Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående rätt för svenskt aktiebolag att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomstoch förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond jämte i ämnet väckta motioner.

1938-05-30 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1938:33, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående rätt för svenskt aktiebolag att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomstoch förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1938 kl. 7 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående rätt

för svenskt aktiebolag att vid taxering till kommunal

inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åtnjuta avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 20 maj 1938 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 319, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående

rätt för svenskt aktiebolag att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till

konjunkturinvesteringsfond.

Rörande författningsförslagets lydelse hänvisas till utskottets hemställan.

Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen:

1) motionen nr 361 i första kammaren av herr Roos m. fl., däri hemställts,

»att riksdagen i samband med behandlingen av proposition nr 319 måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa örn utredning rörande näringslivets medverkan

till krisberedskapen på sådant sätt, att företagen genom lån eller

skattelättnader uppmuntras att under lågkonjunktur arbeta på lager eller

igångsätta andra slag av arbeten»;

2) de likalydande motionerna nr 362 i första kammaren av herrar von

Stockenström och Anton Pettersson och nr 513 i andra kammaren av herr

Pettersson i Rosta m. fl., i vilka hemställts, »att riksdagen måtte besluta,

att den förevarande förordningen måtte utsträckas att avse jämväl ekonomiska

föreningar»; och har i motionerna tillika hemställts, att vederbörande

utskott måtte låta utarbeta de i anledning av berörda yrkande erforderliga

tilläggen till förslaget till förordning; samt

3) motionen nr 363 i första kammaren av herrar Nordenson och Ekströmer,

däri hemställts, att 3 § i författningsförslaget måtte erhålla följande

lydelse:

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 7 sami. Nr 33.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

»Konjunkturinvesteringsfond må jämlikt denna förordning tagas i anspråk

endast under sådant beskattningsår, som av Kungl. Maj:t genom särskilt

beslut bestämmes under hänsynstagande till att dylika fonders användning

må kunna bidraga till en utjämning av konjunkturförhållandena i riket.

Beslut skall meddelas efter hörande av kommerskollegium och fullmäktige

i riksbanken, och skall medgivande att taga konjunkturinvesteringsfond i

anspråk avse minst två beskattningsår i följd.»

Beträffande de skäl, som i motionerna anförts till stöd för de däri framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

Sedan fråga uppkommit om möjligheten att vid beskattningen särskilt

gynna investeringar, som av näringslivet företagas under lågkonjunkturer,

samt överläggningar med representanter för Sveriges industriförbund ägt rum

rörande detta spörsmål, har föredragande departementschefen från förbundet

mottagit en promemoria i ämnet. Inom finansdepartementet har frågan

därefter gjorts till föremål för ytterligare undersökningar, varvid upprättats

en departementspromemoria, vid vilken fogats ett utkast till författning i

ämnet.

Över författningsutkastet och departementspromemorian lia efter remiss

utlåtanden avgivits av kammarrätten samt av kommerskollegium, som från

Sveriges industriförbund mottagit en ny promemoria i ämnet.

Beträffande innehållet i förenämnda promemorior och utlåtanden tillåter

sig utskottet hänvisa till propositionen.

För egen del har departementschefen anfört bland annat följande:

»Angelägenheten av att det allmänna såvitt möjligt bidrager till och underlättar

en utjämning av de växlingar i produktion och sysselsättning, som

följa med de ekonomiska konjunkturerna, har i stigande grad vunnit beaktande

inom olika områden av statsverksamheten. Sålunda ha åtgärder vidtagits

för upprätthållande i möjligaste mån och en utökning i vissa avseenden

av statens och kommunernas egen verksamhet under depressionstider. Värdet

härav ökas väsentligt, om anpassningen understödjes av åtgärder ägnade att

öka industriens möjligheter att under en lågkonjunktur bereda sysselsättning

åt sina anställda genom att då verkställa i och för sig önskvärda byggnadsarbeten,

tillverka och anskaffa behövliga maskiner och andra inventarier

samt, i viss utsträckning, fabricera varor för användning när konjunkturen

åter förbättras. Dylika synpunkter ha givit anledning till de i det föregående

omnämnda överläggningarna med representanter för näringslivet. Vid dessa

har dryftats frågan om möjligheten att genom en speciell inriktning av skattelagstiftningen

bidraga till en jämnare produktionsutveckling. I den från

industriförbundet till mig överlämnade promemorian har sedermera framlagts

ett förslag i sådant syfte samt behandlats vissa därmed sammanhängande

frågor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

3

Inom finansdepartementet har nu undersökts, vilka möjligheter som finnas

att inom skattesystemets ram tillgodose av förbundet framförda synpunkter

och önskemål. Av kommerskollegii utlåtande över det författningsförslag

och den promemoria, som utgöra undersökningens resultat, och av

industriförbundets vid utlåtandet fogade promemoria synes framgå, att de

lättnader i fråga om beskattningen, som i angivet syfte ansetts möjliga att

medgiva, av industrien tillmätas värde, om de än icke antagas bli av större

konjunkturpolitisk räckvidd.

Det torde också vara obestridligt, att den föreslagna lagstiftningen skulle

bereda näringslivet påtagliga förmåner. Främst må här framhållas möjligheten

att å investeringar, som ske under lågkonjunkturen, med hjälp av skattefria

fondavsättningar från tidigare goda år verkställa avskrivningar vilka

vid ifrågavarande tidpunkt måhända eljest endast i mera begränsad mån

skulle kunnat i beskattningshänseende utnyttjas. Förslagets ekonomiska innebörd

kan ju sägas vara, att företagen mot viss låg ränta erhålla kredit

på skatten för en del av sin vinst under sex år — eller eventuellt kortare tid

efter företagets eget bestämmande — och befrias från varje betalningsskyldighet,

om ifrågavarande vinstmedel disponeras för avskrivning å investeringar

företagna under vissa depressionsår; krediten möjliggör, annorlunda uttryckt,

i viss utsträckning ett hänförande av vinsten till ett med hänsyn till

avskrivningsbehoven ur skattesynpunkt gynnsamt år. För byggnader skulle®

i viss utsträckning medges en fri avskrivning, som eljest ej av lagstiftningen

tillstädjes. Härtill skulle komma, att förslaget gynnar reservbildningar, som

kunna antagas öka näringslivets möjligheter att motstå lågkonjunkturens

påfrestningar.

Dessa fördelar för näringslivet — i viss mån att betrakta som konsekvenser

av en följdriktig utbyggnad av rätten till fri avskrivning — vinnas på bekostnad

av vissa uppoffringar från det allmännas sida. Dessa framstå emellertid

såsom motiverade, om genom anordningen ernås en ur konjunktursynpunkt

ändamålsenligare tidsfördelning av den privata produktionsverksamheten.

Att en definitiv skatteförlust för det allmänna inträder blott under

förutsättning av en vinst i angivet hänseende, säkerställes örn på föreslaget

sätt Kungl. Majit äger bestämma den tidpunkt, då de fonderade medlen med

skatterättslig verkan må tagas i anspråk för avsett ändamål.

Vissa invändningar ha i de avgivna utlåtandena riktats mot de föreslagna

räntebestämmelserna. Att ränta bör utgå torde klart framgå av vad jag i

det föregående anfört. Det gäller här en i näringslivets intresse medgiven

kredit för vissa skattebelopp, en uppskjuten skatt alltså och ej en eftertaxering

i gängse mening. Räntan torde böra bestämmas med hänsyn till den

för motsvarande upplåning normala kostnaden och ej till den ränta som

gottskrives insättningar, eftersom likviditeten ej allmänt torde få antagas

bliva så god, att icke fondavsättningarna minska ett faktiskt upplåningsbehov

i händelse av investering. Ur denna synpunkt finner jag den föreslagna

räntesatsen å 3 procent väl avvägd. Hinder bör ej möta att, örn förhållandena

i framtiden därtill föranleda, till övervägande upptaga frågan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

om en nedsättning av räntan. Jag finner det rimligt, att ränta utgår efter

en lägre procentsats, förslagsvis 2 procent, om ett företag överhuvud ej genom

Kungl. Maj:ts beslut satts i tillfälle att disponera de fonderade medlen

för avsett ändamål.

Det har ifrågasatts, alt efterbeskattning skulle ske först efter en längre

tid än de sex år som föreslagits i departementspromemorian. Därvid har åberopats,

att den möjliga dispositionstiden borde kunna täcka en hel konjunkturvåg.

Anledning därtill finnes emellertid icke, eftersom avsättningarna

skulle ske under en utpräglad högkonjunktur och få tänkas disponerade inom

loppet av en efterföljande depression. Jag tillstyrker därför i denna del

det föreliggande förslaget.

Industriförbundets av kommerskollegium tillstyrkta förslag, att avsättningar

enligt den ifrågasatta lagstiftningen skola medges under tre i stället för i

utkastet ifrågasatta två år, finner jag mig kunna biträda.»

Efter att ha redogjort för vissa särskilda spörsmål beträffande författningsförslagets

utformning har departementschefen slutligen understrukit, att angelägenheten

av att tillfälle beredes industrien att redan av innevarande års

vinster verkställa avsättningar enligt de förordade bestämmelserna syntes

motivera, att förslag i ämnet förelädes årets riksdag.

• I motionen I: 361 har framhållits, att med det föreliggande förslaget av

såges att intressera de enskilda företagen att medverka vid skapande av en

krisberedskap. Denna idé vore otvivelaktikt riktig och värd att ytterligare

utformas. Till stöd för denna motionärernas uppfattning har anförts bland

annat följande.

De statliga skyddsåtgärderna vore endast ett led i ett sammanhängande

system av olika åtgärder, som staten och det privata näringslivet gemensamt

borde åvägabringa för att möjliggöra för samhället och näringslivet att även

under svårartade konjunkturväxlingar såvitt möjligt upprätthålla den normala

verksamheten. För staten och näringslivet måste det vara ett gemensamt,

vitalt intresse att skapa förutsättningar för fortsatt verksamhet även

under en abnorm konjunktur. Kunde sysselsättningsgraden för den till företagen

anslutna arbetspersonalen hållas någorlunda konstant även under en

lågkonjunktur, skulle de skadliga verkningar, som en sådan konjunkturförsämring

medförde för landet och näringslivet, ansenligt försvagas och måhända

rent av övervinnas. Frågan vore, örn det förelåge möjligheter för det

allmänna att i gemenskap med näringslivet skapa sådana förutsättningar.

Motionärerna ansåge detta i viss utsträckning vara fallet.

Stora svårigheter uppstode givetvis vid en fallande konjunktur och därav

följande bristande efterfrågan på varor att sysselsätta arbetarstammen med

vanligt produktivt arbete. Denna möjlighet vore nästan utesluten, då arbetsprodukten

inom den speciella näringsgrenen ej vore av standardnatur utan

underkastad modeväxlingar eller då den framställda arbetsprodukten icke

tålde lagring under längre iid. Vore däremot de varuprodukter, som inom

en viss näringsgren skulle framställas, ej av den beskaffenhet att de vore

underkastade sådana växlingar, förelåge en stor möjlighet att genom arbete

för lagring bereda en viss sysselsättning. Då en extra lagerökning måhända

överstege näringsgrenens egna ekonomiska möjligheter, borde möjlighet ska
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

5

pas för finansiering av den ökade lagerhållningen. Detta kunde givetvis ske

på många sätt. En utväg vore, enligt motionärernas mening, om räntefritt

lån kunde beviljas företagen från statens sida under förutsättning att för

lånens återbetalning full garanti lämnades. Risken för felspekulation med

varuökningen finge naturligtvis bäras av företaget självt. En försiktig lagerökning

av ovan skisserade slag hade även den fördelen med sig, att vid ökad

efterfrågan och tydlig konjunkturförbättring leveranser omedelbart kunde

fullgöras.

I den mån arbetspersonalen inom ett företag ej kunde i normal utsträckning

sysselsättas i sitt vanliga arbete, förelåge möjlighet för den lediga personalens

sysselsättning för andra ändamål. Dessa kunde vara av mångfaldig

art, ändrings- och byggnadsarbeten, reparationer o. dyl. Företoges sådana

arbeten under en lågkonjunktur, borde kostnaden för desamma kunna bokföras

på ett särskilt tillgångskonto. Vid en bättre konjunktur borde företaget

äga rätt att skattefritt under ett eller flera år få avskriva denna tillgångspost.

Fördelen med en dylik anordning vore, att de ifrågasatta åtgärderna kunde

sättas i verket omedelbart när lågkonjunkturen bröte in och arbetslöshet

hotade. Den i propositionen föreslagna anordningen åter förutsatte att

skyddsåtgärder skulle vidtagas under högkonjunkturen. Därest en konjunkturförsämring

redan vore på väg, vore det fara värt att effekten av det

i propositionen framlagda skattelättnadsförslaget bleve ringa. Vida säkrare

effekt skulle ernås, örn företagen tillätes att under en kris göra anläggningsarbeten

av ovan nämnt slag och sedermera beviljades skattelättnad genom fri

avskrivningsrätt å sålunda tillskapade värden. En utredning örn krisberedskapens

utvidgning i denna riktning syntes motiverad. Därvid borde också

övervägas, huruvida för handläggning av frågor som rörde det enskilda näringslivets

krisberedskap kunde bildas en särskild organisation med representanter

för olika företagsgrenar.

Till stöd för det i de likalydande motionerna I: 362 och II: 513 framlagda

förslaget har bland annat anförts, att ett stort antal ekonomiska föreningar

numera bedreve rörelser, som för tillgodoseende av de i propositionen angivna

syftemålen väl kunde mäta sig med många aktiebolag. Det mycket

stora antal ekonomiska föreningar, som bedreve mejeri- och slakterirörelse,

uppförde sålunda anläggningar samt anskaffade inventarier och maskiner

för stadigvarande bruk. Genom att bereda sysselsättning inom landet verkade

dessa föreningar i konjunkturutjämnande riktning. Med hänsyn härtill

borde jämväl de ekonomiska föreningarna vara berättigade att i samma

utsträckning som aktiebolagen komma i åtnjutande av den förmån, som avsåges

med det föreliggande förslaget.

I motionen I: 363 har till stöd för det däri framställda yrkandet anförts

följande.

Förslaget innebure att till fonderna avsatta medel »må tagas i anspråk endast

under sådant beskattningsår, som av Kungl. Majit genom särskilt beslut

bestämmes under hänsynstagande till att dylika fonders användning må kunna

bidraga till en utjämning av konjunkturförhållandena i riket». Härtill

fogades emellertid den bestämmelsen, att »beslut av Kungl. Majit som nu

sagts må avse företag av alla slag eller företag eller verksamhet av viss beskaffenhet».

Detta innebure, att Kungl. Majit skulle äga fastställa huruvida lågkonjunk
♦
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33-

tur förelåge enbart för viss bransch eller för visst företag. Visserligen stadgades

att före besluts fattande såväl kommerskollegium som fullmäktige i

riksbanken skulle höras, men ingenting angåves örn de grunder, enligt vilka

ett avgörande i dylika speciella fall skulle träffas.

Medan ett bedömande av de allmänna konjunkturförhållandena för hela

landets näringsliv någorlunda objektivt kunde ske på grundval av den totala

arbetslösheten, produktionsindex, fraktindex med mera, måste det bli utomordentligt

svårt att för viss bransch eller vissa företag objektivt bedöma örn

sådana konjunkturförhållanden förelåge, att rätten att disponera fonderna

skulle anses skälig.

Det måste härvid dessutom beaktas, att frågan om investering under en

lågkonjunktur vore i främsta rummet beroende av företagets likviditet och

företagsledningens tro på möjligheten att även i framtiden avsätta sina produkter.

Det kunde ifrågasättas, om ej denna senare, rent psykologiska faktor

vore den framför allt dominerande. Ju svårare den depression vore som

drabbat företaget dess mindre betydelse syntes kunna tillskrivas förhandenvaron

av dylika fonder såsom stimulerande faktor. Skulle fondernas användning

därför inskränkas till de mera hårt drabbade företagen syntes hela verkan

av lagstiftningen kunna starkt ifrågasättas. I själva verket läge förslagets

betydelse däri, att rätten att anlita fonderna skulle kunna stimulera de

mindre hårt drabbade företagen att under en allmän konjunkturnedgång företaga

extra ordinära investeringar och därmed öka den allmänna företagsrörelsen,

kanske främst inom byggnadsbranschen och därmed sammanhängande

verksamhetsområden.

Det kunde ej heller förbises, att en dylik särbedömning av särskilda

branschers eller företags konjunkturförhållanden på grund av de stora svårigheterna

att finna objektiva grunder lätt kunde leda till orättvisor och vålla

allvarlig förstämning. Otvivelaktigt skulle dessutom endast några avslag på

dylika ansökningar mycket starkt rubba intresset för ifrågavarande anordning

bland näringsidkare.

Då enligt vad motionärerna framhållit en diskriminering av näringsföretagen

med avseende på rätten att anlita fonderna skulle i väsentlig grad äventyra

syftet med lagstiftningen och dessutom kunna leda till allvarliga missstämningar

inom näringslivet medan däremot syftet möjligen kunde nås genom

att i lågkonjunktur medgiva hela näringslivet samma rätt, syntes beslut

örn rätt att taga fonderna i anspråk endast böra lämnas näringslivet i dess

helhet.

Utskottet. Det i förevarande proposition framlagda förslaget rörande avdrag vid beskattningen

för avsättning till konjunkturinvesteringsfond har av föredragande

departementschefen betecknats som ett led i det allmännas åtgöranden

att bidraga till och underlätta en utjämning av de växlingar i produktion och

sysselsättning, som följa med de ekonomiska konjunkturerna. Det framgår

tillika, att lagstiftningen i fråga betraktas som en försökslagstiftning och

därför till sin räckvidd begränsats.

Det har för utskottet mött svårigheter att med den synnerligen korta tid,

som stått utskottet till buds för frågans prövning, bilda sig en bestämd uppfattning

rörande lämpligheten att med svensk skattelagstiftning införliva beskattningsbestämmelser

av den art, varom här är fråga. Inom utskottet lia

även yppats farhågor för att dylika regler, särskilt då de tillämpas vid sidan

av de av utskottet i betänkande nr 32 förordade friare avskrivningsreglerna,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

7

skulle kunna under vissa år föranleda en alltför stark minskning av kommunernas

beskattningsunderlag. Emellertid torde det ej vara möjligt att genom

utredningar av ett eller annat slag bringa klarhet i denna fråga. Det är därför

tvivelsutan ej minst ur denna synpunkt av betydande värde, örn praktiska

erfarenheter genom lagstiftningens tillämpning försöksvis under någon tid

kunna vinnas rörande dess verkningar i olika avseenden. Det ligger i sakens

natur, att ju mera räckvidden av författningsreglerna i fråga begränsas dess

mindre effekt ur konjunkturutjämningssynpunkt är att påräkna av desamma,

men att å andra sidan, örn reglerna skulle utvidgas, större betänkligheter

måste möta även mot deras tillämpning försöksvis under någon tid.

Med beaktande av det anförda och med hänsyn till det värde, som den

föreslagna lagstiftningen kan tänkas äga för framtiden, förordar utskottet,

att densamma får prövas under den av Kungl. Majit föreslagna tiden, men

förutsätter utskottet härvid att tillämpningen av bestämmelserna under

denna tid noggrant följes och att utredning verkställes angående lagstiftningens

verkningar. I detta sammanhang vill utskottet uttala sitt instämmande

i syftet med motionen I: 361 därutinnan, att det jämväl kan vara värt att överväga,

i vad mån en investering under lågkonjunktur av andra tillgångar än

sådana som avsatts till konjunkturinvesteringsfond bör föranleda förmåner i

beskattningsavseende under en därpå följande stigande konjunktur. Erinras

må likväl, att beträffande såväl varulager som inventarier, vilka anskaffats

under lågkonjunktur men då ej kunnat nedskrivas respektive avskrivas, gällande

bestämmelser rörande värdesättning av varulager samt de föreslagna

allmänna avskrivningsreglerna och i synnerhet rätten till fri avskrivning för

aktiebolag med flera medge möjlighet till skatteavdrag under kommande

vinstår. Beträffande byggnader åter föreligger ej denna möjlighet till extra avskrivning

i fall som nu sagts, en omständighet som i detta sammanhang synes

böra beaktas. Att även lån av allmänna medel kunna ifrågasättas i det syfte

motionen angiver håller utskottet för sannolikt, men spörsmålet härom lärer

ej vara av beskaffenhet att kunna upptagas till prövning i nu förevarande

sammanhang. Därest motionärerna med framförande av tanken på bildande av

en särskild organisation för handläggning av frågor rörande det enskilda näringslivets

krisberedskap åsyfta åtgärder från statsmakternas sida i dylikt

syfte, vill utskottet för sin del uttala, att utskottet anser en sådan anordning

närmast vara en näringslivets egen angelägenhet.

Vad angår det framlagda författningsförslagets detaljer vill utskottet tillstyrka

det i motionerna I: 362 och II: 513 framställda förslaget, att lagstiftningen

i fråga utsträckes att avse jämväl ekonomiska föreningar. Såsom motiv

för denna ståndpunkt kan utskottet åberopa de i motionerna anförda skälen.

Lagtexten kan utan synnerlig svårighet lämpas även för dessa. Det erbjuder

visserligen svårigheter att för de ekonomiska föreningarna införa någon

annan begränsning av de avsatta beloppens storlek än den som kan fastställas

i förhållande till årsvinsterna. En begränsning med hänsyn till insatsbeloppens

storlek är föga rationell. Utskottet har emellertid förmenat, att en annan

begränsning än i förhållande lill årsvinsten för de ekonomiska föreningarnas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33

del med hänsyn till den allmänna beskaffenheten av dessas verksamhet ej är

behövlig, då avdragsrätten tills vidare är inskränkt till tre år.

De i motionen I: 363 framförda synpunkterna finner utskottet beaktansvärda.

Utskottet delar motionärernas uppfattning, att det måste anses

önskvärt att det i motionen avsedda stadgandet erhåller en så allmän tilllämpning

som möjligt. Enligt utskottets förmenande kan man emellertid

ej rimligtvis bortse från det faktum, att beträffande olika slag av näringar

konjunkturväxlingarna kunna infalla vid olika tider, och att det knappast

kan vara möjligt att i lagstiftningen underlåta att taga hänsyn till detta

förhållande. Utskottet finner sig fördenskull ej kunna tillstyrka bifall till

det i motionen framställda yrkandet. Men utskottet anser, att en inskränkning

av medgivandet att använda fonderna i enlighet med deras ändamål

till företag av vissa slag eller verksamhet av viss beskaffenhet endast undantagsvis

bör förekomma, nämligen för sådana företag eller sådan verksamhet,

som i fråga örn sin konjunkturutveckling intaga en utpräglad särställning.

Utskottet vill sålunda understryka vikten av att vid beslut av

Kungl. Majit varom här är fråga hänsyn tages till de i motionen framlagda

synpunkterna.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, i anledning av Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 319 ävensom de likalydande

motionerna I: 362 av herrar von Stockenström och Anton

Pettersson samt II: 513 av herr Pettersson i Rosta m. fl., antaga

följande såsom utskottets förslag betecknade

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33-

9

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Fö r s la g

till

förordning angående rätt för

svenskt aktiebolag att vid taxering

till kommunal inkomstskatt

samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åtnjuta avdrag

för avsättning till konjunkturinvesteringsfond.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Svenskt aktiebolag äger att vid beräkning

av nettointäkt av rörelse enligt

kommunalskattelagen och förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

under de beskattningsår,

för vilka taxering verkställes

åren 1939, 1940 och 1941, njuta

avdrag för belopp som enligt vad i

denna förordning sägs av årsvinsten

avsättes till konjunkturinvesteringsfond,

men skall, där sådant avdrag

medgivits, vara underkastat de föreskrifter

i avseende å fondens användning

som nedan meddelas.

Rätt till avdrag som nyss sagts må

äga rum allenast där aktiebolaget

jämlikt punkt 4 av anvisningarna till

29 § kommunalskattelagen tillgodonjuter

fri avskrivning å maskiner eller

andra för stadigvarande bruk avsedda

inventarier.

(Utskottets förslag.)

Förslag

till

förordning angående rätt för

svenskt aktiebolag och svensk

ekonomisk förening att vid

taxering till kommunal inkomstskatt

samt statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag

för avsättning, till konjunkturin

vester ingsf on d.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Svenskt aktiebolag så ock svensk

ekonomisk förening äger att vid beräkning

av nettointäkt av rörelse enligt

kommunalskattelagen och förordningen

om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt under de beskattningsår,

för vilka taxering verkställes

åren 1939, 1940 och 1941, njuta avdrag

för belopp som enligt vad i denna

förordning sägs av årsvinsten avsättes

till konjunkturinvesteringsfond;

men skall, där sådant avdrag medgivits

skattskyldig, denne vara underkastad

de föreskrifter i avseende å

fondens användning, som nedan meddelas.

Rätt till avdrag som nyss sagts må

äga rum allenast där den skattskyldige

jämlikt punkt 4 av anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen tillgodonjuter

fri avskrivning å maskiner

eller andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier.

2 §.

Konjunkturinvesteringsfonder som i denna förordning avses äro dels konjunkturinvesteringsfonder

för byggnader, dels konjunkturinvesteringsfonder

för inventarier och varulager.

Bihang till riksdagens protokoll 193S. 7 sami. Nr 33-

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Avsättning för vilken avdrag enligt

1 § medgives må för visst beskattningsår

ej överstiga,

i fråga om konjunkturinvesteringsfond

för byggnader tio procent av årsvinsten

enligt vederbörligen fastställd

balansräkning för beskattningsåret

eller två procent av aktiekapitalet vid

beskattningsårets utgång, samt

i fråga örn konjunkturinvesteringsfond

för inventarier och varulager

tjugu procent av årsvinsten eller fyra

procent av aktiekapitalet.

(Utskottets förslag.)

Avsättning för vilken avdrag enligt

1 § medgives må för visst beskattningsår

ej överstiga,

i fråga om konjunkturinvesteringsfond

för byggnader tio procent av årsvinsten

enligt vederbörligen fastställd

balansräkning för beskattningsåret eller,

såvitt angår aktiebolag, två procent

av aktiekapitalet vid beskattningsårets

utgång, samt

i fråga om konjunkturinvesteringsfond

för inventarier och varulager

tjugu procent av årsvinsten eller, såvitt

angår aktiebolag, fyra procent av

aktiekapitalet.

3§.

Konjunkturinvesteringsfond må jämlikt denna förordning tagas i anspråk

endast under sådant beskattningsår, som av Kungl. Majit genom särskilt beslut

bestämmes under hänsyntagande till att dylika fonders användning må

kunna bidraga till en utjämning av konjunkturförhållandena i riket.

Beslut av Kungl. Majit som nu sagts må avse företag av alla slag eller företag

eller verksamhet av viss beskaffenhet. Beslutet skall meddelas efter hörande

av kommerskollegium och fullmäktige i riksbanken, och skall medgivande

att taga konjunkturinvesteringsfond i anspråk avse minst två beskattningsår

i följd.

4 §•

Konjunkturinvesteringsfond för byggnader må jämlikt denna förordning

tagas i anspråk allenast för avskrivning å byggnader som uppförts under beskattningsåret.

Konjunkturinvesteringsfond för inventarier och varulager må jämlikt

denna förordning disponeras endast för avskrivning å maskiner och andra

för stadigvarande bruk avsedda inventarier samt nedskrivning å råvaror,

hel- och halvfabrikat intill ett belopp motsvarande kostnaden för tillverkning

eller anskaffning av dylika tillgångar under beskattningsåret. Tillgång

som av den skattskyldige förvärvats från annan rörelseidkare, vilken är

med den skattskyldige förbunden i väsentlig ekonomisk intressegemenskap,

må härvid medräknas endast om tillgången tillverkats under beskattningsåret.

5 §•

För beskattningsår, under vilket medel avsatta till konjunkturinvesteringsfond

enligt vederbörlig balansräkning tagits i anspråk jämlikt denna förord
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33''

11

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ning, må vid taxeringen avdrag för i 4 § avsedd avskrivning å byggnader eller

inventarier eller för där omförmäld nedskrivning å varulager med belopp

svarande mot fondens minskning ej ske, men skall den ifrågavarande tillgången

anses i beskattningsavseende åsatt ett värde så bestämt som om för

sagda år dylikt avdrag medgivits.

6 §.

Hava fondmedel, som avsatts till konjunkturinvesteringsfond, ej tagits i

anspråk i enlighet med fondens ändamål senast under det beskattningsår, för

vilket taxering sker under sjätte taxeringsåret efter det då avdrag för avsättningen

medgivits, skall den skattskyldige efterbeskattas för vad som avsatts

utan att därefter i enlighet med denna förordning hava tagits i anspråk

för det avsedda ändamålet. Vid tillämpning av denna föreskrift iakttages,

att tidigare avsatta medel anses hava tagits i anspråk före senare avsatta

medel.

Vid efterbeskattning varom här är fråga skola såväl statliga som på grund

av taxering till kommunal inkomstskatt utgående utskylder av vederbörande

beskattningsnämnd påföras den skattskyldige med belopp, som vid debitering

för det beskattningsår, då avsättningen ägt rum, skulle tillkommit för

den inkomst efterbeskattningen avser, jämte ränta för sex år efter tre procent

eller, där jämlikt 3 § de avsatta medlen ej fått av företaget tagas i anspråk

under något år efter avsättningen, två procent.

Har skattskyldig tagit konjunkturinvesteringsfond i anspråk i annan ordning

än i 3 och 4 §§ sägs eller beslutit likvidera, skall efterbeskattning enligt

denna paragraf omedelbart äga rum, därvid ränta beräknas efter tre procent

om året för så många hela år som antalet av de taxeringsår, som förflutit

efter det då avdraget medgivits, till och med det då efterbeskattningen sker.

För efterbeskattningen skola taxeringsförordningens bestämmelser i vad

de röra eftertaxering äga motsvarande tillämpning, med iakttagande av att

ordföranden i den taxeringsnämnd, som verkställer taxeringen till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt, skall till taxeringsnämndsordförandena i de

övriga taxeringsdistrikt, där efterbeskattning varom här är fråga bör äga

rum, lämna meddelande att anledning till efterbeskattning föreligger.

7 §•

Skattskyldig som gjort avsättning till konjunkturinvesteringsfond enligt

denna förordning är pliktig att vid självdeklaration för det beskattningsår,

då avsättningen ägt rum, ävensom för varje påföljande beskattningsår intill

dess de avsatta medlen avförts ur fonden, foga uppgift å blankett enligt formulär,

som fastställes av Kungl. Majit, rörande avsättning av medel till fonden

samt fondens användning och avveckling, så ock, för beskattningsår under

vilket fond tagits i anspråk, utredning att de i 4 § i sådant avseende stadgade

villkor äro uppfyllda.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

8 §•

För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter utfärdas av

Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1939.

2) att motionerna I: 361 av herr Roos m. fl. och I: 363 avherrar

Nordenson och Ekströmer, i den mån motionerna icke

kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 maj 1938.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Elof Andersson, Sjödahl,

Velander, Ekman, Heuman, Herman Ericsson, Nordenson och Sköldén; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Björklund, Olsson i Gävle,

Ericson i Boxholm, Johanson i Huskvarna, Werner i Hultsfred, Hammarlund, Hagberg

i Malmö, Jonsson i Skedsbygd och Mårtensson.

Reservation

av herrar Velander och Hagberg i Malmö.

388203. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-"Aktiebolag, 1938.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:393 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition vied förslag till förordning angående rätt för svenskt aktiebolag att vid taxering till kommuna a1 i texten