Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror.

1938-03-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1938:8, Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 3 mars 1938 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion

om viss ändring i förordningen angående behandlingen

av till riket inkommande tobaksvaror.

(lia avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

nr 267, har herr Henriksson m. fl. hemställt,

»att riksdagen måtte besluta sådan ändring av eller tillägg till 1924 års

förordning angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror —

ev. även sammanhängande förordningar — att handlande med tobaksvaror,

vilken har sin affärsverksamhet på plats där icke tobaksskattelager men väl

provianteringsfrilager finnes, erhåller rätt att efter ansökan och tillstånd

varom stadgas i förordningens 8 § från tobaksskattelagar få rekvirera tobaksvaror

till uppläggning å egen ort under tullverkets lås och kontroll från

vilket lager försäljning sedan må ske till provianterande fartyg, samt

att för detta ändamål erforderlig lagtext måtte formuleras av vederbörande

utskott».

Beträffande motiveringen för detta yrkande, i den mån redogörelse härför

ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.

Byråchefen i generaltullstyrelsen E. Sandquist har av utskottet anlitats

såsom sakkunnig vid behandlingen av motionen.

I § 6 förordningen den 20 juni 1924 (nr 247) angående behandlingen av

till riket inkommande tobaksvaror stadgas, att tobaksvara, som införes av

handlande med tobaksvaror, må i avvaktan på varans förbrukning inom riket

eller utförsel till svensk frihamn eller utrikes ort, utan erläggande av å varan

belöpande licensavgift, uppläggas under varuägarens och monopolets utövares

lås å särskilt lager, benämnt tobaksskattelager. Enligt § 7 samma

förordning må tobaksskattelager inrättas allenast å ort, där tullkammare

eller på avdelningar fördelad tullförvaltning finnes och utövaren av statens

tobaksmonopol tillika har kontor inrättat.

I § 8 i förordningen stadgas, att uppläggning å tobaksskattelager ej må

företagas av annan än den, som därtill erhållit generaltullstyrelsens tillstånd,

att sådant tillstånd icke må lämnas annan handlande med tobaksvaror än

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 7 sunil. Nr 8—10-

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

den, som är känd såsom redbar och i övrigt prövas lämplig, att tillståndet,

vilket gäller tills vidare, kan av generaltullstyrelsen återkallas, när de förutsättningar,

som legat till grund för tillståndets meddelande, icke längre förefinnas

eller när eljest skälig anledning till tillståndets återkallande föreligger,

samt att före lämnande av tillstånd generaltullstyrelsen bör i ärendet inhämta

yttrande av vederbörande handelskammare.

I motionen framhålles, att Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet för närvarande

hade kontor i följande hamnstäder, nämligen Göteborg, Malmö,

Karlskrona, Norrköping, Stockholm, Gävle, Hudiksvall, Härnösand och Luleå.

Bestämmelserna i § 7 av förenämnda förordning medförde betydande inskränkning

i möjligheterna att inrätta tobaksskattelager. Detta hade i sin

tur medfört uppenbara olägenheter i främsta rummet för skeppshandeln i

sådana hamnar, vilka saknade tobaksskattelager, och även för i sådana

hamnar provianterande fartyg. Visserligen hade en skeppshandlare möjlighet

att till ett provianterande fartyg rekvirera tobaksvaror från ort, där

tobaksskattelager funnes, men detta vore han behjälpt med endast under förutsättning

att han erhölle rekvisitionsorder från det provianterande fartyget i

så god tid, att försändelsen hunne fram innan fartyget lämnat hamnen. Om

ej annan ur provianteringssynpunkt lämplig svensk hamn anlöptes, skedde

provianteringen i utländsk hamn. Därigenom ginge den svenska handeln

miste om affärer, vilka under andra förhållanden skulle varit möjliga att

göra. Olägenheterna bleve särskilt framträdande i Norrlandshamnarna, där

avstånd och kommunikationsförbindelser försvårade snabba transporter.

Utskottet. Av förarbetena till gällande lagstiftning rörande behandlingen av till riket

inkommande tobaksvaror framgår, att det därvid — på grund av bland

annat de synnerligen stora svårigheterna att på ett för det allmänna betryggande

sätt övervaka utfåendet av belöpande licensavgifter för tobaksvaror

— icke ansågs lämpligt att medgiva rätt till uppläggning av dylika varor å

vare sig tullnederlag eller provianteringsfrilager. För att emellertid alltfort

bereda varuhavarna de väsentligaste fördelarna med dessa båda lagerformer,

inrättades den nya lagerformen tobaksskattelager, vilken står under

omedelbart överinseende av monopolets utövare. Därvid infördes den bestämmelsen,

att tobaksvara icke må från tobaksskattelager överföras till

tullnederlag eller provianteringsfrilager och ej heller förflyttas mellan tobaksskattelager

å skilda orter. I kontrollsyfte blev därjämte föreskrivet bland

annat, att i lokal, där å tobaksskattelager upplagda varor äro intagna, andra

varor ej samtidigt må finnas förvarade.

För tillgodoseende av motionärernas förslag torde det bliva nödvändigt

vidtaga en tämligen genomgripande omläggning av bestämmelserna i avseende

å rätten till försändning och lagring av obeskattade tobaksvaror. På

grund av att konsekvenserna av en sådan omläggning av kontrollföreskrifterna

äro svåra att överblicka, ställer sig utskottet tveksamt till motionärernas

förslag, i all synnerhet som en icke obetydlig olaga hantering med

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

3

obeskattade tobaksvaror alltjämt förekommer och omläggningen av nämnda

föreskrifter kan medföra ett försvagande av det allmännas kontrollmöjligheter.

Då härtill kommer, att de i motionen berörda, med gällande ordning

förknippade svårigheterna i allmänhet torde med nuvarande kommunikationsväsende

vara överkomliga, anser sig utskottet icke böra förorda någon

ändring i förevarande bestämmelser. Utskottet hemställer därför,

att motionen II: 267 av herr Henriksson m. fl., om viss

ändring i förordningen angående behandlingen av till riket

inkommande tobaksvaror, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 3 mars 1938.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Viktor Larsson, Bengtsson, Wahlmark,

Elof Andersson, Sjödahl, Velander, Ekman, Gustaf Björkman och Löfvander; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Olsson i

Gävle, Ericson i Boxholm, Johanson i Huskvarna, Werner i Hultsfred, Hammarlund, Hagberg

i Malmö och Jonsson i Skedsbygd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.