Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående handel med vissa mineraloljor, m. m., dock endast såvitt angår författningsförslaget, dels ock i ämnet väckta motioner.
1938-05-23 · 21 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 19 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1938:56, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående handel med vissa mineraloljor, m. m., dock endast såvitt angår författningsförslaget, dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 56.
1
Kr 56.
Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1933 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning angående handel med vissa mineraloljor,
m. m., dock endast såvitt angår författningsförslaget,
dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 25 februari 1938 dagtecknad proposition, nr 233, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet förda protokoll,
föreslagit riksdagen att
dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning angående
handel med vissa mineraloljor;
dels till Försöksverksamhet beträffande oljelagring för budgetåret 1938/
1939 å driftbudgeten under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 20,000 kronor;
dels ock till Försöksanläggningar för oljelagring för budgetåret 1938/1939
å kapitalbudgeten, fonden för förlag till statsverket, anvisa ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor.
Propositionen har såvitt angår förordningsförslaget hänvisats till lagutskott
och i övrigt till statsutskottet. Förordningsförslaget har därefter tilldelats
andra lagutskottet.
Ifrågavarande författningsförslag är av följande lydelse:
Förslag
till
förordning angående handel nied vissa mineraloljor.
Härigenom förordnas som följer:
Inledande bestämmelse.
1 §•
För tryggande av tillgång inom riket å nedan angivna mineraloljor skall
handeln med sådana oljor vara underkastad de särskilda bestämmelser, som
i denna förordning meddelas.
De oljor, som i första stycket avses, äro i gällande tulltaxa med statistisk
varuförteckning betecknade:
Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 56.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Andra lagutskottets utlåtande Nr 56.
Statistiskt nr Varuslag
439 bensin
440 nativ olja (crude oil)
441 motorbrännolja och pannbrännolja, oraffinerade
442 fotogen; ävensom andra raffinerade brännoljor.
Orri skyldighet att hålla lager av olja.
2 §■
Den som för försäljning i oförändrat skick till avnämare mom riket från
utrikes ort inför olja, som i 1 § sägs, vare skyldig att, i den mån Kungl. Majit
därom förordnar, vid envar tid under året av sådan olja hålla lager inom
riket, motsvarande viss procent av den myckenhet, han av dylik olja under
nästföregående kalenderår försålt till avnämare inom riket.
Sistnämnda myckenhet skall, där ej annat förhållande visas, anses motsvara
skillnaden mellan den myckenhet, importören ifrågavarande år under
tullverkets kontroll infört till riket, och den myckenhet, han samma år
under tullverkets kontroll utfört ur riket.
Olja, som är upplagd å provianteringsfrilager eller är föremål för transitering,
skall vid tillämpning av denna förordning anses befintlig utom riket.
3 §■
Importör, som i 2 § sägs, vare skyldig att första gången före den 1 augusti
1938 och därefter före den 1 februari varje år lämna uppgift å de myckenheter
oljor av i 1 § angivna slag, han under nästföregående kalenderår försålt
till avnämare inom riket. Han vare ock pliktig att före utgången av
varje månad lämna uppgift å de myckenheter sådana oljor, han hade i lager
inom riket den sista i nästföregående månad.
4 §•
Den som vid oljeraffinaderi inom riket bedriver raffinering av olja, som
i 1 § sägs, vare skyldig att, i den mån Kungl. Majit därom förordnar, vid
envar tid under året av sådan olja hålla lager inom riket, motsvarande viss
procent av den myckenhet, han av dylik olja under nästföregående kalenderår
förbrukat för raffineringen.
Han vare ock pliktig att första gången före den 1 augusti 1938 och därefter
före den 1 februari varje år lämna uppgift å de myckenheter oljor av
ovan angivna slag, han under nästföregående kalenderår förbrukat för raffineringen,
ävensom att före utgången av varje månad lämna uppgift å de
myckenheter sådana oljor, han hade i lager inom riket den sista i nästföregående
månad.
5 §•
Försäljer den som bedriver sådan raffinering, som i 4 § sägs, raffinerad
olja direkt till förbrukare inom riket, vare han pliktig att, utöver lager varom
i 4 § förmäles, jämväl hålla lager av den raffinerade oljan samt att därom
Andra lagutskottets utlåtande Nr 56.
3
lämna uppgifter, allt efter ty i 2 och 3 §§ för där avsedda fall är stadgat.
Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning, där han till avnämare inom riket
försäljer av honom införd olja i oförändrat skick, oavsett för vilket ändamål
oljan blivit införd.
6 §•
Den som från inhemskt oljeraffinaderi inköper där raffinerad olja för försäljning
till avnämare inom riket, vare skyldig att hålla lager och lämna
uppgifter efter ty i 2 och 3 §§ för där avsedda fall är stadgat.
7 §•
Envar, som enligt vad ovan sagts skall hålla lager av olja, vare skyldig
att använda lagerplats, som Kungl. Majit anvisar, ävensom att i övrigt ställa
sig till efterrättelse de bestämmelser i fråga om lagringen, Kungl. Majit föreskriver.
Han vare ock pliktig att hålla handelsböcker tillgängliga för granskning
ävensom att hålla lagret tillgängligt för inventering av myndighet, som
Kungl. Majit bestämmer.
Uppgifter enligt denna förordning skola avlämnas till Kungl. Majit eller
myndighet, som nyss nämnts.
8 §.
Finnes att någon, som är skyldig att hålla lager av olja, ej innehar tillräckligt
lager därav, meddelar Kungl. Majit eller myndighet, som i 7 § sägs,
föreläggande för honom att inom viss tid fylla bristen.
9 §.
Där med avseende å de myckenheter oljor, som viss importör inför till
riket eller som innehavaren av oljeraffinaderi inom riket förbrukar, inträder
avsevärd ändring i förhållande till nästföregående kalenderår, må Kungl.
Majit, med avvikelse från vad ovan stadgas, meddela de särskilda bestämmelser,
som av de ändrade förhållandena föranledas. Kungl. Majit må ock
eljest, när särskilda skäl därtill äro, meddela undantag från skyldighet att
hålla lager enligt vad ovan sagts.
10 §.
Inför någon till riket, för annat ändamål än försäljning eller raffinering,
i större omfattning olja, som i 1 § sägs, må Kungl. Majit förklara, att han
skall hålla lager och lämna uppgifter, som om han infört oljan till försäljning
samt till avnämare inom riket försålt vad han själv förbrukat.
Örn skyldighet att inköpa raffinerad olja från inhemskt oljeraffinaderi.
11 §•
På framställning av den som vid oljeraffinaderi inom riket bedriver eller
ämnar bedriva raffinering av olja, som i 1 § sägs, må, där raffineringen finnes
önskvärd för i nämnda paragraf angivet ändamål samt anledning förekommer
till antagande att den raffinerade oljan eljest icke skuUe vinna av
-
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 56.
sättning till skäligt pris, Kungl. Maj :t ålägga importör, varom i 2 § förmäles,
att från oljeraffinaderiet inköpa sådan olja till myckenhet och pris som
Kungl. Maj:t bestämmer. Kungl. Majit äger ock fastställa tid och plats för
leverans av oljan samt de villkor i övrigt, som kunna finnas erforderliga.
Oavsett vad därom i framställningen yrkats må inköpsskyldigheten fördelas
mellan olika importörer efter ty prövas skäligt.
12 §•
Den som utverkat åläggande enligt 11 § vare skyldig att leverera olja till
myckenhet och pris samt på villkor i övrigt, som av Kungl. Majit bestämts.
Han vare ock pliktig att med avseende å oljeraffinaderiets anordnande underkasta
sig de bestämmelser, Kungl. Majit finner gott meddela.
13 §.
Har Kungl. Majit beträffande importör, varom i 10 § förmäles, meddelat
förklaring, som där sägs, må åläggande enligt 11 § avse jämväl sådan importör.
Om straff.
14 §.
Den som underlåter att ställa sig till efterrättelse honom med avseende å
lagringsskyldigheten enligt 8 § meddelat föreläggande, straffes med böter till
belopp motsvarande lägst tjugu och högst fyrtio kronor för varje ton olja,
varmed han vid utgången av den i föreläggandet avsedda tiden brister.
Försummar någon att fullgöra honom enligt denna förordning åliggande
uppgiftsskyldighet eller skyldighet att hålla handelsböcker eller lager tillgängliga
eller att ställa sig till efterrättelse med stöd av förordningen meddelade
föreskrifter, straffes med dagsböter. Lämnar någon vid fullgörande
av skyldighet som nyss nämnts mot bättre vetande oriktig uppgift, må till
fängelse dömas.
15 §.
Den som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse, varom i
14 § sägs, fortsätter samma förseelse, skall, när han därtill varder lagligen
förvunnen, för varje gång stämning delgivits fällas till särskilt ansvar.
16 §.
Åtal för förseelse mot denna förordning eller enligt densamma meddelade
föreskrifter anhängiggöres vid allmän domstol och utföres av allmän åklagare.
Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1938.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 56.
5
I anledning av förevarande proposition ha inom riksdagen väckts fyra
motioner, nämligen från första kammaren nr 293 av herr Holmström m. fl.
och nr 295 av herrar Nisser och Gustaf Björkman samt från andra kammaren
nr 427 av herr Hagberg i Malmö m. fl. och nr 429 av herr Nilsson i
Steneberg m. fl.
I motionerna 1:293 och 11:427, vilka äro likalydande, har såvitt angår
författningsförslaget hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att § 2 i förslag till förordning angående handel med vissa mineraloljor
skall erhålla följande lydelse:
»Den som för försäljning i oförändrat skick till avnämare inom riket från
utrikes ort inför olja, som i 1 § sägs, vare skyldig att vid envar tid under
året av sådan olja hålla lager inom riket, motsvarande minst 30 % av den
myckenhet, han av dylik olja under nästföregående kalenderår försålt till
avnämare inom riket.
Sistnämnda myckenhet —- -— — ur riket.
Olja, som är---utom riket.»;
att § 4 i samma förordning skall erhålla följande lydelse:
»Den som vid oljeraffinaderi inom riket bedriver raffinering av olja, som
i 1 § sägs, vare skyldig att vid envar tid under året av sådan olja hålla lager
inom riket, motsvarande minst 3Ö % av den myckenhet, han av dylik olja
under nästföregående kalenderår förbrukat för raffineringen.
Han vare ock pliktig---nästföregående månad.»;
att sista meningen i förordningen gives följande lydelse:
»Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1938, dock att skyldigheten
att hålla lager skall inträda först i den mån Konungen därom förordnar»;
Sistnämnda båda motioner innehålla tillika vissa yrkanden i anslagsfrågor
och hava i dessa delar hänvisats till statsutskottet.
I motionerna I: 295 och II: 429, vilka äro likalydande, har hemställts, »att
sådan omarbetning vidtages av Kungl. Maj:ts proposition nr 233 att hela
kostnaden för den ökade lagringen av flytande brännoljor bestrides av det
allmänna».
I fråga om de skäl, som ligga till grund för det i propositionen framlagda
författningsförslaget, får utskottet i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan hänvisa till propositionen, och får utskottet beträffande vad
motionärerna andragit till stöd för sina i detta utlåtande behandlade yrkanden
hänvisa till motionerna.
På förslag av statsutskottet (utlåtanden nr 10 punkt 64 :o och nr 96) har
riksdagen anvisat de anslag av resp. 20,000 kronor och 1 milj. kronor, varom
Kungl. Maj:t i förevarande proposition hemställt.
I proposition nr 275 till årets riksdag har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att å beredskapsstat för budgetåret 1938/39 upptaga dels till sprängningsarbeten
m. m. för oljelagring ett förskottsanslag av 2 milj. kronor och dels
till cisternanläggningar för oljelagring ett förskottsanslag av likaledes 2 milj.
kronor.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 56-
Frågan om säkerställande av en reserv inom riket av flytande bränslen
har vid olika tillfällen varit föremål för uppmärksamhet.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades dels den 26 juni 1937
generalkrigskommissarien T. O. R. Wijnbladh, överingenjören P. S. Rydbeck
och ledamoten av riksdagens första kammare, redaktören O. H. Åkerberg
att vara utredningsmän rörande anordnande av lagringsutrymmen för
flytande bränslen, därvid åt Wijnbladh uppdrogs att i egenskap av ordförande
leda utredningsmännens arbete, dels den 28 augusti 1937 översten G.
A. Nyqvist att såsom sakkunnig, tillika sekreterare, biträda utredningsmännen,
dels ock den 15 oktober 1937 bergsingenjören S. V. Rergh, statsgeologen
N. G Sundius och kaptenen N. R. C. E. M. Mattsson att såsom särskilda
experter biträda utredningen.
Efter fullgjort uppdrag hava utredningsmännen den 29 december 1937 avgivit
betänkande i ämnet (stat. off. utr. 1937:54).
De resultat, till vilka utredningsmännen kommit, hava av dem i betänkandet
sammanfattats på följande sätt.
I. Lagring av färdigprodukter.
1. Lagring av bensin samt motor- och pannbrännolja bör åläggas importör
av dylika varor till en myckenhet, motsvarande minst 30 procent av föregående
års förbrukning. Enahanda möjlighet bör hållas öppen även beträffande
fotogen och andra raffinerade brännoljor. Med inräknande av den
kvantitet därutöver, som måste hållas i lager för att nämnda gräns ej skall
underskridas, kommer en sådan föreskrift vid nuvarande förbrukning att
medföra en beräknad lagerhållning av omkring 400,000 kbm färdigprodukter
och råvara. Denna upplagring föranleder behov av nya lagringsanläggningar
med en kapacitet av omkring 200,000 kbm. Vid ökad inhemsk raffinering
komma härtill ytterligare utrymmen för lagring av råolja. Utredningsmännen
förorda, att dessa anläggningar, i den mån sådant ur skilda
synpunkter är möjligt, göras bombsäkra medelst förläggning i utsprängda
hålrum. Likaså förordas att, då nuvarande ovanjordsanläggningar erfordra
förnyelse, de ersättas med bombsäkra anläggningar, i den mån så kan ske.
2. Kostnaderna för anordnande av bombsäker lagring i bergrum beräknas
bliva 100 kronor per kbm nyttigt utrymme. För ovan angivet lagringsutrymme
örn 200,000 kbm kan alltså kostnaden beräknas till c:a 20 miljoner
kronor. Av totalkostnaden belöpa ungefär 10 miljoner kronor på sprängnings-
och motsvarande arbeten och samma belopp på cisterner, rörledningar
etc. I den mån anläggningarna skola utföras av och tillhöra kronan,
kunna härtill komma kostnader för mark.
3. Sprängnings- och motsvarande kostnader förutsättas kunna i sin helhet
bestridas med för beredskapsarbeten avsedda medel, helst genomförandet
av en utbyggnad av den storleksordning, varom här är fråga, lärer kräva
ett antal år.
I vissa fall kunna omständigheterna föranleda, att anläggning lämpligast
utföres å mark, som tillhör kommun eller enskild företagare. Även då bör
staten svara för sprängningskostnaderna, varvid emellertid förutsättes, att
anläggningens användning för avsett ändamål blir på lämpligt sätt garanterad.
4. Anläggningskostnaderna för cisterner med vad därtill hör böra, då
kronan äger eller har nyttjanderätt till marken, bestridas av staten och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 56■ <
utgå av lånemedel. Förräntning och amortering av sålunda använda medel
(alltså icke medel för sprängningskostnaderna) förutsättas skola beredas
genom att av dem, åt vilka cisternutrymmena upplåtas, erlägges härefter
avpassad hyra. I den mån statens egna lager inrymmas i dylika anläggningar,
bör mot sålunda beräknad hyra svarande belopp upptagas som anslag
i riksstaten under vederbörlig huvudtitel.
5. Då bergrum utsprängts å kommuns (företagares) mark, bör lån för
cisternanläggnings utförande kunna mot lämplig säkerhet beviljas av staten.
Ränta och amortering torde böra bestämmas i anslutning till vad under
näst föregående punkt sagts.
6. Med hänsyn till önskvärdheten av att utbyggnadsplanens genomförande
icke drager allt för lång tid, torde för budgetåret 1938/1939 böra
dels beräknas 2 miljoner kronor under anslag till beredskapsarbeten för
utsprängning av bombsäkra rum,
dels anvisas ett anslag av 2 miljoner kronor, att utgå av lånemedel, till
bestridande av kostnader för cisternanläggningar samt till utlämnande av
lån för utförande av dylika anläggningar.
7. I den mån sprängningsarbeten kunna igångsättas före den 1 juni 1938,
bör för budgetåret 1937/1938 anvisat anslag till beredskapsarbeten få tagas
i anspråk för ändamålet.
För arbetenas påskyndande böra cisterner i mån av behov redan under
budgetåret 1937/1938 få beställas, så snart anslag för budgetåret 1938/1939
beviljats och i övrigt erforderliga beslut föreligga.
II. Raffinering.
1. Ur beredskapssynpunkt är det önskvärt, att inhemsk raffinering äger
rum i större omfattning än vad för närvarande sker. Utan ett statsingripande
synes en sådan utveckling icke vara att förvänta. För att en inhemsk
raffineringsindustri skall giva ett tillfredsställande resultat torde det nämligen
vara nödvändigt, att den tillförsäkras såväl möjlighet till produkternas
avsättning genom de nu befintliga, för landets behov tillräckliga distributionsanläggningarna
som också ett visst pris vid försäljningen till distributionsföretagen.
Dessa företag böra sålunda hava skyldighet att till distribution
årligen mottaga viss kvantitet inom landet förädlade produkter av
slag, som genom statliga föreskrifter bestämmas, ävensom att inköpa desamma
till pris, som i erforderlig mån säkerställer raffineringsföretagets
räntabilitet. Priset synes böra normalt motsvara det. som enligt gällande
noteringar å världsmarknaden den färdiga varan betingar eif svensk hamn,
d. v. s. noteringen å »gulfen» respektive Constanza med tillägg av frakt
etc. från ursprungsorten till svensk hamn.
2. Detta skydd för en svensk raffineringsindustri synes av olika skäl icke
böra gälla för större myckenhet färdig vara än som motsvarar 25 procent av
föregående års totala försäljning av produkterna ifråga. Raffinering inom
landet utöver nyssnämnda kvantitet bör givetvis kunna förekomma, men
utan rätt för vederbörande företagare lill nämnda förmåner av garanterat
pris och garanterad distribution genom andra företag.
3. Raffineringsföretag skall vara skyldigt bålla lager motsvarande minst
30 procent av den för förädling under nästföregående år använda myckenheten
råvara. I den mån från raffineringsföretag direkt till avnämare inom
landet försäljes färdig vara, skall i fråga örn sådan vara enahanda förpliktelser
att hålla lager gälla. Kostnaderna för härvid erforderliga lagringsutrymmen
böra bestridas på enahanda sätt som under 1. skisserats.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 56-
lil. Författningsbestämmelser.
De bestämmelser, som sålunda erfordras för att åstadkomma och trygga
erforderlig lagerhållning av brännoljor samt för att åvägabringa en utvidgad
inhemsk raffineringsindustri, böra meddelas i en av Kungl. Majit utfärdad
förordning med särskilda bestämmelser angående handel med vissa
mineraloljor.
IV. Förvaltningsuppgifter.
Då här avsedd organisation blivit helt genomförd, torde måhända kunna
befinnas lämpligt, att hithörande förvaltningsuppgifter överlämnas till central
myndighet. Under utbyggnadsperioden synes däremot så icke böra ske.
Enligt utredningsmännens mening tala flera skäl för att dessa uppgifter
i varje fall under nämnda period handhavas inom handelsdepartementet.
I den mån kostnader härför komma att uppstå redan under budgetåret
1937/1938, torde de kunna bestridas av för Kungl. Majit tillgängliga medel.
För tid därefter synas de, efter medgivande av riksdagen, böra utgå av de
medel, varmed anläggningarna och arbetena ifråga bekostas.
En närmare redogörelse för utredningsmännens förslag har lämnats å sid.
9—24 i propositionen. För de yttranden, som avgivits över förslaget, redogöres
å sid. 24—30 i propositionen.
Till ytterligare belysning av det genom propositionen framlagda förslaget
vill utskottet lämna följande redogörelse.
Utredningsmännen hava i sitt betänkande lämnat vissa uppgifter rörande
förbrukning, lagerhållning och lagringskapacitet i fråga om bensin samt motor-
och pannbrännolja, vilka uppgifter torde kunna sammanfattas på följande
sätt:
Bensin
Förbrukning 1/9 1936—31/„ 1937 (avrundat).. 600,000 kbm
Lagerhållning 1/9 1936—sl/8 1937 i % av för
-
brukningen ............................ 14 %
Lagringskapacitet 1937.................... 195,132 kbm
i °/o av årsförbrukningen ................ 32.5 %
Motor- och pannbrännolja
400,
000 kbm
13.6 %
164,206 kbm
40 %
Beträffande den ifrågasatta upplagringens omfattning framhålla utredningsmännen,
att en lagring av flytande bränslen borde avse de olika slag
av dylika produkter som för landets försörjning vore av särskild betydelse i
händelse av en avspärrning. Med utgående från de varuslag, som nu importerades
och förbrukades, borde en sådan upplagring omfatta dels färdiga
produkter, bensin samt motor- och pannbrännolja, dels råolja (nativ olja,
crude oil). Skäl talade för att blivande bestämmelser i ämnet omfattade även
fotogen och andra raffinerade brännoljor, så att vid behov också dessa oljor
kunde bliva föremål för en påräknelig lagring.
Lagringen av färdigprodukter borde principiellt så fördelas på respektive
varuslag, att lagertillgångama komme att stå i direkt relation till den normala
förbrukningen. Besvarandet av frågan, i vad mån lagerhållningen
Andra lagutskottets utlåtande Nr 56.
9
borde avse oförädlad vara, bleve beroende av bland annat möjligheterna för
den svenska raffineringsindustriens utveckling.
Under år 1936 hade importen, vilken för detta år även torde kunna anses
vara praktiskt taget densamma som förbrukningen, uppgått till följande
kvantiteter:
bensin..................
motor- och pannbrännolja
crude oil ..............
tori kbm (avrundat)
440,283 604,000
342,480 400,000
69,578__81,000
1,085,000 kbm.
En lagring motsvarande 30 procent av föregående års förbrukning, såsom
föreslagits av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, skulle
giva följande kvantiteter:
bensin.................................. 180,000 kbm
motor- och pannbrännolja................ 120,000 »
crude oil .............................. 24,000 »
eller tillsammans........................ 324,000 kbm.
Därest för säkerställande av ständig tillgång å sistnämnda kvantiteter stadgades,
att firmorna skulle ligga med ett lager, som skulle utgöra minst 30
procent av förbrukningen under nästföregående år, bleve de nödgade att hålla
icke obetydligt större lager än den fastställda minimikvantiteten för att
vinna säkerhet att denna vid varje tillfälle vore till finnandes. Man torde
kunna räkna med att denna lagring utöver minimigränsen behövde uppgå
till en kvantitet, motsvarande 1—1 V2 månads förbrukning. Om denna lagring
ovan minimigränsen antoges utgöra sammanlagt 81,000 kbm., skulle
det verkliga medellagret och alltså den varukvantitet, för vilken lagerutrym
-
me måste beredas, komma att utgöra minst:
bensin (180,000 + 45,000)................ 225,000 kbm
motor- och pannbrännolja (120,000 + 30,000) 150,000 »
crude oil (24,000 + 6,000)................ 30,000__
eller tillsammans........................ 405,000 kbm.
Emellertid framhålla utredningsmännen, att det för förvaring av dessa
kvantiteter icke räckte med behållare av motsvarande rymd. Man kunde
nämligen icke räkna med att cisternerna skulle vara helt fyllda, enär driften
av anläggningarna nödvändiggjorde tillgång å visst reservutrymme. Normalt
räknade man för närvarande med att det ur driftssynpunkt behövliga reservutrymmet
uppginge till i avrundade siffror minst följande antal kbm., därvid
siffrorna inom parentes angåve nuvarande lagringsutrymmen samt däri
genomsnittligt förvarade oljekvantiteter:
för bensin (195,000 - 85,000) ............ 110,000 kbm
» motor- och pannbrännolja (165,000 —
55,000)............................ 110,000 »
» crude oil (35,000 - 15,000)............ 20,000 »
eller tillsammans ...................... 240,000 kbm.
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 56.
Utredningsmännen hava anfört, att, ehuru det ur trygghetssynpunkt vore
synnerligen önskvärt att få till stånd en lagring motsvarande ett halvt års
normal förbrukning, utredningsmännen likväl, med hänsyn främst till de vid
sådant fall betydande kostnaderna för utbyggande av bombsäkra lagringslokaler,
ansett sig böra stanna vid att föreslå en lagring enligt förut angivna
grunder, eller således uppgående till 30 procent av årsförbrukningen. De
räknade alltså med en medellagring av 405,000 kbm., vilken kvantitet enligt
vad förut påvisats skulle kräva ett totalt lagerutrymme av (405,000 +
240,000 =) 645,000 kbm. Vid en garanterad lagerhållning motsvarande 30
procent av årsförbrukningen komine emellertid, framhålla utredningsmännen,
i verkligheten åtskilligt mer att kunna påräknas som ständig tillgång
inom landet, enär importörerna för att hålla denna undre gräns bleve nödsakade
att som regel röra sig med något större lager. Under förutsättning
av en förbrukningsreglering torde man vid avspärrning eller krig kunna antaga
att genom en på sådant sätt bestämd lagerhållning skulle skapas ett medellager,
tillräckligt för ett halvt års kris-(krigs-) tidsförbrukning.
De nya lagringsanläggningar, som skulle bliva erforderliga vid en lagerhållning
av i runt tal 400,000 kbm. färdigprodukter och råvara, hava utredningsmännen
ansett böra hava en kapacitet av omkring 200,000 kbm. Vid
ökad inhemsk raffinering komme härtill ytterligare utrymmen för lagring
av råolja.
Utredningsmännen framhålla vidare, att med en lagerhållning enligt angivna
riktlinjer vissa ökade årskostnader uppkomme för de berörda bolagen.
Dessa kostnader beräknas av utredningsmännen till 0.20 öre per liter
försåld vara. Av detta belopp avser 0.15 öre räntor å varuinköpen, förluster
genom svinn, kostnader för underhåll av cistemanläggningarna samt ökade
transportkostnader. Återstående beloppet, 0.05 öre per liter, avser cisternkostnaden
i form av hyra till staten eller ränta och amortering å statslån eller
eget investerat kapital. Utredningsmännen anföra i anslutning härtill, att
då kostnaderna för tvångslagringen, frånsett beredande av bombsäkerhet,
enligt vad här förutsatts, komme att helt läggas på importföretagen, funnes
det helt naturligt anledning antaga, att de vid prissättningen å varorna skulle
taga hänsyn härtill. En så blygsam prishöjning som den, för vilken förevarande
omständigheter kunde utgöra skäl, syntes kunna betraktas som en
rimlig försäkringspremie. Skulle åter dessa kostnader stanna på staten
och sålunda framkomma å budgeten, bleve de erforderliga anslagen högst
betydande och verkningarna ur skilda synpunkter uppenbarligen vida ogynnsammare.
Det skulle vid helt genomförd organisation komma att gälla anslag
på omkring 2 miljoner kronor.
Rörande spörsmålet om den inhemska oljeraffineringen framhålla utredningsmännen,
att flytande bränslen till alldeles övervägande del importerades
i form av färdiga varor samt att endast en kvantitet, uppgående till icke
ens 10 procent av totalförbrukningen, infördes till landet såsom råolja och
Andra lagutskottets utlåtande Nr 56. 11
vid här befintligt raffinerings verk underginge för användningen nödig förädlingsprocess.
Den fredsmässiga försörjningen syntes, anföra utredningsmännen vidare,
hittills icke hava behövt känna några egentliga svårigheter eller olägenheter
av att importens huvuddel bestått av färdigprodukter. Ur beredskapssynpunkt
vore det emellertid av vikt dels att kunna lämpa utvinningen av olika
färdigprodukter efter det förhandcnvarande behovet och speciellt att i händelse
av krig eller avspärrning kunna framställa flygbensin, dels ock att lagringen
kunde till betydande del avse den relativt förvaringsbeständiga råoljan.
Med hänsyn härtill och jämväl ur nationalekonomisk synpunkt vore
det av betydelse, att inhemsk raffinering ägde rum i större omfattning än
vad för närvarande skedde.
Att staten själv skulle anlägga eller driva ett raffineringsverk eller ock utföra
en anläggning och upplåta den till någon företagare har icke synts utredningsmännen
böra i första hand ifrågakomma. Utredningsmännen hava
häremot funnit intresse för en svensk raffineringsindustri föreligga från
privata företagares sida, varvid emellertid förutsatts, att statens stöd i en
eller annan form skulle kunna påräknas. Såvitt utredningsmännen kunnat
finna, förhölle det sig följaktligen så, att utan lämpliga åtgärder från statens
sida en utveckling av svensk raffineringsindustri knappast vore att förvänta.
För att en inhemsk raffineringsindustri skulle giva ett tillfredsställande
resultat vore det nämligen nödvändigt, att den tillförsäkrades såväl
möjlighet till produkternas avsättning genom de nu befintliga, för landets
behov tillräckliga distributionsanläggningarna som också ett visst pris vid
försäljningen till distributionsföretagen. Dessa företag borde sålunda hava
skyldighet att till distribution årligen mottaga viss kvantitet inom landet
förädlade produkter av slag, som genom statliga föreskrifter bestämdes,
ävensom att inköpa desamma till pris, som i erforderlig mån säkerställde
raffineringsföretagets räntabilitet. Priset syntes böra normalt motsvara
det, som enligt gällande noteringar å världsmarknaden den färdiga varan
betingade eif svensk hamn, d. v. s. noteringen å »gulfen» respektive Constanza
med tillägg av frakt etc. från ursprungsorten till svensk hamn.. Detta
skydd för en svensk raffineringsindustri syntes av olika skäl dock icke
böra gälla för större myckenhet färdig vara än som motsvarade 25 procent
av föregående års totala försäljning av produkterna i fråga. Raffinering
inom landet utöver nyssnämnda kvantitet borde givetvis kunna förekomma,
men utan rätt för vederbörande företagare till nämnda förmåner av garanterat
pris och garanterad distribution genom andra företag.
Sammanfattningsvis anföra utredningsmännen beträffande inhemsk raffinering
följande:
För att säkerställa ekonomisk bärighet åt en inhemsk raffineringsindustri
skulle staten garantera densamma rätt alt till distributionsbolagen försälja
högst viss kvantitet av olika slag genom särskilda föreskrifter kvalitetsbestämda
färdigprodukter. Denna kvantitet borde ungefärligen motsvara 25 procent
av föregående års sammanlagda förbrukning, vilket med hänsyn till 1936
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr ö6.
års förbrukningssiffror utgjorde i runt tal 250,000 ton. Skäl kunde måhända
tala för att sistnämnda kvantitet till en början sattes såsom maximum.
Å andra sidan kunde förhållanden inträda — konjunkturväxlingar
eller andra omständigheter — vilka gjorde önskvärt, att möjlighet hölles
öppen för viss ökning eller minskning av en på detta sätt skyddad produktion.
Lämpligare än att fastställa ett maximum syntes fördenskull vara
att produktionen i fråga fastställdes till visst procenttal av föregående års
förbrukning av olika produkter. Denna produktion skulle kunna fördelas
på olika raffinaderier i förhållande till deras kapacitet. Raffinaderierna
skulle berättigas att vid avyttrandet till distributionsbolagen av fastställd
kvantitet färdig vara erhålla visst pris, normalt motsvarande cifpriset å
vederbörlig färdigprodukt i svensk hamn. Detta pris skulle fastställas för
värjo kvartal vid dess slut och skulle utgöra medeltalet av noteringarna under
tiden i fråga. Raffinaderierna skulle hava icke blott rätt utan även
skyldighet att leverera sålunda prisgaranterade varukvantiteter till distributionsbolagen.
Dessutom skulle raffinaderierna vara underkastade de föreskrifter,
som kunde bliva utfärdade rörande dels tillverkningens fördelning
å olika slags produkter av här ifrågavarande varor, dels anläggningarnas
med till dem hörande lagringsutrymmen förläggning och tryggande mot förstöring.
Slutligen skulle raffinaderierna hava skyldighet att i lager ständigt
hålla viss minimikvantitet råolja, förslagsvis 30 procent av föregående
års förbrukning av sådan vara, ävensom, i den mån färdigprodukterna såldes
till förbrukning inom landet annorledes än genom importörernas distributionsapparat,
enahanda lagringsskyldighet beträffande sådan vara som den
importörerna ålagda. Häremot skulle svara skyldighet för importörerna
att, efter av vederbörande myndighet verkställd fördelning dem emellan, till
försäljning från raffinaderierna mottaga den myckenhet färdigprodukter,
som på angivet sätt bestämts, och att därvid erlägga det pris, som, likaledes
i enlighet med det sagda, blivit fastställt.
Utskottet vill härefter i korthet beröra ett spörsmål rörande den ifrågasatta
lagstiftningens tillämpningsområde.
Enligt 2 § andra stycket i utredningsmännens förslag skulle lagringsprocenten
beräknas å den kvantitet olja, som under nästföregående kalenderår
försålts till avnämare inom riket. Denna kvantitet skulle, där ej annat förhållande
visades, anses motsvara skillnaden mellan den myckenhet, importören
ifrågavarande år under tullverkets kontroll infört till riket, och den
myckenhet, han samma år under tullverkets kontroll utfört ur riket. Olja,
som funnes i frihamn eller vore upplagd å tullager eller provianteringsfrilager
eller vore föremål för transitering, skulle enligt paragrafen anses befintlig
utom riket. Med uttrycket »avnämare inom riket» i samma paragraf åsyftade
utredningsmännen enligt sin motivering dels förbrukare, dels ock återförsäljare
inom riket.
I sitt yttrande över utredningsmännens förslag framhöllo Svensk-Engelska
mineraloljeaktiebolaget, Svenska petroleumaktiebolaget Standard samt Svenska
bensin- och petroleumaktiebolaget B. P. (i propositionen benämnda
Londongruppen), att försäljningen här i landet av olja för bunkringsändamål
vore synnerligen ojämn och hemställde därför, att sådan olja för fartyg
i utrikes fart icke skulle inräknas i den försäljning, som enligt förslaget
skulle ligga till grund för lagringsskyldigheten. Vidare har Londongruppen
Andra lagutskottets utlåtande Nr 56.
13
framhållit, att för närvarande den inkommande oljan i regel upplades å tulllager
och sedan i mån av behov uttoges därifrån. Tullager borde därför i
förevarande sammanhang få inräknas som lager inom riket.
Kommerskollegium beaktade i sitt utlåtande Londongruppens erinringar.
Dess yttrande härom innehåller i huvudsak följande:
Vad anginge Londongruppens hemställan, att olja för fartyg i utrikes fart
icke skulle inräknas i den försäljning, som enligt författningen skulle ligga
till grund för lagringsskyldigheten, syntes någon ändring i förslaget härav
icke erfordras, enär bunkringsolja, som intoges i fartyg omedelbart före dess
avgång till utrikes ort, finge anses vara utförd ur riket och alltså redan
enligt den av utredningsmännen föreslagna lydelsen av förordningen, skulle
avräknas.
Med anledning av Londongruppens uttalande, att tullager borde få inräknas
som lager inom riket, anförde kollegium, att med hänsyn till bestående
sedvänja, att oljorna i betydande utsträckning läge upplagda å tulllager,
och då den ökade lagerhållningen torde avse att så litet som möjligt
förorsaka stegring i priset för konsumenterna, en fordran på tidigare inbetalning
av tull och skatt än för närvarande icke syntes böra uppställas utan
borde nu praktiserade kreditsystem fortfarande få tillämpas. Kollegium
biträdde därför ändringsförslaget på denna punkt.
Generaltullstyrelsen framhöll i sitt yttrande, att ur kontrollsynpunkt hinder
ej mötte mot att även oljekvantiteter, som vore upplagda i frihamn eller
å tullnederlag, inräknades i lager, som hölles inom riket.
I 2 § i Kungl. Maj:ts förslag har från förordningens tillämpning undanlagits
endast olja, som är upplagd å provianteringsfrilager eller är föremål
för transitering. Olja i frihamn eller tullager skall sålunda anses befintlig
inom riket. Förslaget innehåller intet särstadgande örn bunkringsolja.
2 § andra stycket i utredningsmännens förslag upptogs med oförändrad
lydelse på motsvarande plats i Kungl. Maj:ts förslag.
Utredningsmännen hava i sin specialmotivering till författningsförslaget
fäst uppmärksamheten på att vid den av dem föreslagna förordningens tilllämpning
rent formellt vissa fall av dubbel lagringsskyldighet kunde uppkomma.
I anslutning till 2 § hava utredningsmännen anmärkt, att uttrycket
»avnämare» formellt omfattade även den, som inköpte oraffinerad olja
från importör för raffinering. Till följd härav skulle på grund av 2 §, jämfört
med 4 §, kunna uppkomma dubbel lagringsskyldighet beträffande sådan
råolja, i det icke blott importören utan även den, som av importören
inköpte oljan för raffinering, skulle bliva skyldig att hålla lager om 30 procent
av ifrågavarande kvantitet. En sådan dubbel lagringsskyldighet av
oraffinerad olja vöre emellertid icke avsedd. Något särskilt undantag i författningstexten
för sådana tämligen opraktiska fall, som nyss nämnts, vöre
enligt utredningsmännens mening emellertid icke erforderligt, då Kungl.
Majit enligt förslaget ägde generell befogenhet att på grund av särskilda skäl
medgiva undantag från skyldighet att hålla oljelager. I anledning av stadgandet
i 5 § andra punkten, att innehavare av oljeraffinaderi skulle vara
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 56.
pliktig att hålla lager, om han till avnämare inom riket försålt av honom
införd olja i oförändrat skick, oavsett för vilket ändamål oljan blivit införd,
framhöllo utredningsmännen, att denna punkt vore tillämplig även i det fall,
att innehavare av oljeraffinaderi försålde av honom införd olja till annan,
som bedreve oljeraffinering inom riket. I så fäll uppkomme på grund av
stadgandet jämfört med 4 § ett annat fall av dubbel lagringsskyldighet beträffande
råolja än förut nämnts. På grund av bestämmelsen, att Kungl.
Majit finge på grund av särskilda skäl meddela undantag från skyldigheten
att bålla lager, kunde Kungl. Majit enligt utredningsmännens mening medge
de avvikelser, som i sådana undantagsfall påkallades.
Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, anför bl. a.:
Med^ hänsyn till den betydelse tillgången av flytande bränslen äger för
hela vårt näringsliv är det av vikt, att statsmakterna nu taga ställning till
de spörsmål, som sålunda framförts.
Beträffande till en början behovet av en lagertillgång å flytande bränslen
inom landet framgår det av utredningen, att icke vare sig nuvarande genomsnittliga
lager av de varor, om vilka bär är fråga, eller tillgängliga lagringsutrymmen
äro av tillfredsställande omfattning. Med omförmälda varor avser
jag i likhet med utredningsmännen dels de färdiga produkterna bensin samt
motor- och pannbrännoljor ävensom fotogen och andra raffinerade brännoljor
dels ock råolja. Av utredningen får anses ådagalagt, att en lagerhållning
inom landet av dessa oljor till myckenhet motsvarande minst 30 procent
av årsförbrukningen är ur beredskapssynpunkt önskvärd. Det torde
också vara tydligt, att en dylik lagerhållning icke kan påräknas med mindre
särskilda åtgärder vidtagas från statens sida. Jag delar utredningsmännens
uppfattning, att sådana åtgärder äro av omständigheterna påkallade. Utredningsmännens
förslag finner jag mig också böra i princip tillstyrka. Av
vad utredningsmännen anfört inhämtas, att en lagerhållning av angivna
storlek kan vid den reglering av oljeförbrukningen, som förutsattes ske vid
avspärrning eller krig, antagas förslå för landets försörjning med olja under
ett halvt års tid.
En sådan upplagring erfordrar, på sätt utredningen visar, anläggandet av
nya lagringsutrymmen med en kapacitet av omkring 200,000 kbm. Med
hänsyn till vad förut anförts bör tillses, att anordningarna så vitt möjligt,
såväl ur förläggningssynpunkt som med avseende å beskaffenheten, äro
skyddade mot skadegörelse, därvid särskilt faran för angrepp genom bombanfall
från luften bör beaktas. Utredningsmännens förslag örn oljans förvaring
i plåtcisterner i utsprängda hålrum i berg har både av statens provningsanstalt
och av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vitsordats vara den
enda för närvarande kända säkert pålitliga förvaringsmetoden ur anförda
synpunkter. I den mån åtgärder böra vidtagas för omedelbart tillgodoseende
av behovet av lagringsutrymmen, torde därför detta förslag böra läggas
till grund. Emellertid är det icke otänkbart, att även andra förvaringssätt
kunna utexperimenteras. Då det i varje fall ej torde kunna ifrågakomma
att till en början föranstalta örn lagringsanordningar i mer än begränsad
omfattning, tillstyrker jag att jämsides med åtgärder av den art utredningsmännnen
föreslagit möjlighet lämnas till utförande av vetenskapligt-praktiska
undersökningar av andra förslag, som kunna yppa sig till frågans lösning.
För dylik försöksverksamhet torde för nästa budgetår särskilda medel
Andra lagutskottets utlåtande Nr 56.
15
böra ställas till Kungl. Ma.j:ts förfogande i form av reservationsanslag. Ett
belopp av 20,000 kronor lärer få anses tillräckligt.
Det är uppenbarligen ur beredskapssynpunkt ett önskemål, att erforderliga
lagringsutrymmen anskaffas snarast möjligt. I den mån staten skall ställa
medel till förfogande för anläggningarna måste emellertid å andra sidan beaktas,
att desamma, särskilt örn de utföras i den form som utredningsmännen
förordat, erbjuda möjlighet till en arbetsreserv av ganska betydande mått.
Det synes därför lämpligt, att anslag för ändamålet beräknas å den särskilda
anslagsplan, för vilken chefen för finansdepartementet redogjort vid anmälan
av finansplanen. För anläggningar vilka verkställas enligt utredningsmännens
förslag, alltså genom placering av plåtcisterner i utsprängda hålrum i
berg, synas medel böra anvisas över två särskilda anslag, avseende det ena
kostnaderna för sprängning och övriga med hålrummens iordningsställande
förenade arbeten samt det andra kostnaderna för cisterner med tillbehör. För
nästkommande budgetår torde i överensstämmelse med vad utredningsmännen
föreslagit böra för vartdera ändamålet beräknas 2,000,000 kronor. Enligt
utredningsmännens beräkningar skulle dessa belopp förslå för anordnande
av lagringsutrymmen med en kapacitet av tillhopa 40,000 kinn.
Emellertid är det önskvärt, att möjlighet samtidigt beredes till utförande
av försöksanläggningar enligt andra grunder än de av utredningsmännen förordade,
därest det efter vederbörlig prövning av sakkunniga skulle visa sig
att förutsättningar för ett tillfredsställande resultat förefinnas. För detta ändamål
torde för nästa budgetår böra stå till förfogande ett belopp av förslagsvis
1,000,000 kronor.
Utredningsmännen hava avsett, att sprängningskostnaderna skulle stanna
å statsverket. Jag biträder denna tanke. Kostnaderna för cisternerna däremot
skola enligt utredningsmännens mening återgäldas genom att de företag.
som utnyttja vederbörande anläggning, erlägga hyra motsvarande skälig
återbäring å beloppet jämte ränta. I likhet med utredningsmännen förordar
jag att — då anslaget till cisternerna lämpligen bör kunna utgå av lånemedel
— hyresbeloppet bestämmes så att skälig ränta, förslagsvis 4 procent,
därigenom kommer att erläggas å det utestående kapitalet. Vad frågan om
återbäring å detta beträffar torde det få läggas i Kungl. Maj:ts hand att
vid hyrans bestämmande taga den hänsyn härtill, som kan finnas nödig.
För den händelse upplagringen sker för statens egen räkning, i vilket fall
den torde äga rum genom försorg av statens reservförrådsnämnd, bör motsvarande
hyresbelopp bestridas av de medel, som för detta ändamål kunna
stå till nämndens förfogande. Berörda förslag angående viss hyra för cisternerna
utgår från den förutsättningen att staten är ägare eller har nyttjanderätt
till den mark, där anläggningen göres. Därest så icke är fallet, bör enligt
utredningsmännens mening cisternanläggningen utföras icke av staten utan
av vederbörande företag, vilket för ändamålet skulle kunna erhålla lån från
ifrågavarande anslag; sprängningsarbetet och sprängningskostnaderna skulle
även i detta fall helt åvila statsverket. Jag ansluter mig till vad utredningsmännen
sålunda föreslagit. Å lånebeloppet bör i detta fall erläggas ränta
enligt nyss angivna grunder, varjämte bör iakttagas att en tillfredsställande
amortering kommer till stånd. Underhållet av cisteranläggningarna torde
i enlighet med vad utredningsmännen föreslagit alltid böra ankomma på
dem, at vilka de upplåtits.
Anläggningsarbetet torde böra bedrivas under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
ledning och kontroll; försöksanläggning, varom förut nämnts, synes
dock även kunna få utföras i annan ordning. Det bör eftersträvas alt
anläggningarna förläggas till platser, som ur skyddssynpunkt sirö lämpliga.
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 56.
Vidare bör i överensstämmelse med vad kommerskollegium anfört söka åstadkommas
sådan förläggning, att lagringsutrymmena kunna inordnas i den
ordinarie lagerhållningen utan att orsaka extra kostnader för distribution.
Av anslagens upptagande å den särskilda anslagsplanen följer, att hänsyn
därjämte måste tagas till behovet av nya arbetstillfällen å ifrågakommande
föriäggningsort. Vid frågans avgörande bör, på sätt utredningsmännen framhållit,
samråd i lämplig utsträckning äga rum med övriga vederbörande myndigheter.
För säkerställande av en upplagring av den storlek, som här förutsatts, är
det nödvändigt att, såsom utredningsmännen föreslagit, lagringsskyldighet i
därefter avpassad omfattning ålägges företagarna. Den fördyring av varan i
form av hyra, ränta å för varuinköp investerat kapital, svinn m. m., som
föranledes av en dylik skyldighet i den mån nuvarande medellager därigenom
överskrides, torde icke vara av den storleksordning, att några allvarligare
betänkligheter häremot behöva resa sig. Utredningsmännen hava beräknat
utgiftsökningen till 0.2 öre per liter försåld vara. Lagringsskyldigheten bör i
enlighet med förslaget åvila dels importör med avseende å produkter, vilka
av honom försäljas i oförändrat skick, dels ock den, vilken bedriver raffinaderi
i riket, med avseende å olja, som därvid användes. Med importör bör
jämställas den som från inhemskt oljeraffinaderi inköper där raffinerad olja
för försäljning till avnämare i riket. Slutligen bör oljeraffinaderi, som direkt
till förbrukare inom riket säljer raffinerad olja, vara skyldigt att, utöver råoljelagret,
jämväl hålla lager av raffinerad olja. Oljeraffinaderi, som säljer
importerad olja i oförändrat skick, bör naturligtvis behandlas på samma sätt
som annan importör. Med anledning av vad generaltullstyrelsen och kommerskollegium
anfört, torde den ändringen böra vidtagas i utredningsmännens
förslag, att olja, som finnes i frihamn eller å tullager, anses befintlig
inom riket. Jag förordar vidare, att i den förordning, som lärer böra utfärdas
i ämnet, icke angives någon viss minimiprocent, till vilken lagringen skall
uppgå, utan att det överlämnas åt Kungl. Majit att bestämma härutinnan.
Denna ståndpunkt synes överensstämma med den av utredningsmännen såsom
övergångsstadgande till förordningen föreslagna bestämmelsen, att skyldigheten
att hålla lager skall inträda först i den mån Kungl. Majit därom
förordnar. Hinder lärer sålunda icke böra möta för Kungl. Majit att, örn
omständigheterna så skulle anses påkalla, i avvaktan på att för den 30-procentiga
lagringen erforderliga lagringsutrymmen hinna iordningsställas, föreskriva
viss lägre procentsats. Det må i detta sammanhang erinras, att högre
procentsats än 30 icke ifrågakommer enligt nu föreliggande plan.
Jag har i det föregående utgått från att icke blott färdigprodukter utan
även'' råolja skulle bliva föremål för upplagring. För nyttiggörande av här
lagrad råolja erfordras, att densamma kan undergå raffinering inom landet.
Jag delar utredningsmännens uppfattning angående önskvärdheten av att en
raffineringsindustri kommer till stånd av större betydelse än den för närvarande
här förefintliga. I likhet med utredningsmännen anser jag emellertid
icke lämpligt, att, åtminstone för närvarande, ett statligt oljeraffinaderi inrättas.
Däremot tillstyrker jag, att, i den omfattning som kan befinnas ändamålsenlig,
medverkan från statens sida lämnas till främjande av uppkomsten
av oljeraffinaderi genom enskild företagsamhet. Berörda medverkan kan
lämpligen i detta sammanhang ske i den form, utredningsmännen föreslagit,
nämligen därigenom att Kungl. Majit erhåller rätt att örn så prövas erforderligt
för befordrande av avsättningen av inom landet raffinerad olja
ålägga importör av färdigprodukter att från vederbörande raffinaderi inköpa
olja, som där raffinerats. I fråga om den myckenhet olja, ett
dylikt inköpsåläggande bör omfatta, synes kommerskollegii förslag, att
Andra lagutskottets utlåtande Nr 56.
17
åläggandet bör avse icke viss i förväg bestämd mängd och visst raffinaderi
utan allenast viss procentsats inom landet raffinerad olja, förtjäna
att övervägas. En förutsättning härför är emellertid, därest flera raffinaderier
sålunda kunna ifrågakomma såsom inköpskälla, att fördelningen av inköpen
mellan dem äger rum på sådant sätt, att syftet med den av utredningsmännen
föreslagna anordningen tillgodoses. I förordningen synes utredningsmännens
förslag till stadgande i ämnet böra bibehållas, nämligen att
på framställning av visst oljeraffinaderi Kungl. Maj:t skall äga föreskriva
inköp från raffinaderiet till myckenhet, som Kungl. Maj:t bestämmer. Jämväl
vad angår det pris, till vilket dessa inköp skola ske, anser jag utredningsmännens
förslag böra godtagas. Jag kan således ej dela den av ledamöter i
kommerskollegium uttalade uppfattningen, att berörda pris borde fastställas,
icke, såsom utredningsmännen föreslagit och i yttrandena i övrigt lämnats
utan erinran, av Kungl. Majit utan av en särskild nämnd av sakkunniga. De
av sagda ledamöter riktade invändningarna mot utredningsmännens förslag
finner jag, i likhet med kommerskollegii chef, icke motivera ett frångående
av detta. Jag vill för övrigt erinra, att Kungl. Majit torde äga möjlighet att
vid frågans bedömande anlita all den sakkunskap, som härför kan finnas
erforderlig. Att i förordningen fastlåsa inköpsskyldighetens omfattning eller
grunderna för prisets bestämmande synes ej heller lämpligt.
Emellertid torde det ej vara uteslutet, att en inhemsk oljeraffineringsindustri
kan utvecklas utan att tvångsåtgärder av det slag, som nyss berörts,
behöva vidtagas. De möjligheter, som härutinnan kunna yppa sig, få bliva
föremål för närmare prövning. Härav följer, att den, vilken planerar anläggande
av ett oljeraffinaderi inom landet, icke får under alla förhållanden
räkna med, att avsättningen kommer att tryggas genom sådant åläggande av
Kungl. Majit, varom i det föregående talats.
Beträffande utredningsmännens förslag till författningsbestämmelser i de
delar, som här ej särskilt angivits, Ilar jag i huvudsak ej något att erinra;
dock torde den tid, inom vilken i förslaget avsedd uppgiftsskyldighet skall
vara fullgjord, böra ökas från 14 dagar till en månad, enär vissa svårigheter
eljest, enligt vad i ärendet blivit upplyst, torde uppstå för vederbörande lagerkällare.
Förordning i ämnet torde, på sätt föreslagits, böra träda i kraft
den 1 juli 1938.
Vad angår övervakningen av lagringsskyldigheten och handhavandet av
övriga med nu föreslagna anordningar förenade förvaltningsuppgifter torde
icke vara nödvändigt att i detta sammanhang taga ståndpunkt till berörda
spörsmål. Under nästkommande budgetår torde spörsmålen i fråga — i vidare
mån än som kan föranledas därav att nyssnämnda uppgiftsskyldighet
rörande lagerhållningen synes, för att möjliggöra en överblick över förhållandena,
böra träda i tillämpning omedelbart — knappast bliva aktuella.
Omförmälda lageruppgifter torde tillsvidare kunna bevaras och granskas
inom handelsdepartementet. Några särskilda anstalter härför lära ej behöva
vidtagas. Skulle så emellertid bliva fallet, synes få ankomma på
Kungl. Majit att träffa det avgörande, som därvid må finnas lämpligast.
Eventuella förvaltningskostnader torde för detta fall kunna bestridas av
för Kungl. Majit tillgängliga medel. Mot vad utredningsmännen anfört angående
de uppgifter, vilka i händelse av en med tillämpning av förordningens
bestämmelser utökad inhemsk raffineringsindustri böra anförtros
statens provningsanstalt, synes någon anledning till erinran ej föreligga.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9''sami. 2 avd. Nr 56.
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 56.
Utskottet.
I det genom propositionen framlagda författningsförslaget behandlas två
huvudfrågor nämligen dels spörsmålet om skyldighet att hålla lager av olja
och dels frågan om skyldighet att inköpa raffinerad olja från inhemskt
oljeraffinaderi.
I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet, att de nuvarande
lagren av flytande bränsle inom landet ej äro av tillfredsställande
omfattning samt att åtgärder böra vidtagas för att säkerställa en ur allmänna
synpunkter lämplig lagerhållning. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla,
att det ur beredskapssynpunkt givetvis vore av stor vikt, om produktionen
inom Sverige av motorbränsle kunde stegras så att landet i görligaste
mån bleve oberoende av oljeimporten.
Enligt utredningsmännens förslag skulle den, som för försäljning i oförändrat
skick till avnämare inom riket från utrikes ort inför olja, vara skyldig
att hålla lager av sådan olja motsvarande minst 30 procent av den myckenhet,
han under nästföregående kalenderår försålt till avnämare inom
riket. Vidare skulle den som vid oljeraffinaderi inom riket bedriver raffinering
av olja, vara skyldig att hålla i lager minst 30 procent av den myckenhet
olja, som han under närmast föregående kalenderår förbrukat för raffineringen.
Även i vissa andra fall skulle skyldighet att hava oljelager
föreligga. Enligt övergångsbestämmelse till utredningsmännens förslag skulle
dock ifrågavarande skyldighet inträda först i den mån Konungen därom
förordnade.
Föredragande departementschefen har för sin del förordat, att i förordningen
icke skulle angivas någon viss minimiprocent, till vilken lagringen
skulle uppgå, utan att det överlämnades åt Kungl. Maj:t att bestämma härutinnan.
Denna ståndpunkt syntes departementschefen överensstämma med
det ovan omförmälda, av utredningsmännen föreslagna övergångsstadgandet.
Hinder borde sålunda icke möta för Kungl. Maj:t att, i avvaktan på
att för den 30-procentiga lagringen erforderliga lagringsutrymmen hunne
iordningställas, föreskriva viss lägre procentsats. Departementschefen har
i detta sammanhang erinrat om att högre procenttal än 30 icke ifrågakomme
enligt den föreliggande planen.
I motionerna I: 293 och II: 427 har i anslutning till vad utredningsmännen
föreslagit hemställts om sådan ändring i 2 och 4 §§ i Kungl. Maj:ts förslag,
att lagringsskyldigheten skulle omfatta minst 30 procent, varjämte motionärerna
upptagit den av utredningsmännen förordade övergångsbestämmelsen.
Enligt utskottets mening är den sakliga skillnaden mellan motionärernas
och Kungl. Maj:ts förslag i förevarande hänseende tämligen obetydlig. Såsom
framgår av departementschefens anförande åsyftas även med propositionen
att nå upp till 30 procents lagerhållning. Enligt utskottets uppfattning
synes det genom propositionen framlagda förslaget ha erhållit en något
smidigare utformning än motionärernas. Därest förhållandena skulle utveckla
sig i sådan riktning, att en så betydande lagring som 30 procent icke
framstår som motiverad, finnes enligt det i propositionen framlagda författ
-
Andra layutskottets utlåtande Nr 56.
19
ningsförslaget möjlighet för Kungl. Maj:t att föreskriva eu lägre lagringsprocent.
Utskottet har därför ansett sig böra tillstyrka propositionen i denna del.
Enligt vad utskottet inhämtat försäljas i Sverige årligen betydande kvantiteter
bunkringsoljor avsedda för fartyg i utrikes fart. Därest lagringsskyldigheten
komme att omfatta jämväl oljor för sådant ändamål, torde man i
viss utsträckning kunna befara ett ur allmänna och enskilda synpunkter
icke önskvärt avbräck i handeln med dylika oljor. Åtskilliga fartyg skulle
möjligen komma att bunkra i utländska hamnar i stället för i Sverige, därest
pristillägget på grund av lagringsskyldigheten bleve så betydande, att
det skulle visa sig ekonomiskt fördelaktigt att överflytta ifrågavarande inköp
till utlandet. Detta spörsmål är otvivelaktigt förtjänt av uppmärksamhet.
Enligt utskottets mening innehåller Kungl. Maj:ts förslag möjligheter
att på ett tillfredsställande sätt reglera denna fråga. I den mån bunkringsoljan
icke kan anses undantagen på grund av bestämmelserna i 2 §, vilket
får bedömas i varje särskilt fall med hänsyn till de förhandenvarande omständigheterna,
äger Kungl. Majit, om förhållandena därtill föranleda, med
stöd av 9 § i förslaget meddela undantag helt eller delvis från skyldigheten
att hålla lager av sådan olja. Utskottet förutsätter, att Kungl. Majit till undvikande
av befarade olägenheter i erforderlig utsträckning dispensera!* från
lagringsskyldigheten i fråga om bunkringsolja avsedd för fartyg i utrikes
fart samt att därvid de kontrollföreskrifter lämnas, som kunna vara av behovet
påkallade.
Enligt Kungl. Majits förslag skola kostnaderna för sprängningsarbeten för
iordningställande av nya lagerlokaler stanna å statsverket. Kostnaderna
för erforderliga cisterner skola däremot återgäldas genom att de företag,
som utnyttja anläggningen, erlägga hyra motsvarande skälig återbäring av
beloppet jämte ränta. Enligt departementschefens uppfattning bör hyresbeloppet
bestämmas så att skälig ränta, förslagsvis 4 procent, kommer att erläggas
å det utestående kapitalet, varvid det bör läggas i Kungl. Majits hand
att vid hyrans bestämmande taga den hänsyn till frågan om återbäring av
kapitalet, som kan finnas nödig. Utredningsmännen hava framhållit, att en
ökad lagerhållning vore av betydelse icke blott för landet i dess helhet. Enligt
deras mening vore den närmast till fördel för de särskilda konsumenterna
av flytande bränsle, vilka genom en sådan lagring vunne ökad säkerhet
för alt de även under en avspärrning skulle få sina behov tillgodosedda
i största möjliga utsträckning. En så blygsam prisförhöjning som den, för
vilken förevarande omständigheter kunde utgöra skäl, syntes utredningsmännen
kunna betraktas som en rimlig försäkringspremie.
Enligt utskottets mening tala övervägande skäl för att de enskilda företagen
få i den utsträckning i propositionen ifrågasatts bidraga till kostnaderna
för den ökade lagerhållningen. Utskottet kan följaktligen icke tillstyrka det
i motionerna 1:295 och 11:429 framförda yrkandet, att hela kostnaden folden
ökade lagringen av flytande brännoljor skall bestridas av det allmänna.
Föredragande departementschefen har anslutit sig till utredningsmännens
uppfattning angående önskvärdheten av att en raffineringsindustri av
20
Andra lagutskottets utlåtande Nr 56-
större betydelse än den nuvarande kommer till stånd inom landet. Utredningsmännen
hava såsom skäl för sitt förslag i denna del framhållit, att det
ur beredskapssynpunkt vore av vikt dels att kunna lämpa utvinningen av
olika färdigprodukler efter det förhandenvarande behovet och speciellt att i
händelse av krig eller avspärrning kunna framställa flygbensin, dels ock att
lagringen kunde till betydande del avse den relativt förvaringsbeständiga råoljan.
Jämväl ur nationalekonomisk synpunkt vore det enligt utredningsmännen
av betydelse, att en inhemsk raffinering ägde rum i större omfattning
än vad för närvarande skedde. Enligt det föreliggande författningsförslaget
skall Kungl. Maj:t tillerkännas rätt att, örn så prövas erforderligt
för befordrande av avsättningen av inom landet raffinerad olja, ålägga importör
av färdigprodukter att inköpa sådan olja. Departementschefen har
ej funnit lämpligt att i förordningen fastslå inköpsskyldighetens omfattning
eller grunderna för prisets bestämmande. Departementschefen har ansett
sig böra godtaga utredningsmännens förslag i fråga om det pris, till vilket
dessa inköp skola ske. Utredningsmännen hava i sådant hänseende uttalat
bland annat, att priset syntes böra normalt motsvara det, som den färdiga
varan enligt gällande noteringar å världsmarknaden betingar eif i svensk
hamn.
Vid sin granskning av förslaget om skyldighet att inköpa raffinerad olja
har utskottet ansett övervägande skäl tala för en lagstiftning i enlighet med
de i propositionen angivna riktlinjerna. Utskottet förutsätter emellertid, att
Kungl. Maj :t icke kommer att föreskriva skyldighet att inköpa olja med mindre
synnerliga skäl tala för ett sådant beslut. Såsom utredningsmännen framhållit
kan en inhemsk oljeraffineringsindustri vara av vikt ur beredskapssynpunkt
för att kunna lämpa utvinningen av olika färdigprodukter efter det förhandenvarande
behovet och speciellt för att i händelse av krig eller avspärrning
kunna tillgodose flygmaskinsparkens behov av bränsle. Framställning
av flygbensin under angivna omständigheter torde i övervägande grad vara
ett statligt intresse. Vid sådant förhållande måste utskottet förutsätta, att
kostnaderna för detta statsintresses tillgodoseende icke överflyttas på den enskilda
konsumtionen. Denna bör sålunda icke, såvitt ej extraordinära förhållanden
på oljemarknaden föreligga, få belastas genom tvångsinköp till
priser, vilka överstiga priset för likvärdiga utländska oljor vid försäljning
inom landet. Skulle den inhemska oljeraffineringsindustrien för sin bärighet
anses behöva ytterligare stöd, böra statsmakterna taga detta spörsmål under
särskilt övervägande. I detta sammanhang bör erinras om departementschefens
uttalande, att det ej torde vara uteslutet, att en inhemsk oljeraffineringsindustri
kan utvecklas utan att tvångsåtgärder av det slag, varom nu är
fråga, behöva vidtagas. De möjligheter, som härutinnan kunde yppa sig, borde
enligt departementschefens mening bliva föremål för närmare prövning. Utskottet
ansluter sig till den av departementschefen sålunda uttalade uppfattningen.
Emot den närmare utformningen av Kungl. Maj:ts förslag i övrigt har
utskottet icke funnit anledning till erinran.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 56.
21
På grand av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen;
2)
att motionerna I: 293 och II: 427 måtte i nu ifrågavarande
del anses besvarade genom vad utskottet sålunda
hemställt;
3) att motionerna I: 295 och II: 429 icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 maj 1938.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Hagman*, P. Sandström, Knut Petersson,
Sten, Ekströmer och Holstenson;
från andra kammaren: herrar Osterström, Hage, Skoglund, Pettersson i Hällbacken,
Hermansson, Gardell och Hansson i örebro.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Knut Petersson, vilken yrkat, att 11—13 §§ med rubrik i förordningsförslaget
måtte utgå.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 aud. Nr 66.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1938:348 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående handel med vissa mineraloljor, m. m., dock endast såvitt a a1 i texten