Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om tullfrihet för varor, avsedda för låkemedelstillverkning m. m.

1938-05-06 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1938:22, Betänkande, i anledning av väckta motioner om tullfrihet för varor, avsedda för låkemedelstillverkning m. m.

Dokumentets text

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

17

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1938 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om tullfrihet för varor, avsedda för låkemedelstillverkning

m. m.

(lia avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner nr 156 i

första kammaren av herr Holmström och nr 268 i andra kammaren av herr

Henriksson har hemställts »att sådan ändring måtte vidtagas i gällande tullförfattningar,

att dels tillverkare av läkemedel berättigas att till riket införa

för läkemedelstillverkning avsedda varor, oberoende av under vilken

tulltaxerubrik de höra, ulan erläggande av tullavgift, dels ock övriga importörer

av för läkemedels tillverkning avsedda råvaror berättigas till restitution

av erlagda tullavgifter i den mån vederbörande kan styrka, att den

importerade varan försålts till läkemedelstillverkare i och för dennes tillverkningsrörelse».

Vid behandlingen av motionerna har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen

E. Sandquist såsom sakkunnig.

Ur farmaceutisk synpunkt föreligger viss skillnad mellan läkemedel och

apoteksvaror. Med läkemedel förstås sålunda i gällande apoteksvarustadga

varor, som äro avsedda att vid utvärtes eller invärtes bruk förebygga, lindra

eller bota sjukdom eller sjukdomssymptom hos människor eller djur. Många

kemikalier användas i dylikt syfte och utgöra sålunda läkemedel. Enkla

kemiska föreningar betraktas som apoteksvaror endast om de äro uppräknade

i bilaga I till apoteksvarustadgan, och de beredningar, vilka utgöra apoteksvaror,

finnas angivna i bilaga II vid nämnda stadga.

Alla apoteksvaror äro hänförliga till nr 222 i tulltaxan (stat. nr 539) och

få införas till riket utan lull. Produkter, som innefattas i begreppet läkemedel,

kunna däremot falla under många olika nummer i tulltaxan och

bliva underkastade tull.

Av den i motionerna anförda motiveringen synes framgå, att motionärerna

önska vinna sådan ändring i tullförfattningarna, att alla för tillverkning av

apoteksvaror avsedda produkter finge införas lill riket utan lull.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1938. 7 sami. Nr 20—22.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

Såsom motivering för den sålunda föreslagna ändringen i tullförfattningarna

hava motionärerna anfört i huvudsak följande:

Enligt gällande bestämmelser finge läkemedel införas till riket utan tullavgift.

Den svenska läkemedelsindustrien vore emellertid för sin tillverkning

i betydande utsträckning beroende av råvaror, som måste importeras, och

dessa råvaror droge till övervägande del tull enligt olika tariffer. Det vore

uppenbarligen i hög grad otillfredsställande, att den svenska industrien på

detta sätt missgynnades i förhållande till de utländska konkurrenterna. Att

befria de svenska läkemedelsproducenterna från berörda tullavgifter skulle

även utgöra ett beaktansvärt led i strävandena att sänka läkemedelspriserna.

Vidare hade de svenska industrierna enligt uppgift i vissa fall dragit sig för

att upptaga nya produktioner på grund av svårigheten att hålla konkurrenskraftiga

priser. Nämnda olägenheter skulle kunna undvikas på det sätt,

att de svenska läkemedelsfabrikanterna berättigades att importera de råvaror,

som vore avsedda för läkemedelstillverkning, utan erläggande av tull.

Förutsättningen för tullfriheten borde lämpligen vara, att vederbörande importör

beträffande varje varuparti till tullmyndigheten avlämnade en på heder

och samvete avgiven förklaring av innehåll, att varupartiet komme att

av importören förädlas genom tillverkning av läkemedel. För att grossister

inom läkemedels- och kemikaliebranscherna icke skulle bliva missgynnade,

tarvades en kompletterande bestämmelse därom, att dessa skulle vara berättigade

till restitution av erlagda tullavgifter i den mån vederbörande kunde

styrka, att varorna försålts till svensk läkemedelsfabrikant och denne beträffande

varupartiet till importören avgivit på heder och samvete lämnad

förklaring, att partiet av fabrikanten inköpts i och för läkemedelstillverkning.

På därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet emottagit

över motionerna avgivna utlåtanden dels av medicinalstyrelsen den 19

mars 1938 dels ock av kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt

den 30 mars 1938. Vid förenämnda utlåtanden ha fogats yttranden av apotekarsocietetens

direktion och Sveriges kemiska industrikontor.

Då de fördelar, som ett genomförande av motionärernas förslag skulle

medföra, syntes vara relativt ringa och av betydelse för endast ett obetydligt

antal läkemedel samt endast föga ägnade att förbilliga läkemedlen, men

det tekniska genomförandet av förslaget torde vara förenat med synnerligen

stora svårigheter, har apotekarsocietetens direktion såsom sin mening uttalat,

att motionerna, trots sitt goda syftemål, icke syntes böra läggas till grund

för ändring av nu gällande föreskrifter i ämnet.

Medicinalstyrelsen har anfört bland annat följande:

Från läkemedelsfabrikanternas sida har i annat sammanhang upprättats

en förteckning över vissa varor och kemiska produkter, vilka vanligen ingå

som beståndsdelar i läkemedel, såsom vaselin, paraffin, jod, kvicksilver, järnklorid,

zinkoxid etc., och vilka äro av större betydelse vid läkemedelsfabrikalionen.

Denna förteckning, som upptager ett tjugotal varor, av vilka de flesta

icke utgöra apoteksvaror, har vid en undersökning i tulltaxeringsavseende visat

sig omfatta tullfria varor på ett undantag när. Den vara, som utgör undantag,

nämligen vaselin, är åsatt en tullavgift av 2 kronor per 100 kilogram, beräknat

på bruttovikt. Förteckningen lämnar alltså icke stöd för uppfattningen,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 19

att särskilda åtgärder i den riktning, motionärerna föreslagit, skulle vara av

nöden.

Emellertid har från fabrikanternas sida framhållits följande. Jämlikt nu

gällande bestämmelser måste tullavgift erläggas vid införsel av bland annat

tvenne grupper av varor, som användas vid den inhemska läkernedelstillverkningen.

Till den första varugruppen höra sådana tidigare i handeln icke

förekommande varor, vilka på grand av sin huvudsakliga användning såsom

läkemedel skulle utgöra apoteksvaror och således vara tullfria men

vilka såsom nytillkomna ännu icke upptagits i den till apoteksvarustadgan

fogade bilaga i. Enär denna bilaga i allmänhet endast vart tredje år underkastas

revision, kan fabrikant få erlägga införseltull för här avsedd vara

under en tid intill tre år, trots att varan är att anse som apoteksvara. En rättelse

av detta förhållande skulle kunna vinnas, därest bestämmelserna örn revision

av apoteksvarustadgans bilagor underginge vederbörlig ändring. Medicinalstyrelsen

är dock av den uppfattningen, att varugruppen ifråga i här

angivna avseende icke är av den betydelse, att åtgärder i berörda syfte böra

vidtagas, innan en framtida allmän revision av apoteksvarustadgan kan

komma till stånd.

Vad den andra varugruppen beträffar omfattar densamma produkter,

som utgöra halvfabrikat eller råvaror, till exempel thionylklorid, ortooxikinolin

m. fl., vilka användas vid framställning av vissa sömnmedel, antipyretika

m. fl. Den tullavgift, som påföres dessa varor, vilka införas i betydande

kvantiteter, torde kunna utgöra ett verkligt hinder för de inhemska läkemedelsfabrikanterna

i konkurrensen med de utländska tillverkarna. Inom vårt

land torde nämnda varor icke komma till annan användning än som material

för läkemedelsframställning. Denna torde vad beträffar flertalet av omförmälda

läkemedel icke kunna ske annat än fabriksmässigt och förutsätter

särskilda anordningar, varför som importörer av varor, tillhörande nämnda

grupp, endast torde ifrågakomma de fabriker, som förarbeta desamma.

Oaktat varugruppen enligt vad medicinalstyrelsen inhämtat endast omfattar

ett mindre antal varor, vilka införas av ett fåtal fabrikanter, finner styrelsen,

med hänsyn till att de vid införseln av varorna erlagda tullavgifterna lära

representera ett avsevärt belopp, att fog föreligger för kravet på tullfrihet för

de till gruppen hörande varorna.

Med avseende å författningstekniska åtgärder för genomförande av dylik

tullfrihet synes det styrelsen nödigt, att varorna på grund av sin karaktär

uppföras under särskild tulltaxerubrik, förslagsvis betecknad »Kemiska produkter,

avsedda enbart för framställning av läkemedel». Användningen för

tillverkning av läkemedel torde böra styrkas med intyg av vederbörande

fabrikant. Droghandel skulle under sådana förhållanden kunna förmedla

införseln, men skulle härvid krävas intyg av vederbörande fabrikant, förslagsvis

med bestyrkande av den importerande drogaffären. Försäljning genom

mellanhänder på annat sätt än som här nämnts skulle då vara utesluten.

Medicinalstyrelsen tillstyrker sålunda, att sådana åtgärder vidtagas, att i

styrelsens utlåtande avsedda halvfabrikat och råvaror få införas hit till riket

utan tullavgift.

I det av kommerskollegium inhämtade yttrandet framhåller Sveriges

kemiska industrikontor, bland annat, att det tvivelsutan funnes stöd för den

i motionerna uttalade uppfattningen, att den svenska industrien på ifrågavarande

område i tullhänseende missgynnades i förhållande till de utländska

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

konkurrenterna. Missförhållandena hade på senare tiden blivit föremål för

större uppmärksamhet än tidigare i och med att starkare vikt lagts vid önskvärdheten

av att landet i händelse av krig eller avspärrning hade tillgång till

en mera utvecklad och mångsidig läkemedelsindustri än vad för närvarande

vore fallet. En utveckling av industrien i denna riktning skulle bäst underlättas

genom införandet av tull å vissa apoteksvaror, i vilket fall nu föreliggande

fråga kanske delvis skulle komma i ett annat läge. Så länge tullfrihet

bestode för samtliga apoteksvaror, syntes emellertid de inhemska tillverkarna

med fog kunna kräva att i huvudsak bliva befriade från tull å viktigare

råvaror och halvfabrikat, i den mån en sådan anordning med hänsyn

till andra omständigheter kunde befinnas lämplig. Såvitt kemikontoret kunnat

finna, vore praktiskt taget samtliga råvaror och halvfabrikat, vilka skulle

kunna ifrågakomma, hänförliga till tulltaxenr 223 (stat. nr 540), som upptager

kemiska preparat, ej särskilt nämnda, med tuli av 15 procent av värdet.

Kemikontoret anser därför, att syftet med motionerna skulle kunna vinnas

på det sätt, att den under nr 223 i tulltaxan införda anmärkningen angående

tullfrihet för vissa till sagda nummer hänförliga produkter utökades till att

omfatta alla i taxan ej särskilt nämnda kemiska preparat, avsedda uteslutande

för tillverkning av apoteksvaror.

Kommerskollegium och generaltullstgrelsen lia anfört, att i anslutning till

det yttrande, som kemikontoret avgivit, den frågan uppkommit, huruvida en

ur olika synpunkter tillfredsställande lösning skulle kunna uppnås på sådant

sätt, att tullfrihet medgåves för ett antal särskilt uppräknade artiklar, allt

dock under förutsättning att förbrukaren avlämnade intyg därom, att de vore

avsedda att användas uteslutande för tillverkning av apoteksvaror. Frågan

hade dryftats av representanter för den svenska industrien på området, vilka

även uppgjort en preliminär förteckning över råvaror, som enligt uppgift

endast eller till övervägande del importeras för nämnda ändamål och som

för närvarande icke torde vara föremål för tillverkning inom landet. I denna

förteckning hade upptagits ett femtiotal produkter, hänförliga till förut

nämnda tulltaxenr 223.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen ha vidare, bland annat, anfört

följande:

Av den i motionerna anförda motiveringen synes framgå, att motionärerna

önska vinna sådan ändring i tullförfattningarna, att alla för tillverkning av

apoteksvaror avsedda produkter finge införas till riket utan tull.

I gällande tulltaxa hava tidigare införts föreskrifter därom, att tull icke

skall utgå för vissa eljest tullbelagda varor, när de införas till riket för att

användas uteslutande för ett bestämt ändamål. Dessa föreskrifter återfinnas

i taxan såsom anmärkningar till de nummer, under vilka varorna i fråga

falla. Man har emellertid hittills funnit sig böra medgiva sådan tullfrihet

endast för ett jämförelsevis ringa antal artiklar, och såsom en förutsättning

har ansetts böra gälla, att varorna äro lätt igenkännliga och huvudsakligen

eller eljest i stor utsträckning hava användning för det angivna ändamålet.

Det medgivande, som ifrågasättes i föreliggande motioner, skulle, till skillnad

från de förut berörda, icke bliva begränsat till vissa, särskilt nämnda

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillninosutskottets betänkande Nr 22.

21

artiklar utan erhålla en mera allmän karaktär. Endast genom ett sådant

medgivande skulle tullfrihet kunna vinnas för samtliga råvaror och halvfabrikat

för tillverkning av apoteksvaror, enär en mångfald olika produkter

kunna komma till användning för nämnda ändamål. Apoteksvaror framställas

nämligen icke blott av kemiska produkter i egentlig mening utan även

av ett flertal andra ämnen, såsom sprit, olika slag av socker, stärkelse och

fett samt kautschuk, ättiksyra och flyktiga oljor. Vissa slag av vävnader

nyttjas även såsom material vid tillverkning av plåster. Att uppgöra en fullständig

förteckning över alla dessa varor möter helt naturligt stora svårigheter.

Det synes dock vara uppenbart, att ett allmänt medgivande av tullfrihet

för varor, avsedda att användas inom ifrågavarande fabrikation, skulle

komma att få betydelse vid tillämpningen av ett mycket stort antal nummer

i tulltaxan.

Det är vidare att märka, att flertalet av de produkter, som användas för

tillverkning av apoteksvaror, torde kunna nyttjas jämväl vid framställning

av andra artiklar. De fabikanter, som bedriva tillverkning av apoteksvaror,

lära även som regel i anslutning till denna tillverkning framställa andra

kemiska produkter. Därest nu dessa fabrikanter erhölle tullfrihet för råmaterial

och halvfabrikat, avsedda uteslutande för tillverkning av apoteksvaror,

bleve det nödvändigt för vederbörande att i fråga örn vissa varuslag inom

verksamheten göra sträng skillnad mellan olika partier med hänsyn till användningen.

Detta skulle säkerligen i många fall kunna bliva förenat med

vissa svårigheter.

Härtill kommer, att de produkter, som användas i apoteksvarufabrikationen,

i viss utsträckning äro föremål för tillverkning inom landet. Någon

ändring av gällande tullbestämmelser i föreslagen riktning synes då icke

lämpligen böra vidtagas, förr än undersökning blivit verkställd i syfte att

utröna, huru en dylik ändring skulle komma att beröra den inhemska industrien

på området. Under den tid, som stått ämbetsverken till buds för avgivande

av det begärda yttrandet över motionerna, har en sådan undersökning

icke hunnit utföras.

Såsom förut nämnts framhåller kemikontoret i sitt yttrande, att frågan

lämpligen skulle kunna lösas på det sätt, att medgivandet av tullfrihet begränsades

till att omfatta endast sådana för tillverkning av apoteksvaror avsedda

kemiska produkter, som falla under nr 223, vilket nummer utgör

slumprubriken inom tulltaxans avdelning VI A, omfattande kemiska grundämnen

och deras föreningar, andra kemiska produkter, ej annorstädes upptagna,

samt apoteksvaror. Det är uppenbart, att en dylik begränsning är

ägnad att i vissa avseenden förenkla problemet. Den lösning, som kemikontoret

ifrågasatt, kan emellertid icke anses helt undanröja någon av de betänkligheter

mot förslaget, som ämbetsverken i det föregående yppat.

Vad slutligen beträffar förslaget att i tulltaxan föreskriva tullfrihet för

vissa, särskilt angivna artiklar under förutsättning att intyg avlämnades därom,

alt de vore avsedda att användas uteslutande för tillverkning av apoteksvaror,

vilja ämbetsverken för sin del icke direkt motsätta sig en sådan

anordning. Emellertid äro ämbetsverken icke beredda att nu tillstyrka dylik

tullfrihet för det femtiotal produkter av sinsemellan rätt olikartad beskaffenhet,

som representanter för den inhemska industrien upptagit i förut omnämnda

preliminära förteckning. I detta sammanhang vilja ämbetsverken

även framhålla, att man, örn nu berörda väg beträdes, torde hava att räkna

med alt krav sedermera ständigt komme att framställas örn komplettering

av lavalls föreskrifter i denna del, allt efter som nya produkter, avsedda alt

användas inom nämnda tillverkning, bleve föremål för import.

1 likhet med motionärerna finna ämbetsverken, ali gällande bestämmel
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

ser på ifrågavarande område äro så till vida otillfredsställande, som de leda

till att vissa ämnen för tillverkning av apoteksvaror bliva belagda med tull,

under det att de färdiga produkterna äro tullfria. En ändring häri synes

emellertid icke lämpligen böra åstadkommas på sätt motionärerna föreslagit!

I den mån en utvidgning av tullfriheten för råvaror och halvfabrikat befinnes

önskvärd, torde en justering av bestämmelserna böra vidtagas i vanlig

ordning, nämligen så att vissa artiklar utbrytas ur de nummer i tulltaxan,

under vilka de nu falla, och upptagas särskilt för sig i sitt rätta sammanhang

med tullfrihet.

Under åberopande av vad sålunda anförts ha kommerskollegium och generaltullstyrelsen

avstyrkt bifall till de föreliggande motionerna.

Utskottet. Det förhållandet, att för tillverkning av apoteksvaror avsedda råämnen

och halvfabrikat i många fall äro tullpliktiga, medan tullfrihet åtnjutes för

de färdigberedda apoteksvarorna, kan uppenbarligen icke anses tillfredsställande.

1 föreliggande motioner har därför framlagts förslag, enligt vilket

tillverkare av apoteksvaror skulle vara berättigade att tullfritt införa dylika

råämnen och halvfabrikat under villkor, att intyg företeddes att de

uteslutande vore avsedda för apoteksvarutillverkning. Tullfrihet på grundval

av dylika s. k. förbrukarintyg är jämlikt i tulltaxan intagna bestämmelser

redan genomförd beträffande vissa råämnen och halvfabrikat. Sålunda

medgives dylik tullfrihet exempelvis för dinatriumfosfat, som är avsett

för tillverkning av kreatursfoder, samt för i taxan ej särskilt nämnda

kemiska preparat, vilka skola användas såsom acceleratorer eller antioxidationsmedel

inom gummivaruindustrien. De jämförelsevis fåtaliga varuslag,

som omfattas av dessa tullfrihetsmedgivanden, karakteriseras i regel av att

de äro lätt igenkännliga och hava tämligen avgränsade användningsområden,

varför det merendels icke möter några större svårigheter att utöva den erforderliga

kontrollen över att varorna nyttjas uteslutande för det i intyget

uppgivna syftet. Helt annorlunda torde kontrollmöjligheten komma att

ställa sig, därest tullfrihet skulle med stöd av förbrukarintyg medgivas folden

mångfald av tullpliktiga artiklar, som användas för framställning av

apoteksvaror. Härvid rör det sig örn råämnen och halvfabrikat, som ofta

hava användning för ett flertal andra ändamål än för apoteksvarutillverkning

och som i många fall endast med stor svårighet kunna skiljas från

andra, till utseende och sammansättning likartade varor. Beträffande dylika

slag av råämnen och halvfabrikat skulle, såsom framhållits av såväl

kommerskollegium och generaltullstyrelsen som apotekarsocietetens direktion,

svårigheter uppstå för upprätthållandet av den kontroll över varornas

användning, som nödvändiggöres av ett på intygsförfarande grundat, allmänt

tullfrihetsmedgivande. Ett dylikt medgivande är ägnat att väcka betänkligheter

även ur den synpunkten, att detsamma skulle komma att omfatta

åtskilliga varuslag, som äro föremål för tillverkning inom landet och

som på denna grund ansetts böra beläggas med viss skyddstull. På grund

av nu anförda omständigheter finner utskottet sig icke kunna tillstyrka införandet

av en anordning, enligt vilken alla varor, som i avgivet intyg för
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

23

klaras vara avsedda för apoteksvarutillverkning, skulle utlämnas tullfritt.

Denna fråga synes i stället böra lösas på det sätt, att tullfrihet efter erforderlig

utredning medgives för vissa bestämda råvaror och halvfabrikat, som

äro av större betydelse för apoteksvarutillverkningen, under förutsättning att

andra berättigade näringsintressen icke därigenom skadas. Tullfriheten bör

därvid icke bindas vid en bestämd användning av den vara, varom fråga är.

Då enligt vad utskottet inhämtat läkemedelsfabrikanterna igångsatt en förberedande

utredning i detta syfte och framställning torde komma att till

Kungl. Majit ingivas med hemställan om proposition i ämnet till nästa års

riksdag, finner utskottet i frågans nuvarande läge icke anledning föreslå

riksdagen att med föranledande av motionerna vidtaga någon åtgärd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 156 av herr Holmström

och 11:268 av herr Henriksson, om tullfrihet för varor, avsedda

för läkemedelstillverkning m. m., icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 maj 1938.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Wahlmark, Sjödahl,

Velander, Robert Berg, Eilif Sylwan, Johan Larsson, Herman Ericsson och Sköldén; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Olsson i Gävle, Andersson

i Dunker, Ericson i Boxholm, Johanson i Huskvarna, Werner i Hultsfred, Mårtensson

och Hansson i Vännäsby.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.