Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring, m. m. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring, m. m.

1938-03-17 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1938:23, Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring, m. m. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1938 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till

vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under

militärtjänstgöring, m. m.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar angående ersättning till vissa personer i

anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring, m. m.

I fråga om utredningen i de ärenden, som behandlas i detta utlåtande, får

utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till nedan

angivna propositioner och motioner.

l:o.

Ivar Alexander Johansson. I en den 25 februari 1938 dagtecknad proposition

nr 164 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, under

punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att till Ivar Alexander Johansson må

— utan hinder därav, att anspråk på ersättning icke framställts inom behörig

tid — utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson fullgjort värnpliktstjänstgöring

vid dåvarande Skånska husarregementet under tiden 11 oktober

1923—22 april 1924; att han under februari månad år 1924 insjuknat

i lungsäcksinflammation; att riksförsäkringsanstalten genom beslut den 18

september 1924 förklarat honom berättigad till ersättning jämlikt bestämmelserna

i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring; att anstalten genom särskilda

beslut, senast den 28 juli 1926, tillerkänt Johansson dylik ersättning

för tiden 1 juli—30 september 1926; att Johansson, sedan ersättning från

anstalten den 28 juli 1926 tillerkänts honom, icke låtit sig hos anstalten avhöra

förrän den 9 september 1937, vilken sistnämnda dag han gjort framställning

om ytterligare ersättning i anledning av nämnda sjukdom; samt att,

enär denna framställning inkommit till riksförsäkringsanstalten först efter

det mer än tio år förflutit efter utgången av den tid, för vilken ersättning ti
Bihang

till riksdagens protokoll 1938. 8 sami. Nr 23. “ 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

Utskottet.

digare tillerkänts Johansson, och denne under samma tid icke bevakat sin

rätt till ytterligare ersättning, anstalten genom beslut den 18 december 1937

förklarat sig icke kunna upptaga ifrågavarande framställning till prövning.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,

därest framställning örn ytterligare ersättning gjorts inom därför föreskriven

tid, skulle hava tillerkänt Johansson ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Föredragande departementschefen har funnit billighetsskäl tala för att Johansson

finge, oaktat den försent gjorda framställningen, komma i åtnjutande

av den ersättning, vartill han enligt de i 1909 års militärersättningsförordning

angivna grunder eljest varit berättigad.

I likhet med föredragande departementschefen finner utskottet billighetsskäl

tala för att Johansson må utan hinder av att anspråk på ersättning icke

framställts inom behörig tid komma i åtnjutande av den ersättning, vartill

han enligt grunderna för 1909 års militärersättningsförordning eljest varit

berättigad.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj :ts förevarande framställning må vinna riksdagens

bifall.

2:o.

Sixten Gideon Svensson. Under punkten 2 av förevarande proposition

har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att till Sixten Gideon Svensson

må — utan hinder därav att framställning om ersättning icke blivit gjord

inom den tid, som föreskrives i 12 § förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring —

från och med den 1 juli 1937 utbetalas den ersättning, vartill han enligt

grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Svensson innehaft fast anställning

såsom musikelev vid Skaraborgs regemente under tiden 26 november

1925—31 oktober 1927, att han under oktober 1927 vårdats å regementets

sjukavdelning för, bland annat, lungblödning, att tjänstförrättande läkaren

omkring den 20 oktober 1927 konstaterat förändring å höger lunga,

tydande på tuberkulos affektion, att Svensson emellertid vid undersökning

i samband med utskrivningen från sjukavdelningen den 2 november 1927

befunnits icke förete sjukliga förändringar å lungorna, att Svensson sedermera

vid olika tillfällen lidit av blodhosta och smärre lungblödningar och

härför den 1 januari 1929 intagits å sanatorium, där han intill den 18

juni 1929 vårdats för lungtuberkulos, att han sedermera förrättat förvärvsarbete

intill oktober 1934, då han efter en större lungblödning ånyo intagits

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

3

å sanatorium, där han åtnjutit vård för dubbelsidig lungtuberkulos intill den

3 januari 1935, att Svenssons arbetsförmåga enligt ett av sanatorieöverläkaren

Stefan Tengström den 5 september 1937 utfärdat intyg betecknas såsom

i hög grad nedsatt samt att det enligt Tengströms åsikt vore ovisst i vad

mån arbetsförmågan kunde komma att framdeles förbättras.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande anfört, bland annat, att

anstalten efter inhämtat yttrande från sin biträdande läkare, överläkaren A.

Gullbring, funnit ifrågavarande sjukdom, lungtuberkulos, hava ådragits under

sådana förhållanden, att ersättning enligt 1909 års militärersättningsförordning

skulle, därest framställning härom gjorts inom föreskriven tid, hava

tillerkänts Svensson.

Under erinran att riksdagen tidigare i åtskilliga fall av likartad beskaffenhet

med det nu förevarande meddelat dispens från de i 1909 års militärersättningsförordning

stadgade preskriptionsbestämmelserna, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna riksdagens

bifall.

3:o.

Sixten Herman Thomsen. I en den 25 februari 1938 dagtecknad proposition

nr 165 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att Sixten Herman Thomsen må — utöver den livränta

han enligt gällande bestämmelser uppbär från riksförsäkringsanstalten

— från och med den 1 januari 1938 under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. komma i åtnjutande av ett årligt

understöd av 1,240 kronor utan rätt till dyrtidstillägg därå.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Thomsen fullgjorde år 1925 värnpliktstjänstgöring vid Svea ingenjörkår.

Vid ett tillfälle, då en kontingent av kåren var sysselsatt med uppförande

av en bro över Klarälven, beordrades Thomsen att för provbelastning taga

plats i en träkorg, som var avsedd att, hängande i en bärkabel, transportera

arbetare längs den under byggnad varande bron. Vid provbelastningen brast

den krok, i vilken korgen var upphängd, med påföljd att korgen, som kommit

i svängning utanför brokanten, störtade ned å den fem meter lägre liggande

älvstranden. I fallet ådrog sig Thomsen hjärnskakning, troligen åtföljd av

organiska skador.

Med anledning av det inträffade framställde Thomsen efter stämning å

kronan vid Stockholms rådhusrätt anspråk på ersättning. Rådhusrätten fann

genom dom den 10 augusti 1927 — däri Svea hovrätt och Kungl. Majit ej

gjort ändring — rättvist förplikta kronan utgiva, dels såsom ersättning för

sveda och värk m. m. samt för förlorad arbetsinkomst under tiden 10 ok
-

Utslcottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

Utskottet.

tober 1925—31 december 1926 — efter avdrag av Thomsen utav riksförsäkringsanstalten

jämlikt bestämmelserna i 1909 års militärersättningsförordning

för nämnda tid tillerkänd livränta, 1,102 kronor 50 öre — tillhopa

4,157 kronor 50 öre, dels ock såsom gottgörelse för förlust av arbetsförmågan

under år 1927 — efter avdrag av livränta å 900 kronor — 2,480 kronor.

Enligt läkarintyg av den 16 april 1934 har det Thomsen övergångna

olycksfallet för all framtid nedsatt hans arbetsförmåga med 50 procent.

På grund härav har riksförsäkringsanstalten tillerkänt Thomsen livränta

med det högsta belopp, som enligt gällande författningar i dylika fall kan utgå,

eller 450 kronor. Sedan kronans skadeståndsskyldighet gentemot Thomsen

i anledning av den ådragna kroppsskadan blivit av Högsta domstolen

i princip fastställd, har Kungl. Maj:t genom särskilda beslut den 9 november

1934 och den 11 juni 1937 tillerkänt Thomsen ersättning för tiden

7 mars 1934—31 december 1937 utöver vad han från riksförsäkringsanstalten

ägt uppbära med 1,240 kronor för år räknat, motsvarande hälften

av hans till 3,380 kronor uppskattade årliga arbetsförtjänst, efter avdrag

av den av riksförsäkringsanstalten utbetalda livräntan.

Föredragande departementschefen har anfört, att Thomsen jämväl i fortsättningen

syntes böra beredas särskilt understöd — utöver vad han ägde

uppbära från riksförsäkringsanstalten — enligt de grunder, som innefattades

i Kungl. Maj:ts omförmälda beslut den 9 november 1934 och den 11 juni

1937.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, har kronans skadeståndsskyldighet

gentemot Thomsen i anledning av den ådragna kroppsskadan blivit av

Högsta domstolen i princip fastställd. Med hänsyn härtill finner utskottet

sig kunna tillstyrka, att Thomsen tillerkännes ett årligt understöd av statsmedel,

att utgå utöver den livränta, han äger uppbära från riksförsäkringsanstalten.

Mot det av Kungl. Maj:t föreslagna understödsbeloppet har utskottet

icke funnit anledning till erinran.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

4:o.

Hilding Vilmer Jansson. I motion I: 10 hemställer herr Andersson, Anders,

»att riksdagen måtte bevilja Hilding Vilmer Jansson ett understöd av 800

kronor årligen från den tid utskottet kan finna skäligt föreslå».

Av tillgängliga handlingar i ärendet — däribland ett av utskottet på begäran

av motionären införskaffat utdrag av Kronobergs regementes sjukjournal

— inhämtas, att Jansson är född den 12 maj 1904 och alltså

33 år gammal; att han varit inkallad till värnpliktstjänstgöring vid

Kronobergs regemente under tiden 13 november 1924—22 maj 1925; att han

därunder varit kommenderad till vakttjänstgöring å mul- och klövsjuke
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

5

smittat område i Skåne under en tid av omkring två månader; att han —

enligt egen uppgift till följd av kommenderingens ansträngande beskaffenhet

— därunder skulle hava ådragit sig nervsjukdom; att han vid inställelse

vid Kronobergs regemente efter kommenderingens upphörande sjukskrevs

på grund av halssjukdom under tiden 24—27 april 1925; att han under diagnosen

appendicitis adita + bronchitis acuta vårdades å Växjö lasarett under

tiden 28 april—4 maj och å regementets sjukhus under tiden 5—12

maj 1925; att han vid utryckning den 22 maj 1925 från värnpliktstjänstgöringen

remitterades till Växjö lasarett för blindtarmsinflammation och,

efter undergående av operation för nämnda sjukdom, därstädes vårdades

till den 29 maj 1925; att han enligt ett av legitimerade läkaren E. Lindell

i Växjö den 2 augusti 1931 utfärdat intyg rådfrågat Lindell berörda den 29

maj 1925 för neurasteniska symptomer; att han enligt ett av provinsialläkaren

I. Sandberg den 21 september 1931 utfärdat intyg vid av Sandberg företagna

undersökningar befunnits visa symptom å neuros; att han enligt sistnämnda

intyg vårdats å Tranås vattenkuranstalt under tiderna november

1928—januari 1929 och mars—maj 1930 för botande av neuros; att han

enligt ett den 10 februari 1932 av sex med Janssons personliga förhållanden

förtrogna personer utfärdat intyg alltsedan utryckningen från värnpliktstjänstgöringen

lidit av ohälsa; att han enligt ett av legitimerade läkaren

S. Eldh den 9 januari 1936 utfärdat intyg vårdats å Malmöhus läns sjukvårdsinrättningars

i Lund psykiatriska klinik för nervsjukdom under tiden

16 april 1935—9 januari 1936 samt under denna tid varit oförmögen till

arbete; samt att han enligt ett av underläkaren vid Tyringe badanstalt och

sanatorium S. Rydén den 3 januari 1938 utfärdat intyg är oförmögen till

arbete på grund av nervsjukdom (psyko-neurosis) och i stort behov av vård

å nämnda anstalt.

I en till riksförsäkringsanstalten den 19 december 1931 inkommen skrift

anhöll Jansson om ersättning för den sjukdom (nervsjukdom), som han

skulle hava ådragit sig under värnpliktstjänstgöringen.

Genom beslut den 8 mars 1932 förklarade riksförsäkringsanstalten — efter

antecknande att av i ärendet införskaffad utredning framginge, att Jansson

alltsedan utryckningen från värnpliktstjänstgöringen haft avsevärt men av

ifrågavarande sjukdom — sig icke kunna upptaga ersättningsfrågan till prövning,

enär framställning örn ersättning icke gjorts inom sådan tid, som

föreskreves i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse

förordningen erhållit genom förordningen den 4 juni 1920 (nr 305).

I en den 19 juni 1933 dagtecknad skrift anhöll sedermera Jansson hos

Kungl. Maj:t att i förevarande avseende få sig tillerkänd en årlig livränta av

lägst 500 kronor, räknat från tidpunkten för upphörandet av den av Jansson

fullgjorda militärtjänstgöringen.

I häröver avgivet utlåtande upplyste riksförsäkringsanstalten, att anstal
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

Utskottet.

ten — för den händelse Kungl. Majit skulle finna skäligt, att Jansson, utan

hinder av att han icke inom vederbörlig tid framställt ersättningsanspråk

hos anstalten, bereddes ersättning jämlikt grunderna för 1909 års förordning

— med anledning av nyssnämnda ansökning prövat ärendet i sagda hänseende,

men att anstalten vid granskning av vad sålunda förekommit funnit Jansson

icke berättigad till ersättning jämlikt nämnda förordning, enär hans militärtjänstgöring

icke skäligen kunde antagas hava bidragit till ifrågavarande

sjukdom.

Vid anstaltens utlåtande hade bl. a. fogats ett uttalande av anstaltens läkare

professor A. Troell, att Janssons sjukdom vore konstitutionellt betingad

och att intet gåve stöd för uppfattningen, att militärtjänsten haft egentlig betydelse

för hans neuros.

Genom beslut den 9 mars 1934 fann Kungl. Majit Janssons ansökning icke

föranleda någon Kungl. Majits vidare åtgärd.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att riksförsäkringsanstalten funnit

Jansson författningsenligt icke berättigad till ersättning på grund av

den sjukdom, varav han lider, enär hans militärtjänstgöring icke skäligen

kan antagas hava bidragit till sjukdomen. Vidare har Kungl. Majit funnit

en av Jansson i förevarande avseende gjord ansökning icke föranleda någon

Kungl. Majits åtgärd. Vid sådant förhållande och då i den föreliggande

motionen icke anförts några särskilda omständigheter, som synts utskottet

kunna motivera beviljande av understöd åt Jansson, har utskottet icke ansett

sig kunna tillstyrka någon åtgärd i motionens syfte.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion I: 10 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

5:o.

Carl Otto Andreasson. I motion nr II: 273 hemställa herrar Hallagård och

Hansson i Rubbestad, »att Carl Otto Andreasson må tillerkännas ett årligt

understöd till sådant belopp att understödet och till honom utgående livränta

sammanlagt komma att uppgå till 1,200 kronor för år».

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andreasson inryckt till värnpliktstjänstgöring

vid Gotlands infanteriregemente den 12 februari 1915; att han

under tiden 14 mars—5 maj nämnda år vårdats å regementets sjukhus, intill

den 1 april för difteri och därefter för lunginflammation; att han den 5

maj 1915 hemförlovats och sedermera den 24 februari 1916, såsom till

tjänst vid rikets försvar oförmögen, frikallats från värnpliktens vidare fullgörande;

att han enligt särskilda läkarintyg alltsedan år 1916 lider av

hjärtfel; att vederbörande regementsläkare såsom sin åsikt uttalat, att militärtjänsten

sannolikt bidragit till uppkomsten av Andreassons hjärtsjukdom;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

7

samt att enligt ett av överläkaren med. dr E. Grönberg den 9 januari 1938

utfärdat intyg Andreasson på grund av hjärtfel och på basis av detta uppkommen

vänstersidig central förlamning (hjärnemboli) är fullständigt oförmögen

till arbete för närvarande och sannolikt allt framgent.

I proposition nr 218 till 1934 års riksdag hemställde Kungl. Majit, att riksdagen

måtte medgiva, att till Andreasson finge— utan hinder av att framställning

om ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskreves i 12 §

av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring — från och med den 1 januari 1934 från

beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill

han enligt grunderna för nämnda förordning kunde anses berättigad. I

skrivelse nr 140 anmälde riksdagen, att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition

bifallits.

I anslutning härtill har ersättning i form av livränta tillerkänts Andreasson

med följande belopp, nämligen under tiden 1 januari 1934—31 december

1935 efter 337 kronor 50 öre för år och under tiden 1 januari 1936—31 december

1937 efter 450 kronor för år. Jämlikt bestämmelserna i kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 268) angående höjning av ersättning, som utgår enligt

förenämnda förordning, beträffande skador, som uppkommit före den 1

januari 1921, hava angivna belopp förhöjts med 100 procent.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har riksförsäkringsanstalten

tillerkänt Andreasson livränta på grund av omförmälda sjukdomar med det

högsta belopp, som enligt gällande författningar i dylika fall kan utgå. Att

riksdagen härutöver skulle, såsom i motionen föreslås, bevilja Andreasson ett

särskilt understöd, kan utskottet för sin del ej tillstyrka. Såvitt utskottet

kunnat finna, måste en åtgärd i sådan riktning komma att medföra vittgående

konsekvenser. På grund härav får utskottet avstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 273 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 mars 1938.

På bankoutskottets vägnar:

BJ. HOLMGREN.

Vid förestående slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Ehrnberg, Berling, Friggeråker, Bjurström, Nilsson i

Mölndal, Danielsson, Sundvik och von Horn;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman,

Gustavson i Västerås, Osberg, Svedman, Andersson i Munkaljungby och Sundström i Vikmanshyttan.

Utskottet,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:152 Skrivelse till Konungen i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring, m. m. s. 1 i texten