Betänkande, i anledning av väckt motion om frihandel mellan Nordens stater.
1938-03-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1938:11, Betänkande, i anledning av väckt motion om frihandel mellan Nordens stater.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
1
Nr 11.
Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1938 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
frihandel mellan Nordens stater.
I en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
nr 215, har herr Lindhagen hemställt, »att riksdagen — till främjande
av det ekonomiska samförståndet i Norden — ville anhålla att Kungl. Majit
måtte efter samråd med Nordens övriga sju stater överväga en sammanslutning
av Nordens territorier helt eller åtminstone till en början vissa delar
av dem till ett frihandelsområde eller något, som närmar sig en sådan konstellation».
Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till motionen.
Av motionen synes framgå, att det ifrågasatta frihandelsområdet skulle omfatta
Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island, Estland, Lettland och Lithauen.
Sedan tullförbindelsen mellan Sverige och Norge upphörde genom mellanrikslagens
fall år 1897 har vid åtskilliga tillfällen frågan om ett närmande mellan
de skandinaviska länderna (Sverige, Norge och Danmark) på det tullpolitiska
området varit föremål för diskussion. Under världskriget ägde på det ekonomiska
området ett fruktbart samarbete rum, medförande en betydande
utvidgning av varuutbytet mellan de tre länderna. Efter kriget tillsattes inom
de i alla länderna vid denna tid förefintliga traktatkommissionerna särskilda
skandinaviska delegationer, vilkas uppgift skulle vara att uppgöra plan för
det utredningsarbete, som det sedermera skulle ankomma på varje land för
sig att bedriva till utrönande av möjligheterna att åstadkomma ett framtida
ekonomiskt och särskilt handelspolitiskt samarbete de tre länderna emellan.
Delegationernas verksamhet ledde till praktiskt resultat egentligen blott på
en punkt, nämligen beträffande den skandinaviska förbehållsklausulen. År
1921 enades de tre länderna örn att söka få klausulen införd i de traktater
med främmande makter, som därefter komme att ingås. Så har också skett,
och bestämmelse örn förbehåll för åt de skandinaviska grannländerna medgivna
förmåner har införts i flertalet traktater, som vart och ett av de tre
länderna från denna tid avslutat med andra makter — dock ej med alla.
Klausulen har i de svenska handelstraktaterna i allmänhet fått följande lydelse:
Bihang
lill riksdagens protokoll 1938. 7 sami. Nr 11—12.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
»I den mån bestämmelserna i denna traktat avse ömsesidig behandling såsom
mest gynnad nation, skola de icke vara tillämpliga å de särskilda förmåner,
som Sverige tillerkänt eller må komma att tillerkänna Norge eller
Danmark eller båda dessa länder, så länge samma förmåner icke tillerkänts
ytterligare någon stat.»
År 1934 upptogs åter frågan om en utvidgning av det ekonomiska samarbetet
mellan de nordiska länderna. Häri inbegrepos nu även Finland och
Island. Enighet rådde örn att söka intressera regeringarna för saken, och
sedan överläggningar ägt rum vid utrikesministermötet i Stockholm i september
1934 tillsattes under hösten samma år av vederbörande regeringar
delegationer för främjande av det ekonomiska samarbetet mellan samtliga
de fem nordiska länderna med hänsyn såväl till dessa länders inbördes ekonomiska
relationer som till deras relationer mot yttervärlden. Delegationernas
uppgift angavs skola vara att befordra samarbetet mellan Nordens länder
på det ekonomiska och handelspolitiska området, varvid dels skulle beaktas
möjligheterna för ett intensifierande av de nordiska ländernas inbördes varuutbyte,
dels undersökas förutsättningarna för åstadkommande av ett intimare
samarbete mellan länderna i och för bevakande av deras allmänna handelspolitiska
intressen. Vid ärendets föredragning i statsrådet den 16 november
1934 anförde ministern för utrikes ärendena följande:
»Vid sammanträde i Stockholm den 6—7 sistlidne september mellan mig
samt Danmarks, Finlands och Norges utrikesministrar konstaterades, att enighet
rådde om lämpligheten att under regeringarnas medverkan söka i kontakt
med näringslivet befästa och utveckla det ekonomiska samarbetet inom
Norden. I anslutning härtill överenskoms, att utrikesministrarna skulle hos
sina regeringar anbefalla tillsättande för ändamålet av särskilda, mindre
delegationer, efter det närmare samråd skett regeringarna emellan rörande
delegationernas allmänna direktiv.
Sedan numera dylikt samråd ägt rum, anhåller jag att få anmäla frågan
om tillsättande av en delegation för tillvaratagande för Sveriges del av möjligheter
till utvidgat nordiskt samarbete på det ekonomiska området.
Jag har icke ansett det önskvärt eller lämpligt att på detta stadium närmare
avgränsa delegationens arbetsuppgifter. Såsom allmän riktlinje för delegationen
bör gälla, att dess arbete, vilket torde fullgöras under nära samråd
med motsvarande delegationer i övriga nc^diska länder, bör inriktas såväl
på möjligheterna att befästa och utveckla det mellannordiska varuutbytet och
de nordiska ekonomiska förbindelserna i övrigt som på en fortskridande
koordination av de nordiska ländernas ekonomiska politik utåt.
Erinras må härvid, att de nordiska länderna var för sig äro i väsentlig
grad hänvisade att söka avsättning för sina produkter å världsmarknaden
och att deras inbördes varuutbyte måste skärskådas även i belysning av detta
sakförhållande. I de delegerades uppdrag bör ingå att taga befattning med
frågor såväl inom statsverksamhetens som inom den privata verksamhetens
område. Från regeringens sida skola spörsmål kunna underställas delegationen,
men denna bör även äga att taga egna initiativ för att bringa frågor
på det nordiska ekonomiska samarbetets område under regeringens liksom
under näringsorganisationernas och övriga ekonomiska intressesammanslutningars
eller enskilda företags prövning. Delegationen skall icke göra till sin
uppgift att företaga vidlyftiga utredningar om förutsättningarna för ekono
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
3
miskt samarbete i Norden utan omedelbart gripa sig an med de praktiska
problem, stora som små, vilka hänvisas till den av regeringen, väckas från
enskilt håll eller framkomma under delegationens eget arbete. Då en viss
specialisering på de olika grannländerna torde bidraga till att från början
giva arbetet en praktisk karaktär, bör delegationen undersöka, i vad mån
uti dess arbetssätt hänsyn må tagas till denna synpunkt. Närmare direktiv
huru delegationens arbete bör ordnas torde ej böra komma i fråga, utan att
delegationens medlemmar själva förut haft tillfälle till samråd samt därefter
underställt regeringen sin uppfattning. Emellertid torde redan nu böra framhållas,
att en viss kontinuitet bör givas åt delegationens verksamhet, exempelvis
genom fastställande av visst erforderligt antal ordinarie plenarsammanträden
per år. Delegationen bör därjämte äga möjlighet att vid behov
anlita sakkunnige. Med motsvarande organisation i grannländerna bör kontakt
från början etableras och delegationen torde bemyndigas att efter anmälan
hos utrikesministern inbjuda till eller deltaga i konferens med grannländernas
motsvarande organ. Huruvida i dylika konferenser böra deltaga
flera eller färre ledamöter av delegationen bör för närvarande överlåtas åt den
själv att bedöma. Skriftliga eller muntliga rapporter över delegationens arbete
skola tid efter annan avgivas till mig. Arbetsuppgiftens art hänvisar
delegationen att uppehålla nära kontakt ej blott med regeringen utan även
med dess särskilda organ för utformande av handelspolitikens riktlinjer.»
Av motionen synes framgå, att motionären närmast ifrågasatt införande
av ett frihandelsområde innefattande Nordens stater men att han, därest
detta ej ginge att genomföra, önskade, att andra åtgärder vidtoges till främjande
av nordisk samverkan på det tullpolitiska området. Den verksamhet,
som bedrives genom de i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge tillsatta
delegationerna för främjande av det ekonomiska samarbetet, är enligt
utskottets uppfattning ägnad att i viss mån tillgodose motionärens syftemål.
Dessa delegationer ha erhållit i uppdrag att i samråd med varandra undersöka
de olika utvägar, vilka må stå till buds för ett främjande av samgåendet
såväl på det tullpolitiska som på andra handelspolitiska och ekonomiska
områden. Utskottet, som är övertygat om att ifrågavarande delegationer i
sitt arbete uppmärksamma de möjligheter, som i förevarande hänseende må
erbjuda sig, ävensom att Kungl. Majit har sin uppmärksamhet riktad på
dessa frågor, anser skäl icke föreligga för riksdagen att hos Kungl. Majit
göra framställning om ytterligare åtgärder till främjande av det ekonomiska
samarbetet mellan de nordiska staterna. Utskottet hemställer därför,
att motionen I: 215 av herr Lindhagen, om frihandel mellan
Nordens stater, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 mars 1938.
På bevillningsutskottets vägnar:
V Ulcettet.
IVAR ANDERSON.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bårg, Viktor Larsson, Wahlmark, Elof Andersson,
Sjödahl, Velander, Ekman, Gustaf Björkman, Eilif Sylwan och Löfvander; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Nylander,
Olsson i Gävle, Andersson i Dunker*, Ericson i Boxholm, Johanson i Huskvarna, Hammarlund*
och Blomquist*.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.