Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 35 § lagen den 29 juni 1923
1938-03-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1938:21, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 35 § lagen den 29 juni 1923
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1938 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 35 § lagen den
29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker jämte i ämnet
väckta motioner.
I en till riksdagen avlåten, den 11 februari 1938 dagtecknad proposition
nr 101, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av
35 § lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker.
Berörda förslag är återgivet å sid. 7 och 8 här nedan.
Enligt nu gällande bestämmelser i 35 § sparbankslagen skall sparbanks
vinst, i den mån grundfonden eller, örn säkerhetsfond bildats, denna gått
förlorad, i första hand användas till att uppbringa sådan fond till det
belopp, vartill den skall uppgå, och skall vad som icke tages i anspråk för
nämnda ändamål avsättas till reservfond. Dock kunna under vissa förutsättningar
av sparbanks vinstmedel anslås bidrag till särskilda ändamål.
Härutinnan gäller till en början enligt 35 § första stycket, att sparbanks
huvudmän kunna, sedan styrelsen avgivit yttrande i ärendet, för väckande
och underhållande, särskilt hos mindre bemedlade, av håg till sparsamhet,
av tillgängliga vinstmedel använda ett belopp som i förhållande till sparbankens
ställning är av ringa betydelse. Förfoganderätten över vinstmedel
ökas emellertid, sedan fondbildningen nått en viss styrka. Denna
större frihet beträffande vinstmedlens användning inträder, när reservfonden
eller, där förbehåll örn tillskjuten grundfonds återbärande icke
gjorts i reglementet, sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna
överstiger tio procent av insättarnas behållning enligt senaste bokslut.
Då denna förutsättning är uppfylld, äga huvudmännen enligt 35 § andra stycket,
sedan styrelsen avgivit yttrande i ärendet, besluta, att intill hälften av
vinsten eller, örn vinsten till någon del jämlikt ovannämnda bestämmelser anslagits
för sparsamhetsfrämjande ändamål eller behöver tagas i anspråk för
åvägabringande av nyss angivna förhållande mellan reservfonden eller sammanräknade
beloppet av grund- och reservfonderna samt insättarnas behållning,
intill hälften av vad därefter återstår skall användas till sådant allmän
B
i hang till riksdagens protokoll 1938. 8 sami. Nr 21. 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
nyttigt eller välgörande ändamål, som icke på grund av gällande författning
skall tillgodoses genom skattebidrag. Huvudmännens beslut skall underställas
vederbörande länsstyrelse, som har att pröva, huruvida beslutet överensstämmer
med föreskrifterna i sparbankslagen och sparbankens reglemente.
1935 års sparbankssakkunniga föreslogo i sitt den 9 juni 1936 avgivna betänkande
(Statens offentliga utredningar 1936: 25) sådan ändring i dessa
bestämmelser, att även sparbanker, som icke uppfyllde de nu i 35 § andra
stycket uppställda villkoren i fråga örn fondställning, skulle kunna av sina
vinstmedel bortskänka mindre belopp till sådana allmännyttiga eller välgörande
ändamål, som icke på grund av gällande författning skola tillgodoses
genom skattebidrag. Under förutsättning att ett medgivande härtill strängt
begränsades till omfattningen borde detsamma enligt de sakkunnigas mening
näppeligen medföra några betänkligheter med hänsyn till sparbankernas
soliditet. Förslaget innebar att sparbanker, varom här är fråga, skulle
få i anslag anvisa intill fem procent av vad av årsvinsten ej bestämts för
annat i paragrafen nämnt ändamål än för avsättning till reservfond.
De sakkunnigas betänkande låg till grund för de ändringar i sparbankslagen,
vilka av Kungl. Majit föreslogos i proposition nr 243 till 1937 års riksdag.
Av skäl, som framgå av propositionen, upptogos däri till behandling
allenast vissa av de spörsmål, som varit föremål för de sakkunnigas utredning.
Frågan om användningen av sparbanks vinstmedel hörde till de
spörsmål, vilka tills vidare lämnades å sido. I två likalydande motioner
(I: 280 och II: 525) hemställdes emellertid, att riksdagen ville hos Kungl.
Majit anhålla örn förslag till 1938 års riksdag till ändring i 35 § sparbankslagen
i överensstämmelse med de sakkunnigas ovanberörda förslag. I utlåtande
nr 65 tillstyrkte bankoutskottet, som behandlade ifrågavarande motioner
i samband med ovanberörda proposition, det i motionerna framställda
förslaget. Utskottet framhöll därvid, att den föreslagna ändringen framstode
såsom ett aktuellt spörsmål. I enlighet med utskottets hemställan anhöll
därefter riksdagen i skrivelse nr 384, att Kungl. Maj:t ville för 1938 års riksdag
framlägga förslag till ändring av 35 § sparbankslagen i huvudsaklig överensstämmelse
med vad utskottet sålunda förordat.
I yttrandena över de sakkunnigas betänkande har uppmärksamheten huvudsakligast
varit riktad på de mera centrala frågor angående sparbanksväsendet,
vilka behandlats i den förut omnämnda propositionen nr 243 till
1937 års riksdag, varemot nu ifrågavarande spörsmål endast i ett fåtal
fall föranlett särskilda uttalanden.
Förslaget örn anslagsrätt även för sparbanker, vilka icke uppfylla de i
35 § uppställda villkoren i fråga örn fondställning, tillstyrktes emellertid
av sparbanksinspektionen och svenska sparbanksföreningen. I anslutning
härtill föreslog sparbanksföreningen, att möjlighet skulle beredas huvudmännen
att helt eller delvis delegera sin beslutanderätt i anslagsfrågor till
styrelsen, vars beslut skulle underställas länsstyrelsens prövning. Därigenom
skulle man kunna finna den lämpligaste användningen för medlen.
Det inträffade nämligen ej sällan, att mellan huvudmännens sammanträden
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
3
aktuella behov yppade sig, som krävde uppoffringar såväl av det allmänna
som av enskilda, och för sådana fall skulle det vara önskligt att medel funnes
reserverade. Sparbanksföreningens sistnämnda förslag har förordats
av sparbanksinspektionen.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
»Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har 1937 års riksdag
uttalat sin anslutning till de sakkunnigas förslag om viss anslagsrätt även
för sparbanker, som icke uppfylla de i 35 § andra stycket uppställda villkoren
i fråga örn fondställning. Enär fondbehållningens relativa styrka i allmänhet
avtager med stigande insättarkapital, är det framför allt de större
sparbankerna som hittills varit betagna möjligheten att bortskänka vinstmedel.
. En uppmjukning av bestämmelserna på sätt de sakkunniga förordat
synes därför vara motiverad.
Av praktiska skäl synes det böra medgivas huvudmännen att överlåta åt
styrelsen att närmare bestämma örn användningen av medel, som huvudmännen
enligt paragrafens andra stycke anslagit för allmännyttiga eller välgörande
ändamål. Beträffande sparbanker med den vidsträcktare utdelningsrätten
torde detta medgivande lämpligen böra begränsas till att avse
en tiondel av de för utdelning tillgängliga medlen. Även styrelsens beslut
i anslagsfrågor böra underställas länsstyrelsens prövning.
De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 januari 1939.»
I överensstämmelse härmed har inom finansdepartementet upprättats det
rid propositionen fogade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 35 §
lagen den 29 juni 1923 (nr 286) örn sparbanker, vilket förslag av lagrådet
lämnats utan erinran.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under
nr 242 av herr Ehrnberg jämte tre andra av kammarens övriga ledamöter
och den andra inom andra kammaren under nummer 364 av herr Andersson
i Falkenberg jämte tre andra av kammarens övriga ledamöter, har hemställts
»att riksdagen måtte besluta sådan ändring i det framlagda lagförslaget att
det förklaras omedelbart träda i kraft samt sålunda jämväl gälla med avseende
å anslag av 1937 års vinst».
Såsom motivering för detta förslag anföres i motionerna, att det vore önskvärt,
att möjlighet bereddes de sparbanker, som icke uppnått 10 procents
fondtäckning, att redan innevarande år i enlighet med förslagets bestämmelser
i övrigt bevilja anslag av 1937 års vinstmedel till allmännyttigt eller
välgörande ändamål. Ett särskilt skäl härtill utgjorde tillkomsten av den
med anledning av Konungens åttioårsdag bildade fonden för bekämpande
av barnförlamning och reumatiska sjukdomar. Det med denna fond avsedda
ändamålet, som givetvis vore av beskaffenhet att kunna tillgodoses genom
anslag från sparnank jämlikt 35 § sparbankslagen, skulle uppenbarligen i
hög grad befrämjas örn tillfälle bereddes de sparbanker, som så önskade
men på grund av nu gällande bestämmelser vore därtill förhindrade, att
lämna bidrag till fonden. Av praktiska skäl syntes i samband därmed även
de föreslagna bestämmelserna örn medgivande för sparbanks huvudmän att
4
Bankoutskottets utlåtande Nr Si
-
kt styrelsen delegera bestämmanderätten om användningen av medel, som
huvudmännen anslagit, böra göras tillämpliga å anslag av 1937 års vinst.
över motionen 1:242 har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande
av sparbanksinspektionen, varjämte styrelsen för svenska sparbanksföreningen
bereus tillfälle att avgiva yttrande över densamma.
Sparbanksinspektionen har — under hänvisning till att bankoutskottet vid
1937 års riksdag förklarat en ändring av de nuvarande reglerna för användning
av sparbanks vinstmedel i enlighet med sparbankssakkunnigas förslag
vara ett aktuellt spörsmål — tillstyrkt att de nya bestämmelserna på sätt motionärerna
föreslagit träda i kraft omedelbart.
Styrelsen för svenska sparbanksföreningen har anfört, att styrelsen, som
hade anledning antaga, att många sparbanker gärna önskade lämna bidrag
till den med anledning av Konungens åttioårsdag bildade fonden, för sin del
finge hemställa om bifall till motionen.
Departementschefen har i nu förevarande proposition upptagit även andra
spörsmål om användningen av sparbanks vinstmedel än dem, för vilka ovan
redogjorts.
I propositionen erinras sålunda, att i en motion vid 1932 års riksdag hemställdes,
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla örn framläggande av
förslag till sådan ändring i 35 § sparbankslagen, att huvudmännens befogenhet
att besluta om anslag från vinstmedel bleve klart och tydligt begränsad.
Till stöd för detta yrkande åberopades bland annat, att paragrafens uttryck
»sådant allmännyttigt eller välgörande ändamål, som icke på grund av gällande
författning skall tillgodoses genom skattebidrag», under senare år varit
föremål för olika tolkning, som uppmärksammats inom 1930 och 1931
års konstitutionsutskott, där anmärkningsyrkanden reservationsvis framställts
rörande tre olika, av Kungl. Maj:t avgjorda mål, avseende anslag till
en omnibusstation, till ett av stad inrättat varmbadhus och till restaurering
av ett missionshus. I motionen anfördes, att ett närmare studium av handlingarna
i dessa mål otvetydigt gåve vid handen, att 35 § sparbankslagen erhållit
en så obestämd formulering, att olika tolkningar vore möjliga och att
i följd därav såväl sparbankernas huvudmän som också länsstyrelserna, som
hade att pröva huvudmännens beslut, kunde komma till rakt motsatta uppfattningar.
Då huvudmännen skulle handhava en så ömtålig uppgift som
att för vissa ändamål disponera över medel, som intjänats under sparbanksiöreisen,
syntes det önskvärt, att fullt tydliga direktiv i sparbankslagen härför
lämnades.
I anledning av motionen anhöll riksdagen, att Kungl. Majit måtte låta
verkställa utredning angående ändring av 35 § sparbankslagen i syfte att
ernå ett tydligare angivande än för närvarande av huvudmännens befogenhet
att besluta örn anslag av sparbanks vinstmedel samt därefter för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.
Sedan Kungl. Majit i september 1933 anbefallt sparbanksinspektionen att
verkställa ifrågavarande utredning samt inspektionen i anledning därav från
länsstyrelserna införskaffat visst material för frågans belysande, kom utredningen
i enlighet med givna direktiv att i fortsättningen omhänderhavas
av 1935 års sparbankssakkunniga.
Sparbankssakkunniga förordade efter en ingående undersökning av frågan,
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
5
att bestämmelserna örn de ändamål, till vilka anslag må beviljas av sparbank,
måtte bibehållas oförändrade. Såsom motivering härför anfördes i
huvudsak följande:
De sakkunniga insåge väl, att den nuvarande avfattningen av reglerna örn
anslag av sparbanks vinstmedel stundom kunde giva anledning till delade
meningar vid tillämpningen. Å andra sidan hade de sakkunniga, i öveiensstämmelse
med vad som jämväl framhållits av en del länsstyrelser, funnit uppenbart,
att, även örn gränsfall kunde uppkomma, som kunde föranleda tvekan,
nu ifrågavarande bestämmelser likväl icke syntes erbjuda större vanskligheter
med avseende å tolkningen än bestämmelser av motsvarande natur
på andra rättsområden. Under alla förhållanden hade de sakkunniga icke
funnit sig i stånd att föreslå en sådan ändrad avfattning av bestämmelserna,
som skulle utesluta deras tillämpning i fall, ägnade att ur någon synpunkt
väcka gensagor, utan att samtidigt innefatta hinder för anslag av vinstmedel
även för allmänt behjärtansvärda syften.
För egen del har departementschefen i detta ärende anfört följande:
»Med den av 1932 års riksdag begärda utredningen angående ändring av
35 § sparbankslagen torde syftet närmast hava varit att uttrycket ''sådant
allmännyttigt eller välgörande ändamål, som icke på grund av gällande författning
skall tillgodoses genom skattebidrag’, skulle ersättas med ordalag,
som klarare angåve för vilka ändamål huvudmannen ägde befogenhet att
bevilja anslag av vinstmedel. Mot paragrafen i dess nuvarande^ lydelse har
i huvudsak anmärkts, att densamma på grund av sin allmänt hållna avfattning
icke erbjöde nöjaktiga garantier mot att anslagsrätten utnyttjades för
tillgodoseende av mera separata intressen. Ehuru denna anmärkning måhända
bör tillerkännas ett visst berättigande, anser jag dock att dess betydelse
överdrivits. Såvitt jag kan finna har utredningen icke givit vid handen att
tillämpningen av ifrågavarande lagrum varit förbunden med särskilt stora
svårigheter eller föranlett några påtagliga missförhållanden. Även örn det
skulle vara möjligt att åstadkomma en närmare precisering i lagtexten av
de ändamål, för vilka anslag må beviljas, skulle med all säkerhet uppstå
gränsfall, där bedömandet liksom nu kunde föranleda tvekan. Härtill kommer
att en ändring i antydd riktning svårligen skulle kunna undgå att på
ett icke önskvärt sätt binda huvudmännen vid utövandet av deras ifrågavarande
befogenhet. Jag anser därför i likhet med de sakkunniga, att 35 8
i nu berörda avseende bör bibehållas oförändrad.»
Sparbankssakkuimiga uttalade emellertid, att man på annat sätt än genom
ändring av 35 § borde söka åstadkomma garantier mot att sparbanks vinstmedel
disponerades för ändamål, som icke omfattades av ett mera allmänt intresse.
I sådant syfte föreslogo de sakkunniga, att i 45 § sparbankslagen —
vilket lagrum avser fall då särskild röstövervikt erfordras för beslut av huvudmännen
— skulle inlagas en regel av innehall, att beslut örn anslag av
vinstmedel icke skulle Idiva giltigt med mindre tre fjärdedelar av de närvarande
huvudmännen röstat för anslagets beviljande.
De sakkunnigas förslag tillstyrktes av tre länsstyrelser men avstyrktes av
länsstyrelsen i Uppsala län, under framhållande, att de i 45 § angivna fall,
där kvalificerad majoritet nu erfordrades, hade en helt annan betydelse för
sparbankernas ekonomi än de i regel ganska anspråkslösa anslagen av vinstmedel.
Den föreslagna bestämmelsen skulle i händelse av tvistigheter mellan
lokala intressen kunna hindra att sparbankerna såsom hittills verkade för
befrämjandet av allmännyttiga, kulturella eller liknande ändamål. Den nu
-
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
Utskottet.
varande garantien med underställning av besluten under länsstyrelserna syntes
vara fullt tillräcklig.
Beträffande denna fråga har departementschefen allenast uttalat, att den
garanti för medlens riktiga användning, som ligger i villkoret om länsstyrelsernas
prövning av anslagsbesluten, synes vara tillfyllest, varför departementschefen
saknat anledning att biträda de sakkunnigas förslag i denna del.
För ernående av en i möjligaste mån enhetlig tillämpning av förevarande
bestämmelser förordade sparbankssakkunniga vidare, att den slutliga prov
ningen av hithörande ärenden skulle överflyttas från Kungl. Majit i statsrådet
till Kungl. Maj :t i regeringsrätten. Till stöd härför anfördes bland annat, att
den prövning som i dessa fall äger rum skall ske enligt rent formella grunder.
Särskilt som frågan, huruvida det ändamål för vilket vinstmedel anslagits
är av beskaffenhet att icke på grund av gällande författning skola tillgodoses
genom skattebidrag, träder i förgrunden vid denna prövning, talade
enligt de sakkunnigas mening starka skäl för att avgörandet tillädes regeringsrätten,
å vilken det i allmänhet ankomme att i sista hand pröva besvär
i kommunala mål.
Svenska sparbanksföreningen har uttalat tvekan örn lämpligheten av de
sakkunnigas sist berörda förslag och framhållit, att ett snabbare avgörande
torde kunna paräknas enligt den nuvarande ordningen än enligt den föreslagna.
Departementschefen uttalar, att erfarenheterna av nuvarande ordning icke
synas innefatta tillräckligt stöd för de sakkunnigas förslag i denna del.
Den i propositionen nr 101 föreslagna ändringen av 35 § andra stycket
sparbankslagen innebär, att även sparbanker, vilkas egna fonder icke uppgå
till tio procent av insättarnas medel, skola, ehuru i begränsad omfattning,
medgivas att bevilja anslag till sådant allmännyttigt eller välgörande ändamål,
som ej på grund av gällande författning skall tillgodoses genom skattebidrag.
Förslaget i denna del överensstämmer i sak med ett av 1935 års
sparbankssakkunniga utarbetat förslag, till vilket bankoutskottet vid 1937
års riksdag uttalade sin principiella anslutning. Utskottet hemställde i sitt
av riksdagen godkända utlåtande nr 65, att Kungl. Majit ville redan för 1938
års riksdag framlägga förslag om anslagsrätt för ifrågavarande sparbanker.
Utskottet framhöll därvid, att den av de sakkunniga ifrågasatta ändringen av
de nuvarande reglerna för användning av sparbanks vinstmedel framslode
såsom ett aktuellt spörsmål.
Vid granskning av det förslag till ändrade bestämmelser på ifrågavarande
område, som innefattas i propositionen, har utskottet icke funnit anledning
till erinran mot detsamma.
Vidkommande härefter den under 35 § tredje stycket i lagförslaget upptagna
bestämmelsen om rätt för huvudmännen att överlåta åt styrelsen att
närmare besluta om användningen av medel, som huvudmännen anslagit för
allmännyttiga eller välgörande ändamål, har denna bestämmelse synts utskottet
möjliggöra en praktisk anordning vid behandlingen av anslagsfrågor.
Utskottet får därför förorda Kungl. Maj :ts förslag även i denna del.
Enligt propositionen skola de nya bestämmelserna i sparbankslagen träda
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
7
i kraft den 1 januari 1939. I två likalydande motioner har emellertid hemställts,
att riksdagen måtte besluta sådan ändring av det framlagda lagförslaget,
att det förklaras omedelbart träda i kraft samt sålunda jämväl gälla
med avseende å anslag av 1937 års vinst. Syftet med denna hemställan är
att bereda sparbankerna i större utsträckning än som kan ske med tilllämpning
av nu gällande bestämmelser möjlighet att lämna bidrag till den
med anledning av Konungens åttioårsdag bildade fonden för bekämpande av
barnförlamning och reumatiska sjukdomar. Det i motionerna framförda
förslaget har tillstyrkts av sparbanksinspektionen och styrelsen för svenska
sparbanksföreningen. Även utskottet finner sig böra biträda förslaget. I
anslutning härtill föreslår utskottet, att lagen skall träda i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. Därest detta ändringsförslag godkännes, torde huvudmännen
vara oförhindrade att å årssammanträde, som hålles efter lagens
utfärdande, besluta om bidrag till ovannämnda fond. Vidare torde huvudmännen
vara berättigade att enligt föreskriften i den nya lagen överlåta åt
styrelsen att närmare bestämma om användningen av sådana medel, tillhörande
nämnda vinst, som huvudmännen anslagit för allmännyttiga eller
välgörande ändamål.
Vad i propositionen i övrigt föreslagits och anförts har icke givit utskottet
anledning till erinran eller uttalande.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
A) att riksdagen, med förklarande av Kungl. Maj:ts i propositionen
nr 101 framlagda förslag till lag angående ändrad
lydelse av 35 § lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker
icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas,
må för sin del antaga följande
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 35 § lagen den 29 juni 1923 (nr 286)
om sparbanker.
Härigenom förordnas, att 35 § lagen den 29 juni 1923 om sparbanker skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
35 §.
Sparbanks vinst---ringa betydelse.
När reservfonden — ■—■ — genom skattebidrag. Föreligger ej ovan angivna
förhållande emellan reservfonden eller sammanräknade beloppet av
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 21.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
grund- och reservfonderna samt insättarnas behållning, må likväl i enahanda
ordning beslutas örn användning för nyss omförmälda ändamål av högst
en tjugondei av de vinstmedel, som eljest skolat avsättas till reservfonden.
Huvudmännen må överlåta åt styrelsen att närmare bestämma om användningen
av vinstmedel, som huvudmännen enligt andra stycket anslagit
för allmännyttiga eller välgörande ändamål, dock att sådant bemyndigande
i fall, som omförmäles i andra stycket första punkten, må avse högst en
tiondel av det belopp, varöver huvudmännen ägt förfoga för angivna ändamål.
Beslut, varigenom huvudmännen eller styrelsen anvisat medel för ändamål
som i andra stycket sägs, skall underställas Konungens befallningshavande,
som har att pröva, huruvida beslutet överensstämmer med föreskrifterna
i denna lag och sparbankens reglemente.
Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft dagen efjanuari
1939; ter den, då lagen enligt därå medde
lad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling;
B) att motionerna I: 242 och II: 364 må anses besvarade
genom utskottets hemställan under A).
Stockholm den 8 mars 1938.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg, Berling, Friggeråker, Bjurström*,
Nilsson i Mölndal, Danielsson och von Horn;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Andersson i Falkenberg*, K. A.
Westman, Gustavson i Västerås, Osberg, Svedman* och Andersson i Munkaljungby.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
887480. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1938:103 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 8 § 1 moon. tullt axeför ordning en den é okt s. 7 i texten