Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 16

1938-03-04 · 24 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1938:16, Bankoutskottets utlåtande Nr 16

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

1

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1938 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av framställningar angående pensioner och

understöd åt vissa i statens tjänst anställda eller förut

anställda personer m. m.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar rörande det civila pensionsväsendet samt

beträffande pensioner att utgå dels från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m., dels ock av affärsdrivande verks medel.

Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet,

i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande

propositioner och motioner.

Civila pensionsväsendet.

1: o.

Förra sjuksköterskan Rut Sofia Levin. I en den 4 februari 1938 dagtecknad

proposition nr 110 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förra sjuksköterskan vid garnisonssjukhuset

i Boden Rut Sofia Levin må, räknat från och med den 1 juli 1934,

från statens pensionsanstalt erhålla pension, såsom örn bestämmelsen i § 66

anstaltens reglemente varit å henne tillämplig.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Levin är född den 25 november 1884 och alitsa 53 ar gammal;

att hon, efter genomgången sjuksköterskeutbildning vid Röda Korsets sjuksköterskehem,

under åren 1910—1913 tjänstgjort såsom sjuksköterska vid

länslasarett eller regementssjuklius sammanlagt nära 2 år 6 månader;

att hon den 6 mars 1921 tillträtt befattning såsom sjuksköterska vid garnisonssjukhuset

i Boden, från vilken befattning hon efter uppsägning avgått

den 20 juni 1934;

att Levin entledigats på grund av sjukdom (schizophrenia förenad med

demens);

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 8 sami. Nr 16■ 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

att Levin, vilkens arbetsförmåga enligt läkarintyg på grund av organiskt

hjärtfel och nervositet är varaktigt nedsatt till en tredjedel eller mindre av den

för fullt arbetsför person normala arbetsförmågan, enligt intyg av föreståndarinnan

för stiftelsen Röda Kors-IIemmet varit oförmögen att genom eget

arbete försörja sig alltsedan hon lämnade sin anställning vid garnisonssjukhuset

i Boden;

samt att den av Levin innehavda befattningen vid garnisonssjukhuset i

Boden från och med den 1 januari 1923 varit förenad med pensionsrätt i statens

pensionsanstalt.

Enligt § 66 reglementet för statens pensionsanstalt inträder för, bland andra,

sjuksköterskor rätt till genast börjande tjänstepension i det fall, att befattningshavaren,

efter att hava uppnått en ålder, som med högst 5 år understiger

pensionsåldern, i följd av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga frivilligt

avgår eller, där huvudmannen har rätt att uppsäga honom, av huvudmannen

uppsäges. Då pensionsåldern för sjuksköterska är 55 år, kan Levin,

som entledigats före uppnådd ålder av 50 år, icke jämlikt § 66 komma i åtnjutande

av dylik pension. Däremot är hon berättigad att erhålla uppskjuten

pension.

Statens pensionsanstalt har anfört bland annat följande:

Omständigheterna i förevarande fall vore enligt anstaltens mening sådana,

att åtgärder billigtvis torde böra vidtagas för att förhjälpa Levin till genast

börjande pension. Det torde med all sannolikhet kunna antagas, att Levin

fått kvarstå i sin befattning vid garnisonssjukhuset i Boden intill uppnådd

ålder av 50 år, därest vederbörande ägt kännedom om den betydelse ett sådant

anstånd med entledigandet ägde för frågan om Levins rätt till pension.

Levins avsevärda tjänstetid och arlen av den sjukdom, som föranlett hennes

avskedande, syntes jämväl förtjäna särskilt beaktande.

Föredragande departementschefen har anfört följande:

Enligt vad departementschefen under hand inhämtat från statens pensionsanstalt

vore Levin författningsenligt berättigad till s. k. uppskjuten pension

med 72 kronor för år, varå utginge pensionstillägg med 72 kronor och pensionsförhöjning

med 24 kronor ävensom dyrtidstillägg, dock att pensionen,

därest den på grund av arbetsoförmåga av Levin tillträddes före pensionsålderns

inträde, minskades med en fjärdedel. Vid bifall till anstaltens förslag

om utverkande åt Levin av rätt till genast börjande tjänstepension skulle Levin

räknat från och med den 1 juli 1934 komma i åtnjutande av genast börjande

tjänstepension å förutom dyrtidstillägg sammanlagt 552 kronor för år.

Denna pension kunde — därest Levin erhölle rätt till viss retroaktiv tjänstårsberäkning

och erlade härför erforderlig engångsavgift — stiga till sammanlagt

756 kronor för år förutom dyrtidstillägg.

Med biträdande av vad Kungl. Maj:t föreslagit hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må av riksdagen

bifallas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

3

Anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

I. Utrikesdepartementet.

2: o.

Portvakten och vaktmästaren vid svenska beskickningen i Paris Eugéne

Rhone. I en till riksdagen avlåten, den 28 januari 1938 dagtecknad proposition

nr 114 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten

1 föreslagit riksdagen medgiva, att portvakten och vaktmästaren vid svenska

beskickningen i Paris Eugéne Rhone må från och med månaden näst efter

den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från

anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension

av 1,800 kronor, varå dock dyrtidstillägg ej skall utgå.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Rhone, som är fransk medborgare, är född den 20 december 1872 och

således 65 år gammal;

att han sedan den 1 augusti 1905 eller under mer än 32 år tjänstgjort såsom

portvakt och vaktmästare vid svenska beskickningens i Paris fastighet

vid Avenue Marceau;

samt att han under de senaste tio åren åtnjutit en avlöning av 3,300 kronor

för år, varå ej utgått dyrtidstillägg, jämte förmån av fri bostad med gas,

lyse och värme.

Kungl. Maj:ts förslag ansluter sig väsentligen till vad riksdagen tidigare Utskottet.

i liknande fall beslutit och har icke givit utskottet anledning till erinran.

På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framf

ramställning.

II. Försvarsdepartementet.

3: o.

Förra arbctcrskan Elin Stenmark, född Abrahamsson. I en den 28 januari

1938 dagtecknad proposition nr 114 har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 2 föreslagit riksdagen medgiva, att förra

arbeterskan vid Karlskrona örlogsvarv Elin Stenmark, född Abrahamsson,

må, räknat från och med den 1 januari 1937, under sin återstående livs
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

tid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig

pension av 408 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Stenmark är född den 21 april 1874 och således 63 år gammal;

att Stenmark under tiden 1 augusti 1913—16 april 1934 eller under omkring

20 år 8 månader för ekipagedepartementets vid Karlskrona örlogsvarv

räkning utfört visst betingsarbete;

att arbetet utförts mot ersättning enligt av chefen för örlogsvarvet fastställd

taxa;

att några större uppehåll icke förekommit i arbetet och att detta utgjort

Stenmarks huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla;

att Stenmarks arbetsinkomst vid örlogsvarvet åren 1920—1933 uppgått till

i medeltal omkring 1,230 kronor för år;

att Stenmark under vissa tider efter upphörandet av förenämnda arbete

åtnjutit understöd av fattigvården;

samt att Stenmark är gift men att mannen icke sedan omkring 25 år bidragit

till familjens uppehälle.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

4:o.

F. d. löjtnanten Carl Arvid Egerström (förhöjd pension). I motion II: 63

hemställer herr Westman, »att riksdagen må höja den pension, som 1936

års riksdag beviljade f. d. löjtnanten vid Göta Livgarde Carl Arvid Egerström,

med 552 kronor».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Egerström är född den 21 mars 1876 och således nära 62 år gammal;

att han under tiden 11 maj 1897—15 april 1898 tjänstgjort såsom volontär

vid Blekinge bataljon;

att han efter i maj 1898 avlagd studentexamen antagits till volontär vid

Göta livgarde den 17 juni 1898 samt därstädes befordrats till underlöjtnant

den 7 december 1900 och till löjtnant av 2. klassen den 5 maj 1905;

att han under fälttjänstövningar i Östergötland i september 1906, under

vilka övningar han tjänstgjort såsom plutonchef, insjuknat i dubbelsidigt

ljumskbråck, till följd varav han efter vederbörlig läkarundersökning avpolletterats

och i oktober 1906 i Stockholm undergått operation;

att Egerström genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 november 1906 på egen

begäran erhållit avsked från beställningen på stat med tillstånd att såsom

löjtnant inträda i regementets reserv;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

5

att han efter inträdet i reserven tjänstgjort under repetitionsövningar åren

1909, 1911 och 1912, varjämte han varit inkallad till tjänstgöring under tiden

11 juni 1915—15 januari 1916 med avbrott för 10 dagar under augusti 1915;

att Egerström under senaste tjänstgöringen drabbats av recidiv av nyss

omförmälda sjukdom;

att Kungl. Majit genom beslut den 31 januari 1919 på därom av Egerström

gjord framställning beviljat honom avsked från anställningen i reserven

;

att Egerström är gift och i sitt äktenskap har en dotter, född 1928;

samt att han våren 1934 försatts i konkurs.

I en till Kungl. Majit ställd skrift anhöll Egerström år 1934 örn pension

på grund av ovannämnda sjukdom och anförde därvid, bland annat, följande!
Den

bråckskada, för vilken Egerström år 1906 opererats, hade han ådragit

sig i och för tjänsten, och densamma hade helt varit orsaken till att han

tagit avsked ur aktiv tjänst. Enär han vid denna tidpunkt varit ung och välbärgad,

hade han underlåtit att i samband med avskedstagandet göra framställning

örn pension. Om dylik framställning gjorts, skulle han utan tvivel

hava varit berättigad till pension på grund av bestämmelserna i punkten 6

av pensioneringsgrunderna för armén, vilka bestämmelser enligt dåvarande

lydelse innehöllo, att den, som i och för tjänsten ådragit sig skada eller obotlig

sjukdom, vilken gjorde honom till vidare tjänstgöring oförmögen, ägde

rätt att avgå med pension jämte fyllnadspension, om än villkoren för pensions

och fyllnadspensions åtnjutande eljest icke vore uppfyllda.

I avgivet utlåtande i ärendet anförde medicinalstyrelsen, att den skada,

dubbelsidigt ljumskbråck, som föranlett Egerströms avskedstagande, visserligen

måste anses ytterst bero på en disposition för sjukdomen i fråga, men

att det å andra sidan icke kunde förnekas, att ansträngningar under militärtjänsten

kunde hava kommit ljumskbråcken att framträda som en synlig utbuktning

i ljumskarna. -— I samma riktning uttalade sig armé förvaltningens

sjukvårdsstyrelse.

Direktionen över arméns pensionskassa anförde, att då det av medicinalstyrelsens

yttrande syntes framgå, alt det ej vore uteslutet, att Egerström i

och för tjänsten ådragit sig den sjukdom, som gjort honom till militär tjänstgöring

oförmögen, direktionen tillstyrkte, att Egerström måtte tilldelas en

årlig pension å 1,452 kronor, motsvarande den pension, som kunde utgå jämlikt

omförmälda pensioneringsbestämmelser.

Sedan statskontoret tillstyrkt en pension till belopp av 900 kronor, föreslog

Kungl. Majit i proposition nr 19611936, punkten 6, att Egerström finge

från och med den 1 januari 1935 under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd lii. lii. uppbära en årlig pension av 900

kronor.

Föredragande departementschefen anförde därvid följande:

Vid den beredning av förevarande ärende, som ägt rum inom försvarsdepartementet

— på vars föredragning frågor örn pension enligt äldre bestiim
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

melser för beställningshavare vid armén ankommit —• Ilar det ansetts, att

tillämpning å Egerström av stadgandet i punkten 6 av tidigare gällande pensioneringsgrunder

för armén ej kunde ifrågakomma, enär det icke styrkts,

att lian i och för tjänsten ådragit sig skada eller obotlig sjukdom, vilken gjort

honom till vidare tjänstgöring oförmögen. I ärendet är emellertid utrett, att

Egerström avgått ur aktiv tjänst på grund av sjukdom, som gjort honom

olämplig till fortsatt militär tjänstgöring och vilken sjukdom — även örn den

icke kan sägas hava ådragits i och för tjänsten — likväl måste anses hava

ofördelaktigt påverkats av den militära tjänstgöringen. Härtill kommer, att

Egerström, vilken efter avgången ur aktiv tjänst inträtt i reserven, synes hava

fullgjort den tjänstgöring, som erfordras för rätt till reservpension från 55 års

ålder, ehuru han genom alt år 1919 begära avsked från anställningen i reserven

frånhänt sig rätten till sådan pension. Vid nu angivna förhållanden synas

mig billighetsskäl tala för att Egerström, som numera på grund av ålder

och ekonomiska svårigheter är i behov av understöd, kommer i åtnjutande

av någon pension av statsmedel. Då det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet,

900 kronor, synes mig skäligt, vill jag tillstyrka, att pension

till detta belopp beredes Egerström.

På hemställan av bankoutskottet (uti. nr 51. p. 9) beslöt riksdagen bifalla

detta förslag.

Såsom motivering för höjning av Egerströms pension anföres i motionen

bland annat följande:

Egerström har numera införskaffat åtskilliga intyg för att styrka, att han

ådragit sig sin sjukdom under fält tjänstövningen i Östergötland år 1906.

Personer, som deltagit i denna fälttjänstövning, hava sålunda lämnat redogörelse

för de närmare omständigheterna i samband med Egerströms avsked

från hans ordinarie beställning och intygat, att Egerströms sjukdom

uppkommit i och för tjänsten. Även örn det givetvis på grund av den långa

tidrymd, som förflutit sedan sjukdomen yppade sig, är förenat med svårigheter

att åvägabringa full bevisning örn sjukdomens uppkomst, torde de nu

föreliggande handlingarna motivera, att Egerströms pensionsfråga upptages

till förnyad prövning. Omständigheterna i förevarande fall synas vara sådana,

att Egerström skäligen bör tilldelas den pension, som föreslagits av

direktionen över arméns pensionskassa. Egerström torde därför böra tillerkännas

sådan förhöjning i sin pension, att han kommer i åtnjutande av

en sammanlagd pensionsförmån av 1,452 kronor. Det bör i detta sammanhang

framhållas, att intet motsäger den av Egerström i hans pensionsansökning

år 1934 lämnade uppgiften om anledningen lill att han vid avskedstagandet

underlät att göra framställning om pension. Beaktas bör dessutom,

att Egerström först vid hög ålder och sedan hans egna existensmedel tagit

slut gjort anspråk på och tillerkänts pension, varigenom statens kostnader

för hans pensionering i väsentlig mån reducerats.

Utskottet. Vid den förnyade prövning utskottet nu ägnat förevarande pensionsärende

har utskottet funnit vad i motionen anförts utgöra skäl för att en pensionsförhöjning

beviljas Egerström. Förhöjningen synes böra bestämmas till

det i motionen ifrågasatta beloppet av 552 kronor, varigenom Egerströms

sammanlagda pensionsförmåner skulle, frånsett dyrtidstillägg, uppbringas till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

7

1,452 kronor eller samina belopp, som vid ärendets tidigare behandling föreslagits

av direktionen över arméns pensionskassa. Pensionsförhöjningen torde

böra utgå från och med den 1 januari 1938.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:63,

må medgiva, att den årliga pension å 900 kronor, som av

1936 års riksdag beviljades f. d. löjtnanten vid Göta livgarde

Carl Arvid Egerström, må, räknat från och den 1 januari

1938, utgå med ett till 1,452 kronor förhöjt belopp.

5:o.

Förre kontorsbiträdet greve Carl Fredrlk Conrad Cronhielm. I motion

II: 103 hemställer herr von Seth, »att riksdagen måtte tilldela förre skrivbiträdet

Carl Fredrik Cronhielm skälig pension eller livränta».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att greve Cronhielm är född den 11 september 1883 och således 54 år gammal;
att

han varit anställd såsom kontorsbiträde vid Stockholms örlogsvarvs

ekipagedepartement under tiden 15 april 1914—30 september 1926, vilken

sistnämnda dag han erhöll avsked från nämnda anställning på grund av

1925 års försvarsordnings genomförande;

att han i samband med avgången ur tjänst erhöll avskedsersättning i enlighet

med bestämmelserna i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående

förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid

armén och marinen;

att avskedsersättningen bestämdes till 3,304 kronor;

att han enligt ett av professorn Gunnar Holmgren, Stockholm, den 4 mars

1935 utfärdat läkarintyg vid av Holmgren under åren 1924, 1925, 1926 och

1932 företagna undersökningar befunnits lida av höggradigt nedsatt hörselförmåga,

varjämte vissa nervösa symptom ävenledes konstaterats;

att han enligt ett av professorn i öron-, näs- och halssjukdomar R. Båråny,

Uppsala, den 2 maj 1935 utfärdat läkarintyg vid undersökning den 31

oktober 1923 befunnits lida av en kombinerad liörselnedsättning, vilken

icke förbättrats genom behandling, samt att professorn Båråny på

grundval av utav Cronhielm lämnade uppgifter örn att hörselnedsättningen

vore en följd av påfrestande skrivmaskinsarbete såsom sin åsikt uttalat, att

det under sådana förhållanden kunde anses, att dövheten vore förvärvad i

tjänsten;

att han enligt ett av legitimerade läkaren Sigge Wikander, Stockholm,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr lö
-

den 10 mars 1936 utfärdat intyg konsulterat denne under år 1926 för dyspeptiska

besvär och svår nervös depression och därvid befunnits lida av starkt

nedsatt hörsel samt att dessa symptom syntes hava utvecklats främst under

inverkan av svår psykisk trauma under arbetet;

samt att han är medellös.

I en den 17 mars 1935 dagtecknad skrift anhöll greve Cronhielm hos

Kungl. Majit att komma i åtnjutande av pension eller livränta under åberopande

av att den hörselnedsättning, varav han lede, ådragits i tjänsten samt

att ifrågavarande lyte gjort det omöjligt för honom att erhålla någon anställning

för sitt uppehälle.

I häröver avgivet utlåtande anförde marinförvaltningen, efter inhämtande

av yttrande från varvschefen vid Stockholms örlogsvarv, att då Cronhielm

vid sin avgång ur tjänsten erhållit avskedsersättning med 3,304 kronor samt

pension icke brukat av riksdagen tillerkännas daglönare med mindre de innehaft

minst 15 tjänstår, ämbetsverket ansåge sig förhindrat tillstyrka bifall till

framställningen.

Genom beslut den 3 maj 1935 lämnade Kungl. Maj:t den av Cronhielm

gjorda ansökningen utan bifall.

I en till Kungl. Majit ställd, den 22 maj 1935 dagtecknad ansökning anhöll

härefter greve Cronhielm under åberopande av ovannämnda av professorn R.

Båråny den 2 i samma månad utfärdade läkarintyg, att hans ansökan om

erhållande av pension eller livränta måtte upptagas till förnyad prövning.

I yttrande i ärendet har medicinalstyrelsen med stöd av ett utav medlemmen

av styrelsens vetenskapliga råd, professorn Gunnar Holmgren avgivet

yttrande uttalat, att ämbetsverket ansåge Cronhielm icke hava styrkt eller

gjort sannolikt, att den i ärendet åberopade dövheten förvärvats i tjänsten.

Under hänvisning till vad medicinalstyrelsen anfört hemställde marinförvaltningen

i avgivet utlåtande, att den föreliggande framställningen icke

måtte föranleda ändring i Kungl. Majits omförmälda beslut den 3 maj 1935.

Genom beslut den 9 augusti 1935 fann Kungl. Maj.t framställningen icke

föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

En av greve Cronhielm hos Kungl. Majit den 3 april 1936 gjord ansökan

om ersättningsfrågans upptagande till förnyad prövning, till stöd för vilken ansökan

bland annat åberopats ovannämnda av legitimerade läkaren Sigge

Wikander den 10 mars 1936 avgivna intyg, har genom Kungl. Maj.ts beslut

den 23 oktober 1936 lämnats utan bifall.

Vuhotiei. I de enstaka undantagsfall, då riksdagen tidigare medgivit pension åt anställningshavare

vid försvarsväsendet, som avskedats på grund av 1925 års

försvarsbeslut och i samband därmed tillerkänts avskedsersättning, har vederbörande

redan vid avskedstillfället lidit av sjukdom, som i och för sig bort

föranleda beviljande av sjukpension. I sådana fall då angivna förutsätt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 16. J

ning icke förelegat har riksdagen däremot ställt sig avvisande mot beviljande

av pension. Denna restriktiva ståndpunkt har föranletts av faran för de

vittgående konsekvenser, som eljest skulle kunna uppkomma.

Av utredningen i förevarande ärende framgår, att greve Cronhielm vid avgången

ur tjänst år 1926 tillerkänts avskedsersättning med 3,304 kronor samt

att enligt vad medicinalstyrelsen anfört det icke vore styrkt eller gjorts

sannolikt, att den sjukdom, varav Cronhielm nu lider, förvärvats i tjänsten.

Med hänsyn härtill och då av Cronhielm gjorda framställningar örn pension

icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd, finner utskottet sig icke kunna

förorda, att åtgärd vidtages i motionens syfte.

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion II: 103 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

6:o.

F. d. flaggrustmästare!! Anton Vilhelm Pettersson (ytterligare pensionsförmån).

I motion II: 274 hemställer herr Lindberg i Stockholm, »att f. d.

flaggrustmästaren Anton Vilhelm Pettersson från och med den 1 januari

1938 och under sin återstående levnad måtte komma i åtnjutande av en

tilläggspension till sådant belopp att hans sammanlagda pensionsförmåner

komma att uppgå till 2,196 kronor jämte dyrtidstillägg, eller den pension

som numera utgår till underofficer av 2:a graden».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Pettersson är född den 10 februari 1860 och alltså 78 år gammal;

att han innehaft anställning såsom manskap vid flottan och kustartilleriet

under tiden 1 november 1880—31 december 1906 och såsom underofficer av

2. graden vid kustartilleriet under tiden 1 januari 1907—10 augusti 1915,

vilken sistnämnda dag han efter uppnådd pensionsålder erhöll avsked från

sagda beställning med pension till belopp av 1,788 kronor;

att han därefter varit anställd såsom föreståndare för, respektive arbetare

vid tygförvaltningens i Vaxholm mekaniska verkstad under tiden 11 augusti

1915—19 november 1932 samt såsom tillsyningsman vid Vaxholms fästning

från och med den 1 oktober 1915 till och med den 30 juni 1935;

att hans avlöningsförmåner såsom verkstadsföreståndare respektive verkstadsarbetare

utgjort under åren 1915—1927 lägst 4 kronor 50 öre oell högst

8 kronor 40 öre per dag samt under åren 1928—1932 lägst 215 och högst 252

kronor i månaden;

samt att hans arvode såsom tillsyningsman vid Vaxholms fästning utgjort

300 kronor per år, varjämte tillkommit förmånen av fri bostad, värderad till

350 kronor örn året.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

I en den 14 november 1936 dagtecknad, av kommendanten i Vaxholms

fästning med tillstyrkan av bifall till marinförvaltningen insänd och av

nämnda ämbetsverk, likaledes med tillstyrkan av bifall, till statskontoret

överlämnad skrift anhöll Pettersson att —■ utöver honom författningsenligt

tillkommande pension — komma i åtnjutande av tilläggspension jämlikt

tjänstepensionsreglementet för arbetare på grund av de av honom innehavda

anställningarna såsom dels föreståndare för, respektive arbetare vid tygförvaltningens

i Vaxholms mekaniska verkstad, dels ock tillsyningsman vid Vaxholms

fästning. Med skrivelse den 9 januari 1937 överlämnade statskontoret

Petterssons ansökning till statens pensionsanstalt under åberopande, att

statskontoret funnit sig icke kunna bifalla densamma, enär ingen av de pensioneringsföreskrifter,

enligt vilka statskontoret hade att bevilja pensioner,

vore å Pettersson tillämplig.

I skrivelse till marinförvaltningen den 31 mars 1937 anförde statens pensionsanstalt,

att enär Pettersson avgått från sin anställning som arbetare vid

tygförvaltningens i Vaxholm mekaniska verkstad, innan tjänstepensionsreglementet

för arbetare från och med den 1 januari 1935 trätt i kraft, samt

hans avlöning å anställningen som tillsyningsman vid Vaxholms fästning

icke uppgått till 1,700 kronor för ar, vid valka förhållanden någon pensionsrätt

icke kunde tillkomma Pettersson enligt berörda reglemente, pensionsanstalten

funne sig förhindrad att tilldela honom någon pension jämlikt

samma reglemente. Då vidare Pettersson vid uppnådda 60 levnadsår den 10

februari 1920 räknat endast fyra fulla tjänstår som arbetare i statens tjänst,

funne anstalten sig jämväl förhindrad tilldela honom någon pension enligt

kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering

av viss arbetarpersonal i statens tjänst.

I en till Kungl. Majit ställd, den 3 september 1937 dagtecknad skrift anhöll

härefter Pettersson hos Kungl. Majit att utöver den honom på grund av

mnehavd militär befattning tillerkända pensionen komma i åtnjutande av

pension på grund av omförmälda tjänstgöring såsom föreståndare för, resp.

arbetare vid tygförvaltningens i Vaxholm mekaniska verkstad.

I avgivet utlåtande i ärendet erinrade marinförvaltningen, att i särskilda

under åren 1928 och 1929 till Kungl. Majit ingivna ansökningar fyrtioen

förutvarande underofficerare vid marinen, vilka erhållit avsked med pension

från beställning på stat före den 1 januari 1919 och efter avskedet bestritt

andra befattningar vid försvarsväsendet, anhållit att på grund av denna ytterligare

tjänstgöring fa komma i åtnjutande av ökade pensionsförmåner,

men att, sedan direktionen över flottans pensionskassa funnit sig icke kunna

tillstyrka bifall till framställningarna med hänsyn till de vittgående konsekvenser

i ekonomiskt avseende, som skulle följa av ett bifall, Kungl. Majit

genom beslut den 7 februari 1930 förklarat framställningarna icke föranleda

någon Kungl. Majits åtgärd.

Genom beslut den 22 oktober 1937 fann Kungl. Maj.t den av Pettersson

gjorda ansökningen icke föranleda någon Kungl. Majits vidare åtgärd.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

11

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Pettersson den 10 augusti 1915

vid inträdd pensionsålder — 55 år — erhållit avsked med pension å 1,788

kronor från beställning såsom underofficer av 2. graden vid kustartilleriet

samt att han därefter under tiden 11 augusti 1915—30 juni 1935 innehaft

vissa anställningar vid försvarsväsendet, vilka han lämnat vid en uppnådd

levnadsålder av över 75 år. Under nämnda tid har Pettersson samtidigt

åtnjutit förmån av såväl pension som lön. Såsom statens pensionsanstalt

framhållit, är Pettersson författningsenligt icke berättigad till pension

på grund av sina ifrågavarande anställningar. Det torde ej heller enligt utskottets

mening böra ifrågakomma, att riksdagen genom särskilt beslut skulle

medgiva dylik förmån i ett fall som det föreliggande, där tjänstetiden till

övervägande del infallit sedan normal pensionsålder uppnåtts. Marinförvaltningen

har även fäst uppmärksamheten på att ett stort antal ansökningar av

samma innebörd som det nu motionsvis väckta förslaget framkommit från

förutvarande underofficerare vid marinen, vilka efter erhållet avsked med

pension bestritt andra befattningar vid försvarsväsendet. På grund av vad

sålunda anförts och då ett bifall till motionen skulle medföra vittgående

konsekvenser, får utskottet avstyrka bifall till densamma.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 274 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

III. Socialdepartementet.

7 :o.

Förre polisuppsyningsmannen Carl Hellgren. I en den 28 januari 1938

dagtecknad proposition nr 109 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förre polisuppsyningsmannen Carl

Hellgren må, räknat från och med den 1 januari 1938, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en

årlig pension av 420 kronor, under villkor att pension till minst samma belopp

för år utgår från landsting, kommun eller enskilda, skolande Hellgren

icke äga åtnjuta dyrtidstillägg å den av statsmedel utgående pensionen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Hellgren är född den 17 oktober 1867 och således 70 år gammal;

att han under åren 1901—1929 varit av länsstyrelsen i Älvsborgs län förordnad

att, i egenskap av polisuppsyningsman, med polismans befogenhet

och skydd biträda med ordningens upprätthållande inom området för Svenljunga

bysamhälle;

TJtslottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

att den till Hellgren utgående årliga avlöningen vid tiden för hans avgång

och ett flertal år dessförinnan utgjort 1,200 kronor, å vilket belopp dyrtidstillägg

icke utgått;

att avlöningen bestritts till hälften av kommunen och till hälften av statsverket;
att

Hellgren sedan år 1901 tillika tjänstgjort såsom tingsvaktmästare hos

Kinds häradsrätt, i vilken egenskap han senast åtnjutit en kontant lön av 700

kronor för år jämte förmån av fri bostad;

att Hellgren härutöver för fullgörande av viss kommunal syssla åtnjuter en

årlig inkomst av 300 kronor;

att Svenljunga kommunalfullmäktige den 29 september 1936 beslutat bifalla

en av Hellgren gjord ansökning om pension på grund av anställningen

såsom polisuppsyningsman, under villkor att statsverket bidroge till Hellgrens

pensionering med 50 procent samt att pensionsunderlaget beräknades

till högst 70 procent av den till Hellgren utgående avlöningen vid tiden för

dennes avgång ur tjänst;

samt att hel pension åt Hellgren skulle utgöra 840 kronor för år.

Föredragande departementschefen har anfört, att med hänsyn till vad i

ärendet blivit upplyst departementschefen ansåge sig böra tillstyrka, att —

i enlighet med vad som skett i vissa tidigare liknande fall — staten bidroge

till Hellgrens pensionering. Då Hellgren icke uppburit dyrtidstillägg å sin

avlöning såsom polisuppsyningsman, borde dyrtidstillägg icke heller utgå

å pensionen.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, får hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må av riksdagen

bifallas.

IV. Kommunikationsdepartementet.

8:o.

Förre schaktmästaren Karl Johan Olofsson. I en den 28 januari 1938

dagtecknad proposition nr 114 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma

dag, i punkten 3 föreslagit riksdagen medgiva, att förre schaktmästaren

vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vägbyggnadsarbeten Karl Johan Olofsson

må, räknat från och med den 1 oktober 1937, under sin återstående livstid

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig

pension av 1,596 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

13

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Olofsson är född den 9 november 1873 och således 64 år gammal;

att han under åren 1888—1896 varit anställd såsom arbetare vid statens

järnvägsbyggnader;

att han under åren 1898—1900 under sammanlagt omkring 2 år 2 månader

tjänstgjort såsom bromsare eller extra stationskarl vid statens järnvägar;

att han under tiden 28 maj 1901—20 juni 1905 eller alltså under något

mer än 4 år varit anställd såsom fortifikationsarbetare vid Bodens fästningsbyggnad;
att

han under tiden 1 juli 1911—31 mars 1930 eller således under 18 år

9 månader varit anställd såsom schaktmästare hos distriktsingenjör i vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens förutvarande distriktsorganisation och därvid

haft den dagliga tillsynen vid och ledningen av förekommande statsunderstödda

väg- och brobyggnadsarbeten;

att han under tiden 10 juni 1930—30 september 1937 eller under 7 år 3

månader 21 dagar varit anställd hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen såsom

schaktmästare vid under styrelsens direkta ledning ställda vägbyggnader i

Norrbottens län;

samt att hans avlöning under sistnämnda anställning utgått med 350 kronor

för månad intill utgången av augusti månad 1934 och med 400 kronor

för månad under tiden därefter.

Föredragande departementschefen har anfört huvudsakligen följande:

Den pension, som skulle tillkomma Olofsson vid tillämpning av bestämmelserna

i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585), måste anses alltför

låg i förhållande till den av Olofsson åtnjutna avlöningen och i betraktande

av de arbetsuppgifter, som åvilat honom. I anledning härav och då i förevarande

fall i huvudsak förelåge enahanda förhållanden, som föranledde

1936 års riksdag att bevilja särskild pensionsförmån åt förre schaktmästaren

vid statens arbetslöshetskommission E. P. Nestor och verkmästaren vid

väg- och vattebyggnadsstyrelsens hamnbyggnadsarbeten A. Magnusson (prop.

nr 196, punkterna 15 och 16; riksdagens skrivelse nr 216) tillstyrkte departementschefen

under åberopande av vad departementschefen anfört vid anmälan

inför Kungl. Maj :t av sistnämnda pensionsfrågor, att förslag förelädes

riksdagen om beviljande åt Olofsson av en efter föreliggande omständigheter

avvägd pension. Det ifrågasatta pensionsbeloppet syntes böra bestämmas

till 1,596 kronor.

Under åberopande av vad departementschefen anfört får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj :ts förevarande framställning må vinna riksdagens

bifall.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

V. Finansdepartementet.

9:o.

Kontrollören vid brännvinstillverkningen Mauritz Hobro. I en den 28

januari 1938 dagtecknad proposition nr 114 har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 4 föreslagit riksdagen medgiva, att kontrollören

vid brännvinstillverkningen Mauritz Hobro må från och med månaden

näst efter den, varunder hans förordande såsom kontrollör upphör, under

sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

uppbära en årlig pension av 1,884 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Hobro är född den 23 maj 1868 och således 69 år gammal;

att han under tillverkningsåren 1914/1915—1927/1928 varit av kontrollstyrelsen

anställd såsom kontrollör, tillsyningsman eller förste kontrollör vid

den förutvarande sockerbeskattningen;

att han från och med tillverkningsåret 1918/1919 innehaft av kontrollstyrelsen

meddelade förordnanden såsom kontrollör vid brännvinstillverkningen

och i denna egenskap tjänstgjort vid olika sulfitbrännerier inom Gävle

överkontrollörsdistrikt, senast vid Hammarby sulfitb rån neri;

att hans tjänstgöring kommer att upphöra med utgången av nu löpande

tillverkningsår, enär han då uppnått den ålder — 70 år — vid vilken förlängt

förordnande såsom kontrollör icke vidare meddelas av kontrollstyrelsen;

att han vid utgången av tillverkningsåret 1937/1938 varit anställd såsom

kontrolltjänsteman vid sockerbeskattningen och brännvinstillverkningen under

tillhopa 24 tillverkningsår med en sammanlagd effektiv tjänstgöringstid

av omkring 17 år 9 månader.

att han i ersättning för sitt arbete såsom brännvinskontrollör uppburit

dagarvode, vilket till och med tillverkningsåret 1925/1926 utgjort 9 kronor

samt under tiden därefter 9 kronor 50 öre jämte dyrtidstillägg;

samt att Hobro icke innehar annan anställning eller för sådan anställning

åtnjuter pension.

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att Kungl. Majits förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr le
-

ih

VI. Ecklesiastikdepartementet.

10:o.

Överlärarcn vid tekniska skolan i Stockholm Henrik Filip Langlet. I

en den 28 januari 1938 dagtecknad proposition nr 116 har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att överläraren

vid tekniska skolan i Stockholm Henrik Filip Langlet må från och med månaden

näst efter den, varunder han lämnar sin anställning vid skolan, under

sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

uppbära en årlig pension av 2,196 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Langlet är född den 26 september 1866 och alltså 71 år gammal;

att Langlet, som avlagt ingenjörsexamen vid tekniska högskolan, varit anställd

vid tekniska skolan i Stockholm såsom underlärare i geometrisk konstruktionslära

vid aftonskolan och maskinyrkesskolan och såsom underlärare

i mekanisk fackritning vid maskinyrkesskolan ävensom på förordnande

bestritt överlärarbefattningen i mekanisk teknologi jämte verktygslära vid

aftonskolan och maskinyrkesskolan, innehaft överlärarbefattningen i mekanisk

teknologi jämte verktygslära vid aftonskolan samt varit Överlärare i

geometrisk konstruktionsritning i byggnadsyrkesskolan, i maskinyrkesskolan

och i aftonskolan, vilka tre befattningar han alltjämt innehar;

att Langlet har att åberopa en anställningstid vid tekniska skolan i Stockholm

av mer än 37 år, därav omkring 28 år såsom Överlärare;

att undervisningstiden för Langlet omfattat i medeltal 29 veckotimmar

under åren 1897—1907, 3 veckotimmar under tiden juli 1910—oktober 1912,

7 å 11 veckotimmar under tiden november 1912—december 1921 samt 26

veckotimmar under tiden därefter;

att Langlet å sina överlärarbefattningar uppbär en avlöning av tillhopa

3,567 kronor för år jämte dyrtidstillägg enligt för statens befattningshavare

vid oreglerade verk gällande grunder;

att Langlet, vid sidan om sin anställning viri tekniska skolan, under läsåren

1897—1927 eller alltså under 30 år i en följd varit anställd såsom assistent,

extra lärare, speciallärare eller vikarierande professor vid tekniska högskolan;

att han vid tekniska högskolan under de fem sista anställningsåren

åtnjutit arvode av i medeltal 1,440 kronor för år;

samt att han förutom anställningen vid tekniska skolan och tekniska högskolan

icke haft någon avlönad anställning.

Föredragande departementschefen har anfört bland annat följande:

Departementschefen funne sig böra förorda, att Langlet komme i åtnjutande

av pension av statsmedel vid avgången från anställningen vid tekniska

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 16■

Vtalcottä.

skolan i Stockholm, vilken anställning — enligt vad departementschefen inhämtat

— jämte tjänstgöringen vid tekniska högskolan utgjort hans praktiskt

taget enda förvärvskälla. Då frågan om tekniska skolans omorganisation

och det därmed förknippade spörsmålet om ett generellt ordnande av pensioneringen

av skolans personal ännu ej vunnit sin lösning, syntes erforderligt,

att — i likhet med vad som skett i fråga om vissa tidigare från skolan avgångna

befattningshavare — framställning gjordes hos riksdagen örn pension

åt Langlet. Beträffande avvägningen av pensionsbeloppet funne departementschefen

sig böra såsom i förevarande fall skälig pension förorda ett belopp

av 2,196 kronor.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen

bifallas.

U:o.

Kyrkoherde emeritus Carl Gustaf Grönberg. I motion 11:271 har herr

Hallén hemställt, »att riksdagen ville åt kyrkoherde emeritus C. G. Grönberg

bevilja en tilläggspension av 900 kronor örn året att utgå av statsmedel».

Enligt vad utskottet inhämtat har Grönberg avlidit den 21 februari 1938.

Till följd härav påkallar den i förevarande motion gjorda framställningen

icke någon riksdagens åtgärd; vilket utskottet härmed får

anmäla.

Affärsdrivande verks medel.

1^ Postmedel.

12:o.

Städerskan Josefina Edqvist, född Danielsdotter. I en den 28 januari

1938 dagtecknad proposition nr 114 har Kungl. Maj:t, under åberopande av

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden föi

samma dag, i punkten 5 föreslagit riksdagen medgiva, att städerskan vid

postverket Josefina Edqvist, född Danielsdotter, må från och med månaden

näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 408 kronor, att utgå av postmedel.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

17

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Edqvist är född den 17 november 1868 och alltså 69 år gammal;

att hon sedan den 1 april 1920 eller under närmare 18 år varit anställd såsom

städerska vid postkontoret Göteborg 7;

att städningsarbetet kräver en daglig arbetstid av 4 å 5 timmar;

att Edqvists ersättning för städningsarbetet utgått med omkring 1,100

kronor i medeltal för år under åren 1920—1925, med 960 kronor under vart

och ett av åren 1926—1933, med 1,320 kronor under vart och ett av åren

1934 och 1935, med 1,580 kronor under år 1936 och med 1,680 kronor under

år 1937;

samt att Edqvist, som är frånskild, försörjer sig uteslutande på den inkomst,

hon erhåller från postverket.

Edqvist, som icke blivit underkastad bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet

för arbetare, kan ej heller komma i åtnjutande av pension enligt

bestämmelserna i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter

angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär

hon vid den tidpunkt, då hon uppnådde 60 års ålder, icke under sammanlagt

15 år innehaft sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hennes huvudsakliga

sysselsättning och förvärvskälla.

Generalpoststyrelsen har gjort framställning om beredande av pension åt

Edqvist till belopp av 408 kronor för år.

Statskontoret har biträtt generalpoststyrelsens förslag.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

Riksdagen har tidigare i ett flertal fall beviljat pension åt i statens tjänst

anställda arbetare, vilka, i likhet med Edqvist, icke varit underkastade tjänstepensionsreglementet

för arbetare och icke heller uppfyllt förutsättningarna

för erhållande av pension enligt förenämnda kungörelse den 7 december

1934 (nr 585), ehuru de under en avsevärd tid — varav en del efter ikraftträdandet

av nämnda bestämmelser — utfört arbete för statens räkning. Jag

tillåter mig härvid även hänvisa till vad jag anfört vid framläggande för 1936

års riksdag av förslag i ett med det nu förevarande likartat ärende angående

pension åt förra städerskan vid folkskoleseminariet i Linköping Carolina

Sofia Nilsson (prop. nr 92, p. 13). I likhet med myndigheterna anser jag,

att även åt Edqvist bör utverkas pension genom framställning till riksdagen.

Ämbetsverkens förslag i fråga örn storleken av pensionen finner jag mig

likaledes kunna bitiäda.

Med hänsyn till vad departementschefen anfört till stöd för det föreliggande

förslaget, har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till detsamma.

Utskottet hemställer således,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 8 sami. Nr 16.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

II. Telegrafverkets medel.

13:o.

Generaldirektören och chefen för telegrafverket greve Henning Adolf

Hamilton (tilläggspension). I en den 18 februari 1938 dagteeknad proposition

nr 133 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att generaldirektören och chefen för telegrafverket greve

Henning Adolf Hamilton må, därest han avgår ur statens tjänst, innan han

under tolv år innehaft förordnande å generaldirektörsbefattningen, under sin

återstående livstid av telegrafverkets medel uppbära — utöver honom författningsenligt

tillkommande pension — en tilläggspension till sådant belopp,

att sammanlagda pensionsförmånen kommer att uppgå till 9,000 kronor

för år.

Av propositionen inhämtas bland annat följande:

Greve Hamilton är född den 19 september 1873 och uppnår alltså 65 levnadsår

den 19 september 1938. Efter den 14 april 1898 avlagd juris utriusque

kandidatexamen blev han e. o. notarie i Svea hovrätt den 20 i samma månad

samt fullgjorde tingstjänstgöring under tiden september 1898—augusti

1901. Efter tjänstgöring såsom amanuens i civildepartementet och domänstyrelsen

blev greve Hamilton t. f. byråchef i telegrafstyrelsen den 29 juni

1906 samt utnämndes den 4 december 1907 att vara byråchef i telegrafstyrelsen,

räknat från och med den 1 januari 1908. Han innehade i sistnämnda

egenskap under tiden 1 oktober 1916—31 december 1927 förordnande att

vara generaldirektörens ställföreträdare. Genom Kungl. Majits särskilda beslut

den 22 oktober 1927 och den 27 november 1931 har greve Hamilton varit

förordnad att vara generaldirektör och chef för telegrafverket under åren

1928—1937, och genom beslut den 26 november 1937 har Kungl. Majit meddelat

greve Hamilton dylikt förordnande jämväl för år 1938.

Pensionsunderlaget för en generaldirektör, vilken tillsättes genom förordnande,

är enligt 3 kapitlet civila tjänstepensionsreglementet 9,000 kronor.

Därest en dylik tjänsteman avgår ur statens tjänst, innan han under tolv

år innehaft förordnande å befattningen och avgången föranletts av att

förordnandet utlöpt utan att efterföljas av förnyat förordnande, äger han

uppbära avkortad pension, som med 1,000 kronor understiger ovannämnda

pensionsunderlag och alltså i förevarande fall utgör 8,000 kronor.

Föredragande departementschefen har med hänsyn till greve Hamiltons

långa förtjänstfulla statstjänst, innefattande bland annat ett mångårigt uppdrag

såsom generaldirektörens ställföreträdare före utnämningen till generaldirektör,

ansett skäligt, att han vid avgång med 1938 års utgång komme

i åtnjutande av hel pension såsom generaldirektör.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

19

I motion II: 369 hava herrar Brädefors och Senander på anförda skäl hemställt,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 133.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att greve Hamilton vid slutet av

år 1938, då hans förordnande såsom generaldirektör och chef för telegrafverket

utgår, kan räkna en sammanlagd anställningstid i statens tjänst av

omkring 40 år, samt att han under något mer än elva år varit förordnad

såsom ställföreträdare för generaldirektören och chefen för nämnda verk

och elva år såsom generaldirektör och chef för verket. Då för hel pension

såsom generaldirektör och chef för telegrafverket, 9,000 kronor, erfordras

tolv tjänstår, skulle greve Hamilton vid avgång ur statens tjänst vid nyssnämnda

tidpunkt vara berättigad till avkortad pension, vilken enligt gällande

författning skulle utgå med 8,000 kronor. I betraktande av den långa

tid, greve Hamilton före utnämningen till generaldirektör innehaft uppdrag

att vara generaldirektörens ställföreträdare, anser utskottet emellertid

i likhet med departementschefen skäligt, att greve Hamilton kommer

i åtnjutande av hel pension, även örn han skulle avgå ur statens tjänst, innan

han under tolv år innehaft förordnande å generaldirektörsbefattningen.

Med hänsyn härtill och då de skäl, som i motionen anförts till stöd för

yrkandet om avslag å det i propositionen framlagda förslaget, icke synts

utskottet vara av avgörande betydelse vid prövningen av frågon om pensionsbeloppet

i förevarande fall, finner utskottet sig böra biträda Kungl.

Maj:ts förslag och får alltså avstyrka bifall till den föreliggande motionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må, med avslag å motionen II: 369, bifalla

Kungl. Majrts ifrågavarande proposition.

III. Trafikmedel.

14:o.

Förra städerskan Edla Kristina Bååth, född Rask. I en den 28 januari

1938 dagtecknad proposition nr 114 har Kungl. Maj:t, under åberopande av

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för

samma dag, i punkten 6 föreslagit riksdagen medgiva, att förra vagnstäderskan

vid statens järnvägar Edla Kristina Bååth, född Rask, må, räknat

från och med den 1 januari 1937, under sin återstående livstid uppbära en

årlig pension av 408 kronor, att utgå av trafikmedel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Bååth är född den 25 september 1866 och således 71 år gammal;

att hon åren 1921—1936 under sammanlagt mer än 15 år tjänstgjort såsom

vagnstäderska vid statens järnvägar (Bollnäs);

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

att hennes dagliga arbetstid utgjort 7^2 timmar;

att hennes inkomst under de senaste tio åren utgjort i medeltal omkring

1,780 kronor för år;

samt att Bååth, som är änka sedan 40 år, äger en mindre stuga om ett rum

och kök men för övrigt är medellös.

Utskottet. Då i förevarande ärende föreligga i huvudsak enahanda förhållanden som

i det under punkten 12 här ovan upptagna ärendet, får utskottet tillstyrka

bifall till den föreslagna pensionen åt Bååth.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

lärn.

Förra städerskan Anna Greta Ljungström, född Johansdotter. Under

punkten 7 av förevarande proposition har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen

medgiva, att förra rumstäderskan vid statens järnvägar Anna Greta Ljungström,

född Johansdotter, må, räknat från och med den 1 mars 1937, under

sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 408 kronor, att utgå

av trafikmedel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Ljungström, som är änka, är född den 14 januari 1870 och således 68

år gammal;

att hon under tiden 19 november 1919—28 februari 1937 eller omkring

17 år 3 månader varit anställd såsom rumstäderska vid statens järnvägar

(Göteborg);

att arbetstiden intill utgången av januari månad 1920 utgjort 90 timmar

i månaden, under tiden 1 februari 1920—31 oktober 1927 varierat mellan

120 och 160 timmar i månaden samt under tiden därefter uppgått till 210

timmar i månaden;

samt att hennes avlöning under tiden intill utgången av oktober månad

1927 utgått med växlande belopp, högst 150 kronor för månad, och under

tiden därefter utgjort 200 kronor för månad.

Utskottet. Under hänvisning till att utskottet under punkterna 12 och 14 i det föregående

tillstyrkt pensioner i två med det nu förevarande ärendet i princip

likartade fall får utskottet hemställa, att Ljungström tillerkännes den av

Kungl. Majit ifrågasatta pensionen.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 16. 21

16:o.

F. d. stationskarlen vid statens järnvägar Frans Robert Törnqvist (förhöjd

pension). I en den 11 februari 1938 dagtecknad proposition nr 132 har

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att f. d. stationskarlen vid statens järnvägar Frans Robert Törnqvist må,

räknat från och med dagen näst efter den, da han avgatt ur tjänst, under sin

återstående livstid uppbära en årlig pension av 960 kronor, att utgå av trafikmedel.

Av propositionen framgår, att Törnqvist, som är född den 8 juli 1880, antogs

i extra tjänst vid Skåne—Smålands järnväg den 9 juli 1899, befordrades

till ordinarie stationskarl vid samma järnväg den 1 augusti 1908 och övergick

enligt ett mellan statens järnvägar och Skåne—Smålands järnvägsaktiebolag

träffat avtal i statens järnvägars tjänst såsom ordinarie stationskarl den 1

oktober 1932, vilken befattning han innehade intill utgången av september

månad 1936, då han erhöll avsked på grund av sjukdom. Vid avgången ur

tjänst tillerkändes Törnqvist av järnvägsstyrelsen, som jämlikt beslut av 1933

års riksdag skulle övertaga den pensioneringsskyldighet det enskilda bolaget

kunde gentemot Törnqvist hava iklätt sig, pension i enlighet med av Skåne—

Smålands järnvägsaktiebolag meddelade bestämmelser till belopp av 500 kronor

för år.

Järnvägsstyrelsen har gjort framställning örn ökade pensionsförmåner för

Törnqvist och i sådant avseende anfort bland annat:

Då den Törnqvist tilldelade pensionen torde vara otillräcklig för hans uppehälle

och även måste anses vara alltför låg i förhållande till anställningstiden,

ansåge styrelsen det vara skäligt, att förhöjd pension bereddes honom.

I anslutning till av statsmakterna tidigare tillämpade principer syntes till utgångspunkt

vid bestämmandet av pensionen böra tagas ett belopp av 1,096

kronor, motsvarande två tredjedelar (= statspensionsdelen) av det för stationskarl

vid statens järnvägar gällande pensionsunderlaget, 1,644 kronor.

Med hänsyn till att Törnqvist för erhållande av pensionsunderstöd vid den

enskilda järnvägen kunnat tillgodoräkna sig endast anställningstiden efter

fyllda 30 år, svntes pensionsbeloppet böra reduceras i förhållande till den

tid, varmed nämnda anställningstid understege den för erhållande av full

pension erforderliga tjänstetiden 30 ar. En pa sadant sätt beräknad pension

skulle uppgå till 960 kronor.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot det föreliggande förslaget,

enligt vilket pensionsbeloppet för Törnqvist skulle uppbringas från

500 kronor till 960 kronor för år, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Utslcoltel.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 16-

IV. Statens domäners fond.

17 :o.

Gårdskarlen Peter Jönsson. I en den 28 januari 1938 dagtecknad proposition

nr 114 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten

8 föreslagit riksdagen medgiva, att gårdskarlen vid Kolleberga skogsskola

Peter Jönsson må från och nied månaden näst efter den, varunder han lämnar

sin anställning, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension

av 504 kronor, att utgå av statens domäners fond.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Jönsson är född den 4 mars 1864 och således 74 år gammal;

att han sedan januari månad 1920 eller under omkring 18 år varit anställd

såsom gårdskarl vid Kolleberga skogsskola;

att han haft en daglig arbetstid, omfattande under vinterhalvåret 8 V2

timmar och under sommarhalvåret 9 timmar;

samt att han uppburit en avlöning av 900 kronor för år, å vilket belopp

dyrtidstillägg ej utgått.

Jönsson, som icke blivit underkastad bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet

för arbetare, kan icke heller komma i åtnjutande av pension

enligt bestämmelserna i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter

angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst,

enär han vid den tidpunkt, då han uppnådde 60 års ålder, icke under sammanlagt

15 år innehaft sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hans

huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

I motion II: 102 har herr Andersson i Munkal jungby hemställt, »att riksdagen

måtte besluta tillerkänna gårdskarlen vid Kolleberga skogsskola, Peter

Jönsson, ett årligt understöd med belopp som, efter prövning av ärendet, kan

befinnas skäligt».

Utslcottct. Då frågan om beredande av pension åt Jönsson i princip är likartad med

de pensioneringsspörsmål, som äro upptagna under punkterna 12, 14 och 15

härovan, finner utskottet sig böra biträda det förslag, som innefattas i

Kungl. Maj :ts förevarande framställning och den i ämnet väckta motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, nied bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och i anledning av motionen II: 102, må medgiva,

att gårdskarlen vid Kolleberga skogsskola Peter Jönsson

må från och med månaden näst efter den, varunder han

lämnar sin anställning, under sin återstående livstid uppbära

en årlig pension av 504 kronor, att utgå av statens domäners

fond.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

23

18:o.

Skogsarbetarn Anders Gustav Möller. I motion II: 69 hemställer herr

Sundström i Vikmanshyttan, »att riksdagen måtte bevilja kronotorparen Anders

Gustav Möller, Kaspersbo, Garpenbergs revir, en årlig pension, att utgå

av statens domäners fond, till belopp som kan anses skäligt».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Möller är född den 31 juli 1875 och alltså 62 år gammal;

att han, som varit arrendator å kronotorpet Björkholmen under tiden 1918

—14 mars 1926 samt å kronotorpet Kaspersbo under tiden 1927—14 mars

1937, innehaft anställning såsom skogsarbetare i Garpenbergs revir under

tiderna 8 november 1913—14 mars 1914 och 14 mars 1918—14 mars 1937;

att hans omförmälda anställningstid såsom skogsarbetare uppgått till 14

år 7 månader 29 dagar, därav 13 år 5 månader 7 dagar före uppnådd ålder

av 60 år;

att han under åren 1932—1936 i avlöning uppburit i medeltal 680 kronor

om året;

att han den 3 april 1937 hos domänstyrelsen anhöll om pension;

att i ett inom domänstyrelsens statistikkontor den 3 maj 1937 upprättat

memorial anfördes bland annat, att kungörelsen den 7 december 1934

(nr 585) nied föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i

statens tjänst vore tillämplig å Möller, men att jämlikt bestämmelserna i

2 § nämnda kungörelse pension icke kunde tillerkännas honom, enär han

icke innehade minst 15 anställningsår i statens tjänst före fyllde 60 år;

att domänstyrelsen genom beslut den 7 maj 1937 förklarade sig icke kunna

bifalla Möllers pensionsansökan;

samt att Möller efter den 14 mars 1937 tillfälligtvis utfört skogsarbete i

Garpenbergs revir under 2 månader 7 dagar, vadan hans sammanlagda anställningstid

i statens tjänst utgör 14 år 10 månader 7 dagar.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har Möller icke kunnat tilldelas

pension enligt kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter

angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär

hans sammanlagda arbetstid i statens tjänst före fyllda 60 år icke uppgått

till 15 år.

Utskottet vill erinra, att såsom jämväl framgår av punkten 12 här ovan

riksdagen under de senare åren i åtskilliga fall beviljat pensioner åt arbetare

i statens tjänst, vilkas tjänstgöring till större eller mindre del fullgjorts

efter den ålder av 60 år, som numera satts som gräns för tjänstårsberäkning

för ifrågavarande arbetare. Sålunda beslöt 1937 års riksdag på

förslag av bankoutskottet (uti. nr 23 p. 20) bevilja pension åt skogsarbetaren

A. Björsson, oaktat denne, vars sammanlagda anställningstid i statens tjänst

uppgått till 15 år 5 månader, kunde räkna en tjänstetid av allenast 14 år

5 månader före uppnående av 60 års ålder.

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

Enligt utskottets mening föreligger här ett med det nyss omförmälda jämförbart

fall. På grund härav finner sig utskottet böra förorda, att Möller,

som kan räkna en sammanlagd anställningstid i statens tjänst av nära 15 år,

tillerkännes en pension av statsmedel, oaktat hans tjänstgöringstid före fyllda

60 år uppgått till endast 13 år 5 månader 7 dagar. Pensionens belopp synes

böra fastställas till 444 kronor för år.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:69,

må medgiva, att skogsarbetaren Anders Gustav Möller må,

räknat från och med den 1 januari 1938, under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 444 kronor, att utgå

av statens domäners fond.

Stockholm den 4 mars 1938.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg, Friggeråker, Bjurström, Nilsson

i Mölndal, von Horn och Leander;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg,

K. A. Westman, Osberg, Svedman och Sundström i Vikmanshyttan; dock att i behandlingen

från och med punkt 12 herr Andersson i Munkaljungby deltagit i stället för herr

Paulsen.

387504. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:113 Skrivelse till Konungen i anledning av framställningar angående pensioner och understöd åt vissa i statens tjänst anställda eller förut anställda personer m. m. a1 i texten