. Någon anledning att antaga, att

nykterhetsnämnder i illojalt syfte skulle begagna en bestämmelse, som medgiver

en sådan anordning, anser jag icke förefinnas. I föreliggande liksom i

andra fall, då lag eller författning skall tolkas och tillämpas, måste man förutsätta

samvetsgrannhet och saklig behandling från samhällsorganens sida.

Såsom i det föregående anförts, har i flera yttranden över departementspromemorian

framhållits, att bestämmelser rörande de vagabonderande

alkoholisterna böra intagas i lösdrivarlagen eller att i varje fall resultatet av

pågående sakkunnigarbete rörande revision av gällande lag på nämnda område

bör avvaktas, innan sådana bestämmelser i annan ordning utfärdas. För egen

del anser jag, att det omhändertagande, som ur såväl samhällets som den

enskilde individens synpunkt är det för lösdrivaren-alkoholisten lämpligaste,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55. 25

är intagande å alkoliolistanstalt. I detta sammanhang må erinras därom, att

i det utkast till lösdrivarlag, som nyligen utarbetats av den för omarbetning

av gällande lag tillsatta kommittén, särbestämmelser icke föreslagits rörande

behandling av lösdrivare, som samtidigt äro alkoholister. För övrigt torde

uppmärksammas, att de nu ifrågasatta bestämmelserna kunna avse även andra

personer än lösdrivare.

I motionen I: 298 har yrkats avslag å propositionen jämväl i nu förevarande

del.

Utskottet har i detta sammanhang uppmärksammat ett uttalande av socialstyrelsen

i yttrande över en vid denna riksdag väckt motion, II: 208, vilken

för behandling tilldelats första lagutskottet. Socialstyrelsen har i sitt berörda

yttrande framhållit, att det från alkoholistvårdens synpunkt måste bestämt

hävdas, att det för utövningen av den befogenhet, som lagstiftaren genom

stadgandet i 16 § alkoholistlagen (17 § i Kungl. Maj:ts förslag) lämnat polismyndighet

att vid överhängande fara för annans personliga integritet ofördröjligen

omhändertaga en farlig alkoholist, icke rimligen borde krävas, att

polismyndigheten förfogade över fullständig bevisning örn vederbörandes

hemfallenhet åt alkoholmissbruk, utan kunna vara tillfyllest, att vederbörande

funnes vara berusad och i detta tillstånd hade utsatt anmälaren eller annan

för misshandel. För den händelse lagrummet enligt sin lydelse dock måste

tolkas på det förra sättet, vore det enligt styrelsens mening önskvärt, att en

omformulering komme till stånd i antydd riktning.

Enligt utskottets mening tala starka skäl för en skärpning av alkoholistlagen

i fråga örn de vagabonderande alkoholisterna. Utskottet kan ansluta sig

till vad föredragande departementschefen i förevarande hänseende anfört.

Emot den närmare utformningen av Kungl. Maj:ts förslag i denna del har

utskottet intet att erinra. Utskottet får följaktligen avstyrka motionen I: 298

i nu ifrågavarande hänseende.

Enligt 16 § andra stycket i gällande alkoholistlag har polismyndighet tillerkänts

rätt att ofördröjligen omhändertaga den som är hemfallen åt alkoholmissbruk,

då denne är så farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv,

att åtgärd, som ankommer på länsstyrelsen, ej utan våda kan avvaktas. Denna

bestämmelse har upptagits i 17 § andra stycket i Kungl. Maj :ts förslag, vårviol

med överhängande fara för säkerhet och liv jämställts vissa andin omständigheter.

I fråga om tolkningen av förevarande stadganden vill utskottet på

förekommen anledning framhålla, att det enligt utskottets mening icke torde

böra uppställas såsom en förutsättning för polismyndighetens rätt att ingripa,

att polismyndigheten förfogar över fullständig bevisning örn vederbörandes

hemfallenhet åt alkoholmissbruk, men att det bör förefinnas skälig anledning

antaga, att så är förhållandet. En vidgad rätt för polismyndighet att inskrida

skulle gå utöver lagstiftningens nuvarande ram. Utskottet, som icke funnit anledning

föreslå utsträckning av lagens tillämpningsområde utöver vad i propositionen

ifrågasatts, anser sig icke böra i förevarande sammanhang ingå

på frågan örn polis- och åklagaremyndigheters rätt och plikt att med stöd av

Utskottet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

annan lagstiftning eller allmänna rättsregler ingripa mot berusade personer,

vilka äro farliga för annans säkerhet.

III. Frågan om införande av särskilda bestämmelser

rörande samarbete mellan läkare och

nykterhetsnämnd.

Gällande alkoholistlag innehåller i 10 § den bestämmelsen, att det åligger

polis- och åklagarmyndighet att, när den erhållit kännedom örn förhållande,

som bör föranleda nykterhetsnämndens ingripande, ofördröjligen göra anmälan

därom hos nämnden. Det må härvid även omnämnas, att lagens 60 §

innefattar en allmän anvisning för myndigheter, som handlägga ärenden enligt

lagen, att de, i den mån sådant kan vara till gagn vid fullgörandet av deras

åligganden, böra samarbeta med, bland andra, nykterhetsnämnder.

En redogörelse för vad som under förarbetena till gällande alkoholistlag

förekommit rörande anmälningspliktens omfattning har lämnats å sid. 71 i

propositionen, till vilken utskottet i denna del får hänvisa.

Bestämmelser örn anmälningsplikt rörande sociala missförhållanden finnas

i flera gällande författningar.

Sålunda föreskrives i 23 § fjärde stycket lagen den 14 juni 1918 örn fattigvården,

att polisman, kronobetjänt, läkare eller barnmorska, som finner någon

vara i sådan belägenhet, att fattigvårdsstyrelsens ingripande är av nöden, därom

bör göra anmälan hos styrelsen.

Enligt 17 § andra stycket barnavårdslagen den 6 juni 1924 hava kommunal

myndighet, befattningshavare i statens, landstingets eller kommunens tjänst

så ock i dylik tjänst ej anställd läkare eller barnmorska att, då de i sin verksamhet

erhållit kännedom om förhållanden, som böra föranleda barnavårdsnämndens

ingripande, ofördröjligen göra anmälan därom.

Läkares nu omförmälda anmälningsplikt har även uttalats i § 59 allmänna

läkarinstruktionen den 19 december 1930, vilken paragraf behandlar läkares

åligganden i allmänhet. I dess punkt 13 föreskrives, att det åligger varje

läkare, vare sig han är i tjänst anställd eller enskilt utövar läkarkonsten,

att, då han under sin verksamhet erhåller kännedom örn förhållanden, som

böra föranleda fattigvårdsstyrelses eller barnavårdsnämnds ingripande, ofördröjligen

göra anmälan till sådan styrelse eller nämnd.

I förevarande sammanhang må emellertid erinras om den läkare enligt § 60

läkarinstruktionen åliggande allmänna tystnadsplikten. Där stadgas, att

läkare ej må yppa vad honom i denna hans egenskap blivit i förtroende meddelat,

ej heller i oträngt mål uppenbara vad han själv funnit angående sjukdom

eller dess uppkomst; dock medför denna läkarens plikt icke någon inskränkning

i hans skyldighet att verkställa förrättning och avgiva utlåtande

eller intyg samt därvid förfara enligt gällande författningar och instruktioner.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55. 27

I rusdryckslagstiftningsrevisionens förslag till lag om nykterhetsvård diskuterades

icke frågan om utvidgning av anmälningsplikten.

I departementspromemorian behandlades spörsmålet örn läkares plikt att

göra anmälan till nykterhetsnämnd, utan att dock ståndpunkt togs till frågan,

huruvida författningsbestämmelse därom skulle införas.

I yttrande över promemorian framhöll bland andra medicinalstyrelsen, att

tidpunkten syntes vara inne att utvidga den i 10 § alkoholistlagen stadgade

anmälningsplikten även till läkare. Denna utvidgning skulle enligt styrelsens

mening bäst uppnås genom ändring av läkarinstruktionen.

Föredragande departementschefen har rörande detta spörsmål anfört:

Från flera håll har vitsordats, att en åtgärd, ägnad att underlätta tillämpningen

i full utsträckning av nuvarande bestämmelser i alkoholistlagen, skulle

vara att ålägga läkare anmälningsplikt beträffande fall av alkoholmissbruk

av den art, att gällande lag kunde antagas vara tillämplig å alkoholmissbrukaren.

Läkaren skulle, då han kommit i beröring med ett sådant fall, vara

skyldig att göra anmälan därom till nykterhetsnämnden.

En anmälningsplikt av angivet slag torde komma att göra avsevärd nytta,

särskilt med hänsyn till möjligheterna att i anledning av en sådan anmälan

i tid kunna vidtaga nykterhets vår dande åtgärder. På grund härav har

jag funnit lämpligt att i samband med de i det föregående föreslagna ändringarna

i alkoholistlagen framlägga förslag jämväl rörande införandet i

lagen av bestämmelser örn dylik anmälningsplikt. För den tvekan, som i

tidigare sammanhang kommit till uttryck rörande lämpligheten av sådan skyldighet

för läkare, synas mig icke föreligga bärande skäl. Motsvarande bestämmelser

gälla redan nu enligt fattigvårds- och barnavårdslagarna, utan

att några olägenheter därav försports. För övrigt må erinras därom, att såväl

i alkoholistlagen som i lagen örn inskränkningar i rätten att utbekomma

allmänna handlingar bestämmelser meddelats, vilka förhindra, att vad som

anmälts för nykterhetsnämnden kommer till obehörigas kännedom.

Bestämmelserna rörande den anmälningsplikt för läkare, varom nu är

fråga, torde böra införas i alkoholistlagen. Föreskrifter av samma art på

fattigvårdens och barnavårdens områden hava ju meddelats i därför gällande

lagstiftning. Lämpligaste platsen synes vara 10 §.

Därest alkoholistlagen ändras på föreslaget sätt, torde jag i annat sammanhang

få återkomma till frågan om införande av bestämmelser i ämnet

jämväl i läkarinstruktionen. .

I motionen I: 298 har yrkats avslag å propositionen jämväl i denna del.

I vissa yttranden över den förut omförmälda, till första lagutskottet hänvisade

motionen II: 208 har frågan örn anmälningsplikt i förhållande till nykterhetsnämnd

ägnats uppmärksamhet. Sålunda har i ett av Stockholms stads

nykterhetsnämnd åberopat utlåtande framhållits, att det ej torde vara oberättigat-,

att kommunernas och statens organ ålades ovillkorlig anmälningsskyldighet

rörande alkoholmissbrukare. Överståthållarämbetet har uttalat,

att genom en dylik anmälningsplikt för alla statliga och kommunala myndigheter

torde alkoholmissbrukare till större antal och många av dem på ett

tidigare stadium komma under nykterhetsnämnds behandling. Göteborgs stads

nykterhetsnämnd har ifrågasatt, örn icke skyldighet borde föreskrivas för

exempelvis läkare och vissa statliga och kommunala befattningshavare att till

s. 28 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Utskottet.

28 Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

nykterhetsnämnderna anmäla sådana fall från deras verksamhetsområden,

där skälig anledning att misstänka alkoholmissbruk kunde anses föreligga.

Utskottet ansluter sig till Kungl. Majda förslag, att läkare, som erhållit

kännedom örn förhållande, som bör föranleda den kommunala nykterhetsnämndens

ingripande, skall vara skyldig att därom ofördröjligen göra anmälan

till nämnden. Utskottet har följaktligen icke ansett sig kunna tillstyrka

motionen I: 298 i förevarande del. Ifrågavarande stadgande torde bliva av

praktisk betydelse bland annat i det fall, att hustru till en åt alkoholmissbruk

hemfallen person blivit misshandlad av mannen och till följd härav nödgats

uppsöka läkare.

Utskottet har icke funnit tillräckliga skäl föreligga att ifrågasätta anmälningsplikt

i större utsträckning än vad i propositionen föreslagits.

Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser.

Föredragande departementschefen har härom anfört:

Den nu föreslagna lagen synes lämpligen böra träda i kraft vid närmaste

årsskifte eller sålunda den 1 januari 1939. Då bestämmelserna i förordningen

den 18 juni 1937 (nr 438) med vissa föreskrifter i avseende å nykterhetsnämnd

intagits i alkoholistlagen, torde förordningen samtidigt böra upphävas.

Enär, på sätt förut anförts, val av ledamöter i länsnykterhetsnämnd för

den mandatperiod, som börjar den 1 januari 1939, dessförinnan torde böra

äga rum, har föreskrift därom intagits i övergångsbestämmelserna.

Med hänsyn till att utrymmet å alkoholistanstalterna ännu icke är

tillräckligt, har jag hittills funnit mig förhindrad föreslå någon tidpunkt, då

de år 1937 vidtagna ändringarna i alkoholistlagen skola träda i kraft. Då

dagen för berörda ikraftträdande är oviss, torde övergångsbestämmelser vara

erforderliga i nu förevarande lagförslag i enlighet med vad i departementsutkastet

blivit ifrågasatt. Föreslagna ändringar synas icke tarva särskild

motivering.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot vad Kungl. Majit i nu

förevarande hänseende föreslagit.

Utskottets hemställan.

På grund av vad sålunda (sid. 19, 25 och 28) anförts får utskottet hemställa,

1) att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen; samt

2) att motionerna I: 298, II: 398, II: 434, II: 435 och II: 436

måtte anses besvarade genom vad utskottet sålunda hemställt.

Stockholm den 17 maj 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 55.

29

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Olof Carlsson, Wistrand,

Elon Andersson, Sten, Ekströmer* och Holstenson*;

från andra kammaren: herrar Österström*, Hage, Olovson, Pettersson i Hällbacken,

Hallagård, Thorell och Hansson i örebro samt fröken Andersson.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herr Wistrand och fröken Andersson, vilka ansett, att utskottet på

de skäl, som finnas anförda i motionen I: 298, bort avstyrka Kungl. Maj:ts proposition

i den föreliggande frågan;

2) av herrar Ekströmer och Thorell.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:307 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om viss ändring av gällande bestämmelse angående tillsättande av underläkare vid vissa av landsting eller s. 5 i texten