Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om skattefrihet för vissa gåvor till luftvärnet m. m.

1938-05-06 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1938:20, Betänkande, i anledning av väckta motioner om skattefrihet för vissa gåvor till luftvärnet m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1938 kl. 11 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om skattefrihet för vissa gåvor till luftvärnet m. m.

(2:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 94 i första

kammaren av herr Domö m. fl. och nr 188 i andra kammaren av herr

Bagge m. fl., har hemställts,

»att riksdagen måtte besluta:

dels sådana ändringar av kungl, förordningen den 19 november 1914 örn

arvsskatt och skatt för gåva, att gåva, som lämnas för luftvärnet till försvarsförening,

undantages från skatt enligt nämnda förordning,

dels sådana ändringar av kommunalskattelagen och förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, att skattskyldig, som lämnat gåva för

luftvärnet till staten eller till försvarsförening, fritages från skatt till stat och

kommun för så stor del av sin inkomst, som svarar mot gåvans storlek,

dels ock sådana ändringar av kommunalskattelagen och förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, att försvarsförening undantages

från skyldighet att erlägga skatt till stat och kommun för sin inkomst».

Slutligen har hemställts, att vederbörande utskott ville utarbeta förslag

till erforderliga författningsändringar i förutberörda ämnen.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas förslag, får utskottet,

i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa till

motionen nr 94 i första kammaren.

Enligt bestämmelserna i förordningen den 19 november 1914 om arvsskatt

och skatt för gåva (arvsskatteförordningen) är gåva, som till värdet överstiger

3,000 kronor, i allmänhet underkastad gåvoskatt. Skattskyldigheten åligger

gåvans mottagare. Då gåva gives till staten, utgår icke någon skatt. Detsamma

gäller, då staten mottager en donation, som givits genom testamente.

Andra svenska juridiska personer än staten äro däremot i princip underkastade

gåvoskatt (31 § arvsskatteförordningen). Härifrån göres emellertid

vittgående undantag (32 § arvsskatteförordningen). Sålunda frikallas från

gåvoskatt bland annat föreningar och andra sammanslutningar, som, utan

att hava till ändamål att genom ekonomisk verksamhet tillgodose medlemmarnas

ekonomiska intressen, fullfölja övervägande religiösa, välgörande,

politiska, sociala, vetenskapliga, konstnärliga eller eljest kulturella syften

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 7 sami. Nr 20—22.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

eller avse att främja handel, industri eller övriga näringar inom landet.

Nämnda rättssubjekt äro ej frikallade från arvsskatt. För egendom, som på

grund av testamente tillfaller nämnda juridiska personer, skall arvsskatt utgå

enligt klass II eller III uti den i 19 § arvsskatteförordningen intagna tariffen.

Enligt 53 § 1 mom. kommunalskattelagen äro, med undantag för vissa i

1 mom. d) angivna juridiska personer, varom nu ej är fråga, samfund, stiftelser,

verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer skattskyldiga

till kommun för all inkomst. Jämlikt 6 § förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt äro nämda rättssubjekt jämväl skattskyldiga

till staten för all inkomst.

Enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt gäller vidare, att skattskyldig vid beräkning av sin inkomst

icke äger verkställa avdrag för vad den skattskyldige i annan form

än som periodiskt understöd utgivit såsom gåva.

I motionerna har bland annat framhållits, att civila luftskyddsutredningen

i ett den 21 december 1936 avgivet betänkande (Statens offentliga utredningar

1936: 57) uttalat sig angående behovet av civila luftskyddsåtgärder

och därvid såsom en viktig omständighet framhållit, att tillgången å luftvämsmateriel

efter den vid 1936 års riksdag beslutade försvarsreformen

alltjämt bomme att bliva så knapp, att rikets större städer, utom Stockholm,

samt de viktigaste industrianläggningarna och kraftverken icke kunde

påräkna skydd av luftvärn. I anslutning härtill hade utredningen bland

annat anfört att, då staten enligt den antagna försvarsordningen icke ens

tillnärmelsevis kunde tillgodose industriens behov av luftvärn, i den offentliga

diskussionen örn industriskyddet föreslagits, att större industrier själva

skulle bekosta erforderligt luftvärn. Detta hade förutsetts kunna ske på det

sätt, att vederbörande industriföretag skänkte materielen till staten med

vissa villkor om materielens användning.

Motionärerna hava vidare framhållit, att under den senaste tiden hade i

olika delar av landet igångsatts undersökningar i syfte att utröna möjligheten

av att på frivillighetens väg anskaffa luftvärnsmateriel till skydd av städer

och industrisamhällen. Med hänsyn till frågans stora betydelse ur riksförsvarets

synpunkt hade ifrågasatts, att staten bland annat genom skattelindringar

skulle uppmuntra företag och enskilda medborgare till att lämna bidrag

för nu ifrågavarande ändamål. Frågan härom hade varit föremål

för närmare undersökning av de sakkunniga, som inom försvarsdepartementet

biträtt med utredning rörande frågan om förutsättningarna för emottagande

från statens sida av på frivillighetens väg anskaffad luftvärnsmateriel.

I ett av nämnda sakkunniga den 16 april 1937 avgivet betänkande (Statens

offentliga utredningar 1937: 17) hade såsom en lämplig åtgärd för uppmuntran

till gåvor för det lokala luftvärnet förordats frihet från skatt till

stat och kommun för så stor del av givarens inkomst, som svarade mot gåvan.

Då fråga vore örn bidrag till ett ändamål, som obestridligen vore en statlig

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

3

uppgift, ansåge motionärerna, att inga principiella betänkligheter kunde resas

mot den lösning av frågan, som de sakkunniga föreslagit. De sakkunniga

hade vidare funnit det vara i princip riktigt, att gåvor av nu ifrågavarande

slag borde vara undantagna från arvs- och gåvoskatt. Då sådan skattefrihet

redan ansetts föreligga enligt gällande bestämmelser, hade de sakkunniga

icke funnit ändring av bestämmelserna vara erforderlig. Motionärerna hava

härutinnan anfört, att det kunde antagas, att olika meningar vore rådande

rörande tolkningen av ifrågavarande bestämmelser. Då det vore av vikt, att

tillämpningen av bestämmelserna bleve fullt enhetlig över hela landet, vore

önskvärt, att i arvsskatteförordningen infördes uttryckliga föreskrifter, varav

framginge, att frihet från arvs- och gåvoskatt i nu förevarande fall förelåge.

Slutligen hava motionärerna framhållit, att det kunde ifrågasättas, huruvida

försvarsföreningar enligt gällande bestämmelser vore undantagna från

skattskyldighet för inkomst. Med hänsyn till dessa föreningars samhällsgagneliga

verksamhet syntes rimligt, att föreningarna befriades från skyldighet

att erlägga skatt till stat och kommun för sin inkomst. Även härutinnan

torde vara nödvändigt, att ändringar vidtoges i skatteförfattningarna.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet

emottaga yttranden i anledning av motionerna av kammarrätten, Överståthållarämbetet

samt länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands,

Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län.

Av de hörda myndigheterna har allenast Överståthållarämbetet hemställt,

att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Länsstyrelserna

däremot hava förordat bifall till de i motionerna framlagda förslagen.

Överståthållarämbetet har beträffande förslaget örn skattefrihet för gåva,

som för luftvärnet lämnas till försvarsförening, framhållit att, då gåva för

egentliga försvarsändamål enligt gängse praxis redan nu vore skattefri, en

författningsbestämmelse av i motionerna avsett innehåll i sak vore onödig.

Förslaget att skattskyldig, som lämnat gåva för luftvärnet till staten eller till

försvarsförening, skulle fritagas från skatt till stat och kommun för så stor

del av sin inkomst, som svarade mot gåvans storlek, syntes ämbetet innebära

ett allvarligt avsteg från gällande beskattningsprinciper. Om en sådan bestämmelse

infördes, skulle med lika fog kunna resas krav på motsvarande

skattebefrielse för den, som skänkte medel till kulturella och sociala ändamål

av olika slag. Resultatet härav skulle åtminstone i vissa kommuner kunna

bliva ett ej obetydligt försvagande av skatteunderlaget. Härtill komme,

att verkningarna av en dylik skattelindring skulle komma att visa sig högst

olika beroende på givarens inkomst- och förmögenhetsförhållanden. I sak

innebure förslaget, att samtidigt med givaren finge staten och kommunerna

lämna bidrag till luftvärnsändamål med de belopp, som motsvarade den

föreslagna skattelindringen. Den tvångsbeskattning av kommunerna, som

på detta sätt uppkomme, funne Överståthållarämbetet innebära en för svenska

förhållanden så främmande åtgärd, att ämbetet bestämt avstyrkte vidtagande

av en sådan åtgärd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

Av länsstyrelsernas yttranden må återgivas följande.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har, med hänsyn till vikten att skyndsamt

få till stånd ett starkt luftförsvar och då de av motionärerna föreslagna

skattelättnaderna otvivelaktigt genom sin psykologiska inverkan kommc att

uppmuntra till gåvor av nu ifrågavarande slag, förklarat sig icke hava något

att i sak erinra mot de av motionärerna i sådant syfte föreslagna ändringarna

i gällande skatteförfattningar.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför:

Otvivelaktigt föreligger stort behov av luftvärnsmateriel till skydd mot luftangrepp

på en hel del inom länet förefintliga större och för hela statshushållningen

viktiga industrier, såsom malmfälten i Kiruna och Malmberget

med utlastningsanläggningar i Luleå samt en hel del sågverk och pappersmassefabrikör

på spridda ställen vid kusten. Då det är att förutse, att staten

själv icke åtminstone inom de närmaste åren förmår att tillgodose dessa industriers

behov av luftvärn, är det nödvändigt att söka på frivillighetens väg

anskaffa åtminstone den första uppsättningen av sådan materiel. För att

uppmuntra till sådan enskild offervillighet måste det enligt länsstyrelsens

förmenande vara av största värde, örn den i motionerna avsedda skattelättnaden

komme till stånd.

Det kan visserligen invändas att vid bifall till motionerna i vad de avse rätt

för skattskyldig, som lämnat gåva för luftvärnet, att vid sin taxering fritagas

från skatt för så stor del av sin inkomst, som svarar mot gåvans storlek, det

ej blir blott staten utan även vederbörande kommun, som kommer att lida

minskning i påräknade skatter, men då en gåvogivare i regel får antagas vara

skattskyldig i den kommun, till vilkens förmån han gör sin donation, och

kommunen själv har det allra största intresse av nödigt skydd mot luftangrepp

på industrier inom dess område, hyser länsstyrelsen inga betänkligheter

mot beviljandet av en sådan utsträckt skattefrihet.

Beträffande förslaget, att skatt för gåva, som för luftvärnet lämnas till försvarsförening,

icke skall utgå, har kammarrätten i fråga om behovet av ändrade

bestämmelser i detta avseende uttalat, att det vore tveksamt, huruvida

enligt gällande lagstiftning skattefrihet för gåva tillkomme en försvarsförening.

Då de gåvomedel, som på frivillighetens väg komma att för luftvärnet

överlämnas till försvarsförening, äro avsedda att användas för tillgodoseende

av ett rent statligt ändamål, anser kammarrätten denna omständighet i och

för sig utgöra tillräckligt skäl för att skatt å dylika gåvor i likhet med gåvor

till staten icke skall utgå. Ehuru med hänsyn härtill något behov av ändrad

lagstiftning i förevarande hänseende knappast synes föreligga, finner kammarrätten

dock till undvikande av all tvekan vid rättstillämpningen ett sådant

tillägg till arvs- och gåvoskatteförordningen, som av motionärerna ifrågasatts,

vara att förorda. Nämnda tillägg bör därvid avfattas så, att jämväl

beträffande egendom, som på grund av testamente tillfaller försvarsförening

att användas till luftvärnet, frihet från skatt blir tydligt medgiven.

Vad angår förslaget om sådan ändring av kommunalskattelagen och förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, att försvarsföreningar

skola undantagas från skyldighet att erlägga skatt till stat och kommun för

sin inkomst, anför kammarrätten följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

5

Frågan om dylika föreningars skattskyldighet torde endast i ett fåtal fall

hava varit föremål för prövning av högsta instans. Sålunda hava Allmänna

försvarsföreningen och Sveriges flotta, förening för sjövärn och sjöfart förklarats

skattskyldiga för inkomst av kapital och förmögenhet (Regeringsrättens

årsbok 1916 Fi not. 149 och 1928 Fi not. 396). Däremot har föreningen

Stockholms fasta försvar — som enligt stadgarna har till ändamål att

bestrida kostnaderna för anläggningar tillhörande försvarsanordningarna

omkring Stockholm, vilket sker därigenom, att föreningen årligen till Kungl.

Majit såsom gåva överlämnar ett såsom behövligt för årets befästningsarbeten

beräknat belopp — för visst år frikallats från skattskyldighet (Regeringsrättens

årsbok 1913 ref. 84). Genom ett av kammarrätten den 21 januari

1934 meddelat utslag har vidare Sveriges Landstormsföreningars Centralförbund

ansetts icke skola beskattas för inkomst och förmögenhet.

Av det anförda torde framgå, att rättstillämpningen beträffande försvarsföreningars

skyldighet att erlägga inkomstskatt varit vacklande. Enligt kammarrättens

förmenande synes även kunna ifrågasättas, huruvida försvarsföreningar

i allmänhet kunna anses befrämja sådana syften, att de äro förtjänta

av en dylik skatteprivilegierad ställning. Försvarsföreningar torde

fast hellre få anses hänförliga till de i 53 § 1 mom. e) kommunalskattelagen

och 6 § 1 mom. b) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

omförmälda rättssubjekt, som äro skattskyldiga till stat och kommun för all

inkomst. Försvarsföreningar lära på grund härav vara skattskyldiga även

för förmögenhet.

Då motionärerna föreslagit skattefrihet vid inkomsttaxering för försvarsföreningar,

torde det huvudsakligaste syftet få anses hava varit att åvägabringa

dylik frihet för försvarsföreningar dels i avseende å medel, som i annan

form än genom gåva eller på grund av testamente kunna komma att tillföras

dylik förening i uppenbart ändamål att användas till befrämjande av luftvärnet,

samt dels beträffande ränteinkomster härflytande av medel, vilka

för sagda ändamål på ena eller andra sättet av föreningen förvärvas. Då

medlen äro avsedda att överlämnas till staten, kan det sättas i fråga, örn enligt

gällande skattelagstiftning dessa intäkter med hänsyn till sin användning

skola anses utgöra för föreningen skattepliktig inkomst. Man synes snarare

hava anledning antaga, att skattskyldighet icke åvilar försvarsförening för

dylika inkomster. Till undvikande av oklarhet härutinnan anser sig kammarrätten

emellertid höra förorda bifall till motionärernas förslag i förevarande

avseende så till vida, alt skattefrihet uttryckligen tillerkännes försvarsförening

beträffande medel avsedda att användas för luftvärnet.

Motionärerna hava icke föreslagit sådan ändring av förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, att försvarsförening befrias från förmögenhetsskatt

å gåvomedel, som för luftvärnet donerats lill försvarsförening.

Då samma skäl, som lala för frihet från statsskatt å ränteinkomst å

dylika gåvomedel, kunna åberopas till stöd för frihet från förmögenhetsskatt,

torde sådant tillägg i nämnda förordning höra göras, alt skattefrihet även i

berörda hänseende medgives försvarsförening.

Beträffande förslaget, att skattskyldig, som för luftvärnet lämnar gåva till

staten eller till försvarsförening, skall fritagas från skattskyldighet till stat

och kommun för så stor del av sin inkomst, som motsvarar gåvans storlek,

har kammarrätten anfört följande:

Ehuru kammarrätten icke betvivlar, att en dylik åtgärd skulle vara lill gagn

för luftvärnet genom att stimulera lill ett frivilligt lämnande av .större eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

mindre gåvor till anordnande av detsamma, känner sig dock kammarrätten

tveksam om lämpligheten av att slå in på en sådan väg, särskilt då det gäller

den kommunala beskattningen.

Det skäl, som talar för en författningsändring i förevarande avseende,

skulle, såvitt angår statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, kunna uttryckas

så, att staten icke bör uttaga skatt å sådan den skattskyldiges inkomst, som

denne frivilligt disponerar för direkta statsändamål. Att en dylik skattelättnad

skulle, såsom förut framhållits, uppmuntra till frivilliga gåvor för anskaffande

av luftvärnsmateriel samt egga till större frikostighet vid bestämmandet

av gåvornas storlek, förefaller icke osannolikt. Det måste sålunda

antagas, att staten härigenom skulle tillföras icke oansenliga belopp i form av

gåvomedel till luftvärnets fromma, medan staten å andra sidan genom den

föreslagna skattelättnaden troligen icke skulle åsamkas någon nämnvärd

minskning i skatteinkomster. Ehuruväl principiella skäl kunna anses tala

emot införandet i skattelagstiftningen av en sådan för densamma hittills ganska

främmande princip, som den ifrågasatta bestämmelsen onekligen skulle

innebära, vill det dock synas, som om den ekonomiska nytta, statsmakterna

kunde förväntas draga härav, skulle bliva så pass betydande, att en dylik

skattefrihet bör, såvitt angår skatt till staten, medgivas.

Mera tveksamt synes vara, om så bör ske även beträffande den kommunala

beskattningen. Luftvärnet utgör i likhet med försvaret i övrigt a priori

en rent statlig uppgift, varmed kommuner och enskilda subjekt, vare sig fysiska

eller juridiska personer, sedan gammalt ansetts icke äga taga någon

befattning. Då de på grund härav icke kunna anses skyldiga att i första

hand ikläda sig några utgifter för luftvärnet, måste den föreslagna skattelättnaden

i fråga om den kommunala skatten väcka betänkligheter. Kammarrätten

vill erinra om att under senare år från olika håll framförts önskemål

om ett avlyftande från det kommunala skatteunderlaget till det statliga av

större och mindre utgiftskomplex. Ett medgivande av skattelättnad i förevarande

hänseende vid den kommunala beskattningen mäste realiter anses

innebära en indirekt överflyttning av utgifterna för vissa staten åvilande

lörsvarsutgifter å primärkommunen genom minskande av kommunens skatteunderlag

och går således stick i stäv mot nämnda önskemål. Härtill kommer

även den nackdelen, att ett medgivande av skattelättnad vid den kommunala

beskattningen med därav följande nedgång av det kommunala skatteunderlaget

antagligen skulle förorsaka de minst bärkraftiga skatledragarna inom en

kommun en i viss mån ökad skattebörda. Ä andra sidan kan det emellertid

icke förnekas, att vissa skäl lala för en skattelättnad jämväl i kommunalt hänseende.

Enligt de sakkunniga skulle det mest aktuella behovet av luftvärn

föreligga för rikets större städer och industrisamhällen. Det största intresset

för tillskapande av ett lokalt luftvärn måste då uppenbarligen antagas vara för

handen hos husägare och industriföretag men jämväl hos andra samhällsmedborgare,

enär även dessa såväl för sin försörjning som för sin trygghet

i övrigt givetvis äro intresserade av att ett företag eller att samhället såsom

sådant i händelse av krigsfara kan skyddas mot de skadegörande verkningarna

av ett luftangrepp. Ur denna synpunkt förefaller det icke obilligt att

även andra inkomsttagare än fastighets- och industriägare i vissa tall få för

egen del genom en något ökad skattebörda lämna sitt bidrag till en för dem

och hela samhället gagnelig sak. Kammarrätten anser sig därför kunna ansluta

sig till den av motionärerna uttalade uppfattningen, att en dylik skattelättnad

jämväl bör beredas vid (leii kommunala beskattningen, detta sa mycket

mera som den uppmuntran, man velat bereda eventuella givare, understundom

icke skulle bliva så särdeles stor, därest skattefrihet medgåves allenast

vid den statliga taxeringen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

7

Det kan ifrågasättas, huruvida de nu föreslagna särbestämmelserna örn

skattelättnad äro av sådant slag, att de, för den händelse de vinna statsmakternas

gillande, böra definitivt införlivas med gällande skattelagstiftning.

Snarare synas dessa stadganden såsom varande av mera provisorisk natur

— tillkomna för att tillgodose det måhända endast för närvarande aktuella

behovet av luftvärnsmateriels anskaffande —- böra gälla allenast för en kortare

tidsperiod. Då härtill kommer, att det i saknad av kännedom örn antalet

och storleken av eventuella gåvor icke kan överblickas, huru de förordade

ändringarna komma att verka i skatteavseende, synes försiktigheten

bjuda, att tiden för den nu föreslagna skattelättnaden begränsas till att avse

en viss tid t. ex. fem år.

Motionärerna hava icke antytt, huru de tänkt sig att den partiella skattefriheten

för inkomst till belopp, motsvarande gåvans storlek, skall komma

till uttryck i självdeklarationen. Då de åsyftat en allmän uppmuntran från

statsmakternas sida i form av skattelindring, hava de tydligen förutsatt, att

alla och envar, som skänkte bidrag till luftvärnet, skulle komma i åtnjutande

av denna skattelättnad. I sådant fall skulle denna förmån kunna få tillgodonjutas

av givare i form av ett allmänt avdrag, som, utan att den nu föreskrivna

deklarationsblanketten behövde ändras, förslagsvis kunde införas

under rubriken »Periodiskt understöd o. d.».

Kammarrätten får sålunda i likhet med motionärerna förorda, att sådan

ändring vidtages i kommunalskattelagen och förordningen om statlig- inkomst-

och förmögenhetsskatt, att skattskyldig, som lämnat gåva för luftvärnet

till staten eller till försvarsförening, fritages från skatt till stat och kommun

för så stor del av sin inkomst, som svarar mot gåvans storlek.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att bristen å luftvärnsmateriel

för rikets större städer och för de viktigaste industrianläggningarna ansetts

utgöra en allvarlig olägenhet i händelse av krigsfara. I syfte att undanröja

denna olägenhet har under den senaste tiden i samband med utredningar på

försvarsväsendets område föreslagits, att på frivillighetens väg skulle anskaffas

luftvärnsmateriel för dylika städer och anläggningar, vilken materiel

skulle skänkas till staten, samt att staten genom bland annat skattelättnader

skulle uppmuntra företag och enskilda medborgare till att lämna bidrag för

detta ändamål. I anslutning härtill ha i de föreliggande motionerna framlagts

förslag örn skattelättnader för gåvor till det lokala luftvärnet. Dessa

förslag innebära, att skatt enligt arvsskatteförordningen icke skall utgå för

gåva, som för luftvärnet lämnas till försvarsförening, att dylika föreningar

skola fritagas från skattskyldighet för sin inkomst till stat och kommun,

samt att skattskyldig, som lämnat gåva för luftvärnet till staten eller till försvarsförening,

skall fritagas från skatt till stat och kommun för så stor del

av sin inkomst, som svarar mot gåvans storlek.

Vad först angår det sistnämnda förslaget får utskottet anföra följande.

Luftvärn för en viss ort är givetvis till stort gagn för de personer, som äro

bosatta på orten eller där lia sin anställning. I likhet med försvaret i övrigt

utgör luftvärnet en rent statlig uppgift, varmed kommuner icke äga taga någon

befattning. På sätt kammarrätten framhållit, skulle motionärernas förslag

örn skattelättnad enligt kommunalskattelagen innebära en indirekt överflyttning

av kostnaderna för vissa staten åvilande uppgifter å primärkom
-

Utshottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

munen genom minskning av dess skatteunderlag. En sådan minskning är

ägnad att öka skattebördan för de skattskyldiga inom kommunen. Med hänsyn

till det anförda finner utskottet det vara betänkligt att medgiva skattelättnad

i nu förevarande hänseende vid taxering till kommunal inkomstskatt

och utskottet kan därför icke förorda bifall till motionärernas förslag härutinnan.

Beträffande den föreslagna skattelättnaden vid taxeringen till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt anser utskottet det under vissa förhållanden

vara motiverat, att staten icke uttager skatt å sådan den skattskyldiges inkomst,

som denne frivilligt ställer till förfogande för ett direkt statsändamål,

som av statsmakterna prövas vara av utomordentlig vikt. En sådan lättnad i

den statliga beskattningen skulle i förevarande fall med sannolikhet uppmuntra

företag och enskilda medborgare att lämna bidrag till anskaffning av luftvärnsmateriel

till sådana orter, som genom statsmakternas försorg icke kunna

påräkna tillräckligt skydd av luftvärn men som likväl få anses vara i behov

av dylikt skydd. Genom en reform av föreslagen beskaffenhet torde kunna

förväntas, att staten kommer att tillföras värdefullt materiel för luftvärnet

eller gåvomedel för inköp av dylik materiel med mera utan att staten likväl

kommer att åsamkas någon mera betydande minskning i skatteunderlaget.

På grund härav finner utskottet skäl tala för bifall till motionärernas ifrågavarande

förslag, såvitt angår taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Utskottet finner det emellertid vara angeläget framhålla, att en

bestämmelse av förevarande beskaffenhet innebär en uppenbar avvikelse från

de principer, som ligga till grund för gällande skattelagstiftning. I följd

härav och då insamling av medel på frivillighetens väg till anordnande av

lokala luftvärn av allt att döma kommer att äga rum allenast under en begränsad

tid, anser utskottet det icke vara tillrådligt att införa en föreskrift

av sådan extra ordinär natur i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

och därigenom giva bestämmelsen giltighet av mera varaktig

beskaffenhet. Utskottet finner därför lämpligt, att bestämmelser om skattelättnaden

meddelas i en särskild förordning med giltighet under viss tid. I

sin hemställan framlägger utskottet förslag till sådan förordning.

Utskottet får härefter lämna en närmare redogörelse för innebörden av detta

författningsförslag.

Beträffande frågan, huruvida allenast rörelseidkare och fastighetsägare eller

alla skattskyldiga, som lämna gåvor till luftvärnet, böra komma i åtnjutande

av den av utskottet föreslagna skattelättnaden, har det visserligen synts utskottet

antagligt, att dylika gåvor i första hand komma att givas av rörelseidkare

och ägare av fastighet, men sannolikt kunna jämväl andra skattskyldiga

visa sig vara villiga att lämna bidrag till det lokala luftvärnet. Utskottet finner

det vara skäligt, att alla skattskyldiga, vilka lämna sådana gåvor, erhålla

samma förmån i beskattningshänseende.

Den föreslagna skattelättnaden finner utskottet böra omfatta gåvor till luftvärnet,

vilka lämnas direkt till staten eller till en försvarsförening. I det föregående

har utskottet närmast berört gåvor, avsedda för anskaffning av luft
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

9

värnsmateriel. Enligt vad utskottet inhämtat, ombesörjes utbildningen av sådan

personal, som är avsedd att i krigstid bemanna här ifrågavarande luftvärnsmateriel,

för närvarande av de statsunderstödda landstormsorganisationerna.

För utskottet har emellertid uppgivits, att även andra, med dessa organisationer

likställda sammanslutningar, exempelvis luftvärnsföreningarna,

komma att i samarbete med de militära myndigheterna handhava den frivilliga

utbildningen av nämnda personal. Då det torde kunna förväntas, att bidrag

jämväl komma att lämnas till bestridande av de med denna utbildning

förenade kostnaderna, finner utskottet, att den avsedda skattelättnaden bör

gälla även i fråga örn gåvor, som lämnas till sådant ändamål.

På sätt kammarrätten anfört föreligger för närvarande tveksamhet om,

vilka slags sammanslutningar som enligt gällande praxis äro att hänföra

till försvarsförening. Till förhindrande av att förmånen kommer att åtnjutas

för gåvor till föreningar, som kunna nyttja gåvorna för ändamål,

som av statsmakterna icke godkänts, har utskottet funnit det vara nödvändigt

att i författningen angiva, vad som avses med försvarsförening. I 2 §

av författningsförslaget har därför upptagits en föreskrift, att med försvarsförening

skall förstås stiftelse eller sammanslutning, som samverkar med

militär myndighet för stärkande av rikets försvar. Enligt den av utskottet

föreslagna definitionen å försvarsförening skall för en sådan förening vara

av grundläggande betydelse icke dess syfte enligt stadgarna utan den verksamhet,

föreningen faktiskt bedriver. Detta innebär sålunda att, om exempelvis

en luftskyddsförening under samverkan med militär myndighet igångsatt

insamling av medel för luftvärnet i och för stärkande av rikets försvar,

sistnämnda förening i nu förevarande avseende skall anses hänförlig till försvarsförening.

I likhet med kammarrätten finner utskottet den partiella skattefrihet för

inkomst till belopp, motsvarande gåvans storlek, som givaren i förevarande

fall skall få tillgodonjuta vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

böra beredas den skattskyldige i form av allmänt avdrag. Ändring av

blanketten till allmän självdeklaration synes i anledning härav ej vara erforderlig.

Å blanketten torde avdraget lämpligen kunna upptagas under rubriken

»periodiskt understöd». Såsom villkor för åtnjutande av ifrågavarande

avdrag har i den föreslagna förordningen stadgats, alt skattskyldig i deklarationen

skall lämna uppgift å gåvotagarens namn och adress.

I syfte att bereda beskattningsmyndigheterna möjlighet att, där så befinnes

erforderligt, verkställa kontroll beträffande riktigheten av i deklarationen yrkat

avdrag av ifrågavarande beskaffenhet, har vidare i författningsförslaget

införts en föreskrift örn skyldighet för styrelse för försvarsförening att efter

anmaning lämna uppgift örn storleken av gåva, som föreningen från namngiven

skattskyldig emottagit. En motsvarande bestämmelse har utskottet

icke ansett vara behövlig i fråga örn gåvor, som limmas direkt lill staten.

Redan på grund av gällande bestämmelser torde nämligen den statliga myndighet,

som mottagit gåvan, vid förfrågan av beskatlningsmyndighcterna

komma ali tillställa dem de uppgifter, som i förevarande hänseende kunna

vara erforderliga.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

Såsom förut framhållits, torde av allt att döma insamling av medel för

luftvärnet komma att äga rum allenast under en begränsad tid. Under huru

lång tid insamlingarna komma att pågå, är för närvarande svårt att säga. Det

torde kunna antagas, att åtskilliga gåvogivare i stället för engångsbelopp önska

lämna bidragen under ett antal år. Utskottet har med beaktande härav funnit

lämpligt föreslå, att bestämmelserna om ifrågavarande skattelättnad skola

gälla för tre år. Då under innevarande år igångsatts insamlingar till luftvärn

å ett flertal orter, finner utskottet billighetsskäl tala för, att ifrågavarande förmån

bör få tillgodonjutas jämväl av sådana skattskyldiga, som redan under

innevarande år lämnat eller komma att lämna gåvor till luftvärnet. Uti 1 § av

författningsförslaget har införts uttrycklig föreskrift härom.

Förslaget, att gåvogivare till luftvärnet skola vid taxeringen till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt få tillgodonjuta avdrag för gåvans belopp i

form av allmänt avdrag, innebär, att skattelättnad kommer att beredas givarna

icke blott i fråga om statsbeskattningen utan även i viss mån beträffande

den kommunala beskattningen. Utskottet åsyftar härvid det förhållandet,

att det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara

beloppet ligger till grund för beräkningen icke blott av statliga skatter utan

jämväl av den kommunala progressivskatten. Med hänsyn till de betänkligheter,

utskottet i det föregående anfört mot införande av en bestämmelse

om skattelättnad i nu förevarande hänseende vid taxeringen till kommunal

inkomststat, skulle möjligen kunna ifrågasättas införande av en undantagsbestämmelse

ifråga om den kommunala progressivskatten. Då emellertid

kommunernas inkomst av sistnämnda skatt i följd av den nu föreslagna bestämmelsen

knappast torde komma att i nämnvärd grad minskas, har utskottet

ansett sig icke böra framlägga förslag om en sådan undantagsbestämmelse,

som nyss nämnts. Utskottet får i detta sammanhang framhålla att,

därest av Kungl. Maj:t i proposition nr 258 till årets riksdag framlagt förslag

om den kommunala progressivskattens upphörande från och med den 1

januari 1939 skulle komma att vinna riksdagens bifall, utskottets förevarande

förslag icke kommer att hava någon inverkan på den kommunala

beskattningen.

Beträffande motionärernas förslag, att gåva, som för luftvärnet lämnas

till försvarsförening, skall undantagas från arvs- och gåvoskatt, får utskottet

anföra följande. Såsom förut framhållits, äro de gåvomedel, som givas

för luftvärnet till en försvarsförening under förut angivna förutsättningar,

avsedda att användas för tillgodoseende av ett rent statligt ändamål. Denna

omständighet torde få anses utgöra ett vägande skäl för att skatt å dylika

gåvor, i likhet med vad som gäller örn gåvor direkt till staten, icke bör utgå.

Såvitt utskottet har sig bekant, har vid tillämpning av gällande bestämmelser

gåvor för luftvärnet, vilka skänkts till en försvarsförening av nu

ifrågavarande natur, exempelvis föreningen Stockholms fasta försvar, icke

belagts med gåvoskatt. Då utskottet icke har anledning antaga, att praxis

på detta område skall komma att undergå någon ändring, finner utskottet

icke skäl tillstyrka bifall till motionärernas förslag i denna del. I fråga om

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20-

11

donationer, som genom testamente tillfalla en försvarsförening, torde ock kunna

förväntas att, därest av testamentet framgår att gåvan skall överlämnas

till staten, skyldighet att erlägga arvsskatt ej kommer att inträda. Med hänsyn

härtill och då dylika fall torde bliva mera sällan förekommande, anser

sig utskottet sakna anledning föreslå någon ändring i gällande bestämmelser

i ämnet.

Vad slutligen angår motionärernas förslag, att försvarsföreningar skola fritagas

från skattskyldighet för sin inkomst till stat och kommun, torde härmed

åsyftas skattefrihet dels för sådana till föreningarna skänkta medel,

som äro avsedda för luftvärnet men som ännu ej överlämnats till staten,

dels ock för ränteinkomst härfluten av dylika medel. På sätt framgår av

kammarrättens yttrande har föreningen Stockholms fasta försvar för visst

år frikallats från skattskyldighet, och Sveriges landstormsföreningars centralförbund

har av kammarrätten förklarats icke skola beskattas för inkomst

och förmögenhet. Då det torde kunna antagas, att nu ifrågavarande

försvarsföreningar av beskattningsmyndigheterna komma att likställas med

nämnda båda sammanslutningar samt i beskattningshänseende behandlas

på samma sätt som dessa, anser sig utskottet i frågans nuvarande läge icke

lia anledning föreslå någon åtgärd i följd av motionärernas förslag i nu berörda

hänseende.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med anledning av de likalydande

motionerna I: 94 av herr Domö m. fl. och II: 188 av herr

Bagge m. fl., i vad motionerna avse sådan ändring av förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, att skattskyldig,

som lämnat gåva för luftvärnet till staten eller till

försvarsförening, skall fritagas från skatt till staten för så

stor del av sin inkomst, som svarar mot gåvans storlek, för

sin del antaga följande

Förslag

till

förordning om rätt att vid taxering åren 1939—1941

enligt förordningen den 28 september 1928 (nr 373)

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta

avdrag för belopp som utgivits såsom gåva

för luftvärnet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Skattskyldig, som under något beskattningsår, för vilket

taxering verkställes åren 1939—1941, till staten eller försvarsförening

lämnat gåva för luftvärnet, äger att vid faxe
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

ring enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

jämte avdrag som avses i 4 § nämnda förordning

från sammanlagda beloppet av sina inkomster från olika

förvärvskällor åtnjuta avdrag med belopp motsvarande vad

han under beskattningsåret utgivit såsom sådan gåva.

2 §■

Med försvarsförening enligt denna förordning avses stiftelse

eller sammanslutning, som samverkar med militär myndighet

för stärkande av rikets försvar.

3 §•

Vid yrkande i allmän självdeklaration örn avdrag enligt

1 § skall gåvotagarens fullständiga namn och adress uppgivas.

4 §■

Styrelse för försvarsförening är pliktig att efter anmaning

i den ordning varom stadgas i 38 § taxeringsförordningen lämna

uppgift om storleken av gåva för luftvärnet, som föreningen

från namngiven skattskyldig emottagit.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1939.

2) att förenämnda motioner, i den mån de icke blivit besvarade

genom vad utskottet under punkten 1) hemställt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 maj 1938.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Bengtsson, Wahlmark,

Sjödahl, Velander, Robert Berg, Löfvander, Johan Larsson och Herman Ericsson; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Olsson i Gävle,

Andersson i Dunker, Ericson i Boxholm, Johanson i Huskvarna, Werner i Hultsfred, Mårtensson

och Lundell.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

13

Reservation

av herrar Anderson i Norrköping, friherre Lagerfelt, Bengtsson, Velander

och Lundell, som inom utskottet yrkat, att utskottets hemställan bort, i anslutning

till de likalydande motionerna I: 94 av herr Domö m. fl. och II: 188

av herr Bagge m. fl., hava innefattat förslag, att skattskyldig, som lämnat

gåva för luftvärnet till staten eller till försvarsförening, skulle fritagas från

beskattning jämväl vid taxeringen till kommunal inkomstskatt för så stor

del av sin inkomst, som svarade mot gåvans storlek.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:267 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om skattefrihet för vissa gåvor till luftvärnet m. m. s. 1 i texten