Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror.
1938-03-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1938:8, Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 3 mars 1938 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion
om viss ändring i förordningen angående behandlingen
av till riket inkommande tobaksvaror.
(lia avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
nr 267, har herr Henriksson m. fl. hemställt,
»att riksdagen måtte besluta sådan ändring av eller tillägg till 1924 års
förordning angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror —
ev. även sammanhängande förordningar — att handlande med tobaksvaror,
vilken har sin affärsverksamhet på plats där icke tobaksskattelager men väl
provianteringsfrilager finnes, erhåller rätt att efter ansökan och tillstånd
varom stadgas i förordningens 8 § från tobaksskattelagar få rekvirera tobaksvaror
till uppläggning å egen ort under tullverkets lås och kontroll från
vilket lager försäljning sedan må ske till provianterande fartyg, samt
att för detta ändamål erforderlig lagtext måtte formuleras av vederbörande
utskott».
Beträffande motiveringen för detta yrkande, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.
Byråchefen i generaltullstyrelsen E. Sandquist har av utskottet anlitats
såsom sakkunnig vid behandlingen av motionen.
I § 6 förordningen den 20 juni 1924 (nr 247) angående behandlingen av
till riket inkommande tobaksvaror stadgas, att tobaksvara, som införes av
handlande med tobaksvaror, må i avvaktan på varans förbrukning inom riket
eller utförsel till svensk frihamn eller utrikes ort, utan erläggande av å varan
belöpande licensavgift, uppläggas under varuägarens och monopolets utövares
lås å särskilt lager, benämnt tobaksskattelager. Enligt § 7 samma
förordning må tobaksskattelager inrättas allenast å ort, där tullkammare
eller på avdelningar fördelad tullförvaltning finnes och utövaren av statens
tobaksmonopol tillika har kontor inrättat.
I § 8 i förordningen stadgas, att uppläggning å tobaksskattelager ej må
företagas av annan än den, som därtill erhållit generaltullstyrelsens tillstånd,
att sådant tillstånd icke må lämnas annan handlande med tobaksvaror än
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 7 sunil. Nr 8—10-
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
den, som är känd såsom redbar och i övrigt prövas lämplig, att tillståndet,
vilket gäller tills vidare, kan av generaltullstyrelsen återkallas, när de förutsättningar,
som legat till grund för tillståndets meddelande, icke längre förefinnas
eller när eljest skälig anledning till tillståndets återkallande föreligger,
samt att före lämnande av tillstånd generaltullstyrelsen bör i ärendet inhämta
yttrande av vederbörande handelskammare.
I motionen framhålles, att Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet för närvarande
hade kontor i följande hamnstäder, nämligen Göteborg, Malmö,
Karlskrona, Norrköping, Stockholm, Gävle, Hudiksvall, Härnösand och Luleå.
Bestämmelserna i § 7 av förenämnda förordning medförde betydande inskränkning
i möjligheterna att inrätta tobaksskattelager. Detta hade i sin
tur medfört uppenbara olägenheter i främsta rummet för skeppshandeln i
sådana hamnar, vilka saknade tobaksskattelager, och även för i sådana
hamnar provianterande fartyg. Visserligen hade en skeppshandlare möjlighet
att till ett provianterande fartyg rekvirera tobaksvaror från ort, där
tobaksskattelager funnes, men detta vore han behjälpt med endast under förutsättning
att han erhölle rekvisitionsorder från det provianterande fartyget i
så god tid, att försändelsen hunne fram innan fartyget lämnat hamnen. Om
ej annan ur provianteringssynpunkt lämplig svensk hamn anlöptes, skedde
provianteringen i utländsk hamn. Därigenom ginge den svenska handeln
miste om affärer, vilka under andra förhållanden skulle varit möjliga att
göra. Olägenheterna bleve särskilt framträdande i Norrlandshamnarna, där
avstånd och kommunikationsförbindelser försvårade snabba transporter.
Utskottet. Av förarbetena till gällande lagstiftning rörande behandlingen av till riket
inkommande tobaksvaror framgår, att det därvid — på grund av bland
annat de synnerligen stora svårigheterna att på ett för det allmänna betryggande
sätt övervaka utfåendet av belöpande licensavgifter för tobaksvaror
— icke ansågs lämpligt att medgiva rätt till uppläggning av dylika varor å
vare sig tullnederlag eller provianteringsfrilager. För att emellertid alltfort
bereda varuhavarna de väsentligaste fördelarna med dessa båda lagerformer,
inrättades den nya lagerformen tobaksskattelager, vilken står under
omedelbart överinseende av monopolets utövare. Därvid infördes den bestämmelsen,
att tobaksvara icke må från tobaksskattelager överföras till
tullnederlag eller provianteringsfrilager och ej heller förflyttas mellan tobaksskattelager
å skilda orter. I kontrollsyfte blev därjämte föreskrivet bland
annat, att i lokal, där å tobaksskattelager upplagda varor äro intagna, andra
varor ej samtidigt må finnas förvarade.
För tillgodoseende av motionärernas förslag torde det bliva nödvändigt
vidtaga en tämligen genomgripande omläggning av bestämmelserna i avseende
å rätten till försändning och lagring av obeskattade tobaksvaror. På
grund av att konsekvenserna av en sådan omläggning av kontrollföreskrifterna
äro svåra att överblicka, ställer sig utskottet tveksamt till motionärernas
förslag, i all synnerhet som en icke obetydlig olaga hantering med
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
3
obeskattade tobaksvaror alltjämt förekommer och omläggningen av nämnda
föreskrifter kan medföra ett försvagande av det allmännas kontrollmöjligheter.
Då härtill kommer, att de i motionen berörda, med gällande ordning
förknippade svårigheterna i allmänhet torde med nuvarande kommunikationsväsende
vara överkomliga, anser sig utskottet icke böra förorda någon
ändring i förevarande bestämmelser. Utskottet hemställer därför,
att motionen II: 267 av herr Henriksson m. fl., om viss
ändring i förordningen angående behandlingen av till riket
inkommande tobaksvaror, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 3 mars 1938.
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Viktor Larsson, Bengtsson, Wahlmark,
Elof Andersson, Sjödahl, Velander, Ekman, Gustaf Björkman och Löfvander; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Olsson i
Gävle, Ericson i Boxholm, Johanson i Huskvarna, Werner i Hultsfred, Hammarlund, Hagberg
i Malmö och Jonsson i Skedsbygd.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.