Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1938-05-24 · 133 sidor, varav 126 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,7 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 126 av 133 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1938:32, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1938 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till omläggning av den direkta

statsbeskattningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 12 mars 1938 dagtecknad proposition, nr 258, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370);

2) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september

1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt;

3) förordning om särskild skatt å förmögenhet;

4) förordning angående upphävande av förordningen den 28 september

1928 (nr 374) om kommunal progressivskatt;

5) förordning angående upphävande av förordningen den 28 september

1928 (nr 375) om utjämningsskatt;

6) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 27 juni

1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags

tillgångar;

7) förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28

september 1928 (nr 379);

8) förordning angående ändrad lydelse av 3 § 3 mom. förordningen den

19 november 1914 (nr 381) om arvsskatt och skatt för gåva;

9) lag angående ändrad lydelse av 67 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251)

om kommunalstyrelse på landet;

10) lag angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252)

om kommunalstyrelse i stad;

11) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337)

om kommunalstyrelse i Stockholm;

12) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 6 juni 1930 (nr 262) örn

skolstyrelse i vissa kommuner;

13) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 2491

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar;

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 7 sami. Nr 32.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

14) förordning om upphävande av förordningen den 24 april 1863 (nr 20

s. 1) angående mantalspenningarnes utgörande; samt

15) förordning om upphävande av kungörelsen den 26 augusti 1873 (nr 48

s. 1) angående kurhusavgiftens upphörande och införande av en allmän sjukvårdsavgift;
dels

ock besluta, att sådan särskild avgift, varom förmäles i § 58 förnyade

stadgan den 26 september 1921 (nr 604) angående folkundervisningen i riket,

icke må av skoldistrikt upptagas för senare år än 1938.

Propositionen har såvitt angår de under punkterna 9—13 angivna lagförslagen

hänvisats till konstitutionsutskottet samt i övrigt till bevillningsutskottet.

Rörande författningsförslagens lydelse hänvisas till utskottets hemställan.

Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen:

1) de i huvudsak likalydande motionerna nr 305 i första kammaren av

herr Öman m. fl. och nr 441 i andra kammaren av herr Andersson i Falkenberg

m. fl., i vilka hemställts, att vid eventuellt bifall till vad i proposition

nr 258 föreslagits rörande indragning av den kommunala progressivskatten

den föreslagna ersättningen till kommunerna måtte utgå under

en tioårsperiod;

2) de likalydande motionerna nr 319 i första kammaren av herr Johan

Bernhard Johansson m. fl. och nr 457 i andra kammaren av herr Lithander

m. fl., i vilka hemställts att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts

proposition nr 258 ville besluta sådana ändringar i det framlagda förslaget

till omläggning av den direkta statsbeskattningen, som föranleddes av bifall

till i motionerna närmare angivna yrkanden;

3) de likalydande motionerna nr 320 i första kammaren av herr Holmström

m. fl. och nr 462 i andra kammaren av herr Henriksson m. fl., i vilka

hemställts, att riksdagen ville besluta sådan ändring i gällande författningar,

att i motionerna närmare angivet syfte i avseende å beskattningen av

ekonomiska föreningars förmögenhet uppnåddes;

4) de likalydande motionerna nr 321 i första kammaren av herr Holmström

m. fl. och nr 461 i andra kammaren av herr Henriksson m. fl., i vilka

hemställts,

att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt och i kommunalskattelagen, som föranleddes

av i motionerna framställt yrkande om rätt till familjeavdrag för

barn utan avseende å barnets ålder,

att för den händelse nyssberörda yrkande icke kunde bifallas sådana

ändringar måtte beslutas, som föranleddes av att rätt till avdrag för barn

medgåves så länge barnet icke vid vederbörande taxeringsårs ingång uppnått

21 års ålder, samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

3

att i varje fall hänsyn måtte tagas till vad i motionerna anförts rörande

avfattningen av 20 § kommunalskattelagen med därtill hörande anvisningar;

5) de likalydande motionerna nr 322 i första kammaren av herr Asplund

m. fl. och nr 460 i andra kammaren av herr Hage m. fl., i vilka hemställts,

»att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 258 måtte utforma lagstiftningen

rörande rätt till skatteavdrag för substansminskning vid gruva

på sådant sätt, att rätten till sådant avdrag bindes samman med skyldighet

att i bokföringen göra avdrag av samma storlek»;

6) motionen nr 456 i andra kammaren av herr Osberg, däri yrkats, »att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en omläggning

av ortsgrupperingen för skatteavdrag så att antalet ortsgrupper minskas

från fem till tre»;

7) motionen nr 458 i andra kammaren av herr Ericsson i Kinna m. fl.,

däri föreslagits, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring av Kungl Maj:ts

förslag till förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt att familjeavdrag

för husföreståndarinna fastställes till samma belopp som för hustru»;

8) motionen nr 459 i andra kammaren av fru Rönn-Christiansson m. fl.,

däri hemställts,

»afl riksdagen beslutar beträffande förslaget till förordning örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, § 15, bibehålla nämnda paragraf i sin

förutvarande lydelse, d. v. s. att en sextionde! av den skattepliktiga förmögenheten

beräknas till beskattning i stället för nu föreslagna en hundradel;

att § 16 i samma förordning, i vad densamma avser familjeavdrag för

husföreståndarinna bibehåller sin förutvarande lydelse, d. v. s. att skattskyldig

äger att åtnjuta samma familjeavdrag för husföreståndarinna, som tillkommer

skattskyldig för hustru;

att § 18, moment 3, i samma förordning erhåller följande lydelse: 3 morn.:

Tilläggsskatten utgör:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 8,000 kronor: 4 procent

av den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 6,000 kronor,

när det beskattningsbara beloppet överstiger

8,000 men icke 10,000 kr. 100 kr. för 8,000 kr. och 6 % av återstoden

10,000

2>

»

15,000

>

220

3>

10,000

8 %

*

15,000

20,000

>

620

»

15,000

3>

11 %

>

20,000

»

25,000

1,170

»

»

20,000

»

14 /

»

25,000

40,000

>

1,870

J>

»

25,000

i-

»

17 S

»

»

40,000

2>

60,000

»

4,420

*

2>

40,000

2>

20 %

>

60,000

100,000

»

8,420

»

»

60,000

23 %

2>

100,000

200,000

17,620

2>

2>

100,000

»

26 %

3>

t>

200,000

»

T>

500,000

»

43,620

2>

200,000

>

2>

30 %

>

)

500,000

»

1,000,000

>

133,620

>

»

500,000

»

7>

35 %

»

1,000,000

308,620

2>

1,000,000

2>

40 %

»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

att förslaget till förordning om särskild skatt å förmögenhet skall beträffande

§ 3 erhålla följande ändrade lydelse: Särskild skatt å förmögenhet

enligt denna förordning skall utgöra: när den beskattningsbara förmögenheten

överstiger 20,000 kronor men icke 50,000 kronor: en promille av den

del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 20,000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

50,000

meri

icke

100,000

kr.: 20 kr. för

50,000 kr. och

2 °/oo

av återstoden

100,000

200,000

» 120 » »

100,000 »

2>

3 °/oo

»

>

200,000

300,000

» 420 > »

200,000 »

4 °/oo

»

»

300,000

>

-»

400,000

» 820 » »

300,000 »

5 °/00

»

400,000

>

500,000

» 1,320 » »

400,000 »

>

6 °/00

2>

500,000

»

>

700,000

» 1,920 » »

500,000 »

8°/o0

»

700,000

1,000,000

» 3,520 » »

700,000 »

10 °/oo

»

»

1,000,000

6,520 » »

1,000,000 »

12 °/oo

>

» ;

att den i § 2, tredje stycket, samma förordning, föreslagna reduktionsregeln

bortfaller;

att § 18 i ''samma förordning’ bibehålies oförändrad i övriga stycken;

att förordningen av den 28 september 1928 (nr 374) om kommunal progressivskatt

bibehålies oförändrad»; samt

9) motionen nr 463 i andra kammaren av herr Ericson i Boxholm, däri

hemställts, »att förmögenheter understigande 1,000 kronor undantagas från

inkomst- och förmögenhetsskatt».

Motionen 11:459 har beträffande däri tillika framställt yrkande avseende

lagen örn inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar hänvisats

till konstitutionsutskottet.

Beträffande vad i motionerna anförts till närmare utveckling av däri

gjorda yrkanden eller förslag får utskottet hänvisa till motionerna.

Inledande översikt.

I anslutning till ett uttalande av chefen för finansdepartementet vid anmälan

inför Kungl. Maj:t av finansplan och inkomstberäkning för budgetåret

1935,36 framhöll bevillningsutskottet vid 1935 års riksdag (betänkande

nr 62) angelägenheten av att en översyn av inkomst- och förmögenhetsskatterna,

som borde avse att ersätta de nuvarande skatteformerna på ifrågavarande

område med ett mera enhetligt system, igångsattes å sådan tidpunkt

att förslag i ämnet kunde föreläggas 1936 års riksdag. Utskottets

uttalande godkändes av riksdagen.

I anledning av vad sålunda förekommit igångsattes inom finansdepartementet

undersökningar rörande förefintliga möjligheter till rationalisering av de

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

5

direkta skatterna till staten. Denna utredning resulterade i en promemoria

med förslag till viss omläggning av den direkta statsbeskattningen. Jämsides

med denna utredning verkställdes inom finansdepartementet av tillkallade

sakkunniga vissa undersökningar rörande det samlade skattetrycket i Sverige

och i utlandet (Statens off. utredn. 1936: 18).

Frågan örn en differentiering av de skattefria avdragen efter familjeförhållanden

hade varit föremål för utredning inom befolkningskomrnissionen,

som i ett den 11 december 1935 dagtecknat betänkande angående familjebeskattningen

(Statens off. utredn. 1936: 13) framlagt förslag i ämnet.

Förenämnda departementspromemoria lades sedermera efter remiss till

grund för proposition i ämnet till 1936 års riksdag (proposition nr 232, senare

— i vad avser skatteskalorna — ändrad genom proposition nr 269).

De förslag som förelädes riksdagen åsyftade i främsta rummet en förenkling

och rationalisering av formerna för den statliga beskattningen av inkomst

och förmögenhet men inneburo därjämte — beträffande fysiska personer,

till vilka hänfördes jämväl oskifta dödsbon och s. k. familjestiftelser

— en ny avvägning av skattefördelningen mellan olika inkomstklasser samt

mellan inkomst och förmögenhet, åsyftande en lindring av skattetrycket på

mindre inkomster. Frågan om skatternas avvägning med hänsyn till familjestorlek

lämnades däremot öppen men ansågs vara möjlig att lösa inom

ramen av de föreslagna skatteskalorna. Enligt förslagen skulle de fyra nu

utgående statsskatterna å fysiska personers inkomst och förmögenhet — statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt,

särskild skatt å förmögenhet samt utjämningsskatt — ersättas av en kombinerad

inkomst- och förmögenhetsskatt, i vilken förmögenhetsdelen utgjorde

V200, samt en särskild förmögenhetsskatt.

Vad angår beskattningen av juridiska personer föreslogs i propositionerna

i fråga om aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar och utländska bolag

övergång från progressiv till proportionell beskattning. Enligt förslagen

skulle för nämnda juridiska personer ej blott utjämningsskatten utan även

den kommunala progressivskatten bortfalla.

De sålunda framlagda förslagen vunno icke riksdagens anslutning. I skrivelse

den 22 juni 1936 (nr 387) anmälde riksdagen, att de i propositionerna

nr 232 och 269 framlagda förslagen i här berörda delar genom kamrarnas

skiljaktiga beslut förfallit. Därjämte hemställde riksdagen hos Kungl. Maj:t

om förnyad utredning angående den statliga beskattningen av inkomst och

förmögenhet.

På föredragning av dåvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet

Ljungdahl, beslöt Kungl. Majit den 13 augusti 1936 att tillsätta en kommitté,

benämnd 1936 års skattekommitté1, med uppdrag att verkställa utredning och

1 Vid tiden för betänkandets avlämnande var kommitténs sammansättning följande: ledamoten

av I kammaren bankofullmäktigen P. Nilsson i Gränebo, ordförande, samt ledamöterna av II

kammaren riksgäldsfullmäktigen G. Andersson i Rasjön och fil. doktor I. Anderson i Norrköping,

ledamoten av I kammaren förrådsförmannen A. J. Bärg i Katrineholm, ledamoten av II kammaren

redaktören G. A. Olsson i Gävle, direktören i kööp. förbundet E. Persson och ledamoten

av I kammaren jur. doktor A. Roos.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

framlägga förslag rörande omläggning av den direkta statsbeskattningen av

fysiska och juridiska personer.

Enligt de för kommitténs arbete lämnade direktiven borde undersökningen

omfatta statsbeskattningens tekniska utformning såväl som dess avvägning.

Frågan om skattedifferentiering med hänsyn till familjestorlek borde samtidigt

upptagas till prövning. På grund av den betydelse, som i detta sammanhang

tillkomme den kommunala beskattningens utformning, borde utredningen

i sistnämnda del verkställas i samråd med kommunalskatteberedningen.

Departementschefen anförde vidare i direktiven vissa synpunkter

rörande olika möjligheter till lösande av de spörsmål, som omfattades av

utredningen.

Sedan utredningen i huvudfrågorna slutförts, har kommittén den 27 november

1937 avgivit ett till alla delar enhälligt betänkande med förslag till

omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m. (Statens off. utredn.

1937: 42).

över förslaget lia efter remiss yttranden avgivits av åtskilliga myndigheter,

korporationer och sammanslutningar.

I propositionen nr 258 har i anslutning till framställningen i kommitténs

betänkande lämnats en översikt av skatteförfattningarnas innehåll i de delar

som beröras av utredningen. Utskottet får beträffande denna redogörelse

hänvisa till propositionen (sid. 61—66).

Efter att ha lämnat en kortfattad översikt över omfattningen av den utredning,

vars resultat framlagts i 1936 års skattekommittés nyss omförmälda

betänkande, samt över de frågor, som kommittén förklarat sig ämna

behandla under ett senare skede av utredningsarbetet, har departementschefen

anfört bland annat följande:

»Frågan örn en överarbetning av den statliga beskattningen av inkomst och

förmögenhet i syfte att nå fram till ett mera enhetligt system än det nu

tillämpade har länge varit aktuell. Förslag i ämnet förelädes 1936 års riksdag

men vunno icke riksdagens anslutning. Frågan har därefter i enlighet

med riksdagens önskan underkastats förnyad utredning. Denna har anförtrotts

1936 års skattekommitté som nu framlagt förslag i ämnet omfattande

ej endast frågan om omläggning av själva statsskattesystemet utan

även bland annat spörsmålen om familjebeskattningen samt örn rätten till

avskrivning å inventarier m. m., vilka båda frågor tidigare varit föremål för

utredning av befolkningskommissionen, respektive bolagsskatteberedningen.

De av kommittén framlagda förslagen som i väsentliga delar rätt nära ansluta

sig till 1936 års propositioner ha vid remissen erhållit ett i det stora

hela gynnsamt mottagande och synas mig ägnade att läggas till grund för

framställning till riksdagen. Emellertid har i vissa yttranden ifrågasatts

uppskov med omläggningen av den statliga beskattningen i avvaktan på en

lösning jämväl av frågan om kommunalbeskattningens framtida ordnande.

Otvivelaktigt skulle ett samtidigt avgörande av frågorna örn den statliga

och den kommunala beskattningen innebära vissa fördelar såväl med avseende

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

7

på möjligheterna till ett noggrant avvägande av den samlade skattebördan

„som ock i tekniskt hänseende. Enligt vad jag erfarit torde emellertid kommunalskatteberedningen,

till vilken utredningen av ett stort och svårarbetat

problemkomplex hänskjutits, knappast kunna avgiva betänkande i huvudfrågorna

i sådan tid, att det kan läggas till grund för förslag till nästa

års riksdag. Ett uppskov med omläggningen av statsskatterna i avvaktan

på kommunalskattefrågornas lösning synes mig under dessa omständigheter

icke böra ifrågakomma. Jag vill tillika erinra om att kommittén på alla de

punkter, där den kommunala beskattningen mera direkt berörts, samarbetat

med kommunalskatteberedningen, som antingen godkänt förslagen eller uttalat,

att dessa icke försvåra lösningen av de frågor varav behandlingen ankommer

på beredningen. Jag finner sålunda övervägande skäl tala för att

frågan om statsbeskattningens omläggning och därmed sammanhängande

spörsmål nu föreläggas riksdagen till avgörande.

Den av kommittén föreslagna skatteomläggningen har utsträckts till att

omfatta även utjämningsskatten. Häremot är enligt min mening intet att

invända, emedan tillräckliga skäl icke längre synas föreligga för bibehållande

av en specialbudgetsanordning för skatteutjämningen.»

De personella avgifterna.

1936 års skattekommitté har föreslagit, att mantalspenningarna

skola avskaffas i samband med omläggningen av den direkta statliga beskattningen.

Kommunalskatteberedningen har i skrivelse den 15 november 1937 till

Kungl. Majit framlagt förslag om avskaffande jämväl av två kommunala

personella skatter, sjukvårdsavgiften och folkskoleavgiften,

vilka stå i visst tekniskt samband med mantalspenningarna. Över förslaget

ha efter remiss yttranden avgivits av vissa myndigheter, de kommunala förbunden,

flertalet av landstingens förvaltningsutskott samt åtskilliga städer

och landskommuner.

Rörande gällande bestämmelser i fråga örn de personella avgifternas utgörande

ävensom den motivering som av kommittéerna lämnats för förslagen

om avgifternas avskaffande, torde utskottet få hänvisa till propositionen

(sid. 70—72).

Departementschefen ansluter sig till de framlagda förslagen och förordar

alltså, att mantalspenningarna samt sjukvårds- och folkskoleavgifterna

skola upphöra att utgå i och med ikraftträdandet av det föreslagna nya

skattesystemet. Såsom motivering anför departementschefen bland annat

följande:

»De personella skatterna äro till sin princip främmande för vårt skattesystem

i övrigt och påkalla särskilt arbete för debitering och uppbörd. Med

hänsyn till att de numera knappast äro av en ekonomisk betydelse som mo
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

tiverar deras bibehållande vid sidan av övriga direkta skatter har det länge

framstått som ett önskemål att avskaffa dem. Nu föreliggande förslag om

upphörande av mantalspenningarna samt sjukvårds- och folkskoleavgifterna

ha också i blott ett fåtal fall mött gensaga.

Invändningarna lia i vissa fall utgått från uppfattningen, att det vore

önskvärt att varje vuxen medborgare erlade åtminstone någon skatt. Det

torde dock knappast vara riktigt att tillmäta erläggandet av de personella

avgifterna betydelse för vidmakthållandet av känslan av solidaritet med och

ansvar mot det allmänna. I andra fall har, för sjukvårdsavgifternas del,

hänvisats till dessa avgifters betydelse för landstingens ekonomi och framförts

önskemål örn kompensation för den inkomstförlust, som skulle inträda

örn föreliggande förslag bleve realiserade. Häremot kan erinras, att avgifternas

upphörande endast hänvisar landstingen till att skaffa medel för de

ändamål avgifterna avse på samma sätt som för landstingets utgifter i allmänhet

och icke innebär att skattekraft som tidigare utnyttjats av landstingen

övertages av staten.»

Den kommunala progressivskatten.

Enär utredningen av de spörsmål, som beröra den kommunala progressivskatten,

ingår i kommunalskatteberedningens uppgift, ha beredningen och

1936 års skattekommitté upptagit desamma till gemensam behandling. Kommittéerna

ha därvid kommit till den principiella uppfattningen, att all progressiv

beskattning bör förbehållas staten. Frågan om ur kommunala synpunkter

likväl kräves bibehållande av den kommunala progressivskatten har

besvarats nekande. Kommittéerna ha på grund härav enats om att föreslå,

att förevarande skatt skall upphöra i och med ikraftträdandet av det föreslagna

nya skattesystemet.

Beträffande motiveringen för förslaget liksom ock rörande gällande bestämmelser

för den kommunala progressivskattens utgörande samt statistiska

uppgifter i avseende å skatten får utskottet hänvisa till propositionen

(sid. 73 ff.).

Till förslaget om den kommunala progressivskattens avskaffande har kommunalskatteberedningen

fogat ett uttalande, vari framhålles, att beredningen

i syfte att lätta de hårdare tryckta kommunernas bördor övervägde förslag

om skilda åtgärder, varigenom kraven å statligt stöd åt kommunerna komme

att avsevärt ökas, samt att beredningen förutsatte, att vid bedömandet av

dessa beredningens blivande förslag hänsyn foges till den kommunala progressivskattens

indragande till staten.

Kommittéerna ha funnit skälig hänsyn till kommunerna, vilka borde beredas

möjlighet att anpassa sig efter de ändrade förhållandena, påkalla en

övergångsanordning. Denna bör enligt kommittéernas mening givas den formen,

att staten under vissa år från särskilt anslag å riksstaten till kommunerna

utbetalar en efter lämpliga grunder bestämd, avtagande ersättning för

lidstad progressivskatt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

9

Kommittéerna anföra ytterligare:

Såsom utgångspunkt för ifrågavarande ersättning torde enligt kommittéernas

mening böra tagas medeltalet av den i varje kommun för åren 1934—

1936 utdebiterade kommunala progressivskatten. De motsvarande beskattningsåren

1933—1935 representera såväl lågkonjunktur som högkonjunktur.

Ifrågavarande medeltal, som av kommittéerna uträknats för samtliga rikets

kommuner, skulle för hela landet (frånsett det gemensamma taxeringsdistriktet,

från vilket här kan bortses) uppgå till 13.08 miljoner kronor. Jämfört

med de senaste högkonjunkturårens siffror, för år 1936 1 5.79 miljoner kronor

och för år 1937 c:a 18.9 miljoner kronor (beräknat belopp), innebär en ersättning,

bestämd till nyssnämnda medeltalsbelopp, en icke obetydlig minskning

(som i de särskilda kommunerna kan bliva större eller mindre). Med

hänsyn härtill vilja kommittéerna föreslå, att ersättningen för första året

efter det, för vilket kommunal progressivskatt sista gången utgått, icke ytterligare

reduceras utan fastställes till hela det förut sagda medeltalsbeloppet.

För de följande tre åren torde ersättningen till kommunerna böra bestämmas

till %, 1I2 och 1li av nämnda belopp, varefter ersättningen helt bör upphöra.

Departementschefen har i fråga om den kommunala progressivskatten anfört

bland annat följande:

»Den kommunala progressivskatten är ägnad att komplicera avvägningen

av inkomstbeskattningen efter skatteförmåga genom att den inför en svårbedömlig

extra skattebelastning på större inkomster utöver den som ligger

inom det statliga skattesystemets ram. Den kommunala progressivskattens

avskaffande har därför betraktats som en förutsättning för utformandet av

en väl avvägd progressiv skatteskala. Denna uppfattning delas av skattekommittén

och kommunalskatteberedningen som föreslå, att den kommunala

progressivskatten skall upphöra att utgå i samband med att den förordade

rationaliseringen av statsbeskattningen genomföres.

Här berörda skattetekniska synpunkter skulle dock knappast ensamma

utgöra ett tillräckligt skäl för den rubbning av kommunernas finansiella förhållanden,

som progressivskattens avskaffande skulle medföra. Ett ytterligare

motiv föreligger emellertid, nämligen att förändringen bereder möjligheter

till en lämpligare fördelning av den sammanlagda skattebördan mellan

landets skattebetalare.

Såsom den i betänkandet framlagda statistiska utredningen visar, utgår

kommunal progressivskatt mestadels i kommuner med god skattekraft och

lågt skattetryck; mången gång åstadkommer denna skatt en avsevärd sänkning

av redan förut låga utdebiteringar. Den kommunala progressivskattens

borttagande skulle huvudsakligen drabba kommuner, där skatten är låg. Den

vidgade utbetalning av skatteutjämningsbidrag och det övertagande av vissa

kommunala uppgifter, vartill den kommunala progressivskattens inarbetande

i statsbeskattningen skulle bereda möjligheter, skulle däremot vara ägnade

alt åstadkomma en större avlyftning av bördorna i kommuner med högt

än i kommuner med relativt lågt skattetryck. De kommunala progressivskattemedlens

indragande till staten i förening med statliga åtgärder till

kommunernas bästa skulle sålunda medföra en betydande och även mycket

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

önskvärd skatteutjämning. I motsats til! vad lantbruksstyrelsen antagit torde

denna skatteutjämning väsentligen komma landsbygden till godo.

Det hade givetvis varit önskvärt, att frågan örn den kommunala progressivskattens

borttagande kunnat prövas samtidigt med spörsmålen om ökad

direkt skatteutjämning och örn statens övertagande av kommunala uppgifter.

Prövningen av dessa omfattande och svårlösta spörsmål, som kräva tidsödande

utredningar, ankommer på kommunalskatteberedningen, vars arbetsresultat

ännu icke föreligga. Frågan om den kommunala progressivskattens

fortbestånd måste emellertid avgöras samtidigt med att skatteavvägningen

inom det statliga skattesystemet bestämmes. Örn kommunerna övergångsvis

beredes viss ersättning för avskaffandet av progressivskatten, komma

verkningarna därav knappast att göra sig gällande förrän de skatteutjämnande

och skattelindrande åtgärder, varom jag hoppas att förslag skola

kunna föreläggas senast 1940 års riksdag, börjat vidtagas.»

Efter att ha berört den kritik, som särskilt från städernas sida kommit

förslaget till del, anför departementschefen:

»Jag vill i anledning härav erinra, att skattens borttagande får betraktas

som ett led i en skatteutjämningspolitik. Åtgärdens betydelse härvidlag skulle

gå förlorad, om kommunerna för framtiden skulle beredas full ersättning

av statsmedel för den inkomst de mista. Det synes icke förenligt med en

sund skattepolitik, att lokala intressen skola få hindra en eftersträvansvärd

jämnare avvägning av beskattningen mellan landets skattebetalare. Däremot

måste anses skäligt, att ersättning utgår under en övergångstid, för vilken

finansplaner kunna ha uppgjorts med bibehållen kommunal progressivskatt

såsom en av förutsättningarna. Om så sker synas alla berättigade

krav från kommunernas sida på fortsatt rätt till ifrågavarande inkomstkälla

vara i skälig grad tillgodosedda.»

Beträffande ersättningen till kommunerna har departementschefen funnit

den av kommittéerna föreslagna anordningen i princip lämplig och ansett

den ifrågasatta övergångstiden ur förut angivna synpunkter tillräcklig. Departementschefen

fortsätter:

»Däremot torde, i enlighet med vad i åtskilliga yttranden gjorts gällande,

ersättningen icke böra beräknas på grundval av medeltalen för taxeringarna

1934—1936. Därest beräkningen skulle ske med ledning av endast tre års

taxeringar, kunna i en del kommuner tillfälliga omständigheter förrycka resultatet

särskilt om de tre åren, såsom enligt förslaget skulle vara förhållandet,

infalla under en konjunkturell övergångstid. Det torde därför vara riktigare

att taga en längre periods taxeringar till utgångspunkt, och då lämpligen

10-årsperioden 1928—1937. Medeltalet för dessa år blir ungefär 15.8 miljoner

kronor eller alltså en betydlig förhöjning i förhållande till medeltalet

för åren 1934—1936. Denna höjning kan synas betänklig, men jag vill dock

förorda densamma även med hänsyn till att kommunernas anpassning till

det nya systemet skulle därigenom än ytterligare underlättas.

Jag tillstyrker alltså bifall till kommittéernas förslag i berörda del med

den ändring, att ersättningen beräknas på grundval av medeltalen för åren

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

11

1928—1937. Anslag för ändamålet blir första gången erforderligt under

budgetåret 1939/40. Därest riksdagen i år godkänner förslaget om progressivskattens

avskaffande och huvudgrunderna för ersättningen, torde vid nästa

års riksdag, i samband med att anslaget anvisas, få fastställas detaljbestämmelser

rörande ersättningens utbetalande.

Det i några yttranden framförda önskemålet rörande särskild bestämmelse

örn ytterligare ersättning åt skattetyngda kommuner torde icke böra bifallas.

I den mån skattetyngda kommuners utdebiteringar höjas genom progressivskattens

borttagande kunna nämligen ökade ordinarie understöd utgå

enligt skatteutjämningsförordningens regler. Därest extra understöd finnas

skäliga i anledning av att en kommun kommit i svårt läge i följd av progressivskattens

borttagande, kan behörig hänsyn därtill tagas redan med

nuvarande bestämmelser.»

Allmänna utgångspunkter för utformningen av de direkta

skatterna till staten.

Vid behandlingen av de allmänna utgångspunkterna för utredningen har

kommittén till en början haft att fatta ståndpunkt till frågan örn ramen

för skattesystemet, alltså bestämma vilken sammanlagd skattesumma

som man vid tillämpning av det nya systemet på ett givet skatteunderlag

önskar få in vid uttagande av grundbelopp av i systemet ingående rörliga

skatter. Sedd från en annan sida, kan frågan sägas avse fastställandet av

grundbeloppsnivån för det nya systemet (eller rättare sagt för de rörliga skatterna

i detsamma). Vid bedömandet av ifrågavarande spörsmål har kommittén

utgått från de förskjutningar, som skatteunderlaget och de utdebiterade

skatterna undergått de senaste åren.

Efter att ha berört svårigheten att beräkna skatteunderlagets framtida gestaltning

anför kommittén vidare bland annat:

Beträffande storleken av de statsutgifter, som skola täckas av direkta skatter

å inkomst och förmögenhet, är svårigheten att förutse utvecklingen likaledes

mycket stor. Beaktas måste emellertid dels de stora s. k. automatiska

utgiftsstegringar, som följa av redan fattade beslut i anslagsfrågor, och dels

den ökade belastning för skattebudgeten, som kan väntas uppkomma genom

överflyttning av samhällsuppgifter eller kostnader för sådana från kommunerna

till staten. Sistnämnda utgiftsstegring skulle dock komma att åtminstone

delvis uppvägas därigenom att staten, på sätt av kommittén och kommunalskatteberedningen

förutsatts, får övertaga den kommunala progressivskatten.

Principiellt har kommittén den uppfattningen, att ramen för det nya skattesystemet

bör läggas så att detta, under förutsättning av normalt skatteunderlag,

vid grundbeloppsnivå för rörlig skatt någorlunda täcker det behov av

direkta statsskatter å inkomst och förmögenhet, varmed man för närvarande

finner sig böra räkna. Enligt kommitténs uppfattning bör vidare systemet

örn möjligt göras så elastiskt, att det kan utan påbyggnad av extra skatter

användas så länge icke alltför exceptionella situationer i fråga örn skatte
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

underlag eller budgetbehov uppkomma. Därest grundbeloppsnivåu sättes

för låg, riskeras, att skatteskalans spännvidd redan från början tages alltför

mycket i anspråk. Å andra sidan bör grundbeloppsnivån ej placeras högre

än omständigheterna kräva, om ock givetvis intet hinder bör möta att i en

fördelaktig budgetsituation taga ut mindre än 100 procent av grundbeloppet.

Från de utgångspunkter, som i det föregående angivits, har kommittén i

avseende å ramen för det skattesystem, som är avsett att träda i stället för

det nuvarande systemet av statsskatter och kommunal progressivskatt, sökt

konstruera skatteskalorna i det nya systemet sålunda att detta, tillämpat

på skatteunderlaget enligt 1936 års taxering efter korrigering för tillfälliga

eftertaxeringar och av kommittén förordade ändringar i grunderna för familjebeskattningen,

vid grundbeloppsnivå för rörlig skatt avkastar cirka 235

miljoner kronor. Den sammanlagda skattesumma, som i verkligheten debiterades

nämnda år, utgjorde — efter avdrag för de tillfälliga eftertaxeringarna

— cirka 253 miljoner kronor. Kommitténs förslag i avseende å grundbeloppsnivån

innebär, att cirka 110 procent av rörlig skatt i det föreslagna

nya skattesystemet, räknat å 1936 års skatteunderlag, får uttagas för att den

sammanlagda avkastningen skall bliva ungefärligen lika stor som 1936 års

skatter (inklusive kommunal progessivskatt).

I avseende å frågan om beskattningens rörlighet har kommittén

anfört bland annat följande:

Med hänsyn till de stora växlingar i avseende å såväl skatteunderlaget som

behovet av direkta skatter, som under senare år gjort sig gällande och varmed

torde få räknas även i framtiden, är det uppenbarligen av stor betydelse,

att i det nya skattesystemet elasticiteten från början blir så tillfredsställande

som möjligt. För kommittén har det fördenskull framstått som klart,

att även i det nya systemet — oavsett dess tekniska utformning i övrigt -—

beskattningen bör vara till största delen rörlig.

Vad förmögenhetsbeskattningen beträffar har kommittén emellertid kommit

till den uppfattningen, att densamma helt eller till övervägande del bör

undantagas från rörligheten.--—

Beträffande inkomstbeskattningen har kommittén i princip anslutit sig till

det i propositionerna nr 232 och 269 till 1936 års riksdag framlagda förslaget,

enligt vilket inkomst- och förmögenhetsskatten skulle uppdelas i en rörlig

bottenskatt för alla skattskyldiga samt en fast tilläggsskatt, som skulle

betalas av fysiska personer och med dem likställda kategorier, i den mån det

beskattningsbara beloppet överstege visst belopp.---

I själva verket torde med de skattesatser i fråga om inkomstbeskattningen,

varmed man numera måste räkna, vara nödvändigt, att de högre skikten av

den progressiva skalan bindas i en fast skatt för att icke skattens rörlighet

uppåt skall alltför mycket begränsas. Å andra sidan bör ihågkommas, att ju

mindre del av inkomstbeskattningen som är rörlig, desto mera kännbar bluen

höjning av utdebiteringsprocenten för de lägre inkomsttagarna, för vilka

icke någon del av skatten är fast. Denna begränsning av rörligheten hos bottenskatten

kan motverkas dels därigenom att nämnda skatt icke göres proportionell

utan progressiv, varvid progressionen får sträcka sig relativt högt

upp i skikten, och dels därigenom att vid avvägningen mellan bottenskatten

och tilläggsskatten den senares skala konstrueras så, att även vid högre uttagningsprocent

den avsedda jämvikten bibehålies.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

13

I fråga om inkomstbeskattningen av juridiska personer har kommittén funnit

densamma böra liksom nu vara helt rörlig. Bottenskatten för de fysiska

personerna är nämligen icke ensam tillräcklig att åstadkomma nödig elasticitet

i systemet.

Enligt nu gällande bestämmelser måste grundbeloppsprocenten för inkomstoch

förmögenhetsskatten bestämmas för varje år enhetligt för alla skattskyldiga.

Emellertid torde det under vissa situationer kunna visa sig lämpligt

att icke låta uttagningsprocenten vara densamma för alla grupper skattskyldiga.

Det kan till exempel i svåra tider för näringslivet anses påkallat

att icke höja grundbeloppsprocenten för juridiska personer i samma utsträckning

som för fysiska personer. I normala fall torde emellertid ett enhetligt

grundbelopp böra fastställas.

I fråga om fördelningen av skattebördan mellan fysiska

och juridiska personer har kommittén förutsatt, att av de

235 miljoner kronor, som det nya systemet beräknas skola å 1936 års skatteunderlag

avkasta vid grundbeloppsnivå, cirka 180 miljoner kronor böra uttagas

av fysiska personer och cirka 55 miljoner kronor av juridiska personer.

Av sistnämnda belopp kunna cirka 47.5 miljoner kronor antagas falla

å svenska aktiebolag och återstoden å övriga juridiska personer. Enligt kommitténs

mening vore den relativt obetydliga höjning som vid denna avvägning

skulle uppkomma för aktiebolagen, väl motiverad. Aktiebolagen hade

under senaste åren intagit en jämförelsevis gynnad ställning därigenom att

de fritagits från de extra skatterna å inkomst och förmögenhet, vilka i huvudsak

belastat endast fysiska personer. När skattetrycket å fysiska personer

nått en så relativt stor höjd som numera vore fallet, vore det enligt kommitténs

mening naturligt, att aktiebolagens och de övriga juridiska personernas

skattekraft foges i anspråk i något större utsträckning än tidigare.

Beträffande frågan örn avvägningen av beskattningen mellan

å ena sidan inkomst och å andra sidan förmögenhet

vad angår fysiska personer har kommittén icke funnit skäl frångå den

fördelning, som i detta hänseende gällt de två senaste åren, nämligen med c:a

80 procent å inkomstskatt och c:a 20 procent å förmögenhetsskatt.

Departementschefen har angivit sitt ståndpunkttagande till förevarande

allmänna spörsmål på följande sätt:

»Det statliga skattesystemet har varit underkastat ständiga förändringar

och fått sin prägel av vid varje tid härskande föreställningar om det skäliga

och lämpliga. Avvägningar ha därvid fått äga rum mellan olika och

delvis stridande men var för sig berättigade synpunkter. Hänsyn har mer

och mer ansetts böra tagas till de skattskyldigas betalningsförmåga, men olika

skatters antagliga inverkan på produktionen och i vissa fall på konsumtionen

har ej heller kunnat lämnas ur räkningen. Principen om skatt efter

förmåga anses kräva en viss progressivitet vid stigande inkomster i skattens

andel av dessa. Detta krav kan uppenbarligen icke tillgodoses inom

varje särskild skatteform. Konsumtionsskatterna visa nämligen en rakt

motsatt bild, i det att skatten tar i anspråk en allt mindre del, allteftersom

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

inkomsten stiger. Direkta skatter på inkomst och förmögenhet kunna däremot

göras mer eller mindre progressiva, och vid en kombination av konsumtionsskatter

och inkomstskatter kan en avvägning sökas, som svarar mot vad

som anses skäligt för alla skatteformerna tillsammantagna.

Varje dylik avvägning måste emellertid anknytas till en viss samlad skatteintäkt,

och denna i sin tur är beroende av de samlade statsutgifterna. Örn

skattebehovet mera väsentligt stiger eller faller, kan det därför icke undvikas,

att en ny avvägning får äga rum, eftersom ingen enkel regel för skälig

höjning eller sänkning av de olika skatterna torde kunna uppställas. Då därtill

kommer, att endast vissa skatteformer direkt konstrueras såsom rörliga,

medan de övriga förutsättas vara mer eller mindre fasta, blir det så mycket

tydligare, att alla förslag till omläggning av beskattningen måste grundas

på vissa antaganden rörande utgiftsram och skattebehov.

Skattekommittén har vid utformningen av sitt förslag till rationalisering

av de direkta skatterna till staten utgått från det nuvarande statsfinansiella

läget. Något annat torde icke heller ha varit möjligt, om kommittén ej velat

för egen del taga upp till behandling hela frågan om den kommande utvecklingen

av statens utgifter samt göra antaganden om förskjutningar uppåt

eller nedåt. Även den nuvarande fördelningen mellan konsumtionsskatter

och skatter på inkomst och förmögenhet hade i så fall fått bli föremål för

överväganden. Jag är icke heller själv beredd att föreslå någon annan utgångspunkt,

ehuru utgiftsökningar synas förestå, som inom kort kunna

medföra behov av en ny avvägning. Man kunde närmast ha väntat, att

kommittén under angivna förutsättningar så utformat den rörliga bottenskatten,

att dess avkastning just vid grundbeloppsnivån svarade mot det

förutsatta inkomstbehovet, och icke såsom nu blir fallet vid en uttagning

med 110 procent. Någon anledning att av detta skäl jämka på de av kommittén

föreslagna skatteskalorna synes emellertid knappast föreligga. Då

invändningar å andra sidan gjorts mot den sålunda valda grundbeloppsnivån,

därför att den skulle innebära ett godtagande av föreliggande skattebehov

och skattetryck såsom normala företeelser, synes man förbise att det

här gäller en teknisk och praktisk anordning. Utgår man ifrån, att de skattebelopp,

som komma att uttagas genom den rörliga bottenskatten, måste

tillåtas variera inom vissa gränser, utan att en ny avvägning gentemot andra

skatteformer behöver äga rum, får man tydligen avpassa skatteskalan så

att dessa växlande belopp lämpligen kunna uttagas, vare sig det sedan sker

under variationer kring ett indextal, som kallas 100 eller 150 eller något

annat. Skulle man i valet av grundbeloppsnivå inlägga något omdöme om

vad som skall vara ''normal’ skattenivå, vore man därmed över på den allmänna

diskussion av det statsfinansiella läget och skattefördelningen, som

kommittén enligt min mening med rätta undvikit.

Anpassningen av skattesystemet efter det statsfinansiella läget betyder

även att systemet bör givas en så avpassad rörlighet att skatteinkomsten

genom variationer i uttagningsprocenten kan avvägas efter de förändringar

i skattebehovet från år till år, varmed man har att räkna, utan att detta

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

15

leder till väsentliga förskjutningar i skattens avvägning efter den relativa

skatteförmågan inom olika inkomstskikt. Även om den budgetuppställning

som föreslagits för nästa budgetår är ägnad att, såsom riksräkenskapsverket

framhållit, under vissa förhållanden minska behovet av elasticitet i

skattesystemet förblir det dock en väsentlig fördel örn sådan elasticitet föreligger

inom vidast möjliga gränser.

Kommittén har förordat en i så måtto begränsad rörlighet för inkomstskatten

för fysiska personer att procenttalen i den progressiva skatteskalan

blott upp till en viss höjd förutsatts skola variera med uttagningsprocenten.

Tekniskt har detta skett genom en uppdelning av skatten i en rörlig bottenskatt

och en fast tilläggsskatt. Genom denna anordning undanröjes i viss

mån den begränsning av skattens elasticitet som följer av höga skatteprocenter

för de större inkomsterna. Denna fördel får naturligtvis icke vinnas

genom en sådan utformning av den rörliga bottenskatten att variationer uppåt

i skatteprocenten för mindre inkomster allvarligt försvåras. Kommitténs

förslag i dessa hänseenden synes mig kunna godtagas.

Förmögenhetsskatten har av kommittén föreslagits utformad såsom en

fast skatt. Inkomstskatten å juridiska personer har tänkts helt rörlig. Uttagningsprocenten

för inkomst- och förmögenhetsskatten har ansetts ej behöva

vara densamma för juridiska personer som för fysiska. Jämväl till

dessa förslag kan jag ge min anslutning.

Mot förslaget om obegränsad rörlighet hos inkomstskatten för juridiska

personer ha riktats invändningar i vissa remissyttranden. Vad som skulle

vinnas genom att inkomstskatten för juridiska personer i viss utsträckning

utformades såsom en fast skatt synes mig dock på ett smidigare och efter

växlande förhållanden bättre lämpat sätt kunna ernås genom en avpassning

av uttagningsprocenten. Då en fri uttagningsprocent och viss bindning av inkomstskatten

för juridiska personer framstå såsom alternativa lösningar kan

jag under dessa förhållanden icke förorda en bindning av aktiebolagsskatten

eller viss del av denna.

Vad angår den fördelning, efter vilken fysiska och juridiska personer böra

taga del i skattebördan, har kommittén utgått från att de juridiska personernas

och då särskilt aktiebolagens relativa andel skulle i viss mån ökas.

På sätt förut anförts skulle aktiebolagen, räknat å skatteunderlaget enligt

1936 års taxering, få vidkännas en skattehöjning av 3.6 miljoner kronor eller,

om monopolbolagen icke tagas med vid beräkningarna, 5.45 miljoner kronor.

En tillämpning av förslaget (10 procents proportionell skatt uttagen med

110 enheter) å det numera bearbetade materialet från 1937 års taxering gelott

helt annat resultat. I stället för efter nuvarande grunder debiterade 69.0

miljoner kronor skulle aktiebolagens sammanlagda skatt ha blivit 67.0 miljoner

kronor; en skattelindring å 2.0 miljoner kronor .skulle alltså ha uppstått.

örn monopolbolagen helt utgå ur materialet, skulle resultatet av

skatteomläggningen blivit nästan omärkbart för aktiebolagen, såsom helhet

betraktade (noga räknat en skatteskärpning av 0.8 miljon kronor). Anlcd
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

ningen till det förändrade läget är givetvis att den genomsnittliga inkomstprocenten

och därmed även skatteprocenten för aktiebolagen avsevärt höjts

vid 1937 års taxering.

Det visar sig alltså, att därest man räknar med ett gynnsamt verksamhetsår

som år 1936, ett genomförande av kommitténs förslag över huvud icke

skulle betyda någon överflyttning av skattebördan från fysiska till juridiska

personer, medan däremot vid för de juridiska personerna mindre gynnsamma

år förslaget innebär viss relativ merbelastning av dessa i förhållande

till nu.

Beträffande avvägningen av beskattningen mellan inkomst och förmögenhet

vad angår fysiska personer har kommittén utgått från den fördelning,

som i detta hänseende gällt de senaste åren, nämligen med c:a 80 procent

å inkomstskatt och c:a 20 procent å förmögenhetsskatt.

Jag har för min del icke anledning att frångå kommitténs förslag till avvägning

i här berörda hänseenden.»

F amil jebeskattningen.

Såsom i det föregående omnämnts har ett förslag till revision av bestämmelserna

rörande familjebeskattningen den 11 december 1935 avgivits av

befolkningskommissionen (Statens off. utredn. 1936: 13).

Det av befolkningskommissionen framlagda förslaget innebär i korthet

följande.

Kommissionen föreslår först och främst avsevärda jämkningar i systemet

av skattefria ortsavdrag, innebärande sänkning av

grundavdragen och höjning av familjeavdragen. Omregleringen skall gestaltas

så, att beskattningsunderlaget i stort sett bibehålies oförändrat. Enligt

kommissionens förslag skola i de olika ortsgrupperna grundavdraget,

familjeavdraget för hustrun och familjeavdraget för vartdera av de två första

barnen bliva inbördes lika stora, medan familjeavdraget för varje följande

barn blir dubbelt så stort som de övriga avdragen. Avdragen enligt kommunalskattelagen

skola fortfarande utgå med belopp, som äro endast hälften

så stora som motsvarande avdrag vid den statliga beskattningen. Den s. k.

bankningen förutsättes bibehållen oförändrad.

De av kommissionen föreslagna statliga avdragen framgå av följande tabell:
-

Ortsgrupp

II

III

IV

V

Grundavdrag saint familjeavdrag för hustrun

och vartdera av de två första barnen ...... 560

Familjeavdrag för varje följande barn ........ 1,120

600

1,200

Kronor

640

1,280

680

1,360

720

1,440

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

Befolkningskommissionens betänkande innefattar därjämte förslag, att

en särskild skatt, benämnd skatt för familjehjälp, skall uttagas

med det dubbla syftet att anskaffa medel för bestridande av vissa utgifter,

avsedda att befordra en gynnsam lösning av befolkningsfrågan, och att ytterligare

skärpa skattedifferentieringen med hänsyn till familjeförhållandena.

Denna skatt skall utgå med fullt belopp av skattskyldig, som är ogift och

barnlös, medan avdrag från skatten skall åtnjutas med en tredjedel av skattens

belopp av den, som är gift, och likaledes med en tredjedel av skattebeloppet

för varje barn. Makar med två eller flera barn bliva således helt

fria från skatten.

Befolkningskommissionen har vidare bland annat föreslagit höjning av

åldersgränsen för barnavdrags åtnjutande från 16 till 18 år.

I fråga örn den motivering ur befolkningspolitiska, familjesociala och allmänna

rättvisesynpunkter, som kommissionen lämnat för sitt förslag, ävensom

rörande förslagets detaljer tillåter sig utskottet att hänvisa till betänkandet.

1936 års skattekommitté har för sin del i första hand betraktat spörsmålet

örn skattedifferentiering efter familjestorlek såsom en fråga om avvägning

av skatt ur rättvisesynpunkter på samma sätt som då det i allmänhet gäller

att fördela skattebördan mellan skattskyldiga av skilda kategorier och med

olika stora inkomster allt efter deras relativa skatteförmåga. Även från dessa

synpunkter har emellertid kommittén kommit till den uppfattningen, att

den nuvarande avvägningen av skattebördan med hänsyn till familjestorlek

icke är tillfredsställande och att skattelättnad bör beredas familjeförsörjare

och särskilt barnrika sådana i den utsträckning som motiveras av försörjningsbördan.

I fråga om den metod som bör användas för åstadkommande av den

önskade skattedifferentieringen efter familjestorlek har kommittén funnit

sig böra avvisa tanken att för ändamålet införa en särskild skatt å ensamstående

skattskyldiga samt barnlösa eller barnfattiga familjer på sätt av

befolkningskommissionen föreslagits. Kommittén har i princip föreslagit

bibehållande av det gällande systemet med fasta, av inkomstens storlek oberoende

avdrag.

Kommitténs förslag innefattar först och främst avsevärda jämkningar i de

skattefria ortsavdragen i fråga örn statsbeskattningen. Denna omreglering

av avdragen går i stort sett ut på, att grundavdragen något minskas under

det att familjeavdragen för hustru och barn höjas. Även i tekniskt avseende

har åtskillnad gjorts mellan å ena sidan skattskyldig, som är gift eller har

barn, för vilket avdrag åtnjutes, och å andra sidan ensamstående skattskyldig

(ogift, änkling, änka eller frånskild) utan barn, för vilket avdrag åtnjutes.

Närmare bestämt innebär kommitténs förslag till skattefria avdrag vid

statsbeskattningen följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 7 sami. Nr 32.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

1. Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt

eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 450 kronors

inkomst, är berättigad till såväl grundavdrag som familjeavdrag. Avdragens

storlek framgår av efterföljande sammanställning:

Ortsgrupp

I

II

III

IV

V

Grundavdrag och familjeavdrag för hustru,

Krono

r

vartdera ........................

600

640

680

720

760

Familjeavdrag för de två första barnen, vartdera

460

500

540

580

620

Familjeavdrag för de övriga barnen, ettvart ...

700

760

820

880

940

Å dessa avdragsbelopp åtnjutes bankningsdel enligt vanliga regler.

2. För annan skattskyldig än under 1 sagts (ensamstående) bestämmes

ortsavdrag (grundavdrag) på sätt framgår av en vid förordningen fogad tabell.

Ur tabellen kan direkt avläsas det taxerade beloppet efter avdrag. Detta

utgör, utom i de fall då extra avdrag för ömmande omständigheter medgivits,

tillika beskattningsbart belopp. Jämfört med nu gällande grunder för den

statliga beskattningen av ifrågavarande skattskyldiga är den minskning av

avdragets storlek, som för dem uppkommer, mindre beträffande låga inkomster

än för större sådana. Avdragets storlek minskas nämligen successivt

vid stigande inkomster; överstiger det taxerade beloppet 14,000 å 15,200

kronor, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.

Enligt kommitténs beräkningar skulle de nu omförmälda ändringarna i avdragens

storlek medföra en skatteförlust (avseende 1936 års skatteunderlag)

å c:a 2.2 miljoner kronor. Lättnaden för familjerna skulle uppgå till c:a 12.4

miljoner kronor; av detta belopp skulle c:a 10.2 miljoner kronor tagas igen

av ensamstående skattskyldiga.

Kommittén har beträffande spörsmålet om familjebeskattningen rådgjort

med kommunalskatteberedningen, som efter tagen del av kommitténs förslag

i förevarande ämne meddelat, att förslaget icke syntes vara ägnat att försvåra

lösningen av frågan för kommunalbeskattningens vidkommande.

Såsom redan av det föregående framgått, skall enligt kommitténs förslag

åldersgränsen för barn, för vilka familjeavdrag må erhållas, höjas från nuvarande

16 år till 18 år. Enligt kommitténs antagande skulle skatteförnsten

för staten icke komma att överstiga 0.5 miljon kronor. I detta sammanhang

föreslår kommittén, att hemmavarande barn, som fyllt 16 men ej

18 år och sysselsättes i föräldrarnas jordbruk eller rörelse, skall anses tillhöra

arbetspersonalen endast under förutsättning, att barnets inkomst av

arbete eller eljest är så stor att skatteplikt för barnet enligt kommunalskattelagen

föreligger.

Beträffande frågan om eventuell ändring i storleken av det belopp, vartill

barnets egen inkomst högst får uppgå för att familjeavdrag må erhållas

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. 19

för barnet, har kommittén beslutat föreslå att beloppet 450 kronor bibehålies

oförändrat.

Kommittén har vidare upptagit frågan om barnavdrag i de fall, då föräldrarna

icke äro gifta med varandra, eller, ehuru gifta med varandra, leva

åtskilda. Kommitténs förslag på denna punkt innebär, att en var av föräldrarna

skall för barn, varom här är fråga, erhålla halvt familjeavdrag —

räknat efter den ortsgrupp den skattskyldige tillhör — såvitt det icke visas

eller av omständigheterna framgår, att endera av föräldrarna ej alls eller

endast i ringa mån bidragit till barnets underhåll. I sådant fall skall den

andre av föräldrarna vara berättigad till hela avdraget för barnet.

De ändringsförslag, som av kommittén ifrågasatts beträffande åldersgränserna

för åtnjutande av barnavdrag och för rätt att hänföra hemmavarande

barn till arbetspersonal ävensom rörande fördelning av barnavdrag mellan

ogifta eller frånskilda föräldrar, ha biträtts av kommunalskatteberedningen,

vad angår kommunalbeskattningen. Förslag om ändring av kommunalskattelagen

i berörda avseenden har fördenskull framlagts av kommittén.

Beträffande avdraget i vissa fall för husföreståndarinna föreslår kommittén,

att detta i fråga om statsbeskattningen bestämmes till hälften av avdraget

för hustru.

Kommittén har även till behandling upptagit de särskilda avdrag som

kunna utgå vid s. k. ömmande omständigheter och varom förmäles i 17 §

2 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt 50 §

2 mom. kommunalskattelagen. Kommittén har därvid kommit till den uppfattningen

att vad som bör ändras icke är så mycket själva stadgandet som

fastmera tillämpningen av detsamma.

Kommittén påpekar bland annat, att då såsom exempel på omständigheter,

som kunna väsentligen nedsätta den skattskyldiges skatteförmåga, nämnes

»underhåll av andra närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet»,

därmed avses även det fall, att den skattskyldige har barn, för vilka

familjeavdrag ej medgives antingen på den grund att det överskridit åldersgränsen

för avdrag eller därför att — i fall då föräldrarna äro ogifta eller

frånskilda — den andre av föräldrarna har vårdnaden om barnet.

1 betänkandet heter det vidare:

Därest kommitténs förslag örn halvering av barnavdragen i det sist angivna

fallet genomföres, blir stadgandet om extra avdrag icke längre tillämpligt

å detta. Däremot bör detsamma enligt kommitténs mening få användning

i vissa fall, då barn, som överskridit 18-årsåldern, fortfarande underhålles

och utbildas på den skattskyldiges bekostnad och den skattskyldiges

ekonomi därigenom i avsevärdare grad tynges. Särskilt torde avdrag i dessa

fall kunna medgivas under första året efter det barnavdraget upphört, då

ökningen i skatten kan vara mycket kännbar för föräldrarna. Det är självklart,

att extra avdrag ej skall utgå i fall, då avdrag för periodiskt understöd

i stället erhålles.

f detta sammanhang må ifrågavarande stadgande något belysas ur en annan

synpunkt. Då för tillämpning av bestämmelsen erfordras, att den skattskyldiges

skatteförmåga finnes vara väsentligen nedsatt, kan detta i och för

sig icke betyda annat än att skatteförmågan skall vara väsentligen nedsatt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

under den som normalt är förenad med en viss inkomstnivå. Nedsättningen

är alltså icke principiellt bunden till särskilda inkomstskikt. Det ligger

dock i sakens natur, att de ömmande omständigheter, varom här är fråga,

bliva mest kännbara för skattskyldiga med mycket låga inkomster. Enligt

kommitténs mening bör emellertid bestämmelsen kunna tillämpas ganska

långt upp i inkomstskikten. Även för skattskyldiga, i ekonomiskt avseende

tillhörande medelklassen, kan inträffandet av de i bestämmelsen angivna omständigheterna

innebära mycket allvarliga påfrestningar å ekonomien, till

vilka hänsyn bör tagas vid beskattningen.

Kommittén har övervägt lämpligheten av att låta de nu anförda synpunkterna

komma till uttryck i själva lagrummet eller i anvisningar till detta.

Tanken härpå har emellertid övergivits. Vad som påkallas är enligt kommitténs

åsikt, att beskattningsmyndigheterna erinras örn de möjligheter till

åstadkommande av skälig jämkning i skattskyldigheten, som bestämmelsen

erbjuder. Det är en känd sak att praxis på detta område varit mycket växlande;

av det statistiska materialet synes framgå, att endast i ett fåtal orter

stadgandet tillämpats i större utsträckning. Lämpligast torde vara, att genom

samråd mellan landskamrerarna samt instruerande av taxeringsnämndsordförandena

allvarliga försök göras att få till stånd en jämn praxis hos taxeringsnämnderna.

Detta är så mycket angelägnare som taxeringen regelmässigt

icke överklagas, därest extra avdrag medgives med högre belopp än som

bort utgå, och prövningsnämnderna, vare sig besvär anförts eller ej, endast

i undantagsfall torde ändra taxeringsnämndernas på ortskännedom grundade

avgöranden i berörda fall.

Rörande beskattningen av äkta makar har kommittén funnit ofrånkomligt

att bibehålla principen om sambeskattning. Kommittén konstaterar emellertid,

att olägenheterna av principen i avsevärd mån mildras genom den

föreslagna omläggningen av ortsavdragen. Med hänsyn bland annat till

den ifrågasatta höjningen av familjeavdraget för hustru föreslår kommittén,

att det gift kvinna tillkommande avdraget från egen arbetsinkomst med högst

200 kronor borttages för statsbeskattningens del.

Beträffande kommitténs motivering för de ovan refererade förslagen i

avseende å familjebeskattningen får utskottet hänvisa till den redogörelse härför,

som lämnats i propositionen (sid. 108 ff.).

Departementschefen har i förevarande ämne anfört i huvudsak följande:

»Redan i samband med framläggandet av förslaget till 1936 års riksdag rörande

omläggning av den direkta statsbeskattningen uttalade jag min principiella

anslutning till uppfattningen att en starkare differentiering mellan

skattebetalarna med hänsyn till familjestorlek eller försörjningsplikt i övrigt

är önskvärd. Oberoende av den vikt man kan vara böjd att tillskriva en

dylik differentiering ur befolkningspolitiska synpunkter, torde en ganska hög

grad av enighet kunna vinnas därom, att -—- bortsett från de verkligt stora

inkomsterna — en relativ minskning av skattebördan för familjerna och naturligtvis

framför allt de barnrika är önskvärd och befogad.

Beträffande förevarande spörsmål föreligger av naturliga skäl nära samband

mellan stats- och kommunalbeskattningen. Jag har tidigare redogjort

för de skäl som föranlett mig att föreslå omläggning av statsbeskattningen

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

utan att invänta kommunalskatteberedningens förslag i huvudfrågorna. Beredningen,

som tagit del av kommitténs förslag rörande familjebeskaltningen,

har meddelat, att detta icke synes vara ägnat att försvåra lösningen av

frågan för kommunalbeskattningens vidkommande. Det samråd, som sålunda

ägt rum mellan de båda kommittéerna, ger mig anledning antaga, att

ett blivande förslag från kommunalskatteberedningen å sin sida icke kommer

att medföra oförutsedda verkningar på statsbeskattningen.

Vid den tekniska utformningen av den ifrågasatta nya avvägningen av

skattebördan mellan ensamstående skattskyldiga samt skattskyldiga med familj

av olika storlek har skattekommittén utarbetat förslag som delvis avvika

från vad nu i detta hänseende gäller och även från vad av befolkningskommissionen

förordats. Metoden med fasta avdrag och s. k. bankning övergives

sålunda i fråga örn ''ensamstående’, d. v. s. personer, som icke äro

gifta och ej heller ha barn, för vilka avdrag åtnjutes. För dessa ensamstående

skattskyldiga skall det beskattningsbara beloppet enligt förslaget bestämmas

med stöd av en särskild tabell. Svårigheterna att med skematiskt

bestämda avdrag av nuvarande typ ernå en tillfredsställande avvägning beträffande

ensamstående i de lägsta inkomstskikten ha tydligen fört fram till

ett sådant tabellsystem med dess individuella behandling av avdragsfrågan.

Då sålunda regeln örn lika stora avdrag för alla inkomstskikt uppgivits, har

kommittén funnit det möjligt att vid högre inkomster åstadkomma en önskvärd

starkare differentiering genom att alltefter inkomstens stegring kontinuerligt

minska avdraget för ensamstående, så att det vid ett taxerat belopp

å cirka 14,600 kronor alldeles upphör.

Jag kan i huvudsak ansluta mig till det av kommittén framlagda förslaget

rörande fördelningen av skattebördan efter familjestorlek. Att familjeavdraget

bör vara lika stort som grundavdraget för familjeförsörjare finner jag

väl motiverat icke minst ur den synpunkten att vissa olägenheter av sambeskattningen

för äkta makar därigenom upphävas. Den avvägning av de olika

avdragens storlek, vartill kommittén efter ingående undersökningar och

överläggningar kommit, synes mig kunna godtagas. Endast i fråga om ensamstående

i vissa lägre inkomstskikt föreslår jag någon jämkning nedåt av

de i tabellen upptagna beskattningsbara beloppen.

Denna jämkning avser icke inkomsterna strax ovanför skattskyldighetsgränsen,

där de av kommittén föreslagna höjningarna för ensamstående synas

obetydliga eller måttliga, utan något högre inkomster. För dessa skulle

nämligen en tillämpning av tabellen i oförändrat skick medföra en skatteskärpning,

vilken såväl absolut som framför allt relativt sett är ganska betydande.

Detta gäller särskilt de högre ortsgrupperna. Den justering av

tabellen jag med hänsyn därtill funnit motiverad avser taxerade belopp i

ortsgrupp I 1,250—1,790 kronor, i ortsgrupp II 1,350—2,090 kronor, i ortsgrupp

III 1,450—2,390 kronor, i ortsgrupp IV 1,550—2,690 kronor oell i ortsgrupp

V 1,650—2,990 kronor. Enligt verkställda beräkningar skulle den

nu förordade lättnaden för vissa inkomstskikt i förhållande till kommitténs

förslag innebära en skatteförlust (avseende 1936 års skatteunderlag) icke

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

överstigande 1 miljon kronor. Detta belopp är icke av den storleksordning,

att fönitsättningarna i andra avseenden för kommitténs förslag därigenom

rubbas.

Såsom förut nämnts innebär förslaget i avseende å ensamståendes beskattning

en skatteskärpning för högre inkomsttagare genom successiv reduktion

av grundavdraget ned till noll. Då jag finner de skäl, som kommittén åberopat

till stöd för förslaget i denna del, övertygande, ansluter jag mig till

detta.

Av den ståndpunkt jag enligt det föregående intagit i själva sakfrågorna

torde framgå, att jag även godtagit den tekniska utformningen av kommitténs

förslag. Jag vill icke bestrida det principiellt berättigade i de anmärkningar,

som gjorts mot den dubbla ortsavdragsmetod, som den förordade

anordningen för beskattningen av ensamstående medför. Något reellt missförstånd

torde dock icke behöva uppstå. Varje oklarhet skulle för övrigt

avlägsnas, därest man toge steget fullt ut och läte tabellen omfatta samtliga

kategorier skattskyldiga. Yrkanden på dylik utvidgning av tabellsystemet

ha också i några yttranden framställts. Det är dock att märka, att ett fullständigt

tabellverk — som givetvis måste vara en del av själva författningen

— skulle bliva mycket vidlyftigt. Det uppslag till förenklingar, som riksräkenskapsverket

framfört, innebär sakliga ändringar av icke obetydlig räckvidd

i den gjorda avvägningen och kan därför ej nu upptagas. Då för kommunalbeskattningens

del den nuvarande metoden med bankning ännu så länge

måste bibehållas, finner jag icke nödvändigt att nu låta överföra avdragssystemet,

vad angår familjeförsörjare, i ett vidlyftigt, i själva förordningen

ingående tabellverk. Däremot överväger jag möjligheterna att i administrativ

ordning utgiva ortsgruppsvis ordnade tabeller, med angivande

direkt av beskattningsbara belopp, beträffande de vanligen förekommande

fallen: gifta utan barn, med ett barn etc.

Förslaget örn höjning av åldersgränsen för erhållande av barnavdrag från

16 till 18 år beträffande såväl stats- som kommunalbeskattningen har allmänt

tillstyrkts. Enighet synes numera också råda därom, att en ytterligare

höjning av nämnda gräns icke lämpligen bör ske. Även jag kan för min

del helt ansluta mig till förslaget i denna punkt. Vad kommunerna angår

synes den föreslagna ändringen vara av relativt underordnad betydelse, i det

att skatteunderlaget icke i högre grad kommer att minskas därigenom.

Mot de föreslagna ändringarna i bestämmelserna rörande rätten att räkna

hemmavarande barn bland föräldrarnas arbetspersonal har jag intet att

erinra. En redaktionell omarbetning av hithörande bestämmelser har emellertid

ägt runi.

Beträffande frågan örn eventuell ändring i storleken av det belopp, vartill

barnets egen inkomst högst får uppgå för att familjeavdrag skall erhållas

för barnet, har kommittén, synbarligen med tvekan, funnit sig böra föreslå

att beloppet bibehålies oförändrat vid 450 kronor. Befolkningskommissionen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

23

hade föreslagit höjning av beloppet till 600 kronor under hänvisning bland

annat till att barnavdragen, till vilka nämnda belopp borde stå i relation,

blivit höjda. Kammarrätten fann valet stå emellan beloppen 450 och 600

kronor, därvid kammarrätten ansåg det försiktigast att bibehålla beloppet

450 kronor oförändrat. För egen del finner jag mig böra förorda, att ifrågavarande

belopp sättes till 600 kronor. Ur taxeringssynpunkt innebär denna

ändring en stor förenkling, då familjeavdrag för barn kommer att lämnas i

alla de fall, där ej deklarations- och skatteplikt för barnets inkomst föreligger.

Det är visserligen riktigt, att skattefriheten för barnets inkomst därigenom

något utökas. Då emellertid tidigare vid bestämmande av förevarande

belopp familjeavdraget för barn (efter bankning) fått vara utgångspunkten,

torde den föreslagna höjningen av barnavdragen väl motivera någon höjning

även av sagda belopp.

Den ifrågasatta uppdelningen av barnavdraget i vissa fall, då föräldrarna

icke äro gifta med varandra eller, ehuru gifta med varandra, leva åtskilda,

finner jag välgrundad. Att fall understundom kunna inträffa, då även halvt

avdrag skulle bliva större än det lämnade underhållsbidraget, torde vara

ofrånkomligt. En regel, enligt vilken avdraget skulle maximeras till bidragets

belopp, skulle säkerligen bliva alltför besvärlig i tillämpningen. Det kan väl

ej bestridas, att det föreslagna stadgandet i vissa fall kan vålla besvär för

taxeringsmyndigheterna. Den genom stadgandets avfattning fastslagna presumtionen,

att — därest icke annat visas eller av omständigheterna framgår

— båda föräldrarna skola anses ha bidragit till barnets underhåll och

således ha rätt till halvt avdrag vardera, torde dock i hög grad underlätta

tillämpningen.

Rörande avdraget i vissa fall för husföreståndarinna ansluter jag mig till

kommitténs förslag, enligt vilket sagda avdrag beträffande statsbeskattningen

skall utgöra hälften av familjeavdraget för hustrun.

I de uttalanden, som av kommittén gjorts rörande tillämpningen av stadgandet

örn särskilt avdrag vid ömmande omständigheter, kan jag i huvudsak

instämma. Det synes mig vara av stor betydelse, att de möjligheter till skattedifferentiering,

som stadgandet erbjuder, verkligen tillvaratagas. Jag är ense

med kommittén därom, att bestämmelsen bör kunna tillämpas ganska långt

upp i inkomstskikten, därest de angivna förutsättningarna äro för handen.

Vad beträffar tillvägagångssättet för ernående av en jämnare praxis på området

finner jag de av kommittén förordade åtgärderna vara värda att prövas.

Såväl befolkningskommissionen som kommittén lia funnit ofrånkomligt att

bibehålla principen örn sambeskattning av äkta makar, och denna uppfattning

har i allmänhet vunnit anslutning i myndigheternas yttranden. Från

några håll har dock ifrågasatts principens upphävande åtminstone vad angår

hustrus inkomst av tjänst eller rörelse. De skäl som å ena och andra sidan

åberopats i denna omtvistade fråga äro alltför väl kända för att behöva här

återgivas. För egen del finner jag de starkaste skillén tala för ett bibehållande

av sambeskattningen. Genom ortsavdragens omläggning reduceras olägen
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

heterna av principen högst betydligt; så snart makarnas sammanlagda inkomst

icke överstiger c:a 5,000 kronor, uppkommer ingen eller blott mycket

ringa merbeskattning.

Kommitténs — allmänt tillstyrkta — förslag om borttagande för statsbeskattningens

vidkommande av det gift kvinna i vissa fall tillkommande särskilda

avdraget å högst 200 kronor finner jag välgrundat. På grund av deklarationsblankettens

uppställning torde den omständigheten, att skilda principer

i detta hänseende komme att tillämpas vid statsbeskattningen och kommunalbeskattningen,

icke medföra tekniska svårigheter vid taxeringsarbetet.»

Skattesystem och skatteskalor vid beskattningen av fysiska

personer.

Efter det kommittén på sätt berörts i det föregående tagit ståndpunkt

till vissa allmänna frågor rörande den avsedda omläggningen av det nuvarande

statsskattesystemet, har kommittén ingått på frågan om systemet

för statsbeskattningen av fysiska personers inkomst och förmögenhet. Avgörandet

av denna fråga har naturligen även måst innefatta ett ställningstagande

till spörsmålet om skatternas avvägning mellan olika inkomstklasser

och inkomsttyper. Vid bedömandet av frågan om själva beskattningssystemet

har spörsmålet om förmögenhetsbeskattningens anordnande trätt

i förgrunden.

Inledningsvis har kommittén i anslutning till tidigare utredningar avvisat

tanken på att helt eller delvis uttaga förmögenhetsskatten i form av en allmän

merbeskattning å förmögenhetsavkastning. En annan fråga, som av

kommittén i detta sammanhang upptagits till behandling, avser den stundom

ifrågasatta rätten för den skattskyldige att vid inkomstberäkningen beträffande

taxering till statsskatt erhålla avdrag icke blott för erlagda kommunalutskylder

utan även för kronoutskylder. Kommittén har icke kunnat

förorda dylik utvidgad avdragsrätt. Beträffande motiveringen för kommitténs

ställningstagande i dessa frågor har i propositionen huvudsakligen hänvisats

till kommitténs betänkande (sid. 138—143).

Det har under utredningen visat sig lämpligt att — oavsett valet av skattesystem

— låta samma skatteskalor (för bottenskatten och för tilläggsskatten)

bliva tillämpliga å inkomstskatten respektive inkomst- och förmögenhetsskatten.

Avvägningen av skattebördan mellan de talrika skattskyldiga,

vilka icke äga förmögenhet, skulle icke bliva densamma enligt de olika

systemen, därest skatteskalorna för inkomstskatten, respektive inkomst- och

förmögenhetsskatterna skilde sig från varandra.

Efter granskning av de upprättade skatteskalorna har kommittén enats

om följande skalor för bottenskatt och tilläggsskatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. -5

Bottenskatten:

Bottenskattens grundbelopp utgör:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 3,000 kronor: 4.5 procent

av det beskattningsbara beloppet;

när det beskattningsbara beloppet överstiger

3.000 men icke 6,000 kr.: 135 kr. för 3,000 kr. och 5.5^ av återstoden;

6.000 kr. : 300 » > 6,000 » » 6.5»/ » »

Tilläggsskatten:

Tilläggsskatten utgör:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 10,000 kronor: 2 procent

av den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 8,000 kronor;

när det beskattningsbara beloppet överstiger

10,000 men

icke

15,000

kr.:

40 kr.

för

10,000 kr. och

4 %

av

återstoden;

15,000 »

»

25,000

> :

240 »

>

15,000 * »

8 %

2

» ;

25,000 »

>

40,000

2 :

1,040 »

2

25,000 » »

12%

»

* »

40,000 »

>

60,000

2 ;

2,840 »

2

40,000 » »

l&%

2

» ;

60,000 »

2

100,000

s> :

6,040 »

2

60,000 » »

20%

2

» ;

100,000 »

2

200,000

2 :

14,040 i

2

100,000 » »

24 %

2

» ;

200,000 kr.

: 38,040 »

2

200,000 » »

28%

2

Beträffande den avvägning av skattebördan, som de av kommittén förordade

skatteskalorna innebära, har kommittén anfört bland annat följande.

Den avvägning av skattetrycket mellan skattskyldiga i olika inkomstskikt,

som sker genom de av kommittén förordade skatteskalorna, överensstämmer

i stort sett med vad som i detta hänseende gäller enligt för åren 1936 och 1937

fastställda grunder. Då kommittén sålunda stannat vid en fördelning, som

i huvudsak motsvai''ar den genom skattehöjningarna 1932—1936 uppkomna,

bär detta haft sin grund däri, att kommittén vid fastställande av ramen för

det nya skattesystemet måst räkna med möjligheten av att behovet av direkta

skatter icke skall kunna minskas under de närmaste åren ävensom med risken

att skatteunderlaget kan komma att vid en konjunkturändring märkbart

försämras. Därest den nu utgående skatten för högre inkomsttagare skulle

sänkas, så att den före krisen gällande relativa fördelningen av skattetrycket

i större eller mindre grad återställdes, och det önskade skattebeloppet, c:a

142 miljoner kronor vid grundbeloppsnivå för det nya systemet, räknat å

1936 års skatteunderlag, det oaktat skulle uttagas i inkomstskatt av fysiska

personer, bleve följden, att skattesatsen för de lägsta inkomstskikten finge

skärpas i motsvarande grad. En dylik åtgärd kan kommittén icke förorda.

Å andra sidan har kommittén under nuvarande förhållanden icke

kunnat föreslå någon ytterligare lättnad i skatteskalan för de lägsta inkomsttagarna.

Vid bedömandet av nu berörda spörsmål bör emellertid hänsyn tagas till

två omständigheter, som båda äro av stor betydelse. Den ena av dessa avser

den efter andra linjer skeende överflyttning av skattebördan, som skulle

följa av de av kommittén föreslagna ändringarna i fråga örn familjebeskattningen.

De förhöjda avdrag, som enligt förslaget skulle beredas familjeförsörjare,

gynna förhållandevis mest dem, som lia lägre inkomster, men sträcka

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

i övrigt sin verkan till ganska höga inkomstskikt. För dessa skattskyldiga

kommer alltså kommitténs förslag under alla omständigheter att medföra

en skattelindring. Å andra sidan få ensamstående skattskyldiga vidkännas

skärpning av skatten.

_ Den andra av de berörda omständigheterna sammanhänger med uppdelningen

av skatten i en fast och rörlig del. Därigenom att för högre inkomsttagare

största delen av skatten bindes i den fasta tilläggsskatten, blir vid en

försämring av budgetläget skattehöjningen för dem relativt måttlig.--—

Det är naturligt att hänsyn till denna verkan av systemet måst tagas vid

avvägningen mellan skatteskalorna för bottenskatten och tilläggsskatten.

Av de olika upprättade förslagen till skattesystem har kommittén i sitt betänkande

redovisat det alternativ inom var och en av tre olika grupper, som

synts kommittén bäst motsvara de tidigare angivna förutsättningarna.

Alternativ A består av en inkomstskatt och en förmögenhetsskatt,

var för sig fristående.

För inkomstskattens båda skalor, avseende bottenskatt och tilläggsskatt,

har förut redogjorts.

För förmögenhetsskatten, som skall taga sin början vid en beskattningsbar

förmögenhet å 10,000 kronor, har föreslagits en skiktskala, som stiger från

1 %o i skiktet 10,000—20,000 kronor till 9 %o.

Alternativ B innehåller dels en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt,

dels ock en särskild förmögenhetsskatt.

I inkomst- och förmögenhetsskatten utgör förmögenhetsdelen 7ioo mot Ve o

enligt nuvarande system. Skatteskalorna för i skatten ingående bottenskatt

och tilläggsskatt äro desamma som i alternativ A.

För den särskilda skatten å förmögenhet har uppgjorts en skala, enligt vilken

skatten skall utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 40,000 kronor: en

promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger

20,000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

40.000 men icke 80,000 kr.: 20 kr. för 40,000 kr. och 2 9f„ av återstoden;

80.000 » » 150,000 » : 100 » » 80,000 > » 3»/00 > » ;

150.000 » » 300,000 » : 310 » » 150,000 » » 4°/00 * » ;

300.000 > » 1,000,000 : 910 * » 300,000 * » 5°/00 » , ;

1,000,000 kr. : 4,410 * > 1,000,000 > > 6%* » , ;

Reduktionsregeln har i detta alternativ fått följande utformning: Därest

den skattepliktiga förmögenheten överstiger 25 gånger det till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, skall den beskattningsbara

förmögenheten utgöra ett belopp motsvarande 25 gånger det taxerade

beloppet, dock minst 40 procent av den skattepliktiga förmögenheten.

Alternativ C innebär ett sammanförande av beskattningen å inkomst

och förmögenhet i en enda skatt, nämligen en kombinerad inkomstoch

förmögenhetsskatt. Skatteskalorna för såväl bottenskatten som tilläggsskatten

äro desamma som i de båda andra alternativen. Förmögenhetsdelen

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

27

bestämmes enligt en skiktskala med kvotdelarna %0, J/<o och 1/30; gränserna

mellan skikten ha lagts vid 60,000 och 500,000 kronors förmögenhet.

Efter övervägande av de synpunkter, som kunna anläggas på de olika alternativen,

har kommittén funnit sig böra förorda, att beskattningen av fysiska

personers inkomst och förmögenhet anordnas i enlighet med det system,

som innefattas i det av kommittén uppgjorda alternativet B.

Till fysiska personer böra enligt kommitténs mening fortfarande i skatteavseende

hänföras oskifta dödsbon och s. k. familjestiftelser.

Beträffande de synpunkter, som vid det slutliga ställningstagandet varit

avgörande för kommittén, torde utskottet få hänvisa till propositionen (sid.

148 ff.). Rörande de undersökningar i övrigt, vilka kommittén verkställt i

fråga örn de olika alternativens verkningar i skilda hänseenden, har i propositionen

hänvisats till kommitténs betänkande (sid. 152—170).

Departementschefen har i nu förevarande del till en början yttrat följande:

»Beträffande den av kommittén inledningsvis berörda frågan om möjligheterna

att anordna förmögenhetsbeskattningen i form av en allmän merbeskattning

å förmögenhetsavkastning har jag icke funnit anledning frångå den

uppfattning, åt vilken jag vid tidigare tillfällen givit uttryck och vartill även

kommittén kommit, nämligen att förutsättningar för närvarande saknas för

införande av en dylik för vårt land helt ny form för beskattning av förmögenhet.

Kommittén har vidare såsom en preliminär fråga diskuterat spörsmålet om

eventuellt utvidgande av rätten att vid inkomstberäkning beträffande taxering

till statsskatt erhålla avdrag för erlagda kommunalskatter till att omfatta

jämväl kronoutskylder. Av utredningen synes framgå, att de skattskyldiga

icke skulle få någon verklig fördel av rätt till sådant avdrag. Den

nödvändiga skärpningen av progressivskalan skulle nämligen neutralisera

verkningarna av skatteavdraget för skattskyldiga med jämna inkomster och

skärpa motsättningarna mellan de goda och de dåliga åren vid varierande

inkomster. Jag är fördenskull ense med kommittén, då den vid uppgörande

av skatteskalor utgått från att avdragsrätt för kronoutskylder alltjämt icke

bör medgivas.

Vad därefter angår själva frågan örn systemet för statsbeskattningen av

fysiska personer torde ställningstagandet till densamma böra föregås av en

granskning av de för de olika alternativen upprättade skatteskalorna för i

inkomstskatten (respektive inkomst- och förmögenhetsskatten) ingående bottenskatt

och tilläggsskatt. Då såsom kommittén anfört avvägningen av skattebördan

mellan skattskyldiga utan förmögenhet bör vara densamma enligt

de olika alternativen, bliva berörda skatteskalor identiska.

Den avvägning av skattetrycket mellan skattskyldiga i olika inkomstskikt,

som innefattas i de av kommittén förordade skatteskalorna, överensstämmer

i det stora hela med vad som gäller enligt för åren 1936 och 1937 fastställda

samt i årets statsverksproposition föreslagna grunder. Viss skärpning inträder

dock vid beskattningsbara belopp över 40,000 kronor; denna skatte
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

höjning är till stor del betingad av den bortfallna rätten till avdrag för den

del av skatten, som motsvarar kommunal progressivskatt. Någon lättnad

för de lägsta inkomsttagarna innebär alltså den föreslagna skatteskalan för

bottenskatten — i motsats till vad fallet var enligt propositionerna vid 1936

års riksdag — icke i och för sig. Å andra sidan bör vid jämförelse med 1936

års propositioner ihågkommas, att genom den av samma års riksdag beslutade

skärpningen av skalan för den extra inkomst- och förmögenhetsskatten

ett belopp av ytterligare 13 miljoner kronor kom att uttagas av fysiska personer

med beskattningsbart belopp överstigande 6,000 kronor. Den relativa

merbelastning av de högre inkomstskikten som därvid uppkom har sedan

dess bestått. Vidare må i detta sammanhang erinras om den överflyttning

av skattebördan, som följer av de föreslagna ändringarna i fråga om familjebeskattningen.

För familjeförsörjare i de lägre inkomstskikten har därigenom

beretts en betydande lindring av skattebördan. De av kommittén föreslagna

skalorna ha vid remissen i allmänhet tillstyrkts. Med beaktande jämväl

av vad förut anförts angående beskattningens ram har jag funnit mig

böra godtaga de upprättade skalorna för bottenskatt och tilläggsskatt. Skalornas

inbördes avvägning synes mig även tillfredsställande.»

Efter att ha anfört vissa synpunkter å de av kommittén diskuterade tre

alternativen till skattesystem förklarar departementschefen, att han för sin

del liksom kommittén finner sig böra förorda, att skattesystemet uppbygges

i enlighet med alternativ B. Departementschefen anför vidare:

»Skillnaden mot nu i beskattningen i olika individuella fall blir enligt detta

alternativ icke så framträdande som vid alternativ A. Den skattskyldiges

inkomst kommer att vid förmögenhetsbeskattningen utöva en verkan, som

får anses rimlig, och differentieringen efter förmögenhetens storlek blir tillfredsställande.

Då alla förmögenheter tagas till beskattning, kan effektiv

kontroll över deras taxering vinnas. Såsom en särskild fördel med alternativ

B torde få anses den skattelindring i förhållande till nu som uppkommer

för mindre förmögenheter (upp till c:a 30,000 kronor) genom förmögenhetsdelens

minskning från Veo till Vioo. Att låta skattelindringen utsträckas till

större förmögenheter genom höjning av minimigränsen för skattskyldighetens

inträdande vid den särskilda förmögenhetsskatten från föreslagna

20,000 kronor till exempelvis 30,000 kronor finner jag mig däremot icke

kunna tillstyrka.

Frågan örn reduktionsregler i vissa fall vid förmögenhetsbeskattningen har

i alternativ B — liksom ock i övriga alternativ -— fått en lösning, som icke

kan anses helt tillfredsställande. Enligt den föreslagna regeln, som icke medför

differentiering vare sig efter dyrorts- eller familjeförhållanden eller i

fråga om förmögenheternas storlek, inträder reduktion över hela linjen, så

snart inkomsten, oavsett om den härflyter ur förmögenheten eller icke, understiger

3 procent av förmögenheten. Av den utredning, som kommittén låtit

verkställa rörande förevarande spörsmål, framgå klart de stora svårigheter,

som mött vid försöken att konstruera en på en gång sakligt tillfredsställande

och lättillämplig regel. Att anknyta reduktionsregeln till det beskattnings
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

29

bara beloppet — såsom skett vid de hittillsvarande särskilda förmögenhetsskatterna

— i stället för till det taxerade beloppet har visat sig ogörligt, enär

icke blott differentieringen mellan större och mindre förmögenheter utan

även skillnaden i reduktionsmöjligheter mellan skattskyldiga med olika dyrorts-

och familjeförhållanden skulle bliva omotiverat stor. Andra undersökta

alternativ, enligt vilka nyssnämnda förhållanden skulle få inverka vid

reduktionen, ha av praktiska skäl måst övergivas. Vid övervägande av nu

angivna förhållanden har jag funnit mig böra tillstyrka den av kommittén

förordade reduktionsregeln.

Med fysiska personer torde alltjämt i skattehänseende böra likställas oskifta

dödsbon och s. k. familjestiftelser.»

Beskattningen av juridiska personer.

Frågan örn de juridiska personernas beskattning har ingått bland kommitténs

utredningsuppgifter. En omläggning av skatteformerna för fysiska personer

inverkar redan av tekniska skäl på beskattningen av juridiska personer.

Detta gäller i första hand sådana juridiska personer, som nu beskattas

lika med enskilda, i främsta rummet de svenska ekonomiska föreningarna.

Därvid måste också beaktas förhållandet mellan de ekonomiska föreningarna

och aktiebolagen. I samband därmed får spörsmålet om avvägningen av

aktiebolagens beskattning upptagas i hela sin vidd.

I propositionen lämnas till en början en redogörelse för de reformförslag

i avseende å aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas beskattning,

som framlagts år 1931 av bolagsskatteberedningen samt i propositionen nr

232 till 1936 års riksdag, samt för de statistiska undersökningar beträffande

nämnda juridiska personers taxering åren 1934—1936, vilka företagits av

kommittén. I dessa hänseenden tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen

(sid. 160 ff.).

Kommittén har för sin del funnit övervägande skäl tala för att den progressiva

beskattningen för svenska aktiebolag och ekonomiska

föreningar utbytes mot en proportionell sådan och framlägger därför

förslag härom. Vid detta ställningstagande ha för kommittén liksom för

bolagsskatteberedningen mindre teoretiska grunder än praktiska skäl varit

avgörande. Kommittén har nämligen i fråga örn aktiebolagen funnit, att

en beskattning, progressiv med hänsyn till räntabiliteten, icke kan på ett

tillfredsställande sätt förverkligas. Då en progressiv beskattning efter inkomstens

absoluta storlek liknande den som gäller för enskilda skattskyldiga

uppenbarligen är olämplig, har det synts riktigast att pa sätt sker i de

flesta främmande länder tillämpa en för alla aktiebolag lika skattefot och

sålunda övergå till ett system med proportionell beskattning för aktiebolagen.

Kommittén är av den uppfattningen, att denna metod i längden kommer

att visa sig mera rättvis än det hittills brukade systemet, sådant detta

av praktiska skäl har måst utformas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

Beträffande de ekonomiska föreningarna har kommittén som sin uppfattning

anfört, att oberoende av spörsmålet om metoden för aktiebolagens

beskattning en lösning av frågan om de ekonomiska föreningarnas beskattning

enligt nyss berörda linje synes ofrånkomlig. Då det i längden skulle

bliva ohållbart med olika regler för beskattningen av de båda organisationsformerna,

ligger även häri ett vägande skäl för aktiebolagens övergång till

proportionell beskattning.

Beträffande den närmare motiveringen för kommitténs ståndpunkttagande

i frågan torde få hänvisas till propositionen (sid. 162—165).

Vad därefter angår skatteprocenten för den proportionella skatt, som skall

uttagas av aktiebolag och ekonomiska föreningar, har kommittén i enlighet

med de allmänna utgångspunkter för fördelningen av skattebördan mellan

fysiska och juridiska personer, för vilka tidigare redogjorts, föreslagit en

slcattefot av 10 procent vid grundbeloppsnivå.

Med denna skattefot skulle den sammanlagda statsskatten för aktiebolagen

räknat å skatteunderlaget enligt 1936 års taxering, utgöra vid uttagande av

resp. 90, 100, 110, 120 och 130 procent av grundbeloppet resp. 43.0, 47.8,

52.6, 57.4 och 62.1 miljoner kronor. År 1936 erlades av svenska aktiebolag

sammanlagt 49.0 miljoner kronor i statsskatt och kommunal progressivskatt.

Beträffande monopolbolagen (vin- & spritcentralen, spritförsäljningsaktiebolagen,

tobaksmonopolet och tipstjänst) — vilka skulle få en skattesänkning

i förhållande till år 1936 med 2.13 miljoner kronor, örn det nya systemet

uttages med grundbeloppet, och med 1.85 miljon kronor, om 110 procent av

grundbeloppet fastställes — uttalar kommittén, att denna vinstökning tillfaller

statsverket och i huvudsak användes till allmänna statsändamål. Kommittén

tillägger, att i den mån man anser, att denna merinkomst för staten

är att likställa med skatt, den förut omförmälda höjningen av aktiebolagens

totalbeskattning skulle bliva ännu något större.

För utrönande av verkningarna av en proportionell beskattning av aktiebolag,

därest grundbeloppet bestämmes till 10 procent av beskattningsbart

belopp, har kommittén på grundval av det förut omförmälda statistiska materialet

från 1936 års taxering bland annat låtit sammanställa två tabeller,

avseende samtliga aktiebolag. I den ena av dessa tabeller ha aktiebolagen alltefter

inkomstprocentens storlek indelats i 12 grupper, i den andra efter verksamhetens

art i 25 grupper. Av den senare tabellen framgår, bland annat,

vilka bolagsgrupper som i stort sett skulle vinna på systemomläggningen och

vilka som skulle få vidkännas skatteökning, samt förskjutningens omfattning.

Den största skatteökningen, såväl absolut som procentuellt, skulle

drabba bankerna; även för grupperna träindustri, bruksrörelse, järnvägsrörelse,

fastighetsförvaltning och gruvindustri skulle år 1936 en proportionell

beskattning med den föreslagna skattefoten varit betydligt ogynnsammare än

den enligt gällande grunder bestämda skatten. Bland de grupper, som skulle

vinna på en tillämpning av de föreslagna nya grunderna, märkas främst monopolbolagen,

metall- och maskinindustrien och bryggerierna.

Till ytterligare belysning av skälen för sitt ställningstagande beträffande

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

31

skatteprocenten har kommittén anfört vissa synpunkter, därvid kommittén

även berört de skäl, som föranlett kommittén att icke föreslå övergångsanordning

vid införandet av den proportionella beskattningen (se propositionen

sid. 170).

Jämväl beträffande de ekonomiska föreningarna har kommittén lämnat

vissa uppgifter rörande konsekvenserna för dem av den ifrågasatta skatteomläggningen

(se propositionen sid. 171).

Kommittén har förklarat sig ämna i ett senare sammanhang upptaga till

behandling översynen av de skatter, som i skilda hänseenden komplettera

skattesystemet, särskilt utskiftnings- och ersättningsskatterna. I en punkt

har det synts kommittén vara behövligt att redan nu företaga åtgärd rörande

denna kompletterande beskattning, nämligen i fråga örn höjning avutskiftningsskatten.

Utskiftningsskatt erlägges till staten av svenskt aktiebolag, som i samband

med nedsättning av aktiekapital eller vid bolagets upplösning utskiftar tillgångar,

å därvid utskiftat belopp, i den mån detta icke är att anse såsom återbäring

av tillskjutet belopp. Utskiftningsskatten är sålunda en skatt å besparade

vinstmedel, vilka ej i vanlig ordning utdelats utan tillfalla aktieägarna

först i samband med bolagets upplösning eller nedsättning av aktiekapital.

Skatten utgör 5 procent å det belopp som sålunda skall beskattas.

Kommittén har föreslagit höjning av skattesatsen för utskiftningsskatten

från 5 till 12 procent. Såsom motivering härför anföres huvudsakligen, att då

denna skatt skall utgöra kompensation såväl för stats- som kommunalskatten

å utdelningar, en lägre skattesats än 12 procent knappast torde kunna

numera ifrågakomma.

Även beträffande beskattningen av övriga juridiska personer har kommittén

framlagt förslag.

Utländska bolag och andra utländska juridiska

personer beskattas för närvarande enligt den för fysiska personer gällande

progressiva skatteskalan. Det beskattningsbara beloppets storlek blir

sålunda helt avgörande för skattens storlek. Kommittén förordar för sin

del, att utländska oskifta dödsbon och utländska familjestiftelser beskattas

lika med motsvarande svenska kategorier, alltså enligt de för fysiska personer

föreslagna skalorna för inkomst- och förmögenhetsskatten. Beträffande

övriga utländska juridiska personer föreslår kommittén, att de skola erlägga

inkomst- och förmögenhetsskatt enligt den för svenska aktiebolag och

svenska ekonomiska föreningar ifrågasatta beskattningsnormen, således proportionell

skatt med en grundbeloppsprocent av 10. Kommittén bär vidare

funnit sig böra föreslå, att för bär i riket nedlagd förmögenhet, som äges

av utländsk juridisk person, skall erläggas förmögenhetsskatt enligt förordningarna

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt örn särskild skatt

å förmögenhet, därvid i fråga om sistnämnda skatt reduktionsregeln ej skall

äga tillämpning.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

Sparbanker utgöra enligt nu gällande grunder statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt efter ett grundbelopp av 4 procent. En anpassning av

detta grundbelopp till den nya nivån skulle innebära en höjning av grundbeloppet

till 6.2 procent. Kommittén föreslår emellertid, att grundbeloppet

sättes till 10 procent, varigenom likställighet i beskattningshänseende nås

med övriga affärsdrivande juridiska personer.

För svenska försäkringsanstalter, vad beträffar försäkringsaktiebolag

i den mån inkomsten icke belöper å aktieägarna i denna

deras egenskap, utgör grundbeloppet vid den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

6 procent av det beskattningsbara beloppet. Kommittén föreslår

för sin del, att grundbeloppet för försäkringsanstalter bestämmes till 10 procent.

Därest ingen reell ändring av skattesatsen åsyftats, hade grundbeloppet

bort sättas till 9.3 procent.

För skattskyldiga, varom förmäles i 18 § e) förordningen örn statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt — ideella föreningar, stiftelser,

häradsallmänningar, systembolag m. fl. i det föregående

ej angivna juridiska personer — utgör den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens

grundbelopp 3 procent. En anpassning till den av kommittén

förutsatta grundbeloppsnivån skulle innebära, att det nya grundbeloppet

finge sättas till 4.65 procent. Kommittén föreslår här en höjning till

5 procent. Beträffande förmögenhetsbeskattningen för ifrågavarande skattskyldiga

har kommittén dryftat möjligheten att kompensera den lindring,

som i förekommande fall skulle uppkomma genom förmögenhetsdelens

minskning från Veo till */100, genom att låta förevarande skattskyldiga erlägga

jämväl särskild skatt å förmögenhet. Då kommittén i övrigt icke under

detta skede av utredningen kunnat upptaga frågor rörande den subjektiva

skattskyldigheten för förmögenhet, har kommittén icke funnit skäl föreligga

till en så betydlig utvidgning av förmögenhetsbeskattningen för ifrågavarande

juridiska personer, som införande av skattskyldighet till särskild skatt å förmögenhet

skulle innebära.

Departementschefen har beträffande de juridiska personernas beskattning

yttrat följande:

»Den tanke som ligger bakom aktiebolagsbeskattningen i dess nuvarande

utformning, nämligen att beskattningen bör avvägas med hänsyn till aktiebolagens

växlande ekonomiska styrka, har visat sig svår att på ett tillfredsställande

sätt realisera. Sambandet mellan räntabilitet och skatteförmåga

torde i regel icke kunna förnekas men det mått på räntabiliteten, varmed

man i praktiken är hänvisad att arbeta, har knappast givit tillfredsställande

resultat. Det har sålunda förefallit tveksamt, huruvida räntabiliteten borde

bibehållas såsom grund för utmätandet av aktiebolagsbeskattningen. Det

berättigade i kritiken mot det sätt, varpå man för bolagens del enligt gällande

bestämmelser sökt gradera skatten efter skatteförmågan, har erkänts

jämväl i de uttalanden i frågan som föreligga från näringslivets organisationer.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

33

För de ekonomiska föreningarnas del utmätes skatten för närvarande progressivt

alltefter inkomstens absoluta storlek. Denna metod har ofta givil

ett än orättvisare resultat än den för aktiebolagens del tillämpade.

Såsom kommittén närmare utvecklat ha berörda omständigheter föranlett

framläggandet av ett förslag om övergång till proportionell beskattning av

aktiebolag och ekonomiska föreningar. Förslaget har i princip allmänt tillstyrkts.

För egen del håller jag i likhet med kommerskollegium för sannolikt,

att reformen skulle innebära en rationalisering av skattesystemet, som

i det långa loppet skulle bliva till fördel för den i aktiebolagsform bedrivna

företagarverksamheten. Av särskild betydelse är att övergång till proper

honell beskattning synes vara en förutsättning för beviljandet av en fri rätt

till avskrivning å maskiner och andra inventarier, en uppmjukning i gällande

regler varom jag i det följande framlägger förslag. För de ekonomiska

föreningarna synes en annan lösning av frågan än omedelbar övergång till

proportionell beskattning utesluten. Då likställighet i beskattningen mellan de

olika organisationsformerna torde komma att visa sig nödvändig, ligger

jämväl häri ett skäl för den föreslagna ändringen i aktiebolagsbeskattningen.

Utan att förringa betydelsen av kvarstående betänkligheter mot att helt överge

ett skattesystem, som giver möjlighet att taga hänsyn till företagens olika

räntabilitet, förordar jag sålunda en övergång till proportionell beskattning.

Av vad jag tidigare anfört beträffande utgångspunkterna för fördelningen

av skattebördan mellan fysiska och juridiska personer följer, att jag

även biträder kommitténs förslag, i vad avser skatteprocenten för den proportionella

skatt, som skall uttagas av aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Jag föreslår alltså, att skattefoten vid grundbelopp sättes till 10. Som

en jämförelse må nämnas, att vid 1937 års taxering medelskatteprocenten

(avseende statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt och kommunal

progressivskatt) för aktiebolagen utgjorde 11.35 eller, om man bortser

från monopolbolagen, 10.88.

För bedömande av verkningarna av den föreslagna aktiebolagsbeskattningen

har inom finansdepartementet upprättats statistik över taxeringen av

svenska aktiebolag år 1937, likartad med den som av kommittén uppgjorts

för åren 1934—1936. Vad av kommittén anförts rörande primärmaterialet,

statistikens omfattning m. m. gäller till alla delar även förevarande undersökning.

På samma material ha sammanställts två tabeller1 motsvarande

dem som av kommittén lämnats beträffande år 1936. Av statistiken framgår,

att på grund av den allmänt höjda inkomstprocenten vid 1937 års taxering

verkningarna av den föreslagna beskattningsmetoden i allmänhet skulle

lia blivit av mindre omfattning än örn omläggningen antagits lia ägt rum något

av de föregående åren. Den lägsta medelskatteprocenten för någon grupp

(bankerna) har sålunda stigit från 5.92 till 6.88.

Vidare må här påpekas, att aktiebolag tillhörande lägsta inkomstprocentskiktet

(t. o. m. 4 procent) representera ett taxerat belopp motsvarande

1 Här ej intagna; se prop. s. 196—199.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 7 sami. Nr 32. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

blott c:a 3 procent av det sammanlagda taxerade beloppet för aktiebolagen.

I medeltal utgjorde det taxerade beloppet för de 3,139 bolagen i detta skikt

c:a 6,100 kronor. Den härå belöpande skatten enligt gällande grunder,

156 kronor, skulle enligt förslaget stiga till 671 kronor (vid uttagande av 110

procent av det nya grundbeloppet). Då bolagen i skiktet hade ett kapital

å i medeltal 347,000 kronor, skulle sålunda skattehöjningen utgöra 0.15 procent

av kapitalet. Ehuru det är obestridligt, att de aktiebolag, som gynnas

av den nuvarande beskattningsmetoden, genom omläggningen skulle få vidkännas

relativt betydande skatteskärpningar, visar det sig sålunda att

skattehöjningen om än kännbar i synnerhet vid övergången dock även i

ogynnsamma fall blir tämligen obetydlig i förhållande till företagens kapital.

Man får för övrigt ej glömma, att den skattesats av 2.55 procent, som

nu gäller för aktiebolagen i detta skikt, är exceptionellt låg. Genom den

nästan obegränsade avskrivningsrätt i fråga örn maskiner och andra inventarier,

som i det följande föreslås för aktiebolagen, torde många bolag få

möjligheter att mildra övergången.

Med beaktande av vad här anförts har jag, i likhet med kommittén, ej

funnit tillräckliga skäl föreligga för särskilda anordningar för mildrande av

övergången till det förordade systemet. Ett sådant sammanhang torde få

anses föreligga mellan den föreslagna proportionella beskattningsmetoden

och den fria avskrivningsrätten, att en omläggning i det ena avseendet icke

bör ske med mindre än att en förändring genomföres även i det andra.

Vad de ekonomiska föreningarna angår medför reformen skattelindringar

för de större föreningarna och skatteskärpningar för de mindre. Såsom

helhet betraktade skulle emellertid såväl konsument- som jordbrukskooperationen

få betydande skattesänkning men bostadsföreningar och övriga föreningar

någon skattehöjning. Lantbruksstyrelsen har med tanke särskilt på

smärre andelsföreningar inom jordbruket och fiskerinäringen yrkat avsevärt

lägre skattesats för föreningar med beskattningsbart belopp å högst

8,000 ä 10,000 kronor. Med hänsyn till att den av ifrågavarande producentföreningar

redovisade vinsten på grund av utbetalade pristillägg i regel är

obetydlig i förhållande till omsättningen, torde skattehöjningen i allmänhet

icke överstiga den ekonomiska bärkraften. Skäl synas mig därför saknas

att göra avsteg från den enhetliga beskattningsmetoden för ekonomiska föreningar.

Svenska bankföreningen och svenska försäkringsbolags riksförbund ha i

sina yttranden hemställt att den år 1928 genomförda befrielsen från s. k.

kedjebeskattning skall utsträckas jämväl till bank- och försäkringsaktiebolagen.

Jag anser emellertid icke detta spörsmål ha sådant samband med

frågan om skatteomläggningen att det nu bör bringas till avgörande. Frågan

torde lämpligen böra tillsammans med vissa andra spörsmål rörande

bolagsbeskattningen upptagas av kommittén under dess fortsatta utredningsarbete.

Beträffande utskiftningsskatten biträder jag kommitténs förslag att i avvaktan

på den definitiva utformningen av reglerna rörande skatten procent
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

35

satsen från den 1 juli 1938 höjes från 5 till 12 procent, övergångsbestämmelsen

har jag ansett böra förtydligas så att av densamma klart framgår, att

om beslut av bolag att nedsätta aktiekapitalet eller beslut om aktiebolags

trädande i likvidation anmälts för registrering före den 1 december 1937, den

tidigare skattesatsen skall gälla.

I fråga om beskattningen av utländska juridiska personer och försäkringsanstalter

synes mig anledning icke föreligga att frångå kommitténs förslag.

Beträffande sparbankerna skulle en något lägre skatteprocent än den

föreslagna kunna ifrågasättas. Då emellertid övervägande skäl tala för likställighet

i beskattningsavseende mellan å ena sidan sparbanker och å andra

sidan aktiebolag och ekonomiska föreningar, samt skattehöjningen icke är

av den omfattning, att den rimligen kan inverka å sparbankernas räntesättning

eller i nämnvärd grad minska deras möjlighet att anslå medel till

allmännyttiga eller välgörande ändamål, finner jag mig böra tillstyrka, att

även för sparbankerna grundbeloppet sättes till 10 procent. Beträffande

övriga juridiska personer —- ideella föreningar, stiftelser m. fl. — ansluter

jag mig till kommitténs förslag, enligt vilket grundbeloppet fastställes till

5 procent samt skattskyldighet till särskild skatt å förmögenhet icke skall

föreligga.»

Avdrag för värdeminskning å inventarier m. m.

I propositionen lämnas till en början en redogörelse för nu gällande lagstiftning

beträffande avskrivning å olika slag av tillgångar i rörelse samt

de förslag till ändring av hithörande regler, som tidigare framlagts, bland

annat av 1924 års skatteberedning och av bolagsskatteberedningen. Utskottet

får i dessa delar hänvisa till propositionen (sid. 200 ff.).

Innebörden av de av kommittén föreslagna författningsbestämmelserna lia

sammanfattats på följande sätt:

Beträffande maskiner, inventarier och liknande tillgångar

uppställes såsom huvudregel en avskrivningsrält, som nära ansluler

sig till gällande lagstiftning. En uppmjukning sker dock på olika punkter:

Avdrag, som ej kunnat utnyttjas vid ett års taxering, får tillgodoräknas den

skattskyldige senare år. Örn det kan visas, att värdet av tillgång nedgått mer

än som följer av tillämpad avskrivningsplan, kan avdrag ske med större

belopp än denna förutsätter. Har skattskyldig erlagt överpris för eller nedlagt

onormalt hög kostnad å tillgång i syfte att med utnyttjande av viss konjunktur

eller dyl. hastigt intjäna överpriset eller merkostnaden, kan avskrivning

ske, varigenom^ tillgången nedbringas till lägre belopp än värdet vid

beskattningsårets utgång. Avdrag vid utrangering oell försäljning av maskiner

o. s. v. medgives för återstående anskaffningskostnaden såsom enligt gällande

rätt, men å andra sidan skola vid försäljning återbekomna förut avskrivna

belopp beskattas såsom inkomst av rörelse även där förutsättningarna för

skattepliktig realisationsvinst ej föreligga. Det förutsättes av kommittén, att

sistnämnda beskattningsmöjlighet skall i betydande grad bidraga till den

avsedda uppmjukningen av avdragsbestämmelserna, då en hittillsvarande

anledning till restriktiv tillämpning bortfaller.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3:2.

Avskrivningsrätten bindes såtillvida vid skattskyldigs räkenskaper, att

större avdrag än som skett i dessa i allmänhet medgives blott där värdeminskningsplan

eller motsvarande utredning om de i beskattningsavseende

förut åtnjutna avdragen förebringas, och regelmässigt blott i den mån avdragen

falla inom ramen för dylik plan. Kraven på utredning rörande tidigare

åtnjutna värdeminskningsavdrag hava skärpts; kommittén förutsätter,

att användning av tablåer med avskrivningsplaner skola bliva obligatoriska

för dem, som vilja fullt utnyttja de förmåner den ifrågasatta uppmjukningen

avser att medföra. Summariska utdrag av räkenskaperna, utvisande

hur värdeminskningsavdrag, försäljningar av inventarier m. m. bokförts,

skola lämnas. Uppgifterna komma på detta sätt att innefatta ett slags bokslut

rörande värdeminskningsavdragen vid beskattningen och en anknytning till

motsvarande avdrag i räkenskaperna.

För aktiebolag, ekonomiska föreningar, ömsesidiga försäkringsbolag och

sparbanker medgives i fråga om maskiner, inventarier och liknande tillgångar

en i huvudsak fri avskrivningsrätt i anslutning till

den skatt skyldiges räkenskaper under förutsättning att ordentliga

uppgifter lämnas och att vederbörandes räkenskaper äro tillfredsställande

förda. Begagnas fri avskrivningsrätt, må avdrag ej medges med

högre belopp än enligt räkenskaperna, dock att denna föreskrift ej utgör

hinder för skattskyldig att i enlighet med avskrivningsplan komma i åtnjutande

av avdrag, som tidigare vägrats av taxeringsmyndigheterna.

Beträffande patenträtter och liknande rättig het er samt

tidsbegränsad good will skola gälla i huvudsak samma regler

som beträffande maskiner och andra inventarier. Å ej tidsbegränsad good

will medges ingen avskrivning.

Ett stadgande rörande rätten till avdrag för påvisad värdeminskning å

aktier m. m. föreslås i sådana fall, då värdeminskningen ej är att hänföra

till kapitalförlust. Stadgandet avser i huvudsak att klargöra innebörden av

gällande rätt, men innebär enligt kommitténs mening möjligen någon utvidgning

av den gällande avdragsrätten.

I fråga örn byggnader skall avdrag för värdeminskning få ske i huvudsak

efter gällande grunder. I byggnads värde skall dock alltid medräknas

sådant i fastighetens taxeringsvärde ingående värde å fasta maskiner

o. dyl., som ej redovisats såsom särskilt maskinvärde. Ett uttalande göres

örn önskvärdheten att beskattningsnämndernas uppmärksamhet fästes å sådana

omständigheter som föranleda att livslängden för byggnader numera

ofta är kortare än förr så ock örn önskvärdheten av åtgärder för en likformig

tillämpning hos nämnderna av ifrågavarande bestämmelser.

Rörande substans minskning beträffande naturtillgångar

upptagas nu gällande bestämmelser i något ändrad avfattning.

Förslag framlägges även, enligt vilket sparbankers och andra penningförvaltande

inrättningars samt försäkringsinrättningars värdering av obligationer

m. m. i regel böra vid taxeringen respekteras, i det sådana tillgångar

uttryckligen förklaras likställda med varulager. I

I fråga om den principiella motiveringen för kommitténs förslag samt detaljerna

i detsamma torde få hänvisas till propositionen (sid. 205—221, 237

—239).

Kommunalskatteberedningen, som erhållit del av huvudgrunderna för

kommitténs nu omförmälda förslag rörande avskrivningar för värdeminskning

o. s. v., har ur de synpunkter, vilka det åligger beredningen att före
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

träda, icke haft någon erinran att framställa i anledning därav. Särskild mening

har dock anförts av ledamöterna herrar Werner och Bergstedt (se propositionen

sid. 221).

Sedan yttrandena över kommittéförslaget inkommit, har departementschefen

låtit inom departementets skatteberedning överarbeta detsamma i

ifrågavarande delar. Rörande den verkställda överarbetningen har upprättats

en promemoria, beträffande vars innehåll må hänvisas till propositionen

(sid. 240—254).

Departementschefen har beträffande förevarande spörsmål inledningsvis

yttrat:

»Enligt äldre uppfattning har det affärsmässiga vinstbegreppet ej haft någon

avgörande betydelse för inkomstberäkningen vid skattetaxeringarna

Av praktiska skäl har visserligen till utgångspunkt vid denna beräkning tagits

den i ett företags bokslut redovisade vinsten, men genom tillägg och avdrag

av olika slag har siffran i olika avseenden justerats. Det belopp som

legat till grund för skattens beräkning har således ofta kommit att avsevärt

skilja sig från den bokföringsmässiga vinsten.

I mån som samhällsuppgifternas ökade omfattning föranledde en fortgående

stegring av skatterna, blev småningom beskattningsmyndigheternas

benägenhet att verkställa justeringar mindre. Särskilt i fråga om den för

vinstberäkningen mycket betydelsefulla värdesättningen av varulager blev

det alltmer ovanligt att avsteg gjordes från räkenskaperna. Genom 1928

års skattelagstiftning blev slutligen i lagen inskrivet, att endast om särskilda

omständigheter därtill föranleda, räkenskapernas lagervärdering skall vid

beskattningen frångås. På samma gång som denna utveckling ägde rum

försköts allt mer uppfattningen hos allmänheten i den riktningen, att man

vid beskattningen hade att utgå från det affärsmässiga vinstbegreppet. Av

beskattningsmyndigheterna verkställda justeringar särskilt av de avskrivningar,

som rörelseidkarna gjort i sina räkenskaper, kommo såsom en följd därav

ofta att betraktas som en kritik av vederbörandes rent affärsmässiga åtgöranden.

Att praxis ej kommit att i större utsträckning än som skett godkänna

affärsföretagens avskrivningar har närmast sammanhängt därmed

att beviljandet av avdrag överstigande den verkliga värdeminskningen kan

komma att betyda en obehörig skattebefrielse, enär vinst på avyttring av

inventarier, byggnader m. m. beskattas endast örn förutsättningarna för

skattepliktig realisationsvinst föreligga; detta gäller även sådan vinst som

egentligen endast innebär ett återbekommande av förut avskrivna belopp.

Emellertid har det från representanter för näringslivet sedan länge påyrkats,

att även beträffande värdeminskningsavdragen en starkare anknytning

vid beskattningen måtte ske till vad som vore påkallat ur affärsmässiga synpunkter.

Olika offentliga utredningar hava också blivit verkställda i syfte

att klarlägga, i vad mån en reform i dylik riktning vore möjlig oell lämplig.

Vid dessa utredningar bar det genomgående ansetts uteslutet att i princip

utvidga avskrivningsrätten, ifall sådana en gång avskrivna belopp, som vid

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

avyttring återbekommas, lämnas obeskattade. En i huvudsak helt fri avskrivningsrätt

har ansetts kunna ifrågakomma endast under förutsättning

att vinster på försäljning av de tillgångar avskrivningarna avse alltid i sin

helhet behandlas såsom inkomst av rörelse. När det gällt att taga ställning

till hur långt avskrivningsrätten borde sträcka sig har därför en huvudfråga

blivit, i vad mån inkomstbegreppet sålunda kunde och lämpligen borde utvidgas.

Men därjämte lia överväganden av annat slag varit nödvändiga.

Hänsyn måste exempelvis tagas till statens och kommunernas behov av ett

någorlunda jämnt beskattningsunderlag. En friare avskrivningsrätt kan enligt

sakens natur medföra uppskov med beskattningen, men det måste tillses,

att ett dylikt uppskov ej kommer att betyda ett definitivt undandragande av

inkomst från sådan beskattning, som ej kan eftergivas, därest man vill upprätthålla

kravet på jämlikhet i beskattningen och undvika att vissa skattskyldiga

obehörigen gynnas på andras bekostnad.»

Efter att ha lämnat en redogörelse för kommitténs förslag i ämnet fortsätter

departementschefen:

»Detta i remissyttrandena i huvudsak välvilligt mottagna förslag kan jag

för min del i allt väsentligt förorda. Vid mitt ståndpunktstagande till frågan

har jag beaktat den utveckling, som på senare tid ägt rum i praxis på

ifrågavarande område, med en ökad förfarenhet rörande de tekniska utredningar

varav behov uppkommer och en vidgad insikt örn avskrivningarnas

innebörd. Såvitt jag kunnat bedöma, innefattar kommittébetänkandet ett

värdefullt material för ytterligare belysande av härmed sammanhängande

spörsmål. Ökad trygghet för en riktig tillämpning skulle sannolikt vinnas,

därest, på sätt från ett par håll ifrågasatts, en centralisering av taxeringsarbetet

rörande större näringsföretag sker till för ändamålet särskilt kvalificerade

taxeringsnämnder. Det synes kunna förväntas, att det föreliggande

förslagets genomförande skall verksamt bidraga till näringslivets konsolidering

och dess förmåga att vid sämre konjunkturer bereda sysselsättning åt

sina anställda.

I åtskilliga yttranden har uttalats önskemål om ett omedelbart upptagande

till ytterligare utredning av frågan om byggnadsfastigheternas och ej

minst bostadsfastigheternas behandling i beskattningsavseende. Jag underskattar

ingalunda vikten av detta spörsmål, men kan ej antaga att mera

betydelsefulla resultat av en sådan utredning äro att vänta, förrän klarare

linjer än de nu förefintliga uppdragits för ett riktigt handhavande av fastigheternas

ekonomi i allmänhet. Det torde emellertid ankomma på kommunalskatteberedningen

att från sina utgångspunkter uppmärksamma spörsmålet.

Vad angår avskrivningsfrågans detaljer och lagtextens utformning har jag,

på sätt av det föregående framgår, låtit finansdepartementets skatteberedning

med ledning av de inkomna yttrandena företaga en överarbetning av kommittéförslaget.

Den överarbetade författningstexten visar i förhållande till

nämnda förslag, förutom en formell omredigering, även vissa sakliga ändringar.

De viktigaste äro följande. Såvitt angår maskiner och andra in
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

39

ventarier ifrågasattes en viss uppmjukning av bestämmelsen örn tillgodonjutande

av värdeminskningsavdrag, som vid tidigare taxeringar ej kunnat utnyttjas,

samt ändring av reglerna om övergång till eller från fri avskrivning.

Rörande ersättningsbelopp, som utfaller på grund av försäkring av förlorat

fartyg, beredes möjlighet till uppskov med beskattningen under ett pär år,

i avvaktan på att nytt fartyg anskaffas i stället för det förlorade. I anvisningspunkten

rörande värdeminskning å aktier har utläggningen om de fall

i vilka kapitalförlust skall anses föreligga strukits. I fråga om byggnader i

rörelse gives rätt till avdrag vid utrangering, därest utredning föreligger om

anskaffningsvärdet och förut vid beskattningen medgivna värdeminskningsavdrag,

varjämte beträffande såväl byggnader i rörelse som byggnader tillhörande

förvärvskällan ''annan fastighet’ den av kommittén föreslagna anknytningen

till fastighetstaxeringens maskinvärde försetts med vissa undantagsbestämmelser.

Rörande motiven till dessa ändringsförslag får jag hänvisa

till den förut återgivna promemorian. Jag finner mig kunna tillstyrka

dessa ändringar i kommittéförslaget och föreslår, att författningstexten även

i övrigt upptages i propositionen i det överarbetade skick vari den nu föreligger.

Beträffande frågan om värdesättning av försäkringsinrättningars och kreditinrättningars

obligationer m. m. anser jag mig böra biträda kommittéförslaget,

som härutinnan blivit i det närmaste enhälligt tillstyrkt. Förslaget

överensstämmer i detta hänseende med det allmänna betraktelsesätt som

bl. a. tagit sig uttryck i gällande regler örn värdering av varulager m. m. Att

såsom från något håll ifrågasatts vid lagstiftningens utformande bygga på ett

antagande rörande utvecklingen av det rådande ränteläget synes mig knappast

tillrådligt. Vad särskilt angår sparbankerna — vilka jämte försäkringsinrättningarna

närmast beröras av förslaget — bör, såsom kommittén framhållit,

i detta sammanhang ej heller förbises, att för dem föreslås en rätt avsevärd

höjning av skattesatsen, vilket ökar vikten av att vinsterna äro affärsmässigt

beräknade.»

Beskattningen av Svenska penninglotteriet aktiebolag och

aktiebolaget Tipstjänst.

I propositionen bar jämväl upptagits frågan om beskattningen av Svenska

penninglotteriet aktiebolag och aktiebolaget Tipstjänst. Denna fråga har

behandlats i en särskild inom finansdepartementet utarbetad promemoria

av den 17 februari 1938.

I promemorian lämnas till en början en redogörelse för organisationen av

de båda bolagen, av vilka lotteribolaget enligt proposition nr 24 till årets

riksdag skall handhava förvaltningen av penninglotteriet i riket.

Departementspromemorian utmynnar i två alternativa förslag. Enligt det

ena förslaget, alternativ A, skulle i 30 § 4 mom. kommunalskaltelagen införas

bestämmelse att för vartdera av Tipstjänst och lottcribolaget skulle netto
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

intäkten av verksamheten, där den enligt förut i lagen meddelade bestämmelser

skulle beräknats till högre belopp, anses utgöra för Tipstjänst ett belopp

motsvarande 12 procent å summan av bolagets aktiekapital och reservfond

samt för lotteribolaget 12 procent å summan av bolagets aktiekapital, reservfond

och garantifond. I följd av hänvisningen i 2 § förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt bleve vid detta alternativ bestämmelsen i

kommunalskattelagen tillämplig även beträffande den statliga beskattningen.

Enligt det andra förslaget, alternativ B, skulle fullständig skattefrihet föreskrivas

beträffande de båda företagens rörelseinkomster, varom stadgande

finge införas i 53 § kommunalskattelagen och i 7 § statsskatteförordningen.

Motiveringen för förslagen återfinnes i propositionen sid. 259—260.

Departementschefen anför i frågan:

»Beträffande äldre under statens medverkan organiserade monopolföretag

— tobaksmonopolet, vin- & spritcentralen och systembolagen — har den

grundsatsen godtagits, att den del av vinsterna, som kan anses såsom monopolvinst,

icke skall bliva föremål för beskattning. Denna grundsats synes

riktig och innebär icke något avsteg från den allmänna regeln att verkliga

rörelsevinster tagas till beskattning i de kommuner, där rörelserna bedrivas.

Enahanda skäl som för monopolföretagens del gjort särbestämmelser i beskattningshänseende

erforderliga måste anses gälla jämväl de av Tipstjänst

och lotteribolaget redovisade vinsterna vilka till förutsättning ha den statliga

regleringen av ifrågavarande verksamhetsområden. Ett kommunalt

anspråk att beskatta dessa vinster saknar fog bl. a. av det skälet, att de

båda företagen icke kunna anses förorsaka någon kommun särskilda utgifter.

Att en kommun finge obegränsad beskattningsrätt i berörda fall vore

likvärdigt med ett beviljande av extra statsunderstöd åt kommunen. Att

staten för verksamheternas bedrivande kommit att välja aktiebolagsformen

kan lika litet här som i fråga örn de övriga företag, för vilka särbestämmelser

meddelats, tillmätas betydelse.

En uppdelning av företagens vinst i monopolvinst och annan vinst måste

bliva godtycklig. Såsom jag redan anfört är vinsten till största delen av

monopolvinsts natur. Det kunde därför ifrågasättas att helt undantaga den

från beskattning. En lämpligare lösning synes mig emellertid vara att betrakta

ett belopp motsvarande viss procent av kapitalet såsom beskattningsbar

vinst. Den bestämning av skattskyldigheten som gjorts i promemorians

alternativa förslag A, vilket bygger på här angivna betraktelsesätt, torde

få hållas för skälig. Att utöver den enligt alternativet medgivna beskattningsrätten

stadga beskattningsrätt beträffande företagens ränteinkomster

synes mig opåkallat.

I det föregående har jag närmast uppehållit mig vid den kommunala beskattningen.

Samma regler för bestämmandet av företagens beskattningsbara

inkomst böra emellertid gälla vid den statliga som vid den kommunala

beskattningen.

Vissa skäl kunna onekligen anföras till förmån för den i kommunalskatteberedningens

yttrande nämnda anordningen med beskattning av Tipstjänst

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

41

och lotteribolaget för skatteutjämningsändamål. Denna linje bör emellertid

beträffande alla monopolföretagen prövas i ett sammanhang. Enligt vad

som är för mig känt företages inom kommunalskatteberedningen en utredning

rörande monopolföretagens skattskyldighet. Sedan denna utredning

slutförts, torde frågan i dess helhet få upptagas till prövning; vad som

nu må beslutas bör icke utgöra hinder för att prövningen utsträckes att omfatta

även Tipstjänst och lotteribolaget.

Jag kan icke finna den omständigheten, att Stockholm under några få år

fått beskatta Tipstjänst, böra föranleda till att staden under en övergångstid

får uttaga skatt från företaget. Tipstjänsts inkomster ha som bekant

visat en helt oväntad utveckling. Jag vill även erinra örn att stadens anspråk

på beskattning av Tipstjänst ej är slutgiltigt godkänt av beskattningsdomstolarna.

Den föreslagna omläggningen kan under dessa omständigheter

icke skäligen antagas medföra någon märkbar förskjutning i förutsättningarna

för uppgjorda finansplaner.

På grund av vad jag nu anfört får jag förorda bifall till det förslag som

innefattas i promemorians alternativ A.»

De i propositionen framlagda författningsändringarna föreslås samtliga,

med undantag för den som avser förordningen örn utskiftningsskatt, skola

träda i kraft den 1 januari 1939. I fråga örn nämnda förordning har såsom

tidigare anförts ändringen ansetts böra med viss övergångsbestämmelse gälla

från och med den 1 juli 1938.

I anledning av propositionen har till utskottet från Sveriges fastighetsägareförbund

inkommit en skrift, vari förbundet framför vissa synpunkter

å frågan om värdeminskning å byggnader.

Till belysande av verkningarna av det i propositionen framlagda förslaget

om den kommunala progressivskattens avskaffande har utskottet låtit

sammanställa två tabeller, vilka redovisas i bilaga till detta betänkande.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

i

Utskottets yttrande.

Inledande synpunkter.

Frågan om ersättande av de nuvarande olika formerna för den statliga

beskattningen av inkomst och förmögenhet med ett mera enhetligt system

har, såsom departementschefen framhållit, sedan länge varit aktuell. Det

statliga skattesystemet av år 1928, bestående av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

och utjämningsskatt, har efter hand utökats med ytterligare

två progressiva skatter, extra inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild

skatt å förmögenhet, vilka nu utgått sex respektive fyra år. Redan 1935 års

riksdag framhöll angelägenheten av att de olika skatteformerna på ifrågavarande

område ersattes med ett mera enhetligt system. De efter utredning

inom finansdepartementet år 1936 framlagda propositionerna med förslag

till viss omläggning av statsbeskattningen vunno emellertid icke riksdagens

bifall. Beträffande det i nu förevarande proposition framlagda förslaget i

ämnet har departementschefen i allt väsentligt kunnat stödja sig på ett enhälligt

förslag från 1936 års skattekommitté, åt vilken den fortsatta utredningen

anförtrotts. Genom kommitténs undersökningar har ett betydande

material framlagts för bedömande av den föreslagna omläggningens verkningar

i olika avseenden. Det föreliggande förslaget omfattar till skillnad

från 1936 års propositioner även spörsmålet örn familjebeskattningen samt

örn rätten till avskrivning å inventarier m. m. Enligt utskottets mening är

det en stor fördel att dessa betydelsefulla frågor kunna prövas i sammanhang

med övriga spörsmål rörande statsbeskattningen.

Då hela frågan örn kommunalbeskattningens framtida ordnande för närvarande

är under utredning inom kommunalskatteberedningen, kunde det

synas ligga nära till hands att låta anstå med omläggningen av statsbeskattningen

och övriga därmed sammanhängande frågor till dess kommunalskattefrågan

kan upptagas till slutlig prövning. Yrkanden i sådan riktning

ha också framkommit vid remissen av kommitténs förslag. Utskottet kan

emellertid till fullo instämma i de skäl, som föranlett departementschefen

att redan nu framlägga förslag i ämnet. Att uppskjuta statsskattereformen

ytterligare några år synes utskottet icke vara tillrådligt. Mot ett sådant

uppskov talar även önskvärdheten av att de nyss berörda, av kommittén

upptagna frågorna örn familjebeskattningen och rätten till avskrivningar

bringas till en snar lösning. Vid den blivande utformningen av systemet för

kommunalbeskattningen torde det, särskilt i tekniskt hänseende, vara en fördel

att kunna utgå från ett reformerat statsskattesystem.

Utjämningsskatten.

Den föreslagna skatteomläggningen har utsträckts att omfatta jämväl utjämningsskatten.

Sedan utjämningen av det kommunala skattetrycket under

en följd av år måst till viss del åstadkommas genom anslag å allmänna

skattebudgeten, har anordningen med utjämningsskatten såsom en särskild

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

43

skatt ingående i en specialbudget förlorat i betydelse. Utskottet, som förutsätter

att vid det utvidgade utjämningsförfarande, vilket kan komma att

tillämpas i en framtid, någon särskild statsskatt för ändamålet icke kommer

att utgå, tillstyrker fördenskull borttagande av utjämningsskatten.

De personella avgifterna.

Efter förslag av skattekommittén och kommunalskatteberedningen har i

propositionen förordats upphävande av de nu utgående personella avgifterna,

nämligen mantalspenningarna samt sjukvårds- och folkskoleavgifterna. Utskottet

har funnit den härutinnan förebragta motiveringen bärande och tillstyrker

därför förslaget i denna del.

Vid bifall till förslaget skola mantalspenningar, sjukvårdsavgift och folkskoleavgift

icke upptagas för senare år än 1938; då sistnämnda avgift debiteras

tillsammans med kommunalutskylderna, kommer den — i de fall då

kommun beslutar upptagande av dylik avgift -— att inbetalas sista gången år

1939.

Den kommunala progressivskatten.

Vad angår förslaget om den kommunala progressivskattens avskaffande

delar utskottet den i propositionen intagna ståndpunkten, att all progressiv

beskattning i princip bör tillkomma staten. Det ligger fördenskull redan av

tekniska skäl nära till hands att undersöka huruvida icke i samband med

omläggningen av statsskattesystemet den kommunala progressivskatten bör

kunna avskaffas.

Det torde numera råda en enhällig mening därom, att den kommunala progressivskatten

i praktiken icke motsvarat de förväntningar, man hyste vid

skattens införande. Långt ifrån att medverka till en allmän lindring av den

vanliga utdebiteringen i kommunerna har progressivskatten i stort sett kommit

att få nämnvärd betydelse endast i kommuner, som ha jämförelsevis

ringa behov av skattelindring.

Utskottet tillstyrker för sin del att den kommunala progressivskatten upphör

i och med ikraftträdandet av det föreslagna nya statsskattesystemet. Härigenom

vinnes att den skattekraft, som nu av kommunerna tages i anspråk

genom denna skatt, i stället kan utnyttjas av staten för åstadkommande

av en mer effektiv skatteutjämning än den som för närvarande kan beredas

skattetyngda kommuner. Enligt utskottets mening utgör lättandet av skattetrycket

i de skattetyngda kommunerna — i form av ökad direkt skatteutjämning

eller genom statens övertagande av kommunala utgifter — en av

de mest betydelsefulla och trängande reformuppgifterna på skatteväsendets

område. Kommunalskatteberedningen har också meddelat, att den har under

prövning förslag till en omfattande utbyggnad av skatteutjämningen och

att ett genomförande av detta förslag säkerligen kommer att ställa avsevärt

ökade krav på statskassan. Enligt utskottets uppfattning är det i hög grad

rimligt, att staten för tillgodoseende av dessa anspråk får övertaga den rätt

till progressiv beskattning, som nu tillkommer kommunerna.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

Då progressivskattens försvinnande såsom kommunal skattekälla kommer

att för åtskilliga kommuner medföra vissa olägenheter under tiden intill nödig

anpassning kunnat ernås, har departementschefen, i anslutning till förslag

av kommittén och kommunalskatteberedningen, förutsatt att ersättning

efter fallande skala utbetalas till kommunerna av staten från särskilt

anslag å riksstaten under en fyraårsperiod, omfattande budgetåren 1939/40

-—1942/43. Ersättningen bör enligt departementschefen beräknas på grundval

av taxeringen till kommunal progressivskatt i kommunerna under tioårsperioden

1928—1937. Enligt kommitténs förslag borde medeltalet för åren

1934—1936 vara avgörande. I motionerna I: 305 och II: 441 har hemställts,

att för ytterligare underlättande av kommunernas anpassning övergångstiden

skulle utsträckas till en tioårsperiod. Av den vid utskottets betänkande

fogade tabellen 2 framgår, att den sammanlagda ersättningen till kommunerna

beräknas i runda tal utgöra enligt kommitténs förslag 32.7 miljoner

kronor, enligt propositionen 39.6 miljoner kronor och enligt i motionerna

framlagt förslag 87.0 miljoner kronor.

Utskottet finner för sin del de i propositionen förordade grunderna för ersättningens

bestämmande vara skäliga. Ett antagande av de i motionerna

förordade grunderna för ersättningen skulle i hög grad försvåra möjligheterna

för staten att inom en snar framtid åstadkomma en effektivare skatteutjämning.

I de relativt fåtaliga fall, då progressivskattens borttagande skulle

drabba mera skattetyngda kommuner, kommer hänsyn till den eventuellt

ökade utdebiteringen att tagas vid utmätandet av bidrag enligt vanliga grunder

av skatteutjämningsmedel. I särskilda fall kunna, såsom i propositionen

framhålles, extra understöd enligt skatteutjämningsförordningens

regler beviljas vederbörande kommuner på grund av de förändrade förhållandena.

Vid bifall till propositionens, av utskottet tillstyrkta förslag kommer kommunal

progressivskatt sista gången att uttagas för år 1938 och av de skattskyldiga

inbetalas under år 1939. Ersättningen från staten till kommunerna

skulle såsom förut nämnts komma att utbetalas första gången under budgetåret

1939/40 och sista gången under budgetåret 1942/43.

Allmänna utgångspunkter för utformningen

av de direkta statsskatterna.

I fråga om de allmänna utgångspunkterna för utformningen av de direkta

skatterna till staten kan utskottet i huvudsak ansluta sig till de synpunkter

som härutinnan anlagts av kommittén och departementschefen.

Vad angår ramen för skattesystemet och därmed även fastställandet av

grundbeloppsnivån för rörlig skatt i systemet delar utskottet uppfattningen,

att dessa frågor övervägande äro av teknisk natur. Såsom utgångspunkt har

härvid måst tagas det faktiska läge, som betingas av statsutgifternas nuvarande

storlek. Därmed har icke ställning i och för sig tagits vare sig till

dessa utgifters berättigande eller till möjligheten av deras ökande eller min
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

45

skande i framtiden eller till avvägningen mellan direkta oell indirekta skatter.

Därest på sätt från något håll yrkats det nya skattesystemets ram gjorts så

trång, att systemets avkastning vid grundbeloppsnivå motsvarat medeltalet

av statsskatterna och kommunala progressivskatten under den sistförflutna

tioårsperioden, samt utgiftsnivån icke kan nedpressas under den nuvarande,

skulle redan första året det nya systemet tillämpades ett mycket högt procenttal

av grundbeloppet för rörlig skatt få uttagas. Till en sådan eventualitet

hade man nödgats att taga hänsyn vid avvägning av skatteskalorna.

Skalan för den i systemet ingående bottenskatten hade måst konstrueras så

att den just vid en sådan hög uttagning passat samman med de fasta skatterna.

Det är därför enligt utskottets mening lämpligare att redan från

början lägga nivån för det nya systemet så, att det vid uttagande av grundbelopp

för rörlig skatt — under förutsättning av normalt skatteunderlag —

någorlunda täcker det behov av direkta statsskatter å inkomst och förmögenhet,

varmed man för närvarande finner sig böra räkna. I detta sammanhang

vill utskottet framhålla, att särskilt under lågkonjunktur med starkt

minskat skatteunderlag det är av stor vikt att grundbeloppsnivån ej från

början lagts för lågt.

Departementschefen har i avseende å ramen för skattesystemet följt kommitténs

förslag. Detta innebär, att i det nya skattesystemet cirka 110 procent

av rörlig skatt, räknat å 1936 års skatteunderlag, får uttagas för att den

sammanlagda avkastningen skall bliva ungefärligen lika stor som 1936 års

skatter (inklusive kommunal progressivskatt). Utskottet finner sig för sin

del böra godtaga förslaget i förevarande avseende.

Vad därefter angår frågan om beskattningens rörlighet ansluter sig utskottet

till vad departementschefen anfört om nödvändigheten att giva systemet

en så avpassad rörlighet att skatteinkomsten genom variationer i uttagningsprocenten

kan avvägas efter de förändringar i skattebehovet från

år till år, varmed man har att räkna, utan att detta leder till väsentliga förskjutningar

i skattens avvägning efter den relativa skatteförmågan inom

olika inkomstskikt. De förslag kommittén för förverkligande av detta

syftemål framlagt lia godtagits av departementschefen. Anordningen med

uppdelning av inkomstskatten i en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt

har icke mött någon gensaga. Däremot har vid remissen av kommitténs

förslag yrkats avvikelser från detsamma i andra hänseenden. Sålunda

har, främst från vissa näringsorganisationer, hemställts att även för

juridiska personer inkomstbeskattningen till viss del måtte undantagas från

rörligheten; från andra håll ha invändningar riktats mot den förutsatta möjligheten

till differentiering av grundbeloppsprocenten för bottenskatten beträffande

skilda kategorier skattskyldiga. I sistnämnda hänseende har även

föreslagits att uttagningsprocenten för juridiska personer icke under några

förhållanden får sättas högre än vad som för fysiska personer bestämmes.

Detta yrkande har sedermera upptagits i motionerna I: 319 och II: 457.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

Utskottet vill för sin del ansluta sig till den ståndpunkt, som beträffande

förevarande spörsmål intagits av kommittén och departementschefen. En

uppdelning av de juridiska personernas inkomstskatt i en rörlig och en

fast del finge väl förutsättas ske i ungefär samma proportion som iakttagits

vid den inbördes avvägningen av bottenskatt och tilläggsskatt för fysiska

personer, alltså — under antagande av proportionell skatt av 10 procent —

med cirka 7 procent i rörlig del och cirka 3 procent i fast del. En dylik relativt

ringa begränsning av rörligheten torde för de juridiska personernas del

icke vara av större praktisk betydelse men det oaktat icke oväsentligt minska

systemets elasticitet. Däremot synes den föreslagna differentieringen av

grundbeloppsprocenten kunna bliva av stort värde. Utskottet avser då liksom

kommittén särskilt möjligheten att under en utpräglad lågkonjunktur

stödja näringslivet genom fastställande av lägre uttagningsprocent för affärsdrivande

juridiska personer än för andra skattskyldiga. En liknande differentiering

av skattebördan åstadkoms för övrigt under den senaste lågkonjunkturen

genom att aktiebolagen undantogos från extra inkomst- och förmögenhetsskatt.

Att å andra sidan i författningen fastställa maximering av

grundbeloppsprocenten för juridiska personer till den procent som för året

skall gälla för fysiska personer anser utskottet icke vara påkallat. Såsom

kommittén framhållit torde i normala fall ett enhetligt grundbelopp böra

fastställas.

Fördelningen av skattebördan mellan fysiska och juridiska personer har

enligt kommitténs, av departementschefen upptagna förslag skett enligt grunder,

som tillämpade å skatteunderlaget för åren 1934—1936 skulle ha inneburit

en icke obetydlig relativ merbelastning av aktiebolagen såsom helhet

betraktade i förhållande till nuvarande grunder, men tillämpade på 1937 års

taxering betytt ungefär oförändrad avvägning av de fysiska och de juridiska

personernas andel i skattebördan. Med den utveckling aktiebolagens skatteunderlag

tagit under senaste åren torde det vara berättigat att antaga, att därest

det föreslagna skattesystemet (110 procent av bottenskatten) tillämpats

på 1938 års taxering, aktiebolagen såsom helhet betraktade skulle göra någon

skattevinst i förhållande till gällande grunder. Vid dessa uppgifter ha monopolbolagen

icke tagits med i beräkningen.

Enligt utskottets mening torde det knappast vara riktigt att taga de fysiska

och juridiska personernas relativa andel i den samlade skattebördan något

visst år till utgångspunkt för avvägningen. Huruvida den nu förordade fördelningen

kommer att medföra lindring eller skärpning i aktiebolagens sammanlagda

beskattning i förhållande till de fysiska personernas beror på konjunkturutvecklingen

samt de övriga förhållanden, som kunna medföra förskjutningar

i de båda gruppernas skatteunderlag. Även örn aktiebolagen, på

lång sikt sett, skulle få vidkännas en i förhållande till nu något större andel

av den samlade skattebördan än som motsvarar deras anpart i skatteunderlaget

synes detta utskottet försvarligt med hänsyn till de ändrade förhållanden

som inträtt, sedan bolagsskatteberedningen framlade sitt förslag örn en

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

47

generell lindring av bolagsbeskattningen. överhuvud anser utskottet det icke

tänkbart att vid nuvarande för näringslivet gynnsamma ekonomiska läge

kunna utgå från någon sådan fördelning av skattetungan mellan fysiska och

juridiska personer, som skulle innebära en omedelbar relativ överflyttning av

densamma till fysiska personer. Utskottet biträder alltså den ståndpunkt,

som propositionen intager i förevarande hänseende. Härav följer, att utskottet

avstyrker motionerna I: 319 och II: 457, i den mån i dessa framställt yrkande

om den proportionella bolagsskattens bestämmande till 8 procent i stället för

föreslagna 10 procent innefattar förskjutning till bolagens fördel av den

föreslagna avvägningen. Utskottet vill i detta samband särskilt framhålla,

att den fria avskrivningsrätt för ifrågavarande juridiska personer, som

utskottet på sätt av det följande framgår tillstyrker, torde komma att medverka

till att beskattningen vad dessa skattskyldiga angår skall träffa endast

affärsmässigt beräknade vinster. Den proportionella beskattningsmetoden

för aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna, som jämväl av utskottet

tillstyrkes, medför, att för de enskilda bolagen och föreningarna de nu gällande

högsta procentsatserna bortfalla. Utskottet vill slutligen erinra om den

förut nämnda, genom förslaget öppnade möjligheten till en lägre utdebiteringsprocent

av bottenskatten för juridiska personer vid för näringslivet

kritiska tider.

Beträffande fördelningen av beskattningen mellan inkomst och förmögenhet

vad angår fysiska personer biträder utskottet den i propositionen förutsatta

avvägningen med cirka 80 procent å inkomstskatt och cirka 20 procent

å förmögenhetsskatt.

Familjebeskattningen.

Frågan om en reformering av familjebeskattningen har ganska länge stått

på dagordningen. Efter utredning inom befolkningskommissionen samt av

1936 års skattekommitté har i propositionen spörsmålet upptagits fristående

för statsbeskattningens del i avbidan på att, efter det kommunalskatteberedningen

framlagt förslag i ämnet, frågan skall kunna lösas även för kommunalbeskattningens

vidkommande.

Utskottet har för sin del i likhet med skattekommittén i spörsmålet om

skattedifferentiering efter familjestorlek sett en vanlig avvägningsfråga, sådan

som uppkommer så snart det gäller att fördela skatt efter förmåga mellan

olika kategorier skattskyldiga. Det är givet, att i den mån en minskning i

skattebördan kan komma till stånd för barnrika familjer, därmed även i viss

utsträckning tillgodoses allmänt sociala synpunkter. På grund härav bör

uppskattningen av den normala barnkostnad, som skall ligga till grund för

barnavdragens utmätande, ej göras alltför snäv. Ur rent befolkningspolitisk

synpunkt torde däremot en skattelindring för familjeförsörjare icke i och för

sig få någon nämnvärd betydelse.

Utskottet har från nu angivna utgångspunkter kunnat instämma i den all
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

mänt uttalade uppfattningen, att den nuvarande skattedifferentieringen efter

barnantalet icke är tillfredsställande, och att ytterligare lättnad i beskattningen

bör beredas familjeförsörjare och särskilt sådana med flera barn.

Olika meningar ha gjort sig gällande i fråga om hur långt skattedifferentieringen

efter familjestorlek kan sträckas. Varje skattelindring för familjeförsörjarna

måste, därest den sammanlagda skatten ej skall undergå minskning,

motsvaras av en skärpning av skatten för ensamstående skattskyldiga.

Beträffande dessa består svårigheten i att rättvist avväga skatten för dem

som befinna sig i de lägsta inkomstskikten. Å ena sidan är det nödvändigt

att för lättande av familjeförsörjarnas beskattning skärpa skatten i

någon mån även för ensamstående med små inkomster, å andra sidan äro

avdragen för dem redan nu så knappt tillmätta att någon mera avsevärd

sänkning knappast är tänkbar. I sistnämnda hänseende är särskilt att märka

den bristande överensstämmelse mellan det beräknade existensminimum

vid införsel och det antagna existensminimum vid beskattningen, som redan

nu förefinnes och varom kommitténs utredning bär vittne. Försiktighet vid

skärpningen av beskattningen för ensamstående skattskyldiga med små inkomster

har därför synts vara av nöden.

Utskottet vill för sin del ansluta sig till det i propositionen framlagda förslaget

beträffande fördelningen av skattebördan efter familjestorlek och finner

ej heller skäl till ändring i fråga örn den föreslagna avvägningen av de

olika avdragens storlek. Det bör framhållas att i förhållande till vad vid

tidigare reformer i fråga om familjebeskattningen åstadkommits de vunna

resultaten icke äro små; för familjerna, särskilt för bamrika sådana, är

skattelindringen icke ringa. Att gå så långt i gynnande av barnrika familjer

som i motionerna I: 319 och II: 457 föreslagits — fastställande av avdragen

för det tredje och de följande barnen till dubbla beloppet av avdragen

för de båda första barnen — anser sig utskottet icke kunna tillstyrka.

Vad särskilt angår ensamstående skattskyldiga finner utskottet den avvägning

av deras skattebörda, som innefattas i den vid författningstexten fogade

särskilda tabellen, kunna godtagas såväl beträffande de lägre inkomstskikten

som vad angår de högre inkomsttagarna, vilkas grundavdrag vid stigande

inkomst successivt reduceras ned till noll. Utskottet har icke förbisett, att

den tekniska utformningen av förslaget i förevarande hänseende, i synnerhet

så länge vid kommunalbeskattningen nu gällande principer tillämpas, kommer

att medföra ökat arbete för taxeringsmyndigheterna. Enligt utskottets

mening måste emellertid de sakliga synpunkter, som tala för den föreslagna

anordningen, i detta fall överväga. I

I motionen 11:456 har yrkats att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Majit hemställa om en omläggning av ortsgrupperingen för skatteavdrag så

att antalet ortsgrupper minskas från fem till tre.

Propositionen har, såsom framgått redan av det föregående, beträffande

sättet för åstadkommande av skattedifferentiering efter dyrhetsförhållanden

utgått från att det bestående systemet, enligt vilket samtliga orter i riket

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

49

med hänsyn till avdragens storlek indelats efter levnadskostnadernas höjd i

fem ortsgrupper, skall bibehållas.

Enligt vad 1936 års skattekommitté i sitt betänkande yttrar har kommittén

så mycket mindre haft anledning att gå in på frågan örn principerna för

ortsgruppsindelningen, om lämpliga antalet ortsgrupper vid skattedifferentieringen

eller dylikt, som någon ändring i dessa avseenden, därest sådan anses

nödvändig, icke lämpligen bör äga rum fristående för statsbeskattningens del.

Sedan kommunalskatteberedningen slutligen utrett frågan örn familjebeskattningen,

torde nyss berörda spörsmål böra upptagas till gemensam behandling.

Därvid torde även få dryftas en av 1936 års lönekommitté berörd fråga

örn periodiciteten i ortsgrupperingarna och örn gemensamma principer därvidlag

beträffande löner och skatter.

Under hänvisning till kommitténs förenämnda uttalande förordar utskottet,

att förevarande motion måtte lämnas utan åtgärd.

Utskottet finner den i propositionen i anslutning till förslag från 1936 års

skattekommitté och kommunalskatteberedningen förordade höjningen av åldersgränsen

för beviljande av barnavdrag från 16 till 18 år beträffande såväl

stats- som kommunalbeskattningen välmotiverad och tillstyrker därför

förslaget i denna del. Däremot kan utskottet icke biträda de i motionerna

I: 321 och II: 461 gjorda yrkandena, att familjeavdrag för barn skulle tillerkännas

skattskyldig utan avseende å barnets ålder —- därvid inkomstgränsen

600 kronor skulle vara den enda spärren -— eller att i varje fall åldersgränsen

skulle sättas till 21 år. Att gå så långt som att generellt, utan avseende

å omständigheterna i de särskilda fallen, bevilja föräldrar avdrag för

vuxna barn, så snart barnens egen inkomst understiger skattskyldighetsgränsen,

finner sig utskottet icke kunna tillstyrka. Reglerna om periodiskt understöd

och, i mera behjärtansvärda fall, avdrag vid ömmande omständigheter

torde här kunna bliva tillämpliga. Icke heller finner utskottet tillräckliga

skäl föreligga för höjning av åldersgränsen över föreslagna 18 år. I detta

hänseende kan utskottet stödja sig på en nästan enhällig uppfattning i remissyttrandena.

Utskottet vill påpeka, att bestämmelsen örn avdrag vid ömmande

omständigheter även i detta fall bör kunna tillämpas, örn nämligen

förutsättningarna härför eljest äro för handen.

Mot de föreslagna ändringarna i bestämmelserna rörande rätten att räkna

hemmavarande barn bland föräldrarnas arbetspersonal har utskottet

intet att erinra. I de nyssnämnda motionerna I: 321 och II: 461 har rörande

den i propositionen föreslagna avfattningen av 20 § kommunalskattelagen

med därtill hörande anvisningar anmärkts, att genom motsatsslut lagrummet

skulle kunna tolkas så, att barn som fyllt 18 år alltid skulle räknas såsom

tillhörande arbetspersonalen, oavsett örn barnet har inkomst uppgående

till skattepliktigt belopp eller ej. Med kännedom örn den benägenhet, sorn på

sina håll föreligger alt uttunna beskattningsunderlaget genom att avdraga

lön och kost till samtliga hemmavarande barn, vare sig de verkligen varit behövliga

i faderns näring eller icke, anse motionärerna 20 § med anvisnin
liilmng

till riksdagens protokoll 1038. 7 sami. Nr 32. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

gar böra avfattas på sådant sätt, att missbruk i nämnda hänseende i möjligaste

mån förebygges.

Utskottet vill häremot erinra, att genom propositionen icke avsetts att beträffande

barn över 18 år göra någon ändring i nu — i avseende å barn över

16 år — gällande bestämmelser om rätten att göra avdrag för värdet av

barnets arbete i faderns eller moderns förvärvsverksamhet. Enligt utskottets

mening torde anledning också saknas att beträffande ifrågavarande barn

borttaga den nuvarande rätten att göra dylikt avdrag även i det fall att barnets

inkomst icke överskridit skattepliktsgränsen. Avdrag bör dock naturligen

här lika litet som när det gäller barn mellan 16 och 18 år få äga rum,

utan att tillräcklig bevisning i det enskilda fallet företes örn att barnet verkligen

deltagit i arbetet å den skattskyldiges fastighet eller i hans rörelse och

att den lönekostnad, för vilken avdrag begäres, motsvaras av nedlagt arbete.

Utskottet finner sig på grund av vad nu anförts böra avstyrka motionerna

jämväl beträffande förevarande punkt.

I fråga örn inkomstgränsen för barnavdrags erhållande samt uppdelningen

av barnavdraget i vissa fall, då föräldrarna icke äro gifta med varandra

eller, eh-jru gifta med varandra, leva åtskilda, har utskottet intet haft att

erinra mot de i propositionen framlagda förslagen.

Enligt propositionen skall i fråga örn statsbeskattningen avdraget för husföreståndarinna

utgöra hälften av familjeavdraget för hustru. Aven på denna

punkt har kommittéförslaget följts. I motionerna II: 458 och II: 459 har

yrkats, att avdraget för husföreståndarinna måtte utgå med samma belopp

som för hustru.

Beträffande ifrågavarande spörsmål vill utskottet till en början erinra

därom, att den i propositionen föreslagna bestämmelsen i stort sett ej medför

någon ändring i husföreståndarinneavdragets storlek vid jämförelse med

nu gällande avdrag. Förslaget innebär, att skattskyldig med husföreståndarinna

icke för henne kommer i åtnjutande av den höjning av hustruavdraget,

som är ett led i omläggningen av avdragssystemet. Utskottet kan för

sin del ansluta sig till den i propositionen intagna ståndpunkten, som i de

över kommittéförslaget avgivna yttrandena nästan undantagslöst godkänts.

Den i motionen 11:458 uttalade farhågan, att principen om hälftenavdrag

sannolikt skulle följas vid fastställande av avdragsgrunderna för

kommunalbeskattningen, torde vara överdriven. Utskottet vill i detta

sammanhang understryka kommitténs yttrande, att slutlig ståndpunkt

beträffande förevarande avdrags utformande vid statsbeskattningen icke bör

tagas förrän frågan kan lösas för kommunalbeskattningens del. I avvaktan

härpå torde, såsom kommittén anfört, avdraget böra anordnas på sådant

sätt, att en blivande enhetlig lösning icke föregripes och att avvikelsen från

nu gällande ordning icke blir större än nödvändigt.

Beträffande de i 17 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

och 50 § 2 mom. kommunalskattelagen omförmälda särskilda

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

51

avdragen vid ömmande omständigheter har, såsom förut angivits, 1936

års skattekommitté gjort vissa uttalanden, i vilka departementschefen förklarat

sig kunna i huvudsak instämma. Utskottet kan för sin del ansluta sig

till vad sålunda anförts och vill ytterligare framhålla betydelsen av en utvidgad

och såvitt möjligt jämn tillämpning av bestämmelsen i fråga. Genom en

riktig användning av stadgandet bör enligt utskottets mening i många fall

kunna uppnås en differentiering efter skatteförmågan i de individuella fallen

mellan skattskyldiga i ett och samma inkomstläge utöver den som åstadkommes

genom familjeavdragen. Utskottet har liksom kommittén övervägt att i

själva lagrummet eller i anvisningar till detta upptaga ytterligare vissa beaktansvärda

fall ävensom att där angiva synpunkter för tolkning av stadgandet.

Då en dylik exemplifiering ändock icke kan bliva fullständig, vill utskottet

i avvaktan på utvecklingen av praxis å området inskränka sig till att

hänvisa till vad kommittén och departementschefen anfört till ledning för

tolkningen av bestämmelsen. Särskilt vill utskottet därvidlag understryka,

att nedsättningen icke principiellt är bunden till vissa inkomstskikt utan att

bestämmelsen bör kunna tillämpas ganska långt upp i inkomstskikten, därest

de angivna förutsättningarna äro för handen. Bland de av kommittén

icke särskilt angivna fall, då ifrågavarande stadgande kan tänkas vara tilllämpligt,

vill utskottet framhålla ett, nämligen då en änkling med minderåriga

barn, vilken efter hustruns död nödgats anställa husföreståndarinna,

därigenom kommit i en särskilt svår situation och husföreståndarinneavdraget

icke kan anses kompensera den nedsatta skatteförmågan.

Utskottet har icke förbisett, att en utvidgad tillämpning av bestämmelsen

om avdrag för ömmande omständigheter i enlighet med nu uppdragna riktlinjer

kommer att ställa stora krav på beskattningsnämndernas omdöme samt

i regel medföra ökat arbete. Då enligt utskottets mening i själva deklarationsformuläret

bör inryckas erinran örn stadgandets förefintlighet, torde

följden bliva, att anhållan örn dylikt avdrag kommer att göras i ett stort antal

fall. Även om därigenom arbetsbördan skulle betydligt ökas för beskattningsnämndema,

anser dock utskottet att man icke bör avstå från att använda

de möjligheter, som på förevarande område finnas för åstadkommande

av en rättvisare avvägning av skattebördan.

Vad slutligen beträffar beskattningen av äkta makar finner utskottet i likhet

med departementschefen övervägande skäl tala för ett bibehållande

av sambeskattningsprincipen. Jämväl i fråga om förslaget att för statsbeskattningens

del borttaga det gift kvinna i vissa fall tillkommande särskilda

avdraget å högst 200 kronor biträder utskottet propositionen.

Skattesystem och skatteskalor vid beskattningen

av fysiska personer.

Beträffande de i propositionen inledningsvis berörda frågorna örn anordnande

av förmögenhetsbeskattningen i form av en allmän merbeskattning å

förmögenhetsavkastningen samt örn rätt för skattskyldig att vid statsbeskatt
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

ningen erhålla avdrag för kronoutskylder ansluter sig utskottet till den

ståndpunkt, som i dessa frågor intagits i propositionen.

Innan ställning tagits till själva frågan om systemet för statsbeskattningen

av fysiska personer ha i propositionen behandlats skatteskalorna för i

inkomstskatten ingående bottenskatt och tilläggsskatt. Därvid ha helt

godtagits de av kommittén föreslagna skalorna. Vid bottenskatten har avvägningen

skett sålunda att skatteskalan börjar med 4.5 pocent för den del

av det beskattningsbara beloppet, som icke överstiger 3,000 kronor, och stiger

till 6.5 procent för den del därav som överstiger 6,000 kronor. Den fasta

tilläggsskatten börjar vid beskattningsbart belopp av 8,000 kronor och stiger

från 2 procent i skiktet 8,000—10,000 kronor upp till 28 procent för

den del av det beskattningsbara beloppet, som överskjuter 200,000 kronor.

Utskottet har icke funnit skäl frångå den genom förenämnda skatteskalor

gjorda avvägningen, som vid remissen av kommitténs förslag allmänt tillstyrkts.

Vid uttagande av 110 procent av bottenskatten blir enligt förslaget

skattebelastningen i olika inkomstlägen i stort sett densamma som enligt för

år 1937 gällande grunder. För beskattningsbara belopp över cirka 30,000

kronor uppkommer dock viss skatteskärpning. Om man vid jämförelsen i

stället räknar med grundbeloppsnivå för bottenskatten, befinnes att skattelindring

i förhållande till 1937 års skatter inträder vid alla inkomstlägen upp

till cirka 40,000 kronor beskattningsbart belopp. Vid dessa jämförelser har

beaktats den inverkan å statsskattens storlek, som för högre inkomsttagare

blir en följd av den bortfallna rätten till avdrag för den del av skatten som

motsvarar kommunal progressivskatt. Däremot bar naturligen hänsyn icke

tagits till den överflyttning av skattebördan å ensamstående skattskyldiga,

som skulle följa av de föreslagna ändringarna i fråga om familjebeskattningen.

De förhöjda avdrag, som enligt förslaget skulle beredas familjeförsörjare,

sträcka sin verkan även till ganska höga inkomstskikt och medföra för

dessa skattskyldiga skattelindring i förhållande till vad som följer av skatteskalorna

i och för sig.

Vad angår frågan örn själva skattesystemet har valet stått mellan de tre

av kommittén utarbetade alternativa systemen. Av dessa har det såsom

alternativ C betecknade, vilket innefattar en enda kombinerad inkomst- och

förmögenhetsskatt, allmänt ansetts underlägset de båda övriga. Då hela

den till beloppet betydande förmögenhetsbeskattningen skall utvinnas genom

beskattning av den till inkomsten lagda förmögenhetsdelen, får på

grund av skattens konstruktion inkomstens storlek en i många fall så avgörande

betydelse för förmögenhetsskattens belopp, att skattens karaktär av

förmögenhetsskatt till stor del går förlorad. Av de båda övriga alternativen

— A med två belt fristående skatter, en inkomstskatt och en förmögenhetsskatt,

och B, innefattande dels en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt,

i vilken förmögenhetsdelen är Vioo, och dels en särskild skatt å förmögenhet

— har departementschefen i anslutning till kommitténs förslag

förordat alternativ B.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

53

Även utskottet har funnit alternativ B utgöra den med hänsyn till olika

omständigheter lämpligaste lösningen av frågan om skattesystemet. Alternativet

intar en mellanställning mellan de båda övriga förslagen. De med

dessa förenade olägenheterna ha i flera avseenden minskats. Inkomsten har

fått utöva en måttlig inverkan å förmögenhetsbeskattningen och även de

mindre förmögenheterna få, särskilt om de äro förenade med god inkomst, i

sin mån bidraga till beskattningen. För förmögenheter upp till 25,000 å

30,000 kronor inträder generell lättnad i beskattningen. Skärpningen i förmögenhetsskatt

vid vissa inkomst- och förmögenhetskombinationer blir icke

fullt så framträdande som vid tillämpning av systemet med helt fristående

förmögenhetsbeskattning.

I avseende å förmögenhetsbeskattningen har i motionerna 1:319 och

II: 457 yrkats viss skattelättnad i förhållande till propositionen för förmögenheter

upp till 200,000 kronor. Motionärerna ha därvid räknat med ett

vidgat skatteunderlag för förmögenhetsbeskattningen av ganska betydande

omfattning och ansett ökningen i skatteintäkt böra i första hand användas

för att inom förmögenhetsbeskattningen själv åstadkomma önskvärda lättnader.

I anledning av nämnda motioner har utskottet låtit uppgöra ett flertal alternativa

förslag till ny skatteskala för den särskilda förmögenhetsskatten. I

ett av dessa alternativ har räknats nied en i förhållande till propositionen

oförändrad avkastning av skatten (23.5 miljoner kronor å 1936 års skatteunderlag),

varemot övriga skalor konstruerats så, att den beräknade avkastningen

skulle bliva 0.5—2 miljoner kronor lägre än det i propositionen angivna

beloppet.

Utskottet har med hänsjm till ovissheten örn beskattningsunderlagets utveckling,

på längre sikt räknat, funnit försiktigheten bjuda att icke vid uppgörande

av skalan för den särskilda skatten å förmögenhet utgå från andra

förutsättningar i detta avseende än kommittén och departementschefen.

Vid valet mellan propositionens skala och den nyss berörda skalan med

samma avkastning som propositionens — vilken nya skala i förhållande till

den i propositionen föreslagna lättar beskattningen för förmögenheter mellan

50,000—500,000 kronor men skärper den för större förmögenheter — har

utskottet efter övervägande av de olika synpunkter som kunna anläggas å frågan

icke funnit skäl att frångå den avvägning av förmögenhetsbeskattningen

som innefattas i propositionen.

Frågan om reduktionsregler i vissa fall vid den särskilda skatten å förmögenhet

har, såsom departementschefen framhåller, visat sig mycket svår att

lösa på ett fullt tillfredsställande sätt. För utskottet har varit en huvudsynpunkt,

att reduktionsregeln, som vid det nya skattesystemet får tillämpas på

flerdubbelt antal skattskyldiga mot nu, icke bör vara så komplicerad, att taxeringsarbetet

avsevärt tyngcs. Därvid måste även tagas i betraktande, att

taxeringen till den särskilda förmögenhetsskatten enligt förslaget skall överflyttas

från prövningsnämnderna till taxeringsnämnderna. Vad regelns sakliga

innehåll beträffar skulle, såsom kommittén påvisat, en tillämpning på

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32■

den nya skatten av den hittillsvarande regeln, enligt vilken den beskattningsbara

förmögenheten ställes i relation till det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbara beloppet, i många fall ge sakligt mycket otillfredsställande

resultat. Kommittén har därför stannat vid att förorda den i

propositionen upptagna relativt enkla regeln, enligt vilken den beskattningsbara

förmögenheten skall utgöra högst ett belopp motsvarande 25 gånger

det taxerade beloppet, dock minst 40 procent av den skattepliktiga förmögenheten.

Regeln innebär att reduktion inträder, så snart inkomsten understiger

3 procent av förmögenheten. Utskottet vill ej bestrida, att det ur många synpunkter

— icke minst av det skäl att i den inkomst vartill hänsyn tages vid

regelns tillämpning oftast ingår även arbetsinkomst — skulle ha varit önskvärt,

om en för de skattskyldiga förmånligare utformning av reduktionsregeln

kunnat komma till stånd. Med hänsyn till den befarade minskningen i skatteunderlaget

samt den nuvarande låga räntenivån, vid vilken en avkastning

av 3 procent icke är att betrakta såsom onormalt låg, har utskottet icke

funnit sig kunna tillstyrka sådan ändring i förslaget. Utskottet vill dock

såsom sin mening framhålla, att spörsmålet örn reduktionsregelns utformande

är av den natur att det bör upptagas till prövning så snart erfarenheter örn

verkningarna av den föreslagna regelns tillämpning vunnits eller ändringar i

det allmänna ränteläget sådant påkalla.

I motionen II: 463 har yrkats, att förmögenheter understigande 1,000 kronor

måtte undantagas från inkomst- och förmögenhetsskatt.

Såvitt utskottet kan bedöma torde det vara riktigt, att den förmögenhetsskatt,

som genom förmögenhetsdelen i inkomst- och förmögenhetsskatten (enligt

förslaget ‘/ioo) utvinnes från de allra minsta förmögenheterna, icke sammanlagt

belöper sig till större belopp. Syftet med motionen synes dock icke

vara så mycket att få till stånd skattelindring för förmögenheter under 1,000

kronor som att åstadkomma befrielse från skyldigheten att i självdeklaration

upptaga tillgångar och skulder, så snart nettoförmögenheten understiger

nämnda belopp. Emot en dylik ändring i taxeringsförordningens bestämmelser

örn självdeklarations innehåll måste utskottet ställa sig mycket betänksamt.

Enligt gällande bestämmelser skall envar skattskyldig i deklarationen

uppgiva samtliga sina tillgångar oell skulder, även i det fall att skulderna

överstiga tillgångarna.

I den departementspromemoria, som låg till grund för 1936 års propositioner

rörande statsbeskattningen, anfördes bland annat rörande ett system

med fristående förmögenhetsbeskattning, att därest vid detta skattefrihet

skulle äga rum för förmögenheter upp till visst belopp, deklarationsplikt i

avseende å förmögenheten knappast kunde stadgas eller i varje fall svårligen

göras effektiv, då skattskyldighet för densamma ej förefunnes. Det

påpekades vidare, att det ur taxeringssynpunkt vore av mycket stor betydelse,

icke minst för kontroll å inkomsterna, att fullständiga uppgifter även

örn smärre förmögenhetsbelopp inflöte i deklarationen. Även ur statistisk

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

55

synpunkt vore en dylik fullständighet av vikt. Bland annat av dessa skäl

bibehölls i samtliga i promemorian redovisade alternativ till nytt skattesystem

viss förmögenhetsdel i inkomst- och förmögenhetsskatten.

1936 års skattekommitté, som i sin redogörelse för alternativ A (med helt

fristående förmögenhetsbeskattning) refererat förenämnda uttalande i departementspromemorian,

fann för sin del ifrågavarande synpunkter ha stor

betydelse. Enligt kommitténs mening borde vid tillämpning av ett system

med fristående förmögenhetsbeskattning även för förmögenheter understigande

skattskyldighetsgränsen stadgas deklarationsplikt. Det finge ankomma

å beskattningsmyndigheterna att tillse, att deklarationerna bleve fullständiga

även på denna punkt.

Utskottet kan för sin del i huvudsak instämma i de synpunkter rörande

betydelsen av en fullständig deklarationsplikt i avseende å förmögenheten,

som kommit till uttryck i omförmälda uttalanden. På grund härav och då

skattefrihet för förmögenheter under 1,000 kronor uppenbarligen icke är av

någon nämnvärd betydelse för den skattskyldige, finner sig utskottet icke

kunna tillstyrka motionen II: 463.

Beskattningen av juridiska personer.

Beträffande beskattningen av svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar

har sedan länge frågan om övergång från den nuvarande progressiva

beskattningsmetoden till en proportionell beskattning varit aktuell. Förslag

i sådan riktning framlades första gången av bolagsskatteberedningen och

upptogs därefter i 1936 års propositioner rörande statsbeskattningen. Efter

förnyad utredning av 1936 års skattekommitté, vilken kom till samma resultat

som de tidigare utredningarna, har i nu förevarande proposition ånyo

framlagts förslag om övergång till proportionell beskattning beträffande svenska

aktiebolag och ekonomiska föreningar. Vid remissen av kommitténs

betänkande har förslaget i princip allmänt tillstyrkts, icke minst från näringslivets

organisationer.

Enligt utskottets uppfattning har frågan örn beskattningsmetoden nu kommit

i sådant läge, att den kan bringas till sin lösning. Utskottet har på detta

spörsmål lagt i stort sett samma synpunkter som kommittén och departementschefen.

Svagheten hos den progressiva metoden ligger i svårigheten

att finna ett sätt för mätande av den verkliga styrkan eller räntabiliteten hos

den juridiska personen. Den nuvarande metoden för bestämmande av

räntabiliteten hos aktiebolagen har allmänt utdömts. Den för de ekonomiska

föreningarna gällande principen, enligt vilken skatten stiger progressivt alltefter

inkomstens absoluta storlek, har för de stora föreningarna medfört en

skattebelastning, som i många fall får anses obillig. Såsom departementschefen

särskilt framhåller, synes vidare den proportionella beskattningsmetoden

vara en förutsättning för beviljandet av en rätt till fri avskrivning å

maskiner och andra inventarier. På grund av vad sålunda anförts och vad

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

i övrigt framkommit vid utredningen tillstyrker utskottet bifall till förslaget

om övergång till proportionell beskattning för svenska aktiebolag och ekonomiska

föreningar.

Vad angår skatteprocenten för den proportionella skatten Ilar utskottet

tagit ställning härtill redan i och med att utskottet tillstyrkt propositionen,

i vad avser fördelningen av skattebördan mellan fysiska och juridiska

personer. Av detta ståndpunkttagande följer nämligen, att skattefoten

vid grundbelopp måste sättas till 10 procent. Det i motionerna 1:319

och II: 457 framställda yrkandet att skattesatsen måtte bestämmas till 8

procent kan således icke av utskottet tillstyrkas.

Utskottet har icke förbisett, att en reform av så genomgripande art som

den förevarande medför avsevärda verkningar för många aktiebolag i form

av höjning eller sänkning av skatten. För aktiebolag med låg inkomstprocent

torde särskilt vid övergången skatteskärpningen bliva kännbar. Dessa

bolag ha emellertid varit i hög grad gynnade av den nuvarande beskattningsmetoden.

Såsom i propositionen påvisats blir skattehöjningen ganska

obetydlig i förhållande till företagens kapital. Den fria avskrivningsrätten

torde i många fall kunna underlätta övergången.

I motionerna I: 320 och II: 462 har yrkats att de ekonomiska föreningar,

enligt vilkas stadgar medlemmarna ha rätt att återfå satsat kapital men icke

ha rätt till del i fonderade medel, måtte bliva skattskyldiga för den del av

föreningarnas förmögenhet, som icke motsvaras av insatskapitalet.

Propositionen innefattar icke något förslag om ändring i gällande regler

rörande den subjektiva skattskyldigheten för förmögenhet. Enligt vad utskottet

inhämtat torde 1936 års skattekommitté under sitt fortsatta utredningsarbete

komma att upptaga hithörande frågor och då även det i motionerna

berörda spörsmålet. Under hänvisning härtill finner utskottet motionerna

icke böra föranleda någon åtgärd.

Mot förslaget om höjning av skattesatsen för utskiftningsskatten från 5 till

12 procent har utskottet intet att erinra.

I fråga örn beskattningen av utländska juridiska personer, sparbanker, försäkringsanstalter

och övriga juridiska personer tillstyrker utskottet vad i

propositionen i dessa avseenden föreslagits.

Avdrag för värdeminskning å inventarier m. m.

Det i propositionen ingående förslaget rörande rätt till avdrag vid beskattningen

för värdeminskning å maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda

inventarier innefattar lösningen av ett spörsmål, som sedan lång tid

i särskilt hög grad intresserat näringslivet. Förslaget innefattar för samtliga

skattskyldiga en uppmjukning av gällande regler. Denna uppmjukning

väntas bli mera effektiv på grund av den föreslagna bestämmelsen, att vid

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

57

avyttring återbekomna avskrivningar skola beskattas som intäkt av rörelse

vare sig avyttringen sker inom eller efter den för realisationsvinstbeskattning

bestämmande femårsperioden. Genom den sålunda tillskapade beskattningsmöjligheten

bortfaller nämligen den hittillsvarande anledningen till särskilt

återhållsam tillämpning av avskrivningsreglerna. För aktiebolag, ekonomiska

föreningar, ömsesidiga försäkringsbolag och sparbanker beredes enligt förslaget

möjlighet till helt fri avskrivning i anslutning till den skattskyldiges

räkenskaper. Beträffande dessa juridiska personer skall å andra sidan försäljningsvinst

vid avyttring beskattas som inkomst av rörelse även till den

del den överskjuter återbekomna avskrivna belopp. Såsom villkor för dylik

fri avskrivning uppställas dock vissa krav på bokföringens beskaffenhet och

på utredning.

Det sålunda framlagda förslaget kan utskottet ge sin anslutning. Förslaget

innefattar visserligen i fråga om avskrivning en olikhet i behandlingen av

fysiska och juridiska personer, som helst bort undvikas. Utskottet kan likväl

icke bestrida, att såväl skattekommittén som föredragande departementschefen

förebragt övertygande skäl för den gjorda uppdelningen. Ej minst

den omständigheten att för nämnda juridiska personer föreslås proportionell

skatt, medan för fysiska personer beskattningen är progressiv, synes kunna

åberopas som ett skäl för propositionens ståndpunkt. De erfarenheter, som

under de närmaste åren komma att samlas beträffande den fria avskrivningsrättens

verkningar i avseende å aktiebolagen, torde komma att utgöra ett

värdefullt material för bedömande av frågan om möjligheten att utsträcka

den fria avskrivningsrätten även till enskilda skattskyldiga.

Utskottet finner jämväl den lösning av ifrågavarande spörsmål, som föreslås

beträffande patenträtter och liknande rättigheter så ock tidsbegränsad

good will, innefatta en lämplig avvägning, då för dessa väl en uppmjukning

men ej fri avskrivning genomföres. I fråga om aktier anger sig propositionen

endast innefatta ett uttryck för gällande rätt. Utskottet finner ej skäl till erinran

emot förslaget i denna del.

I den förda diskussionen har särskilt beaktats frågan, om det vore möjligt

att utsträcka uppmjukningen av avskrivningsreglerna och den fria avskrivningen

även till byggnader. Verkställda utredningar ha emellertid givit

vid handen att en sådan utsträckning ej nu kunde förordas med hänsyn

särskilt därtill att en dylik reform skulle förutsätta möjligheten att beskatta

åtminstone sådana försäljningsvinster, som utgöra vid avyttring återbekomna

avskrivna belopp. För en sådan beskattning torde endast i ett jämförelsevis

litet antal fall kunna förebringas tillfredsställande utredning. Därtill

kommer att, såsom också framhållits, ett medgivande på en gång av

fri avskrivning beträffande byggnader och inventarier kunde befaras medföra

en alltför stark minskning av beskattningsunderlaget under de närmaste

åren. Utskottet instämmer i dessa synpunkter men vill å andra sidan

understryka betydelsen av att. såsom uttalats både i skattekommitténs betänkande

och propositionen, gällande regler ej tillämpas på sådant sätt att

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

med hänsyn till byggnadernas antagliga livslängd rimliga värdeminskningsavdrag

förvägras. Såväl i remissyttranden över propositionen som i Sveriges

fastighetsägareförbunds ovan omförmälda framställning till utskottet har, i

den senare särskilt med syftning på bostadsfastigheter, hemställts, att frågan

örn avskrivning å byggnader måtte göras till föremål för ny, särskild utredning.

Såvitt utskottet kunnat finna åsyftas här främst en utredning angående

skäliga avskrivningssatser, vilka borde av beskattningsmyndigheterna

tillämpas. Utskottet är av den uppfattningen att lösningen av denna

mångskiftande fråga tills vidare väsentligen måste anförtros åt praxis. Detta

hindrar emellertid ej, att vad som kan göras för att ge taxeringsmyndigheterna

nödig ledning vid deras bedömande av hithörande spörsmål också bör

göras samt att mera ingående överläggningar i ämnet mellan landskamrerarna

synas böra äga rum, därvid även teknisk och annan sakkunskap hör vara representerad.

I framställningen från Sveriges fastighetsägareförbund har antagits

att det föreliggande förslaget ej skulle giva rum för särskilda avskrivningskvoter

beträffande sådana i fastigheterna ingående fasta inventarier,

som äro föremål för särskilt hastig förslitning. Här synes emellertid föreligga

en missuppfattning rörande förslagets innebörd. Det är visserligen riktigt,

att nämnda tillgångar ej må behandlas enligt de regler som gälla för

lösa inventarier; detta hindrar emellertid ej att inom ramen för de avskrivningsregler

som bliva gällande för byggnader rum kan finnas för olika avskrivningsprocent.

Att en sådan tillämpning ej gärna kan ifrågasättas utan

att viss utredning förebringas om de olika tillgångarnas inbördes värden

och om förut gjorda avskrivningar m. m. är en fråga för sig. Detta innebär

ej någon nyhet i förhållande till gällande rätt.

Beträffande substansminskning vid tillgodogörande av naturtillgångar såsom

gruvor, stenbrott m. m. har i propositionen — i anslutning till förslag

av bolagsskatteberedningen och 1936 års skattekommitté — föreslagits stadgande

(punkt 8 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen) av innehåll,

att avdrag för sådan substansminskning får ske i form av årlig avskrivning

med skäligt belopp, som så avpassas, att anskaffningsvärdet blir till

fullo avdraget under den tid tillgången beräknas räcka. Därjämte ha meddelats

närmare bestämmelser rörande vad som skall anses ingå i anskaffningsvärdet.

Den föreslagna bestämmelsen är icke avsedd att innebära någon saklig

ändring i vad som nu gäller.

I motionerna I: 322 och II: 460 har yrkats den ändring i det föreslagna

stadgandet, att rätt till avdrag för substansminskning må äga rum endast i

den mån motsvarande avdrag gjorts i den skattskyldiges räkenskaper.

Utskottet har icke kunnat finna, att i motionerna förebragts bärande skäl

för den föreslagna inskränkningen av nu gällande bestämmelser. Därest fri

avskrivning skulle införas beträffande ifrågavarande tillgångar — en ändring

som icke i motionerna förutsatts och som säkerligen icke är i de av frågan

berörda kommunernas intresse — hade naturligen avskrivningarna bort

bindas vid räkenskaperna. Då emellertid fråga icke är om fri avskrivning,

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32-

59

synes det ej tänkbart att just för dessa tillgångar uppställa en fordran på

överensstämmelse mellan avskrivningar i skattehänseende och vid bokföringen,

som icke upprätthållits beträffande övriga slag av tillgångar. Såsom

1936 års skattekommitté uttalat är avdraget för substansminskning till sin

princip enklare än flertalet övriga värdeminskningsavdrag. Avdrag bör få

ske för vad av anskaffningsvärdet belöper å den varje år ur fyndigheten uttagna

kvantiteten. Vilket belopp anskaffningsvärdet skall upptagas till och

vilken mäktighet fyndigheten skall anses äga, äro frågor som det ankommer

å beskattningsmyndigheterna att på vanligt sätt pröva efter skäliga

grunder. Såsom garanti för att icke mera än 100 procent av anskaffningsvärdet

skall kunna avdragas bör, såsom i propositionen förordats, föreskrivas

skyldighet för den skattskyldige att i deklarationen angiva, hur stor del av anskaffningsvärdet

för tillgången som kvarstår i beskattningsavseende oavskriven.

På grund av vad nu anförts tillstyrker utskottet bifall till propositionen

oförändrad i denna punkt.

Vad i motionerna anförts rörande tillämpningen av 1927 års malmavtal

samt därmed sammanhängande spörsmål utgöra frågor som icke kunna i nu

förevarande ordning upptagas till bedömande.

Aven vad angår detaljutformningen av hithörande frågor kan utskottet

i det väsentliga biträda propositionen. I följande avseenden vill dock

utskottet föreslå omformulering.

Avfattningen av anvisningarna till 28 § punkt 1, andra stycket, sista meningen

beträffande intäkt vid avyttring av patent m. m. synes mindre lycklig,

då den väsentligen bygger på en hänvisning i en annan anvisningspunkt

till en tredje anvisningspunkt. Omformulering föreslås fördenskull, innebärande

bl. a. en utbrytning av sagda mening till ett särskilt stycke, varav

återigen föranledes en ändring av en hänvisning i anvisningspunktens första

stycke.

I det stycke i punkt 3 b av anvisningarna till 29 §, som innehåller definition

å anskaffningsvärde, behandlas i en särskild mening det fall, att maskiner,

inventarier m. m. förvärvas tillsammans med den rörelse, vari de nyttjas, genom

annat fång än köp, byte eller dyl. Av denna menings avfattning skulle

man kunna få anledning till den uppfattningen, att i visst fall valfrihet mella

olika värderingsgrunder skulle föreligga. Detta är säkerligen ej förslagets

mening, varför ändrad avfattning föreslås.

I punkt 3 c tredje stycket föreslår utskottet en omkastning av meningarna,

varigenom bestämmelsernas innebörd torde framstå klarare.

I punkt 4 av anvisningarna till 29 §, som handlar om fri avskrivning, uttalas

i sista meningen av första stycket, att om den skattskyldige uppfyller

vissa betingelser i fråga örn räkenskaper och utredning, rätt att tillgodonjuta

fri avskrivning icke må förvägras den skattskyldige, såvida ej särskilda förhållanden

i avseende å den skattskyldiges rörelse därtill föranleda. Ett

stadgande med liknande syftning föreslogs av skattekommittén, som motiverade

detsamma därmed att det ej vore tillrådligt att i de fall då fri av
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

skrivningsrätt medgåves göra denna ovillkorlig. Kommittén ansåg att, i likhet

med vad som gällde varulager, ett inskränkande stadgande borde införas

och framhöll att även om det i allmänhet vore svårt att bedöma vad som

är att hänföra till god köpmannased eller ej, det dock i vissa fall kunde vara

uppenbart att man brutit mot sunt affärsbruk; i dylika fall borde undantagsstadgandet

kunna tillämpas. Vad anginge innebörden av det förordade

stadgandet uttalade kommittén att riskerna för missbruk av fri avskrivningsrätt

torde vara större beträffande företag med huvudsaklig karaktär av

familjeföretag än beträffande företag med många delägare. Såsom motivering

för den lydelse, som återfinnes i propositionen, anföres i departementspromemorian,

att det framför allt beträffande företag av familjebolagstyp

är svårt att förutse, varthän en alldeles obegränsad avdragsrätt skulle leda,

och att det därför syntes tryggare med en sådan formulering som kunde

tänkas verka avhållande från åtgärder, vilka ej såsom fria avskrivningar i

allmänhet åsyfta blott ett uppskov med beskattningen utan ett definitivt undandragande

av skatt, eller vilka eljest måste betecknas såsom osunda. Det

förefölle uppenbart, att fråga vore om sådana omständigheter som hänföra

sig till den skattskyldiges förhållanden, medan ej exempelvis en sådan omständighet

som att kommun kunde ha intresse av ett större beskattningsunderlag

borde få vara anledning att frångå böckernas avskrivningar. Det

förefölle lämpligt att antyda detta i texten, vilket syntes kunna ske utan att

syftet med bestämmelsen äventyrades.

Inom utskottet ha anmärkningar framställts mot avfattningen av denna

bestämmelse, enär den vore till sin innebörd oklar och kunde tänkas föranleda

taxeringsmyndigheterna att i otid vägra avdrag för räkenskapernas

avskrivningar. Det uttryckliga framhållandet att räkenskaperna kunna frångås

har bundits vid villkor av så vag innebörd att nämnderna rent av kunde

frestas framkonstruera särskilda omständigheter för att motivera en från

deras synpunkt önskvärd ökning av beskattningsunderlaget. Det framgår av

departementspromemorian att denna svaghet ej förbisetts men att andra

föreslagna formuleringar nied antytt syfte synts än mindre lämpliga. Utskottet

har fördenskull stannat för att låta den ifrågavarande punkten helt

utgå, därvid beaktande, att anvisningspunkten i övrigt ej medger en alldeles

ovillkorlig fri avskrivningsrätt även om de formella villkoren för sådan rätt

äro för handen, enär enligt densamma den skattskyldige »må berättigas» till

fri avskrivning. Följaktligen bortfaller ej, om punkten i fråga utgår, den möjlighet

att ingripa mot missbruk, som propositionens formulering avser att

upprätthålla. Av föredragande departementschefen har framhållits önskvärdheten

av att centralisera taxeringsarbetet rörande större näringsföretag

till för ändamålet särskilt kvalificerade taxeringsnämnder. Utskottet vill i

detta sammanhang uttala sitt instämmande i denna departementschefens uppfattning.

Det är enligt utskottets mening önskvärt, att utredning sker i syfte

att så snart som möjligt genomföra en dylik reform. Med mera kvalificerade

organ för behandling av näringslivets avskrivningsfrågor torde det bli möj
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

61

ligt att uppnå den ur näringslivets och det allmännas synpunkt önskvärda

praxis, som de ifrågasatta olika formuleringarna av förevarande punkt avsett

att få fram.

Jämlikt punkt 7 av anvisningarna till 29 § medges avdrag för utrangering

eller rivning av byggnad, för vilken värdeminskningsavdrag beräknats enligt

avskrivningsplan. Utskottet finner för sin del avdragsrätten kunna utvidgas

därhän, att utrangeringsavdrag medges där utredning om anskaffningsvärde

och tidigare värdeminskningsavdrag förebringas.

Dessutom har utskottet verkställt ett pär smärre rent redaktionella justeringar.

Vad i propositionen föreslås om ändring i 28 § kommunalskattelagen rörande

behandling i beskattningsavseende av ersättning på grund av försäkring

för förlust av fartyg så ock om ändring av anvisningarna till 41 § rörande

försäkringsinrättningars och kreditinrättningars värdesättning av obligationer

m. m. tillstyrkes av utskottet. t

Beskattningen av aktiebolaget Tipstjänst och

Svenska penninglotteriet aktiebolag.

Utskottet får till en början erinra örn att riksdagen i skrivelse den 26

mars 1938, nr 132, förklarat sig i allt väsentligt godkänna det i proposition

nr 24 framlagda förslaget om inrättandet av ett statligt penninglotteri. Vidkommande

organisationen av det ifrågasatta lotteriföretaget har riksdagen

intet haft att erinra mot att förvaltningen av detsamma uppdrages åt ett

särskilt för ändamålet under statens medverkan stiftat aktiebolag liksom ej

heller mot bestämmelserna i den föreslagna bolagsordningen.

Vad beträffar beskattningen av det lotteriföretag, som således torde komma

att inrättas i form av ett aktiebolag, Svenska penninglotteriet aktiebolag,

samt av aktiebolaget Tipstjänst, delar utskottet departementschefens uppfattning

att vinsten av dessa företag i den mån den kan anses såsom monopolvinst

icke skall bliva föremål för beskattning. Då man emellertid enligt

utskottets uppfattning i dessa särskilda fall icke kan tala örn någon rörelse i

egentlig mening utan de båda bolagens behållna inkomst praktiskt taget helt

får anses vara av monopolvinsts natur, finner sig utskottet icke kunna tillstyrka

det i propositionen framlagda förslaget, enligt vilket viss procent av kapitalet

skall anses såsom beskattningsbar vinst. Utskottet förordar i stället i enlighet

med alternativ B i den rörande förevarande spörsmål upprättade departementspromemorian,

att fullständig skattefrihet föreskrives beträffande

de båda företagens inkomst, dock med undantag, såvitt kommunalskatten

angår, för inkomst av fastighet. Bestämmelser härom böra införas i

53 § 1 mom. kommunalskattelagen och 7 § förordningen örn statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt. 1 30 § 4 mom. kommunalskattelagen torde i enlighet

härmed icke böra göras andra ändringar än som föranledas av 1937 års

lagstiftning angående försäljning av rusdrycker.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

Med vad nu anförts har utskottet icke tagit ställning till frågan i vad mån

det vid bestämmande av skatteutjämningens omfattning och finansiering i

framtiden må befinnas lämpligt att särskilt beakta den omständigheten att

ifrågavarande företag befriats från en betydande skattskyldighet, eller till

spörsmålet i vad mån skatt för monopolföretag bör tillföras sk atteu t jämningen.

Såsom departementschefen yttrat torde denna fråga i sin helhet böra

upptagas till prövning, sedan kommunalskatteberedningen slutfört nu pågående

utredning rörande hithörande spörsmål.

I likhet med departementschefen finner utskottet skäl saknas att tillerkänna

Stockholms stad ersättning under en övergångstid för förlusten av kommunalskatt

från Tipstjänst.

övriga i propositionen framlagda förslag, i den mån de hänvisats till utskottet,

ha icke givit anledning till erinran från utskottets sida.

På sätt i det föregående antytts, torde ett genomförande av ifrågavarande

förslag komma att medföra ökat arbete för taxeringsmyndigheterna. Genom

åtskilliga av de ändringar i skatteförfattningarna, som under de senaste åren

vidtagits, har redan beskattningsnämndernas och särskilt taxeringsnämndsordförandenas

arbetsbörda icke oväsentligt ökats. Härigenom har den tid,

som står ordförandena till buds för fullgörande av de mera kvalificerade

uppgifterna med avseende å taxeringsarbetet, blivit i hög grad begränsad.

Därest det nu föreliggande förslaget bifalles av riksdagen, torde kunna förväntas,

att större krav än hittills måste ställas å de personer, som skola utföra

nämnda arbete. Utskottet finner det vara angeläget, att Kungl. Maj:t

ägnar dessa spörsmål uppmärksamhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 258 såvitt angår nedan under A) 1)

och 2) angivna författningsförslag icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas, med bifall i övrigt till propositionen i de

delar den hänvisats till bevillningsutskottet,

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

63

A) antaga följande såsom utskottets förslag betecknade

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

1) Förslag

till

lag örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 20 §, 25 §

1 morn., 28 §, 29 § 1 morn., 30 § 4

morn., 48 § 2 morn., 69 § och 70 § 1

mom. samt anvisningarna till 20, 22,

25, 28, 29, 35, 36, 41 och 48 §§ kommunalskattelagen

den 28 september

19281 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives:

Härigenom förordnas, att 20 §, 25 §

1 morn., 28 §, 29 § 1 morn., 30 § 4

moni., 48 § 2 morn., 53 § 1 morn.,

69 § och 70 § 1 mom. samt anvisningarna

till 20, 22, 25, 28, 29, 35, 36,

41 och 48 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives:

20 §.

Vid beräkningen---och bibehållande.

Avdrag må icke ske för:

den skattskyldiges — — — eller uppfostran;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av

den skattskyldige själv, andre maken, hemmavarande barn under 16 år eller

hemmavarande barn, som fyllt 16 men ej 18 år och som ej anses tillhöra

arbetspersonalen;

ränta å--— till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

25 §.

1 mom. Från bruttointäkten--— är underkastad;

värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest av fastighetsägaren

tillhöriga maskiner och andra inventarier, som höra till fastigheten;

1 Senaste lydelse av 25 § 1 moni. och av 1 Senaste lydelse av 25 § 1 mom. och av

anvisningarna till 22, 25, 36 och 48 §§ se SFS anvisningarna till 22, 25, 36 och 48 §§ se SFS

1930: 190, av 30 § 4 mom. se SFS 1934: 294 samt 1930: 190, av 30 § 4 mom. se SFS 1934: 294 samt

av anvisningarna till 29 § se SFS 1937:662 av 53 § 1 mom. och anvisningarna till 29 § se

SFS 1937: 662.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ränta å---nedlagt kapital.

Medlem av —--såsom kapitaltillskott.

Har bostadsförening---såsom kapitaltillskott.

28 §.

1 mom. Till intäkt av---som intäkt av rörelse.

2 mom. Ersättning på grund av försäkring av egendom skall anses såsom

intäkt av rörelse, om och i den mån köpeskilling för egendomen, därest denna

försålts, skolat hänföras till sådan intäkt.

Avser ersättningen försäkring för förlust av fartyg, står det den skattskyldige

fritt att upptaga densamma, i den mån den överstiger värdet av

det förlorade fartyget sådant detta värde befanns efter vederbörliga avskrivningar,

såsom intäkt under det beskattningsår, då den influtit, eller något av

de två följande åren, eller fördelad på dessa tre år; dock må ersättningen,

i den mån den använts för anskaffande av annat eller andra fartyg, icke

upptagas såsom intäkt för senare beskattningsår än det varunder den sålunda

använts.

(Se vidare anvisningarna.)

29 §.

1 mom. Från bruttointäkten---maskiner, inventarier och dylikt;

värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest av rörelseidkaren

tillhöriga maskiner och andra inventarier eller, om dylik tillgång är underkastad

hastig förbrukning, kostnad för anskaffning av tillgången;

värdeminskning å patenträtt och annan liknande rättighet;

värdeminskning genom slitning och därmed jämförlig orsak, som byggnad,

vilken är avsedd för användning i ägarens rörelse, är underkastad;

värdeminskning å naturtillgångar--- — till kapitalförlust.

30 §.

4 mom. För partihandelsbolag, som avses i förordningen angående försäljning

av rusdrycker, skall nettointäkten av handel med rusdrycker, där

den enligt här ovan givna bestämmelser skulle beräknats till högre belopp,

anses utgöra 5 procent å försäljningssumman för under beskattningsåret försålda

rusdrycker med undantag för vara, vid vars försäljning bolaget enligt

avtal med staten icke äger tillgodoräkna sig handelsvinst.

För systembolag, varom förmäles i nyssnämnda förordning, skall nettointäkten

av utminutering av rusdrycker, där den enligt här ovan givna bestämmelser

skulle beräknats till högre belopp, anses utgöra 7 procent å försäljningssumman

för under beskattningsåret utminuterade rusdrycker.

För utövare---försålda tobaksvaror.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32-

65

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

För aktiebolaget tipst jonst och

svenska penninglotteriet aktiebolag

skall nettointäkten av verksamheten,

där den enligt ovan meddelade bestämmelser

skulle beräknats till högre

belopp, anses utgöra för aktiebolaget

ti pst jämt 12 procent å summan

av bolagets aktiekapital och reservfond

samt för svenska penninglotteriet

aktiebolag 12 procent å summan

av bolagets aktiekapital, reservfond

och garantifond.

48 §.

2 morn. Skattskyldig fysisk--- 500 kronor.

Skattskyldig, vilken under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt

eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 600 kronors

inkomst, är berättigad att, utöver grundavdrag, åtnjuta familjeavdrag. Familjeavdraget

utgör,--— 200 kronor.

Skattskyldig, som---för hustru.

För barn, vilkas föräldrar icke varit under beskattningsåret gifta med varandra

eller, ehuru gifta med varandra, levt åtskilda, skall, därest enligt nu

givna bestämmelser båda föräldrarna skulle vara berättigade till avdrag för

barnet, en var av föräldrarna erhålla halvt avdrag. Beloppet avrundas nedåt

till jämna tjugutal kronor.

53 §.

1 mom. Skyldighet att — — —

och av rörelse;

d) kyrkor, akademier, — — — sina

delägare, aktiebolaget tipstjänst,

svenska penninglotteriet aktiebolag,

pensionsanstalter som — — — för

sådan inkomst;

e) svenska aktiebolag och sådana

bolag, som enligt särskild författning

äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska

föreningar, samfund, stiftelser,

verk, inrättningar och andra inländska

juridiska personer, därunder

inbegripna ägare av för gemensamt

behov avsatta så kallade besparingsskogar,

liäradsallmänningar och andra

likartade samfälligheter, som för
Bihang

till riksdagens protokoll 1038. 7 sami. Nr 32■ 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

valtas självständigt för delägarnas gemensamma

räkning, samtliga i den

mån de ej inbegripas under punkt d):

för all inkomst, som här i riket eller

å utländsk ort förvärvats;

f) utländska---sådan fastig
het

eller rörelse.

69 §.

Å svensk---kommunalt ändamål.

Vad ovan sagts gäller i tillämpliga delar jämväl sådan persons hustru

samt barn under 18 år, därest de varit svenska medborgare och bott bos

onom. (Se vj(jare anvisningarna.)

70 §.

1 mom. Person, som---stadigvarande vistats.

Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons hustru, barn under 18 år och

enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medborgare.

Anvisningar

till 20 §.

1. Till skattskyldigs---46 § 2 mom.

2. Hemmavarande barn, som fyllt 16 men ej 18 år och som deltagit i

den skattskyldiges förvärvsverksamhet, anses ej tillhöra arbetspersonalen,

med mindre barnets inkomst av arbete eller eljest är så stor, att den föranleder

skatteplikt för barnet enligt 51 §.

Frågan om barns ålder bedömes efter förhållandet vid taxeringsårets ingång

(se 65 §).

3. Såsom allmänna---heller skogsvårdsavgift.

4. Angående vad som är att hänföra till kapitalförlust i rörelse hänvisas

till punkt 10 av anvisningarna till 29 §. Vad där stadgats---andra

förvärvskällor.

till 22 §.

1. Såsom driftkostnad---räkna som driftkostnad.

2. Avdrag medgives---av jordägaren (jfr punkt 7 av anvisningarna

till 29 §).

Såsom för---nödig bostadsbyggnad.

3. Såsom speciella--— (se 20 §).

4. Har skog---det ursprungliga.

5. Har växande---skogens försäljning.

6. Hemmavarande barn, som uppnått 16 års ålder och deltagit i arbetet

å fastigheten, anses tillhöra arbetspersonalen. Därest barnet ej fyllt 18 år,

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

67

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

gäller detta dock allenast under förutsättning att barnets inkomst av arbete

eller eljest är så stor, att den föranleder skatteplikt för barnet enligt 51 §.

Hemmavarande barn under 16 år anses i intet fall tillhöra arbetspersonalen.

(Jfr 20 § och dithörande anvisningar punkt 2.)

Barn, som anses tillhöra arbetspersonalen, taxeras självt för den inkomst,

det kan hava haft i avlöning och naturaförmåner eller eljest, varemot föräldrarna

få göra avdrag såsom för annan arbetshjälp. För barn, som icke

anses tillhöra arbetspersonalen, får intet dylikt avdrag göras, även om barnet

deltagit i arbetet, varav följer, att lön och underhåll åt barnet ej heller

skall upptagas såsom inkomst för barnet. Den lindring i föräldrarnas skattskyldighet,

som medgives för sådant barn, regleras genom ortsavdragen (se

48 §).

7. Till avdragsgill---försumpning m. m.

till 25 §.

1. Bestämmelsen om -— --fri bostad.

2. Avdrag för —--- under beskattningsåret.

3. Avdrag för värdeminskning å maskiner och andra inventarier får ske

på sätt och i den ordning, som enligt punkt 3 a—c av anvisningarna till 29 §

gäller örn avdrag för värdeminskning å dylika tillgångar i rörelse. Fasta

maskiner och andra inventaiäer, för vilka ej enligt punkt 5 av anvisningarna

till 10 § redovisats särskilt maskinvärde, skola dock inräknas i byggnadens

värde och således bliva föremål för avskrivning enligt punkt 2 här ovan,

med rätt för beskattningsnämnd att i samförstånd med den skattskyldige

bestämma, att värdeminskningsavdrag å tillgång, vars värde ej inräknas i

särskilt maskinvärde men tidigare varit inräknat i sådant värde, alltjämt

skall beräknas såsom för inventarier.

4. Därest brandförsäkring---40 »

5. För värdeminskning---till 24 §.

till 28 §.

1. Till intäkt —- — — hans rörelse.

Däremot räknas icke hit sådan

intäkt, som till den skattskyldige kan

inflyta vid sidan av rörelsen eller

utanför vad som normalt är att anse

såsom driftinkomst, såsom exempelvis

vid avyttring av personlig lösegendom

eller för stadigvarande bruk i

rörelsen avsedda fastigheter eller andra

tillgångar -—- angående för sådant

bruk avsedda maskiner och andra inventarier

så ock patenträtter och lik
-

till 28 §.

1. Till intäkt •—- — -—- hans rörelse.

Däremot räknas icke hit sådan

intäkt, som till den skattskyldige kan

inflyta vid sidan av rörelsen eller

utanför vad som normalt är att anse

såsom driftinkomst, såsom exempelvis

vid avyttring av personlig lösegendom

eller för stadigvarande bruk i

rörelsen avsedda fastigheter eller andra

tillgångar — angående för sådant

bruk avsedda maskiner och andra inventarier

så ock patenträtter och lik
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32-

(Kungl. Maj:ts förslag.)

»ande tidsbegränsade rättigheter se

dock andra och tredje styckena här

nedan — eller vid avyttring av rörelsen

själv. Den intäkt, som erhålles

genom en dylik, oberoende av i Grelsen

verkställd avyttring, skall tagas

i betraktande vid inkomstberäkningen

för förvärvskällan tillfällig förvärvsverksamhet

och bedömas efter de för

denna förvärvskälla stadgade grunder.

Med avseende å intäkt vid avyttring

av för stadigvarande bruk avsedda

maskiner eller andra inventarier,

vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

hänföras till byggnad

(se punkt 7 av anvisningarna

till 29 §), skall gälla följande. Är

den skattskyldige aktiebolag, ekonomisk

förening, ömsesidigt försäkringsbolag

eller sparbank, skall intäkten

upptagas såsom intäkt av rörelse.

För annan skattskyldig skall

däremot intäkten upptagas såsom intäkt

av rörelse i den mån sådant följer

av punkt 3 d av anvisningarna

till 29 § men för övrigt såsom intäkt

av tillfällig förvärvsverksamhet, i den

mån enligt 35 § förutsättningarna för

skattepliktig realisationsvinst föreligga.

Intäkt vid avyttring av patenträtt

eller liknande tidsbegränsad rättighet

skall för såväl aktiebolag och med

dem likställda som andra skattskyldiga

upptagas såsom intäkt av rörelse

i den mån sådant följer av punkt 5

av anvisningarna till 29 § men eljest,

i den mån skattepliktig realisationsvinst

föreligger, såsom intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet.

(Utskottets förslag.)

nande tidsbegränsade rättigheter se

dock andra, tredje och fjärde styckena

här nedan — eller vid avyttring

av rörelsen själv. Den intäkt,

som erhålles genom en dylik, oberoende

av rörelsen verkställd avyttring,

skall tagas i betraktande vid inkomstberäkningen

för förvärvskällan tillfällig

förvärvsverksamhet och bedömas

efter de för denna förvärvskälla

stadgade grunder.

Med avseende å intäkt vid avyttring

av för stadigvarande bruk avsedda

maskiner eller andra inventarier, vilka

icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

hänföras till byggnad (se

punkt 7 av anvisningarna till 29 §),

skall gälla följande. Är den skattskyldige

aktiebolag, ekonomisk förening,

ömsesidigt försäkringsbolag eller

sparbank, skall intäkten upptagas

såsom intäkt av rörelse. För annan

skattskyldig skall däremot intäkten

upptagas såsom intäkt av rörelse i

den mån sådant följer av punkt 3 d

av anvisningarna till 29 § men för

övrigt såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet,

i den mån enligt

35 § förutsättningarna för skattepliktig

realisationsvinst föreligga.

Med avseende å avyttring av patenträtt

eller liknande tidsbegränsad

rättighet skall för såväl aktiebolag

och med dem likställda som andra

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

69

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

skattskgldiga den regel äga motsvarande

tillämpning som i sista punkten

av föregående stycke för andra skattskyldiga

än aktiebolag angivits i fråga

örn maskiner m. m.

I enlighet med det anförda skall en skattskyldig, som driver jordstyckningsrörelse

eller eljest idkar handel med fastigheter, såsom intäkt av

rörelsen upptaga vad som influtit vid försäljning av sådan fastighet eller

del därav, oberoende av sättet för fastighetens förvärvande och tiden för

dess innehavande, varefter frågan om och i vad mån nettointäkt uppstått

genom försäljningen kommer att bero på resultatet av rörelsen i dess helhet

under beskattningsåret. Om ett industriaktiebolag avyttrar någon för den

industriella verksamheten avsedd fastighet, skall vad av försäljningssumman

belöper å sådana till fastigheten hörande maskiner och andra inventarier,

som icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföras till byggnad,

upptagas såsom intäkt av rörelse, varemot återstående delen av försäljningssumman

skall upptagas såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet,

därest de i 35 § angivna förutsättningarna för skattepliktig realisationsvinst

föreligga. Är däremot fråga om industriell verksamhet, som utövas av enskild

person, skall vid avyttrande av någon för verksamheten avsedd fastighet

i allmänhet försäljningssumman beskattas såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet

i den mån förutsättningarna för skattepliktig realisationsvinst

föreligga. Avser i nu nämnt fall avyttringen jämväl till fastigheten hörande

maskiner eller andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

hänföras till byggnad, skall jämlikt punkt 3 d av anvisningarna

till 29 § alltid såsom intäkt av rörelse upptagas vad som vid avyttringen

återbekommits av de å dem förut gjorda avskrivningarna, medan

försäljningsvinst i övrigt upptages såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet

i den mån förutsättningarna för skattepliktig realisationsvinst föreligga.

2. Ränteintäkt samt---i rörelsen.

f

3. Har innehavare —--av rörelse.

4. Har skattskyldig---skolat upptagas såsom intäkt av rörelse.

5. Såsom intäkt av rörelse skall även upptagas ersättning på grund av

försäkring mot utebliven dylik intäkt.

I vissa fall---för bolaget.

6. Har i---till 38 §).

till 29 §.

1. Har annan---särskild förvärvskälla.

2. Har aktiebolag — — — till avdrag.

3. a. Kostnaden för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier avdrages i regel genom årliga värdeminskningsavdrag.

Är sådan tillgång underkastad hastig förbrukning, vilket van
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32-

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

ligen kan anses vara fallet, när den beräknas hava en varaktighetstid av

högst tre år, må dock under anskaffningsåret avdragas hela kostnaden för

dess anskaffande.

b. Genom värdeminskningsavdrag fördelas en tillgångs anskaffningsvärde

såsom omkostnad på ett antal år i följd med belopp så avpassade att anskaffningsvärdet

kan i sin helhet avdragas under den tidrymd tillgången beräknas

vara ekonomiskt användbar (tillgångens varaktighetstid). Det årliga

värdeminskningsavdraget bör normalt bestämmas enligt avskrivningsplan

till viss bråkdel av anskaffningsvärdet. Kan utredning icke förebringas om

anskaffningsvärdet eller örn de avdrag som därå tidigare ägt rum, må avdraget

beräknas till viss procent å bokförda värdet eller å annat värde, som

med hänsyn till omständigheterna finnes lämpligt.

Värdeminskningsavdrag må, såvitt angår skattskyldig som för handelsböcker,

endast där utredning företes om hur mycket av anskaffningsvärdet

som kvarstår oavskrivet i beskattningsavseende ske med större belopp än

som under beskattningsåret avskrivits i räkenskaperna. Den omständigheten

att utredning i nu angivna avseende icke företes skall dock ej utgöra hinder

för skattskyldig att tillgodonjuta avdrag, som redan tidigare skett i räkenskaperna

men då ej gjorts vid beskattningen, därest det påvisas hur stor

skiljaktighet i sistnämnda avseende föreligger och avdraget eljest är behörigt.

Vid bestämmande av tillgångs varaktighetstid skall hänsyn tagas till omständigheter,

som kunna föranleda, att tillgångens nytta för rörelsen beräknas

bliva begränsad till kortare tid än som kan antagas svara mot dess förbrukning

genom slitning eller dyl., såsom exempelvis då tillgången anskaffats

för utnyttjande av en konjunktur, som väntas bliva allenast tillfällig, eller

av ett särskilt arbetstillfälle, eller då tillgången kan väntas bliva såsom oekonomisk

utbytt mot ny tillgång, innan den blir utsliten.

Såsom tillgångs anskaffningsvärde Såsom tillgångs anskaffningsvärde

skall anses, då tillgången förvärvats

genom köp eller byte eller därmed

jämförligt fång, den verkliga kostnaden

för dess anskaffande och, då tillgången

annorledes övergått till rörelsen,

dess allmänna saluvärde vid tiden

för övergången. Har tillgång i

samband med förvärv av den rörelse,

vari den nyttjas, förvärvats annorledes

ån genom köp eller byte eller

därmed jämförligt fång, skall dock,

örn ej särskilda omständigheter tilt

annat föranleda, såsom anskaffningsvärde

för tillgången anses det belopp

som kvarstår i beskattningsavseende

skall anses, då tillgången förvärvats

genom köp eller byte eller därmed

jämförligt fång, den verkliga kostnaden

för dess anskaffande och, då tillgången

annorledes övergått till rörelsen,

dess allmänna saluvärde vid tiden

för övergången. Dock skall iakttagas

följande. Har tillgång i samband

med förvärv av den rörelse, vari

den nyttjas, erhållits annorledes ån

genom köp eller byte eller därmed

jämförligt fäng, skall, där ej särskilda

omständigheter till annat föranleda,

såsom anskaffningsvärde för tillgången

anses det belopp som kvarstår i

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

71

(Kungl. Maj:ts förslag.)

oavskrivet för överlåtaren, eller, om

vid förvärv av rörelsen på grund av

arv eller testamente stämpelplikt beräknats

efter lägre belopp, det belopp

efter vilket stämpelplikt sålunda beräknats.

Skulle det i något fall befinnas,

att den skattskyldige eller någon,

som står honom nära, vidtagit

åtgärd för att den skattskyldige skall

kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde

än som synes rimligt,

och kan det antagas att detta

skett för att åt någon av dem bereda

obehörig förmån i beskattningsavseende,

skall anskaffningsvärdet i skälig

mån jämkas.

c. Värdeminskningsavdrag med

b må såvitt angår där avsedd tillgång

dan angivna särskilda bestämmelser.

Jämkning av värdeminskningsavdragen

med hänsyn till rörelsens

växlande resultat må för skattskyldig

som företer utredning om hur

mycket som kvarstår i beskattningsavseende

oavskrivet av anskaffningsvärdet

ske på det sätt, att örn denne,

i överenssstämmelse med sina räkenskaper,

för ett år gjort avdrag med

mindre belopp än enligt värdeminskningsplanen,

han må för senare år

utöver avdrag enligt planen tillgodonjuta

det resterande avdraget, i den

mån motsvarande avdrag då skett i

räkenskaperna.

Har skattskyldigs rörelse för visst

år utvisat förlust eller så ringa överskott,

att den skattskyldige vid beräkning

av nettointäkten av rörelsen

ej kunnat utnyttja det på året enligt

avskrivningsplan belöpande värdeminskningsavdraget,

må han tillgodoräkna

sig det resterande avdra
-

(Utskottets förslag.)

beskattningsavseende oavskrivet för

överlåtaren, försåvitt ej vid förvärv

av rörelsen på grund av arv eller testamente

stämpel plikt beräknats efter

lägre belopp, i vilket fall det belopp

efter vilket stämpelplikt sålunda

beräknats skall anses såsom anskaffningsvärde.

Skulle det i något

fall befinnas, att den skattskyldige eller

någon, som står honom nära, vidtagit

åtgärd för att den skattskyldige

skall kunna tillgodoräkna sig ett högre

anskaffningsvärde än som synes

rimligt, och kan det antagas att detta

skett för att åt någon av dem bereda

obehörig förmån i beskattningsavseende,

skall anskaffningsvärdet i

skälig mån jämkas,

större belopp än enligt reglerna under

åtnjutas i den mån sådant följer av ne
Jämkning

av värdeminskningsavdragen

med hänsyn till rörelsens

växlande resultat må för skattskyldig

som företer utredning örn hur

mycket som kvarstår i beskattningsavseende

oavskrivet av anskaffningsvärdet

ske på det sätt, att örn denne,

i överensstämmelse med sina räkenskaper,

för ett år gjort avdrag med

mindre belopp än enligt avskrivningsplanen,

han må för senare år utöver

avdrag enligt planen tillgodonjuta det

resterande avdraget, i den mån motsvarande

avdrag då skett i räkenskaperna.

Har skattskyldigs rörelse för visst

år utvisat förlust eller så ringa överskott,

att den skattskyldige vid beräkning

av nettointäkten av rörelsen

ej kunnat utnyttja det på året enligt

avskrivningsplan belöpande värdeminskningsavdraget,

må han tillgodoräkna

sig det resterande avdraget

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

get för senare år genom utsträckning

i erforderlig mån av avskrivningsplanen

efter den antagna varaktighetstidens

slut eller, enligt beskattningsnämnds

särskilda beprövande, dessförinnan

utöver avdrag enligt planen.

7 andra fall än nu sagts må på ett år

i beskattningsavseende belöpande

värdeminskning savdrag, som den

skattskyldige ej kunnat utnyttja vid

beräkning av sin nettointäkt av rörelse,

icke göras ett följande dr. Skattskyldig

skall anses hava kunnat vid

beräkning av nettointäkten av rörelse

utnyttja värdeminskning savdrag även

i den mån underskott d förvärvskällan

kunnat utnyttjas vid taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

under allmänna avdrag, innan

avdrag skett för underskott å övriga

förvärvskällor samt för utskylder.

för senare år genom utsträckning i

erforderlig mån av avskrivningsplanen

efter den antagna varaktighetstidens

slut eller, enligt beskattningsnämnds

särskilda beprövande, dessförinnan

utöver avdrag enligt planen.

Skattskyldig skall anses hava

kunnat vid beräkning av nettointäkten

av rörelse utnyttja värdeminskningsavdrag

även i den mån underskott

å förvärvskällan kunnat utnyttjas

vid taxeringen till statlig inkomstocli

förmögenhetsskatt under allmänna

avdrag, innan avdrag skett för underskott

å övriga förvärvskällor samt

för utskylder. I andra fall än i detta

stycke sägs må på ett år i beskattningsavseende

belöpande värdeminskningsavdrag,

som den skattskyldige

ej kunnat utnyttja vid beräkning

av sin nettointäkt av rörelse,

icke göras ett följande år.

Ådagalägger skattskyldig, att värdet av tillgång nedgått avsevärt mer än

som motsvarar sammanlagda beloppet av tidigare verkställda och på året

belöpande värdeminskningsavdrag, äger han tillgodoräkna sig härav föranlett

större avdrag än enligt avskrivningsplanen; dock må ej med tillämpning

av detta stadgande värdet å tillgången nedbringas till lägre belopp än

det bokförda värdet.

Har ett särskilt högt pris eller eljest en särskilt hög kostnad för tillgång

betingats därav att den skolat utnyttjas för ett särskilt arbetstillfälle eller

för en konjunktur, som väntas bliva allenast tillfällig, eller av annan liknande

omständighet, må avdrag för sådant överpris eller sådan merkostnad,

i den mån motsvarande avdrag under beskattningsåret skett i räkenskaperna,

göras vid inkomstberäkningen, även örn värdet av tillgången vid beskattningsårets

slut ej nedgått till det efter avskrivningen återstående beloppet.

d. Då tillgång, varom här är fråga, avyttras eller såsom för rörelsen

obrukbar utrangeras, får avdrag ske för vad som i beskattningsavseende

återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet, i den mån detta belopp överstiger

vad som influtit vid avyttring av tillgången, men skall å andra sidan såsom

intäkt av rörelse upptagas vad som vid dylik avyttring må hava återbekommits

av belopp, för vilka avdrag i beskattningsavseende åtnjutits. Med

avyttring likställes det fall, att tillgång uttages ur rörelsen för att tillföras

annan rörelse, som utgör särskild förvärvskälla, eller för att nyttjas för

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

annat ändamål. Att beträffande skattskyldig, som avses i punkt 4 här nedan,

belopp som erhålles vid avyttring av tillgång av nu ifrågavarande slag skall

i sin helhet ingå i intäkten av rörelse framgår av punkt 1 av anvisningarna

till 28 §.

4. Aktiebolag, ekonomisk förening,

ömsesidigt försäkringsbolag

eller sparbank må, efter därom hos

beskattningsnämnd framställt yrkande,

berättigas att tills vidare åtnjuta

avdrag för värdeminskning å maskiner

eller andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier i enlighet

med de i räkenskaperna gjorda avskrivningarna,

oavsett om dessa äro

i överensstämmelse med reglerna i

punkt 3. Sådan fri avskrivning må

tillgodonjutas endast där tillfredsställande

utredning föreligger om vad

som återstår i beskattningsavseende

oavskrivet av anskaffningsvärdet å

bär ifrågavarande tillgångar samt

dessa ävensom avskrivningar å desamma

i den skattskyldiges räkenskaper

och i företedd utredning redovisas

på sådant sätt, att trygghet föreligger

att vid avyttring av tillgångarna

framdeles möjligen uppkommande

vinster ej skola undgå taxering.

Uppfyller den skattskyldige

dessa betingelser, md rätt att tillgodo
-

4. Aktiebolag, ekonomisk förening,

ömsesidigt försäkringsbolag

eller sparbank må, efter därom hos

beskattningsnämnd framställt yrkande,

berättigas att tills vidare åtnjuta

avdrag för värdeminskning å maskiner

eller andra för stadigvarande bruk

avsedda inventarier i enlighet med de

i räkenskaperna gjorda avskrivningarna,

oavsett örn dessa äro i överensstämmelse

med reglerna i punkt

3. Sådan fri avskrivning må tillgodonjutas

endast där tillfredsställande

utredning föreligger om vad som

återstår i beskattningsavseende oavskrivet

av anskaffningsvärdet å här

ifrågavarande tillgångar samt dessa

ävensom avskrivningar å desamma

i den skattskyldiges räkenskaper och

i företedd utredning redovisas på sådant

sätt, att trygghet föreligger att

vid avyttring av tillgångarna framdeles

möjligen uppkommande vinster

ej skola undgå taxering.

värdeminskningsavdragen vid

njuta fri avskrivning icke förvägras

honom, såvida ej särskilda förhållanden

i avseende å den skattskyldiges

rörelse därtill föranleda.

Den omständigheten att vid fri avskrivning

beskattningen sålunda skola överensstämma med avdragen enligt räkenskaperna

utgör ej hinder för skattskyldig att efter övergång till fri avskrivning

utöver avdrag enligt räkenskaperna tillgodogöra sig från tiden före

övergången resterande, i räkenskaperna gjorda men ej vid beskattningen

åtnjutna avdrag antingen inom ramen för avskrivningsplan som avses i

punkt 3 eller, med beskattningsnämnds särskilda medgivande, på en gång

eller enligt särskild av beskattningsnämnd godkänd avskrivningsplan avseende

en tid av högst tio år. Efter övergång till fri avskrivning må dock

i intet fall sådant avdrag tillgodonjutas, som avses i punkt 3 c tredje stycket.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32-

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Har den skattskyldige icke kunnat vid taxeringen utnyttja på visst år belöpande

avdrag som upptagits i sådan särskild avskrivningsplan som nyss

sagts, må detta avdrag icke tillgodoföras honom för senare år.

Har före övergång till fri avskrivning

skattskyldig vid taxeringen tillgodoräknats

större värdeminskningsavdrag

än enligt räkenskaperna, skall,

för åstadkommande av överensstämmelse

mellan tillgångens återstående

värden enligt räkenskaperna och i

beskattningsavseende, det belopp,

varmed tillgångens värde sålunda i

beskattningsavseende understiger värdet

enligt räkenskaperna, upptagas

såsom intäkt under det första beskattningsår,

för vilket fri avskrivning

åtnjutes, eller, om den skattskyldige

hellre vill, med en tredjedel för

nämnda beskattningsår och ett vart

av de två närmast följande åren. Om

belopp, varom nu är fråga, för något

av sagda år skulle helt eller delvis

undandragas beskattning genom utnyttjande

vid inkomstberäkningen av

avdrag, som eljest ej kunna utnyttjas,

skall dock beloppet i stället uppföras

såsom intäkt för det första år,

då dylikt förhållande ej föreligger.

Vid tillämpning av detta stycke skall

även sådant på tidigare år enligt värdeminskningsplan

belöpande värdeminskningsavdrag,

som den skattskyldige

ej kunnat utnyttja, anses hava

tillgodoräknats honom.

Har före övergång till fri avskrivning

skattskyldig vid taxeringen tillgodoräknats

större värdeminskningsavdrag

än enligt räkenskaperna, skall,

för åstadkommande av överensstämmelse

mellan tillgångens återstående

värden enligt räkenskaperna och i

beskattningsavseende, det belopp,

varmed tillgångens värde sålunda i

beskattningsavseende understiger värdet

enligt räkenskaperna, upptagas

såsom intäkt under det första beskattningsår,

för vilket fri avskrivning åtnjutes,

eller, örn den skattskyldige

hellre vill, med en tredjedel för nämnda

beskattningsår och ett vart av de

två närmast följande åren. Om belopp,

varom nu är fråga, för något av

sagda år skulle helt eller delvis undandragas

beskattning genom utnyttjande

vid inkomstberäkningen av avdrag,

som eljest ej kunna utnyttjas,

skall dock beloppet i stället uppföras

såsom intäkt för det första år, då dylikt

förhållande ej föreligger. Vid

tillämpning av detta stycke skall

även sådant på tidigare år enligt avskrivningsplan

belöpande värdeminskningsavdrag,

som den skattskyldige

ej kunnat utnyttja, anses hava

tillgodoräknats honom.

5. Avdrag får jämväl ske för värdeminskning, som patenträtt och liknande

tidsbegränsad rättighet, vilken rörelseidkare förvärvat för utnyttjande

vid en av honom driven tillverkning, undergått på grund av minskning av

giltighetstiden. Beträffande värdeminskningsavdrag för dylik tillgång skola

föreskrifterna i punkt 3 äga motsvarande tillämpning.

Patenträtt eller liknande rättighet, vilken rörelseidkare tillgodogör sig genom

att överlåta exploateringen därav till annan, är att anse såsom vara i

rörelse och skall följaktligen icke behandlas enligt regeln i denna punkt

utan enligt reglerna för dylik tillgång.

Avdrag för värdeminskning å varumärke, firmanamn och andra liknande

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

75

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

rättigheter av good wills natur må medgivas blott i den mån deras värde

kan anses i verkligheten begränsat till viss tid. Då värdeminskningsavdrag

sålunda medgives, skola de i punkt 3 meddelade föreskrifterna äga motsvarande

tillämpning.

6. Avdrag för värdeminskning å aktier, andelar och liknande tillgångar

må äga rum allenast där värdeminskningen ej är att likställa med kapitalförlust.

7. Avdrag medgives ock för värdeminskning å byggnad, vilken är avsedd

för användning i ägarens rörelse. Avdraget bör bestämmas till viss

procent av byggnadens värde, olika allt efter den tid byggnaden anses kunna

utnyttjas. Är på grund av särskilda omständigheter byggnadens värde

för rörelsen begränsat till förhållandevis kort tid, skall hänsyn härtill tagas.

Så kan vara fallet exempelvis då fråga är örn byggnad för utnyttjande

av en begränsad malmfyndighet, eller då å annans grund belägen byggnad,

som användes i rörelse, vid nyttjanderättens upphörande icke skall av jordägaren

lösas. I fråga örn rent tillfälliga byggnader, avsedda att användas

endast ett fåtal år, må byggnadskostnaden i sin helhet avdragas för det

år, då utgiften för byggnadens uppförande ägt rum.

I byggnads värde inräknas ej värdet å fasta maskiner och andra till byggnaden

hörande inventarier, för vilka enligt punkt 5 av anvisningarna till 10 §

särskilt maskinvärde redovisats vid fastighetstaxeringen eller, såvitt fråga är

om tillgångar, vilka ännu ej varit föremål för fastighetstaxering, bör redovisas

vid sådan taxering. Å dem tillämpas reglerna i punkterna 3 och 4. Rörande

avdrag för värdeminskning å övriga maskiner, inventarier m. m., vilkas värde

inräknas i byggnadsvärde som fastställts vid fastighetstaxering, tillämpas däremot

de för värdeminskning å byggnad meddelade bestämmelserna. Har på

grund av vad nu sagts tillgång en gång hänförts till maskiner, inventarier

eller dyl., skall den, såvida ej beskattningsnämnd i samförstånd med den

skattskyldige annorlunda bestämmer, alltfort behandlas såsom dylik tillgång,

ändå att den sedermera ej inbegripes i särskilt maskinvärde.

Hinder möter ej att, där utredning Hinder möter ej att, där utredning

rörande anskaffningsvärde som avses rörande anskaffningsvärde som avses

i punkt 3 här ovan förebringas, för

byggnad, vilken är avsedd för användning

i ägarens rörelse, beräkna

värdeminskningsavdraget enligt avskrivningsplan

på sätt i nämnda

punkt angives. Utrangeras eller nedrives

byggnad, för vilken värdeminskningsavdrag

sålunda beräknats, får

avdrag ske för vad som återstår oavskrivet

av anskaffningsvärdet, i den

mån detta belopp överstiger vad som

influtit vid avyttring av byggnads
-

i punkt 3 här ovan förebringas, för

byggnad, vilken är avsedd för användning

i ägarens rörelse, beräkna

värdeminskningsavdraget enligt avskrivningsplan

på sätt i nämnda punkt

angives.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

materialier o. dyl. i samband med utrangeringen

eller rivningen.

Utrangeras eller nedrives i rörelse

använd byggnad, beträffande vilken

den skattskyldige förebringar utredning

örn anskaffningsvärdet och i beskattningsavseende

åtnjutna värdeminskning

savdrag, får avdrag ske för

vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet,

i den mån detta belopp

överstiger vad som influtit vid

avyttring av byggnadsmaterialier o.

dyl. i samband med utrangeringen eller

rivningen.

8. För substansminskning vid tillgodogörande av naturtillgångar såsom

gruvor, stenbrott m. m. får avdrag ske i form av årlig avskrivning med skäligt

belopp, som så avpassas, att anskaffningsvärdet blir till fullo avdraget

under den tid tillgången beräknas räcka. Härvid iakttages, att i anskaffningsvärdet

inräknas icke blott vad som erlagts vid inköp eller annat förvärv

av fyndigheten utan jämväl de kostnader, som nedlagts för fyndighetens exploaterande,

såsom exempelvis för upptagande av schakt vid gruva eller anläggning

av utfartsvägar vid stenbrott m. m. dyl., allt i den mån dessa kostnader

icke fått avdragas såsom kostnader i den löpande driften.

9. Såsom speciella---icke avdragas (se 20 §).

10. I anslutning — — — såsom kapitalförlust.

11. Angående hemmavarande barn, som användas i rörelse, gäller vad

om sådana är stadgat beträffande jordbruk (se punkt 6 av anvisningarna till

22 §).

12. En ekonomisk---föreningarnas medlemsantal.

till 35 §.

1. Är fråga om beskattning av realisationsvinst vid avyttring av fastighet,

som ingått i den skattskyldiges rörelse, skall beaktas vad i punkt 1 av anvisningarna

till 28 § sägs rörande beskattning i vissa fall såsom intäkt av rörelse

av vad som erhålles vid avyttring av maskiner eller andra inventarier, vilkas

värde icke enligt punkt 7 av anvisningarna till 29 § inräknas i värdet av

byggnad.

2. Har vid---anvisningarna till 28 §).

3. Har egendom---sistnämnda fång.

till 36 §.

1. Vid beräkning---stämpelkostnader m. m. Har den skattskyl
dige

tidigare fått åtnjuta avdrag för värdeminskning av den avyttrade egen
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32-

77

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

domen eller dyl., skall å andra sidan, i den mån ej vad som vid avyttringen

återbekommits av de avskrivna beloppen inräknas i intäkt av rörelse,

omkostnadsbeloppet minskas med detta avdrag. Vidare får — — — annan

förvärvskälla.

2. För att---överstigit lotterivinsten.

3. I punkt----annan förvärvskälla.

till 41 §.

1. Inkomst av---och skulder.

För skattskyldig---stadgade grunder. Den i räkenskaperna gjorda

värdesättningen å tillgångar, avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse

— såsom lager av råvaror, halv- och helfabrikat, handelslager, penningförvaltande

företags och försäkringsföretags placeringar av förvaltade medel

i aktier, obligationer, lånefordringar m. m. — skall endast om särskilda omständigheter

därtill föranleda frångås vid inkomstberäkningen.

Vad här —--års inkomstberäkning.

2. I fråga---eller terminsvis.

till 48 §.

1. Vad i — — — av beskattningsåret.

2. Av bestämmelserna--— nämnda avdrag.

3. Till ledning---140 kronor.

4. Vid tillämpning av stadgandet i 48 § 2 mom. sista stycket gäller, att en

var av föräldrarna skall för barn som där sägs erhålla halvt familjeavdrag

— räknat efter den ortsgrupp den skattskyldige tillhör — såvitt det icke

visas eller av omständigheterna framgår, att endera av föräldrarna ej alls

eller endast i ringa mån bidragit till barnets underhåll. I sådant fall skall

den andre av föräldrarna vara berättigad till hela avdraget för barnet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.

Beträffande eftertaxering till kommunalskatt, som skolat utgöras enligt

kommunalskattelagen i dess hittillsvarande lydelse, skall denna fortfarande

äga tillämpning.

Vid tillämpning av bestämmelserna i anvisningarna till 29 § rörande värdeminskningsavdrag

iakttages följande:

där fråga är om förhållanden, som hänföra sig till tiden före denna lags

ikraftträdande, må sådan utredning beträffande anskaffningsvärde anses

tillfyllest, som med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet finnes

skälig och möjlig att åstadkomma;

vad i punkt 3 c tredje stycket stadgas om rätt för skattskyldig att vid beräkning

av inkomst av rörelse tillgodonjuta avdrag för värdeminskning, som

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tidigare ej kunnat utnyttjas, äger ej tillämpning å avdrag som belöpt å beskattningsår,

för vilket taxering ägt rum före år 1933;

där skattskyldig vid beskattningen tillgodoräknade avdrag, som ej skett i

räkenskaperna, till väsentlig del hänföra sig till taxeringar före år 1939, skall

vid tillämpning av punkt 4 tredje stycket, där beskattningsnämnd det medgiver,

skattskyldig kunna upptaga motsvarande belopp till beskattning fördelat

på flera än tre år.

2) Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen

den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att anvisningarna

till 18 § förordningen den 28

september 1928 örn statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt skola upphöra

att gälla, att 4 och 15 §§, 16 § 1

morn., 17, 18, 20 och 26 §§, 27 § 1

mom. samt anvisningarna till 9 och

10 §§ nämnda förordning1 skola erhålla

ändrad lydelse, samt att till förordningen

skall fogas en ny tabell,

betecknad såsom tabell V, allt på sätt

nedan angives:

Härigenom förordnas, att anvisningarna

till 18 § förordningen den

28 september 1928 om statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt skola upphöra

att gälla, att 4, 7 och 15 §§, 16 §

1 morn., 17, 18, 20 och 26 §§, 27 §

1 mom. samt anvisningarna till 9 och

10 §§ nämnda förordning1 skola erhålla

ändrad lydelse, samt att till förordningen

skall fogas en ny tabell,

betecknad såsom tabell V, allt på sätt

nedan angives:

4 §•

Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika

förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 31 § första stycket, avdrag

ske för | ^

underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från

annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att underskott

å förvärvskälla, som utgöres av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös

egendom eller deltagande i lotteri, må avdragas endast om och i den mån den

skattskyldiges inkomst från annan sådan förvärvskälla därtill förslår;

allmänna skatter, som av den skattskyldige under beskattningsåret här i

riket erlagts, med undantag av kronoutskylder.

Skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av

1 Senaste lydelse av 4 § se SFS 1930:191 och 1 Senaste lydelse av 4 § se SFS 1930:191, av

av 18 § se SFS 1934:291. 7 § se SFS 1937: 663 och av 18 § se SFS 1934: 291.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

79

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta avdrag för periodiskt understöd eller

därmed jämförlig periodisk utbetalning samt för avgifter för pensionsförsäkring

och för annan personförsäkring, allt i den omfattning, som i 46 § 2 mom.

kommunalskattelagen sägs.

7 §•

Från skattskyldighet---även
som

hushållningssällskap:

för all inkomst;

e) kyrkor, akademier, — — — si
na

delägare, aktiebolaget tipstjänst,

svenska penninglotteriet aktiebolag,

pensionsanstalter som---i ar
bete:
för

all inkomst;

f) här ovan---samma para
graf.

15 §.

Till grund för beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatt skall läggas

sammanlagda beloppet av den skattskyldiges taxerade inkomst samt en

etthundradedel av hans och i förekommande fall hans omyndiga barns skattepliktiga

förmögenhet. Är han skattskyldig allenast för inkomst eller allenast

för förmögenhet, skall till grund för skattens beräkning läggas inkomsten

eller en etthundradedel av förmögenheten efter ty nyss är sagt.

Det sålunda--- — kronor, bortfaller.

16 §.

1 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under

hela beskattningsåret, äger, med undantag varom nedan närmare förmäles,

att å det taxerade beloppet åtnjuta statligt ortsavdrag (grundavdrag och

familjeavdrag), vars storlek bestämmes med hänsyn till de ortsgrupper,

som angivas i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen.

Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med sin hustru eller som haft hemmavarande eller av den skattskyldige helt

eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 600 kronors

inkomst, är berättigad till såväl grundavdrag som familjeavdrag.

Grundavdraget för skattskyldig, som nu nämnts, och familjeavdraget för

hustru utgöra, vart för sig, i ortsgrupp 1: 600 kronor; i ortsgrupp II: 640

kronor; i ortsgrupp III: 680 kronor; i ortsgrupp IV: 720 kronor; samt i

ortsgrupp V: 760 kronor. Familjeavdraget för vartdera av de två första

barnen, för vilka avdrag åtnjules, utgör i ortsgrupp I: 460 kronor; i ortsgrupp

II: 500 kronor; i ortsgrupp III: 540 kronor; i ortsgrupp IV: 580 kro
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

lior; samt i ortsgrupp V: 620 kronor. Familjeavdraget för ett vart av de

övriga barnen utgör i ortsgrupp I: 700 kronor; i ortsgrupp II: 760 kronor;

i ortsgrupp III: 820 kronor; i ortsgrupp IV: 880 kronor; samt i ortsgrupp V:

940 kronor. Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna

hos sig anställd, äger, därest han varit ogift (varmed jämställes änkling,

änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn, för vilka han varit

berättigad erhålla avdrag, att åtnjuta familjeavdrag för husföreståndarinnan

med hälften av det belopp, som tillkommer skattskyldig för hustru.

För annan skattskyldig än i föregående stycke sagts (ensamstående) bestämmes

ortsavdraget (grundavdrag) på sätt framgår av en vid denna förordning

fogad tabell V. Då det taxerade beloppet uppgår till i ortsgrupp I:

minst 14,000 kronor; i ortsgrupp II: minst 14,300 kronor; i ortsgrupp III:

minst 14,600 kronor; i ortsgrupp IV: minst 14,900 kronor; samt i ortsgrupp

V: minst 15,200 kronor, åtnjxiter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.

För barn, vilkas föräldrar icke varit under beskattningsåret gifta med

varandra eller, ehuru gifta med varandra, levt åtskilda, skall, därest enligt

nu givna bestämmelser båda föräldrarna skulle vara berättigade till avdrag

för barnet, en var av föräldrarna erhålla halvt avdrag. Beloppet avrundas

nedåt till jämna tjugutal kronor. Bestämmelsen om högre avdrag för det

tredje och de följande barnen skall därvid tillämpas för fadern och modern

var för sig, så att hänsyn tages blott till det antal barn som av var och en

av dem helt eller delvis underhålles.

17 §.

1 mom. Skattskyldigs beskattningsbara belopp skall, med iakttagande av

vad nedan i 19 § stadgas, fastställas enligt de i 2, 3 och 4 mom. angivna

grunder.

2 mom. För skattskyldig fysisk person, som avses i 16 § 1 mom. andra

stycket och som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret,

skall det taxerade beloppet minskas, förutom med statligt

ortsavdrag,

örn det taxerade beloppet uppgår till eller överskjuter ortsavdragets dubbla

summa, med ett belopp motsvarande hälften av ortsavdraget och,

örn det taxerade beloppet ej uppgår till ortsavdragets dubbla summa, med

hälften av det belopp, varmed det taxerade beloppet överskjuter ortsavdraget.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga vara väsentligen nedsatt till följd av

långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående

än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed jämförlig

omständighet, må efter vederbörande beskattningsnämnds beprövande

den skattskyldiges taxerade belopp minskas med ytterligare ett belopp av

högst 1,000 kronor.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till jämna tiotal kronor och utgör för

skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbart belopp.

3 mom. För ensamstående skattskyldig, som varit här i riket bosatt under

s. 81 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

81

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

hela eller någon del av beskattningsåret, skall såsom beskattningsbart belopp

upptagas det taxerade beloppet minskat med statligt ortsavdrag och, i fall

som i 2 mom. andra stycket här ovan sägs, efter beskattningsnämndens

beprövande med ytterligare ett belopp av högst 1,000 kronor.

A mom. För annan skattskyldig än som i 2 och 3 mom. avses utgör det

taxerade beloppet tillika beskattningsbart belopp.

5 mom. Fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon

del av beskattningsåret och vilkens beräknade taxerade belopp icke uppgår

till 600 kronor, skall icke utgöra inkomst- och förmögenhetsskatt.

I övrigt inträder skatteplikt i fråga om inkomst- och förmögenhetsskatt:

för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del

av beskattningsåret: då det beräknade beskattningsbara beloppet uppgår till

minst 10 kronor;

för annan skattskyldig: då det beräknade taxerade beloppet uppgår till

minst 100 kronor.

18 §.

1 mom. Inkomst- och förmögenhetsskatt utgår dels för samtliga skattskyldiga

med viss i särskild ordning bestämd procent av i 2 mom. angivna

grundbelopp (bottenskatt) och dels för fysiska personer, oskifta dödsbon

och familjestiftelser, när det beskattningsbara beloppet överstiger 8,000 kronor,

med i 3 mom. angivna tillägg till bottenskatten (tilläggsskatt).

Med familjestiftelse avses stiftelse, som enligt de för densamma gällande

stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers

eller bestämda personers ekonomiska intressen.

2 mom. Bottenskattens grundbelopp utgöra:

a) för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 3,000 kronor: 4.5 procent

av det beskattningsbara beloppet;

när det beskattningsbara beloppet överstiger

3.000 men icke 6,000 kr.: 135 kr. för 3,000 kr. och 5.5% av återstoden;

6.000 kr. : 300 » » 6,000 » > 6-5% » » ;

b) för svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska försäkringsanstalter,

som icke äro aktiebolag, sparbanker samt sådana utländska

juridiska personer, som ej beskattas enligt a) här ovan:

tio procent av det beskattningsbara beloppet;

c) för andra skattskyldiga än dem som avses under a) och b) här ovan:

fem procent av det beskattningsbara beloppet.

3 mom. Tilläggsskatten utgör:

när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 10,000 kronor: 2 procent

av den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 8,000

kronor;

när det beskattningsbara beloppet överstiger

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 7 sand. Nr 32. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

10,000

men

icke

15,000

kr.:

40 kr.

för

10,000

kr.

och

4 %

av återstoden;

15,000

}

25,000

>

240 »

15,000

»

2>

8 %

> ;

25,000

>

40,000

1,040 »

25,000

»

12%

1

» ;

40,000

»

60,000

>

2,840 »

40,000

i

16%

» •

60,000

»

»

100,000

6,040 »

»

60,000

>

»

20%

>

>

100,000

»

2>

200,000

»

14,040 »

100,000

»

24%

>

» ;

200,000

kr.

38,040 »

»

200,000

7>

28%

»

»

20 §.

För varje år bestämmes, med vilka procenttal av de i 18 § 2 mom. a), b)

och c) omförmälda grundbelopp bottenskatt skall för det året utgå.

26 §.

Å svensk---bosatt person.

Vad nu sagts gäller jämväl sådan persons hustru samt barn under 18 år,

därest de varit svenska medborgare och bott hos honom.

27 §.

1 mom. Person, som---stadigvarande vistats.

Vad ovan sagts gäller jämväl sådan persons hustru, barn under 18 år och

enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medborgare.

Anvisningar

till 9 och 10 §§.

1. Tillgång, som--— under året.

2. Såsom affärsbruk---i detalj.

Den omständigheten, att vid inkomstberäkning viss värdesättning varom

ovan sagts blivit godkänd, medför ej att denna skall anses bindande jämväl

för förmögenhetsberäkningen.

I fråga om —--rörelse angivet.

3. Är fordran---värde (10 §).

4. Rättighet skall---årets utgång.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1939.

Beträffande eftertaxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, som skolat

utgöras enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i dess

hittillsvarande lydelse, skall denna fortfarande äga tillämpning.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32

83

(Kungl. Majlis förslag.)

(Utskottets förslag.)

Tabell V, utvisande för ensamstående skattskyldig taxerat belopp minskat med

ortsavdrag. Utom i fall då sådant avdrag som avses i 17 § 2 mom. andra stycket

(s. k. avdrag för ömmande omständigheter) åtnjutes, är det angivna återstående

beloppet jämväl beskattningsbart belopp.

Ortsavdraget vid visst taxerat belopp erhålles följaktligen genom att från detta belopp avdraga

det tal, som enligt tabellen svarar mot beloppet.

Ortsgrupp I.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

600

10

10

20

20

700

30

30

40

40

50

50

60

60

70

70

800

80

80

90

90

100

100

110

110

120

120

900

130

130

140

140

150

150

160

160

170

170

1000

180

180

190

190

200

200

210

210

220

230

1100

240

240

250

250

260

260

270

270

280

290

1200

300

300

310

310

320

320

330

340

350

360

1300

370

370

380

390

400

410

420

430

440

450

1400

460

470

480

490

500

510

520

530

540

550

1500

570

580

590

600

610

620

630

640

650

660

1600

680

690

700

710

720

730

740

750

760

770

1700

790

800

810

820

830

840

850

860

870

880

1800

900

910

920

930

940

950

960

970

980

990

1900

1000

1010

1020

1030

1040

1050

1060

1070

1080

1090

2 000

1100

1110

1120

1130

1140

1150

1160

1170

1180

1190

2100

1200

1210

1220

1230

1240

1250

1260

1270

1280

1290

2 200

1300

1310

1320

1330

1340

1350

1360

1370

1380

1390

2 300

1400

1410

1420

1430

1440

1450

1460

1470

1480

1490

2 400

1500

1510

1520

1530

1540

1550

1560

1570

1580

1590

2 500

1600

1610

1620

1630

1640

1650

1660

1670

1680

1690

2 600

1700

1710

1720

1730

1740

1750

1760

1770

1780

1790

2 700

1800

1810

1820

1830

1840

1850

1860

1870

1880

1890

2 800

1900

1910

1920

1930

1940

1950

1960

1970

1980

1990

2 900

2 000

2 010

2 020

2 030

2 040

2 050

2 060

2 070

2 080

2 090

3 000

2100

2110

2120

2130

2140

2150

2160

2170

2180

2190

3100

2 200

2 210

2 220

2 230

2 240

2 250

2 260

2 270

2 280

2 290

3 200

2 300

2 310

2 320

2 330

2 340

2 350

2 360

2 370

2 380

2 390

3 300

2 400

2 410

2 420

2 430

2 440

2 450

2 460

2 470

2 480

2 490

3 400

2 500

2 510

2 520

2 530

2 540

2 550

2 560

2 570

2 580

2 590

3 500

2 600

2 610

2 620

2 630

2 640

2 650

2 660

2 670

2 680

2 690

3 600

2 700

2 710

2 720

2 730

2 740

2 750

2 760

2 770

2 780

2 790

3 700

2 800

2 810

2 820

2 830

2 840

2 850

2 860

2 870

2 880

2 890

3 800

2 900

2 910

2 920

2 930

2 940

2 950

2 960

2 970

2 980

2 990

3 900

3 000

3 010

3 020

3 030

3 040

3 050

3 060

3 070

3 080

3 090

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp I.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

4 000

3100

3110

3120

3130

3140

3150

3160

3170

3180

3190

4100

3 200

3 210

3 220

3 230

3 240

3 250

3 260

3 270

3 280

3 290

4 200

3 300

3 310

3 320

3 330

3 340

3 350

3 360

3370

3 380

3 390

4 300

3 400

3 410

3 420

3 430

3 440

3 450

3 460

3 470

3 480

3 490

4 400

3 500

3 510

3 520

3 530

3 540

3 550

3 560

3 570

3 580

3 590

4 500

3 600

3 610

3 620

3 630

3 640

3 650

3 660

3 670

3 680

3 690

4 600

3 700

3 710

3 720

3 730

3 740

3 750

3 760

3 770

3 780

3 790

4 700

3 800

3 810

3 820

3 830

3 840

3 850

3 860

3 870

3 880

3 890

4 800

3 900

3 910

3 920

3 930

3 940

3 950

3 960

3 970

3 980

3 990

4 900

4 000

4 010

4 020

4 030

4 040

4 050

4 060

4 070

4 080

4 090

5 000

4100

4110

4120

4130

4140

4150

4160

4170

4180

4190

5100

4 210

4 220

4 230

4 240

4 250

4 260

4 270

4 280

4 290

4 300

5 200

4 320

4 330

4 340

4 350

4 360

4 370

4 380

4 390

4 400

4 410

5 300

4 430

4 440

4 450

4 460

4 470

4 480

4 490

4 500

4 510

4 520

5 400

4 540

4 550

4 560

4 570

4 580

4 590

4600

4 610

4 620

4 630

5 500

4 650

4 660

4670

4 680

4 690

4 700

4 710

4 720

4 730

4 740

5 600

4 760

4 770

4 780

4 790

4 800

4 810

4 820

4 830

4 840

4 850

5 700

4 870

4 880

4 890

4 900

4 910

4 920

4 930

4 940

4 950

4 960

5 800

4 980

4 990

5 000

5 010

5 020

5 030

5 040

5 050

5 060

5 070

5 900

5 090

5100

5110

5120

5130

5140

5150

5160

5170

5180

6 000

5 200

5210

5 220

5 230

5 240

5 250

5 260

5 270

5 280

5 290

6100

5 310

5 320

5330

5 340

5 350

5 360

5370

5 380

5 390

5 400

6 200

5 420

5 430

5 440

5 450

5 460

5470

5 480

5 490

5 500

5 510

6 300

5 530

5 540

5 550

5 560

5 570

5 580

5 590

5 600

5 610

5 620

6 400

5 640

5 650

5 660

5 670

5 680

5 690

5 700

5 710

5 720

5 730

6 500

5 750

5 760

5 770

5 780

5 790

5 800

5 810

5 820

5 830

5 840

6 600

5 860

5 870

5 880

5 890

5 900

5 910

5 920

5 930

5 940

5 950

6 700

5 970

5 980

5 990

6 000

6 010

6 020

6 030

6 040

6 050

6 060

6 800

6 080

6 090

6100

6110

6120

6130

6140

6150

6160

6170

6 900

6190

6 200

6 210

6 220

6 230

6 240

6 250

6 260

6 270

6 280

7 000

6 300

6 310

6 320

6 330

6 340

6 350

6 360

6 370

6 380

6 390

7100

6 410

6 420

6 430

6 440

6 450

6 460

6 470

6 480

6 490

6 500

7 200

6 520

6 530

6 540

6 550

6 560

6 570

6 580

6 590

6 600

6 610

7 300

6 630

6 640

6 650

6 660

6 670

6 680

6 690

6 700

6 710

6 720

7 400

6 740

6 750

6 760

6 770

6 780

6 790

6 800

6810

6 820

6 830

7 500

6 850

6 860

6 870

6 880

6 890

6 900

6 910

6 920

6 930

6 940

7 600

6 960

6 970

6 980

6 990

7 000

7 010

7 020

7 030

7 040

7 050

7 700

7 070

7 080

7 090

7100

7110

7120

7130

7140

7150

7160

7 800

7180

7190

7 200

7 210

7 220

7 230

7 240

7 250

7 260

7 270

7 900

7 290

7 300

7 310

7 320

7 330

7 340

7 350

7 360

7 370

7 380

s. 85 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

85

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp I.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

8 000

7 400

7 410

7 420

7 430

7 440

7 450

7 460

7 470

7 480

7 490

8100

7 510

7 520

7 530

7 540

7 550

7 560

7 570

7 580

7 590

7 600

8 200

7 620

7 630

7 640

7 650

7 660

7 670

7 680

7 690

7 700

7 710

8 300

7 730

7 740

7 750

7 760

7 770

7 780

7 790

7 800

7 810

7 820

8 400

7 840

7 850

7 860

7 870

7 880

7 890

7 900

7 910

7 920

7 930

8 500

7 950

7 960

7 970

7 980

7 990

8000

8 010

8 020

8 030

8 040

8 600

8 060

8 070

8 080

8 090

8100

8110

8120

8130

8140

8150

8 700

8170

8180

8190

8 200

8 210

8 220

8 230

8 240

8 250

8 260

8 800

8 280

8 290

8 300

8 310

8 320

8 330

8 340

8 350

8 360

8 370

8 900

8 390

8 400

8 410

8 420

8 430

8 440

8 450

8 460

8 470

8 480

9 000

8 500

8 510

8 520

8 530

8 540

8550

8 560

8 570

8 580

8 590

9100

8 610

8 620

8 630

8 640

8 650

8 660

8 670

8 680

8 690

8 700

9 200

8 720

8 730

8 740

8 750

8 760

8 770

8 780

8 790

8 800

8 810

9 300

8 830

8840

8 850

8 860

8 870

8 880

8 890

8 900

8 910

8 920

9 400

8 940

8950

8 960

8 970

8 980

8 990

9 000

9010

9 020

9 030

9 500

9 050

9 060

9 070

9 080

9 090

9100

9110

9120

9130

9140

9 600

9160

9170

9180

9190

9 200

9 210

9 220

9 230

9 240

9 250

9 700

9 270

9 280

9 290

9 300

9 310

9 320

9 330

9340

9 350

9 360

9 800

9 380

9 390

9 400

9 410

9 420

9 430

9 440

9 450

9 460

9 470

9 900

9 490

9 500

9 510

9 520

9 530

9 540

9 550

9 560

9 570

9 580

10 000

9 600

9 610

9 620

9 630

9640

9 650

9 660

9 670

9 680

9 690

10 100

9 710

9 720

9 730

9 740

9 750

9 760

9 770

9 780

9 790

9 800

10 200

9 820

9 830

9 840

9 850

9 860

9 870

9 880

9 890

9 900

9 910

10300

9 930

9 940

9 950

9 960

9 970

9 980

9 990

10 000

10 010

10 020

10 400

10 040

10 050

10 060

10 070

10 080

10 090

10100

10110

10120

10130

10 500

10150

10160

10170

10 180

10190

10 200

10 210

10 220

10 230

10 240

10 600

10 260

10 270

10 280

10 290

10 300

10 310

10 320

10 330

10 340

10350

10 700

10 370

10 380

10 390

10 400

10 410

10 420

10 430

10 440

10 450

10 460

10 800

10 480

10 490

10 500

10 510

10 520

10 530

10 540

10 550

10 560

10 570

10 900

10 590

10 600

10 610

10 620

10 630

10 640

10 650

10 660

10 670

10 680

11000

10 700

10 710

10 720

10 730

10 740

10 750

10 760

10 770

10 780

10 790

11100

10 810

10 820

10 830

10 840

10 850

10 860

10 870

10 880

10 890

10 900

11200

10 920

10 930

10 940

10 950

10 960

10 970

10 980

10 990

11000

11 010

11300

11030

11040

11050

11060

11070

11080

11090

11100

11110

11120

11400

11140

11150

11160

11170

11180

11190

11200

11210

11220

11 230

11500

11250

11260

11270

11280

11290

11300

11 310

11320

11330

11340

11600

11360

11370

11380

11390

11400

11410

11420

11 430

11440

11450

11700

11470

11480

11490

11500

11 510

11520

11530

11540

11550

11560

11800

11580

11590

11600

11610

11620

11630

11640

11650

11660

11670

11900

11690

11700

11710

11720

11730

11740

11 750

11 760

11770

11 780

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp I.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

12 000

11800

11810

11820

11830

11840

11850

11860

11870

11880

11890

12 100

11910

11920

11930

11940

11950

11960

11970

11980

11 990

12 000

12 200

12 020

12 030

12 040

12 050

12 060

12 070

12 080

12 090

12 100

12110

12 300

12 130

12 140

12 150

12 160

12 170

12 180

12 190

12 200

12 210

12 220

12 400

12 240

12 250

12 260

12 270

12 280

12 290

12 300

12 310

12 320

12 330

12 500

12 350

12 360

12 370

12 380

12 390

12 400

12 410

12 420

12 430

12 440

12 600

12 460

12 470

12 480

12 490

12 500

12 510

12 520

12 530

12 540

12 550

12 700

12 570

12 580

12 590

12 600

12 610

12 620

12 630

12 640

12 650

12 660

12 800

12 680

12 690

12 700

12 710

12 720

12 730

12 740

12 750

12 760

12 770

12 900

12 790

12 800

12 810

12 820

12 830

12 840

12 850

12 860

12 870

12 880

13 000

12 900

12 910

12 920

12 930

12 940

12 950

12 960

12 970

12 980

12 990

13 100

13 010

13020

13 030

13 040

13 050

13 060

13 070

13 080

13 090

13 100

13 200

13120

13 130

13 140

13150

13 160

13170

13 180

13 190

13 200

13 210

13 300

13 230

13 240

13 250

13 260

13 270

13 280

13 290

13300

13 310

13 320

13 400

13 340

13350

13 360

13 370

13 380

13 390

13 400

13 410

13 420

13 430

13 500

13 450

13 460

13 470

13 480

13 490

13 500

13 510

13 520

13 530

13 540

13 600

13 560

13 570

13 580

13 590

13 600

13 610

13 620

13 630

13640

13 650

13 700

13 670

13 680

13 690

13 700

13 710

13 720

13 730

13 740

13 750

13 760

13 800

13780

13 790

13 800

13 810

13 820

13 830

13 840

13 850

13 860

13 870

13 900

13 890

13 900

13 910

13 920

13 930

13 940

13 950

13 960

13 970

13 980

När det taxerade beloppet uppgår till 14 000 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående

skattskyldig icke ortsavdrag.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

87

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp II.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

600

700

—

—

—

—

10

10

20

20

30

30

800

40

40

50

50

60

60

70

70

80

80

900

90

90

100

100

110

110

120

120

130

130

1000

140

140

150

150

160

160

170

170

180

190

1100

200

200

210

210

220

220

230

230

240

250

1200

260

260

270

270

280

280

290

290

300

310

1300

320

320

330

330

340

340

350

360

370

380

1400

390

390

400

400

410

420

430

440

450

460

1500

470

480

490

500

510

520

530

540

550

560

1600

570

580

590

600

610

620

630

640

650

660

1700

670

680

690

700

710

720

730

740

750

760

1 800

780

790

800

810

820

840

850

860

870

880

1900

900

910

920

930

940

960

970

980

990

1000

2 000

1020

1030

1040

1050

1060

1080

1090

1100

lilo

1120

2100

1140

1150

1160

1170

1180

1190

1200

1210

1220

1230

2 200

1240

1250

1260

1270

1280

1290

1300

1310

1320

1330

2 300

1340

1350

1360

1370

1380

1390

1400

1410

1420

1430

2 400

1440

1450

1460

1470

1480

1490

1500

1510

1520

1530

2 500

1540

1550

1560

1570

1580

1590

1600

1610

1620

1630

2 600

1640

1650

1660

1670

1680

1690

1700

1710

1720

1730

2 700

1740

1750

1760

1770

1780

1790

1800

1810

1820

1830

2 800

1840

1850

1860

1870

1880

1890

1900

1910

1920

1930

2 900

1940

1950

1960

1970

1980

1990

2 000

2 010

2 020

2 030

3 000

2 040

2 050

2 060

2 070

2 080

2 090

2100

2110

2120

2130

3100

2140

2150

2160

2170

2180

2190

2 200

2 210

2 220

2 230

3 200

2 240

2 250

2 260

2 270

2 280

2 290

2 300

2 310

2 320

2 330

3 300

2 340

2 350

2 360

2 370

2 380

2 390

2 400

2 410

2 420

2 430

3 400

2 440

2 450

2 460

2 470

2 480

2 490

2 500

2 510

2 520

2 530

3 500

2 540

2 550

2 560

2 570

2 580

2 590

2 600

2 610

2 620

2 630

3600

2 640

2 650

2 660

2 670

2680

2 690

2 700

2 710

2 720

2 730

3 700

2 740

2 750

2 760

2 770

2 780

2 790

2 800

2 810

2 820

2 830

3 800

2 840

2 850

2 860

2 870

2 880

2 890

2 900

2 910

2 920

2 930

3 900

2 940

2 950

2 960

2 970

2 980

2 990

3 000

3 010

3 020

3030

4 000

3 040

3 050

3 060

3 070

3 080

3 090

3100

3110

3120

3130

4100

3140

3150

3160

3170

3180

3190

3 200

3 210

3 220

3 230

4 200

3 240

3 250

3 260

3 270

3 280

3 290

3 300

3 310

3 320

3 330

4 300

3 340

3 350

3 360

3 370

3 380

3 390

3 400

3 410

3 420

3 430

4 400

3 440

3 450

3 460

3 470

3 480

3 490

3 500

3 510

3 520

3 530

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp II.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

4 500

3 540

3 550

3 560

3 570

3 580

3 590

3 600

3 610

3 620

3 630

4 600

3 640

3 650

3 660

3 670

3 680

3 690

3 700

3 710

3 720

3 730

4 700

3 740

3 750

3 760

3 770

3 780

3 790

3 800

3 810

3 820

3 830

4 800

3 840

3 850

3 860

3 870

3 880

3 890

3 900

3 910

3 920

3 930

4 900

3 940

3 950

3 960

3 970

3 980

3 990

4 000

4 010

4 020

4 030

5 000

4 040

4 050

4 060

4 070

4 080

4 090

4100

4110

4120

4130

5100

4140

4150

4160

4170

4180

4190

4 200

4 210

4 220

4 230

5 200

4 250

4 260

4 270

4 280

4 290

4 300

4 310

4 320

4 330

4 340

5 300

4 360

4370

4 380

4 390

4 400

4 410

4 420

4 430

4 440

4 450

5 400

4 470

4 480

4 490

4 500

4 510

4 520

4 530

4 540

4 550

4 560

5 500

4 580

4 590

4 600

4 610

4 620

4 630

4 640

4 650

4 660

4 670

5 600

4 690

4 700

4 710

4 720

4 730

4 740

4 750

4 760

4 770

4 780

5 700

4 800

4 810

4 820

4 830

4 840

4 850

4 860

4 870

4 880

4 890

5 800

4 910

4 920

4 930

4 940

4 950

4 960

4 970

4 980

4 990

5 000

5 900

5 020

5 030

5 040

5 050

5 060

5 070

5 080

5 090

5100

5110

6 000

5130

5140

5150

5160

5170

5180

5190

5 200

5 210

5 220

6100

5 240

5 250

5 260

5 270

5 280

5 290

5 300

5 310

5 320

5 330

6 200

5 350

5 360

5 370

5 380

5 390

5 400

5 410

5 420

5 430

5 440

6 300

5 460

5 470

5 480

5 490

5 500

5 510

5 520

5 530

5 540

5 550

6 400

5 570

5 580

5 590

5 600

5 610

5 620

5 630

5 640

5 650

5 660

6 500

5 680

5 690

5 700

5 710

5 720

5 730

5 740

5 750

5 760

5 770

6 600

5 790

5 800

5 810

5 820

5 830

5 840

5 850

5 860

5 870

5 880

6 700

5 900

5 910

5 920

5 930

5 940

5 950

5 960

5 970

5 980

5 990

6 800

6 010

6 020

6 030

6 040

6 050

6 060

6 070

6 080

6 090

6100

6 900

6120

6130

6140

6150

6160

6170

6180

6190

6 200

6 210

7 000

6 230

6 240

6 250

6 260

6 270

6 280

6 290

6 300

6 310

6 320

7100

6 340

6 350

6 360

6 370

6 380

6 390

6 400

6 410

6 420

6 430

7 200

6 450

6 460

6 470

6 480

6 490

6 500

6 510

6 520

6 530

6 540

7 300

6 560

6 570

6 580

6 590

6 600

6 610

6 620

6 630

6 640

6 650

7 400

6 670

6 680

6 690

6 700

6 710

6 720

6 730

6 740

6 750

6 760

7 500

6 780

6 790

6 800

6 810

6 820

6 830

6 840

6 850

6 860

6 870

7 600

6 890

6 900

6 910

6 920

6 930

6 940

6 950

6 960

6 970

6 980

7 700

7 000

7 010

7 020

7 030

7 040

7 050

7 060

7 070

7 080

7 090

7 800

7110

7120

7130

7140

7150

7160

7170

7180

7190

7 200

7 900

7 220

7 230

7 240

7 250

7 260

7 270

7 280

7 290

7 300

7 310

8 000

7 330

7 340

7 350

7 360

7 370

7 380

7 390

7 400

7 410

7 420

8100

7 440

7 450

7 460

7 470

7 480

7 490

7 500

7 510

7 520

7 530

8 200

7 550

7 560

7 570

7 580

7 590

7 600

7 610

7 620

7 630

7 640

8 300

7 660

7 670

7 680

7 690

7 700

7 710

7 720

7 730

7 740

7 750

8 400

7 770

7 780

7 790

7 800

1 7 810

7 820

7 830

7 840

7 850

7 860

/

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32-

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp II.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

8 500

7 880

7 890

7 900

7 910

7 920

7 930

7 940

7 950

7 960

7 970

8 600

7 990

8 000

8 010

8 020

8 030

8 040

8 050

8 060

8 070

8 080

8 700

8100

8110

8120

8130

8140

8150

8160

8170

8180

8190

8 800

8 210

8 220

8 230

8 240

8 250

8 260

8 270

8 280

8 290

8 300

8 900

8 320

8 330

8 340

8 350

8 360

8 370

8 380

8 390

8 400

8 410

9 000

8 430

8 440

8 450

8 460

8470

8 480

8 490

8 500

8 510

8520

9100

8 540

8 550

8 560

8570

8 580

8 590

8 600

8 610

8 620

8 630

9 200

8 650

8 660

8 670

8 680

8 690

8 700

8 710

8 720

8 730

8 740

9 300

8 760

8 770

8 780

8 790

8 800

8 810

8 820

8 830

8840

8 850

9 400

8 870

8 880

8 890

8 900

8 910

8 920

8 930

8 940

8 950

8 960

9 500

8 980

8 990

9 000

9 010

9 020

9 030

9 040

9 050

9 060

9 070

9 600

9 090

9100

9110

9120

9130

9140

9150

9160

9170

9180

9 700

9 200

9 210

9 220

9 230

9 240

9 250

9 260

9 270

9 280

9 290

9 800

9 310

9 320

9 330

9 340

9 350

9 360

9 370

9 380

9 390

9 400

9 900

9 420

9 430

9 440

9 450

9 460

9 470

9 480

9 490

9 500

9 510

10000

9 530

9 540

9 550

9 560

9 570

9 580

9 590

9 600

9 610

9 620

10100

9 640

9 650

9 660

9 670

9 680

9 690

9 700

9 710

9 720

9 730

10 200

9 750

9 760

9 770

9 780

9 790

9 800

9 810

9 820

9 830

9 840

10300

9 860

9 870

9 880

9 890

9 900

9 910

9 920

9 930

9 940

9 950

10 400

9 970

9 980

9 990

10 000

10 010

10 020

10 030

10 040

10 050

10 060

10 500

10 080

10 090

10100

10110

10120

10130

10140

10150

10160

10170

10 600

10190

10 200

10 210

10 220

10 230

10 240

10 250

10 260

10 270

10 280

10 700

10 300

10 310

10 320

10 330

10 340

10 350

10 360

10 370

10 380

10 390

10 800

10410

10 420

10 430

10 440

10 450

10 460

10 470

10 480

10 490

10 500

10 900

10 520

10 530

10 540

10 550

10 560

10 570

10 580

10 590

10 600

10 610

11000

10 630

10 640

10 650

10 660

10 670

10 680

10 690

10 700

10 710

10 720

11100

10 740

10 750

10 760

10 770

10 780

10 790

10 800

10 810

10 820

10 830

11 200

10 850

10 860

10 870

10 880

10 890

10 900

10 910

10 920

10 930

10 940

11300

10 960

10 970

10 980

10 990

11000

11010

11020

11030

11040

11050

11400

11070

11080

11090

11100

lino

11120

11130

11140

11150

11160

11500

11180

11190

11200

11210

11220

11230

11240

11250

11260

11270

11600

11290

11300

11310

11320

11330

11340

11350

11360

11370

11380

11700

11400

11410

11420

11430

11440

11450

11460

11470

11480

11490

11 800

11510

11520

11530

11540

11550

11560

11570

11580

11590

11600

11900

11620

11630

11640

11650

11660

11670

11680

11690

11700

11710

12 000

11730

11740

11750

11760

11770

11780

11790

11800

11810

11820

12100

11840

11850

11860

11870

11880

11890

11900

11910

11920

11 930

12 200

11 950

11960

11970

11980

11990

12 000

12 010

12 020

12 030

12 040

12 300

12 060

12 070

12 080

12 090

12100

12110

12120

12 130

12140

12150

12 400

12 170

12 180

12190

12 200

12 210

12 220

12 230

12 240

12 250

12 260

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp II.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

12 500

12 280

12 290

12 300

12 310

12 320

12 330

12 340

12 350

12 360

12 370

12 600

12 390

12 400

12 410

12 420

12 430

12 440

12 450

12 460

12 470

12 480

12 700

12 500

12 510

12 520

12 530

12 540

12 550

12 560

12 570

12 580

12 590

12 800

12 610

12 620

12 630

12 640

12 650

12 660

12 670

12 680

12 690

12 700

12 900

12 720

12 730

12 740

12 750

12 760

12 770

12 780

12 790

12 800

12 810

13 000

12 830

12 840

12 850

12 860

12 870

12 880

12 890

12 900

12 910

12 920

13 100

12 940

12 950

12 960

12 970

12 980

12 990

13 000

13 010

13 020

13 030

13 200

13 050

13 060

13 070

13 080

13 090

13 100

13110

13120

13 130

13 140

13 300

13 160

13170

13 180

13 190

13 200

13 210

13 220

13 230

13 240

13 250

13 400

13 270

13 280

13 290

13 300

13 310

13 320

13 330

13 340

13 350

13 360

13 500

13 380

13 390

13 400

13 410

13 420

13 430

13 440

13 450

13 460

13 470

13 600

13 490

13 500

13 510

13 520

13 530

13 540

13 550

13 560

13 570

13 580

13 700

13 600

13 610

13 620

13 630

13 640

13 650

13 660

13 670

13 680

13 690

13 800

13 710

13 720

13 730

13 740

13 750

13 760

13 770

13 780

13 790

13 800

13 900

13 820

13 830

13 840

13 850

13 860

13 880

13 890

13 900

13 910

13 920

14 000

13 940

13 950

13 960

13 970

13 980

14 000

14 010

14 020

14 030

14 040

14100

14 060

14 070

14 080

14 090

14100

14 120

14130

14 140

14150

14160

14 200

14 180

14 190

14 200

14 210

14 220

14 240

14 250

14 260

14 270

14 280

När det taxerade beloppet uppgår till 14 300 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående

skattskyldig icke ortsavdrag.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

91

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrnpp III.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

600

_

_

_

_

_

700

_

—

—

—

—

—

—

—

—

—

800

_

—

10

10

20

20

30

30

40

40

900

50

50

60

60

70

70

80

80

90

90

1000

100

100

110

110

120

120

130

130

140

140

1100

150

150

160

160

170

170

180

180

190

200

1200

210

210

220

220

230

230

240

240

250

260

1300

270

270

280

280

290

290

300

310

320

330

1400

340

340

350

350

360

360

370

380

390

400

1500

410

410

420

420

430

430

440

450

460

470

1600

480

480

490

500

510

520

530

540

550

560

1700

570

580

590

600

610

620

630

640

650

660

1800

670

680

690

700

710

720

730

740

750

760

1900

780

790

800

810

820

840

850

860

870

880

2 000

900

910

920

930

940

960

970

980

990

1000

2100

1020

1030

1040

1050

1060

1080

1090

1100

1110

1120

2 200

1140

1150

1160

1170

1180

1200

1210

1220

1230

1240

2 300

1260

1270

1280

1290

1300

1320

1330

1340

1350

1360

2 400

1380

1390

1400

1410

1420

1430

1440

1450

1460

1470

2 500

1480

1490

1500

1510

1520

1530

1540

1550

1560

1570

2 600

1580

1590

1600

1610

1620

1630

1640

1650

1660

1670

2 700

1680

1690

1700

1710

1720

1730

1740

1750

1760

1770

2 800

1780

1790

1800

1810

1820

1830

1840

1850

1860

1870

2 900

1880

1890

1900

1910

1920

1930

1940

1950

1960

1970

3 000

1980

1990

2 000

2 010

2 020

2 030

2 040

2 050

2 060

2 070

3100

2 080

2 090

2100

2110

2120

2130

2140

2150

2160

2170

3 200

2180

2190

2 200

2 210

2 220

2 230

2 240

2 250

2 260

2 270

3 300

2 280

2 290

2 300

2 310

2 320

2 330

2 340

2 350

2 360

2 370

3 400

2 380

2 390

2 400

2 410

2 420

2 430

2 440

2 450

2 460

2 470

3 500

2 480

2 490

2 500

2 510

2 520

2 530

2 540

2 550

2 560

2 570

3 600

2 580

2 590

2 600

2 610

2 620

2 630

2 640

2 650

2 660

2 670

3 700

2 680

2 690

2 700

2 710

2 720

2 730

2 740

2 750

2 760

2 770

3 800

2 780

2 790

2 800

2 810

2 820

2 830

2 840

2 850

2 860

2 870

3 900

2 880

2 890

2 900

2 910

2 920

2 930

2 940

2 950

2 960

2 970

4 000

2 980

2 990

3 000

3 010

3 020

3 030

3 040

3 050

3 060

3 070

4100

3 080

3 090

3100

3110

3120

3130

3140

3150

3160

3170

4 200

3180

3190

3 200

3 210

3 220

3 230

3 240

3 250

3 260

3 270

4 300

3 280

3 290

3 300

3 310

3 320

3 330

3 340

3 350

3 360

3 370

4 400

3 380

3 390

3 400

3 410

3 420

3 430

3 440

3 450

3 460

3 470

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32-

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp lil.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

4 500

3 480

3 490

3 500

3 510

3 520

3 530

3 540

3 550

3 560

3 570

4 600

3 580

3 590

3 600

3 610

3 620

3 630

3 640

3 650

3 660

3 670

4 700

3 680

3 690

3 700

3 710

3 720

3 730

3 740

3 750

3 760

3 770

4 800

3 780

3 790

3 800

3 810

3 820

3 830

3 840

3 850

3 860

3 870

4 900

3 880

3 890

3 900

3 910

3 920

3 930

3 940

3 950

3 960

3 970

5 000

3 980

3 990

4 000

4 010

4 020

4 030

4 040

4 050

4 060

4 070

5100

4 080

4 090

4100

4110

4120

4130

4140

4150

4160

4170

5 200

4180

4190

4 200

4 210

4 220

4 230

4 240

4 250

4 260

4 270

5 300

4 290

4 300

4 310

4 320

4 330

4 340

4 350

4 360

4 370

4 380

5 400

4 400

4 410

4 420

4 430

4 440

4 450

4 460

4 470

4 480

4 490

5 500

4 510

4 520

4 530

4 540

4 550

4 560

4 570

4 580

4 590

4 600

5 600

4 620

4 630

4 640

4 650

4 660

4 670

4 680

4 690

4 700

4 710

5 700

4 730

4 740

4 750

4 760

4 770

4 780

4 790

4 800

4 810

4 820

5 800

4 840

4 850

4 860

4 870

4 880

4 890

4 900

4 910

4 920

4 930

5 900

4 950

4 960

4 970

4 980

4 990

5 000

5 010

5 020

5 030

5 040

6 000

5 060

5 070

5 080

5 090

5100

5110

5120

5130

5140

5150

6100

5170

5180

5190

5 200

5 210

5 220

5 230

5 240

5 250

5 260

6 200

5 280

5 290

5 300

5 310

5320

5 330

5 340

5 350

5 360

5 370

6 300

5 390

5 400

5 410

5 420

5 430

5 440

5 450

5 460

5 470

5 480

6 400

5 500

5 510

5 520

5 530

5 540

5 550

5 560

5 570

5 580

5 590

6 500

5 610

5 620

5 630

5 640

5 650

5 660

5 670

5 680

5 690

5 700

6 600

5 720

5 730

5 740

5 750

5 760

5 770

5 780

5 790

5 800

5 810

6 700

5 830

5 840

5 850

5 860

5 870

5 880

5 890

5 900

5 910

5 920

6 800

5 940

5 950

5 960

5 970

5 980

5 990

6 000

6 010

6 020

6 030

6 900

6 050

6 060

6 070

6 080

6 090

6100

6110

6120

6130

6140

7 000

6160

6170

6180

6190

6 200

6 210

6 220

6 230

6 240

6 250

7 100

6 270

6 280

6 290

6 300

6 310

6 320

6 330

6 340

6 350

6 360

7 200

6 380

6 390

6 400

6 410

6 420

6 430

6 440

6 450

6 460

6 470

7 300

6 490

6 500

6 510

6 520

6 530

6 540

6 550

6 560

6 570

6 580

7 400

6 600

6 610

6 620

6 630

6 640

6 650

6 660

6 670

6 680

6 690

7 500

6 710

6 720

6 730

6 740

6 750

6 760

6 770

6 780

6 790

6 800

7 600

6 820

6 830

6 840

6 850

6 860

6 870

6 880

6 890

6 900

6 910

7 700

6 930

6 940

6 950

6 960

6 970

6 980

6 990

7 000

7 010

7 020

7 800

7 040

7 050

7 060

7 070

7 080

7 090

7100

7110

7120

7130

7 900

7150

7 160

7170

7180

7190

7 200

7 210

7 220

7 230

7 240

8 000

7 260

7 270

7 280

7 290

7 300

7 310

7 320

7 330

7 340

7 350

8100

7 370

7 380

7 390

7 400

7 410

7 420

7 430

7 440

7 450

7 460

8 200

7 480

7 490

7 500

7 510

7 520

7 530

7 540

7 550

7 560

7 570

8 300

7 590

7 600

7 610

7 620

7 630

7 640

7 650

7 660

7 670

7 680

8 400

7 700

7 710

7 720

7 730

7 740

7 750

7 760

7 770

7 780

7 790

s. 93 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

93

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp III.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

8 500

7 810

7 820

7 830

7 840

7 850

7 860

7 870

7 880

7 890

7 900

8 600

7 920

7 930

7 940

7 950

7 960

7 970

7 980

7 990

8 000

8 010

8 700

8 030

8 040

8 050

8 060

8 070

8 080

8 090

8100

8110

8120

8 800

8140

8150

8160

8170

8180

8190

8 200

8 210

8 220

8 230

8 900

8 250

8 260

8 270

8 280

8 290

8 300

8 310

8320

8 330

8 340

9 000

8 360

8 370

8 380

8 390

8 400

8 410

8 420

8 430

8 440

8 450

9100

8 470

8 480

8 490

8 500

8 510

8 520

8 530

8 540

8 550

8 560

9 200

8 580

8 590

8 600

8 610

8620

8 630

8 640

8 650

8 660

8 670

9 300

8 690

8 700

8 710

8 720

8 730

8 740

8 750

8 760

8 770

8 780

9 400

8 800

8 810

8 820

8 830

8 840

8 850

8 860

8 870

8 880

8 890

9 500

8 910

8 920

8 930

8 940

8950

8 960

8 970

8980

8 990

9 000

9 600

9 020

9 030

9 040

9 050

9 060

9 070

9080

9 090

9100

9110

9 700

9130

9140

9150

9160

9170

9180

9190

9 200

9 210

9 220

9 800

9 240

9 250

9 260

9 270

9 280

9 290

9 300

9 310

9 320

9 330

9 900

9 350

9 360

9370

9 380

9 390

9 400

9 410

9 420

9 430

9 440

10 000

9 460

9 470

9 480

9 490

9 500

9 510

9 520

9 530

9 540

9 550

10100

9 570

9 580

9 590

9 600

9 610

9 620

9 630

9 640

9 650

9 660

10 200

9 680

9 690

9 700

9 710

9 720

9 730

9 740

9 750

9 760

9 770

10 300

9 790

9 800

9 810

9 820

9 830

9 840

9 850

9 860

9 870

9 880

10 400

9 900

9 910

9 920

9 930

9 940

9 950

9 960

9 970

9 980

9 990

10 500

10 010

10 020

10 030

10 040

10 050

10 060

10 070

10 080

10 090

10 100

10 600

10120

10 130

10 140

10150

10 160

10170

10180

10190

10 200

10 210

10 700

10 230

10 240

10 250

10 260

10 270

10 280

10 290

10 300

10 310

10 320

10 800

10 340

10 350

10 360

10 370

10 380

10 390

10 400

10 410

10 420

10 430

10 900

10 450

10 460

10 470

10 480

10 490

10 500

10 510

10 520

10 530

10 540

11000

10 560

10 570

10 580

10 590

10 600

10 610

10 620

10 630

10 640

10 650

11100

10 670

10 680

10 690

10 700

10 710

10 720

10 730

10 740

10 750

10 760

11200

10 780

10 790

10 800

10 810

10 820

10 830

10 840

10 850

10 860

10 870

11300

10 890

10 900

10 910

10 920

10 930

10 940

10 950

10 960

10 970

10 980

11400

11000

11010

11020

11030

11040

11050

11060

11070

11080

11090

11500

lino

11120

11130

11140

11150

11160

11170

11180

11190

11200

11600

11220

11230

11240

11250

11260

11 270

11280

11290

11300

11310

11 700

11330

11340

11350

11360

11370

11 380

11390

11400

11410

11420

11800

11440

11450

11460

11470

11480

11490

11500

11510

11520

11530

11900

11550

11560

11570

11 580

11590

11600

11610

11620

11630

11640

12 000

11660

11670

11680

11690

11700

11710

11720

11730

11740

11750

12 100

11770

11780

11790

11800

11810

11 820

11830

11840

11850

11860

12 200

11880

11890

11900

11910

11920

11930

11940

11950

11960

11970

12 300

11 990

12 000

12 010

12 020

12 030

12 040

12 050

12 060

12 070

12 080

12 400

12100

12110

12 120

12 130

12 140

12 150

12 160

12170

12 180

12 190

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp III.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

12 500

12 210

12 220

12 230

12 240

12 250

12 260

12 270

12 280

12 290

12

300

12 600

12 320

12 330

12 340

12 350

12 360

12 370

12 380

12 390

12 400

12

410

12 700

12 430

12 440

12 450

12 460

12 470

12 480

12 490

12 500

12 510

12

520

12 800

12 540

12 550

12 560

12 570

12 580

12 590

12 600

12 610

12 620

12

630

12 900

12 650

12 660

12 670

12 680

12 690

12 700

12 710

12 720

12 730

12

740

13 000

12 760

12 770

12 780

12 790

12 800

12 810

12 820

12 830

12 840

12

850

13 100

12 870

12 880

12 890

12 900

12 910

12 920

12 930

12 940

12 950

12

960

13 200

12 980

12 990

13 000

13010

13 020

13 030

13 040

13 050

13 060

13

070

13 300

13 090

13 100

13110

13 120

13130

13140

13150

13160

13170

13

180

13 400

13 200

13 210

13 220

13 230

13 240

13250

13 260

13 270

13 280

13

290

13 500

13 310

13 320

13 330

13 340

13350

13 360

13 370

13 380

13 390

13

400

13 600

13 420

13 430

13 440

13 450

13 460

13 470

13 480

13 490

13 500

13

510

13 700

13 530

13 540

13 550

13 560

13 570

13 580

13 590

13 600

13 610

13

620

13 800

13 640

13 650

13 660

13 670

13 680

13 700

13 710

13 720

13 730

13

740

13 900

13 760

13 770

13 780

13 790

13 800

13 820

13 830

13 840

13 850

13

860

14 000

13 880

13 890

13 900

13 910

13 920

13 940

13 950

13 960

13 970

13

980

14100

14 000

14 010

14 020

14 030

14 040

14 060

14 070

14 080

14 090

14

100

14 200

14120

14130

14 140

14150

14160

14 180

14 190

14 200

14 210

14

220

14 300

14 240

14 250

14 260

14 270

14 280

14 300

14 310

14 320

14 330

14

340

14 400

14 360

14 370

14380

14 390

14 400

14 420

14 430

14 440

14 450

14

460

14 500

14 480

14 490

14 500

14 510

14 520

14 540

14 550

14 560

14 570

14

580

När det taxerade beloppet uppgår till 14 600 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående

skattskyldig icke ortsavdrag.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

95

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp IV.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

600

700

800

900

10

10

20

20

30

30

40

40

50

50

1000

60

60

70

70

80

80

90

90

100

100

1100

110

110

120

120

130

130

140

140

150

150

1200

160

160

170

170

180

180

190

190

200

210

1300

220

220

230

230

240

240

250

260

270

280

1400

290

290

300

300

310

310

320

330

340

350

1500

360

360

370

370

380

380

390

400

410

420

1600

430

430

440

440

450

450

460

470

480

490

1700

500

500

510

510

520

530

540

550

560

570

1800

580

580

590

600

610

620

630

640

650

660

1900

670

680

690

700

710

720

730

740

750

760

2 000

780

790

800

810

820

840

850

860

870

880

2100

900

910

920

930

940

960

970

980

990

1000

2 200

1020

1030

1040

1050

1060

1080

1090

1100

Illo

1120

2 300

1140

1150

1160

1170

1180

1200

1210

1220

1230

1240

2 400

1260

1270

1280

1290

1300

1320

1330

1340

1350

1360

2 500

1380

1390

1400

1410

1420

1440

1450

1460

1470

1480

2 600

1500

1510

1520

1530

1540

1560

1570

1580

1590

1600

2 700

1620

1630

1640

1650

1660

1670

1680

1690

1700

1710

2 800

1720

1730

1740

1750

1760

1770

1780

1790

1800

1810

2 900

1820

1830

1840

1850

1860

1870

1880

1890

1900

1910

3 000

1920

1930

1940

1950

1960

1970

1980

1990

2 000

2 010

3100

2 020

2 030

2 040

2 050

2 060

2 070

2 080

2 090

2100

2110

3 200

2120

2130

2140

2150

2160

2170

2180

2190

2 200

2 210

3 300

2 220

2 230

2 240

2 250

2 260

2 270

2 280

2 290

2 300

2 310

3 400

2 320

2 330

2 340

2 350

2 360

2 370

2 380

2 390

2 400

2 410

3 500

2 420

2 430

2 440

2 450

2 460

2 470

2 480

2 490

2 500

2 510

3 600

2 520

2 530

2 540

2 550

2 560

2 570

2 580

2 590

2 600

2 610

3 700

2 620

2 630

2 640

2 650

2 660

2 670

2 680

2 690

2 700

2 710

3 800

2 720

2 730

2 740

2 750

2 760

2 770

2 780

2 790

2 800

2 810

3 900

2 820

2 830

2 840

2 850

2 860

2 870

2 880

2 890

2 900

2 910

4 000

2 920

2 930

2 940

2 950

2 960

2 970

2 980

2 990

3 000

3 010

4100

3 020

3 030

3 040

3 050

3 060

3 070

3 080

3 090

3100

3110

4 200

3120

3130

3140

3150

3160

3170

3180

3190

3 200

3 210

4 300

3 220

3 230

3 240

3 250

3 260

3 270

3 280

3 290

3 300

3 310

4 400

3 320

3 330

3 340

3 350

3 360

3 370

3 380

3 390

3 400

3 410

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.)- Ortsgrupp IV.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

4 500

3 420

3 430

3 440

3 450

3 460

3 470

3 480

3 490

3 500

3 510

4 600

3 520

3 530

3 540

3 550

3 560

3 570

3 580

3 590

3 600

3 610

4 700

3 620

3 630

3 640

3 650

3 660

3 670

3 680

3 690

3 700

3 710

4 800

3 720

3 730

3 740

3 750

3 760

3 770

3 780

3 790

3 800

3 810

4 900

3 820

3 830

3 840

3 850

3 860

3 870

3 880

3 890

3 900

3 910

5 000

3 920

3 930

3 940

3 950

3 960

3 970

3 980

3 990

4 000

4 010

5100

4 020

4 030

4 040

4 050

4 060

4 070

4 080

4 090

4100

4110

5 200

4120

4130

4140

4150

4160

4170

4180

4190

4 200

4 210

5 300

4 220

4 230

4 240

4 250

4 260

4 270

4 280

4 290

4 300

4 310

5 400

4 330

4 340

4 350

4 360

4 370

4 380

4 390

4 400

4 410

4 420

5 500

4 440

4 450

4 460

4 470

4 480

4 490

4 500

4 510

4 520

4 530

5 600

4 550

4 560

4 570

4 580

4 590

4 600

4 610

4 620

4 630

4 640

5 700

4 660

4 670

4 680

4 690

4 700

4 710

4 720

4 730

4 740

4 750

5 800

4 770

4 780

4 790

4 800

4 810

4 820

4 830

4 840

4 850

4 860

5 900

4 880

4 890

4 900

4 910

4 920

4 930

4 940

4 950

4 960

4 970

6 000

4 990

5 000

5 010

5 020

5 030

5 040

5 050

5 060

5 070

5 080

6100

5100

5110

5120

5130

5140

5150

5160

5170

5180

5190

6 200

5 210

5 220

5 230

5 240

5 250

5 260

5 270

5 280

5 290

5 300

6 300

5320

5 330

5 340

5 350

5 360

5 370

5 380

5 390

5 400

5 410

6 400

5 430

5 440

5 450

5 460

5 470

5 480

5 490

5 500

5 510

5 520

6 500

5 540

5 550

5 560

5 570

5 580

5 590

5 600

5 610

5620

5 630

6 600

5650

5 660

5 670

5 680

5 690

5 700

5 710

5 720

5 730

5 740

6 700

5 760

5 770

5 780

5 790

5 800

5 810

5 820

5 830

5 840

5 850

6 800

5 870

5 880

5 890

5 900

5 910

5 920

5 930

5 940

5 950

5 960

6 900

5 980

5 990

6 000

6 010

6 020

6 030

6 040

6 050

6 060

6 070

7 000

6 090

6100

6110

6120

6130

6140

6150

6160

6170

6180

7100

6 200

6 210

6 220

6 230

6 240

6 250

6 260

6 270

6 280

6 290

7 200

6 310

6 320

6 330

6 340

6 350

6 360

6 370

6 380

6 390

6 400

7 300

6 420

6 430

6 440

6 450

6 460

6 470

6 480

6 490

6 500

6 510

7 400

6 530

6 540

6 550

6 560

6 570

6 580

6 590

6 600

6 610

6 620

7 500

6 640

6 650

6 660

6 670

6 680

6 690

6 700

6 710

6 720

6 730

7 600

6 750

6 760

6 770

6 780

6 790

6 800

6 810

6 820

6 830

6 840

7 700

6 860

6 870

6 880

6 890

6 900

6 910

6 920

6 930

6 940

6 950

7 800

6 970

6 980

6 990

7 000

7 010

7 020

7 030

7 040

7 050

7 060

7 900

7 080

7 090

7100

7110

7120

7130

7140

7150

7160

7170

8 000

7190

7 200

7 210

7 220

7 230

7 240

7 250

7 260

7 270

7 280

8100

7 300

7 310

7 320

7 330

7 340

7 350

7 360

7 370

7 380

7 390

8 200

7 410

7 420

7 430

7 440

7 450

7 460

7 470

7 480

7 490

7 500

8 300

7 520

7 530

7 540

7 550

7 560

7 570

7 580

7 590

7 600

7 610

8 400

7 630

7 640

7 650

7 660

7 670

7 680

7 690

7 700

7 710

7 720

s. 97 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

97

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.)- Ortsgrupp IV.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

8 500

7 740

7 750

7 760

7 770

7 780

7 790

7 800

7 810

7 820

7 830

8 600

7 850

7 860

7 870

7 880

7 890

7 900

7 910

7 920

7 930

7 940

8 700

7 960

7 970

7 980

7 990

8 000

8 010

8 020

8 030

8 040

8 050

8 800

8 070

8 080

8 090

8100

8110

8120

8130

8140

8150

8160

8 900

8180

8190

8 200

8 210

8 220

8 230

8 240

8 250

8 260

8 270

9 000

8 290

8 300

8 310

8 320

8 330

8 340

8350

8 360

8 370

8 380

9100

8 400

8 410

8 420

8 430

8 440

8 450

8 460

8 470

8 480

8 490

9 200

8 510

8 520

8 530

8 540

8 550

8 560

8 570

8 580

8 590

8 600

9 300

8 620

8 630

8 640

8 650

8 660

8670

8 680

8 690

8 700

8 710

9 400

8 730

8 740

8 750

8 760

8 770

8 780

8 790

8 800

8 810

8 820

9 500

8 840

8 850

8 860

8 870

8 880

8 890

8 900

8910

8 920

8 930

9 600

8 950

8 960

8 970

8 980

8 990

9 000

9 010

9 020

9 030

9 040

9 700

9 060

9 070

9 080

9 090

9100

9110

9120

9130

9140

9150

9 800

9170

9180

9190

9 200

9 210

9 220

9 230

9 240

9 250

9 260

9 900

9 280

9 290

9 300

9 310

9 320

9 330

9 340

9 350

9 360

9370

10 000

9 390

9 400

9 410

9 420

9 430

9 440

9 450

9 460

9 470

9 480

10100

9 500

9 510

9 520

9 530

9 540

9 550

9 560

9 570

9 580

9 590

10 200

9 610

9 620

9 630

9 640

9 650

9 660

9 670

9 680

9 690

9 700

10 300

9 720

9 730

9 740

9 750

9 760

9 770

9 780

9 790

9 800

9 810

10 400

9 830

9 840

9 850

9 860

9 870

9 880

9 890

9 900

9 910

9 920

10 500

9 940

9 950

9 960

9 970

9 980

9 990

10 000

10 010

10 020

10 030

10 600

10 050

10 060

10 070

10 080

10 090

10 100

10110

10120

10130

10 140

10 700

10160

10170

10180

10190

10 200

10 210

10 220

10 230

10 240

10 250

10 800

10 270

10 280

10 290

10 300

10 310

10 320

10 330

10 340

10 350

10 360

10 900

10 380

10390

10 400

10 410

10 420

10 430

10 440

10 450

10 460

10 470

11000

10 490

10 500

10 510

10 520

10 530

10 540

10 550

10 560

10 570

10 580

11100

10 600

10 610

10 620

10 630

10 640

10 650

10 660

10 670

10 680

10 690

11200

10 710

10 720

10 730

10 740

10 750

10 760

10 770

10 780

10 790

10 800

11300

10 820

10 830

10 840

10 850

10 860

10 870

10 880

10 890

10 900

10 910

11400

10 930

10 940

10 950

10 960

10 970

10 980

10 990

11000

11 010

11020

11500

11040

11050

11060

11070

11080

11090

11100

11110

11120

11130

11600

11150

11160

11170

11180

11190

11200

11210

11 220

11230

11240

11700

11260

11270

11280

11290

11300

11310

11 320

11330

11340

11350

11800

11370

11380

11390

11400

11410

11420

11430

11440

11450

11460

11900

11480

11490

11500

11 510

11520

11530

11540

11550

11 560

11570

12 000

11590

11600

11610

11620

11630

11640

11650

11660

11670

11680

12 100

11700

11710

11 720

11730

11740

11750

11760

11770

11780

11790

12 200

11810

11820

11830

11840

11850

11860

11870

11880

11890

11900

12 300

11920

11930

11940

11950

11960

11970

11980

11990

12 000

12 010

12 400

12 030

12 040

12 050

12 060

12 070

12 080

12 090

12 100

12110

12120

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 7 sami. Nr 32. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp IV.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

12 500

12140

12150

f»

12 160

12170

12 180

12190

12 200

12 210

12 220

12 230

12 600

12 250

12 260

12 270

12 280

12 290

12 300

12 310

12 320

12 330

12 340

12 700

12 360

12 370

12 380

12 390

12 400

12 410

12 420

12 430

12 440

12 450

12 800

12 470

12 480

12 490

12 500

12 510

12 520

12 530

12 540

12 550

12 560

12 900

12 580

12 590

12 600

12 610

12 620

12 630

12 640

12 650

12 660

12 670

13 000

12 690

12 700

12 710

12 720

12 730

12 740

12 750

12 760

12 770

12 780

13100

12 800

12 810

12 820

12 830

12 840

12 850

12 860

12 870

12 880

12 890

13 200

12 910

12 920

12 930

12 940

12 950

12 960

12 970

12 980

12 990

13 000

13 300

13 020

13 030

13 040

13 050

13 060

13 070

13 080

13 090

13100

13110

13 400

13 130

13 140

13150

13 160

13170

13 180

13190

13 200

13 210

13 220

13 500

13240

13 250

13 260

13 270

13 280

13 290

13 300

13 310

13 320

13 330

13 600

13 350

13 360

13 370

13 380

13 390

13 400

13 410

13 420

13 430

13 440

13 700

13 460

13 470

13 480

13 490

13 500

13 520

13 530

13 540

13 550

13 560

13 800

13 580

13 590

13 600

13 610

13 620

13 640

13 650

13 660

13 670

13 680

13 900

13 700

13 710

13 720

13 730

13 740

13 760

13 770

13 780

13 790

13 800

14 000

13 820

13 830

13 840

13 850

13 860

13 880

13 890

13 900

13 910

13 920

14 100

13 940

13 950

13 960

13 970

13 980

14 000

14 010

14 020

14 030

14 040

14 200

14 060

14 070

14 080

14 090

14 100

14120

14130

14 140

14 150

14 160

14 300

14180

14190

14 200

14 210

14 220

14 240

14 250

14 260

14 270

14 280

14 400

14 300

14 310

14 320

14 330

14 340

14 360

14 370

14 380

14 390

14 400

14 500

14 420

14 430

14 440

14 450

14 460

14 480

14 490

14 500

14 510

14 520

14 600

14 540

14 550

14 560

14 570

14 580

14 600

14 610

14 620

14 630

14 640

14 700

14 660

14 670

14 680

14 690

14 700

14 720

14 730

14 740

14 750

14 760

14 800

14 780

14 790

14 800

14 810

14 820

14 840

14 850

14 860

14 870

14 880

När det taxerade beloppet uppgår till 14 900 kronor eller

därutöver, åtnjuter ensamstående

skattskyldig icke ortsavdrag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

89

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp V.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

600

700

800

900

—

—

—

—

—

—

—

—

10

10

1000

20

20

30

30

40

40

50

50

60

60

1100

70

70

80

80

90

90

100

100

110

110

1200

120

120

130

130

140

140

150

150

160

160

1300

170

170

180

180

190

190

200

200

210

220

1400

230

230

240

240

250

250

260

270

280

290

1500

300

300

310

310

320

320

330

340

350

360

1600

370

370

380

390

400

400

410

410

420

430

1700

440

440

450

450

460

460

470

480

490

500

1800

510

510

520

520

530

540

550

560

570

580

1900

590

590

600

610

620

630

640

650

660

670

2 000

680

690

700

710

720

730

740

750

760

770

2100

790

800

810

820

830

850

860

870

880

890

2 200

910

920

930

940

950

970

980

990

1000

1010

2 300

1030

1040

1050

1060

1070

1090

1100

1110

1120

1130

2 400

1150

1160

1170

1180

1190

1210

1220

1230

1240

1250

2 500

1270

1280

1290

1300

1310

1330

1340

1350

1360

1370

2 600

1390

1400

1410

1420

1430

1450

1460

1470

1480

1490

2 700

1510

1520

1530

1540

1550

1570

1580

1590

1600

1610

2 800

1630

1640

1650

1660

1670

1690

1700

1710

1720

1730

2 900

1750

1760

1770

1780

1 790

1800

1810

1820

1830

1840

3 000

1860

1870

1880

1890

1900

1910

1920

1930

1940

1950

3100

1960

1970

1980

1990

2 000

2 010

2 020

2 030

2 040

2 050

3 200

2 060

2 070

2 080

2 090

2100

2110

2120

2130

2140

2150

3 300

2160

2170

2180

2190

2 200

2 210

2 220

2 230

2 240

2 250

3 400

2 260

2 270

2 280

2 290

2 300

2 310

2 320

2 330

2 340

2 350

3 500

2 360

2 370

2 380

2 390

2 400

2 410

2 420

2 430

2 440

2 450

3 600

2 460

2 470

2 480

2 490

2 500

2 510

2 520

2 530

2 540

2 550

3 700

2 560

2 570

2 580

2 590

2 600

2 610

2 620

2 630

2 640

2 650

3 800

2 660

2 670

2 680

2 690

2 700

2 710

2 720

2 730

2 740

2 750

3 900

2 760

2 770

2 780

2 790

2 800

2 810

2 820

2 830

2 840

2 850

4 000

2 860

2 870

2 880

2 890

2 900

2 910

2 920

2 930

2 940

2 950

4100

2 960

2 970

2 980

2 990

3 000

3 010

3 020

3 030

3 040

3 050

4 200

3 060

3 070

3 080

3 090

3100

3110

3120

3130

3140

3150

4 300

3160

3170

3180

3190

3 200

3 210

3 220

3 230

3 240

3 250

4 400

3 260

3 270

3 280

3 290

3 300

3 310

3 320

3 330

3 340

3 350

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32-

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.)- Ortsgrupp V.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

4 500

3 360

3 370

3 380

3 390

3 400

3 410

3 420

3 430

3 440

3 450

4 600

3 460

3 470

3 480

3 490

3 500

3 510

3 520

3 530

3 540

3 550

4 700

3 560

3 570

3 580

3 590

3 600

3 610

3 620

3 630

3 640

3 650

4 800

3 660

3 670

3 680

3 690

3 700

3 710

3 720

3 730

3 740

3 750

4 900

3 760

3 770

3 780

3 790

3 800

3 810

3 820

3 830

3 840

3 850

5 000

3 860

3 870

3 880

3 890

3 900

3 910

3 920

3 930

3 940

3 950

5100

3 960

3 970

3 980

3 990

4 000

4 010

4 020

4 030

4 040

4 050

5 200

4 060

4 070

4 080

4 090

4100

4110

4120

4130

4140

4150

5 300

4160

4170

4180

4190

4 200

4 210

4 220

4 230

4 240

4 250

5 400

4 260

4 270

4 280

4 290

4 300

4310

4 320

4 330

4 340

4 350

5 500

4370

4 380

4 390

4 400

4 410

4 420

4 430

4 440

4 450

4 460

5 600

4 480

4 490

4 500

4 510

4 520

4 530

4 540

4 550

4 560

4 570

5 700

4 590

4 600

4 610

4 620

4 630

4 640

4 650

4 660

4 670

4 680

5 800

4 700

4 710

4 720

4 730

4 740

4 750

4 760

4 770

4 780

4 790

5 900

4 810

4 820

4 830

4 840

4 850

4 860

4 870

4 880

4 890

4 900

6 000

4 920

4 930

4 940

4 950

4 960

4 970

4 980

4 990

5 000

5 010

6100

5 030

5 040

5 050

5 060

5 070

5 080

5 090

5100

5110

5120

6 200

5140

5150

5160

5170

5180

5190

5 200

5 210

5 220

5 230

6 300

5 250

5 260

5 270

5 280

5 290

5 300

5 310

5 320

5 330

5 340

6 400

5 360

5370

5 380

5 390

5 400

5 410

5 420

5 430

5 440

5 450

6 500

5 470

5 480

5 490

5 500

5 510

5 520

5 530

5 540

5 550

5 560

6 600

5 580

5 590

5 600

5 610

5 620

5 630

5 640

5 650

5 660

5 670

6 700

5 690

5 700

5 710

5 720

5 730

5 740

5 750

5 760

5 770

5 780

6 800

5 800

5 810

5 820

5 830

5 840

5 850

5 860

5 870

5 880

5 890

6 900

5 910

5 920

5 930

5 940

5 950

5 960

5 970

5 980

5 990

6 000

7 000

6 020

6 030

6 040

6 050

6 060

6 070

6 080

6 090

6100

6110

7100

6130

6140

6150

6160

6170

6180

6190

6 200

6 210

6 220

7 200

6 240

6 250

6 260

6 270

6 280

6 290

6 300

6 310

6 320

6 330

7 300

6 350

6 360

6 370

6 380

6 390

6 400

6 410

6 420

6 430

6 440

7 400

6 460

6 470

6 480

6 490

6 500

6 510

6 520

6 530

6 540

6 550

7 500

6 570

6 580

6 590

6 600

6 610

6620

6 630

6 640

6 650

6 660

7 600

6 680

6 690

6 700

6 710

6 720

6 730

6 740

6 750

6 760

6 770

7 700

6 790

6 800

6 810

6 820

6 830

6 840

6 850

6 860

6 870

6 880

7 800

6 900

6 910

6 920

6 930

6 940

6 950

6 960

6 970

6 980

6 990

7 900

7 010

7 020

7 030

7 040

7 050

7 060

7 070

7 080

7 090

7100

8000

7120

7130

7140

7150

7160

7 170

7180

7190

7 200

7 210

8100

7 230

7 240

7 250

7 260

7 270

7 280

7 290

7 300

7 310

7 320

8 200

7 340

7 350

7 360

7 370

7 380

7 390

7 400

7 410

7 420

7 430

8 300

7 450

7 460

7 470

7 480

7 490

7 500

7 510

7 520

7 530

7 540

8 400

7 560

7 570

7 580

7 590

7 600

7 610

7 620

7 630

7 640

7 650

s. 101 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

101

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Orts grupp V.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

8 500

7 670

7 680

7 690

7 700

7 710

7 720

7 730

7 740

7 750

7 760

8 600

7 780

7 790

7 800

7 810

7 820

7 830

7 840

7 850

7 860

7 870

8 700

7 890

7 900

7 910

7 920

7 930

7 940

7 950

7 960

7 970

7 980

8 800

8 000

8 010

8 020

8 030

8 040

8 050

8 060

8 070

8 080

8 090

8 900

8110

8120

8130

8140

8150

8160

8170

8180

8190

8 200

9 000

8 220

8 230

8 240

8 250

8 260

8 270

8 280

8 290

8 300

8310

9100

8 330

8 340

8350

8 360

8 370

8380

8 390

8 400

8 410

8 420

9 200

8 440

8 450

8 460

8 470

8 480

8 490

8 500

8 510

8 520

8 530

9 300

8 550

8 560

8 570

8 580

8 590

8600

8 610

8 620

8 630

8 640

9 400

8 660

8 670

8 680

8 690

8 700

8 710

8 720

8 730

8 740

8 750

9 500

8 770

8 780

8 790

8 800

8 810

8 820

8 830

8 840

8 850

8 860

9 600

8 880

8 890

8 900

8 910

8 920

8 930

8 940

8 950

8 960

8 970

9 700

8 990

9 000

9 010

9020

9 030

9 040

9 050

9 060

9 070

9 080

9 800

9100

9110

9120

9130

9140

9150

9160

9170

9180

9190

9 900

9 210

9 220

9 230

9 240

9 250

9 260

9 270

9 280

9 290

9 300

10 000

9 320

9 330

9 340

9 350

9 360

9 370

9 380

9390

9400

9 410

10 100

9 430

9 440

9 450

9 460

9 470

9 480

9 490

9 500

9 510

9 520

10 200

9 540

9 550

9 560

9 570

9 580

9 590

9 600

9 610

9 620

9 630

10 300

9 650

9 660

9 670

9 680

9 690

9 700

9 710

9 720

9 730

9 740

10 400

9 760

9 770

9 780

9 790

9 800

9 810

9 820

9 830

9 840

9850

10 500

9 870

9 880

9890

9 900

9 910

9 920

9 930

9 940

9 950

9 960

10 600

9 980

9 990

10 000

10 010

10 020

10 030

10 040

10 050

10 060

10 070

10 700

10 090

10100

10110

10120

10130

10140

10150

10160

10170

10180

10 800

10 200

10 210

10 220

10 230

10 240

10 250

10 260

10 270

10 280

10 290

10 900

10 310

10 320

10 330

10 340

10 350

10 360

10 370

10 380

10390

10 400

11000

10 420

10 430

10 440

10 450

10 460

10 470

10 480

10490

10 500

10 510

11100

10 530

10 540

10 550

10 560

10 570

10 580

10 590

10 600

10 610

10 620

11 200

10 640

10 650

10 660

10 670

10 680

10 690

10 700

10 710

10 720

10 730

11300

10 750

10 760

10 770

10 780

10 790

10 800

10 810

10 820

10 830

10 840

11400

10 860

10 870

10 880

10 890

10 900

10 910

10 920

10 930

10 940

10 950

11500

10 970

10 980

10 990

11000

11010

11020

11030

11040

11050

11060

11600

11080

11090

11100

11110

11120

11130

11140

11150

11160

11170

11700

11190

11200

11210

11220

11230

11240

11 250

11260

11270

11280

11800

11300

11310

11320

11330

11340

11350

11360

11370

11380

11390

11900

11410

11 420

11430

11440

11450

11460

11470

11480

11490

11500

12 000

11520

11530

11540

11550

11560

11570

11580

11 590

11600

11610

12100

11630

11640

11650

11660

11670

11680

11690

11700

11710

11720

12 200

11740

11750

11760

11 770

11780

11790

11800

11810

11 820

11830

12 300

11850

11860

11 870

11880

11890

11900

11 910

11 920

11930

11940

12 400

11960

11970

11980

11990

12 000

12 010

12 020

12 030

12 040

12 050

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Tabell V (forts.). Ortsgrupp V.

Taxerat

belopp,

kr.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

12 500

12 070

12 080

12 090

12 100

12 110

12 120

12 130

12 140

12150

12 160

12 600

12 180

12 190

12 200

12 210

12 220

12 230

12 240

12 250

12 260

12 270

12 700

12 290

12 300

12 310

12 320

12 330

12 340

12 350

12 360

12 370

12 380

12 800

12 400

12 410

12 420

12 430

12 440

12 450

12 460

12470

12 480

12 490

12 900

12 510

12 520

12 530

12 540

12 550

12 560

12 570

12 580

12 590

12 600

13000

12 620

12 630

12 640

12 650

12 660

12 670

12 680

12 690

12 700

12 710

13100

12 730

12 740

12 750

12 760

12 770

12 780

12 790

12 800

12 810

12 820

13 200

12 840

12 850

12 860

12 870

12 880

12 890

12 900

12 910

12 920

12 930

13300

12 950

12 960

12 970

12 980

12 990

13 000

13 010

13 020

13 030

13 040

13 400

13 060

13070

13 080

13 090

13 100

13110

13 120

13 130

13 140

13 150

13 500

13 170

13180

13190

13 200

13 210

13 220

13 230

13 240

13 250

13 260

13 600

13 280

13 290

13 300

13 310

13 320

13 340

13 350

13 360

13 370

13 380

13 700

13 400

13 410

13 420

13 430

13 440

13 460

13 470

13 480

13 490

13 500

13 800

13 520

13 530

13 540

13 550

13 560

13 580

13 590

13 600

13 610

13 620

13 900

13 640

13 650

13 660

13 670

13 680

13 700

13 710

13 720

13 730

13 740

14 000

13 760

13 770

13 780

13 790

13 800

13 820

13 830

13 840

13 850

13 860

14100

13 880

13 890

13 900

13 910

13 920

13 940

13 950

13 960

13 970

13 980

14 200

14 000

14 010

14 020

14 030

14 040

14 060

14 070

14 080

14 090

14100

14300

14 120

14130

14140

14 150

14160

14 180

14 190

14 200

14 210

14 220

14 400

14 240

14 250

14 260

14 270

14 280

14 300

14 310

14 320

14 330

14 340

14 500

14 360

14 370

14 380

14 390

14 400

14 420

14 430

14 440

14 450

14 460

14 600

14 480

14 490

14 500

14 510

14 520

14 540

14 550

14 560

14 570

14 580

14 700

14 600

14 610

14 620

14 630

14 640

14 660

14 670

14 680

14 690

14 700

14 800

14 720

14 730

14 740

14 750

14 760

14 780

14 790

14 800

14 810

14 820

14 900

14 840

14 850

14 860

14 870

14 880

14 900

14 910

14 920

14 930

14 940

15 000

14 960

14 970

14 980

14 990

15 000

15 020

15 030

15 040

15 050

15 060

15 100

15 080

15 090

15 100

15 110

15 120

15 140

15 150

15 160

15170

15 180

När det taxerade beloppet uppgår till 15 200 kronor eller därutöver, åtnjuter ensamstående

skattskyldig icke ortsavdrag.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

103

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3) Förslag

till

förordning om särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad i denna förordning stadgas

årligen erläggas till staten av fysisk person, därest hans enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenhet vid

utgången av det beskattningsår, som gått till ända närmast före den 1 mars

under taxeringsåret, överstigit 20,000 kronor. I den skattepliktiga förmögenheten

inbegripes härvid även förmögenhet tillhörig den skattskyldiges

hemmavarande barn, som vid taxeringsårets ingång icke fyllt 21 år, därest

ej jämlikt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt barnet

skall taxeras därför.

Skattskyldighet, som nu sagts, åligger jämväl oskift dödsbo, utländsk juridisk

person, som enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

betraktas som utländskt bolag, ävensom i 18 § 1 mom. nyssnämnda

förordning omförmäld familjestiftelse.

2 §■

Särskild skatt å förmögenhet skall utgå i förhållande till den på nedan

angivet sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utgör, såvitt ej nedan annorlunda stadgas,

ett belopp motsvarande den skattsky Wiges och i förekommande fall hans

omyndiga barns enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, varom

i 1 § förmäles.

Därest för annan skattskyldig än familjestiftelse eller utländskt bolag berörda

skattepliktiga förmögenhet överstiger tjugufem gånger det för den

skattskyldige för ifrågavarande beskattningsår enligt förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt fastställda taxerade beloppet, utgör den

beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande tjugufem gånger

det taxerade beloppet, dock minst fyrtio procent av den skattepliktiga förmögenheten.

Fastställes ej för den skattskyldige något sådant taxerat belopp,

utgör den beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande

fyrtio procent av den skattepliktiga förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande

belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 §■

Särskild skatt å förmögenhet skall utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 40,000 kronor:

en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger

20,000 kronor, dock lägst en krona;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

40,000

meri

icke 80,000

kr.:

20

kr. för

40,000 kr. och

2 % av

återstoden;

80,000

» 150,000

» :

100

» »

80,000 * »

3 %o »

^ f

150,000

2> •

» 300,000

$ :

310

» »

150,000 » >

4 ‘/o o »

» ;

300,000

»

» 1,000,000

» :

910

» 2>

300,000 » »

5 %o »

» ;

1,000,000

kr.

:

4,410

» »

1,000,000 » »

6 %o

»

4 §•

För äkta makar, som under hela beskattningsåret eller större delen därav

levt tillsammans, bedömes skatteplikt enligt 1 § med hänsyn till båda makarnas

sammanlagda förmögenhet. Den beskattningsbara förmögenheten

beräknas för makarna gemensamt under hänsyntagande vid tillämpning

av 2 § tredje stycket till makarnas sammanlagda beräknade taxerade belopp.

Skatt beräknas efter den sålunda bestämda beskattningsbara förmögenheten

samt fördelas å makarna efter deras skattepliktiga förmögenheter.

Rörande taxering av äkta makar skall i övrigt vad i 19 § förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande tillämpning.

5 §•

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid

taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig,

underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav

föranletts, att han icke blivit taxerad till särskild skatt å förmögenhet eller

att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till

särskild skatt å förmögenhet att utgå med det belopp, som genom berörda

förfarande undandraga statsverket. Beträffande dylik eftertaxering skall

vad som är stadgat rörande eftertaxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

äga motsvarande tillämpning.

6 §•

Skattskyldig taxeras till särskild skatt å förmögenhet i den kommun, där

han skall taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

7 §•

Har på grund av bestämmelserna i 23 § förordningen örn statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt befrielse helt eller delvis medgivits från skattskyldighet

till nämnda skatt, skall motsvarande befrielse åtnjutas jämväl i fråga örn

särskild skatt å förmögenhet.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

105

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

8 §•

Där jämlikt 24 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

oskift dödsbo svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet eller

delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott belöper och

allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga örn särskild

skatt å förmögenhet.

9 §•

1 mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom förmäles

i 29 eller 30 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis skall

åtnjutas, skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyldighet

enligt denna förordning.

1 fall, varom i 29 och 30 §§ förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

förmäles, må Konungen förklara, att särskild skatt å förmögenhet

skall för skattskyldig fastställas till högre belopp än gällande bestämmelser

eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå

till större del, procentuellt beräknad, av den på grundval av överenskommelsen

eller beslutet fastställda beskattningsbara förmögenheten, än skatten

skulle utgjort av den beskattningsbara förmögenhet, som skulle hava fastställts,

örn hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller beslutet.

2 mom. Vad i 32 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

stadgas om rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring i

dubbelbeskattning förordna örn efterskänkande av inkomst- och förmögenhetsskatt

skall äga motsvarande tillämpning beträffande särskild skatt å

förmögenhet.

10 §.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till särskild

skatt å förmögenhet stadgas i taxeringsförordningen.

11 §•

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1939.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

4) Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 28 september

1928 (nr 374) om kommunal progressivskatt.

Härigenom förordnas, att förordningen den 28 september 1928 om kommunal

progressivskatt skall upphöra att gälla med utgången av år 1938;

dock skall förordningen fortfarande äga tillämpning beträffande eftertaxering

till kommunal progressivskatt.

5) Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 28 september

1928 (nr 375) om utjämningsskatt.

Härigenom förordnas, att förordningen den 28 september 1928 örn utjämningsskatt

skall upphöra att gälla med utgången av år 1938; dock skall förordningen

fortfarande äga tillämpning beträffande eftertaxering till utjämningsskatt.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

107

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

6) Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 27 juni

1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska

bankbolags tillgångar.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 27 juni 1927 om skatt vid

utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

Svenskt aktiebolag---tillskjutet belopp.

Å sålunda bestämt beskattningsbart belopp skall utskiftningsskatt utgå

med tolv kronor för varje fullt hundratal kronor därav.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 juli 1938; dock att densamma

icke skall äga tillämpning i fall då beslut av aktiebolag om nedsättning av

aktiekapitalet eller beslut om aktiebolags trädande i likvidation anmälts för

registrering före den 1 december 1937.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

7) Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 114 § taxeringsförordningen den 28 september

1928 skall upphöra att gälla samt att 1 §, 2 § 1 morn., 5 § 2 morn., 12 § 1 morn.,

26 § 1 morn., 28 §, 29 § 1 morn., 31 och 34 §§, 36 § 2 morn., 37 § 1 morn.,

56 § 1 morn., 76, 77, 78 och 80 §§, 84 § 2 morn., 86 §, 90 § 2 och 3 morn., 91 §

2 morn., 92 § 1 morn., 95, 98, 99, 105 och 118 §§, 119 § 2 morn., 123 §

2 morn., 124 § 2 morn., 124 a § 1 morn., 130 och 136 §§, 143 § 1 mom. och

145 § 4 mom. nämnda förordning* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives:

1 §•

Taxering till beskattning enligt kommunalskattelagen, enligt förordningarna

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och om särskild skatt å

förmögenhet samt enligt lagen om skogsaccis verkställes av särskilda beskattningsnämnder

i den ordning här nedan angives.

2 §•

1 mom. I denna —--äger rum;

taxering för inkomst eller förmögenhet: taxering till kommunal inkomstskatt,

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och till särskild skatt å förmögenhet;

samt

virkestaxering: taxering---årlig taxering.

5 §■

2 mom. Besvär över —--fullmäktiges beslut. Finner länsstyrelsen

anledning förordna om nytt val på grund därav, att vid valet någon grupp

av skattskyldiga icke, på sätt i 12 § 1 mom. tredje stycket sägs, blivit vederbörligen

företrädd, har länsstyrelsen att meddela föreskrift, huru många ledamöter

för varje grupp skola väljas. Varder det ----i nämnden.

över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.

1 Senaste lydelsen av 29 § 1 mora. se SFS 1930: 192, av 92 § 1 mom. och 119 § 2 mom. se

SFS 1931:80, av 84 § 2 morn., 90 § 3 mom. och 123 § 2 mom. se SFS 1934: 292, av 124 a §

1 mom. och 145 § 4 mom. se SFS 1934:295, av 12 § 1 morn., 26 § 1 morn., 31 och 34 §§, 37 §

1 morn., 78 och 80 §§, 90 § 2 mom. och 143 § 1 mom. se SFS 1935: 255, av 1, 86 och 95 §§ se

SFS 1936:410 samt av 56 § 1 mom. se SFS 1937: 665.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

109

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

12 §.

1 mom. Till medlemmar---taxeringens verkställande.

Av kommun må till ledamot eller suppleant i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd

eller taxeringsnämnd utses allenast den, som är inom

kommunen mantalsskriven, och av landsting må till ledamot eller suppleant

i fastighetstaxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskriven i kommun

inom fastighetstaxeringsdistriktet; och må ej annan väljas än den, som

tillika under året näst före taxeringsåret haft att utgöra allmän kommunalskatt

till kommunen eller statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild

skatt å förmögenhet och jämväl, i den mån utskylderna vid tiden för

valet varit förfallna, erlagt desamma.

Vid kommuns —--inom, densamma.

26 §.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga —--(självdeklaration), näm
ligen:
1)

verk eller---för förmögenhet;

2) fysisk person, därest han antingen

a) nästföregående år varit taxerad till kommunal inkomstskatt eller statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet;

b) under beskattningsåret haft inkomst av beskaffenhet, att skattskyldighet

därför åligger honom enligt kommunalskattelagen eller förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller vid samma års utgång ägt förmögenhet,

för vilken han är skattskyldig enligt nämnda förordning, och i sådant

fall tillika hans enligt kommunalskattelagen beräknade taxerade inkomst

i någon kommun eller hans enligt förordningen om statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt beräknade taxerade inkomst jämte en etthundradedel

av förmögenheten uppgått, i fråga örn sådan person som varit här i riket bosatt

under hela eller någon del av beskattningsåret, till minst 600 kronor och,

i fråga örn annan person, till minst 100 kronor; eller

c) vid beskattningsårets utgång ägt förmögenhet, uppgående till minst

20,000 kronor, för vilken han är skattskyldig enligt förordningen om särskild

skatt å förmögenhet.

Vid bedömandet — — — inkomst och förmögenhet. Har skattskyldig

barn, skall hänsyn tagas jämväl till barnets förmögenhet, därest han enligt

lörordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller förordningen

om särskild skatt å förmögenhet skall taxeras därför.

Vid tillämpning av vad i första stycket under 2) b) är stadgat skall i fråga

om svensk medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning

hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens

eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands,

så ock i fråga om sådan persons hustru samt barn under 18 år, därest

de varit svenska medborgare och bott hos honom, så anses, som örn de varit

bosatta här i riket. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens

eller konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, så ock sådan

persons hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de bott

hos honom och icke varit svenska medborgare, anses däremot vid tillämpningen

av vad i första stycket under 2) b) är stadgat icke hava varit här i

riket bosatta.

Avlider skattskyldig---den avlidne.

28 §.

Självdeklaration är dels allmän självdeklaration, dels särskild självdeklaration.

Deklarationsskyldig, som är skattskyldig''till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva dels i den kommun,

där han är mantalsskriven eller utan att vara mantalsskriven är skattskyldig

till sådan skatt, allmän självdeklaration till ledning vid taxering till

nämnda skatter och till kommunal inkomstskatt i samma kommun, dels i

varje annan kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt,

särskild självdeklaration till ledning vid taxering till sådan skatt. Deklarationsskyldig,

som icke är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva särskild självdeklaration

i varje kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt.

Finnes inom---särskild kommun.

29 §.

1 mom. Allmän självdeklaration---barnets tillgångar och skulder.

Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, som haft intäkt genom

utdelning, för vilken jämlikt 7 § g) förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt skatteplikt icke föreligger, skall tillika lämna uppgift

örn utdelningens belopp.

Inländsk försäkringsanstalt, som är skattskyldig för inkomst av försäkringsrörelse,

skall i allmän självdeklaration jämväl meddela uppgift i de avseenden,

som omförmälas i anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen.

Utländsk försäkringsanstalt --—- öretal bortfalla.

31 §.

Vid självdeklaration---föreningens bokföring.

Vid självdeklaration för nu nämnd skattskyldig skola vidare fogas uppställningar

enligt formulär, som fastställas av Kungl. Maj:t, med uppgifter

erforderliga för tillämpning av gällande bestämmelser rörande avdrag för

värdeminskning så ock utdrag av räkenskaperna till styrkande av dessa uppgifter.

För verk----

år disponerats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

lil

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

34 §.

Vanligt handelsbolag---det distriktet.

Vid uppgift, som i denna paragraf sägs, skall fogas bestyrkt avskrift av

balansräkning för beskattningsåret och balansräkning för det närmast föregående

räkenskapsåret samt av vinst- och förlusträkning för beskattningsåret,

om sådan räkning ingått i bokföringen, ävensom — med motsvarande

tillämpning av stadgandena i 31 § andra stycket — uppställningar och räkenskapsutdrag,

varom där förmäles.

36 §.

2 mom. I 31 § tredje och fjärde styckena omförmälda handlingar skola

avlämnas samtidigt med och fogas vid den eller de självdeklarationer, som

den skattskyldige avgiver. Möter hinder---ske kan.

37 §.

1 mom. Självdeklaration, som---landsfiskalsdistrikt, där taxerin
gen

skall äga rum.

Motsvarande gäller i fråga örn avlämnande av handlingar, som omförmälas

i 31 § tredje och fjärde styckena. Kunna handlingarna----äga rum.

Uppgifter enligt---uppgifter avser.

56 §.

1 mom. Granskning av---befintliga självdeklarationer.

För innehållet---taxeringen erfordras. Utan den skattskyldiges

skriftligen givna samtycke må självdeklaration icke i beskattningsnämnds

protokoll intagas i vidare mån än som påkallas av stadgandena i 83, 87, 98,

103, 105 och 115 §§.

Självdeklaration skall — — — anlitade medhjälpare.

76 §.

Senast den 15 februari skola i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, till

taxeringsnämndens ordförande, utom i Stockholm, överlämnas avskrifter av

fastighetslängderna, inkomstlängden, förmögenhetslängden, skogsaccislängden

och länsprövningsnämndens ändringslängder för nästföregående år, såvitt

taxeringsdistriktet angår.

Inom samma--— mellankommunala prövningsnämnden.

77 §.

1 mom. Taxeringsnämnd har att, med i 85 § angivet undantag, verkställa

taxering av dem, som äro skattskyldiga inom nämndens taxeringsdistrikt.

2 mom. Den gemensamma taxeringsnämnden har att verkställa dels

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å

förmögenhet av skattskyldiga, som sakna hemortskommun i riket, ävensom

av sådana i 26 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

omförmälda skattskyldiga, som jämlikt § 3 mom. 2 mantalsskrivnings
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förordningen skola mantalsskrivas inom Stockholms stad och S:t Nikolai

församling, dels ock taxering till kommunal inkomstskatt av skattskyldiga,

då sådan taxering skall ske för gemensamt kommunalt ändamål.

Taxering, som---särskilt taxeringsdistrikt.

78 §.

Taxeringsnämndens ordförande--— vederbörande taxeringsnämnds
ordförande;
g)

att när fråga uppkommer att beträffande barn, vilkas föräldrar icke

varit under beskattningsåret gifta med varandra eller, ehuru gifta med varandra,

levt åtskilda, tillerkänna en av föräldrarna helt familjeavdrag för

barnet, i fall, då den andre av föräldrarna ej skall taxeras inom distriktet,

lämna vederbörande taxeringsnämnds ordförande meddelande om förhållandet;
h)

att även i andra fall än under e), f) och g) här ovan sägs, därest under

taxeringsarbetet framkommit förhållanden, som kunna antagas hava betydelse

för taxering å annan ort, lämna vederbörande taxeringsnämndsordförande

underrättelse därom;

i) att kalla taxeringsnämndens ledamöter till sammanträde och om utsatt

tid och ställe härför på lämpligt sätt och i god tid meddela de skattskyldiga

inom taxeringsdistriktet underrättelse;

j) att leda taxeringsnämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet;

k) att ombesörja förandet av nämndens protokoll och längder; samt

l) att, därest under taxeringsarbetet fråga uppkommer att åsätta skattskyldig

taxering med avvikelse från avlämnad självdeklaration, där så kan

ske bereda honom tillfälle att yttra sig i frågan, dock vare detta ej nödigt

i fråga om felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller

då eljest yttrande av den skattskyldige uppenbarligen icke är för utrednings

vinnande behövligt.

80 §.

Kronoombudet har---åliggande särskilt

a) att, oavsett---av denne;

b) att vid granskningen tillse, att kronans intresse vid taxeringen till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å förmögenhet varder

behörigen iakttaget; samt

c) att, i —---taxeringsnämndens sammanträden.

Med avseende--— taxeringsnämndens sammanträden.

84 §.

2 mom. Varje år beslutar taxeringsnämnden, i den mån icke annat i 85 §

stadgas, för envar skattskyldig, huruvida och till vilket belopp taxering till

kommunal inkomstskatt samt till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och

särskild skatt å förmögenhet skall honom åsättas.

Så snart —--sist omförmälda taxeringsnämnd.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

113

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

86 §.

För varje taxeringsdistrikt eller, om distrikt består av mer än en kommun,

för varje kommun skola föras särskilda taxeringslängder, nämligen två längder

över taxeringen av fastigheter (fastighetslångder), av vilka den ena skall

upptaga fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller 5 mom. kommunalskattelagen

äro undantagna från skatteplikt, och den andra skall upptaga övriga fastigheter,

med undantag för sådana, som avses i 5 § 2 mom. nämnda lag,

en längd över taxeringen till kommunal inkomstskatt och till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt (inkomstlängd), en längd över taxeringen till

särskild skatt å förmögenhet (förmögenhetslängd) ävensom en längd över

taxeringen till skogsaccis (skogsaccislångd). Hos den gemensamma taxeringsnämnden

skola föras särskild inkomstlängd och särskild förmögenhetslängd

över taxering för inkomst eller förmögenhet av skattskyldiga, som

omförmälas i 77 § 2 mom.

De beslutade —--skattskyldiges namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende---beskattningsbar inkomst;

dels i avseende å statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp,

beloppet av medgivna ortsavdrag, dock ej såvitt angår ensamstående skattskyldig,

samt beskattningsbart belopp med angivande tillika, där det ej framgår

av längdens uppställning, av den punkt i 18 § 2 mom. förordningen örn

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, enligt vilken grundbeloppet för däri

ingående bottenskatt skall beräknas;

dels ock, till ledning —--här ovan.

1 förmögenhetslängden angives den till särskild skatt å förmögenhet beskattningsbara

förmögenheten.

Närmare föreskrifter —--och ledamöter.

90 §.

2 mom. Har självdeklaration —--eller upplysning.

1 enahanda — — — därtill anmanats. Har vid dylik underlåtenhet att

avgiva deklaration eller uppgift taxering åsatts enligt förordningen om särskild

skatt å förmögenhet, skall underrättelse varom nu sagts lämnas jämväl

skattskyldig fysisk person, som är inom distriktet mantalsskriven.

3 mom. Skall i fråga örn stiftelse grundbelopp för den i statliga inkomstoch

förmögenhetsskatten ingående bottenskatten beräknas enligt 18 § 2 mom.

a) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, åligger det taxeringsnämndens

ordförande att ofördröjligen i rekommenderat brev med allmänna

posten tillsända stiftelsen underrättelse därom.

91 §.

2 mom. Taxeringslängderna, i huvudskrift eller avskrift, skola vara att

tillgå för landskamreraren och länsprövningsnämnden samt i den ordning,

Kungl. Maj:t föreskriver, dels tillhandahållas dem, som hava att verkställa

nikanel till riksdagens protokoll 1038. 7 sami. Nr 32. 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder, dels ock, med

undantag av förmögenhetslängden, offentligen framläggas inom vederbörande

kommun under minst fjorton dagar före den 15 juli under taxeringsåret.

92 §.

1 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser örn beskattningsort är att hänföra till skilda prövningsdistrikt,

skola genom vederbörande landskamrerares försorg, så snart ske

kan efter det inkomst- och förmögenhetslängderna för året med tillhörande

handlingar inkommit till länsstyrelsen och senast den 10 juli, till den mellankommunala

prövningsnämnden översändas de självdeklarationer och andra

handlingar, som till ledning vid den skattskyldiges taxering för inkomst eller

förmögenhet avgivits dels i kommun, till vilken dylik förvärvskälla är att hänföra,

dels ock, därest han inom annan kommun är skattskyldig till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, i denna kommun. Har den skattskyldige

under beskattningsåret varit gift, skola till den mellankommunala prövningsnämnden

jämväl översändas de självdeklarationer och andra handlingar,

som avgivits till ledning vid den andra makens taxering för inkomst eller

förmögenhet i nämnda kommuner, därest 52 § 1 mom. kommunalskattelagen

eller 19 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

är tillämplig å makarnas taxering. Samtidigt härmed skola överlämnas

utdrag av inkomst- och förmögenhetslängderna samt taxeringsnämndernas

protokoll, såvitt angår ifrågavarande taxeringar.

95 §.

Prövningsnämnd beslutar---i övrigt.

Särskild prövningsnämnd har att, sedan den ordinarie prövningsnämnden

avslutat sitt arbete för året och intill dess nästa ordinarie prövningsnämnd

sammanträder, dels besluta över besvär, som anförts enligt 123 §, dels, såvitt

angår redan verkställd taxering, pröva ansökningar om sådan befrielse

från skattskyldighet, varom förmäles i 15 § 2 mom. och 55 § kommunalskattelagen

samt i 23 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

och 7 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet, dels ock

pröva besvär, som avses i 16 § andra stycket lagen om folkpensionering. Vad

eljest---särskild prövningsnämnd.

Om rätt---— och 129 §.

98 §.

Alla beslut---bör ske.

Taxering, som till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller blivit

fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas i det

exemplar av vederbörande taxeringslängd, som är för nämnden tillgängligt,

och skall jämväl upptagas i särskild längd (ändringslångd), som upplägges

i skilda avdelningar dels för särskild fastighetstaxering, dels för taxering till

s. 115 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

115

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

kommunal inkomstskatt och statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, dels

för taxering till särskild skatt å förmögenhet och dels för virkestaxering.

Närmare föreskrifter om längdföringen meddelas av Kungl. Maj:t.

Nämndens protokoll —--särskild prövningsnämnd.

99 §.

Länsprövningsnämndens ändringslängder, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift,

skola i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, dels tillhandahållas dem,

som verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder,

dels ock, med undantag för den avdelning i längden som avser taxering till

särskild skatt å förmögenhet, så snart ske kan offentligen framläggas inom

vederbörande kommun under minst fjorton dagar.

105 §.

Alla beslut---bör ske.

Taxering, som till följd av nämndens beslut tillkommit eller som blivit

fastställd annorlunda än taxeringsnämnd bestämt, skall upptagas i särskild

längd (ändringslängd). En sådan längd föres för varje län, och skall i densamma

uppläggas särskild avdelning för taxering till särskild skatt å förmögenhet.

Vad i detta stycke stadgas skall icke gälla beträffande beslut, som

fattats i anledning av besvär enligt 123 §.

Justering av---deras riktighet.

118 §.

Över beslut---och landsting;

b) i fråga om taxering för inkomst eller förmögenhet:

av skattskyldig, såvitt honom rörer;

av vederbörande kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse och landsting,

såvitt angår taxering till kommunal inkomstskatt;

c) i fråga örn taxering för avverkat virke:

av skattskyldig —--vederbörande Överjägmästare.

119 §.

2 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till två eller flera

prövningsdistrikt, skola besvär enligt 118 §, försåvitt de avse den skattskyldiges

taxering för inkomst eller förmögenhet i den kommun, där han taxerats

eller bort taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild

skatt å förmögenhet, eller i sådan annan kommun, dit förvärvskällan

är att hänföra, skriftligen avfattade, ingivas till länsstyrelsen i något av de

län, där sagda kommuner äro belägna.

Besvär, varom--—- nästföljande söckendag.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

123 §.

2 mom. Den som taxerats till kommunal inkomstskatt eller till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt för intäkt, vilken icke skall räknas till skattepliktig

inkomst, eller som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller särskild skatt å förmögenhet för förmögenhetstillgång av sådant

slag, som icke skall upptagas vid beräkning av skattepliktig förmögenhet,

den som---taxeringen skett,

den som---en ort,

den som---är skattskyldig,

den som taxerats till särskild skatt å förmögenhet, ehuru han enligt 1 §

förordningen örn dylik skatt ej är skyldig utgöra sådan skatt,

den som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller till särskild

skatt å förmögenhet å ort, där han icke är skattskyldig till sådan skatt,

den som taxerats för---hos kammarrätten.

Skall i fråga om stiftelse, för vilken uti stadgad ordning avlämnats behörig

självdeklaration och för vilkens vidkommande ej sådan underlåtenhet

förekommit, som enligt 39 § 1 mom. andra punkten föranleder förlust av talan,

grundbelopp för den i statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående

bottenskatten beräknas enligt 18 § 2 mom. a) förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, skall besvärsrätt, som nyss sagts, såvitt angår

denna taxeringsåtgärd tillkomma stiftelsen för det fall att stiftelsen ej

erhållit föreskriven underrättelse rörande taxeringsåtgärden före den 15 juni,

därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i något av länen, men före den 10

juli, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1

december, därest beslutet fattats av prövningsnämnd.

124 §.

2 mom. Anföras besvär---omförmälda nämnd. Före överlämnan
det

skall länsstyrelsen vid besvären foga såväl utdrag av inkomstlängd, förmögenhetslängd

och taxeringsnämnds protokoll, såvitt den överklagade taxeringen

angår, som ock de till taxeringsnämnden i frågan ingivna handlingarna,

därest icke berörda utdrag och handlingar på grund av stadgandet i 92 §

tidigare blivit överlämnade, i vilket fall det åligger allmänna ombudet hos

den mellankommunala prövningsnämnden att vid besvären foga ifrågavarande

handlingar. Sedan besvärsakten---ärendet.

Anföras besvär---, till kammarrätten.

124 a §.

1 mom. Har skattskyldig vid taxering till kommunal inkomstskatt åtnjutit

avdrag enligt 45 § kommunalskattelagen eller har för skattskyldig förmögenhet

vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller till särskild

skatt å förmögenhet beräknats med hänsyn till fastighets taxeringsvärde,

och sker genom utslag av Kungl. Majit eller kammarrätten eller beslut

jämlikt 123 § 1 eller 4 mom. eller 129 § av prövningsnämnd sådan ändring

s. 117 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

117

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

beträffande fastighetstaxeringen, att avdraget eller förmögenheten bör beräknas

till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande örn härav

föranledd ändring i taxeringen av inkomst eller förmögenhet anföras hos

prövningsnämnden, eller, om denna taxering redan varit föremål för beslut

av kammarrätten, vilket ej överklagats, eller av Kungl. Maj:t, hos den myndighet,

som meddelat beslutet. Är sagda---i övrigt.

Rätt att---motsvarande tillämpning.

130 §.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt ändras eller bliver någon påförd, skall samtidigt vidtagas

den ändring i taxering till särskild skatt å förmögenhet, som därav må föranledas.

136 §.

Vid kronoräkenskapernas granskning inom riksräkenskapsverket må med

avseende å verkställd taxering anmärkning icke framställas.

143 §.

1 mom. Har någon i självdeklaration eller därtill hörande handling eller

i särskild uppgift angående renskötsel eller i upplysning, som i 32 § avses,

mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande, som är ägnat att leda till

frihet från taxering eller till för låg taxering, bote, om det oriktiga meddelandet

blivit- vid taxeringen följt, högst fem gånger den inkomst- och förmögenhetsskatt

samt den särskilda skatt å förmögenhet, som därigenom undandraga,

och i annat fall högst fem gånger den inkomst- och förmögenhetsskatt

samt den särskilda skatt å förmögenhet, som skulle hava undandraga,

i händelse det oriktiga meddelandet blivit följt vid taxeringen, i vartdera

fallet dock minst femtio kronor. Därest det---femtio kronor.

Har någon —--femtio kronor.

145 §.

4 mom. Efter prövning---fastighetstaxeringsnämndernas beslut.

Vad som--— högst ett belopp, motsvarande tre procent av grundbe
loppet

för hela riket av den i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

ingående bottenskatten, sådant grundbeloppet beräknats enligt taxeringsnämndernas

beslut.

Vid fördelningen---av länsstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1939; dock att i fråga om

mål och ärenden, som avse taxering verkställd före år 1939, äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

8) Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 3 § 3 moni. förordningen

den 19 november 1914 (nr 381) örn arvsskatt och skatt för gåva.

Härigenom förordnas, att 3 § 3 mom. förordningen den 19 november 1914

om arvsskatt och skatt för gåva1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives:

3 §■

3 mom. Såsom bosatt---och hemvist.

Utlänning, som---i riket. Vad nu sagts gäller jämväl sådan persons

hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de bo hos honom och

äro utlänningar.

För sådana---här bosatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1939.

1 Senaste lydelse se SFS 1931: 263.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

119

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

9) Förslag

till

förordning om upphävande av förordningen den 24 april 1863

(nr 20 s. 1) angående mantalspenningarnes utgörande.

Härigenom förordnas, att förordningen den 24 april 1863 angående mantalspenningarnes

utgörande skall upphöra att gälla med utgången av år 1938.

10) Förslag

till

förordning om upphävande av kungörelsen den] 26 augusti, 1873

(nr 48 s. 1) angående kurhusavgiftens upphörande och införande

av en allmän sjukvårdsavgift.

Härigenom förordnas, att kungörelsen den 26 augusti 1873 angående kurhusavgiftens

upphörande och införande av en allmän sjukvårdsavgift skall

upphöra att gälla med utgången av år 1938.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

B) besluta, att sådan särskild avgift, varom förmäles i

§ 58 förnyade stadgan den 26 september 1921 (nr 604) angående

folkundervisningen i riket, icke må av skoldistrikt

upptagas för senare år än 1938;

II) att följande motioner, nämligen:

väckta inom första kammaren:

nr 305 av herr öman m. fl.,

» 319 » » Johan Bernhard Johansson m. fl.,

» 320 » » Holmström m. fl.,

» 321 » » Holmström m. fl.,

» 322 » » Asplund m. fl.,

väckta inom andra kammaren:

nr 441 av herr Andersson i Falkenberg m. fl.,

» 456 » » Osberg,

» 457 » » Lithander m. fl.,

» 458 » » Ericsson i Kinna m. fl.,

» 460 » » Hage m. fl.,

» 461 » » Henriksson m. fl.,

» 462 » » Henriksson m. fl. och

» 463 » » Ericson i Boxholm ävensom

» 459 » fru Rönn-Christiansson m. fl., sistnämnda motion

i de delar den hänvisats till bevillningsutskottet,

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet här ovan anfört och hemställt, av riksdagen

lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 24 maj 1938.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Viktor Larsson, Wohlin,

Sjödahl, Ekman, Robert Berg, Eilif Sylwan, Johan Larsson och Nordenson; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Olsson i Gävle, Andersson

i Dunker, Ericson i Boxholm, Werner i Hultsfred, Hammarlund, Mårtensson, Sandberg

och Lundell.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

121

Reservationer:

beträffande I A) 1) förslaget till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370):

i fråga örn 30 § A morn.:

1) av herrar Anderson i Norrköping och Nordenson, vilka ansett,

dels att utskottets yttrande beträffande beskattningen av aktiebolaget

Tipstjänst och Svenska penninglotteriet aktiebolag bort hava följande lydelse:
»Utskottet

får---(= utskottet sid. 61 från och med raden 25 nedifrån

till raden 14 nedifrån)---föremål för beskattning. På grund

härav får utskottet tillstyrka bifall till propositionen i denna del.

I likhet med departementschefen finner utskottet skäl saknas att tillerkänna

Stockholms stad ersättning under en övergångstid för förlusten av

kommunalskatt från Tipstjänst.»

dels ock att utskottet bort med nu anförda motivering hemställa,

att riksdagen måtte besluta

a) i oförändrat skick antaga Kungl. Maj:ts förslag i fråga

om 30 § 4 mom. ävensom

b) vid bifall till yrkandet under punkten a) här ovan i

oförändrat skick antaga Kungl. Maj:ts förslag i vad angår

ingressen till förslaget till lag om ändring i vissa delar av

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

beträffande I A) 2) förslaget till förordning angående ändring i vissa delar

av förordningen den 28 september 1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt:

i fråga örn 7 §:

2) av herrar Anderson i Norrköping och Nordenson, vilka i anslutning till

vad de anfört i sin reservation vid punkten I A) 1) hemställt,

att riksdagen, under förutsättning av bifall till reservationen

vid punkten I A) 1), måtte besluta

a) avslå utskottets förslag om ändring av 7 § och

b) i oförändrat skick antaga Kungl. Maj:ts förslag i vad

angår ingressen till förslaget till förordning angående ändring

i vissa delar av förordningen den 28 september 1928 (nr

373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

i fråga örn 16 § 1 morn.:

3) av herrar Anderson i Norrköping, friherre Lagerfelt, Eilif Sylwan, Nordenson

och Lundell, vilka, med instämmande av herr Wohlin, såvitt angår

yrkandet örn ändring av författningsförslaget, anfört att de ansett

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

dels att utskottets yttrande beträffande familjebeskattningen å sid. 48 från

och med raden 19 uppifrån till och med raden 28 uppifrån bort hava följande

lydelse:

»Utskottet vill för sin del ansluta sig till det i propositionen framlagda

förslaget beträffande fördelningen av skattebördan efter familjestorlek. I

fråga örn den föreslagna avvägningen av de olika avdragens storlek finner

utskottet densamma i stort sett vara tillfredsställande. Vad angår de barnrika

familjerna anser emellertid utskottet i anslutning till vad i motionerna

I: 319 och II: 457 anförts, att avdragen för det tredje och de efterföljande

barnen böra fastställas till dubbla beloppet av avdragen för de båda första

barnen. På grund härav får utskottet med anledning av motionerna i denna

del tillstyrka, att avdragen i förevarande fall måtte bestämmas i varje ortsgrupp

till respektive 920, 1,000, 1,080, 1,160 och 1,240 kronor.»

dels ock att utskottet bort med nu anförda motivering hemställa,

att riksdagen måtte besluta att 16 § 1 mom. i förslaget skall

hava följande som reservanternas förslag betecknade lydelse:

(Utskottets förslag — (Reservanternas

Kungl. Maj:ts förslag.) förslag.)

16 §.

1 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela

beskattningsåret, äger, med undantag varom nedan närmare förmäles, att å

det taxerade beloppet åtnjuta statligt ortsavdrag (grundavdrag och familjeavdrag),

vars storlek bestämmes med hänsyn till de ortsgrupper, som angivas

i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen.

Skattskyldig, som under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans

med sin hustru eller som haft

hemmavarande eller av den skattskyldige

helt eller delvis underhållet barn

under 18 år, vilket icke haft minst 600

kronors inkomst, är berättigad till såväl

grundavdrag som familjeavdrag.

Grundavdraget för skattskyldig, som

nu nämnts, och familjeavdraget för

hustru utgöra, vart för sig, i ortsgrupp

I: 600 kronor; i ortsgrupp II: 640 kronor;

i ortsgrupp III: 680 kronor; i

ortsgrupp IV: 720 kronor; samt i ortsgrupp

V: 760 kronor. Familjeavdraget

för vartdera av de två första barnen,

för vilka avdrag åtnjutes, utgör i

ortsgrupp I: 460 kronor; i ortsgrupp

II: 500 kronor; i ortsgrupp III: 540

Skattskyldig, som under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans-med

sin hustru eller som haft

hemmavarande eller av den skattskyldige

helt eller delvis underhållet barn

under 18 år, vilket icke haft minst 600

kronors inkomst, är berättigad till såväl

grundavdrag som familjeavdrag.

Grundavdraget för skattskyldig, som

nu nämnts, och familjeavdraget för

hustru utgöra, vart för sig, i ortsgrupp

I: 600 kronor; i ortsgrupp II:

640 kronor; i ortsgrupp III: 680 kronor;

i ortsgrupp IV: 720 kronor; samt

i ortsgrupp V: 760 kronor. Familjeavdraget

för vartdera av de två första

barnen, för vilka avdrag åtnjutes, utgör

i ortsgrupp I: 460 kronor; i ortsgrupp

II: 500 kronor; i ortsgrupp III:

s. 123 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

123

(Utskottets förslag =

Kungl. Maj.ts förslag.)

kronor; i ortsgrupp IV: 580 kronor;

samt i ortsgrupp V: 620 kronor. Familjeavdraget

för ett vart av de övriga

barnen utgör i ortsgrupp 1: 700 kronor;

i ortsgrupp 11: 760 kronor; i ortsgrupp

lil: 820 kronor; i ortsgrupp IV:

880 kronor; samt i ortsgrupp V: 940

kronor. Skattskyldig, som under beskattningsåret

haft husföreståndarinna

hos sig anställd, äger, därest han

varit ogift (varmed jämställes änkling,

änka eller frånskild) och haft hemmavarande

barn, för vilka han varit berättigad

erhålla avdrag, att åtnjuta

familjeavdrag för husföreståndarinnan

med hälften av det belopp, som

tillkommer skattskyldig för hustru.

(Reservanternas

förslag.)

540 kronor; i ortsgrupp IV: 580 kronor;

samt i ortsgrupp V: 620 kronor.

Familjeavdraget för ett vart av de övriga

barnen utgör i ortsgrupp I: 920

kronor; i ortsgrupp II: 1,000 kronor;

i ortsgrupp 111:1,080 kronor; i ortsgrupp

IV: 1,160 kronor; samt i ortsgrupp

V: 1,240 kronor. Skattskyldig,

som under beskattningsåret haft husföreståndarinna

hos sig anställd, äger,

därest han varit ogift (varmed jämställes

änkling, änka eller frånskild)

och haft hemmavarande barn, för vilka

han varit berättigad erhålla avdrag,

att åtnjuta familjeavdrag för

husföreståndarinnan med hälften av

det belopp, som tillkommer skattskyl
-

dig för hustru.

För annan skattskyldig än i föregående stycke sagts (ensamstående) bestämmes

ortsavdraget (grundavdrag) på sätt framgår av en vid denna förordning

fogad tabell V. Då det taxerade beloppet uppgår till i ortsgrupp I:

minst 14,000 kronor; i ortsgrupp II: minst 14,300 kronor; i ortsgrupp lil:

minst 14,600 kronor; i ortsgrupp IV: minst 14,900 kronor; samt i ortsgrupp

V: minst 15,200 kronor, åtnjuter ensamstående skattskyldig icke ortsavdrag.

För barn, vilkas föräldrar icke varit under beskattningsåret gifta med

varandra eller, ehuru gifta med varandra, levt åtskilda, skall, därest enligt

nu givna bestämmelser båda föräldrarna skulle vara berättigade till avdrag

för barnet, en var av föräldrarna erhålla halvt avdrag. Beloppet avrundas

nedåt till jämna tjugutal kronor. Bestämmelsen om högre avdrag för det

tredje och de följande barnen skall därvid tillämpas för fadern och modern

var för sig, så att hänsyn tages blott till det antal barn som av var och en

av dem helt eller delvis underhålles.

i fråga örn 20 §:

4) av herrar Anderson i Norrköping, friherre Lagerfelt, Eilif Sylwan, Nordenson

och Lundell, vilka ansett

dels att utskottets yttrande beträffande »Allmänna utgångspunkter för utformningen

av de direkta statsskatterna» bort hava följande lydelse:

»I fråga örn — — — (= utskottet sid. 44 från och med raden 9 nedifrån till

och med sid. 45 nederst) —------och II: 457.

Vad angår fördelningen av skattebördan mellan fysiska och juridiska personer

har utskottet i likhet med departementschefen icke funnit anledning att

frångå kommitténs förslag lill avvägning i här berörda hänseenden.

Kartong.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

Beträffande fördelningen av beskattningen mellan inkomst och förmögenhet

vad angår fysiska personer biträder utskottet den i propositionen förutsatta

avvägningen med cirka 80 procent å inkomstskatt och cirka 20 procent å förmögenhetsskatt.

»

dels att utskottets yttrande i fråga om »Beskattningen av juridiska personer»

bort hava följande lydelse:

»Beträffande beskattningen-----(= utskottet sid. 55 från och med raden

24 nedifrån till sid. 56 raden 3 uppifrån)---ekonomiska föreningar.

Vad angår skatteprocenten för den proportionella skatten har departementschefen

liksom kommittén förutsatt, att de juridiska personerna böra

bära en relativt större andel av den sammanlagda beskattningen, samt förordat,

att skattefoten vid grundbelopp fastställes till 10 procent. I 1936 års förslag

till omläggning av statsbeskattningen hade för aktiebolagen föreslagits en

proportionell skatt med en skattefot av 8 procent. Med framhållande av de

menliga konsekvenser, som det nya skattesystemet vid en högre skattesats kan

medföra för bolagen, har i motionerna I: 319 och II: 457 framställts yrkande

att skattesatsen bestämmes till 8 procent, varvid motionärerna räknat med

att aktiebolagens andel i det totala skatteunderlaget under senare år undergått

en sådan relativ ökning, att en dylik nedsättning icke skulle innebära en mera

nämnvärd förskjutning i skattebördans fördelning mellan aktiebolagen och de

fysiska personerna. Då det emellertid är ovisst, huruvida denna förutsättning

är för handen, har utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till propositionen

även i denna del.

Som ett korrektiv mot de ogynnsamma verkningar, vartill den ökade skattebelastningen

å aktiebolagen kunde leda, har kommittén förordat, att uttagningsprocenten

under vissa situationer icke skulle vara densamma för alla

grupper skattskyldiga. Kommittén har därvid uttalat, att i svåra tider för

näringslivet kunde anses påkallat att icke höja grundbeloppsprocenten för juridiska

personer i samma utsträckning som för fysiska personer. I normala

tider borde likväl ett enhetligt grundbelopp fastställas. Till detta förslag kan

utskottet giva sin anslutning. Enligt utskottets uppfattning förtjänar emellertid

i detta sammanhang uppmärksammas, att skatteomläggningen relativt hårt

drabbar just företag med jämförelsevis mindre bärkraft och därtill på grund

av bolagsskattens rörlighet vid högre uttagningsprocent medför en relativt

större skärpning av skattetrycket för aktiebolagen än för de fysiska personerna.

Med hänsyn härtill finner utskottet, att uttagningsprocenten för

aktiebolag m. fl. ej bör sättas högre än för fysiska personer. Ett stadgande

härom bör inröras i 20 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

I motionerna I: 320 och II: 462 -----(= utskottet sid. 56 från och med

raden 19 uppifrån till och med raden 33 uppifrån)-------avseenden före
slagits.

»

dels ock att utskottet bort med nu anförda motivering hemställa,

att riksdagen måtte besluta att 20 § i förslaget skall hava

följande som reservanternas förslag betecknade lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

(Utskottets förslag = (Reservanternas

Kungl. Maj:ts förslag.) förslag.)

20

För varje år bestämmes, med vilka

procenttal av de i 18 § 2 mom. a), b)

och c) omförmälda grundbelopp bottenskatt

skall för det året utgå.

§.

För varje år bestämmes, med vilka

procenttal av de i 18 § 2 mom. a), b)

och c) omförmälda grundbelopp bottenskatt

skall för det året utgå, därvid

iakttages, att nämnda procenttal beträffande

skattskyldiga, som avses i

18 § 2 mom. b), ej må sättas högre

än för de skattskyldiga, som omförmälas

i 18 § 2 mom. a).

beträffande viss del av motiveringen:

5) av herrar Sjödahl och Nordenson, vilka ansett, att utskottets yttrande

å sid. 44 från och med raden 17 uppifrån till och med raden 32 uppifrån bort

hava följande lydelse:

»Med beaktande av de erinringar, som i motionerna I: 305 och II: 441

anförts mot den i propositionen föreslagna övergångstiden av fyra år, får

utskottet förorda, att ersättning utbetalas till kommunerna under en övergångstid

av sex år med för år respektive 6U, 5le, 4/s» sle, 2le och Ve av vederbörande

kommuns medeltal av kommunal progressivskatt under tioårsperioden

1928—1937. På sätt framgår av förenämnda tabell 2, innebär detta

förslag, att den sammanlagda ersättningen till kommunerna skulle komma att

utgöra i runt tal 55.4 miljoner kronor. En ersättning av denna storleksordning

torde icke komma att försvåra möjligheterna för staten att inom

en snar framtid åstadkomma en effektivare skatteutjämning. I de relativt

fåtaliga fall, då progressivskattens borttagande skulle drabba mera skattetyngda

kommuner, kommer hänsyn till den eventuellt ökade utdebiteringen

att tagas vid utmätandet av bidrag enligt vanliga grunder av skatteutjämningsmedel.

I särskilda fall kunna, såsom i propositionen framhålles, extra

understöd enligt skatteutjämningsförordningens regler beviljas vederbörande

kommuner på grund av de förändrade förhållandena.

Vid bifall till utskottets ifrågavarande förslag kommer kommunal progressivskatt

sista gången att uttagas för år 1938 och av de skattskyldiga

inbetalas under år 1939. Ersättningen från staten till kommunerna skulle

komma att utbetalas första gången under budgetåret 1939/40 och sista gången

under budgetåret 1944/45.»

6) av herr Lövgren i fråga örn avdrag för substansminskning vid tillgodogörande

av naturtillgångar;

7) av herr Wohlin i fråga örn familjebeskattningen;

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

8) av herr Ericson i Boxholm i fråga om det 1 motionen 11:464 berörda

spörsmålet om undantagande från inkomst- och förmögenhetsskatt av förmögenheter

understigande 1,000 kronor.

Särskilda yttranden:

a) av herrar Anderson i Norrköping, friherre Lagerfelt, Eilif Sylwan, Nordenson

och Lundell, vilka i fråga om förmögenhetsbeskattningen anfört:

»I anledning av motionerna I: 319 och II: 457, i vilka yrkats viss skattelättnad

i förhållande till propositionen för förmögenheter upp till 200,000

kronor, har utskottet låtit uppgöra ett flertal alternativa förslag till ny skatteskala

för den särskilda förmögenhetsskatten. Inom utskottet ha vi förordat

en skatteskala så konstruerad, att en mindre skärpning av förmögenhetsskatten

än enligt propositionen skulle inträda för vissa lägre förmögenhetsskikt.

Enligt detta förslag skulle den beräknade avkastningen av den särskilda förmögenhetsskatten

bliva cirka 1.5—2.0 miljoner kronor lägre än det i propositionen

angivna beloppet. Enligt vår mening ger den starka ökningen av

underlaget för förmögenhetsskatten anledning förmoda, att den totala intäkten

av nämnda skatt kommer att bliva större än den, som departementschefen

beräknat. Till stöd för detta vårt antagande må framhållas följande.

För utskottet har uppgivits, att beredningsnämndernas förslag till 1938 års

allmänna fastighetstaxering beträffande landsbygdens jordbruksfastigheter

utvisa, att dessa fastigheters sammanlagda taxeringsvärde överstiger det år

1933 fastställda värdet med 551.8 miljoner kronor. Uppgift örn resultatet av

1938 års allmänna fastighetstaxering i fråga örn annan fastighet på landsbygden

och beträffande fastigheter i städerna föreligga visserligen ännu icke.

Det synes emellertid sannolikt, att 1938 års taxeringsvärden för nyssnämnda

fastigheter jämväl komma att visa ökning i förhållande till motsvarande

värden år 1933. Det har vidare upplysts, att förmögenhetsvärdet å icke börsnoterade

aktier vid innevarande års taxering lär komma att öka högst väsentligt

i förhållande till vad som tidigare varit fallet. Denna ökning sammanhänger

med, att taxeringsmyndigheterna under den senaste tiden börjat

ägna denna värderingsfråga uppmärksamhet samt verkställt ingående utredningar

angående förmögenhetsvärdet å dylika aktier.

Under sådana förhållanden ha vi ansett att en lindring i skalan för den

särskilda förmögenhetsskatten borde kunna vidtagas i överensstämmelse med

ovan angivna synpunkter.»

b) av herr Lundell, som ansett att ändringar och tillägg bort vidtagas på

sätt nedan angives:

»De personella avgifterna hade icke bort avskaffas utan i stället bort förändras

till att ungefärligen motsvara nuvarande penningvärde och höjda all
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

127

männa inkomstläge med hänsyn tagen även till det allmännas ökade prestationer

gent emot individen. Sedan 1860- och 1870-talen, från vilken tid mantalspenningarna

och sjukvårdsavgiften datera sig, tills nu, kan nationalinkomsten

per capita inom landet i stabilt penningvärde anses ha ungefär femdubblats

och efter marknadspriserna ha ungefär tiodubblats. Penninginkomsten

för de lägsta inkomsttagarna torde ha ökats proportionsvis mera. Det

allmännas prestationer gent emot individen t. ex. i fråga om sjukvård har

värderad i penningar samtidigt stegrats ännu mera än som kan angivas med

en multiplikator av 10 eller 12. Under sådana förhållanden kan en stegring

av de nominella beloppen för mantalsavgiften till 4 å 5 kr. och sjukvårdsavgift

och folkskoleavgift till något liknande anses vara fullt motiverad och

innebär ej någon större tyngd för skattedragarna än de personella avgifterna

vid sitt införande inneburo.

I stället för att fixera de personella avgifterna till fasta belopp kunna de

lämpligen inarbetas i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten resp. de

kommunala skatterna sålunda, att

1) i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt 17 § göras

ändringar och tillägg innebärande att fysisk person som före beskattningsårets

utgång fyllt 18 år alltid skall påföras ett beskattningsbart belopp av

minst 100 kr. Bottenskattens grundbelopp bleve då för vederbörande lägst

kr. 4.50.

2) i kommunalskattelagen ändringar och tillägg innebärande att envar fysisk

person, som före beskattningsårets utgång fyllt 18 år, skall såsom underlag

för fastighetsskatt och kommunal inkomstskatt påföras sammanlagt minst en

skattekrona.

Genom en sådan omläggning av de personella avgifterna finge dessa ökad

betydelse i den riktning som i vissa yttranden önskas vidmakthållen, nämligen

''för upprätthållande av ansvarskänslan gent emot samhället hos dem,

som eljest ej skulle betala någon skatt’. Var och en som medverkade till

beslut utmynnande i skattehöjning finge då åtminstone någon om än ringa

känning av vad han eljest pålägger andra.

Dessutom bleve de inflytande beloppen av ej ringa betydelse för såväl stat

som primärkommuner och landsting.

Den särskilda skatten d förmögenhet hade bort borttagas och däremot svarande

belopp uttagas genom höjningar i skiktskalorna för den statliga inkomstoch

förmögenhetsskatten med bibehållande av förmögenhetsdelen vid Vigo

inom hela området.

Enligt skattekommitténs beräkningar skulle dess alternativ B tillämpat

på 1936 års skatteunderlag vid grundbeloppsnivå giva i

Bottenskatt............................ 112.0 milj. kr.

Tilläggsskatt .......................... 45.5 » »

Särskild skatt å förmögenhet............ 23.5 » »

Summa 181.0 milj. kr.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

De 23.5 milj. i särskild förmögenhetsskatt kunna givetvis på många olika

sätt uppdelas på bottenskatten och tilläggsskatten. T. ex.

Bottenskatt ...................... 112.0 + 16.7 = 128.7

Tilläggsskatt...................... 45.5 + 6.8 = 52.3

181.0

eller

Bottenskatt ...................... 112.0 + 13.0 = 125.0

Tilläggsskatt...................... 45.5 + 10.5 = 56.0

181.0.

I det första fallet äro de 23.5 milj. uppdelade proportionellt efter bottenskattens

och tilläggsskattens förutvarande avkastning, i det senare fallet är

proportionsvis dubbelt så mycket lagt på tilläggsskatten som å bottenskatten.

Det första fallet motsvarar bottenskatt vid c:a 115 °/o och en tilläggsskatt

där skiktskalans procenttal förstorats till likaså c:a 115 °/o, d. v. s. skalan

skulle börja med 2.3 %>, 4.6 % — och sluta med 32.2 %. Det senare fallet

motsvarar bottenskatt vid c:a 111.6 % och en tilläggsskatt där skiktskalans

procenttal förstorats till c:a 123.2 %, d. v. s. skalan skulle börja med 2.46 %>,

4.93 % —- och sluta med 34.50 °/o.

Naturligtvis kan belastningen även ökas proportionellt olika inom de olika

skikten av samma skatteskala. Alldeles samma fördelning mellan de enskilda

skattskyldiga av de uttaxerade beloppen efter borttagande av den särskilda

skatten å förmögenhet som före borttagandet kan givetvis icke genom några

anordningar uppnås.

Skälen varför den särskilda skatten å förmögenhet ej bör bibehållas äro åtskilliga.

Dels har vid dess tillkomst år 1934 av statsmakterna tydligt uttalats

att den skulla vara av tillfällig karaktär, och ett sådant uttalande borde betyda

något. Dels försvåras överblicken över vad som verkligen pålägges skattedragaren

genom att han belastas med två skatter som utgå efter helt olika

grunder. Man har anledning här erinra om det uttalande som departementschefen

å sid. 87 i propositionen gör beträffande den kommunala progressivskatten,

nämligen att »den inför en svårbedömlig extra skattebelastning på

större inkomster utöver den som ligger inom det statliga skattesystemets ram»

(här inom inkomst- och förmögenhetsskatten). Dels ökas naturligtvis högst

betydligt beskattningsnämndernas arbete om propositionens förslag i avseende

å denna skatt genomföres.

Det viktigaste skälet är emellertid det principiella, att det icke kan vara

någon sund tanke i att beskatta förmögenheterna såsom sådana. En sådan beskattning

skulle betyda en minskning av nationalförmögenheten, örn influtna

medel ginge till konsumtion, och skulle betyda socialisering, om medlen behölles

såsom kapital i statens hand. I sådan riktning har intet förmärkts. —

Det enda lämpligen tänkbara torde vara en beskattning av avkastningen

av förmögenhet. Sådan beskattning har skett hitintills och förmögenhetsavkastning

har beskattats 1I3 hårdare än annan inkomst. Sedan det allmänna

ränteläget numera sjunkit från 5 % till 3 % motiverar detta att inkomst- och

s. 129 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

129

förmögenhetsskattens förmögenhetsdel sänkes från V60 till Vioo för att förmögenhetsavkastning

fortfarande skall komma att beskattas 1j3 hårdare än

annan inkomst. Det torde vara klokt att stanna härvid och icke gå till någon

hårdare merbeskattning av förmögenhetsavkastning och ännu mindre till en

oklarare form av merbeskattning, såvitt icke avsikten är att motverka kapitalbildningen

i landet, vilket i så fall bör uttalas öppet.

Ojämnt inflytande inkomster äro vanliga hos rörelseidkare av olika slag

liksom hos jordbrukare. Vad som under olika år kan redovisas i deklarationerna

som nettointäkt varierar i hög grad med konjunkturläge och årsväxt.

På grund av progressiviteten i beskattningen tillsammans med att varje beskattningsår

behandlas som ett avslutat helt för sig komma sådana inkomsttagare

att drabbas av betydligt hårdare skatter än om deras inkomster inflöte

i huvudsak jämnt år, ifrån år med ett genomsnittsbelopp. Det är nödvändigt

att rättelse införes i detta avseende, så att icke rörelseidkaren och jordbrukaren

bli beskattade på ett helt annat sätt än tjänstemannen och löntagaren.

Låt oss antaga att under en konjunkturcykel på 8 år för en rörelseidkare det

beskattningsbara beloppet varierar på det sätt som angives av de vänstra

kolumnerna i nedanstående tabell.

I

II

Bottenskatt

Tilläggsskatt

Summa

8.000

8,000

430

—

430

18,000

18,000

1,080

480

1,560

22,000

22,000

1,340

800

2,140

18,000

18,000

1,080

480

1,560

8,000

8,000

430

—

430

- 2,000

0

0

0

0

- 6,000

0

0

0

0

- 2,000

0

0

0

0

6,120.

Under I äro uppförda de belopp som tänkas erhållna, därest ej underskott

utfördes med 0, samt under II de beskattningsbara beloppen enligt lag. I

kolumnerna till höger har uträknats på beskattningsåren fallande inkomstoch

förmögenhetsskatt enligt propositionen. På de 8 åren skulle komma en

sammanlagd skatt om 6,120 kr. Man finner emellertid att beloppen i kolumn

I motsvarar ett medeltal av 8,000 kr. pr år. Mot ett beskattningsbart belopp

av 8,000 kr. svarar en skatt av 430 kr. På 8 år med jämn inkomst uppginge

då tydligen sammanlagda skatterna till 3,440 kr. Därigenom att inkomsterna

influtit ojämnt såsom även antagits blevo de sammanlagda skatterna ökade

till 6,120 kr. eller med 78 %.

Ett första steg till utjämnande av detta missförhållande skulle tagas örn vid

taxeringen av fysiska personer det beskattningsbara beloppet bleve uträknat

icke endast ur årets taxerade belopp utan ur medeltalet av årets och fjolårets

taxerade belopp. Vid ett sådant förlopp av inkomsten som ovan exemplifierats

behöves emellertid längre gående medeltalsberäkning för att nå fram till

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 7 sami. Nr 32. 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

tillfredsställande resultat. I många fall, särskilt ifråga örn jordbruk, torde

emellertid en successiv medeltalsberäkning mellan endast två år i taget

leda till en betydligt ökad rättvisa.

50 °/o spärr för statsskatt borde lämpligen införas, d. v. s. särskild föreskrift,

att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt i särskild skatt å

förmögenhet (om denna skatteform skall bibehållas) ej av någon skattskyldig

må sammanlagt uttagas mera än 50 % av hans ''återstående inkomst'' (enligt

godkänd deklaration). Fall kunna annars förekomma då inkomsten är så

låg i förhållande till förmögenheten, att i statsskatt kunde komma att påföras

mera än 50 °/o, ja även mera än 100 °/o av den återstående inkomsten.

Sådana förhållanden äro uppenbart orimliga och torde böra avvärjas genom

införande av en särskild spärr. Det bör erinras örn att till de statliga skatterna

komma skatter till kommun, landsting och vägdistrikt, vilka ofta tillsammans

kunna uppgå till 15 % och mera av den återstående inkomsten.

Ekonomiska föreningars beskattning hade bort allsidigt revideras i samband

med överförandet av densamma till att vara proportionell, så att

icke rörelse organiserad i den ekonomiska föreningens form kommit att framstå

som obehörigen gynnad i jämförelse med rörelse i aktiebolagsform eller

med av enskild person driven rörelse.

I fråga om inkomstbeskattningen är att märka att på grund av stadgandet

i kommunalskattelagen 29 § 2. mom. de ekonomiska föreningarna kunna

praktiskt taget fullständigt befria sig från inkomstbeskattning genom att såsom

rabatter och pristillägg till delägarna utdela icke blott vad som egentligen

skulle kunna sägas vara av rabatts och tilläggs natur utan även vad

som rätteligen måste anses vara inkomster av fastighet, rörelse och kapital.

Där fråga är om lantmannakooperation blir sålunda av föreningen utdelad

inkomst i stället beskattad såsom inkomst av jordbruksfastighet, därigenom

att delägarnas jordbruksbilaga kommer att upptaga ökade inkomster av

mjölk, kött, spannmål m. m. och minskade utgifter för gödning, kraftfoder

m. fl. förnödenheter. Dubbelbeskattning av inkomsten, alltså beskattning såväl

hos föreningen som hos delägaren förekommer dock icke, varför detta

sätt att driva rörelse framstår såsom gynnad i jämförelse nied rörelse i

aktiebolagsform. Där fråga är om ren konsumentkooperation är gynnandet

ännu mera markerat, eftersom därvid av föreningen utdelad inkomst ej hos

delägaren kommer till synes som ökad inkomst utan endast såsom minskade,

ej redovisade, levnadskostnader.

I fråga om förmögenhetsbeskattningen är att märka, att någon sådan ej

äger rum hos den ekonomiska föreningen lika litet som hos aktiebolaget på

grund av stadgandena i statsskatteförordningen 12 §. Delägarna däremot bli

i fråga örn innehavda aktier beskattade för dessas börsvärde eller annars

erkända allmänna saluvärde men i fråga om innehavda andelar i ekonomiska

föreningar endast beskattade för andelarnas nominella belopp. På

detta sätt bli inom ekonomiska föreningar fonderade medel utöver det nominella

insatskapitalet helt befriade från förmögenhetsbeskattning.

I fråga om såväl inkomst- som förmögenhetsbeskattning komma sålunda

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

de ekonomiska föreningarna, efter genomförandet av det nya skatteförslaget

liksom hittills, att framstå såsom obehörigen gynnade i jämförelse med aktiebolagen

och i jämförelse med av enskild person driven rörelse. Samiidigt

bortfaller den merbelastning som ekonomiska föreningar i jämförelse med

aktiebolag (men ej i jämförelse med enskild mans rörelse) burit genom att

vara hänförda till beskattning efter den för fysiska personer gällande skiktskalan.

Kungl. Maj:t bar ställt i utsikt utredning genom 1936 års skattekommitté

av den skatterättsliga behandlingen av de kooperativa föi*etagens rabatter

och pristillägg. Det är nödvändigt att utredningen utvidgas till att omfatta

även deras förmögenhetsbeskattning, samt att i båda avseendena astadkommes

en beskattning rättvis och jämlik med den som åvilar i andra former

driven rörelse. — Man må fråga sig huru det skulle gå med skatteunderlaget

i städer och tätare samhällen örn där driven rörelse alltmera överginge till

att drivas i form av ekonomiska föreningar.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

03

to

Bilaga.

Tabell 1, utvisande debiterad kommunal progressivskatt åren 1928—1937.

L a

n d s b y g d

Städer

H e

la rike

t1

Komm. progr.-skatt,

Komm. progr.-skatt,

Komm. progr.-skatt,

Antal

debiterat belopp

Antal

debiterat belopp

Antal

debiterat belopp

skatte-

skatte-

skatte-

kronor

Summa

skatte-

kronor

Summa

skatte-

kronor

Summa

skatte-

kronor

krona

kronor

krona

kronor

krona

Enligt 1928 års taxering........

16,337,280

3,717,164

0: 23

26,007,410

15,340,243

0:59

42,344,690

19,057,407

0: 45

» 1929

1

» ........

16,181,052

2,995,388

0:19

28,243,368

14,227,341

0: 51

44,424,420

17,222,729

0: 39

> 1930

»

> ........

17,626,421

3,425,127

0: 20

30,049,457

15,079,605

0:50

47,675,878

18,504,732

0:39

» 1931

>

> ........

17,445,788

3,305,995

0:19

30,794,520

15,465,994

0:50

48,240,308

18,771,989

0:39

» 1932

>

» ........

15,868,678

2,287,625

0:15

28,855,812

12,660,844

0: 44

44,724,490

14,948,469

0:34

> 1933

>

> ........

13,834,621

1,906,662

0:14

26,646,300

9,693,258

0:37

40,480,921

11,599,920

0:29

» 1934

>

> ........

13,857,389

1,888,200

0:14

25,493,918

8,888,941

0:35

39,351,307

10,777,141

0:28

> 1935

>

> ........

15,406,104

2,418,942

0:16

27,601,600

10,246,205

0:37

43,007,704

12,665,147

0:30

» 1936

»

> ........

16,974,785

3,226,992

0: 19

30,902,119

12,560,241

0:41

47,876,904

15,787,233

0:33

» 1937

>

» ........

18,612,491

8 3,950,936

0:23

33,202,645

>14,937,142

0:45

51,815,136

818,888,078

*0:37

10-års medeltal för åren 1928—1937

16,214,461

2,912,303

0:18

28,779,715

12,909,981

0:45

44,994,176

15,822,284

0:35

1 Gemensamma taxeringsdistriktet ej medräknat.

8 Preliminära siffror.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32-

133

Tabell 2. Beräknad ersättning till städer och landskommuner i anledning

av den kommunala progressivskattens borttagande.

Budgetåret

Ersättningsbelopp, kronor

enligt

1936 års

skattekommitlé

(medeltal för åren

1934—1936)

enligt

grop. nr 258

(medeltal för åren

1928-1937)

enligt

motionerna 1:305

och 11:441

(medeltal för åren

1928—1937)

enligt

reservation av hrr

Sjödahl o. Nordenson

(medeltal för åren

1928-1937)

1939/40 ......

13,076,507

15,822,284

15,822,284

15,822,284

1940/41 ......

9,807,380

11,866,713

14,240,056

13,185,237

1941/42 ......

6,538,253

7,911,142

12,657,827

10,548,190

1942/43 ......

3,269,127

3,955,571

11,075,599

7,911,142

1943/44 ......

—

—

9,493,370

5,274,096

1944/45 ......

—

—

7,911,142

2,637,049

1945/46 ......

—

—

6,328,914

—

1946/47 ......

—

-

4,746,685

—

1947/48 ......

—

—

3,164,457

—

1948/49 ......

—

—

1,582,228

—

Summa

32,691,267

39,555,710

87,022,562

55,377,998

Mimny lill riksdagens protokoll 19,''I8. 7 sand. Nr 32.

10

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:392 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till stödjande av trädgårdsnäringen m. m. s. 2 i texten