Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder till förhindrande av allmänfarliga arbetsinställelser. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 179 i första kammaren av herr Domö m. fl. och nr 287 i andra kammaren av herr Bagge m. fl.

1938-02-04 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1938:6, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder till förhindrande av allmänfarliga arbetsinställelser. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 179 i första kammaren av herr Domö m. fl. och nr 287 i andra kammaren av herr Bagge m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 5 februari 1938 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder till förhindrande

av allmänfarliga arbetsinställelser.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom

riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 179 i

första kammaren av herr Domö m. fl. och nr 287 i andra kammaren av

herr Bagge m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:ts ville anhålla örn utredning rörande de åtgärder, som

kunna vidtagas i syfte att förhindra allmänfarliga arbetsinställelser, samt

om framläggande av de förslag, vartill denna utredning kan föranleda.

I fråga om de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Spörsmålet om lämpliga åtgärder för att främja arbetsfreden har vid upprepade

tillfällen framförts i riksdagen och efter framställningar från riksdagens

sida varit föremål för utredningar av myndigheter eller av särskilda

av Kungl. Maj:t tillkallade sakkunniga.

I utskottets utlåtanden nr 22 vid 1924 års riksdag och nr 56 vid 1936

års riksdag, vilka utlåtanden avgåvos i anledning av då väckta motioner i

ämnet, har utskottet lämnat en utförlig historik, till vilken utskottet såvitt

angår tiden från och med 1887 till och med 1933 anhåller att få hänvisa.

Vid 193i års riksdag väcktes tio motioner angående lagstiftning till arbetsfredens

bevarande med mera (I: 148 av herr Hamrin m. fl., I: 149 av

herr Petrus Nilsson m. fl., I: 154 av herr Johan Bernhard Johansson m. fl.,

1:241 och 1:242 av herr Löfgren, 11:287 av herr Jeppsson m. fl., 11:289

av herr Pehrsson i Bramstorp m. fl., 11:340 av herr Lindman m. 11. samt

11:496 och 11:497, båda av herr Carleson under instämmande av tre av

andra kammarens ledamöter).

I nämnda motioner berördes en mängd till arbetsfredsfrågan hörande

spörsmål, främst rörande obligatorisk skiljedom och obligatorisk medling i

vissa läll, angående själva medlingsförfarandet, om regler angående varsel

och förfarandet i övrigt vid igångsättandet av arbetsinställelse, rörande rättslig

reglering av arbetsgivarnas och arbetarnas fackliga sammanslutningar,

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr (i. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

om åtgärder till förebyggande av samhällsfarliga arbetskonflikter saint angående

en beredskapslagstiftning.

Motionerna behandlades av andra lagutskottet. En sammanfattning av

de i motionerna framställda yrkandena lämnas i utskottets utlåtande nr 51

(sid. 6—8). Utskottet hemställde, bland annat, att riksdagen i anledning

av de tio motionerna måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.

Majit ville föranstalta örn en allsidig och förutsättningslös utredning rörande

de åtgärder på föreningsrättens och arbetsrättens områden, som kunde vidtagas

i syfte att rättsligen utbilda arbetsgivarnas och arbetarnas fackliga

föreningsväsen och att främja arbetsfreden, samt utan tidsutdräkt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Herrar Sigfrid Hansson och Magnusson i Kalmar avgåvo särskilt yttrande

till utskottets utlåtande. Reservation anmäldes av herr Norman jämte

fyra andra ledamöter, vilka hemställde, att motionerna icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen biföll utskottets hemställan och avlät därefter skrivelse till

Kungl. Majit (nr 373) den 11 juni 1934.

Den 31 december 1934 anmäldes riksdagens nyssnämnda skrivelse i statsrådet.

Statsministern, excellensen Hansson, förordade därvid, att en förberedande

utredning skulle verkställas angående ingripanden från samhällets

sida på vissa områden av det ekonomiska livet. Statsministerns anförande

till statsrådsprotokollet har återgivits i andra lagutskottets förut omförmälda

utlåtande nr 56 vid 1936 års riksdag (sid. 8—12).

Till sakkunniga för verkställande av den av statsministern förordade utredningen

utsåg Kungl. Majit överståthållaren T. Nothin, disponenten vid

Åtvidabergs fabriker E. Ericsson samt ledamoten av riksdagens andra kammare,

nuvarande statssekreteraren F. Severin.

Vid 1935 års riksdag framställdes motionsvis yrkanden angående lagstiftning

till arbetsfredens främjande.

I motionen I: 179 av herr Johan Bernhard Johansson m. fl. hemställdes,

att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla, att skyndsammast och föi

sig utredning måtte företagas och förslag framläggas rörande frågan om

åtgärder till arbetsfredens främjande. I de likalydande motionerna 1: 253

av herr Elof Andersson m. fl. samt lii 439 av herr Andersson i Rasjön m. fl.

yrkades, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla

örn utredning rörande dels vissa bestämmelser till arbetsfredens främjande

och dels beredskapslagstiftning till förhindrande av arbetskonflikter, varom

närmare uttalanden gjorts i motionerna, samt att riksdagen måtte hemställa,

att förslag i nämnda frågor måtte föreläggas 1936 års riksdag.

Motionerna behandlades av andra lagutskottet, -som i utlåtande nr 36

hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

det pågående utredningsarbetet beträffande arbetsfredsfrågan bedreves i sådan

ordning, att förslag angående de spörsmål, om vilkas utredning riksdagen

år 1934 gjort framställning, måtte kunna föreläggas riksdagen utan

det dröjsmål, som skulle medföras av ett avvaktande av utredningens slutförande

i övriga med sistnämnda spörsmål sammanförda frågor.

Reservationer anfördes dels av herr Sigfrid Hansson jämte sex andra ledamöter

(blank reservation), dels ock av herr Österström jämte fem andra

ledamöter, vilka biträdde utskottets hemställan men ansågo, att utskottet

därför bort anföra annan motivering.

Riksdagen biföll utskottets hemställan med uteslutande av motiveringen

för densamma.

De sakkunniga för verkställande av utredning angående ingripanden från

samhällets sida på vissa områden av det ekonomiska livet avgåvo den 9

december 1935 betänkande örn folkförsörjning och arbetsfred. De sakkunnigas

uttalanden och förslag hava upptagits i del I av betänkandet (stat.

off. utredn. 1935:65). I del II (stat. off. utredn. 1935:66) hava sammanförts

utarbetade redogörelser för nu gällande bestämmelser på olika områden,

för tidigare behandling av förekommande frågor, för utländska förhållanden

m. m. I förevarande sammanhang anhåller utskottet att få särskilt

hänvisa till bil. 22 i del II nied rubrik »Lagstiftning och lagförslag i

Sverige till främjande av freden på arbetsmarknaden och på det allmänt

ekonomiska området m. m.» (sid. 408—458).

I del I hava de sakkunniga i särskilda kapitel behandlat »Den svenska

folkförsörjningen» (sid. 15—90) samt »Arbetsfreden» (sid. 91 129).

Under huvudrubriken »Förbud mot arbetskonflikter och därmed sammanhängande

spörsmål» (sid. 112—119) har efter en »översikt» behandlats

frågorna örn »Förhud mot s. k. samhällsfarliga konflikter» och »Förbud

mot arbetskonflikter i vissa fall». Beträffande den förstnämnda av dessa

två frågor har föreslagits (sid. 118), att genom särskilda sakkunniga måtte

utredas, huruvida och i vilken omfattning arbetskonflikter kunna förhindras

i sådana fall, där verksamheten icke avser att i främsta rummet tillgodose

ett arbetsgivarens ekonomiska intresse. — Å sid. 119—123 har därefter behandlats

frågan örn »Förbud mot vissa stridsåtgärder», därvid hemställts,

att åt en eller flera sakkunniga måtte uppdragas att söka genom förhandling

nied vederbörande organisationer åvägabringa överenskommelser enligt

vissa i betänkandet angivna riktlinjer samt alt därefter frågan örn erforderlig

lagstiftning i ämnet måtte upptagas till utredning och omprövning.

Under rubriken »Beredskapslagstiftning» (sid. 124—125) hava de sakkunniga

förklarat sig tillstyrka utarbetandet och framläggandet av förslag till en

beredskapslagstiftning, varvid i första hand vissa vägar, som angivits i betänkandet,

borde undersökas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr G.

Efter vad sålunda förekommit i anledning av riksdagens skrivelse nr

373/1934 är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

I den ovannämnda avdelningen »Förbud mot s. k. samhällsfarliga konflikter»

hava de sakkunniga anfört, bland annat:

Även örn man i huvudsak torde få överlämna åt parterna själva att lösa

intressekonflikterna, torde dock alltid finnas fall, då så stora samhällsintressen

stå på spel, att det kommer att framstå som en nödvändighet för staten

att söka åvägabringa en lösning. Med hänsyn härtill har vid olika tillfällen

påyrkats förbud för s. k. samhällsfarliga konflikter. Vid de försök, som härvid

gjorts att fastställa innebörden av detta begrepp, har det visat sig ytterst

svårt att finna en tillfredsställande definition. En granskning av de olika

förslagen rörande förbud mot s. k. samhällsfarliga arbetsinställelser visar,

alt man merendels låtit sig ledas av intrycken från någon särskild, befarad

eller utbruten, konflikt och med tanke på de menliga verkningarna av denna

i det särskilda tället velat förbjuda alla konflikter av dylik art. En närmare

undersökning utvisar emellertid, att en lagstiftning, som måste äga generell

tillämplighet och gälla för längre tid, knappast kan bygga på en sådan grund.

En konflikt, som vid ett givet tillfälle för en så långt möjligt opartisk bedömare

ter sig som verkligt menlig för hela folket, kan under andra förhållanden

vara av betydelse blott för de stridande parternas ekonomi.

I den mån en konflikt ter sig såsom allmänt skadlig på grund av sina ekonomiska

följder, lärer orsaken därtill vara att söka antingen i konfliktens omfattning

eller i den för vederbörande näringsgren särskilt olyckliga tidpunkten

för konflikten, som exempelvis kan medföra, att en svensk exportvara

i en ömtålig situation varaktigt förlorar en utländsk marknad lill lika allvarlig

skada för båda parterna och till men för vår framtida folkförsörjning.

Uti intetdera fallet låter det sig emellertid göra att finna någon sådan principiell

avgränsning från andra konflikter, att den kan en gång för alla faslställas.

Det är nämligen såväl i ena som andra hänseendet en skillnad mot

andra konflikter, icke till arten utan lill graden. Såvida man icke vill förbjuda

alla arbetskonflikter överhuvudtaget, lärer därför i ovan antydda fall

tvångsingripande från samhällets sida icke kunna ske i form av i lag utformat

generellt konfliktförbud utan måste övervägas från fäll till fall. Till

frågan örn dylikt ingripande återkomma vi senare under rubriken beredskapslagstiftning.

Skola vissa konflikter kunna generellt avlysas, mäste någon annan indelningsgrund

sökas. Nära till hands ligger därvid alt söka förutsättningen i

den omständigheten, att stat eller kommun är arbetsgivare. Emellertid synes

inte heller denna omständighet kunna utan vidare anses giva vid handen, all

verksamheten är av den art, att en arbetsnedläggelse därinom skulle kunna

betecknas såsom farlig för samhället.

Större möjlighet att uppställa ett tillfredsställande kännetecken på sådana

konflikter, som av hänsyn till det allmännas bästa i första hand böra undvikas,

förefinnes, örn man som utgångspunkt vid bedömandet tager det ändamål,

som verksamheten är avsedd att tillgodose. Därest arbetsavtalet icke

avser att tillgodose något arbetsgivarens ekonomiska intresse, lärer nämligen

en arbetsinställelse i regel beröra mera omedelbart viktiga samhälleliga funktioner.

Ett förhindrande av arbetsinställelser i dylika fall synes stå i nära

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

överensstämmelse med den allmänna rättsuppfattningen. Vidare loide del

vara lättare att här finna vägar för en rättvis avvägning av parternas mot

varandra stridande intressen. Exempel på dylika slag av arbetsanställning

erbjuda polis, brandkår, renhållningsverk och sjukvårdspersonal. Även här

komma givetvis att finnas gränsfall av mer eller mindre tveksam art. Kommunala

anläggningar för belysning, kraft, distribution av vatten och ga>

m. lii. drivas i viss mån såsom affärsföretag och lämna ofta ett betydande

överskott. Emellertid torde även i dessa fall affärsvinsten icke vara det avgörande

motivet utan ortens förseende med de angivna förnödenheterna.

Dessa företag synas därför närmast vara att jämställa nied deni. där arbetsavtalet

enligt sin natur icke avser att tillgodose arbetsgivarens ekonomiska

intresse. Nära jämförliga härmed äro vissa statliga företag med monopolställning,

vilka blott i andra hand avse att bereda statsinkomster, medan staten

därmed främst vill tillgodose ett allmänhetens intresse. Hit äro att räkna

exempelvis post- och telegrafverken. Mera tveksamt är örn man till denna

grupp även kan räkna företag, som driva sin rörelse delvis i konkurrens med

enskild verksamhet av liknande ari, t. ex. statens järnvägar och statens vatlenfallsverk.

Ett förhindrande av arbetsnedläggelser inom företag, som ovan berörts,

torde kunna åvägabringas på olika sätt.

En väg, som nian i vårt land redan beträtt i vissa lall, har varit att bereda

de anställda tjänstemannaställning, i vilket fall arbetsnedläggelser, utan att

dc anställda i vederbörlig ordning erhållit avsked från sin tjänst, komma ali

medföra ansvar för tjänstefel och på så sätt bliva förbjudna. Förutsättningen

för en dylik anordning synes böra vara, att vederbörande företag drives nisbil

eller kommun eller kommunal samfällighet. Huruvida tjänstemannaställning

kan beredas anställda vid samtliga statliga och kommunala företag

av det slag, sorn ovan nämnts, kan ej bedömas utan en närmare utredning.

Undersökas bör ock huruvida ali personal vid dylika företag lämpligen kan

givas tjänstemannaställning. Svårighet härutinnan torde möta.

En ytterligare utväg, som bör bli föremål för undersökning, är huruvida

icke för den personals del, som ej kan givas tjänstemannaställning, enhetliga

lönereglementen kunna tänkas utfärdade. I sa tall mäste efterlevandet

härav garanteras genom ett lagstadgat förbud mot stridsåtgärder jämte darlin

knutna lämpliga påföljder.

Vare sig det ena eller det andra alternativet väljes, lärer det vara otrankomligt,

att lönefrågan för kommunalt anställda avgöres efter mera enhetliga

normer. Detta kan ske antingen genom ett lönereglemente, som för

hela landet fastställes av statsmakterna, eller ock sålunda att av vederbörande

kommuner uppgjorda löneavtal eller lönereglementen prövas av en collind

statlig myndighet. Givetvis mäste härvid hänsyn tagas till dc olika förhållanden,

som råda på olika orter.

En annan möjlighet, som är tänkbar och som i värjo tall hör övervägas,

där tjänstemannaställning ej kan beredas de anställda, är på visst sätt avfattade

avtal, vilka innebära större garantier för arbetsfreden än de nil i ali

mänhet brukade. Härvid skulle den anordningen kunna tänkas, att vid sidan

av del vanliga kollektivavtalet samt med annan och längre giltighetstid

än detta fastställes en särskild förhandlingsordning, som förbjuder arbetsinställelser

under förhandlingsordningens giltighetstid samt närmare reglerar

luiru under denna tid uppkomna konflikter mellan parterna skola lösas.

Även andra utvägar kunna länkas. Skulle trots allt en konflikt uppsta inom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

de arbetsområden, varom nu är fråga, kan ett biläggande därav tänkas kunna

åvägabringas genom ingripande enligt en beredskapslagstiftning.

Vare sig det ena eller andra av de i det föregående angivna alternativen

väljes synas de grupper av anställda, varom bär är fråga, böra i löne- och

andra hänseenden ställas i en i förhållande till närmast jämförbara befattningshavare

i den rent fria verksamheten så mycket bättre ställning, som

med hänsyn till vad ovan anförts finnes skälig. I motsatt fall skulle ett förhud

mot stridsåtgärder för dessa gruppers vidkommande kunna icke blott

uppfattas såsom en obillig begränsning av deras medel att hävda sina intressen

utan jämväl befaras föranleda tillgripandet av hemliga, mera elakartade

metoder.

Utskottet får vidare erinra om de pågående överläggningarna mellan

arbetsgivareföreningen och landsorganisationen, vilka avse sådana arbetsmarknadsproblem,

som eventuellt kunna regleras genom överenskommelser

mellan de båda organisationerna. Dessa förhandlingar hava påbörjats den

22 maj 1936. Enligt vad utskottet inhämtat ha under 1936 och 1937 hållits

sammanlagt åtta sammanträden.

Vid 1936 års riksdag hemställdes dels i likalydande motionerna I: 154 av

herr Hamrin m. fl. och II: 368 av herr Andersson i Rasjön m. fl., att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta

samt skyndsamt, örn möjligt under 1936 års riksdag, för riksdagens

granskning och godkännande framlägga förslag till beredskapslagstiftning

av viss i motionerna angiven beskaffenhet, dels ock i likalydande motionerna

I: 269 av herr Bagge m. fl. och II: 584 av herr Anderson i Norrköping m. fl.,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om omedelbart igångsättande

av utredning och framläggande så snart ske kunde för riksdagen

av förslag rörande, bland annat, de åtgärder, som kunde vidtagas i syfte att

främja arbetsfreden.

Andra lagutskottet hemställde i sitt utlåtande, nr 56, över motionerna, alt

riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte

låta slutföra erforderliga utredningar rörande frågan örn att tillskapa en

beredskapslagstiftning samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill dessa

utredningar kunde föranleda.

Reservation anmäldes av herr Linder jämte ytterligare sex ledamöter, vilka

ansett, att utskottet bort helt avstyrka motionerna.

Första kammaren biföll utskottets hemställan, medan andra kammaren

biföll reservationen. Frågan hade följaktligen fallit.

Vid 1937 års riksdag framställdes i likalydande motionerna I: 170 av herr

Velander m. fl. och 11:350 av herr Bagge lii. fl. yrkanden örn utredning

rörande de åtgärder, som kunde vidtagas i syfte att förhindra samhällsfarliga

arbetsinställelser.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6. 7

Andra lagutskottet yttrade i sitt utlåtande, nr 20, över motionerna bland

annat:

Såsom utskottet ovan erinrat pågå sedan maj månad 1936 överläggningai

mellan arbetsgivareföreningen och landsorganisationen om sådana arbetsmarknadsproblem,

som eventuellt kunna regleras genom överenskommelser

mellan de båda organisationerna. Utskottet har i ett tidigare utlåtande (nr 7) i

anledning av motioner om vissa ändringar i kollektivavtalslagen uttalat, att

det är av stor betydelse för arbetsfreden, att arbetsgivare och arbetare bibringas

en bättre förståelse för varandras synpunkter. Insikten örn önskvärdheten

av en dylik samverkan har utan tvivel ökats högst väsentligt under

senare år. På frivillighetens väg torde nämligen åtskilliga åtgärder kunna

vidtagas i syfte att främja ett förtroendefullt samarbete mellan parterna

på arbetsmarknaden till gagn för dem själva och för samhället. Utskottet

får i detta sammanhang även åberopa vad utskottet rörande gärdet av dylika

överläggningar mellan olika intressesammanslutningar anfört i sitt förut

denna dag avgivna utlåtande nr 18 (sid. 15). o. ,

I förevarande båda motioner påkallas utredning örn åtgärder till torhindrande

av samhällsfarliga arbetsinställelser.

Såsom framgår av de sakkunnigas uttalanden i detta ämne, vilka atergivits

å sid 24—26 i detta utlåtande, torde det möta svårigheter att begreppsmassigt

avgränsa de samhällsfarliga konflikterna. Ehuru de ovan omförmalda

överläggningarna mellan de båda huvudorganisationerna på arbetsmarknaden

icke torde komma att direkt avse konflikter, i vilka stat eller kommun

är part, lära emellertid de normer, varom berörda organisationer enås, kunna

bliva av betydelse för arbetsmarknaden i dess helhet och sålunda även for

förhållandena inom det statliga och kommunala arbetsområdet.

Med hänsyn till att frågan om de samhällsfarliga konflikterna i anledning

av de sakkunnigas betänkande är föremål för prövning av Kungl. Majit samt

under beaktande jämväl av de pågående överläggningarna mellan arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen har utskottet icke funnit skäl föreligga

för riksdagen att hos Kungl. Majit göra framställning beträffande det i motionerna

berörda spörsmålet.

Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Reservation avgavs av herr Tamm jämte tre andra ledamöter, vilka tillstyrkte

en utredning rörande de åtgärder, som kunde vidtagas i syfte att

förhindra allmänfarliga arbetsinställelser.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vad utskottet rörande förevarande spörsmål anfört i sitt ovan omförmälda

utlåtande nr 20 vid 1937 års riksdag synes utskottet fortfarande äga sin

fulla giltighet. Under sådana omständigheter har utskottet icke funnit skäl

föreligga för riksdagen att i anledning av nu ifrågavarande motioner göra

någon framställning till Kungl. Majit i ämnet.

Utskottet får därför hemställa,

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

att motionerna I: 179 och II: 287 icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 februari 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

» ? DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, P. Sandström, Västberg,

Wistrand*, John Gustavson, Elon Andersson och Strand:

från andra kammaren: herrar Österström*, Hage, Skoglund*, Pettersson i

Hällbacken*, Molander*, Sandström i Härnösand, Cruse* och Gardell.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar P. Sandström, Wistrand, Skoglund och Sandström i Härnösand,

vilka anfört:

De skäl, som utskottets majoritet framfört, anse vi icke tillräckliga för alt

riksdagen skulle underlåta att hemställa om den av motionärerna begärda

utredningen.

Frågan örn åtgärder mot allmänfarliga arbetsinställelser är av den vikt.

att den påkallar statsmakternas uppmärksamhet, även örn på senare tid

icke inträffat några flagranta fall, ur vilka kravet på en lagstiftning omedelbart

kan härledas. Det föreligger inga garantier för att sådana icke uppkomma,

kanske i mycket oväntade sammanhang, och det är ett oeftergivligt

medborgarintresse, att samhället då icke står oförberett och skyddslöst.

Den allmänt fredliga stämning, som nu råder på arbetsmarknaden,

utgör enligt vår mening den bästa förutsättningen för prövning av frågan i

saklighetens och det opartiska samhällsintressets tecken.

Vi få alltså hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville anhålla

örn utredning rörande de åtgärder, som kunna vidtagas i

syfte att förhindra allmänfarliga arbetsinställelser, samt örn

framläggande av de förslag, vartill denna utredning kan föranleda.

Iduns tryckeri, Esselte, Stockholm 1938

810184 j

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.