Skrivelse till Kungl. Majit anhålla om verkställande av utredning angående de yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbetsoch bostadsförhållanden samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
1938-03-18 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 2TU 1938:4, Skrivelse till Kungl. Majit anhålla om verkställande av utredning angående de yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbetsoch bostadsförhållanden samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Dokumentets text
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr i
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1938 kl. 11 f. m.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion örn utredning och förslag angående
yngre sjukhusläkares avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden.
Ten inom riksdagens andra kammare väckt, till dess andra tillfälliga ut- Mononen.
skott hänvisad motion, nr 12, har herr Holmbäck hemställt, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om verkställande av utredning
angående de yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden
samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde
föranleda.
I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till den med här ifrågavarande
motion likalydande, inom riksdagens första kammare väckta motionen
nr 8.
över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande Yttranden.
från medicinalstyrelsen, som — med vitsordande av riktigheten av de i motionen
lämnade uppgifterna — varmt tillstyrkt bifall till den i motionen
gjorda framställningen. Utskottet har vidare berett Svenska stadsförbundet,
Svenska landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund tillfälle att
inkomma med yttranden. Vid sistnämnda yttrande fanns fogat ett uttalande
från Sveriges yngre läkares förening. De sålunda inhämtade yttrandena återfinnas
såsom bilagor härvid (A—D).
För egen del får utskottet anföra följande: Utskottet.
I likhet med motionären kan utskottet vitsorda den synnerligen stora betydelsen
av det arbete, som inom sjukhusen utföres av de där anställda yngre
läkarna under ofta ogynnsamma och prövande yttre förhållanden. Särskilt
torde bostäderna ofta lämna mycket övrigt att önska, beroende på att de avpassats
för ändamålet vid en tid, då underläkarna i regel innehade sina befattningar
under en kortare tid än nu och mera sällan hade egna familjer.
Även om vid några sjukhusanläggningar skälig hänsyn vid bostädernas planering
och placering tagits till de ändrade förhållanden, under vilka sjukhusunderläkarna
numera i regel fullgöra sitt arbete, återstå helt visst i landet
många sjukhusvårdsinrättningar, som ingalunda hålla måttet. De kontanta
löneförmånerna växla, såsom av den inkomna utredningen från Svenska
landstingsförbundet framgår, högst betydligt. Vissa sjukvårdsinrättningars
fallang till riksdagens protokoll 1938. 13 sami. 2 avd. Nr i.
2
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
speciella karaktär och belägenhet giva i regel föga tillfälle till extra inkomster.
Biinkomsterna vid sidan av den kontanta lönen, torde för övrigt i allmänhet
uppgå till så jämförelsevis blygsamma belopp, att de ej kunna sägas
i nämnvärd grad påverka vederbörandes levnadsstandard. Gemensamt för
alla dessa befattningar, såväl kommunala som statliga, är emellertid att de
endast med svårighet, örn än alls, bereda de yngre sjukhusläkarna tillfälle
att förränta och ännu mera sällan amortera de studieskulder, vari veterligen
en avsevärd del av kåren häftar. Även arbetsförhållandena i övrigt synas
böra underkastas granskning. Örn ock vid många sjukvårdsinrättningar förhållandena
ur motionärens synpunkt ej giva fog för allvarligare erinringar,
(utskottet vill i detta sammanhang särskilt erinra hurusom månget landsting
vidtagit omfattande förbättringsåtgärder i olika avseenden) anser utskottet,
att en eventuell utredning bör för vinnande av likformighet och rättvisa omfatta
alla slags sjukvårdsinrättningar.
Utskottet anser med stöd av det ovan anförda och med beaktande av de avgivna
yttrandena en utredning i motionens syfte beträffande samtliga landets
sjukvårdsinrättningar av behovet påkallad samt hemställer därför,
att andra kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit anhåller om verkställande
av utredning angående de yngre sjukhusläkarnas avlönings-,
arbets- och bostadsförhållanden samt att Kungl. Majit för
riksdagen framlägger de förslag, vartill utredningen må föranleda.
Stockholm den 18 mars 1938.
På utskottets vägnar:
GUSTAF NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristinehamn, Persson i Norrby, Silfwerbrand,*
Lindholm, Ryling* fru Alvén, herrar Nilson i Eskilstuna,* Näsström,* Hansson i
Hönö och Baeckman.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande A r i.
3
Bil. A.
Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.
Sedan svenska stadsförbundet bereus tillfälle att lill Utskottet inkomma
med yttrande över en inom första kammaren väckt motion nr 8 av hermi
Undén och Linder örn utredning och förslag angående yngre sjukhusläkares
avlönings-, arbets- och anställningsförhållanden, får förbundets styrelse härmed
anföra följande. ..
Den fråga, som i motionen beröres, har även bland sjukhusens huvudman
på sistone tilldragit sig rätt stor uppmärksamhet. Vid senaste ordinarie möte
med svenska landstingsförbundet i november 1936 kom en överläggning
rörande sjukhuspersonalens arbetstidsförliållanden i stor utsträckning att
röra sig örn förbättrade tjänstgöringstider och bostadsförhållanden för underläkarna
och det betonades från olika håll vikten av en förbättrad ställning
för dessa läkare i nämnda hänseenden. Även vid årsmötet med Svenska
sjukhusföreningen år 1937 framhölls under diskussion om sjukhuspersonalens
bostadsförhållanden starkt de otillfredsställande villkor, under vilka de
yngre sjukhusläkarna tjänstgöra såväl beträffande arbetstid som bostad.
Trots de krav arbetstidsregleringen ställt på sjukhusens personalbostäder har
man icke heller i de utom landsting stående städerna ställt sig oförstående
gentemot kraven på bättre underläkarbostäder. Så föreslog under fjolåret
en lasarettsbyggnadskommitté i Norrköping, att underläkarbostäderna skulle
planeras för tre i stället för som förut två rum, medförande en kostnadsökning
av 74 000 kronor, ett förslag som godkändes av stadsfullmäktige i slutet
av förra året. Mindre uppmärksamhet torde hittills däremot ägnats ifrågavarande
läkares lönefrågor.
Inom städernas sjukhusförvaltningar torde man vara ense med motionärerna
därom, att underläkarna utföra ett nödvändigt, högt kvalificerat och
ytterst betungande arbete och att skäligt hänsynstagande därtill bör ske vid
fastställandet av läkarnas villkor i ena och andra avseendet. Mot att denna
fråga upptages till utredning synes någon invändning trän städernas sida
rent principiellt icke vara att göra. .
Då man torde få förutsätta, att stadsförbundets styrelse i sinom tid blir i
tillfälle att avge yttrande över resultatet av en eventuell utredning, synes styrelsen
sakna anledning att nu gå närmare in på frågan. I ett avseende torde
ett påpekande dock vara på sin plats. En orsak till de yngre läkarnas brydsamma
belägenhet torde vara, alt underläkartjänstgöringen tidigare betraktats
såsom ingående i utbildningen och att ersättningen av detta skäl ansetts
kunna fastställas till låga belopp. En förskjutning har sedermera säkerligen
mträtt i detta förhållande. Örn läkarna numera böra beredas en förmånligare
ställning, torde den gamla synpunkten dock icke kunna frånkännas
allt värde, örn den än behöver i de olika fallen justeras. De yngre läkarnas
utbildning förutsätter alltjämt sjukhustjänstgöring. Men den på sjukhusen
lämnade vården kräver också i allt större utsträckning dessa läkares arbete.
När det gäller det ekonomiska ansvaret för en högre standard än den nuvarande,
torde tjänstgöringens karaktär av utbildning eller verklig anställning
därför böra tillmätas avgörande betydelse. Den medicinska undervisningen
:ir det icke kommunernas sale att svara för. Där tjänstgöringen är av
huvudsakligen utbildnings natur, må det anses rimligt, alt sjukhusets
4 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.
huvudman, såsom en ersättning på samma gång för det arbete, som kommer
sjukhuset tillgodo, genom beviljande av vissa förmåner underlättar för vederbörande
läkare att fullgöra sin utbildning. Större krav torde få ställas på
sjukhusförvaltningen i fråga örn tjänster av verklig anställnings natur. Med
den utveckling, som lasareltsväsendet under de senaste åren nått, ha lasarettsläkartjänster
av det senare slaget inrättats i allt större omfattning. Redan nu
torde dessa till antalet överväga de rena utbildningstjänsterna. Det synes
önskvärt, att denna synpunkt i görligaste mån beaktas vid en kommande
utredning.
Stockholm den 8 mars 1938.
För Svenska stadsförbundets styrelse:
JOHAN-OLOV JOHANSSON.
Dess ordförande.
/ Henning Karlson.
Bil. B.
Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.
Genom remiss den 28 januari har Utskottet berett Svenska Landstingsförbundet
tillfälle avgiva yttrande över motion nr II: 12 om utredning och förslag
angående yngre sjukhusläkares avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden.
Med anledning härav har förbundets styrelse äran anföra följande.
Sjukhustjänstgöring ingår numera som en integrerande del i läkarutbildningen.
Sålunda fordras för behörighet till civila läkarebefattningar viss
tjänstgöring som underordnad läkare vid sjukvårdsinrättning. Då konkurrensen
om sagda befattningar varit stor, lia läkarna för att meritera sig tjänstgjort
relativt lång tid som underläkare. Det har sålunda icke varit ovanligt
med en 8—10-årig underläkartid, innan befordran till exempelvis provinsialläkare
kunnat erhållas och befordran till lasarettsläkare har i regel kunnat
vinnas först efter ytterligare tjänstgöring som underläkare. Tidigare voro
förhållandena långt gynnsammare. Tiden som underordnad läkare var då
avsevärt kortare.
För att så många läkare som möjligt skola kunna erhålla sjukhusutbildning
samt för att denna skall bliva så mångsidig som möjligt har tiden för de
särskilda underläkarförordnandena gjorts relativt kort. Enligt bestämmelserna
i sjukhuslagens 13 § andra stycket tillsättes sålunda underläkare av
medicinalstyrelsen genom förordnande på viss tid, som ej utan Konungens
medgivande må överstiga tre år i sänder. Att dessa korta underläkareförordnanden
i vissa fall varit till olägenhet för sjukhusen, har styrelsen påvisat
i en underdånig framställning den 23 oktober föregående år, och i motioner
till årets riksdag (nr I: 107 och II: 198) har viss ändring av sagda bestämmelse
påyrkats syftande till längre förste underläkarförordnanden.
Det är helt naturligt, att underläkartidens rätt prononcerade karaktär av
utbildningstid måste återverka på de med sagda befattningar förenade löneoch
anställningsvillkoren. På den tiden, då endast ett fåtal års tjänstgöring
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr b.
5
som underläkare erfordrades för befordran till ordinarie befattning, voro
tydligen ur läkarnas synpunkt mindre olägenheter förenade med det praktiserade
systemet än nu, när underläkartiden omfattar ett 10-tal år av deras
bästa tid. Icke oväsentliga förbättringar hava emellertid vidtagits i underläkarnas
ställning under senare år på flertalet håll, även om man nog kan
konstatera, att dessa förbättringar icke överallt hållit jämna steg med den
förändrade situationen.
Vad först angår avlöningsförhållandena har styrelsen gjort en sammanställning
angående underläkarnas löner enligt 1938 års stater vid landstingens
lasarett och sanatorier. Av denna sammanställning, vilken härjämte
närslutes — Bilaga 1 — framgår, att förste underläkarnas kontanta löner i
allmänhet uppgå till c:a 5 000 å 6 000 kronor och andra underläkarnas till
c:a 3 000 å 4 000 kronor, vartill kommer för förste underläkare fri familjebostad
och för andra underläkare fri bostad samt fri kost. Därtill komma
vissa extra inkomster för utskrivande av intyg, deltagande i den öppna mottagningen
å sjukhusen etc. En sammanlagd inkomst örn c:a 10 000 kronor
för förste underläkare och om 6 000 å 7 000 kronor för andra underläkare
torde icke vara ovanlig.
Beträffande underläkarnas bostadsförhållanden bestämmes i sjukliusstadgans
27 § endast, att åt underläkare bör beredas bostad inom lasarettet samt
att, örn bostad tillhandahålles där eller i lasarettets omedelbara grannskap,
underläkaren är pliktig begagna sig därav. I proposition till 1928 års riksdag
framhöll chefen för socialdepartementet, att han, ehuru han till fullo fachjärtade
kravet på ökat antal familjebostäder för lasarettsunderläkarna,
dock icke ansett sig kunna föreslå något åläggande härutinnan för landsting
och kommuner, och att han ej heller med hänsyn lill sjukvårdens intresse
kunnat förorda ett eftergivande av underläkarnas skyldighet att hebo
anvisad bostad.
Tidigare voro underläkarna i regel ogifta, och följaktligen voro underläkarhostäderna
vid sjukhusen i regel avsedda för ogifta. I samma mån som underläkartiden
i enlighet med vad ovan anförts förlängts, har emellertid antalet
gifta underläkare högst avsevärt fikat, så att detta, enligt en uppgift i
pressen, för närvarande skulle utgöra mellan 80—90 % av samtliga. Familjebostäder
hava av naturliga skäl icke med ens kunnat beredas samtliga gifta
underläkare. Tendensen går emellertid mot att allt flera av underläkarna
beredas familjebostäder. En medverkande omständighet härtill har varit, att
medicinalstyrelsen vid meddelande av tillstånd att inrätta nya underläkarhefattningar
plägar framhålla önskvärdheten, att innehavarna av dessa beredas
familjebostad. Enligt under senare år av en del landsting antagna bostadsbestämmelser
för underläkare tillhandahålles förste underläkare hostad örn
3 å 4 rum och kök, samt andra underläkare örn 2 å 3 rum oell kök, i samtliga
fall med moderna bekvämligheter. Man torde sålunda kunna utgå från,
att landstingen komma att lösa underläkarnas bostadsfråga på ett tillfredsställande
sätt, även om det helt naturligt kan dröja någon tid, innan man
över hela landet hunnit genomföra den planerade förbättringen av dessa
läkares bostadsstandard.
Även underläkarnas arbetsförhållanden beröras i motionen. För var och
on, som är närmare förtrogen med arbetet å sjukhusen, står det klart, alt
på underläkaren vilar ett stort och ansvarsfyllt arbete, och det torde endast
råda en mening örn det kunniga och plikttrogna sätt, på vilket underläkarna
i allmänhet fullgjort sina åligganden. Att arbetsbördan mången gång varit
6
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr f.
tung och arbetsdagen måst utsträckas långt utöver de åtta timmar, som annars
gäller som normal arbetstid, är ställt utom allt tvivel. Men även i detta
avseende ha förbättringar gjorts. Erinras må, att underläkarantalet vid våra
lasarett under de sista 20 åren mer än fyrdubblats, medan platserna ökats
med c:a 50 % och antalet intagna blivit c:a 2^2 gånger större. Det antal underläkare,
som nu finnes å sjukhusen, står i överensstämmelse med en av
lasarettsläkarföreningen år 1932 föreslagen och av medicinalstyrelsen sedermera
godtagen beräkningsgrund. Emellertid har det visat sig, att denna beräkningsgrund
— med hänsyn till den utomordentligt kraftiga utveckling
sjukhusvården undergått — numera blivit föråldrad, och förslag till ny dylik
torde komma att framläggas, som medför en betydlig utökning av underläkarantalet.
Möjligheterna att mera rationellt ordna underläkarnas arbetsförhållanden
komma därmed att ökas, och en avlastning av deras arbetsbörda
att ske. Även här gäller sålunda, att man beaktat det behov av reformer,
som föreligger och är beredd att successivt genomföra desamma.
Av vad ovan anförts torde framgå, att underläkarnas löne-, bostads- och
arbetsvillkor äro föremål för sjukhusägarnas uppmärksamhet och att åtgärder
till en förbättring av tidigare rådande förhållanden planerats och på
många håll även genomförts. Under sådana omständigheter synes det icke
erforderligt, att genom statens försorg utredning härutinnan vidtages och
eventuellt reglerande bestämmelser införas. Emellertid har, med hänsyn till
att läkarnas social-hygieniska uppgifter under senare år väsentligt utökats, i
motioner till årets riksdag påyrkats utredning om reformering av hela läkarutbildningen.
Skulle en dylik utredning komma till stånd, har styrelsen intet
att erinra mot att frågan om läkarnas sjukhustjänstgöring, som ju utgör en
betydelsefull del av läkarutbildningen, därvid upptages till prövning.
Stockholm den 2 mars 1938.
För Svenska landstingsförbundets styrelse:
ANDERS RÅSTOCK.
livar Dahlgren.
Bil. C.
Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.
Genom skrivelse den 11 februari 1938 har Sveriges Läkarförbund beretts
tillfälle avgiva yttrande över av hrr Undén och Linder väckt motion om utredning
och förslag angående yngre sjukhusläkares avlönings-, arbets- och
bostadsförhållanden. Sveriges Läkarförbunds Centralstyrelse, nedan kallad
C. S., får i anledning härav anföra följande.
C. S. hälsar med största tillfredsställelse det värdefulla initiativ, som här
tagits, och vill sålunda på det livligaste tillstyrka, att nämnda utredning måtte
komma till stånd.
Det är ett påtagligt faktum, att å många sjukhustjänster underläkarna erhålla
långt ifrån skälig ersättning för sitt högt kvalificerade arbete. Därtill
kommer, att sjukhusunderläkarna ej sällan ha en orimligt tung arbetsbörda,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
1
trots ett stort med deras verksamhet förenat ansvar, och sakna trygghet beträffande
anställningsförhållandena. Vidare är i flertalet fall bostadens standard
för låg, och endast i undantagsfall har familjebostad inrättats.
En grundlig utredning av alla härmed sammanhängande frågor är därför
trängande, och det förefaller självfallet och angeläget, att statsmakterna
själva föranstalta om densamma. Det får nämligen anses som ett viktigt
samhällsintresse, att de unga läkarna, till båtnad för hela landetes läkarvård,
i största möjliga utsträckning begagna sig av möjligheten till den värdefulla
erfarenhet, som vinnes genom anställning under äldre kollegers ledning, innan
de ägna sig åt fullt självständig verksamhet som läkare. Men för att detta
skall kunna bliva genomförligt, är det oundgängligt, att de därvid beredas
sådana villkor, att ökad skuldsättning kan undvikas, skuldamortering påbörjas
och familjebildningen underlättas.
Slutligen får C. S. framhålla som ett önskemål och för utredningens syfte
välbetänkt, att Sveriges Läkarförbund och genom detta dess underavdelning
Sveriges yngre läkares förening bliva representerade i den tilltänkta utredningen.
Yttrande från Sveriges yngre läkares förening bifogas.
Stockholm den 19 mars 1938.
För Sveriges Läkarförbunds Centralstyrelse
ERNST SAHLGREN.
/ J. P. Edwardson.
Bil. D.
Till Sveriges Läkarförbunds Centralstyrelse.
Sedan V. U. i C. S. för Sveriges Läkarförbund berett styrelsen för Sveriges
yngre läkares förening tillfälle att avgiva yttrande över från riksdagens andra
kammares andra tillfälliga utskott remitterad, av herr Holmbäck väckt motion
om utredning och förslag angående yngre sjukhusläkares avlönings-,
arbets- och bostadsförhållanden, får styrelsen härmed anföra följande.
Styrelsen hälsar nied största tillfredsställelse det värdefulla initiativ, som
äntligen tagits, och vill på det livligaste tillstyrka, att nämnda utredning
måtte komma till stånd. Det kan nämligen icke förnekas, att huvudmännen
för vissa sjukhus icke aktat för rov att utnyttja de rådande konjunkturerna
till att i sin tjänst taga läkare utan att bereda dessa tillstymmelse till skälig
ersättning för sitt högt kvalificerade arbete.
Det skall här vitsordas, att de flesta yngre sjukhusläkares arbetsbörda är
orimligt lung, deras ställning utsatt och osäker, deras bostadförhållanden ej
sällan ovärdiga, ohygieniska och stundom smittofarliga, deras trygghet för
egen och familjens försörjning obefintlig, samt deras framtidsmöjligheter i
högsta grad ovissa.
En grundlig och allsidig utredning av alla härmed sammanhängande frågor
är trängande och det förefaller självfallet och högst angeläget, att statsmakterna
själva föranstalta densamma. Det får väl nämligen trots allt anses
8
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.
vara ett viktigt samhällsintresse, att läkarna, till båtnad för landets sjukvård,
i viss utsträckning begagna sig av den möjlighet till förvärvande av värdefull
erfarenhet, som vinnes genom anställning vid sjukhus. För att detta rimligtvis
i fortsättningen skall kunna bliva genomförbart, torde det bliva oundgängligt,
att de yngre läkarna beredas sådana villkor, att ökad skuldsättning
kan undvikas, skuldamortering påbörjas och familjebildning ej försvåras.
Slutligen får styrelsen anhålla att få betona lämpligheten av att C. S.
framhåller nödvändigheten av att de yngre sjukhusläkarna direkt representeras
i den blivande utredningskommittén.
Stockholm den 15 mars 1938.
För Sveriges yngre läkares förening
DAG KNUTSON.
IPeter Rousthöi.
Tullbergs, Esselte ab. Slockholm 1938
827656
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.