Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående behandlingen av politiska flyktingar i vårt land. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom riksdagen väckta till lagutskott hänvisade motioner, nämligen dels från första kammaren nr 175 av herr Bergman, dels ock från andra kammaren nr 283 av herrar Tengström och Johanson i Huskvarna samt nr 333 av herr Tengström.

1938-05-28 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1938:57, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående behandlingen av politiska flyktingar i vårt land. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom riksdagen väckta till lagutskott hänvisade motioner, nämligen dels från första kammaren nr 175 av herr Bergman, dels ock från andra kammaren nr 283 av herrar Tengström och Johanson i Huskvarna samt nr 333 av herr Tengström.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 57.

1

Nr 57.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1938 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående behandlingen

av politiska flyktingar i vårt land.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom

riksdagen väckta till lagutskott hänvisade motioner, nämligen dels från

första kammaren nr 175 av herr Bergman, dels ock från andra kammaren

nr 283 av herrar Tengström och Johanson i Huskvarna samt nr 333 av herr

Tengström.

I motionerna I: 175 och II: 333, vilka äro likalydande, har hemställts, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t »anhålla örn förslag att genom

tillsättande av statliga kuratorer för de politiska flyktingarna inrätta ett

organ mellan dessa och polismyndigheterna».

I motionen II: 283 har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla om utredning med förslag till sådan ändring av fattigvårdslagen,

att dennas bestämmelser örn utländsk medborgare, som är politisk

flykting, komma i närmare överensstämmelse med andan och innebörden

i utlänningslagen den 11 juni 1937.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet i den mån redogörelse därför ej lämnas nedan hänvisa till motionerna.

Till ledning vid bedömandet av de i motionerna behandlade spörsmålen

anser sig utskottet böra lämna följande redogörelse.

Enligt den numera upphävda lagen den 2 augusti 1927 örn utlännings rätt

att här i riket vistas hänfördes till politiska flyktingar endast sådana utlänningar,

som i sitt hemland sannolikt skulle tilltalas eller straffas för politiskt

brott. I gällande utlänningslag, vilken trätt i kraft den 1 januari

1938, avses däremot med politisk flykting envar, som av politiska orsaker

flytt från sitt hemland.

1 den av särskilt tillkallade sakkunniga den 12 december 1936 avgivna

utredningen angående revision av 1927 års utlänningslag m. m. (stal. off.

utr. 1936: 53) upptogs även flyktingsproblemet till behandling.

I proposition nr 269 till 1937 års riksdag med förslag till ny utlänningslag

anförde föredragande departementschefen, statsrådet Westman, rörande

de politiska flyktingarna i anledning av de sakkunnigas uttalanden härutinnan

bland annat:

Flyktingsprohlemet är av synnerligen ömtålig beskaffenhet. Det beklagansvärda

läge, vari en flykting ofta befinner sig, föranleder ali man å hans

Bihang till riksdagens protokoll 1988. 9 sami. 2 avd. Nr 87. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 57.

fall måste anlägga delvis andra synpunkter än när det gäller övriga utlänningar.

Men å andra sidan innebär den omständigheten att flyktingarnas

antal för närvarande är stort i Europa, att flyktingsproblemet icke kan bedömas

uteslutande ur humanitära synpunkter. Som socialstyrelsen framhållit

är det icke nog med att en flykting tillerkännes rätt att uppehålla sig

här i riket; i många fall måste man även tillse att han erhåller arbete, varmed

han kan försörja sig. Den stora omfattning flyktingströmmen i Europa

antagit gör att frågan örn flyktingarnas behandling bör upptagas inför internationellt

forum. Så har också skett i det under Nationernas förbunds

ledning pågående internationella samarbetet på ifrågavarande område. De

sakkunniga lia uttalat, att Sverige bör deltaga däri, i den mån dess medverkan

kunde vara till nytta och dess intressen därtill föranledde. Därvid

borde man dock från svensk sida icke ikläda sig förpliktelser, ägnade att

inskränka friheten att föra den immigrationspolitik, som vid varje särskild

tidpunkt kunde finnas lämplig. Sveriges hittills förda politik vittnade för

övrigt örn en långtgående villighet att tillgodose humanitära hänsyn. Det

vore emellertid givet, att en avvägning måste ske mellan å ena sidan dessa

hänsyn, därvid särskilt borde beaktas de risker, den enskilde flyktingen

löpte vid ett återsändande till hemlandet, samt å andra sidan de olägenheter

härvaron av viss flykting eller av ett avsevärt större antal flyktingar kunde

vålla riket. Till dessa uttalanden kan jag ansluta mig.

Utskottet övergår härefter till att redogöra för innehållet i vissa stadganden

i gällande utlänningslag och fattigvårdslag m. m. av intresse i förevarande

sammanhang.

1937 års utlänningslag innehåller i 20, 24, 30, 36 och 37 §§ vissa bestämmelser,

som taga sikte på de politiska flyktingarna. Även 26 och 31 §§

äro i detta sammanhang av intresse.

Bestämmelserna i 20 och 24 §§ utlänningslagen sammanhänga med utlännings

avvisning från riket, som i allmänhet äger rum redan vid gränsen

eller i allt fall snarast möjligt efter det utlänningen inkommit på svenskt

område. Beslut örn avvisning meddelas i regel av vederbörande polismyndighet.

I 20 § stadgas emellertid, att örn polismyndighet finner anledning till

avvisning men utlänningen påstår, att han av politiska orsaker flytt från

annat land och att han ankommit därifrån eller från land, varest

han kan antagas icke åtnjuta trygghet mot att bliva återsänd till förstnämnda

land, skall polismyndigheten, där ej med skäl kan antagas, att

påståendet är oriktigt, ofördröjligen göra anmälan hos socialstyrelsen, som

beslutar om avvisning skall ske. I avvaktan på styrelsens beslut äger polismyndigheten

taga utlänningen i förvar eller ställa honom under uppsikt,

och skall länsstyrelsen ofördröjligen underrättas därom. Enligt 24 § skall

avvisad person, så snart ske kan, genom polismyndighetens försorg föras

ur riket. Den avvisade bör befordras till det land, varifrån han hit ankommit,

örn ej annat föranledes av särskilda skäl, såsom att han utvisats eller

av politiska orsaker flytt därifrån eller att han kan antagas där icke åtnjuta

trygghet mot att bliva återsänd till land, varifrån han av politiska orsaker

flytt. Kan avvisning ej verkställas genast, må, intill dess sådant kan ske,

polismyndigheten taga utlänningen i förvar eller ställa honom under uppsikt.

Länsstyrelsen skall ofördröjligen underrättas därom. I tvivelaktiga fall eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 57.

3

där svårighet möter för beslutets verkställande skall underrättelse ofördröjligen

lämnas länsstyrelsen, sorn, där så finnes erforderligt, har att i sin

tur överlämna ärendet till socialstyrelsens avgörande.

I fråga om utlännings förpassning ur riket, som beslutas av socialstyrelsen

(25 §) och verkställes genom länsstyrelsens försorg (30 §), stadgas i 26 §, att

vid bedömandet, huruvida förpassningsbeslut enligt samma paragraf bör meddelas,

skälig hänsyn skall tagas till utlänningens levnads- och familjeförhållanden

samt längden av den tid han vistats här i riket. Har förpassningsbeslut

meddelats, bör enligt 30 § utlänningen befordras till sitt hemland,

örn ej annat föranledes av särskilda skäl, såsom att han av politiska

orsaker flytt därifrån. Kan utlänningen ej befordras till sitt hemland eller

kan detta ej utrönas, bör han befordras till det land, varifrån han inkommit

i riket, såvitt ej sådana skäl däremot föreligga, som nyss nämnts, eller

han utvisats från det landet eller han kan antagas där icke åtnjuta trygghet

mot att bliva återsänd till land, varifrån han av politiska orsaker flytt.

Kan förpassning ej genast verkställas, må, intill dess sådant kan ske, länsstyrelsen

förordna, att utlänningen skall tagas i förvar eller ställas under

uppsikt. I tvivelaktiga fall eller där svårighet möter för beslutets verkställande

skall länsstyrelsen överlämna ärendet till socialstyrelsens avgörande.

Beträffande utlännings utvisning från riket hava i 31 och 37 §§ angivits

de särskilda omständigheter, som kunna föranleda utvisning. Förordnande

om utvisning meddelas i allmänhet av länsstyrelse (31 §), genom vars försorg

utvisningen verkställes (36 §). I vissa fall äger endast Konungen besluta

om utvisning och förordnar då i fråga om verkställigheten efter omständigheterna

(37 §). Utlänningen må ej befordras till land, varifrån han

av politiska orsaker flytt eller till land, varest han kan antagas icke åtnjuta

trygghet mot att bliva återsänd till förstnämnda land (36 och 37 §§). Kan

länsstyrelsens utslag ej genast verkställas, må, intill dess sådant kan ske,

länsstyrelsen förordna, att utlänningen skall tagas i förvar eller ställas under

uppsikt. I tvivelaktiga fall eller där svårighet möter för utslagets verkställande,

skall länsstyrelsen i ärendet göra anmälan hos Konungen (36 §).

I 31 § i utlänningslagen uttalas, att örn hemsändande av utlänning, som

faller fattigvården lill last, är särskilt stadgat. Detta spörsmål regleras följaktligen

ej av utlänningslagen utan av annan lagstiftning.

Enligt 60 § 1 mom. fattigvårdslagen äger kommun rätt all erhålla gottgörelse

av staten för fattigvård, som enligt 1 § lämnats utlänning. Såsom förutsättning

härför gäller enligt 61 § 2 mom. bland annat, att kommunen inom

fjorton dagar efter den dag, då fattigvården började utgå, hos länsstyrelsen

gör framställning örn den nödställdes sändande till hemlandet. Försittes nyssnämnda

lid. skall rätt till ersättning för fattigvård, sorn utgivits mer än

fjorton dagar före det ansökning gjorts hos länsstyrelsen, anses förfallen.

I fattigvårdslagen stadgas vidare, att Konungen må med främmande makt

under förutsättning av ömsesidighet träffa överenskommelse om behandling

av dess undersåtar här i riket i fattigvårdshänseendc och örn gottgörelse

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 57.

för därvid uppkommen kostnad. Med Danmark, Finland och Norge har

på grund härav den 25 oktober 1928 träffats en konvention, som bl. a. innebär,

att endast under vissa omständigheter hemsändning skall tillgripas

och att hemlandet skall efter vissa regler ersätta vistelselandet dess utgifter

för understöd till medborgare från de andra länderna. Rörande konventionens

närmare innehåll torde följande uppgifter böra lämnas:

Enligt denna konvention äger vistelselandet, örn den lämnade fattigvården

är stadigvarande, att enligt de närmare reglerna i konventionen och med de

i densamma nämnda undantagen påfordra, att den nödställde mottages i

hemlandet eller att ersättning utgives för fattigvården.

Ar fattigvården tillfällig, kan endast ersättning ifrågakomma, med mindre

den nödställde själv gör framställning örn att bliva hemsänd.

Såsom stadigvarande fattigvård skall i konventionen anses fattigvård, som

både vistelselandets och hemlandets myndigheter antaga komma att erfordras

under minst ett helt år, räknat från det fattigvården började utgå, eller

sorn faktiskt varit erforderlig under minst ett år. Tillfälliga avbrott under

årets lopp fråntager dock icke fattigvården dess karaktär av stadigvarande.

Ali annan fattigvård, som lämnas i enlighet med konventionen, anses såsom

tillfällig.

Har medborgare i ett av de fördragsslutande länderna före fyllda fyrtioåtta

år inflyttat i något av de andra länderna och därefter utan avbrott varit

bosatt där under tio år, äger vistelselandet icke att på grund av fattigvård,

som lämnas honom, medan han är alltjämt är bosatt i landet, påfordra hans

hemsändande. Tillfällig frånvaro från det land, där han är bosatt, kommer

härvid icke i betraktande.

Vad sålunda överenskommits äger dock icke tillämpning för det fall, att

den nödställde under omförmälda tid av tio år åtnjutit stadigvarande fattigvård

eller undergått frihetsstraff, som uppgått till minst sextio dagar.

Föreligger icke enligt vad ovan sagts hinder för den nödställdes hemsändning,

skall likväl tagas i övervägande, huruvida de föreliggande omständigheterna

tala för att hemsändning ej bör äga rum och att ersättning i stället

bör utgå. Därest sådana omständigheter äro för handen, skall genom överenskommelse

mellan länderna i varje särskilt fall bestämmas, örn ersättning

skall träda i stället för hemsändning.

Vid avgörandet härav skola humanitära hänsyn i första rummet vinna beaktande.

I regel hör hemsändning undvikas och ersättning träda i stället,

om hemsändning skulle medföra, att nära anhöriga skiljas från varandra,

om den nödställde nått en framskriden ålder och länge vistats i landet, eller

örn hemsändning icke kan företagas utan men för den nödställdes hälsa.

Vill vistelselandet i anledning av lämnad fattigvård hemsända den nödställde

eller påfordra ersättning för fattigvården, skall framställning därom

göras hos hemlandet. Sådan framställning göres i Sverige av vederbörande

länsstyrelse samt insändes till motsvarande myndighet i hemlandet

inom vars område den nödställde kan antagas äga hemortsrätt.

Beslut rörande hemsändande av nödställda utlänningar, som icke äro danska,

norska eller finska medborgare eller med dem i nyssnämnda konvention

jämställda, fattas enligt en av Kungl. Majit den 23 februari 1934 utfärdad

kungörelse av länsstyrelsen, om denna finner, att hemsändning ej bör

äga rum. Vid prövningen av hemsändningsfrågan har länsstyrelsen att iakttaga,

att i regel hemsändning icke bör äga rum, om densamma skulle med
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 57.

5

föra, att nära anhöriga skiljas från varandra, örn den nödställde nått en

framskriden ålder och länge vistats i landet, örn nödställd är änka eller frånskild

hustru och vid äktenskapets ingående var svensk medborgare, örn hemsändning

icke kan företagas utan men för den nödställdes hälsa eller örn

eljest humanitära skäl tala emot hemsändningen. Finner länsstyrelsen, att

hemsändning bör äga rum, har länsstyrelsen att underställa hemsändningsfrågan

Kungl. Majlis prövning.

Genom proposition nr 260 till årets riksdag har framlagts förslag till lag

angående rätt för Konungen att meddela förordnande om vissa förmåner åt

statslösa med flera. Förslaget innebär, att örn Konungen jämlikt stadgande

i lag eller särskild författning äger under förutsättning av ömsesidighet

förordna, att viss förmån skall tillkomma medborgare i annat

land, Konungen jämväl skall äga förordna, att sådan förmån skall

tillkomma personer, vilka icke någonstädes äga medborgarskap eller,

ehuru de äga medborgarskap, icke åtnjuta sitt hemlands beskydd. Vid meddelande

av sådant förordnande skall Konungen föreskriva de villkor och bestämmelser,

som må anses erforderliga. Dylikt förordnande må emellertid

ej, med mindre särskilda förhållanden föranleda till annat, avse annan än

den som stadigvarande vistas i riket. Lagen skall träda i kraft genast efter

utfärdandet.

I propositionen upplyses, att socialstyrelsen uppskattat antalet statslösa

och därmed jämförliga personer, som vistas i vårt land, inbegripet flyktingar

som ännu inneha gällande hemlandspass, till bortåt 5,000.

I berörda proposition uttalar föredragande departementschefen, statsrådet

Westman, bland annat:

Såsom av den föregående redogörelsen framgår har vårt land i följd av

världskriget och därefter inträffade händelser fått inom sina gränser mottaga

ett icke ringa antal statslösa och med dem jämförliga personer. Deras ställning

har hittills föga beaktats av vår lagstiftning. Genom det arbete som

bedrivits inom Nationernas Förbund för att bereda de politiska flyktingarna

en mera tryggad existens har frågan örn de statslösas behandling i olika avseenden

aktualiserats. Det måste anses angeläget, att även Sverige ger sitt

stöd åt de internationella strävandena på detta område. Utgångspunkten

hör härvid vara, att de humanitära synpunkterna beaktas i den mån så kan

ske utan åsidosättande av vårt lands egna intressen. Möjlighet att mot icke

önskvärda utlänningar föra en restriktiv politik måste alltid stå öppen. I

detta sammanhang torde böra erinras örn den befogenhet sorn den nya utlänningslagens

regler örn utlännings rätt att inkomma och vistas i riket giver

myndigheterna i syfte att förhindra invandring till vårt land av mindre önskvärda

element.

Den behandling, statslösa och med dem jämförliga personer med tillämpning

av gällande bestämmelser hittills erhållit hos oss, torde kunna betecknas

såsom välvillig. Liksom andra utlänningar, sorn vistas här, lia de .sålunda

tillgång till fattigvård, barnavård och .sjukvård, och med avseende å

arbetstillstånd har. såsom av socialstyrelsens yttrande framgår, en för dem

förmånlig politik tillämpats. Emellertid äro de sämre ställda än andra utlänningar

därigenom att de i allmänhet äro utestängda från möjligheten alt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andia lagutskottets utlåtande Nr 57.

erhålla åtskilliga förmåner, vilka enligt överenskommelser, träffade av Konungen

under förutsättning av reciprocitet, kunna tillkomma medborgare i

annat land. Huvudsyftet med den nu ifrågasatta lagstiftningen är att för

statslösa och med dem jämförliga personer öppna tillgång till förmåner av

nu angiven natur, vilka utgå vid ålderdom, sjukdom, olycksfall, lyte, invaliditet

och arbetslöshet.

Propositionen nr 260 har behandlats av konstitutionsutskottet, som i ett

den 20 maj 1938 avgivet utlåtande, nr 18, tillstyrkt Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet har därvid anfört:

Sverige har i följd av världskriget och därefter inträffade händelser inom

sina gränser mottagit ett icke ringa antal statslösa och politiska flyktingar.

\ ar lagstiftning har hittills föga beaktat deras ställning. Den behandling

ifrågavarande personer erhållit hos oss torde ändå i stort sett kunna betecknas

såsom välvillig. De hava sålunda i likhet med andra utlänningar,

som vistats här, kunnat komma i åtnjutande av fattigvård, barnavård och

sjukvård: med avseende på arbetstillstånd har en för dem förmånlig politik

tillämpats. De statslösa och de politiska flyktingarna hava dock i vissa hänseenden

varit sämre ställda än andra utlänningar, därigenom att de i allmänhet

varit utestängda från möjligheten att erhålla åtskilliga förmåner, vilka

enligt överenskommelser, träffade av Konungen under förutsättning av reciprocitet,

tillkomma eller kunna tillkomma medborgare i annat land. Det i

den nu förevarande propositionen framlagda lagförslagets huvudsyfte är enligt

föredragande departementschefens uttalande, att för de statslösa och med

dem jämförliga personer efter Konungens förordnande öppna tillgång till

förmåner av angiven art, vilka utgå vid ålderdom, sjukdom, olycksfall, lyte,

invaliditet och arbetslöshet. Det principiellt berättigade i en lagstiftning med

dylikt syftemål^ lärer icke kunna bestridas. Humanitära skäl tala för att

Sverige i sin mån bidrager till de från Nationernas förbund utgående strävandena

att förbättra de statslösas och de politiska flyktingarnas i flera hänseenden

bekymmersamma ställning. De senare befinna sig i ett vida sämre

läge än sina forna landsmän och flertalet utlänningar överhuvud taget, vilka

icke äro berövade bistånd från myndigheterna i det egna landet. Ehuru lagförslaget

å ena sidan beaktar de humanitära synpunkterna på flyktingsfrågan

m. m., riskerar man å andra sidan icke genom ett bifall till detsamma, att

vårt lands egna intressen behöva åsidosättas. Möjligheten att mot icke önskvärda

utlänningar föra en restriktiv politik kvarstår alltjämt. Den nya utlänningslagen,

vars regler icke skulle rubbas av den nu föreslagna lagstiftningens

genomförande, förlänar nämligen myndigheterna betydande möjligheter

i syfte att förhindra invandring till vårt land av mindre önskvärda element.

Utöver vad som redan anförts finner sig utskottet endast föranlåtet

uttala det önskemålet, att frågan, om icke staten skäligen borde åtaga sig hela

den kostnad som den föreslagna lagstiftningens genomförande skulle medföra,

synes vara förtjänt att tagas under förnyat övervägande.

Vid utskottets utlåtande ha fogats fyra reservationer.

Riksdagen har den 25 maj 1938 bifallit propositionen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 57<

7

Motionerna.

I motionerna I: 175 och 11: 333 anföres i huvudsak följande:

De politiska flyktingarna befinna sig ofta i en beklagansvärd situation.

Vanligt och naturligt är, att flyktingen icke äger kännedom om de spörsmål,

som äro förknippade med hans vistelse i vårt land. Det skulle sålunda kunna

inträffa och har också inträffat, att för flyktingar, som den allmänna

opinionen av humanitära skäl icke kan hysa någon motvilja mot att härbärgera

här i riket, på grund av missförstånd, förväxling eller andra tillfälliga

orsaker möjligheten att uppehålla sig i vårt land försvårats. I en petition,

som den 4 mars 1937 överlämnades till statsrådet och chefen för justitiedepartementet

av representanter för ett flertal flyktingshjälpsorganisationer,

framskymtar tanken på ett officiellt organ mellan flyktingarna och polismyndigheterna,

som skulle lia till uppgift att vid flyktingars inresa omedelbart

undersöka flyktingarnas förhållanden och kostnadsfritt meddela dem

råd och upplysningar samt förklara för dem, vad de lia att iakttaga i sin

ställning till myndigheterna enligt lag och rättspraxis. Detta organ borde

även kunna vara till en viss nytta, när det gäller att diagnostisera den inresande

utlänningens karaktär av politisk flykting. Det samarbete, som hittills ägt

runi mellan myndigheterna och de speciella flyktingsorganisationerna i landet,

har givetvis varit beroende av polismyndighetens subjektiva välvilliga hållning.

Ingen garanti finnes dock, att flyktingarnas sak vid varje tillfälle och

på varje ort får den ur alla synpunkter önskvärda objektiva behandling, som

ett samarbete innebär. Det skulle därför vara av betydelse, om lämpliga representanter

för den frivilliga flyktingshjälpen kunde tillerkännas en statligt

officiell ställning som kuratorer.

I anslutning till de båda sistnämnda motionerna må erinras örn att de

sakkunniga för revision av 1927 års utlänningslag även diskuterade frågan

om handläggningen av ärendena angående politiska flyktingar. De sakkunniga

uttalade därvid bland annat, att några bestämda regler ej torde böra

givas i fråga om det närmare förfarandet för erhållande av uppgifter, som

erfordrades för prövning av frågan om flyktingskap. I samband därmed erinrades

om de goda resultat, som hittills erhållits genom samarbete med de speciella

flyktingsorganisationerna.

I den av motionärerna omförmälda petitionen till statsrådet och chefen för

justitiedepartementet framhölls med anledning av de sakkunnigas uttalande

örn samarbetet med flyktingsorganisationerna, att representanter för sådana

organisationer borde tillerkännas ställning som kuratorer för att bistå flyktingarna.

1 motionen 11: 283 erinras örn kommuns skyldighet att påkalla hemsändning

av utlänning för att få ersättning av statsmedel för fattigvård åt denne,

varefter anföres hl. a.:

För ur sociala, intellektuella och moraliska synpunkter acceptabla politiska

flyktingar, som på grund av vidriga omständigheter råkat i ekonomisk

misär och som enligt andan och ordalagen i den nya utlänningslagen måste

betraktas med en viss humanitär hänsyn, innebär den så igångsatta fattigvårdsproceduren

motsatsen tilt humanitet. I realiteten leder nämligen fattigvårdsstyrelsens

framställning ofta icke lill avsett resultat. Utlänningslagen

lägger nämligen hinder i vägen härför. Vederbörande flykting får nårn
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr ,57.

Utskottet.

ligen icke sändas till hemlandet, om landet är avlägset eller han lämnat det

av politiska orsaker. 1 vissa fall får han icke ens förpassas till det land,

varifrån han inkommit i riket (Utlänningslagen § 30). I dylika fall må länsstyrelsen

förordna, att utlänningen tages i förvar eller ställes under uppsikt.

I tvivelaktiga fall eller där svårighet möter för beslutets verkställande skall

K. B. överlämna ärendet till socialstyrelsens avgörande. I de flesta fall kan

sålunda fattigvårdsstyrelsens begäran ej effektueras. Förfaringssättet kan

karakteriseras såsom tidsödande och oftast resultatlöst för myndigheterna och

som onödigt brutalt mot den politiske flyktingen.

Slutligen torde böra erinras örn att chefen för socialdepartementet efter

Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 januari 1938 tillsatt en kommitté med

uppdrag att verkställa en översyn av socialvården. I direktiven framhålles

såsom en huvuduppgift revision av fattigvårdslagen.

I anledning av motionen II: 283 vill utskottet till en början erinra örn 31 §

sista stycket i 1937 års utlänningslag, där det i fråga örn hemsändning av

utlänning, som fallit fattigvården till last, hänvisas till vad därom är särskilt

stadgat. Denna fråga regleras följaktligen ej i utlänningslagen utan i fattigvårdslagen

och de särskilda bestämmelser, som ansluta sig till denna. Enligt

fattigvårdslagen gäller såsom förutsättning för kommuns rätt att av staten

erhålla gottgörelse för fattigvård åt den som ej är svensk medborgare, att

kommunen hos länsstyrelsen gjort framställning örn den nödställdes hemsändande.

Enligt den i utskottets redogörelse omförmälda kungl, kungörelsen

den 23 februari 1934 får hemsändning av utlänning, som fallit fattigvården

till last, i regel icke ske, örn humanitära skäl tala emot hemsändningen. Finner

länsstyrelsen vid prövning av samtliga föreliggande omständigheter, att

hemsändning ej bör äga rum, äger länsstyrelsen att meddela beslut i ärendet.

I motsatt fall har länsstyrelsen att underställa hemsändningsfrågan Kungl.

Maj :ts prövning. På grund härav torde hemsändning av politisk flykting,

som erhållit fattigvård, i regel icke ifrågakomma. Enligt fattigvårdskonventionen

den 25 oktober 1928 med Danmark, Finland och Norge gälla särskilda

bestämmelser rörande hemsändning av medborgare i dessa länder och vissa

med dem jämställda personer. I såväl kungörelsen som konventionen saknas

den i gällande utlänningslag i fråga om avvisning, förpassning och utvisning

givna bestämmelsen, att utlänning ej må befordras till iand, varifrån han av

politiska orsaker flytt, eller till land, varest han kan antagas icke åtnjuta

trygghet mot att bliva återsänd till förstnämnda land.

Enligt utskottets mening kan det ifrågasättas, huruvida den i fattigvårdslagen

föreskrivna skyldigheten för kommun att göra framställning örn utlännings

hemsändning för att kunna erhålla ersättning av statsmedel för

fattigvård åt denne lämpligen bör under alla omständigheter upprätthållas.

Förhållandena kunna i det särskilda fallet vara sådana, att det redan från

början står klart, att hemsändning icke rimligen bör äga rum. Att under dylika

omständigheter igångsätta ett förfarande, som formellt åsyftar utlänningens

hemsändande, torde icke vara lämpligt. Utskottet vill även ifrågasätta,

huruvida ej de i anslutning till fattigvårdslagen meddelade bestämmelserna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 57.

9

om utlännings liemsändning böra för vinnande av bättre överensstämmelse

med gällande utlänningslag kompletteras med ett stadgande, att utlänning

icke må befordras till land, varifrån lian av politiska orsaker flytt, eller

till land, varest han icke kan anses åtnjuta trygghet mot att bliva återsänd

till förstnämnda land.

Såsom utskottet ovan erinrat har åt en i början av innevarande år tillsatt

kommitté uppdragits att verkställa en översyn av socialvården. I direktiven

för kommitténs arbete bär såsom huvuduppgift angivits bland annat revision

av fattigvårdslagen. Vidare uttalas, att vissa angelägna jämkningar i gällande

lagstiftning, vilka kunna ske utan att förrycka utredningsarbetets allmänna

planläggning, icke böra undanskjutas, till dess resultatet av detta arbete

i dess helhet föreligger.

Det i motionen II: 283 framförda spörsmålet torde falla inom socialvårdskommitténs

arbetsområde. Enligt utskottets mening vore det lämpligt, örn

kommittén inom en nära framtid till prövning upptoge frågan om hemsändning

av utlänningar, som fallit fattigvården till last, samt att de av utskottet

ovan anförda synpunkterna därvid bleve föremål för övervägande. Utskottet

vill för sin del framhålla önskvärdheten av att de förslag, vartill denna prövning

kan föranleda, om möjligt framläggas utan att resultatet av arbetet å revisionen

av fattigvårdslagen i dess helhet avvaktas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet föreslå riksdagen att hos

Kungl. Majit anhålla, att motionen II: 283 överlämnas till socialvårdskommittén.

Vad därefter angår den i motionerna I: 175 och II: 333 framförda frågan

om statliga kuratorer för de politiska flyktingarna vill utskottet erinra om att

detta spörsmål på grund av en enskild framställning var föremål för beaktande

vid den nya utlänningslagens tillkomst utan att föranleda någon åtgärd

från statsmakternas sida. Den nya utlänningslagen, som trätt i kraft den 1

januari innevarande år, präglas, såsom framgår av utskottets redogörelse,

av en humanitär inställning till de politiska flyktingarna. Enligt utskottets

mening böra erfarenheterna av denna lagstiftning avvaktas. Utskottet anser

följaktligen skäl icke för närvarande föreligga för riksdagen att göra någon

framställning till Kungl. Majit i förevarande ämne.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om det förslag till lag angående

rätt för Konungen att meddela förordnande om vissa förmåner åt statslösa

m. fl., som framlagts i propositionen nr 260 till årets riksdag och som av

riksdagen den 25 maj 1938 bifallits. Detta förslag innebär, att örn Konungen

jämlikt stadgande i lag eller särskild författning äger under förutsättning

av ömsesidighet förordna, all viss förmån skall tillkomma medborgare i annat

land, Konungen jämväl skall äga besluta, att sådan förmån skall tillkomma

personer, vilka icke någonstädes äga medborgarskap eller, ehuru

de äga medborgarskap, icke åtnjuta sitt hemlands beskydd. Dylikt förordnande

må emellertid ej, såvitt ej särskilda förhållanden föreligga, avse annan

än den som stadigvarande vistas i riket. Genom denna lagstiftning

Billang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 57. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 57.

skapas möjligheter för Kungl. Majit att i olika hänseenden förbättra de politiska

flyktingarnas villkor inom landet.

Utskottet får sålunda hemställa,

1) att riksdagen, i anledning av motionen II: 283, måtte i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville överlämna

motionen till socialvårdskommittén för att tagas under

övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag;

2) att motionen lii 283, i den mån den icke blivit beaktad

genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd; samt

3) att motionerna I: 175 och lii 333 icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 maj 1938.

På andra lagutskottets vägnar;

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Hagman, P. Sandström, Knut Petersson,

Västberg, John Gustavson, Sten och Ekströmer;

från andra kammaren: herrar Hage, Hallagård, Molander och Sandström i Härnösand,

fröken Hesselgren, herr Holm samt fru Johansson.

Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

382313

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:427 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående behandlingen av politiska flyktingar i vårt land. s. 1 i texten