Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 och 5 §§ förordningen den 2 juni 1922

1938-04-04 · 31 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 31 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1938:16, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 och 5 §§ förordningen den 2 juni 1922

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

1

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1938 kl. 3 e. m.

Bevillningsytskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning angående

ändrad lydelse av 2 och 5 §§ förordningen den 2 juni

1922 (nr 260) om automobilskatt, m. m. ävensom i

ämnet väckta motioner.

I en den 3 mars 1938 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 234, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 2 och 5 §§ förordningen den

2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt;

2) förordning angående upphävande av förordningen den 2 juni 1922 (nr

261) om särskild skatt å automobilgummiringar, m. m.;

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit;

4) förordning om tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket den 1 juli

1938; samt

5) förordning örn ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935

(nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor.

De vid propositionen fogade författningsförslagen äro av följande lydelse:

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 och 5 §§ förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.1

Härigenom förordnas, att 2 och 5 §§ förordningen den 2 juni 1922 örn

automobilskatt skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
2

§•

Från skatteplikt frikallas--— svensk undersåte.

Från skatteplikt undantages--—- för timme.

1 Senaste lydelse, se beträffande 2 § 1933: 281 och beträffande 5 § 1932: 85.

Bihang till riksdagens protokoll 1038. 7 sami. Nr 16.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

Vad i föregående stycke stadgats skall även gälla beträffande automobil

med tillhörande släpvagn, som användes uteslutande för brandväsen, därest

automobilen och släpvagnen äro försedda med tydlig beteckning utvisande

att de tjäna brand väsendet.

5 §•

Skatt utgår för helt kalenderår räknat med följande belopp:

a) för motorcykel---tjugo kronor;

b) för motorcykel--— trettio kronor;

c) för annan automobil med ringar av mjuk kautschuk:

för personautomobil dels grundavgift med femtio kronor dels ock fjorton

kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt

minskad med niohundra kilogram;

för lastautomobil dels grundavgift med femtio kronor dels ock aderton

kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt

minskad med niohundra kilogram; samt

för omnibus dels grundavgift med femtio kronor dels ock sexton kronor

för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt

minskad med niohundra kilogram;

d) för annan automobil — — — automobilens tjänstevikt;

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen kilogram, med fyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusen men icke ettusenfemhundra kilogram,

med åttio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra men icke tvåtusen kilogram,

med etthundratjugo kronor;

om totalvikten uppgår till tvåtusen men icke tretusen kilogram, med etthundrafyrtio

kronor; samt

om totalvikten uppgår till tretusen kilogram, med etthundrasextio kronor.

För automobil, som är inrättad för och drives med generatorgas, framställd

av inhemskt bränsle, utgår skatt med hälften av de i denna paragraf

stadgade skattesatserna.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1939.

Beträffande automobil eller släpvagn, som registreras första gången under

år 1938 efter det förordningen den 2 juni 1922 (nr 261) om särskild skatt

å automobilgummiringar upphört att gälla, skola dock de i 5 § c) och e)

stadgade skattesatserna tillämpas från och med den dag Konungen bestämmer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

I

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

3

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 2 juni 1922

(nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar, m. m.

Härigenom förordnas som följer:

Förordningen den 2 juni 1922 örn särskild skatt å automobilgummiringar

skall upphöra att gälla; dock skall vad i förordningen stadgas örn deklarations-

och skattskyldighet samt om påföljd vid försummelse i sådant hänseende

gälla beträffande ringar, som levererats eller tagits i bruk, innan denna

förordning trätt i kraft.

För automobilgummiringar, vilka vid tiden för denna förordnings ikraftträdande

ännu ej tagits i bruk eller använts allenast för sådan körning, som

avses i 13 § 1 mom. 1—4 punkterna motorfordonsförordningen, må restitution

av erlagd skatt eller befrielse från påförd skatt åtnjutas enligt de närmare

föreskrifter, som meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit.1

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1929 om särskild

skatt å bensin och motorsprit skall i nedan angiven del erhålla följande

ändrade lydelse:

1 §•

För bensin, som till riket införes eller här tillverkas, skall, i den ordning

nedan stadgas, erläggas särskild skatt av tolv öre för liter. För motorsprit

---för liter.

I denna---såsom motorsprit.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1938.

1 Senaste lydelse se 1932: 86.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

Förslag

till

förordning om tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket den

1 juli 1938.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För bensin, som den 1 juli 1938 klockan 6 f. m. finnes i riket, skall i

den ordning nedan sägs till staten erläggas skatt av två öre för liter.

Är bensin blandad med annan vara, skall vid skattskyldighetens bestämmande

hänsyn tagas till den myckenhet, varmed bensin ingår i blandningen.

2 §.

Skyldighet att erlägga skatt enligt denna förordning åligger, där ej annat

föranledes av vad nedan i 9 § stadgas, den, som vid den i 1 § angivna tid

innehar bensin till myckenhet överstigande 1,200 liter.

3 §■

Envar enligt denna förordning skattskyldig skall senast den 1 augusti 1938

på heder och samvete avgiva deklaration rörande den myckenhet bensin,

han vid den i 1 § angivna tid innehade, varvid tillika skall angivas den plats,

där bensinen då förvarades.

Skyldighet att avgiva deklaration för annan än enskild person åligger vederbörande

styrelse, förvaltning, syssloman, ombud och, för oskiftat stärbhus,

den som sitter i boet.

Deklaration skall avgivas till länsstyrelsen i det län, där den uppgiftspliktige

författningsenligt är eller bör vara mantalsskriven, eller, örn han är

avliden, senast varit eller bort vara mantalsskriven,

eller där vederbörande styrelse eller förvaltning har sitt säte eller syssloman

eller ombud är bosatt,

eller i fall, då nämnda regler ej äga tillämpning, i det län, där den med

deklarationen avsedda bensinen huvudsakligen finnes vid den i 1 § angivna

tid.

4 §•

1 mom. Det åligger länsstyrelse att övervaka, att deklarationer inkomma

från alla uppgiftsskyldiga och att avgivna deklarationer äro fullständiga och

riktiga, därvid särskilt bör tillses, att envar, som idkar handel med eldfarliga

oljor av första klassen, fullgjort honom åliggande deklarationsskyldig
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

5

het. Den, som icke avgivit deklaration men kan antagas vara deklarationspliktig

eller som avgivit ofullständig deklaration, må föreläggas att inom

viss tid inkomma med deklaration eller med erforderliga uppgifter.

2 mom. Finner länsstyrelse för behörig påföring av skatt nödigt, att

granskning av den skattskyldiges bokföring eller undersökning av dennes

inneliggande lager av bensin verkställes, bör länsstyrelsen föranstalta om sådan

granskning eller undersökning; och äger länsstyrelsen därvid, i mån av

behov, anlita biträde av sakkunnig.

Det åligger skattskyldig att för sådan undersökning bereda länsstyrelse eller

av länsstyrelse förordnad person tillträde till handels-, fabriks- eller annan

upplagslokal samt att för granskning tillhandahålla sin bokföring och därtill

hörande handlingar.

Arvode till sakkunnig bestämmes av länsstyrelse och skall jämte annan

kostnad för undersökning eller granskning, som i detta mom. sägs, bestridas

av medel, som enligt denna förordning inflyta till statsverket.

3 mom. Kungl. Majit må ock förordna om granskning av deklarationer

och eljest inhämtade uppgifter. Av Kungl. Majit förordnad granskningsman

äger jämväl taga del av skattskyldigs bokföring och verkställa undersökning

av dennes inneliggande lager av bensin på sätt i 2 mom. stadgas.

Kostnad för granskning, varom Kungl. Majit förordnat, bestrides av medel,

som i 2 mom. sägs. ,

5 §•

Länsstyrelse åligger att på grund av inkomna deklarationer och eljest

inhämtade uppgifter i särskild längd förteckna dem, som avgivit deklaration,

samt fastställa den myckenhet bensin, för vilken skatt skall erläggas enligt

denna förordning, ävensom därå belöpande skatt.

6 §•

Så snart ske kan skall till envar skattskyldig i rekommenderat brev med

allmänna posten översändas utdrag av längden, såvitt honom angår, tillika

med underrättelse örn tid och sätt för skattens erläggande samt vad den skattskyldige

har att iakttaga, om han vill överklaga länsstyrelsens beslut eller

eljest söka befrielse från påförd skatt.

7 §•

Har någon i deklaration eller annan uppgift, som enligt denna förordning

avgivits, lämnat oriktigt meddelande, eller har uppgiftspliktig underlåtit avlämna

deklaration eller infordrad upplysning, och har därav föranletts, att

skatt icke blivit honom påförd eller blivit påförd till för lågt belopp, skall

skatt påföras den skattskyldige till belopp, som genom berörda förfarande

eller underlåtenhet undandragits.

Efterbeskattning må ej ske senare än år 1943.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

8 §•

. 1 mom. Förmenas länsstyrelse hava vid påförande av skatt oriktigt förfarit,

må besvär anföras hos kammarrätten.

Den, som vill anföra besvär över honom enligt denna förordning påförd

skatt, åligger att inom natt och år efter det skatten blivit honom avfordrad

ingiva eller, på eget äventyr, i betalt brev med allmänna posten insända besvären

till länsstyrelsen i det län, där skatten påförts, vid påföljd, om den

tid försittes, att besvären icke varda till prövning upptagna; dock må icke

den omständigheten, att besvären i stället för till länsstyrelsen ingivits eller

avsänts till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning,

därest besvären dit inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden.

I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till

länsstyrelsen för vidare behandling på sätt i 2 mom. sägs.

2 mom. Sedan vid besvären fogats de handlingar, på vilka överklagade

beslutet grundats, ävensom utdrag av längden, i vad den klagande angår,

översänder länsstyrelsen skyndsamt till kammarrätten samtliga handlingar

med de upplysningar och erinringar besvären anses påkalla.

9 §•

Visar skattskyldig, att bensin, som han vid den i 1 § angivna tid innehaft,

till annan levererats, och grundar sig leveransen på försäljningsavtal, som

slutits före denna förordnings ikraftträdande, äger Kungl. Maj:t, där den

skattskyldige icke på grund av förbehåll i försäljningsavtalet eller eljest är

berättigad att hos köparen uttaga skatten, bestämma, att skattskyldigheten

skall åligga köpare, eller, då skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring

av skatten.

Ansökan örn sådan befrielse eller återbäring skall ingivas inom natt och

år efter det skatt vederbörande avfordrats.

10 §.

Angående restitution av skatt, som i denna förordning avses, skola bestämmelserna

i förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin

och motorsprit äga motsvarande tillämpning.

11 §•

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må ej

verkställas av annan än länsstyrelse eller jämlikt 4 § 3 mom. förordnad person.

Deklarationerna skola tillhandahållas dem, som i och för sin befattning

böra därav erhålla del. I övrigt må deklaration icke vara för någon tillgänglig,

utan att den, som avgivit deklarationen, medgivit dess offentliggörande;

dock må deklarationer, på sätt Kungl. Maj:t förordnar, för statistisk

bearbetning utlämnas till ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl.

Majit uppdrager utförandet av sådan bearbetning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

7

Deklarationerna skola med de undantag, vartill stadgandena i nästföregående

stycke föranleda, hos länsstyrelsen behörigen förvaras intill utgången

av år 1943, varefter deklarationerna skola förstöras.

12 §.

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, bote

från och med tjugufem till och med trehundra kronor; och må länsstyrelsen

förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.

13 §.

Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, så att

han därigenom undgått att betala skatt eller fått erlägga för låg skatt, bote

högst fem gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.

Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande, men har den,

som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov vårdslöshet,

vare straffet böter, högst två gånger det belopp, som genom den oriktiga

uppgiften undandragits.

Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas

utgiva den skatt, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.

14 §.

1 mom. Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende, som

i denna förordning avses, erhållit del av deklaration eller skattskyldigs bokföring,

må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare sig

innehållet i sådan deklaration eller skattskyldigs affärsförhållande, varom

han därvid erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad ansvar

såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse som

nu sagts, straffes med böter, ej under fem dagsböter.

2 mom. Den, som på grund av sådant förordnande om statistisk bearbetning

av deklarationer, som i 11 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej

utom tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav

vare den skyldige förfallen till ansvar, som i 1 mom. stadgas.

15 §.

Länsstyrelse äger ådöma böter eller fälla till utgivande av vite enligt 12 §.

Åtal för förseelse, som i 13 eller 14 § omförmäles, skall anhängiggöras vid

allmän domstol.

Förseelse, som omförmäles i 13 §, är föremål för allmänt åtal. Förseelse,

varom i 14 § sägs, må ej åtalas av allmän åklagare, där den ej av målsägande

till sådant åtal angives.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

16 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till deras gäldande, skola de förvandlas efter allmän lag.

17 §.

Bestämmelser rörande uppbörd av skatt, som i denna förordning avses, så

ock de närmare föreskrifter, som eljest för tillämpning av denna förordning

erfordras, meddelas av Kungl. Maj:t.

18 §.

Angående fördelning av influten skatt gäller vad som är stadgat angående

fördelning av de jämlikt förordningen örn särskild skatt å bensin och motorsprit

influtna skattemedel.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935

(nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil

använda brännoljor.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1935 angående skatt

å vissa för drivande av automobil använda brännoljor skall erhålla följande

ändrade lydelse:

1 §•

För sådan petroleumprodukt (brännolja), som användes för drivande av

automobil och för vilken icke utgår skatt enligt 1 § förordningen den 3

maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit, skall, enligt

vad nedan stadgas, erläggas skatt av nio öre för liter.

Med automobil förstås i denna förordning fordon, som enligt motorfordonsförordningen

den 23 oktober 1936 (nr 561) är att anse såsom automobil.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1938.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

9

Motioner och inkomna skrifter.

Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen:

1) De likalydande motionerna nr 286 i första kammaren av herr Mannerskantz

m. fl. och nr 408 i andra kammaren av herr Liedberg m. fl., i vilka

hemställts »att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära utredning örn fordonsskattefrihet,

eventuellt skattelättnad, för motorfordon, som endast användas

inom en jordegendoms område och med begränsad rättighet att begagna

allmän väg».

2) De likalydande motionerna nr 287 i första kammaren av herr Mannerskantz

m. fl. och nr 409 i andra kammaren av herrar Liedberg och Gustafson

i Kasenberg, i vilka hemställts »att riksdagen måtte besluta i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag helst till 1939 års riksdag angående

särskild lägre beskattning av s. k. traktorsläpvagnar samt om därmed

sammanhängande förhållanden».

3) De likalydande motionerna nr 294 i första kammaren av herrar Nisser

och Gustaf Björkman och nr 430 i andra kammaren av herrar Nilsson i

Steneberg och Danielsson, i vilka yrkats, »att riksdagen måtte hemställa

till Kungl. Maj:t örn en allsidig utredning rörande motortrafikens slutliga

andel av vägkostnaderna; att riksdagen vid ett eventuellt bifall till Kungl.

Maj:ts proposition nr 234 måtte fastställa tidpunkten för ikraftträdandet av

de höjda skatterna på drivmedel till den 1 juli 1939 samt att riksdagen

måtte vidtaga erforderliga åtgärder för att möjliggöra restitution av erlagd

skatt för alla automobilgummiringar, vilka vid tiden för gummiringskattens

upphävande ej tagits i bruk eller använts allenast för sådan körning,

som avses i 13 § 1—4 punkterna i motorfordonsförordningen».

4) Motionen nr 406 i andra kammaren av herrar Lindberg i Stockholm

och Lithander, vari hemställts dels, att riksdagen måtte godkänna förevarande

proposition, dels ock, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t

framställa begäran örn en förutsättningslös utredning rörande frågan om en

rättvis beskattning av fjärrgodsbilar och örn framläggande för riksdagen

av de förslag vartill utredningen kunde giva anledning.

5) Motionen nr 407 i andra kammaren av herr Lindmark m. fl., vari

hemställts,

»att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 234

måtte besluta,

att skatt å bensin och brännoljor skall utgå med för bensin 13 öre och

för brännolja 10 öre;

och, ifråga örn fordonsskatt, med bibehållande av de i propositionen föreslagna

bestämmelserna i övrigt, besluta

att skatt skall utgå för helt kalenderår räknat med följande belopp:

för annan automobil med ringar av mjuk kautschuk:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

för personautomobil dels grundavgift med femtio kronor dels ock tio

kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt

minskad med niohundra kilogram;

för lastautomobil dels grundavgift med femtio kronor dels ock fjorton kronor

för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt

minskad med niohundra kilogram; samt

för omnibus dels grundavgift med femtio kronor dels ock tolv kronor för

varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt minskad

med niohundra kilogram».

6) Motionen nr 431 i andra kammaren av herr Lundell, vari hemställts,

att riksdagen vid behandlingen av förevarande proposition ville i där framställt

förslag göra den ändringen att fordonsskatten utom i vad anginge minimisatsen

antingen måtte kvarstå vid den nuvarande eller också bestämmas

till annan sådan enhetlig form för samtliga fordonsslag som i motionen föreslagits.

Företrädesvis har motionären förordat viss sänkning av fordonsskatten

förenad med höjning av bensinskatten till 13 öre.

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet

upptagit de likalydande under motionstiden vid riksdagens början väckta

motionerna nr 53 i första kammaren av herr Anton Pettersson m. fl. och

nr 51 i andra kammaren av herr Werner i Höjen m. fl., i vilka hemställts,

»att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t göra framställning om utredning och

förslag angående på vilket sätt bensin som förbrukas uteslutande i jordbruksdrift

måtte befrias från att belastas av för vägväsendet avsedd beskattning

samt för riksdagen framlägga förslag i ämnet».

Beträffande de skäl, som i motionerna anförts till stöd för de däri framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i

det följande, hänvisa till motionerna.

Till utskottet ha i anledning av förevarande proposition inkommit skrivelser

från Svenska automobilhandlareföreningen, föreningen av fabrikanter

och engrosfirmor inom gummiringsbranschen i Sverige samt Sveriges omnibusägares

riksförbund.

Inledning.

I skrivelse den 18 april 1936, nr- 154, anhöll riksdagen i anledning av

väckta motioner, att Kungl. Maj:t måtte, med beaktande av vad bevillningsutskottet

anfört i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 24, föranstalta

om utredning angående automobilbeskattningen samt för riksdagen framlägga

de förslag, som kunde av utredningen föranledas.

I nämnda betänkande erinrade bevillningsutskottet om att med automobilbeskattningen

avsåges att erhålla täckning för de kostnader, som motortrafiken

förorsakade vägväsendet. Vid olika tillfällen hade, sedan denna beskattning

infördes i vårt land, ändringar i skattesatserna ägt rum, vilka i

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

11

regel innefattat skärpningar, huvudsakligen betingade av ökade kostnader

för väghållningen. Utskottet framhöll, att tillförlitlig utredning saknades

om det belopp, varmed automobilskattemedel behövde uttagas för att täcka

den andel av kostnaderna för vägväsendet, som skäligen borde belöpa å motortrafiken.

Vid utredning av denna fråga borde uppmärksamhet ägnas jämväl

spörsmålet, huruvida skäl förelåge för någon jämkning av den nuvarande

ramen för automobilskattemedlens användning.

Utskottet framhöll vidare, att i överensstämmelse med beskattningens syfte

skatten skulle beräknas i förhållande till den vägförstöring varje fordon

kunde antagas utöva. Mot skatterna å bensin- och gummiringar kunde ur

denna synpunkt några mera principiella invändningar icke göras, då bensinskatten

och i regel även gummiringskatten uttoges av fordonsägaren i förhållande

till den utsträckning, i vilken fordonet nyttjades. Däremot fann utskottet,

att fordonsskatten icke syntes i samma mån som de båda övriga

skatterna överensstämma med principen för ifrågavarande skattesystem. För

sådana fordon, vilka endast nyttjades i ringa utsträckning, syntes fordonsskatten

för ägaren utgöra en rätt så stor börda samt motsvara en icke oväsentlig

del av den totala automobilskatten. Det kunde vidare ifrågasättas,

huruvida de merkostnader för vägväsendet, som i förhållande till de lättare

motorfordonen förorsakades av lastautomobilerna och omnibussarna täcktes

genom den nuvarande beskattningen av dessa fordon.

På grund av vad sålunda anförts fann sig utskottet — utan att taga ställning

till frågan örn storleken av den sammanlagda inkomsten av automobilskattemedel

— böra förorda, att en utredning komme till stånd angående

skattesatserna de olika slagen av motorfordon emellan samt att man därvid

sökte erhålla bättre avvägning av skattesatserna än enligt nu gällande bestämmelser.

I samband med denna utredning syntes jämväl böra tagas under övervägande,

huruvida icke ändring kunde ske i nu gällande bestämmelser om uppbörden

av fordonsskatt så, att de fordonsägare, som hårdast drabbades av

engångsbetalningen av skatten, bereddes någon lindring genom erläggande av

skatten i terminer i stället för genom engångsbetalning eller åtminstone geom

att uppbördstiden ändrades.

Utskottet fann nämnda utredning även böra omfatta frågan om skattefrihet

för sådana gummiringar, som användes å hästfordon eller å andra därmed

jämförliga fordon, vilka icke voro motordrivna.

Genom beslut den 7 maj 1937 bemyndigade Kungl. Majit chefen för finansdepartementet

att tillkalla högst fem sakkunniga med uppdrag att inom

departementet biträda med ifrågavarande utredning. Föredragande departementschefen

anförde därvid bland annat, att han förutsatte, att vid denna

utredning uppmärksamhet skulle ägnas jämväl åt andra än de i bevillningsutskottets

betänkande särskilt omförmälda frågorna, i den mån dessa frågor

i förevarande sammanhang kunde vara förtjänta av beaktande.

Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga generallotsdirektören

T. Petersson, tillika ordförande, ledamöterna av riksdagens

andra kammare L. A. Björklund i Hässleholm, friherre A. L. G. De Geer i

Hanaskog och chefredaktören E. R. Hagberg i Malmö ävensom hemmansägaren

G. R. Selberg i Boden.

Med skrivelse den 28 december 1937 överlämnade de sakkunniga till elie
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

fen för finansdepartementet »Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser

rörande automobilbeskattningen» (Statens offentl. utredn. 1937:53).

På uppdrag av automobilskatteutredningen har statens väginstitut i september

1937 verkställt vissa undersökningar i syfte att klarlägga olika automobiltypers

vägslitande verkan. I betänkandet framhålles att de praktiska

prov, som därvid utförts, av kostnadsskäl icke kunnat erhålla samma omfattning

som vissa i utlandet företagna prov. Proven ha begränsats till ett

antal här i landet vanligen förekommande typer av person- och lastautomobiler

samt omnibussar. Med undantag för omnibussarna ha samtliga automobiler,

med vilka prov företagits, varit av nyare typ. Vidare ha proven

icke kunnat verkställas å vägar med beläggning av olika beskaffenhet utan

företagits allenast å grusväg, vilken vägtyp dock motsvarar den större delen

av vårt vägnät. I ett vid betänkandet såsom bilaga fogat yttrande har väginstitutet

redogjort för de verkställda proven och för de iakttagelser, som

med stöd därav kunnat göras.

över de sakkunnigas betänkande ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av

ett flertal myndigheter och sammanslutningar, varjämte skrifter i ärendet

inkommit till finansdepartementet från flera sammanslutningar.

Den för riksdagen framlagda propositionen bygger i allt väsentligt på de

sakkunnigas förslag.

Gällande bestämmelser.

Automobilbeskattningen infördes i vårt land efter beslut av 1922 års riksdag.

Under den tid, som förflutit därefter, har denna beskattning varit föremål

för åtskilliga ändringar, betingade huvudsakligen av de ökade kostnader

för vägväsendet, som motorfordonstrafiken förorsakat, men jämväl av den

tekniska utvecklingen på trafikens område. Av särskild betydelse var den

omläggning, som beslöts vid 1932 års riksdag. De skärpta beskattningsregler,

som då kommo till stånd, gälla i huvudsak alltjämt.

De nuvarande automobilskatterna kunna uppdelas i tre olika grupper,

nämligen den egentliga automobilskatten eller fordonsskatten, den särskilda

skatten å automobilgummiringar samt skatterna å drivmedel.

Fordonsskatt.

De grundläggande bestämmelserna om fordonsskatt återfinnas i förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt. Enligt 5 § i nämnda

förordning, sådant detta författningsrum lyder enligt förordning den 29

april 1932 (nr 85), utgår fordonsskatten med följande belopp för helt kalenderår

räknat:

a) för motorcykel utan bivagn med 15 kronor, då motorcykelns tjänstevikt

icke överstiger 75 kilogram, men eljest med 20 kronor;

b) för motorcykel med bivagn med 30 kronor;

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

13

c) för annan automobil, med ringar av mjuk kautschuk, med 14 kronor

för varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens tjänstevikt minskad

med 600 kilogram, dock minst med 60 kronor;

d) för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,

med 50 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens

tjänstevikt;

e) för släpvagn efter den beräknade vikten av den största last och det

största antal passagerare, varför släpvagnen är inrättad (maximilast):

om vikten understiger 500 kilogram, med 30 kronor;

örn vikten uppgår till 500 men icke 800 kilogram, med 60 kronor; samt

om vikten uppgår till 800 kilogram, med 100 kronor.

För automobil, som är inrättad för och drives med träkolsgas, utgår skatt

med hälften av nämnda skattesatser.

Med automobils tjänstevikt avses enligt motorfordonsförordningen den

23 oktober 1936 (nr 561) sammanlagda vikten av dels automobilen i normalt,

fullt driftfärdigt skick vid användning av tyngsta till automobilen

hörande karosseri, dels till automobilen hörande verktyg och reservgummi

ävensom bränsle, smörjolja och vatten, dels ock föraren av automobilen.

För motorcykel utan bivagn utgör tjänstevikten sammanlagda vikten avdels

motorcykeln i normalt, fullt driftfärdigt skick, dels ock till motorcykeln

hörande verktyg samt bränsle, smörjolja och vatten.

Skattefrihet åtnjutes bland annat för automobil eller släpvagn, som är

inrättad uteslutande för brandväsen eller för transport av sårade eller sjuka,

ävensom för motorcykel, vilken är inrättad såsom invalidmotorfordon och

vars maximihastighet icke överstiger 30 kilometer i timmen.

Skatt utgår endast för fordon, för vilket registreringsplikt enligt motorfordonsförordningen

föreligger.

Skatt å automobilgummiringar.

Enligt 1 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar,

sådant detta författningsrum lyder enligt förordning

den 29 april 1932 (nr 88), utgår skatt med 3 kronor 50 öre för kilogram

för följande arbeten av mjuk kautschuk, som införas till eller tillverkas

inom riket, nämligen massiva hjulringar (även i längder) samt yttergummi

eller delar därtill för ringar till automobiler eller motorcyklar. Vad sålunda

stadgats äger jämväl tillämpning i avseende å ringar till släpvagnar och

traktorer ävensom å ringar till bärgnings- och andra transportabla maskiner,

Kungl. Majit dock obetaget att i särskilda fall, där omständigheterna

därtill föranleda, medgiva befrielse från skattskyldighet.

Skatt å drivmedel.

Enligt 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin

och motorsprit, sådan paragrafen lyder enligt förordning den 29 april

1932 (nr 86), skall skatt erläggas för bensin, som till riket införes eller här

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

tillverkas, med 10 öre för liter samt för motorsprit med 6 öre för liter. Beskattningen

av motorsprit, vilken ursprungligen beslutades vid 1924 års riksdag,

har emellertid ännu icke vunnit tillämpning, utan genom upprepade

beslut har successivt medgivits uppskov med skattens ikraftträdande. Det

senaste uppskovet har lämnats genom förordning den 30 april 1937 (nr 186)

och gäller för tiden till den 1 juli 1940.

Enligt förordningen den 3 maj 1935 (nr 142) angående skatt å vissa för

drivande av automobil använda brännoljor utgår därjämte från och med år

1937 en skatt av 7 öre för liter för sådan petroleumprodukt (brännolja), som

användes för drivande av automobil och för vilken icke utgår skatt enligt

förordningen om särskild skatt å bensin och motorsprit. Skatten påföres

av länsstyrelsen på grundval av deklaration, som det åligger förbrukare att

halvårsvis avlämna.

Propositionens förslag till omläggning av automobilbeskattningen.

Förslaget utgår från, att av motorfordonstrafiken skall i automobilskattemedel

å enahanda fordonsbestånd och vid lika trafikintensitet som för närvarande

uttagas lika stort totalbelopp som utgår enligt gällande bestämmelser.

I första hand innebär förslaget borttagande av gummiringskatten. Ett

belopp motsvarande totalsumman av sistnämnda skatt föreslås uttaget dels

genom höjning av skatterna å drivmedel, nämligen för bensin med 2 öre för

liter från 10 till 12 öre samt för brännolja med likaledes 2 öre för liter från

7 till 9 öre, dels ock genom viss höjning av fordonsskatten.

Vad beträffar sistnämnda skatt skulle enligt automobilskatteutredningens

förslag i grundavgift årligen för varje fordon erläggas 50 kronor. Därutöver

skulle årlig skatt utgå med följande belopp, nämligen

för personbilar 14 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av tjänstevikten

med avdrag av 900 kilogram,

för lastbilar 18 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av tjänstevikten

med avdrag av 900 kilogram,

för omnibussar 16 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av tjänstevikten

med avdrag av 900 kilogram.

Skatten skulle liksom för närvarande utgöra lägst 60 kronor.

Häri har i propositionen endast föreslagits den ändringen att bestämmelsen,

att skatten skulle utgöra lägst 60 kronor, skall utgå så att grundavgiften

alltså kommer att utgöra skattens minimibelopp.

Av följande sammanställning framgår, huru en omläggning av fordonsskatten

i överensstämmelse med propositionens förslag kommer att verka i

förhållande till nu utgående fordonsskatt beträffande fordon av olika tjänsteviktsklasser.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16. 15

Tjänstevikt

kg-

Nu-

varande

fordons-

skatt

kr.

Fordonsskatt enligt förslaget

personbilar

lastbilar

omnibussar

kr.

ökning

kr.

ökning

.

kr.

ökning

kr.

%

kr.

%

kr.

%

801— 900

60

50

_

_

50

_

_

_

_

_

1,001-1,100

70

78

8

11.4

86

16

22.9

—

—

—

1,201—1,800

98

106

8

8.2

122

24

24.5

—

—

—

1,301—1,400

112

120

8

7.1

140

28

25.0

—

—

—

1,401—1,500

126

134

8

6.3

158

32

25.4

—

—

—

1,501—1,600

140

148

8

5.7

176

36

25.7

162

22

15.7

1,801-1,900

182

190

8

4.4

230

48

26.4

210

28

15.4

2,001-2,100

210

218

8

3.8

266

56

26.7

242

32

15.2

2,501—2,600

280

288

8

2.9

356

76

27.1

322

42

15.0

3,001—3,100

350

—

—

—

446

96

27.4

402

52

14.9

4,001—4,100

490

—

—

—

626

136

27.8

562

72

14.7

5,001-5,100

630

—

—

—

806

176

27.9

722

92

14.6

6,001—6,100

770

—

—

—

—

—

—

882

112

14.5

7,001—7,100

910

—

—

—

—

—

—

1,042

132

14.5

I fråga om fordonsskatten å motorcyklar har icke föreslagits ändring i nu

gällande bestämmelser.

Beträffande släpvagnar föreslås, att skatten skall utgå efter släpvagnens

tjänstevikt med tillägg av den beräknade vikten av det största antal passagerare

och den största last, varför fordonet är inrättat (totalvikt). För släpvagnar

föreslås olika skattebelopp allt efter vagnarnas vikt. Enligt förslaget

är lägsta skattebeloppet 40 kronor och det högsta 160 kronor.

Föredragande departementschefen har anfört bland annat följande:

»Den grundläggande principen för automobilbeskattningens anordnande har

i vårt land liksom i flertalet andra länder varit, att motortrafiken skall genom

särskild beskattning gälda den merkostnad, som denna trafik orsakar

vägväsendet.

Olika meningar ha gjort sig gällande beträffande frågan huruvida de med

tillämpning av nuvarande beskattningsregler utgående automobilskattemedlen

kunna anses täcka den andel av kostnaderna för vägväsendet, som skäligen

bör belöpa å motortrafiken. En undersökning i detta ämne vore helt

naturligt av intresse. Å andra sidan får dock värdet av en dylik undersökning

icke överskattas. Såsom automobilskatteutredningen framhållit, lärer

det kunna ifrågasättas, om det överhuvud taget är möjligt att verkställa

en något så när exakt beräkning av de genom motortrafiken orsakade merkostnaderna

för vägväsendet och om man icke i allt fall slutligen bleve

hänvisad till att låta sig nöja med en approximativ uppskattning av dessa

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

merkostnader. Därtill kommer, att de resultat, som till äventyrs skulle

stå att vinna vid en sådan beräkning, med hänsyn till den snabba och

alltjämt fortgående utvecklingen på såväl motorismens som vägväsendets

område med all sannolikhet rätt snart skulle bliva föråldrade. Enligt vad

jag inhämtat från kommunikationsdepartementet synas de senast företagna

inventeringarna rörande behovet av vägarbeten samt de starkt ökade underhållskostnaderna

utvisa, att behovet av automobilskattemedel för bidrag till

dessa ändamål är större än som kan tillgodoses med nuvarande beskattning

av motortrafiken, varför åtminstone för närvarande någon minskning av denna

beskattning icke torde kunna ske. De av automobilskatteutredningen föreslagna

ändringarna avse icke att öka motortrafikens samlade skattebörda

utan åsyfta allenast att inom ramen för automobilbeskattningens nuvarande

totalbelopp åvägabringa en rationalisering av skattesystemet samt en rättvisare

fördelning av skattebördan mellan olika skatteobjekt. Att en på detta

sätt begränsad reform nödvändigtvis skulle behöva grundas på en undersökning

av förut antytt slag, synes icke med fog kunna göras gällande, och jag

anser alltså för min del något hinder icke möta mot att redan nu upptaga det

föreliggande förslaget till övervägande.

Såsom den mest betydelsefulla av de ifrågasatta ändringarna framstår

utan tvivel förslaget om gummiringskattens borttagande. Genom beskattningen

av gummiringarna ha de faktorer, som huvudsakligen äro bestämmande

för en automobils vägslitande inverkan, nämligen tyngd, körhastighet

och tillryggalagd väglängd, i stort sett vunnit beaktande, och det kan

därför icke förnekas, att denna skatteform såsom sådan står i god överensstämmelse

med själva grunden för automobilbeskattningen. Emellertid har

utredningen påvisat, att gummiringskatten även är förenad med vissa avsevärda

olägenheter. Huruvida skatten verkligen är till men för trafiksäkerheten,

torde väl vara ovisst, alldenstund något tillförlitligt material för bedömande

av denna fråga icke föreligger, men så mycket större beaktande

förtjänar vad utredningen anfört dels om den ojämnhet, varmed skatten drabbar

fordon av samma slag, ofta till följd av omständigheter, varöver fordonsägaren

ej råder, dels ock om svårigheten att, så länge skatten bibehålies,

kunna tillgodose det sedan gammalt framförda önskemålet örn skattefrihet

för gummiringar till hästfordon samt andra icke motordrivna fordon

och redskap. Då en lämplig utformning av skattesystemet synes stå att

vinna utan gummiringskatt, skulle det enda egentliga skälet för skattens

bibehållande vara hänsynen till regummeringsverkstäderna. För dessa skulle

skattens borttagande enligt vad det uppgivits medföra minskad arbetstillgång.

Även om så skulle bliva fallet anser jag emellertid detta skäl — vilket skulle

kunna anföras även mot det i händelse av skattens bibehållande i och för

sig berättigade kravet på införande av skatt å regummeringsgummi -— icke

böra tillmätas avgörande betydelse. För övrigt förefaller det icke osannolikt,

att de befarade olägenheterna för denna näringsgren i viss mån överdrivits.

Härutinnan må hänvisas till att regummering enligt uppgift i icke ringa omfattning

förekommer i länder, där gummiringskatt ej utgår, samt att den

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

17

ökade användningen av ringar inom jordbruket och skogsbruket kan tänkas

medföra åtminstone någon kompensation.

Då jag alltså tillstyrker förslaget om gummiringskattens borttagande, förutsätter

jag i likhet med automobilskatteutredningen, att ett mot totalsumman

av denna skatt svarande belopp skall i annan form uttagas av motorfordonstrafiken.

Under budgetåret 1936/37 utgjorde behållningen av gummiringskatten

i runt tal 16 miljoner kronor. Efter övervägande av olika tänkbara

alternativ har utredningen för sin del stannat vid att föreslå, att det

erforderliga beloppet uttages dels genom ökning av skatterna å bensin och

brännolja med 2 öre per liter, varigenom beräknas inflyta en merinkomst

av omkring 12.4 miljoner kronor, och dels genom en lämpligt avpassad höjning

av fordonsskatten.

I likhet med utredningen anser jag övervägande skäl tala för att intäkten

av gummiringskatten ersättes genom ökning av såväl skatterna å drivmedlen

som fordonsskatten. Beträffande drivmedelsskatterna lia från några

håll uttalats betänkligheter mot en så stor höjning som den av utredningen

föreslagna. Då höjning med brutet öretal uppenbarligen icke bör ifrågakomma,

skulle ett tillmötesgående av de härvidlag framförda önskemålen

förutsätta, att dessa skatter höjdes med allenast ett öre per liter, motsvarande

en merinkomst av inalles 6.2 miljoner kronor, samt att 9.8 miljoner

kronor uttoges genom höjning av fordonsskatten. En dylik lösning, varigenom

större delen av höjningen skulle läggas å fordonsskatten, synes emellertid

föga lämplig med hänsyn till de svagheter, som allmänt anses vidlåda

denna skatteform, framför allt den omständigheten att denna skatt icke i

likhet med drivmedelsskatterna utgår i förhållande till det olika utnyttjandet

av fordonen. Såsom utredningen framhållit, får det anses skäligt, att borttagande

av skatten å en förbrukningsartikel till huvudsaklig del kompenseras

genom höjning av skatten å en annan sådan.

Med hänsyn till den relativt ringa förbrukningen av brännolja skulle väl

det nu anförda icke i och för sig utesluta, att skattehöjningen för dylik olja

begränsades till 1 öre per liter. Då brännoljedrilt emellertid även efter höjning

av skatten med 2 öre per liter torde komma att ställa sig ekonomiskt

fördelaktig vid jämförelse med bensindrift, anser jag skäl till ändring av

förslaget på denna punkt icke föreligga. Med hänsyn till det sätt, varpå

brännoljeskatten uttages, kan jag icke heller biträda det från ett par håll

framförda önskemålet örn befrielse från skatteplikt för sådan brännolja, som

framställts i Sverige av svensk råvara. Det torde nämligen icke kunna förutsättas,

att förbrukarna, vilka hava att halvårsvis avgiva deklaration rörande

den använda myckenheten skattepliktig olja, alltid äga kännedom om

oljans ursprung. För länsstyrelserna, vilka ombesörja debitering och uppbörd

av skatten, skulle det också möta stora svårigheter att övervaka, att

skattefriheten icke missbrukades.

De största meningsskiljaktigheterna, som kommit till uttryck i yttrandena,

avse frågan örn fordonsskattens utformning. Anmärkningarna mot förslaget

i denna del gå mestadels ut på att utredningen tagit alltför stor hänsyn

linning lill riksdagens protokoll 1!)38. 7 sorni. Nr 76. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

till den s. k. nyttotrafikens intressen och icke skänkt de vägtekniska synpunkterna

tillbörligt beaktande, varigenom förslaget kommit att gynna den

tyngre trafiken på den lättares bekostnad. De undersökningar, som på utredningens

föranstaltande verkställts beträffande olika fordonstypers vägslitande

inverkan, synas också tyda på att en ytterligare ökning av lastbilarnas

och omnibussarnas beskattning ur nyssnämnda synpunkter skulle vara

berättigad. Då undersökningarna emellertid varit av ganska begränsad

omfattning, torde av desamma icke böra dragas mera vittgående eller allmängiltiga

slutsatser rörande beskattningens avvägning. Den mångfald svårbestämbara

faktorer, som härvidlag äro av betydelse, såsom fordonens utnyttjande,

lastförmåga, drivmedelsförbrukning, trafik- och vägförhållanden

med mera, göra det överhuvud taget omöjligt att åstadkomma en beskattning,

som för de enskilda fallen är fullt rättvis med hänsyn till den faktiska vägslitningen.

Under sådana förhållanden har jag funnit försiktigheten bjuda

att icke i förevarande avseende frångå utredningens förslag. Härav följer,

att jag icke heller anser mig böra biträda det från ett par håll framförda

förslaget om övergång från tjänstevikten till totalvikten såsom grund för fordonsskattens

beräkning, vilket förslag likaledes syftar lill en ökning av den

tyngre trafikens skattebelastning.

Enligt utredningens förslag skulle vid sidan av en grundavgift å 50 kronor

för varje fordon bibehållas den nuvarande bestämmelsen att skatten skall

utgöra lägst 60 kronor. För att i någon mån tillmötesgå önskemålet örn en

lindrigare beskattning av de allra lättaste fordonen föreslår jag, att nyssnämnda

bestämmelse får utgå, så att grundavgiften alltså kommer att utgöra

skattens minimibelopp. Såsom statskontoret framhållit kommer skatteintäkten

härigenom att minska endast obetydligt, nämligen med icke fullt

90,000 kronor, om hänsyn tages till fordonsbeståndet den 30 juni 1937.

Vad utredningen anfört i fråga örn beskattningen av motorcyklar har icke

givit mig anledning till erinran. Jag delar således utredningens uppfattning,

att fordonsskatten å de egentliga motorcyklarna bör bibehållas oförändrad

och att anledning icke föreligger att för närvarande, medan undersökning

genom särskilda sakkunniga pågår rörande trafikolyckornas orsaker, införa

fordonsskatt för lättviktsmotorcyklar i syfte att av hänsyn till trafiksäkerheten

begränsa användningen av dessa cyklar.»

Särskilda frågor.

Enligt gällande bestämmelser utgår fordonsskatten för automobil, som är

inrättad för och drives med träkolsgas, med hälften av de för övriga automobiler

stadgade skattesatserna. Denna skattelindring tillkom genom beslut

vid 1932 års riksdag i syfte att främja användningen av inhemskt motorbränsle.

Enligt förslaget skall den skattelindring, som för närvarande är

medgiven för träkolsgasdrivna automobiler, utsträckas till att omfatta alla

generatorgasdrivna fordon, vilka använda inhemskt bränsle.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

19

Från skatteplikt undantages enligt gällande bestämmelser automobil eller

släpvagn, som är inrättad uteslutande för brandväsen. På grund av framställning

om frihet från fordonsskatt jämväl för vissa automobiler, vilka

nyttjas inom det frivilliga brandväsendet i vissa landskommuner, föreslås i

propositionen ett tillägg av innehåll, att från skatteplikt skall undantagas

även automobil med tillhörande släpvagn, som användes uteslutande för

brandväsen, därest automobilen och släpvagnen äro försedda med tydlig beteckning

utvisande att de tjäna brandväsendet.

Enligt 5 § b) förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å

bensin och motorsprit, sådant stadgandet lyder enligt förordning den 29 april

1932 (nr 86), må restitution av skatt åtnjutas för, bland annat, bensin, som

med eller utan tillsats av annat ämne användes för framdrivande av motorbåt

vid yrkesmässigt utövande av fiske. Närmare föreskrifter örn denna restitution

äro meddelade i kungörelsen den 6 juni 1929 (nr 122) med vissa

bestämmelser örn särskild skatt å bensin. Enligt kungörelsens 9 §, sådan

paragrafen lyder enligt kungörelse den 29 april 1932 (nr 91) skall återbäringen

ske på det sätt, att årligen ett belopp, motsvarande en tredjedels procent

av de under nästförflutna budgetår influtna bensinskattemedlen, dock

högst 90,000 kronor, ställes till lantbruksstyrelsens förfogande att enligt

Kungl. Majlis bestämmande av styrelsen användas för fiskerinäringens främjande.

Efter att lia lämnat en redogörelse för de av 1935 års fiskeriutredning och

1937 års automobilskatteutredning framställda förslag angående restitution

av skatt å bensin, som använts vid yrkesmässigt utövande av fiske, direkt

till de fiskare, som förbrukat bensin för sådant ändamål, ävensom för ämbetsverkens

yttranden i denna fråga, har departementschefen anfört följande:
»Rätt

till restitution av skatt för bensin, använd för framdrivande av motorbåt

vid yrkesmässigt utövande av fiske, tillkom ursprungligen genom beslut

vid 1927 års riksdag. I den proposition, nr 173, vari förslag härom framlades

för riksdagen, anförde föredragande departementschefen, bland annat, alt

ett godtagbart uppslag till lösande av frågan örn restitution direkt till fiskarbefolkningen

då ännu icke framkommit men att en kollektiv restitution till

fisket syntes kunna ifrågakomma och vara ägnad att rätt väl tillgodose

fiskarnes gemensamma intressen. Detta uttalande synes alltjämt äga tilllämpning.

Liksom tidigare uppslag till lösning av denna fråga lider det nu

föreliggande förslaget onekligen av den svagheten, att det, för åvägabringande

av en något så när nöjaktig kontroll från statens sida över att restitutionsrätten

icke missbrukas, skulle erfordras vidtagande av åtgärder, vilka

icke stå i rimligt förhållande till den jämförelsevis ringa fördel, som förslaget

skulle kunna bereda varje enskild fiskare. Vid frågans bedömande bör

vidare beaktas, att den nuvarande kollektiva restitutionsformen ansetts vara

att föredraga även på håll, som direkt representera fiskerinäringens intressen.

Därest direkt restitution medgives för fiskarbefolkningen, skulle samma förmån

icke gärna kunna förvägras vissa andra grupper av bensinförbrukare,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

såsom motorbåtsägare, vilka icke äro fiskare, jordbrukare med flera. Det

behöver icke närmare utvecklas, vilka svårigheter i kontrollhänseende en

dylik utsträckning av restitutionsrätten skulle medföra. Det förtjänar framhållas,

att vid årets riksdag motionsvis framförts krav på skattefrihet för

bensin, som förbrukas uteslutande i jordbruksdrift.»

Med hänsyn till de olägenheter, som på vissa håll ansetts vidlåda systemet

med skattens inbetalning på en gång och vilka olägenheter vid den

ifrågasatta höjningen av skatten kunna tänkas bliva ytterligare ökade, har

automobilskatteutredningen föreslagit en anordning, varigenom uppbörden

av fordonsskatten för automobiler skulle uppdelas på två terminer. Detta

förslag har departementschefen av anförda skäl icke ansett sig kunna förorda.

Ikraftträdande m. m. Enligt propositionens förslag skall höjningen av

fordonsskatten träda i kraft den 1 januari 1939. Dock skola de nya bestämmelserna

om fordonsskatten gälla i fråga örn automobiler och släpvagnar,

som under år 1938 första gången registrerats efter det gummiringskatten

upphävts.

Bestämmelserna örn gummiringskattens upphävande samt höjningen av

skatterna å drivmedel anser utredningen böra träda i kraft redan under innevarande

budgetår. Departementschefen har härutinnan anfört följande:

»Med hänsyn till det läge av ovisshet, som förslaget om gummiringskattens

borttagande tillskapat och som menligt inverkar på handeln med gummiringar,

är det även enligt min mening angeläget, att denna fråga bringas till

ett snabbt avgörande.

I några av yttrandena har hemställts, att med höjningen av drivmedelsskatterna

måtte anstå till någon tid efter det gummiringskatten upphävts,

detta för att bereda motortrafiken kompensation för den del av erlagd

gummiringskatt, som kan anses belöpa på tiden efter denna skatts avskaffande.

Vad sålunda anförts synes kunna såtillvida beaktas, att skatterna å

drivmedel höjas först från och med den 1 juli 1938. Anmärkas bör, att skatten

å brännolja med hänsyn till det sätt, varpå denna skatt uttages, icke

lämpligen kan ändras vid annan tidpunkt än års- eller halvårsskifte.

I anslutning till höjningen av bensinskatten torde, på sätt utredningen

även föreslagit, vid höjningens ikraftträdande inneliggande lager av bensin

böra bliva föremål för efterbeskattning jämlikt samma grunder som enligt

förordningen den 29 april 1932 (nr 87) tillämpats i fråga om bensin, som

den 1 maj 1932 fanns i riket. Förslag till bestämmelser örn uppbörd av sådan

skatt torde senare få anmälas för Kungl. Majit.»

Med anledning av förslaget om gummiringskattens upphävande har utredningen

vidare upprättat förslag till förordning angående restitution av eller

befrielse från skatt å automobilgummiringar. Enligt detta författningsförslag

skulle Kungl. Majit på framställning av vederbörande ägare kunna

medgiva restitution av erlagd skatt eller befrielse från gäldande av påförd

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

21

skatt för automobilgummiringar, vilka vid tiden för gummiringskattens upphävande

ännu ej tagits i bruk. Utredningen förutsätter, att närmare föreskrifter

härutinnan skola meddelas av Kungl. Majit. Beträffande innehållet

av dessa föreskrifter anför utredningen, att såsom villkor för åtnjutande av

restitution eller befrielse borde föreskrivas, att sökanden avlämnade försäkran

angående sitt innehav vid nämnda tid av automobilgummiringar, vilka då

ännu ej tagits i bruk. Enär det syntes böra förutsättas, att restitution eller

befrielse medgåves allenast för automobilgummiringar, som vore marknadsgilla,

borde försäkran ock innehålla uppgift i detta avseende. Försäkran

borde avgivas på tro och heder och vara, likaledes på tro och heder, till

riktigheten styrkt av två personer, vilka kunde förutsättas äga kännedom om

de förhållanden, som avsåges i försäkran.

Mot utredningens förslag i nyssberörda del har departementschefen i stort

sett icke haft annat att erinra, än att restitutionsrätt eller befrielse från skatt

syntes departementschefen icke böra vara utesluten för de fall, då ringarna

använts allenast vid sådan tillfällig körning, som avses i 13 § 1 mom. 1—4

punkterna motorfordonsförordningen. Bestämmelserna ha inarbetats i förslaget

till förordning om gummiringskattens upphävande.

Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har den före- Utskottet,

liggande utredningen angående automobilbeskattningen verkställts på begäran

av 1936 års riksdag i enlighet med förslag av bevillningsutskottet. I

sitt av riksdagen godkända betänkande (nr 24) framhöll utskottet bland

annat, att tillförlitlig utredning saknades om det belopp, varmed automobilskattemedel

behövde uttagas för att täcka den andel av kostnaderna för vägväsendet,

som skäligen borde belöpa å motorfordonstrafiken. Beträffande

frågan huruvida detta är förhållandet med tillämpning av nuvarande beskattningsregler

ha, såsom departementschefen framhållit, olika meningar

gjort sig gällande. Departementschefen har emellertid upplyst, att enligt

vad han inhämtat från kommunikationsdepartementet synas de senast företagna

inventeringarna rörande behovet av vägarbeten samt de starkt ökade

underhållskostnaderna utvisa, att behovet av automobilskattemedel för bidrag

till dessa ändamål är större än som kan tillgodoses med nuvarande beskattning

av motorfordonstrafiken. Någon minskning av denna beskattning

torde därför åtminstone för närvarande icke kunna ske. De av Kungl. Majit

föreslagna ändringarna i bestämmelserna angående automobilbeskattningen

avse ej heller att öka motorfordonstrafikens samlade skattebörda utan åsyfta

allenast att inom ramen för denna beskattnings nuvarande totalbelopp åvägabringa

en rationalisering av skattesystemet samt en rättvisare fördelning av

skattebördan mellan olika skatteobjekt. Med hänsyn härtill anser sig utskottet

i frågans nuvarande läge icke böra biträda det i de likalydande motionerna

I: 294 och lii 430 framställda yrkandet om en allsidig utredning rörande

motorfordonstrafikens slutliga andel av vägkostnaderna.

Utskottet får till en början anföra några allmänna synpunkter på det föreliggande

förslaget till omläggning av automobilbeskattningen. Med de olika

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

intressen, som beröras av denna beskattning, och de skiftande förhållanden,

som gälla för olika grupper av skattskyldiga, är det helt naturligt icke möjligt

att åstadkomma en för varje enskild grupp fullt rättvis beskattning. Den

ständigt och snabbt fortgående utvecklingen inom motor- och automobilteknikens

område samt inom vägväsendet ävensom förändringarna inom de olika

fordonskategorierna, personbilar, lastbilar och omnibussar, giver tydligt

vid handen, att beskattningsreglerna måste, huru de än utformas, tid efter

annan underkastas förnyad prövning.

Vid den av automobilskatteutredningen verkställda översynen på förevarande

beskattningsområde har det befunnits angeläget att till ledning för bedömande

av föreliggande spörsmål verkställa vissa praktiska prov med olika

automobiltyper för utrönande av deras vägslitning. Ehuru dessa prov av

anförda skäl icke kunnat verkställas i sådan omfattning, som skulle hava

varit önskligt, hava proven likväl, såsom ock erfarenheten från utomlands

företagna likartade undersökningar visat, varit till icke ringa gagn i nyss berörda

hänseende. För beskattningens avvägning olika motorfordon emellan,

för utrönande av vilka förbättringsåtgärder och dylikt på vägväsendets område,

som lämpligen böra vidtagas, ävensom för bedömande av tekniska

framsteg i fråga örn motorfordonens konstruktion med mera, torde prov av

förut angivet slag vara av stort värde. Utskottet finner det vara av vikt, att

denna fråga för framtiden ägnas uppmärksamhet.

Beträffande gummiringskatten finner utskottet denna skatteform visserligen

stå i god överensstämmelse med själva grunden för automobilbeskattningen.

Den verkställda utredningen giver emellertid vid handen, att skatten är

förenad med avsevärda olägenheter i skilda hänseenden. Skatten utgör sålunda

bland annat ett betydande hinder för användningen av gummiringar

å transportvagnar, maskiner och redskap, särskilt inom jord- och skogsbruket.

På grund härav och med beaktande av de av automobilskatteutredningen

och departementschefen anförda skälen för gummiringskattens avskaffande

finner sig utskottet böra tillstyrka Kungl. Maj.ts förslag härutinnan.

Mot förslaget att intäkten av gummiringskatten skall ersättas genom ökning

av skatterna å drivmedlen och fordonen hava erinringar framställts i en

del av de yttranden, som avgivits över automobilskatteutredningens förslag,

ävensom i vissa av de föreliggande motionerna. Dessa erinringar rikta sig

mot lämpligheten av höjningen av drivmedelsskatterna och fordonsskatten

ävensom mot förslaget att gummiringskatten skall i sin helhet ersättas genom

höjning av de återstående skatterna. Vad angår sistnämnda erinran har i

motionen II: 431 ifrågasatts, huruvida icke med hänsyn till den ökning av

automobilskattemedlen, vilken kunde förväntas inträda, det skulle vara möjligt

att bibehålla fordonsskatten vid dess nuvarande belopp samt ändock begränsa

höjningen av drivmedelsskatterna till den av utredningen och Kungl.

Maj:t föreslagna eller 2 öre för liter. Då på grund av det förut berörda behovet

av automobilskattemedel någon minskning av beskattningen för närvarande

icke anses kunna ske, finner sig utskottet icke kunna förorda ett sådant

förslag.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

23

Beträffande fördelningen av gummiringskattens totala belopp mellan skatterna

å fordonen och drivmedlen får utskottet framhålla följande. Att uttaga

hela detta belopp genom höjning av fordonsskatten kan icke komma i

fråga, enär en sådan höjning komme att hårt drabba personbilar, som icke

nyttjas i yrkesmässig trafik, och överhuvud fordon, som nyttjas i ringa omfattning.

Utskottet finner sig alltså icke kunna förorda, att den skatteökning, som

erfordras för att kompensera gummiringskattens borttagande, uttages enbart

genom höjning av fordonsskatten. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen

skulle en höjning enbart av skatterna å drivmedlen särskilt hårt

komma att drabba den yrkesmässiga trafiken och höjningen skulle dessutom

komma att bliva särskilt kännbar för motorfordonstrafiken överhuvud i de

delar av landet, där bensinpriset är jämförelsevis högt, vilket exempelvis är

förhållandet i vissa trakter inom de norrländska länen. Utskottet kan därför

ej heller biträda tanken att hela det erforderliga beloppet uttages enbart

genom höjning av drivmedelsskatterna. Den av utredningen och Kungl.

Majit föreslagna fördelningen av skatteökningen å fordon och drivmedel

synes utskottet i stort sett väl avvägd. Såsom departementschefen framhållit,

måste det anses skäligt, att borttagande av skatten å en förbrukningsartikel

till huvudsaklig del kompenseras genom höjning av skatten å en annan

sådan artikel. Detta innebär att allenast en mindre del av beloppet behöver

uttagas i form av ökad fordonsskatt.

I fråga örn fordonsskattens avvägning mellan olika fordonskategorier har

automobilskatteutredningen med fasthållande vid vägslitningen såsom grundprincip

för fordonsskattens differentiering ansett, att även näringspolitiska

och sociala synpunkter i viss mån måste anläggas å detta spörsmål. Ett

hänsynstagande uteslutande till den vägtekniska sidan av problemet skulle

enligt utredningens mening för en stor del av den yrkesmässiga trafiken och

för åtskilliga näringsföretag medföra icke önskvärda ekonomiska verkningar.

Utskottet, som i stort sett delar denna uppfattning, anser i likhet med

utredningen, att man vid automobilbeskattningens avvägning även måste beakta

motorfordonens stora betydelse för näringslivets transporter av skilda

slag och såsom kommunikationsmedel för de enskilda medborgarna. Utskottet

finner sig sålunda böra förorda, att fordonsskatten avväges icke uteslutande

med hänsyn till fordonens vägslitning utan även med beaktande av

deras betydelse ur nyss angivna synpunkter.

Vad angår fordonsskattens anordnande föreslås i propositionen, att för

varje person- och lastbil samt omnibuss skall uttagas en årlig grundavgift

av 50 kronor, oberoende av fordonets vikt eller beskaffenhet i övrigt. Denna

avgift skall anses representera det för dessa fordon gemensamma intresset

av att ett allmänt vägnät förefinnes. För åvägabringande av en med olika

fordons vägslitning bättre överensstämmande beskattning än enligt gällande

regler föreslås i propositionen en fordonsskatteskala grundad å tjänstevikt

och fordonsslag med ett från nuvarande 600 till 900 kilogram höjt skattefritt

viktavdrag för alla fordonsslag och med olika skattesatser för varje sär
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

skilt fordonsslag. Härigenom ernås en skärpning av fordonsskatten för de

tyngre fordonen i förhållande till de lättare. För lastbilarna blir skärpningen

störst, därnäst för omnibussama och minst för personbilarna.

I motionen II: 431 har bland annat förordats en enhetlig skatteskala för

alla de fordonsslag, varom nu är fråga, anordnad på i huvudsak samma

sätt som nu gällande skala men med skatten beräknad efter viss hänsyn till

maximilasten i stället för till tjänstevikten. I motionen II: 407 föreslås

allenast den ändringen i de i propositionen föreslagna skatteskalorna, att

skattesatsen för de olika fordonsslagen skulle minskas med 4 kronor för

varje påbörjat 100-tal kilogram av tjänstevikten. Förslaget i motionen

II: 431 innebär en skärpning av fordonsskatten för de tyngre fordonen men

leder icke till den differentiering av nämnda skatt mellan olika fordonsslag,

som får anses önskvärd. Om den i motionen II: 407 föreslagna fordonsskatten

gäller, att i förhållande till nu utgående fordonsskatt kommer

minskningen i skatt procentuellt sett att stiga med ökad tjänstevikt för personbilar

med sådan vikt överstigande 1,100 kilogram och för omnibussar

med dylik vikt överstigande 1,500 kilogram. För lastbilar, med undantag

för de lättaste vagnarna, uppkommer vid jämförelse med nuvarande fordonsskatt

en mindre ökning av skatten. Denna ökning utgör för lastbilar

med tjänstevikt av 1,001 kilogram och därutöver allenast 8 kronor. Då ett

bifall till motionärernas förslag i fråga om fordonsskatten förutsätter, såsom

jämväl av dem föreslagits, en höjning av skatterna å drivmedlen med 3 öre

för liter i stället för enligt Kungl. Majrts förslag med 2 öre för liter, anser sig

utskottet, i anslutning till sina förut gjorda uttalanden angående verkningarna

av en allt för kraftig höjning av sistnämnda skatter, icke kunna förorda

bifall till de förevarande motionerna II: 407 och 431.

Vad angår det i propositionen framlagda förslaget till fordonsskatt finner

utskottet detta förslag leda till en bättre avvägning av fordonsskatten mellan

lättare och tyngre fordon, vilket jämväl av 1936 års bevillningsutskott

och riksdag ansetts vara eftersträvansvärt. Vid övervägandet av detta förslag

ävensom Kungl. Maj:ts förslag till höjning av skatten å bensin till 12 öre

och å brännolja till 9 öre för liter har utskottet kommit till den uppfattningen,

att den sålunda i samband med gummiringskattens upphävande föreslagna

omläggningen av automobilbeskattningen innefattar en i stort sett så

tillfredsställande avvägning av beskattningen, som för närvarande torde kunna

åvägabringas. Utskottet tillstyrker därför Kungl. Maj:ts proposition i

dessa delar.

Mot förslaget till beskattning av motorcyklar har utskottet ej funnit skäl

till erinran. I avvaktan på de undersökningar, som genom särskilda sakkunniga

pågå rörande trafikolyckornas orsaker samt angående trafikförsäkringens

ordnande, har utskottet icke upptagit till prövning frågan om införande

av fordonsskatt för lättviktsmotorcyklar.

Utskottet finner ej skäl till erinran mot förslagen beträffande beskattning

av släpvagnar, lindring i fordonsskatten för träkolsgasdrivna motorfordon

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

25

samt skattefrihet för automobiler eller släpvagnar, tillhöriga det frivilliga

brandväsendet. Ej heller finner utskottet skäl till erinran mot förslaget om

efterbeskattning av bensin, som finnes i lager vid tiden för ikraftträdandet av

den föreslagna bestämmelsen örn bensinskattens höjning.

Med hänsyn till den menliga inverkan på handeln med gummiringar, som

förslaget om gummiringskattens borttagande medfört, finner utskottet det

vara av synnerlig vikt, att bestämmelsen om skattens upphävande kan träda i

kraft snarast möjligt.

För automobilgummiringar, vilka vid tiden för gummiringskattens upphävande

ännu ej tagits i bruk eller använts allenast för sådan körning, som

avses i 13 § 1 mom. 1)—4) punkterna motorfordonsförordningen, föreslås att

restitution av erlagd skatt eller befrielse från påförd skatt skall åtnjutas i

enlighet med de närmare föreskrifter, som Kungl. Majit skall äga meddela.

I de likalydande motionerna I: 294 och II: 430 har framhållits önskvärdheten

av alt sådan restitution eller befrielse från skatt skall gälla för alla

automobilgummiringar, vilka vid tiden för skattens upphävande ej tagits i

bruk. En hemställan av i huvudsak samma innebörd har gjorts i den av

Sveriges omnibusägares riksförbund till utskottet ingivna skrivelsen. Då den

föreslagna bestämmelsen innefattar rätt till restitution eller befrielse från

skatt för nyssberörda gummiringar under förutsättning, att dessa befinna sig

i sådant skick, som Kungl Majit kan komma att bestämma, finner utskottet

de i motionerna och nämnda skrivelse berörda intressena bliva tillgodosedda

genom det föreliggande förslaget.

Svenska automobilhandlareföreningen har i sin till utskottet ingivna skrift

ifrågasatt, huruvida det icke skulle vara mera praktiskt och jämväl riktigt

att bestämma ett lågt beräknat miltal såsom gräns för den körning,

som för automobilfabrikants eller automobilhandlares fordon borde vara

tillåten utan att rätten till restitution av gummiringskatt skulle förloras.

Föreningen har därvid föreslagit, att sagda väglängd skulle bestämmas

till 100 mil och hänvisning till förenämnda bestämmelser i motorfordonsförordningen

skulle i så fall icke vara erforderlig, enär den körning, som

vöre tillåten enligt nämnda bestämmelser, inrymdes i en sålunda angiven

maximiväglängd. Då utskottet anser det icke vara möjligt att med den av

föreningen förordade bestämmelsen uppnå ett i allo tillfredsställande resultat

och då av det i propositionen föreslagna stadgandet får anses klart framgå,

i vilka fall restitution eller befrielse från skatt må äga rum, kan utskottet icke

biträda föreningens hemställan.

Föreningen av fabrikanter och engrosfirmor inom gummiringsbranschen i

Sverige har i sin skrivelse till utskottet framhållit, att uppgift rörande gummiringar,

som vid tiden för skattens upphävande finnas i konsignationslager

hos återförsäljare, icke kunde på tro och heder lämnas av ägaren. Restitution

av skatt borde därför i detta fall få ske efter anhållan av ägaren med

stöd av på tro och heder avgiven försäkran av konsignatören och ytterligare

en eller två personer. Då den av Kungl. Majit föreslagna bestämmelsen icke

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

kan anses lägga hinder i vägen för tillgodoseende av det nied föreningens

framställning avsedda syftet och då Kungl. Majit vid bifall till propositionen

skall äga meddela närmare föreskrifter angående restitution av gummiringskatt.

finner utskottet föreningens framställning icke påkalla någon riksdagens

åtgärd.

I några av yttrandena över automobilskatteutredningens förslag och i de

likalydande motionerna I: 294 och II: 430 ävensom i Sveriges omnibusägares

riksförbunds skrivelse till utskottet har i syfte att bereda motorfordonstrafiken

kompensation för den del av erlagd gummiringskatt, som kan anses

belöpa på tiden efter denna skatts avskaffande, hemställts, att med den

föreslagna höjningen av drivmedelsskatterna måtte anstå till någon tid efter

det gummiringskatten upphävts. I propositionen har denna fråga såtillvida

beaktats, att höjningen av dessa skatter föreslås skola träda i kraft först från

och med den 1 juli 1938. Utskottet, som finner visst fog föreligga för

ytterligare anstånd med ikraftträdandet av ifrågavarande skattehöjning,

har med beaktande av de olika intressen, som skulle beröras av en sådan

ändring av förslaget, haft under övervägande olika åtgärder för tillgodoseende

av detta syfte. Då det emellertid visat sig icke vara praktiskt möjligt

att bestämma storleken av det ringskattebelopp, som redan erlagts och som

kan anses belöpa å den tid, som en gummiring kan nyttjas efter gummiringskattens

upphävande, har utskottet vid valet mellan olika inom utskottet

övervägda alternativ för ikraftträdandet stannat vid att förorda Kungl.

Maj:ts förslag i förevarande hänseende. Det må jämväl uppmärksammas,

att varje förlängning av anståndstiden skulle komma att medföra en icke

oväsentlig skattelättnad för sådana fordonsägare, som efter gummiringskattens

upphävande inköpt nya ringar eller nya fordon, och dessa fordonsägare

skulle sålunda komma att beredas en förmån, som andra ej erhålla.

Den av utskottet förordade höjningen av bensinskatten kommer givetvis att

träffa icke blott ägare av motorfordon utan även andra grupper av bensinförbrukare,

såsom utövare av yrkesmässigt fiske, jordbrukare, motorbåtsägare

med flera. I syfte att söka undanröja verkningarna av bensinskatten

för sjötrafiken har automobilskatteutredningen verkställt undersökningar angående

möjligheten att genom tillsats av färgämne till bensin, som användes

för nämnda trafik, skilja denna bensin från sådan som användes vid automobildrift.

Ett dylikt förfarande har visserligen visat sig vara tekniskt genomförbart,

men utredningen har, med hänsyn till svårigheten att åvägabringa

en effektiv kontroll över att färgad bensin ej användes för automobildrift,

icke ansett sig kunna förorda bestämmelser om färgning av bensin. För tillgodoseende

av fiskarenas intressen har automobilskatteutredningen i huvudsak

förordat av 1935 års fiskeriutredning framlagt förslag om restitution av skatt

å bensin, som förbrukats i yrkesmässigt fiske, direkt till de fiskare, som för

angivet ändamål använt bensin. I åtskilliga yttranden över detta förslag

hava starka betänkligheter anförts mot detsamma, och en del representanter

för fiskerinäringen hava ansett den nuvarande kollektiva restitutionsformen

vara att föredraga. Departementschefen har av anförda skäl ansett sig icke

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

27

kunna biträda utredningens förslag utan förordat bibehållande av det nuvarande

kollektiva restitutionsförfarandet.

I de likalydande motionerna I: 53 och II: 51 har framförts krav på skattefrihet

för bensin, som förbrukas uteslutande i jordbruksdrift.

Av det anförda framgår, att det är förenat med stora svårigheter att upphäva

verkningarna av bensinskatten för andra bensinförbrukare än dem som

jämlikt skattens syfte skola därav beröras. För fiskarenas vidkommande

synas olägenheterna av bensinskatten i stort sett hava undanröjts genom

den nuvarande kollektiva restitutionen av nämnda skatt. Därest den av utskottet

förordade höjningen av bensinskatten godkännes av riksdagen, förutsätter

utskottet, att Kungl. Maj:t kommer att taga under omprövning frågan

örn storleken av det belopp, som efter skattehöjningen bör kollektivt restitueras

till fisket. Likaledes förutsätter utskottet, att Kungl. Majit kommer

att ägna uppmärksamhet åt frågan, huruvida det är möjligt att vidtaga några

åtgärder till lindrande av bensinskattens verkningar för andra förbrukare,

som rätteligen icke böra drabbas av skatten.

I de likalydande motionerna 1:286 och 11:408 har ifrågasatts frihet från

fordonsskatt, alternativt skattelättnad för sådana motorfordon, som endast

användas inom en jordbruksegendoms område, och i de likalydande motionerna

1:287 och 11:409 har för s. k. traktorsläpvagnar föreslagits lättnad i

fordonsskatten. De i dessa motioner berörda frågorna sammanhänga med

spörsmålet om rationaliseringen och mekaniseringen av jordbrukets drift.

De av motionärerna åsyftade olägenheterna av automobilbeskattningen gälla

icke allenast för jordbrukarna. Ehuru det är önskligt, att denna beskattning

ej lägger hinder i vägen för utvecklingen på jordbrukets och andra områden,

får det icke förbises, att det är nödvändigt att upprätthålla bestämda gränser

mellan de olika slag av fordon, som böra drabbas av beskattningen eller icke.

Det torde kunna antagas, att värdefulla erfarenheter rörande verkningarna

av gummiringskattens upphävande och örn utvecklingen på det jordbrukstekniska

området skola vinnas under de närmaste åren. Frågan örn skattelättnader

för nu ifrågavarande slag av fordon bör därför enligt utskottets

mening lämpligen tagas under övervägande först i samband med en förnyad

prövning av frågan örn automobilbeskattningen. Utskottet anser sig därför

icke böra förorda bifall till motionärernas hemställan om skrivelser till Kungl.

Majit med begäran örn utredning i förevarande ämnen.

I motionen II: 406 har berörts frågan om beskattningen av sådana lastbilar,

som användas för godstransporter på längre avstånd, s. k. fjärrgodsbilar.

Enligt motionärernas uppfattning intaga ifrågavarande automobil- i beskattningshänseende

en gynnad ställning enligt nu gällande beskattningsregler,

och enligt det föreliggande förslaget skulle deras ställning härutinnan bliva

än mera gynnsam. Den nu rådande konkurrensen mellan förenämnda lastbilar

och andra trafikmedel anse motionärerna till mycket stor del möjliggöras

därav, att nämnda motorfordon ej behöva erlägga en väsentlig andel av

de kostnader, som äro förbundna med trafiken. Utskottet får erinra, att

frågan örn erforderliga åtgärder för ett ändamålsenligt ordnande av den yr
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

kesmässiga automobiltrafiken för närvarande är föremål för utredning av särskilda

sakkunniga (1936 års trafikutredning). Det torde kunna förutsättas,

att de sakkunniga vid behandlingen av förenämnda spörsmål komma att beakta

den inverkan på vederbörande transportmedels konkurrensmöjligheter,

som kunna föranledas av såväl deras årliga automobilskatter som även övriga

driftkostnader. På grund härav och i avvaktan på de sakkunnigas ställningstagande

till frågan om den yrkesmässiga automobiltrafikens ordnande

finner sig utskottet icke kunna biträda motionärernas förslag örn avlåtande

av skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 234, antaga vid propositionen fogade

förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 2 och 5 §§ förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt;

2) förordning angående upphävande av förordningen den

2 juni 1922 (nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar,

m. m.;

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen

den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit;
4)

förordning örn tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket

den 1 juli 1938; och

5) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3

maj 1935 (nr 142) angående skatt å vissa för drivande av

automobil använda brännoljor; samt

b) att följande motioner, nämligen:

väckta inom första kammaren:

nr 53 av herr Anton Pettersson m. fl.,

nr 286 av herr Mannerskantz m. fl.,

nr 287 av herr Mannerskantz m. fl.,

nr 294 av herrar Nisser och Gustaf Björkman,

väckta inom andra kammaren:

nr 51 av herr Wemer i Höjén m. fl.,

nr 406 av herrar Lindberg i Stockholm och Lithander,

nr 407 av herr Lindmark m. fl.,

nr 408 av herr Liedberg m. fl.,

nr 409 av herrar Liedberg och Gustafson i Kasenberg,

nr 430 av herrar Nilsson i Steneberg och Danielsson samt

nr 431 av herr Lundell,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16. 29

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet här ovan anfört och hemställt, av riksdagen

lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 4 april 1938.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Viktor Larsson, Sjödahl, Velander, Ekman, Gustaf

Björkman, Robert Berg, Eilif Sylwan, Löfvander, Johan Larsson och Herman Ericsson;

samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Björklund, Olsson i Gävle*^

Ericson i Boxholm, Johanson i Huskvarna, Werner i Hultsfred, Eklund*, Hagberg i

Malmö, Jonsson i Skedsbygd och Olsson i Kullenbergstorp.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservationer:

1) av herrar Velander, Johanson i Huskvarna, Gustaf Björkman, Eilif

Sylwan och Johan Larsson, som ansett att utskottets yttrande och hemställan

bort hava följande lydelse:

Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen, har den föreliggande

utredningen angående automobilbeskattningen ägt rum efter

framställning av riksdagen. Grundtanken för automobilbeskattningen är

eller har åtminstone hitintills städse varit att motortrafiken genom denna

beskattning skall lämna ersättning för de merkostnader, som denna trafik

förorsakar landets vägväsen. För en rättvis eller i varje fall skälig avvägning

av beskattningens storlek är det sålunda av nöden, att möjlighet skapas för

ett bedömande, så långt möjligt, av det belopp, vartill dylika merkostnader

kunna anses uppgå. I sitt till 1936 års riksdag avgivna betänkande (nr 24),

som av riksdagen godkändes, uttalade bevillningsutskottet, att i frågans dåvarande

läge det icke vore möjligt att bedöma, huru stort belopp av automobilskattemedcl,

som behövde uttagas för att täcka den andel av kostnaderna

för väghållningen, som skäligen borde belöpa å motortrafiken. Ut
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

skottet fann det vara av vikt, att en utredning därutinnan komme till stånd,

och förutsatte utskottet uttryckligen, att den enligt utskottets uppfattning

sålunda önskvärda utredningen angående motortrafikens andel i kostnaderna

för väghållningen komme att igångsättas inom den närmaste tiden samt

snarast möjligt slutföras. Någon utredning i detta avseende har emellertid

icke verkställts. Att, såsom departementschefen anfört, de senast företagna

inventeringarna rörande behovet av vägarbeten samt de starkt ökade underhållskostnaderna

syntes utvisa, att behovet av automobilskattemedel för bidrag

till dessa ändamål vore större än som kunde tillgodoses med nuvarande

beskattning av motortrafiken, kan icke anses ägnat att överflödiggöra den

tidigare såsom nödvändig ansedda utredningen rörande motortrafikens skäliga

andel i kostnaderna för vägväsendet. Snarare framträder behovet av

en sådan utredning än starkare på grund av detta departementschefens uttalande.

I samma riktning tala även av automobilskatteutredningen framförda

synpunkter av näringspolitisk och social natur.

Såsom skäl för ett accepterande av de av Kungl. Majit föreslagna ändringarna

i bestämmelserna angående automobilbeskattningen synes dock

Jeunna åberopas att därmed avses, icke att öka motortrafikens samlade skattebörda,

utan allenast att inom ramen för denna beskattnings nuvarande

totalbelopp åvägabringa en rationalisering av skattesystemet samt en rättvisare

fördelning av skattebördan mellan olika skatteobjekt. Den ständigt

och snabbt fortgående utvecklingen på motortrafikens område samt inom

vägväsendet giver därjämte otvetydigt vid handen, att automobilbeskattningens

avvägning, hur den än nu sker, dock måste inom en relativt kort tidrymd

underkastas förnyad prövning. Utskottet förutsätter emellertid, att i

avvaktan på sådan omprövning den av 1936 års riksdag avsedda utredningen

angående motortrafikens andel i kostnaderna för väghållningen kommer

att av Kungl. Majit åvägabringas. Någon förnyad framställning därom

från riksdagens sida, på sätt hemställts i de likalydande motionerna I: 294

och lii 430, synes utskottet dock icke påkallad.

Vid den---[— utskottet sid. 22 rad 9 uppifrån — sid. 26 rad 13

uppifrån) -— --i kraft från och med den 1 juli 1938. Med hänsyn till de

betydande skatteinvesteringar det i användning varande gummiringsbeståndet

representerar, måhända uppgående till cirka 20 miljoner kronor, finner

utskottet synnerligen vägande skäl föreligga för ytterligare anstånd med

ikraftträdandet av ifrågavarande skattehöjning. Med beaktande av de olika

intressen, som skulle beröras av en sådan ändring av förslaget, och då det

visat sig icke vara praktiskt möjligt att bestämma storleken av det ringskattebelopp,

som redan erlagts och som kan anses belöpa å den tid, som

en gummiring kan nyttjas efter gummiringskattens upphävande, har utskottet

funnit sig böra förorda, att höjningen av drivmedelsskatterna skall

träda i kraft först från och med den 1 januari 1939.

Den av---(= utskottet sid. 26 rad 18 nedifrån — sid. 28 rad 10

uppifrån)--- — utskottet hemställa,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

31

a) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 234 icke kunnat av riksdagen i

oförändrat skick bifallas samt i anledning av de likalydande

motionerna I: 294 och II: 430,

1) antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 2 och 5 §§ förordningen den 2

juni 1922 (nr 260) örn automobilskatt;

2) antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

angående upphävande av förordningen den 2 juni 1922 (nr

261) örn särskild skatt å automobilgummiringar, m. m.;

3) antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1929

(nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit med den

ändring att bestämmelsen örn ikraftträdande erhåller följande

lydelse:

»Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1939.»;

4) antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

om tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket den 1 juli 1938

med de ändringar att i rubriken och 1 § första stycket tidsbestämmelsen

»1 juli 1938» ersättes med tidsbestämmelsen

»1 januari 1939» samt att i 3 § första stycket tidsbestämmelsen

»1 augusti 1938» ersättes med tidsbestämmelsen »1 februari

1939»; och

5) antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

örn ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935 (nr

142) angående skatt å vissa för drivande av automobil använda

brännoljor med den ändring att bestämmelsen örn

ikraftträdande erhåller följande lydelse:

»Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1939.»;

samt

b) att följande — ---(= utskottet)---utan åt
gärd.

vid de under a) upptagna punkterna 3), 4) och 5):

2) av herr Anderson i Norrköping, beträffande tiden för ikraftträdandet

av den föreslagna höjningen av drivmedelsskatterna; samt

beträffande motiveringen:

3) av herr Anderson i Norrköping, som instämt i den av herr Velander

m. fl. avgivna reservationen i vad den avser ändrad lydelse av första och

andra styckena av utskottets yttrande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:199 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner örn ytterligare anslag till beredande av understöd åt fiskare m. m. s. 2 i texten