Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i ortsgrupperingen jämlikt lagen örn folkpensionering. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta motioner, nämligen nr 47 i första kammaren av herr Karl August Johanson och nr 119 i andra kammaren av herr Lindberg i Umeå m. fl.

1938-02-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1938:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i ortsgrupperingen jämlikt lagen örn folkpensionering. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta motioner, nämligen nr 47 i första kammaren av herr Karl August Johanson och nr 119 i andra kammaren av herr Lindberg i Umeå m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Ändra lagutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1938 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa

ändringar i ortsgrupperingen jämlikt lagen örn folkpensionering.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två

inom riksdagen väckta motioner, nämligen nr 47 i första kammaren av herr

Karl August Johanson och nr 119 i andra kammaren av herr Lindberg i

Umeå m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, Ilar hemställts, att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning — utan avvaktan

på en allmän omprövning av frågan om rikets uppdelning i ortsgrupper järn

likt lagen örn folkpensionering — av frågan örn uppfattning av de lappmarkens

kommuner, som nu befinna sig i lägsta ortsgruppen, till andra ortsgruppen,

samt att förslag i ärendet därefter förelägges riksdagen.

I fråga örn de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Enligt 6 § 2 mom. i lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering utgår

jämte grundpension även tilläggspension med följande belopp, nämligen!

första ortsgruppen 250 kronor, i andra ortsgruppen 350 kronor och i tredje

ortsgruppen 450 kronor med avdrag av sju tiondelar av den pensionsberattigades

årsinkomst i vad den må överstiga 100 kronor. Indelningen i ortsgrupper

göres på sådant sätt, att ortsgrupp med högre nummer omfattar

orter med större levnadskostnader än ortsgrupp med lägre nummer.

Indelningen verkställes enligt de närmare föreskrifter, Konungen meddelar, av

socialstyrelsen och gäller för en tid av tio år i sänder, forsta gången dock

rmdäst. för åren 1938—1940. Pensionsberättigad anses tillhöra den ortsgrupp,

inom vilken han är mantalsskriven. Efter flyttning till ort i dyrare orrsgrupp

skall pensionsberättigad dock hava tillhört sådan ortsgrupp tre år, innan

hans pension må utgå enligt de för denna gällande reglerna såvida icke på

grund av omständigheterna prövas skäligt i särskilt fall medgiva undantag.

Enligt 6 § 3 mom. äger Konungen i fråga örn ort, vilken gransar till ort i

högre ortsgrupp, på därom av vederbörande kommun gjord framställning

förordna, att tilläggspension till pensionstagare vilken ar mantalsskriven

inom visst intill gränsen liggande område, skall förhöjas med 50 kronor^

därest de båda orterna tillhöra ortsgrupp 1 och 2 eller 2 och 3, samt med 100

kronor, därest de tillhöra ortsgrupp 1 och 3.

kronor, därest de tillhöra ortsgrupp 1 och 3.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 9.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Bestämmelser örn rikets indelning i ortsgrupper finnas även i kommunalskattelagen

samt i avlöningsreglementena för nyreglerade verk och för försvar

sväsendet. Skattegruppering verkställes av socialstyrelsen för en tid av

fem år i sänder. I lönereglementena utsäges, att Kungl. Majit bestämmer, när

där avsedd gruppering skall förnyas.

I anslutning till sitt förslag örn dyrortsgraderade folkpensioner förordade

1928 års pensionsförsäkringskommitté i sitt år 1934 avgivna betänkande (statens

off. utredn. 1934: 18), att landet för det ändamål, varom fråga vore, skulle

indelas i tre ortsgrupper, d. v. s. förutom den lägsta ortsgruppen två dyrortsgrupper.

Det skulle överlåtas at socialstyrelsen att efter de närmare föreskrifter,

Konungen meddelade, för en tid av fem år i sänder fastställa ortsindelningen.

Till grupp 1 skulle föras orter med ortsindextal till och med

1,000, till grupp 2 orter med indextal över 1,000 till och med 1,225 och till

grupp 3 orter med indextal överstigande 1,225. Vid en av kommittén försöksvis

verkställd indelning hade så gott som hela landsbygden i södra och mellersta

Sverige samt i Norrlands kustland ävensom de flesta småstäderna hänförts

till lägsta ortsgruppen, de medelstora städerna och stora delar av den

norrländska landsbygden till andra ortsgruppen samt städerna Stockholm

och Göteborg med deras närmaste omnejd jämte vissa kommuner i Norrland

till den dyraste ortsgruppen.

I sitt yttrande över kommitténs förslag anförde socialstyrelsen vissa betänkligheter,

huvudsakligen avseende det praktiska genomförandet av en dyroisgradering

på förevarande område. Styrelsen framhöll därvid bland annat,

att det syntes vara av största betydelse, att principerna för gruppindelningen

ledan fiån början bleve fastslagna. Styrelsen fann det vidare synnerligen

angeläget, att en uppdelning av landsbygden vid den föreslagna grupperingen

så vitt möjligt undvekes. Man borde sålunda redan från början utgå från den

allmänna piincipen, att den lägsta ortsgruppen skulle omfatta den egentliga

landsbygden och därmed i levnadskostnadshänseende jämställda orter. Vidare

syntes det styrelsen vara av betydelse, att även vid här ifrågavarande gruppering

utrymme lämnades för en skälighetsprövning beträffande de enskilda

orternas placering. Det läge i sakens natur, att en omgruppering av orterna

med åtföljande ändringar av utgående pensionstillägg alltid komme att medföra

åtskillig irritation, även örn man sökte giva sådana regler för pensionsgrupperingen,

att ortsomflyttningarna mellan grupperna bleve så fåtaliga

som möjligt med hänsyn till inträffade dyrhetsförändringar. Det syntes böra

tagas under övervägande, örn ej giltighetstiden för en pensionsgruppering

borde utsträckas till tio år, varvid även borde föreskrivas, att en sådan omgruppering

borde förenas med en omprövning av de för ortsgrupperna fastställda

pensionstilläggens storlek inbördes.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 217 till 1935 års riksdag följdes kommitténs

förslag om landets indelning i tre ortsgrupper. Beträffande tidsintervallerna

mellan de periodiskt återkommande ortsgrupperingarna uttalade departementschefen,

att det syntes honom bäst motiverat att tillämpa samma periodindelning

som vid skattegrupperingen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Särskilda utskottet vid samma riksdag, som i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 1 avstyrkte förslaget örn dyrortsgraderade tilläggspensioner,

anförde såsom skäl däremot bland annat, att en dyrortsgruppering på folkpensioneringens

område vore förknippad med svårigheter, för vilkas lösning

erfordrades mera ingående utredningar och överväganden än dittills ägnats

denna fråga.

I enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för socialdepartementet

sedermera särskilda sakkunniga för fortsatt utredning av

frågan örn dyrortsgraderade folkpensioner. De sakkunniga avgåvo den 30 november

1935 betänkande (statens off. utredn. 1935: 62). Enligt de sakkunnigas

mening borde gruppgränserna förläggas på ett något annat sätt än pensionsförsäkringskommittén

föreslagit, nämligen så, att till billigaste ortsgrupp,

grupp 1, fördes orter med ortsindextal upp till omkring 1,100-gränsen, till

grupp 2 orter med indextal mellan 1,100 och 1,300 och till grupp 3 orter med

indextal överstigande 1,300. I fråga örn pensionsgrupperingens förnyande

anförde de sakkunniga, att erfarenheten beträffande samtliga dyrortsgrupperingar

nogsamt givit vid handen, att övergången till en reviderad gruppering

vore en synnerligen känslig åtgärd. Det syntes därför vara mycket betydelsefullt,

att revisioner av denna gruppering icke skedde oftare än nöden

krävde. De sakkunniga hade också funnit, att såsom en konsekvens av det

mera summariska tillvägagående, som de föresloge beträffande grupperingens

utförande, borde föreskrivas en längre giltighetstid för denna än som för

övriga grupperingar vöre bestämd eller dittills tillämpats och förordade därför,

att ortsgrupperingen på folkpensioneringens område skulle gälla för tio

år i sänder. Vid omgruppering borde iakttagas, att omflyttningar av ort till

annan högre eller lägre ortsgrupp icke skedde utan att en kraftig förskjutning

ägt rum. Att därvid uppställa siffermässiga regler vore dock förenat med

stora vanskligheter, enär hänsyn borde tagas icke blott till förskjutningen av

ortens eget indextal utan jämväl till förändringar, som inträtt beträffande

närliggande orter. Med hänsyn till betydelsen av att största möjliga enhetlighet

bevarades mellan de olika dyrortsgrupperingarna borde tillses, att tiden

för en ny pensionsgrupperings ikraftträdande vore beräknad så, att för dess

utarbetande tillgång till erforderligt hushållsbudgetmaterial och prisstatistik

bereddes. De sakkunniga framlade även förslag rörande kommunernas placering

i ortsgrupper. Enligt detta förslag hänfördes samtliga kommuner i

Västerbottens läns lappmark till den lägsta dyrortsgruppen med undantag för

Lycksele köping, som placerades i andra ortsgruppen. Av kommunerna i

Norrbottens läns lappmark fördes endast Jokkmokk samt vissa delar av

Gällivare och Jukkasjärvi till mellangruppen; de till sistnämnda båda kommuner

hörande tättbefolkade bygderna vid malmfälten placerades i den

högsta gruppen. Beträffande lappmarkssocknarna Arvidsjaur, Arjeplog och

Karesuando hade de sakkunniga från början övervägt placering i ortsgrupp 2.

Den senare verkställda undersökningen hade emellertid enligt deras mening

ådagalagt, att dyrortstillägg här icke kunde anses vara strängt av behovet

påkallade. Exempelvis utginge i Karesuando år 1934 icke i något fall fattig
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

vård i form av hemunderstöd till pensionstagare med högre belopp än att

hjälpbehovet kunnat bortfalla, om pension utgått enligt lagen örn folkpensionering.

Samtliga de nämnda kommunerna skulle därjämte genom dyrortstilläggen

förorsakas betydande utgiftsökning, för Karesuando beräknad till

3 kronor 76 öre per skattekrona.

Sedan frågan örn dyrortsgraderade folkpensioner vid 1937 års riksdag

vunnit sin lösning, förordnade Kungl. Majit den 21 maj samma år, att den

indelning i ortsgrupper, som därav föranleddes, skulle för åren 1938—1940

verkställas i huvudsaklig överensstämmelse med grupperingsmaterial och

grupperingsmetoder, som angivits i den av nyssnämnda sakkunniga framlagda

utredningen, samt med tillämpning av de gruppgränser, som föreslagits i utredningen.

Socialstyrelsen har den 28 juni 1937 utfärdat kungörelse om

sådan indelning (Sv. fört.-sami. nr 714/1937).

Enligt vad utskottet inhämtat hava till Kungl. Majit inkommit framställningar

örn uppflyttning i högre pensionsgrupp av vissa kommuner. Dessa

framställningar äro beroende på Kungl. Majits prövning.

Här ma även erinras örn vissa utredningar angående dyrortsgruppering. I

ett år 1933 av socialstyrelsen i samråd med särskilt tillkallade sakkunniga

avgivet betänkande rörande grunder och förfaringssätt för dyrortsgrupperingsarbetet

m. m. (statens off. utredn. 1933: 21) har beträffande giltighetstiden för

skatte- och lönegrupperingarna framhållits, att under tiden för en grupperings

giltighet i allmänhet inga andra ändringar medgivits än sådana, som föranletts

av att det vid den senast utförda grupperingen använda materialet visats hava

varit i något mer betydelsefullt avseende felaktigt. Även dessa ändringar

hade varit mycket fåtaliga. Beträffande ändringar, örn vilka framställning

gjorts med motiv, att dyrhetsförhållandena å vederbörande ort förskjutits

under tiden efter gällande grupperings ikraftträdande, hade socialstyrelsen

intagit den ståndpunkten, att ändringar av sådan anledning icke borde medgivas,

därest icke levnadskostnaderna å orten kunde visas hava genomgått en

synnerligen genomgripande omgestaltning, exempelvis genom tillkomsten av

nya kommunikationer eller en allmän omläggning av näringslivet. Kungl.

Majits beslut hade fattats i överensstämmelse härmed. Då partiella förändringar

under giltighetstiden alltid måste grundas på ett osäkert material och

de icke kunde undgå att väcka oro hos andra intresserade, syntes de socialstyrelsen

i möjligaste mån böra undvikas.

Vidare har 1936 års lönekommitté i sitt betänkande med utredning och förslag

angående dyrortsgrupperingen (statens off. utredn. 1937: 32) uttalat, att frågan

örn jämkning i lönebestämningen för olika orter borde med lämpliga tidsmellanrum

upptagas till bedömande i samband med en av statsmakterna verkställd

omprövning av löneplanens utformning överhuvud. Mellan dessa prövningstillfällen

borde det en gång fastställda löneläget för en viss ort ifråga örn

den fasta lönen vidhållas orubbat med bortseende från de relativa orättvisor,

som kunde föranledas av levnadskostnadsförskjutningarna men vilka under

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9. 5

en någorlunda kort löneregleringsperiod icke kunde bliva av större omfattning

eller betydelse. Beträffande enstaka orter borde dock överflyttning till

annan ortsgrupp kunna ske, där sådant föranleddes av alldeles exceptionell

prisutveckling.

Ett ärende av i viss mån likartad beskaffenhet med det nu föreliggande

har tidigare prövats av riksdagen. Vid 1927 års riksdag väcktes nämligen en

motion av herr Magnusson i Kalmar m. fl., i vilken hemställdes om utredning,

huruvida och på vilket sätt vid respektive platsers dyrortsgruppering hänsyn

kunde tagas till de synpunkter, som i motionen berörts. Motionen avsåg

sådana avlägset belägna orter, där befattningshavare i statens tjänst, vilka

i lönehänseende vore beroende av dyrortsgrupperingen, vore placerade.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott anförde i sitt utlåtande (nr 1)

över denna motion bland annat följande:

Riksdagen torde — — — i här förevarande avseende ej böra sträcka

sig längre än att fastställa de grundläggande principerna, varefter det torde

böra ankomma på de lagtillämpande myndigheterna — här Kungl. Maj :t efter

förslag av socialstyrelsen — att tillse, att avsikten med lagstiftningen ifråga

även förverkligas.

Ett avsteg från denna av utskottet företrädda grundsats skulle latt kunna

medföra oöverskådliga konsekvenser. Då det här gäller att verkställa en ortsgruppering,

som skall ligga till grund för de löneförmåner, som skola utgå

till befattningshavarna på de olika orterna, måste det givetvis uppkomma ett

stort antal gränsfall, då vederbörande anse sig missgynnade genom den fastställda

ortsplaceringen. Skulle riksdagen med anledning av den nu foreliggande

motionen uttala sig för en viss tolkning av gällande bestämmelser i

ett speciellt avseende som det förevarande, så hade riksdagen med största

säkerhet att för framtiden emotse ett stort antal framställningar i liknande

^ Det torde ock böra uppmärksammas, att samma utredningar, som ligga till

grund för den i lönehänseende gällande ortsgrupperingen, i stor utsträckning

komma till användning vid den gruppering av de olika orterna i riket, som

äger rum enligt skattelagarna. Även vid uppgörandet av löneavtal mellan

arbetsgivare och arbetare hava ortsgrupperingarna erhållit en mycket stor

betydelse. Jämväl med hänsyn till nu berörda omständigheter skulle ett ställningstagande

till en viss detalj i fråga örn ortsgrupperingen kunna medföra

konsekvenser av betydande räckvidd.

Härtill kommer, att det, såvitt utskottet kunnat finna, icke kan anses vara

av behovet påkallat, att riksdagen tager ställning till frågor av den art som

le i den föreliggande motionen väckta. Ingen lärer vilja förutsätta, att vare

sig socialstyrelsen eller Kungl. Maj:t skulle avsiktligt placera viss ort i en

lägre dyrortsgrupp än som betingas av förhandenvarande omständigheter och

gällande avlöningsreglementen. Att misstag kunna förekomma vid ortsgrupperingarna

torde vara oundvikligt, men i dylika fall torde ock ratte se

lätt kunna vinnas.

På hemställan av utskottet beslöt andra kammaren att avslå motionen.

De synpunkter, som kommit till uttryck i ovan återgivna utlåtande vid

1927 års riksdag, äga enligt utskottets mening i stort sett tillämpning även å

det nu föreliggande spörsmålet. Såsom av den i det föregående lämnade redo
-

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

görelsen framgår hava i olika sammanhang yppats allvarliga betänkligheter

mot partiella förändringar av en dyrortsgruppering under dennas giltighets

tid. I den män det vid senast gjorda gruppering använda materialet visas

hava varit i något mera betydelsefullt avseende felaktigt eller levnadskostnaderna

å en viss ort visas hava undergått en särskilt framträdande förändring,

kunna dessa betänkligheter dock få vika. Det synes emellertid icke

vara lämpligt, att riksdagen nu tager ställning till frågan, huruvida de av

motionärerna åsyftade lappmarkskommunerna i förevarande hänseenden intaga

en sådan särställning, att den kan motivera deras uppflyttning i en högre

ortsgrupp.

Såsom ovan framhållits gäller den nuvarande indelningen i ortsgrupper

för folkpensioneringen endast för åren 1938—1940. Utskottet förutsätter, att

en ingående omprövning av pensionsgrupperingen i dess helhet kommer att

ske före utgången av nämnda period. Därvid torde det komma att tagas under

noggrant övervägande, vilken betydelse som bör tillmätas de av motionärerna

åberopade förhållandena.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner utskottet ej skäl föreslå riksdagen

att göra någon framställning i ämnet till Kungl. Majit.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 11 februari 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm, Olof Carlsson*, Elon

Andersson, Sten, Ekströmer och Holstenson;

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Molander* och Sandström i

Härnösand*, fru Nordgren*, herr Gardell, fröken Hesselgren* och fröken Andersson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av herr Hage.

Reservation:

Stockholm 1938. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.