Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8

1938-02-08 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1938:8, Andra lagutskottets utlåtande Nr 8

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 9 februari 1938 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående dels rätt för

fattigvårdssamluille att av landsting erhålla gottgörelse

för erlagd vårdavgift vid anstalt för psykopatiska och

nervösa barn, dels ock fördelning mellan landsting och

fattigvårdssamhälle av den till vissa fattiga sinnessjuka

utgående folkpensionen.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre

inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen från

första kammaren nr 108 av herr Sandén och herr Torsten Ström samt nr

109 av herr David Pettersson och herr Tjällgren ävensom från andra kammaren

nr 290 av herr Hage m. fl.

I motionen I: 108 har hemställts, att riksdagen måtte för sin del besluta,

att fattigvårdslagens 40 § 1 mom. andra stycket skall, med ikraftträdande

den 1 januari 1939, erhålla följande ändrade lydelse:

Lag samma vare beträffande avgift för vård, som lämnats å anstalt för

sinnessjuka, sinnesslöa eller fallandesjuka eller för psykopatiska och nervösa

barn eller för blinda barn under skolåldern, vilken anstalt tillhör landsting

eller stad, som ej deltager i landsting, eller å enskild anstalt för sinnesslöa

eller fallandesjuka eller för psykopatiska och nervösa barn eller för blinda

barn under skolåldern, vilken anstalt åtnjuter statsbidrag eller blivit av

Konungen för ändamålet godkänd.

I motionen I: 109 har föreslagits, att riksdagen för sin del måtte besluta

att till fattig patient, som vårdas å ett landstingshem för lättskötta sinnessjuka,

eventuellt utgående folkpension skall delas lika mellan landstinget

och vederbörande kommun.

Slutligen har i motionen II: 290 hemställts, att riksdagen för sin del måtte

besluta att till fattig patient, som vårdas å ett landstingshem för lättskötta

sinnessjuka, utgående folkpension — efter avdrag av det mindre belopp, som

eventuellt må behållas för pensionärens eget bruk — skall delas lika mellan

landstinget och vederbörande kommun.

Beträffande de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Frågan, i vad mån viss del av folkpension må undantagas åt pensionstagare,

som vårdas å ålderdomshem eller sjukhus, behandlas i utskottets

denna dag avgivna utlåtande nr 7.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 8.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

Jämlikt 40 § 1 mom. i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården kunna fattigvårdssamhällena

erhålla gottgörelse av vederbörande landsting för utgiven

dagavgift och annan vårdkostnad för vård av understödstagare, då vården

ombesörjes dels å statens anstalter för sinnessjuka, sinnesslöa eller fallandesjuka,

dels å sådan anstalt för sinnessjuka, sinnesslöa eller fallandesjuka

eller för blinda barn under skolåldern, som tillhör landsting eller stad, som

ej deltager i landsting, dels ock å sådan enskild anstalt för sinnesslöa eller

fallandesjuka eller för blinda barn under skolåldern, som åtnjuter statsbidrag

eller blivit av Konungen för ändamålet godkänd. Dylik gottgörelse

till fattig vårdssamhällen utgår däremot icke för sådana understödstagare,

sorn vårdas å specialhem för psykopatiska och nervösa barn. I 41 § 1 moni.

fattigvårdslagen givas vissa bestämmelser om vård av fattiga å anstalt för

tuberkulösa eller för vanföra, vilken åtnjuter statsbidrag. Enligt 2 mom. av

samma paragraf bör, därest genom landstings försorg upprättas anstalt

för personer, som lida av annan kronisk eller obotlig sjukdom än i 1 mom.

sägs, tillfälle till vård åt fattiga sjuka där beredas. Landstinget äger då fastställa

en avgift för vården, ej överstigande halva skillnaden mellan vårdkostnaden

och till vården utgående statsbidrag. Denna avgift skall jämte

tillägg, motsvarande hälften av den vårdade jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring

tillkommande pension eller understöd, av vederbörande fattigvårdssamhälle

erläggas för å sådan anstalt intagen fattig. Vidare stadgas

i fattigvårdslagens 51 §, att ersättning för lämnad vård utgår med det belopp,

vartill kostnaden därför skäligen kan uppskattas. Har fattigvårdssamhälle

ägt uppbära pension eller understöd, som tillkommit den vårdade, eller har

statsbidrag åtnjutits för vården, skall vad fattigvårdssamhället sålunda ägt

uppbära avräknas från kostnaden. Konungen eller den myndighet, som

Konungen därtill förordnar, äger, örn och i den utsträckning förhållandena

det påkalla, samt för tid, som befinnes lämplig, efter vederbörandes hörande,

fastställa det belopp, med vilket ersättning för vård å anstalt eller inrättning

i olika fall skall utgå.

I 11 § andra stycket i lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering föreskrives,

att för tid, under vilken pensionstagare är intagen å fattigvårdssamhälle

tillhörig anstalt eller mot avgift, som av fattigvårdssamhälle erlägges,

åtnjuter vård eller försörjning å annan anstalt, fattigvårdssamhället

äger uppbära honom tillkommande folkpension samt därav tillgodogöra

sig i förra fallet kostnaderna för vården eller försörjningen och i senare

fallet utgiven dagavgift och annan vårdkostnad. Detsamma gäller, då fattigvårdssamhälle

baft kostnader för enskild vård av pensionstagare under vissa

i lagen närmai''e angivna omständigheter. Storleken av det belopp, fattigvårdssamhälle

äger tillgodogöra sig, skall bestämmas i enlighet med de i

51 § fattigvårdslagen angivna grunderna.

Utskottet kommer i det följande att behandla de föreliggande motionerna

under särskilda avdelningar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr S.

3

A. Frågan om rätt för fattigvårdssamhällc att av landsting erhålla gottgörelsc

för crlagd vårdavgift vid anstalt för psykopatiska och nervösa barn.

På därom gjorda framställningar beslöt 1937 års riksdag alt för budgetåret

11)37/1938 anvisa ett förslagsanslag å 50 000 kronor till bidrag till driften

av anstalter för psykopatiska och nervösa barn, som drivas av barnavårdsförbund,

förening eller stittelse. De anstalter, som crhöllo statsbidrag, voro

Mellansjö skolhem i Stockholms län, Skärsbo barnhem i Älvsborgs län och

Råbyholmshemmet i Malmöhus län, vilka sammanlagt kunna mottaga omkring

75 elever per år. Enligt kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 303) angående

statsbidrag till driften av anstalter för psykopatiska och nervösa barn gäller,

att bidrag till ifrågavarande anstalter skall utgå med ett belopp av 2 kronor

för dag och vårdad elev, varvid dock bidraget maximerats till högst hälften

av den verkliga kostnaden.

I innevarande års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 116) har

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för budgetåret 1938/1939 till samma

ändamål anvisa ett förslagsanslag av 70 000 kronor. Ökningen sammanhänger

med att statsbidrag avsetts skola utgå även till ett av föreningen Myrorna

i Göteborg drivet hem, inrymmande 29 elevplatser.

I förevarande sammanhang må även erinras örn att 1932 ars seminariesakkunniga

den 28 april 1936 avgivit betänkande med utredning och förslag

angående åtgärder för särskild undervisning och utbildning av psykiskt efterblivna

i barn- och ungdomsåren (stat. off. utr. 1936:31). I innevarande års

statsverksproposition (åttonde huvudtiteln, punkt 133, sid. 358 359) hai

chefen för ecklesiastikdepartementet uttalat, att han vid en granskning av

yttrandena över de sakkunnigas förslag fatt den uppfattningen, att det voie

nödvändigt att, innan man skrede till mera definitiva åtgärder på området,

bereda säkrare utgångspunkter för ett övervägande av frågan än de, som nu

lörelåge, genom en uttömmande undersökning rörande antalet barn i vårt

land, som vore i behov av specialundervisning av antydd art. Denna undersökning

borde enligt departementschefen avse även de bildbara sinnesslöa

barnen samt de andra kategorier svarfostrade barn, som i detta sammanhang

kunde komma i fråga.

I ett den 11 november 1936 dagtecknat yttrande över gjorda framställningar

till Kungl. Maj:t örn statsbidrag lill vissa av ovannämnda psykopathem

har inspektören för sinnesslövården framhållit den här ovan i samband med

redogörelsen för hithörande lagbestämmelser anmärkta olikheten i ersättningsriilt.

lian har därvid understrukit, att det vore i hög grad önskvärt, att samma

ordning som enligt 40 § 1 mom. fatligvårdslagen vore föreskriven för där

avsedda fall konnne att gälla även observations- och skolhemmen för psykopatiska

och nervösa barn, då därigenom större garanti skulle vinnas föi

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

Utskottet.

alt verkligen alla barn, som behövde intagas å dylika anstalter, bleve dit anmälda.

Framförallt skulle det föreligga ej ringa risk för att psykopatiska

barn, vilka ej vore så vanartade, att de borde intagas å skyddshem, dock

hamnade å sådant, örn en kommuns kostnad för ett där intaget barn, alltjämt

— såsom nu är fallet — bleve mindre än kommunens kostnad för ett

å psykopathem intaget barn. Otvivelaktigt syntes vara, att en utvidgning av

bestämmelserna i fattigvårdslagens 40 § 1 mom. därhän, alt de bleve tilllämpliga

även å observations- och skolhem för svåruppfostrade barn, också

vore ägnad att genom att öka antalet anmälningar till sådana hem stimulera

lill anordnande av tillräckligt antal platser inom denna vårdgren.

Statskontoret, medicinalstyrelsen samt inspektören för fattigvård och

barnavård, som likaledes avgivit yttranden i ärendet, hava icke haft något

att i sak erinra mot den föreslagna ändringen i fattigvårdslagen.

I en till socialdepartementet inkommen, den 8 oktober 1937 dagtecknad

skrivelse har inspektören för sinnesslövården nied vidhållande av sitt tidigare

förslag i ämnet anfört, att han vid inspektion av ett skolhem för imbecilla

psykopatiska gossar vunnit bekräftelse på sin farhåga, att kommunerna på

grund av de stora kostnader de finge vidkännas icke skulle ombesörja, att

barn i behov av att bliva intagna a skolhem för intellektuellt normala psykopatiska

barn verkligen bleve där intagna.

I direktiven för den av chefen för socialdepartementet den 3 januari 1938

utsedda kommittén med uppdrag att verkställa en översyn av socialvården

bar sistnämnda skrivelse uttryckligen omnämnts. Departementschefen har

uttalat, att det däri innefattade liksom vissa andra förslag till reformering av

gällande lagstiftning uppenbarligen borde upptagas till behandling i det större

sammanhang, varom fråga vore. Vidare har i direktiven såsom en huvuduppgift

för utredningen angivits bland annat omprövning av socialvårdsutgifternas

fördelning mellan stat och kommun. Enligt departementschefens

mening torde det med hänsyn till det synnerligen omfattande komplex av

problem, som utredningsuppdraget berörde, komma att visa sig, att arbetet

lämpligen kunde fördelas på delegationer och bedrivas etappvis. Att så skedde

vore önskvärt jämväl ur den synpunkten, att vissa angelägna jämkningar i

gällande lagstiftning, vilka kunde ske utan att förrycka utredningsarbetets

allmänna planläggning, icke borde undanskjutas, till dess resultatet av detta

arbete i dess helhet förelåge.

Av utskottets ovan lämnade redogörelse framgår, att åt en särskild kommitté

uppdragits att verkställa en översyn av socialvården, varvid såsom

huvuduppgifter angivits bland annat revision av fattigvårdslagen och omprövning

av socialvårdsutgifternas fördelning mellan stat och kommun.

Bland de särskilda förslag, vilka under utredningsarbetet böra bliva föremål

lör uppmärksamhet, har även upptagits ovan omförmälda framställning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

5

den 8 oktober 1937 av statens inspektör för sinnesslövården om viss ändring

av 40 § fattigvårdslagen, avseende skyldighet för landsting att ersätta av

kommun utgiven kostnad för vård av psykopatiska och nervösa harn. I denna

framställning har liksom i motionen I: 108 gjorts gällande, att det för närvarande

skulle föreligga en ej ringa risk för att kommuner av kostnadsskäl

läte barn av denna kategori intagas å anstalter av annan art än de för dem

avsedda. Utskottet finner starka skäl tala för att en undersökning snarast

möjligt kommer till stånd, huruvida och i vilken utsträckning missförhållanden

på detta område föreligga. Utskottet förutsätter, att kommittén kommer

att ägna sistnämnda spörsmål ävensom frågan örn kostnadsfördelningen

den uppmärksamhet, som dessa frågor otvivelaktigt förtjäna, och, därest

så visar sig möjligt och lämpligt, föreslår erforderliga åtgärder i nu ifrågavarande

hänseenden före slutförandet av kommitténs arbete i övrigt.

B. Frågan örn fördelning mellan landsting och fattigvårdssamhälle av den

till vissa fattiga sinnessjuka utgående folkpensionen.

Enligt kungörelsen den i juni 1937 (nr 297) angående statsbidrag till

driften av vårdhem för lättskötta sinnessjuka utgår bidrag i princip allenast

till landsting eller stad, som ej deltager i landsting och som ej heller genom

särskilt avtal förbundit sig att omhänderhava sinnessjukvården för i staden

hemortsberättigade; dock må statsbidrag under en övergångstid av fem år

från den 1 juli 1937 kunna beviljas jämväl för vårdhem, som drives av

sammanslutning, vari kommun eller landsting deltager. Bidrag utgår med

1 krona 25 öre för dag och patient, på villkor att för patient, tillhörande

det sjukvårdsområde, för vilket vårdhemmet är avsett, vårdavgift icke uttages

med högre belopp än 50 öre för dag. Statsbidrag må dock samtidigt

icke utgå för flera vårdplatser än en på varje tusental invånare inom respektive

landstings och stads område. Beviljat bidrag utbetalas halvårsvis i

efterskott.

För budgetåret 1937/1938 hava till ifrågavarande ändamål anvisats 300 000

kronor.

I innevarande års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 108)

bar för ändamålet äskats ett förslagsanslag av 350 000 kronor. Därvid har

räknats med att driftbidrag under senare delen av budgetåret 1938/1939

skall erfordras för sammanlagt 1 127 vårdplatser.

Statens sjukvård skommitté har i sitt år 1934 avgivna betänkande angående

den slutna kroppssjukvården i riket (stat. off. utr. 1934: 22) i fråga örn de

för lättskötta sinnessjuka avsedda vårdhemmen föreslagit, att av landsting

och i undantagsfall av kommunalförbund drivna vårdhem skulle under vissa

villkor komma i åtnjutande av statliga driftbidrag. Redan som en konsekvens

av de statliga driftbidragen till omförmälda vårdhem borde enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

kommitténs förmenande följa, att landstingen erliöllc skyldighet att, åtminstone

delvis, ersätta vårdkostnaden för där intagna fattiga sjuka. Då

det här i allmänhet vöre fråga örn långtidsvård och landstingen själva vöre

iigare till anstalten, syntes större fara för missbruk av en dylik ersättningsskyldighet

icke föreligga, helst örn man, såsom även i övrigt kunde anses

riktigt, i ersättningshänseende jämställde hithörande vård med den vid hem

för kroniskt sjuka och sålunda läte landstingsersättningen avse allenast

hälften av vårdavgiften efter avdrag för statsbidrag och eventuellt åtnjuten

pension.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 206 till 1936 års riksdag angående ändrade

grunder för statsbidrag lill vissa grenar av den slutna sjukvården m. lii.

erinrade departementschefen, att driftbidraget till ifrågavarande vårdhem

av kommittén föreslagits till 1 krona 30 öre per underliållsdag, motsvarande

lägsta avgift å statens sinnessjukhus. Samtidigt skulle landstingen åläggas

skyldighet alt till primärkommunerna återbetala viss del av erlagd vårdavgift

för fattiga patienter. Emellertid komme enligt departementschefens

mening vårdhemmens klientel sannolikt att till huvudsaklig del tillhöra de

obemedlades eller mindre bemedlades krets. Vid sådant förhållande syntes

honom kommitténs förslag i här berörda hänseende innebära en onödig omgång.

Enklare och mera överensstämmande med av kommittén förordade

principer vid annan länsvis ordnad vård syntes vara att såsom villkor för

statens bidrag föreskriva viss maximering av vårdavgiften, lika för alla,

samt låta landstingen och staten dela återstående vårdkostnad.

I den vid samma riksdag av herr Andersson i Rasjön m. fl. väckta motionen

11:674 uppmärksammades bland annat den nu föreliggande frågan.

I anslutning därtill yrkades, att i bestämmelserna angående statsbidrag till

driften av vårdhem för sinnessjuka skulle föreskrivas, att till fattig patient,

som vårdades å dylikt hem, eventuellt utgående folkpension skulle delas

lika mellan landstinget och vederbörande kommun.

Riksdagen, som med vissa erinringar godkände de av Kungl. Majit förordade

grunderna för statsbidrag, yttrade i sin skrivelse i ärendet (nr 267)

med syftning på lättskötta sinnessjuka följande:

För det fall, att någon, som redan enligt gällande bestämmelser är berättigad

till folkpension, på fattigvårdssamhälles bekostnad intages å landsting

tillhörigt vårdhem, kunna enligt riksdagens mening vissa skäl ock anföras

för det i motionen 11:674 framställda yrkandet, att vårdtagarens

pension skall, såsom beträffande kroniskt sjuka, delas lika mellan landstinget

och fattigvårdssamhället. I de fall åter, då vårdtagare blir pensionsberättigad

först efter det den nya lagen örn folkpension trätt i kraft, göra

sig icke samma motiv gällande, enär landstingen äro befriade från bidragsskyldighet

till pensionskostnaderna för sådan pensionstagare.

I statsverkspropositionen till 1937 års riksdag (femte huvudtiteln, punkt

97) anförde föredragande departementschefen, att delade meningar framkommit

rörande förfarandet för det fall, att någon, som enligt gällande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8. 7

bestämmelser vore berättigad till folkpension, på fattigvårdssamhälles bekostnad

intoges å vårdhem för lättskötta sinnessjuka. Då departementschefen

hade för avsikt att i annat sammanhang upptaga denna fråga till

övervägande, ansåge han sig kunna i statsverkspropositionen förbigå densamma.

I direktiven för kommittén för verkställande av en översyn av socialvården

har erinrats örn de av statens sjukvårdskommitté framlagda förslagen

örn ändring av 40—42 §§ fattigvårdslagen rörande skyldighet för landstingen

att i vissa fall ersätta fattigvårdssamhälle utgivna vårdkostnader.

Beträffande direktivens innehåll för övrigt i de hänseenden, örn vilka nu

är fråga, får utskottet hänvisa till de uppgifter, som lämnats här ovan under

avdelning A.

Även enligt utskottets mening kunna starka skäl anföras till stöd för uppfattningen,

att folkpension, som utgår till person, vilken på det allmännas

bekostnad vårdas å landstingshem för lättskötta sinnessjuka, bör fördelas

mellan landsting och fattigvårdssamhälle. Genom en sådan fördelning skulle

dessa vårdhem i förevarande hänseende jämställas med landstingens hem

för kroniskt sjuka. Spörsmålet örn en dylik fördelning synes stå i nära samband

med de ovan omförmälda, av statens sjukvårdskommitté framlagda

förslagen örn ändring av fattigvårdslagens bestämmelser angående skyldighet

för landstingen att i vissa fall ersätta fattigvårdssamhälle utgivna vårdkostnader.

I det föregående har erinrats, att enligt direktiven för utredningen

angående socialvården sjukvårdskommitténs ändringsförslag böra upptagas

till behandling i det .större sammanhang, som utredningen avser.

Utskottet finner det önskvärt, att en undersökning rörande frågan örn folkpensionens

fördelning i de uti motionerna I: 109 och 11:290 avsedda fallen

kommer till stånd, så snart förhållandena det medgiva. Enligt utskottets

mening tala beaktansvärda skäl för att denna fråga bringas till en lösning

redan innan resultatet av utredningen angående socialvården i dess helhet

föreligger, även örn denna lösning måste bliva av provisorisk karaktär.

Under åberopande av vad utskottet bär ovan (sid. 4 och 7) anfört får utskottet

hemställa,

A. beträffande frågan örn rätt för fattigvårdssamhälle att

av landsting erhålla gottgärelse för crlagd vårdavgift vid anstalt

för psykopatiska och nervösa barn:

att motionen I: 108 icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd;

B. beträffande frågan örn fördelning mellan landsting och

fattigvårdssamhälle av den till vissa fattiga sinnessjuka utgående

folkpensionen:

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

1) att riksdagen, i anledning av motionerna I: 109 och

II: 290, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Majit ville överväga lämpligheten av att i sådan ordning

verkställa utredning av frågan, huruvida och efter vilka grunder

folkpension, som utgår till person, vilken på det allmännas

bekostnad vårdas å ett genom landstings försorg upprättat

vårdhem för lättskötta sinnessjuka, bör fördelas mellan

landsting och fattigvårdssamhälle, att förslag i ämnet kan

föreläggas riksdagen utan det dröjsmål, som ett avvaktande

av slutförandet av den igångsatta översynen av socialvården

skulle medföra; samt

2) att motionerna I: 109 och 11:290, i den mån de icke

blivit besvarade genom vad utskottet ovan hemställt, icke

måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 februari 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm*, Västberg1, Olof Carlsson2,

Elon Andersson, Ekströmer, Strand1 och Holstenson;

från andra kammaren: herrar Österström1*, Hage, Olovson, Skoglund1, Pettersson

i Hällbacken1, Molander1 och Sandström i Härnösand, fru Nordgren2*, herr

Gardell samt fröken Hesselgren2* och fröken Andersson2*.

1 Närvarande endast vid behandlingen av motionen I: 108.

2 Närvarande endast vid behandlingen av motionerna 1:109 och 11:290.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Särskilt yttrande

beträffande frågan om rätt för fattigvårdssamhälle att av landsting erhålla

gottgörelse för erlagd vårdavgift vid anstalt för psykopatiska och nervösa

barn av herr Gardell, vilken anfört:

Av vad som av inspektören för sinnesslövården framhållits framgår, att

fragan örn vardén av psykopatiska och nervösa barn icke bör betraktas

som en angelägenhet, som lämpligen bör av kommunerna var för sig hand
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

9

havas. Utskottet har i anslutning härtill uttalat sig för en undersökning

snarast möjligt av förevarande spörsmål.

Jag vill emellertid framhålla, att steget bör tagas fullt ut. Kostnader av

den karaktär, som det här är frågan om, böra enligt min uppfattning ersättas

av staten. Detta överensstämmer bättre med den centralisering av

vården, som framstår som önskvärd. Många landsting äro även redan nu så

hårt pressade av utgifter, tillkomna enligt statsmakternas beslut, att ytterligare

utgifter av det slag det här är frågan om enligt min mening böra undvikas.

Snarare bör härvid en avlastning ifrågakomma genom statens övertagande

av sådana utgifter. Då slaten efter mångårig utredning nu går att

från och med den 1 juli i år övertaga kostnaderna för dövstumsundervisningen,

bör staten i överensstämmelse med den princip, som härvid kommit

till användning, även ensam övertaga kostnaderna för vården av de psykopatiska

och nervösa barnen.

Härigenom synes även en tidsödande och dyrbar utredning kunna undvikas.

Enligt min uppfattning hade utskottet ur principiell synpunkt kunnat

förorda, att från Kungl. Maj:ts sida åtgärder vidtagas för åvägabringande

av att staten övertager kostnaderna för vården av de psykopatiska och nervösa

barnen.

Bihang till riksdagens protokoll 11188

!) sand

2 and. Nr 8.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:44 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedla s. 5 i texten